Header

Hej,

Det har nu gått en dag sedan min besvikelse för tandproblemet inträdde, men jag är lika lättirriterad idag som då.

Mina känslor har alltid varit enorma, nästan skrämmande. Idag har dem kommit ivägen... Jag skulle prata lugnt med min sambo om vad som störde mig på ett större plan, men det blev pannkaka av allt. Jag blev arg och ledsen, kunde inte riktigt kontrollera vad som kom fram och vad jag ville hålla tillbaka.

Nu sitter jag mest och funderar över varför jag är som jag är... Är det fel på mig? Överdriver jag? Hur kommer det sig? Varför just Jag?

Frågor som ställs dagligen.

Hoppas på en bättre förståelse under det kommande året, då jag ska genomgå en utredning för personlighetsstörning. Den ser jag fram emot.

Nu ska jag försöka fokusera på att ha en trevlig kväll med min sambo.
Ha det gött!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej,

Känns som en bra start på julen då man redan är besviken och irriterad på allt.

Min morgon inleddes med en skål Coco pops och ett besök på aktivitetshuset, där jag fick hjälpa till med att laga mat och prata med de andra deltagarna innan jag skulle till tandläkaren. Hos tandläkaren så skulle jag testa min nya bettskena som jag väntat på nu i två veckor. Den satt inte fast så jag fick gå igenom helvetet igen med att fixa en mall för min överkäke. Gick bättre denna gång, men jobbigt ändå.
Så då fick jag inte min bettskena och jag blev lite besviken då jag VERKLIGEN behöver den.

Efter ett tag blev jag väldigt irriterad och råkade ta ut det på min sambo som inte hade något med det att göra. Vad ska jag ta mig till när det blir såhär?
Får väl bara "bita ihop"... Inte bokstavligen då, men ändå.

Hoppas att mötet på psyk blir bättre för resten av dagen, då att jag inte tar ut mer av mina känslor på andra. Önska mig lycka till.

Ha det gött!

Likes

Comments

Hej,

Ny vecka, nya mål och ny ångest.
Jag vaknade nu på morgonen och ville inte alls med dagen, men jag tog mig upp ändå och pallrade mig i väg till min första aktivitet på veckan. En grupp där det är meningen att man ska komma igång med rutiner och prata om allt som berör en. Kom igång grupp.

Förutom gruppen idag har jag ett möte jag inte vet vad jag ska göra på, men det återstår väl att se. Denna veckan lär bli lång och jobbig gör mig. Det närmar sig jul och känslan existerar inte, bara vetskapen som finns där och ångesten över att man inte kan fixa julklappar till alla man älskar. Julen är inte längre något kul för mig, mer ångest då jag behöver träffa folk. Något som många kanske känner igen sig i.

Ha en fortsatt bra dag!

Likes

Comments

Hej,

Fick inte chansen att träffa min gammelfarmor den här gången, men förhoppningsvis nästa gång.
Ska ta mig hem idag nu på morgonen, är trött som bara den och vill gärna gå och lägga mig igen. Är hemma lagom till lunch och då får jag krama om min älskling igen. ❤
Kommer att sakna min kära pappa och min lilla vovve, men det blir fler gånger.

Känner mig lite nere, men det brukar jag göra när jag ska åka iväg från någon jag älskar. Önskar bara att det inte gjorde så ont. Blir väl bättre med tiden, kan vara en sak som medföljer nu när jag inte mår så bra i vardagen.

Nu ska jag förbereda mig för tågresan så vi hörs i nästa inlägg!
Ha det gött!

Likes

Comments

Hej

Så mitt förra inlägg blev lite längre än vad jag tänkt mig, det lär inte bli några liknande inlägg i framtiden.

Idag hade jag tänkt läsa lite mer i boken "Guide till ökat medvetande" av Birgitta Segerblom. Hittills har den gett mig lite saker att tänka på och det känns skönt att kunna ta till sig tips. Även fast att det är av en bok, så hjälper det mer än att försöka ta reda på det på egen hand.

Det är en dag kvar tills att jag bestämmer mig för att åka hem från min pappa eller om jag ska stanna ett tag till. Mitt mål med att komma hit var att träffa min gammelfarmor innan hon går bort, trevligaste kvinnan jag träffat i mitt liv. En riktig fighter, någon jag kan se upp till på en helt annan nivå.

Det har varit skönt att få ta en liten semester från min pojkvän och min bästis, det blir lite påfrestande när man bor tillsammans. Speciellt när man har en svår tid i livet och det inte riktigt blir någon form av förståelse.

Nu har jag återhämtat mig lite och kan fortsätta kämpa mig mot bättre tider.

Ska börja läsa nu så vi hörs i nästa inlägg.

Ha det gött!

Likes

Comments

Hej

Min resa börjar nu, resan mot en bättre förståelse om vem jag är och vad jag är kapabel till.

Lite bakgrund först kan vara bra.


Jag är en kvinna i 22 års ålder som varit sjukskriven i över ett år för ångest och depression. Detta startade när jag var liten och har följt med mig fram tills denna dag. Jag växte upp i en familj där det var konstant bråk, gräl och tjafs för att vara exakt. Då jag såg hur mina föräldrar behandlade varandra och oss, såg jag ingen annan utväg än att ta på mig ansvaret för min yngre syster som inte behövde bevittna allt som hände. Då jag inte hade mycket att säga om saken kunde jag inte göra mer än att distrahera henne och få henne på andra tankar. Svåraste biten var att hon hade ett litet aggressions problem och blev arg för nästan vad som helst.

När jag var fem år så bevittnade jag ett fysiskt bråk mellan min pappa och en "kompis" till mina föräldrar. "Kompisen" var ganska påverkad av alkohol och var väldigt aggresiv, han hade skallat min mor och sedan gått på min pappa. Pappa kunde stå på sig mer än vad min mamma kunde och det blev inte så allvarligt, men för en liten femåring som tittar på är det något av de hemskaste som kan hända då man inte riktigt förstår vad som händer. Min mamma var stel av skräck och kunde inte gå undan med mig så att jag inte behövde bevittna hela incidenten och pappa blev allt mer stressad ju längre jag stod där och såg på. "Kompisen" fick senare tag på en kniv som han då gick till attack med mot min far och blev avväpnad ganska snabbt. Jag lyckades få mamma att gå ner till grannen och be dem ringa polisen och även öppna ytterdörren så att pappa kunde kasta ut "kompisen" ur lägenheten.

När allt var färdigt och polisen hade kommit fick jag beröm och så var det med det. JAg fick ingen hjälp med mitt trauma som jag nyligen fick uppleva och fick gå med ständigt ont i magen så fort jag såg någon dricka, vara påverkad eller hålla på med en kniv.

Grälen och tjafset fortsatte sedan tills det att jag var runt 11-12 år då mina föräldrar tillslut gick isär. Det var först då som jag kunde påbörja min egna läkande process, eller det var det jag trodde att jag kunde göra. Min mamma slutade ta ansvar för den vuxna rollen hon hade fått ta på sig när dem gått isär och satte mig i en position där jag var tvungen att ta hand om både mig själv, min lillasyster och min mor. Hade fullt upp med skolan och sedan alla sysslor hemma. Det fick mig att gå igenom ännu en kris och samtidigt växa upp i en splittrad värld.

Först när jag blev 15 år gammal började jag få hjälp av skolkuratorer och även BUP, men de kunde inte hjälpa mig med mina problem så värst mycket så problemen låg fortfarande kvar.

Det tog mig ett år av mobbning (utsatt) och två år utan riktig hjälp för att sedan tvingas till att be om hjälp, för nu kom gymnasiet och då var det framtidsförberedande. Pratade smått om familjeproblemen för att jag inte kunde prata ut om allt ännu föränn jag fick min psykolog när jag var 18 år.

Efter gymnasiet blev jag arbetslös i 1 år och lite till, sedan hittade jag ett jobb i Göteborg som telefonsupport. Det var där mitt liv förstördes totalt. Jag gick in i väggen efter att ha träffat två olika psykologer och börjat med antidepressiva. Fick säga upp mig från jobet för att minska stressen och sedan jobba stenhårt med mig själv för att ens ha en chans att klara mig. Trots all stöttning och hjälp jag fick blev det inte som jag hade tänkt mig och allt kändes hopplöst ännu en gång.

Tog mig ett år att hitta rätt mediciner och rätt sätt att hantera allt på och mycket press sattes på mig medans jag väl blev bättre.


Nu är jag någorlunda bra, men mycket arbete återstår och det får ta sin lilla tid. Men allt går åt rätt håll så just nu är jag mer nöjd med mig själv än jag var tidigare.


Förlåt att det här inlägget blev så långt, men jag behövde skriva av mig och det kändes skönt.

Tack för att du stannade kvar såhär långt och hoppas att du kommer och hälsar på mer.


Ha det bra så länge!

Likes

Comments