Jag har varit på resande fot i över 24 timmar. Det är kallt och mörkt ute och min kropp säger nej.

Från Bangkok åkte jag till Singapore, som tur var hade det mesta öppet där så jag hann få i mig både någon slags middag och en koffeinfri latte. Att vara fast på samma flygplats i 8 timmar är olidligt. Jag promenerade fram och tillbaka i korridorerna säkert 5 gånger. Det finns liksom inget annat. Till sist var det äntligen vårt flygs tur att lyfta. Jag har inget att klaga på när det kommer till flygresan. Jag hade ett helt säte för mig själv. Jag fick sova säkert 6 timmar av 14 vilket är olikt mig men med tanke på hur lite sömn jag fått senaste dagarna är det inte konstigt och jag hann till och med kolla på 2 filmer. Bl.a. Suicide squad som jag faktiskt blev lite besviken på.

Nu är jag iallafall framme i London, klockan är 5:58 och jag har slagit mig ner i en fåtölj på Starbucks och köpt en macka. Så fort man reser känns det som att det enda jag gör är att äta men det är motsatsen, jag äter ALDRIG när jag flyger.
Om 1 timme och 20 minuter ska vi börja boarda flyget mot Göteborg och sen är min resa över.
Mina 3 månader är 5 timmar från att vara över. Då är jag hemma igen.

Det är alltid så konstigt att åka hem, när en del av mig bara vill vara framme och en del av mig inte vill att det tar slut.
Så det här blir nog det sista ni läser från mig. Från och med nu kanske vi kan prata på riktigt istället?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Godmorgon från ett varmt, smoggigt Bangkok och en varm, trött mig. Som förväntat sov jag värdelöst inatt vilket redan resulterat i 2 koppar kaffe. Min rumskompis hade ställt AC:n på 27 grader för att den högkvalitativa våningssängen med handdukar till täcken var inte tillräckligt. Men jag är på bra humör ändå! Optimisten kliver in och försöker höja stämningen.

Jag promenerade tills mina fötter värkte igår och hann väl inte vara superkulturell och kolla på tempel utan rörde mig mest runt i olika köpcenter. Jag hade sparat en massa pengar för att kunna shoppa här men hittade väldigt lite som jag gillade så min plånbok ekar inte riktigt än.

Jag åt ju som sagt middag med mina rumskompisar på ett jättemysigt sushiställe i stan. Sån sushi som åker runt resturangen på rullband. Varför blir det roligare att äta då? Efter maten gick de andra tillbaka till vårt hostel men jag stannade kvar ett tag till. Jag kollade på 4d-bio och vandrade runt i en trädgård de byggt upp mellan 2 av köpcentren.

När jag kom tillbaka hem vid 21:30 blev jag rastlös igen så jag satte mig på terassen och tog en öl. Då träffade jag ett kanadensiskt par och ett australienskt par så vi satt och pratade ända till halv ett på natten då jag kände att min engelska började bli sluddrig pga sömnbrist.

Imorse packade jag egentligen bara ihop det sista och åkte hit, till flygplatsen. Det här är första gången jag rest och inte känt någon stress överhuvudtaget. Jag hatar att resa långt så jag orkar inte stressa upp mig nu så att det håller i sig i flera timmar.

Nu om 2 timmar lyfter mitt flyg mot Singapore, där har jag en layover på 9...ja 9 timmar. Som tur är verkar flygplatsen fin och jag kanske kan underhålla mig på något sätt. Sen sätter jag mig på ett 15-timmarsflyg till Heathrow, London där jag stannar drygt 3 timmar innan jag landar i Göteborg 10:35 svensk tid.

Så hejdå Bangkok och Thailand

Likes

Comments

Ända sedan jag klampade in i mitt rum på Hostelet har det byggts utanför. Som att jag redan inte skulle sova dåligt inatt måste jag höra en symfoni av sågar och hammare utanför.

Jag tror alltid att det kommer vara så himla smidigt och snabbt att åka till Bangkok men jag har alltid lika fel. Jag har rest sen 6:30 imorse och anlände 13:30. Flyget blev försenat. Taxichauffören skulle lämna av en kompis på jobbet. Vi fick fel information angående bagageband. Taxichauffören här i Bangkok körde fel. Men jag har ändå haft ett leende på läpparna. Jag har inte bråttom idag och det går inte snabbare för att jag stressar upp mig.

Nu är jag iallafall framme i min sovsal på Lub. D. Bangkok vid Siam square. Mina övriga kamrater har precis checkat in dom med så vi har hunnit lära känna varandra lite. Jag, en italienare, en amerikan och en fransman ska sova tillsammans. Det kändes mindre jobbigt att lyssna på varandras snarkningar nu när vi kan varandras namn. Även ifall jag inte kommer ihåg dom. Vi bestämde även att vi skulle äta middag tillsammans ikväll. Så slipper vi alla 4 sitta ensamma på olika delar av stan.

Fram tills middagen tänkte jag bara strosa omkring mest och titta i affärer. Jag vill gå till Siam Paragon och kolla på alla nya bilar. Innan jag gör något annat måste jag äta något. Jag hann inte äta frukost imorse och fick bara i mig en thailändsk kycklingpaj vid gaten så min mage börjar göra uppror.

Jag ska packa ur min ryggsäck så jag har något att bära alla saker i, så hörs vi kanske ikväll!

Likes

Comments

Det gör lite ont att skriva hejdå. Med lite menar jag mycket. För 83 dagar sedan åkte jag från lilla Göteborg hela vägen till Koh Lanta, ensam. Jag hade en resväska som vägde 13 kilo och var livrädd. Hur skulle lilla jag våga åka 900 mil ensam och skapa mig en egen vardag på andra sidan jordklotet? Jag som knappt kunde laga köttfärssås utan att sätta eld på köket skulle bo själv där jag inte ens visste hur man fick tag på köttfärssås.

Utan att behöva ljuga eller mörkna sanningen på något sätt var min första vecka någon av det värsta jag varit med om. Jag vaknade sent, jag orkade inte gå någonstans och den längsta konversationen jag höll var mellan servitören och mig när jag köpte take away. För jag satte mig ju inte ensam på en resturang, ett bord för en och avundsjuka på alla runt omkring.

Min andra vecka valde jag att ta kontroll. Min hemresa var bokad och det var inte förrän i Februari så antingen kunde jag må så dåligt eller försöka anstränga mig för att hitta ett forum. Kontiki blev mitt forum. Ett dykcenter med svenska ägare, med personal från hela världen och människor i min ålder. Jag började faktiskt socialisera mig och började trivas i andras sällskap, även ifall det var främlingar som pratade ett annat språk.

Strax efter lucia, 3 veckor efter min ankomst landade min mamma, Ellen och Tilda och jag fick lyckan att umgås med dom här nere. Vi körde runt ön, vi var ute och dök och jag kunde hitta en bra balans mellan Kontiki och min familj. Innan vi ens hann komma igång här nere åkte vi till Bangkok. Jag gick fler steg i flip-flops under mina 3 dagar där än vad jag gjort under hela min resa här. Vi shoppade, åt god mat och shoppade lite till. När det inte kunde bli bättre blev det självklart det, för att karma? För den 11e Januari kom min lilla pärla fram till Thailands huvudstad. Vi fick äntligen krama om varandra och försöka prata ikapp om allt som hänt, alla saker vi varit med om och människor vi lärt känna. Linnea fick vara här i 12 härliga dagar med bra väder och även om vi känner varandra inifrån och ut lärde vi känna varandra ännu bättre.

Linnea lämnade mig när jag ville det som minst och mina rumskompisar byttes ut mot bl.a. min pappa.

När den sista gruppen åkte härifrån var jag åter igen ensam men trivdes som aldrig förr. De senaste 9 dagarna har jag fått lära känna personer jag nu kallar vänner. Mina vänner här bor tyvärr inte på Sveriges framsida utan en håla som heter Värmland. Denna håla ska jag utan tvekan besöka i sommar, på grund av dom.

Så efter denna lilla genomgång av de senaste 83 dagarna kanske det är lättare att förstå vad jag gjort med mitt liv. Jag har bara inte legat på stranden och druckit drinkar med parasoll i. Jag har faktiskt, klyschigt nog vuxit som människa. Jag känner inte längre att jag måste anpassa mig efter andra människor eller att jag måste lägga energi på att få andra att gilla mig eller acceptera mig. Jag har lärt mig att mitt liv = mitt race och det finns ingen idé med att jag ska försöka släpa med mig fler när jag har fullt upp med att försöka hålla mig själv på banan.

Så med svidande ögon vill jag säga tack till alla er som varit så fina mot mig. Till er som skrivit och frågat om min dag, även ifall jag är 900 mil från er. Till alla er som lagt er energi och tid på att komma och hälsa på mig och accepterat min livsstil. Till mamma, Ellen, Tilda, Linnea, pappa, Yvonne, Oscar och Moa för att ni stått ut att leva med mig i min lilla etta på 55 kvadrat där AC:n kostar för mycket för att köra på natten och där man använder en slang istället för toalettpapper. Ett extra stort tack till Linnea som endast kom hit för min skull, som kunde valt vilket land som helst av alla 195 stycen i världen men valde Thailand, Koh Lanta och lägenhet 303 i Salandan. Som var öppen till alla mina dumma förslag som involverade att åka moppe alldeles för långt och att äta nudlar ur påsar.
Tack till Kontiki och alla ni som är självständiga nog att resa såhär långt hemifrån själva och skapa er en karriär. Till Madde och William för att det finns andra ungdomar som faktiskt också vill dyka och som ena halvan om året är under vattnet och hälsar på hajar och sköldpaddor och som under andra halvan spelar tv-spel, går på summerburst och jobbar med kollektivavtal.

Tack alla ni som agerat extra familj åt mig när min var för långt bort.

Ni, är, bäst!

Nathalie out *drops mic*

Likes

Comments

Eloge till Mai på Newage tattoostudio på Kantiang! Ifall ni någonsin skulle befinna er på Koh Lanta och är sugna på att tatuera er så måste ni definitivt gå dit.

Uppenbart nog har jag tatuerat mig och inte en tatuering utan 2 stycken, jag är så mållös över resultatet och jättejättenöjd. Eftersom att jag är retstickans retsticka så kommer jag inte ta bilder och visa här. Något får jag spara till när jag är hemma.

Min dag har, förutom att ligga på en brits varit rolig. Jag vaknade redan vid 6:30 av en liten geckoödla som lyckats ta sig in i lägenheten. Han bor nu ovanför min AC. Jag hann packa en del och sen åkte jag och mötte upp Madde som var ledig idag på German för brunch. Jag har läst att man inte ska ha lågt blodsocker när man tatueras så vi åt en hel del, jag fick äntligen äta ägg igen efter att jag sprängde min kokplatta i julas och därför inte kunnat koka några.

Sen körde vi våra små mopeder ner till Kantiang och Mai som väntade på mig. Tatueringsprocessen är ju inte särskilt nämnvärd. Jag började med ett motiv i vanlig maskin som tog ca. 2,5 timmar och gjorde sedan yttligare en i bambu i ca. 30 minuter. Bambuteknik är så otroligt häftigt. Jag har alltså bläck under huden som knackats in med en nål för hand.

Efter tatueringen hann jag nästan bara hem och vända innan jag träffade de andra och åt en sista måltid tillsammans...och nu är jag tillbaka hemma. Jag har fortfarande ett kylskåp att rensa ur och ett handbagage att packa.

Imorgon far jag till Bangkok för att dela rum med 3 främmande människor i en natt innan helvetesresan hem börjar.

Likes

Comments

Det är nästan overkligt att jag, för 3 månader sedan var i Sverige...och att jag snart är tillbaka igen.
Jag vill inte åka hem, jag orkar inte hantera kyla och allt som kommer med att vara tillbaka på hemmaplan. Jag vill fortsätta äta pad thai och köra moppe.

Imorse hann jag vakna och äta lite gröt innan jag blev rastlös och skrev till Madde. Hon åkte till stranden drygt 10 minuter innan mig men när jag kom dit var hon inte där. Jag letade ett litet tag med gav upp och skickade iväg ett sms. Det visade sig att hon hade fått punktering halvvägs (och försökt vinka åt mig när jag körde förbi) så jag åkte tillbaka och hämtade upp henne vid hennes bungalow. Vi åkte tillbaka och drack kokosnöt, sen kom William och tog vara på sin lediga dag med oss. Våra lediga dagar är ganska långsamma och lugna. Vi solade lite, pratade om allt ifrån dykning till eventuella besök hemma och hur livet kommer förändras för oss när vi kommer hem. Enda skillnaden är att dom är hemma i april och jag är hemma på fredag.
Vi åt fried rice till lunch för att det var det billigaste vi kunde hitta på menyn och köpte glass. Sen badade vi i havet som var fyllt av små maneter och pratade om att eventuellt hämta dykutrustning och göra ett stranddyk.

Vid 16 skjutsade jag hem Madde och vi satt en stund på hennes terass innan jag åkte tillbaka hem och packade min resväska och började städa ordning. Sen vid 19 mötte jag upp ett helt, stort gäng på Chilis precis runt hörnet. Madde, Wille, Jocke, Micke, Malin, Jenna och Maja. Vi åt middag och drack lite drinkar. Tillräckligt för att bli rund under fötterna men fortfarande komma upp klockan 8 imorgon, pigg.

Nu är jag tillbaka i lägenheten som börjar se tom ut. Imorgon kommer bli en lång dag med tatuering och moppeåkning på schemat så jag ska försöka sussa snart.

Likes

Comments

Klockan har passerat 10 och jag har varit vaken sen 7:30 och fixat. Jag har som mål att göra ordning här hemma lite varje dag så att jag slipper lägga hela min sista dag på att städa och packa. Min resväska ligger på golvet och jag har börjat lägga ner en del, sorgligt nog. Sen ska jag gå ner med sista lasset tvätt, börja rensa ur kylskåp och skafferi och lista ut hur jag inte ska få övervikt på resväskan.

Igår vaknade jag vid 8 och städade undan det värsta, sen gick jag och la mig vid poolen med min bok och läste. Vid 11 skrev Madde och undrade ifall jag ville träffas vid stranden. Självklart ville jag göra det, ner i lägenheten, dra på mig kläder över bikinin och möta Madde. Eftersom att vi var sena var alla salor upptagna men vi träffade Jenna och Marika som snott åt sig en så vi satte oss där. Vi träffade även Kristian och hans rescueelev som hade gjort ett stranddyk precis där vi låg. Jag hade bara ätit lite gröt när jag vaknade vid 8 så jag tog en mango shake och gick till minimarten precis bredvid och köpte lite torkad mango. Jag och Madde var nere och badade en stund och sen har vi mest bara legat, trötta i värmen och försökt underhålla varandra. Strax innan 17 gav vi upp och bestämde oss för att åka hem och duscha av oss. Jag la mig under AC:n i några minuter innan Madde smsade och sa att vi skulle ses och äta middag om 40 min så jag hann in i duschen och dra på mig lite kläder och sen mötte jag upp Madde, William och, Micke vid street food. Vi åt kycklingwraps på gatan och alla blev mätta för 12 kr var. Efter middagen åkte Micke hem men vi andra gick till safety stop och tog en öl.

Efter ölen åkte jag hem och hade ganska svårt att somna av oklar anledning. Men jag vaknade ändå tidigt. Nu ska jag packa lite lite till. Sen ska jag upp till poolen och läsa.

Likes

Comments

Jag saknar er där hemma, men jag är långt ifrån redo att åka härifrån. Ifall mitt visum och min ekonomi tillät det skulle jag definitivt stanna 3 månader till.

Med andra ord har min dag varit lite för bra för att vara sann. Och jag önskar att jag lärde känna dessa människor bättre redan från dag 1 så att vi på så sätt hade haft mer tid tillsammans, även ifall vi redan bestämt träff hemma i Sverige svider det lite att behöva lämna dom.

Jag tog sovmorgon (vad mer är nytt?) och bestämde träff med Madde strax innan 11 på stranden. Där mötte vi upp Niklas och Marika på Somewhere else. Väl där gjorde vi väl egentligen inget. Vi drack dyrt kaffe och fick istället äta billig lunch eftersom att vi är små dykare som lever på minimilön, vi badade med ett stort stim småfisk och lyssnade på musik.

Vid 16 åkte vi hem till Madde efter infon att hon tog med sin gitarr. Hon har en bungalow uppe i djungeln så vi satt och spelade gitarr på hennes terass och pratade. Jag har kommit fram till att Värmland kanske inte är lika mycket av ett mörkt hål som jag trott och bestämde att jag ska åka dit någon gång och hälsa på. Vi fick besök att några apor och lyssnade på Disney.

Runt 18 tog jag mig friheten att åka hem en snabbis, jag duschade och drog på mig några kläder som inte hade fläckar av saltvatten och var solblekta och hämtade mer pengar. Sen mötte jag upp Madde, William, Niklas, Jonas och deras kompis Kiara på Koala. "Pizzaonsdag" är en stenhård tradition som icke skall brytas så jag fick dra mig dit, även ifall jag egentligen kände för att ta en tupplur i någon timme. William hade åter igen med sig bearnaisesås i tub och jag lyckades sno åt mig lite. En liten gnutta hemlängtan trängde sig in i mig men det faktum att jag satt med ett gäng trevliga människor och drack sex on the beach i solnedgången på stranden trängde bort tanken innan jag hunnit bearbeta den yttligare.

Efter maten var det dags för Maddes och Marikas snorkeltest på Chilis, ett firande jag fått äran att bevittna två gånger under min tid här. De fick frågor som de inte kunde och fick shotta, återskapa kommandon på land och dricka en bucket ur en snorkel i vanlig ordning. Lilla Madde med sina 152 centimeter och minikropp mådde inte på topp efter det så jag valde att inte stanna länge. Tanken var ursprungligen att åka vidare till Treehouse och fortsätta där men när hon var tvungen att åka hem, William blev satt på utflykten till Hin Daeng 6:15 imorgon och jag blev placerad på shoppass valde vi att dra oss undan. Madde blev hemkörd av Jonas och jag gick med William till den enda öppna mataffären och köpte lite kallt vatten och choklad.

Nu ligger jag nedbäddad och ska försöka sova, jag börjar som sagt redan vid 10 imorgon så jag ska åtminstone försöka få 7 timmars sömn innan dess. Efter jobbet ska jag eventuellt åka till Madde beroende på hur hon mår och sen får vi se hur resterande dagarna ser ut.

Likes

Comments

Jag får lite ångest av att klockan strax är 9 och jag ligger fortfarande nedbäddad i sängen och lyssnar på podcast.
Jag ska strax dra upp och äta någon enkel frukost och lägga mig vid poolen med min bok och få i mig lite d-vitamin innan jobbet kl. 14.

Igår skulle ju jag till ett ställe och fylla på mina fransar och på vägen nämnde jag att jag var tvungen att tanka. Det skulle jag, eller jag åkte till den enda bemannade stationen inom en mils radie och när jag kom dit berättade som att, lyssna på det här...bensinen var slut. Dom har slut på bensin! Jag höll tummarna och körde en bit till men självklart fick jag bensinstopp halvvägs, ganska nära matmarknaden. Jag gick dit och fastnade vid ett frukostånd där dom hade rambutan och pomelo så jag handlade lite och sen träffade jag Matthew som åkte och köpte en flaska bensin åt mig, tack Matthew!

Under kvällen njöt jag mest av tystnaden och kollade på film ända till 1 då jag fick sova ensam i dubbelsängen, en hel natt utan att vakna av gråtande barn, Hallelujah.

Likes

Comments

Nu har den tredje karavanen med besökare lämnat Lanta och jag är ännu en gång ensam kvar. Nästa gång en minibuss lämnar sitter av på den, om bara 9 dagar.

Det blir alltid så tyst så fort alla åker och jag påminns om att det faktiskt var jag ensam som åkte hit.

Vi har inte hunnit med så mycket under dagen, deras skjuts kom redan vid 11 så vi hann egentligen bara med frukost på Catfish och fix i lägenheten.

Mina nästkommande dagar ser hittills ganska händelselösa ut, idag är det nästan för varmt för att vara ute, ca. 38 grader så jag ska ta en snabb tur till Dreamy där jag gjorde en framförlängning igår. Jag tappade en hel del av dom under natten så jag ska egentligen bara fylla på de jag tappat och be om en bra borste åt dom. Sen måste jag tanka också för min bensinlampa har blinkat rött i 2 dagar. Ikväll äter jag eventuellt middag med Madde beroende på när båten kommer tillbaka in.

Förutom det ser det ganska tomt utanpå agendan, jag vill försöka skriva lite vid poolen och planera Bangkok. Jag åker dit en dag tidigare än planerat och ska sova i sovsal på ett hotell i centrum så att jag kan få lite storstadsliv innan hemfärden. Det är även för att försöka förkorta min resa hem lite.

Likes

Comments