Ännu en dag börjar lida mot sitt slut. Jag sitter på min balkong med ett glas lokalt vin som är billigt och inte särskilt välsmakande och läser min bok, Linnea har somnat så jag har lite ensamtid.

Dagarna går snabbare än vad jag hinner med. Ena sekunden är klockan 13 och innan jag hunnit bli kanske det mörkt ute. Vi försöker dock undvika att kolla på klockan. Vi äter när vi är hungriga och sover när vi är trötta.

Planen idag var egentligen att besöka ett tempel men det finns bara ett på ön och det blev lite för omständigt med klädkoder och gåvor till munkarna så vi kanske gör det någon annan gång. Istället tog vi vara på vädret som alla svenskar gör. Så fort vi vaknar och ser att det är blå himmel stressar vi för att ta vara på det, som att solen kommer försvinna. Det jag kallar det svenska måstet att vi känner ett krav att vara utomhus så fort solen tittar fram.
Vi åt en stor frukttallrik till frukost och sen låg jag i stort sätt i solen ändå fram till lunch. Känslan av att det är så varmt att man nästan känner huden smälta för att sedan på svalka sig i havet är inbjudande för mig. Linnea bränner sig fortfarande så lätt så hon får hoppa mellan skugga, sol och hav. Jag har hunnit lyssna genom 4 avsnitt av kriminalpodcasts, läsa 150 sidor ur min bok och lyssna genom min gamla spellista från Mallorca 2 gånger.

Vi åkte inte hem igen förrän vid 16 och sprang direkt upp till poolen. Vi underhåller varandra med att se vem som hittar det mest kreativa sättet att komma upp på sin luftmadrass och skrattar tills vi knappt kan andas åt varandras misslyckade försök. Vi har tävlat i vem som kan simma längst under vattnet och vem som kan stå på händer bäst på grundast vatten. Vi sjöng i duschen och dansade runt i lägenheten i våra handdukar efteråt. Jag mår så oerhört bra av att få ha min bästa vän här och jag hoppas hon känner likadant. Vi passar bra ihop jag och Linnea. Mina lite för galna idéer neautruliseras av hennes realism och hon vågar mer för att jag säger att det går. Efter allt som hänt i mitt liv den senaste tiden försöker jag vara den mest optimistiska människa jag kan vara och hon kan få mig att fortfarande stå med båda fötterna på jorden.

Jag funderar på att skriva en bok, inte för att folk ska läsa den eller för att den ska tryckas någonstans utan för att jag älskar att skriva och jag tror att det kan vara en av de sakerna och är bra på. Nu när jag avslutat mina studier och jag inte jobbar lika mycket som jag gjorde förut känns det som ett bra tidsfördriv och någon jag länge velat göra. Det har bara inte funnits tid och nu har jag plötsligt all tid i världen. Åtminstone en månad till.

Vi har ätit upp vår middag och har frossat på vattenmelon och mango till en film jag ville se. Linnea har inte längre så mycket att säga till om filmval längre för hon är så bra på att somna framför dom ändå ;)

Likes

Comments

Vissa dagar blir jag så imponerad över att jag lever i det här, att det här är min vardag. Det blir mycket mer verkligt när man ser Linneas reaktioner, hon som aldrig varit längre hemifrån än Spanien i somras.

Igår kväll promenerade vi in till stan för att äta middag men en bit från restaurangen märkte vi att hela gatan var full med plaststolar, bord och en buffé; det var begravning. Vid dödsfall ställs kistan på gatan och man sörjer flera dagar. Vi försökte, så osynligt som möjligt ta oss genom folkhavet och bort till vår resturang. Efter maten promenerade vi lite och köpte mango och pannkakor innan vi däckade vid 23.

Imorse tog vi sovmorgon och började vår dag med att göra ett schema på vad vi planerar att göra de nästkommande 9 dagarna. Vi försöker hålla i pengarna och inte spendera mer än nödvändigt och göra billiga aktiviteter. Vi unnade oss dock en brunch på det franska cafét. Vi tog moppen dit och åt grillad panini med brieost, drack kaffe och läste våra böcker. Vi var i stort sätt så franska man kan bli 8000 mil därifrån. Efter det åkte vi hela vägen ner till Kantiang och stranden jag inte vet namnet på med den fina duschen. Tyvärr var det vi vindstilla och säkert 35 grader så det gick inte att ligga i solen mer än 30 minuter åt gången. Vi läste lite mer och låg och pratade. Vi hittade sedan en skuggplats under några palmer där vi slog oss ner och vilade en stund.

Strax efter 17 började vi åka tillbaka men stannade vid en marknad. Att se Linneas ansiktsuttryck vid första synen av fallfärdiga Parishjul, kyckling grillad och såld på gatan och spel som involverade gevär gjorde hela dagen värt det.
Efter marknaden åkte vi direkt in till stan och åt Hotpan.
Nu har vi tittat på Polarexpressen och beundrat ett monsunregn från balkongen.

Imorgon ska vi förhoppningsvis hitta något slags tempel eller liknande att besöka. Jag är inte säker på hur det funkar med munkarna. Ifall vi kan klampa in hur som helst eller om det finns striktare regler. Det märker vi.

Likes

Comments

Jag minns knappt att jag skrev något här igår. Jag mådde så dåligt och mitt huvud värkte så att jag trodde det skulle explodera.

Pga Linneas jetlag och min huvudvärk blev det aldrig någon middag igår. Bristen på mat för oss de senaste 2 dagarna gick upp för oss imorse. Förutom en snabb måltid på flygplatsen i Bangkok och varsin skål Ramen när vi kom fram har vi knappt ätit alls.

Imorse vaknade Linnea vid 7:30 efter dryga 16 timmars sömn. Jag vaknade av att hon satt ute på balkongen i solen och läste och gick upp vid 8. Vi har så mycket saker vi vill hinna med under de nästkommande 10 dagarna men kände att vi behövde ta det lugnt lite nu i början.

Vi har egentligen bara legat vid stranden idag och läst. Vi har ätit frukt till frukost och curry till lunch. För att Linnea ska få den riktiga upplevelsen beställde vi även in 2 hela kokosnötter. Vi har hunnit prata ikapp det vi missat under min tid här och jag har fått uppdateringar hemifrån. Vi har lyssnat på podcasts tillsammans och diskuterat allt bästisar borde diskutera.
Vid 15 tog vi min egna moppe (ja jag har ÄNTLIGEN en egen moppe som är bara min!) hem och la oss vid poolen. Tyvärr gick arkitekturen åt helvete här någonstans så solen går bakom husets femte våning vid 14:30 och då är det bara sol i ungefär hälften av poolen. Vi hämtade varsin luftmadrass som vi blåste upp och sen lekte vi högljutt som barn. Vi tävlade om vem som kunde få ner den andra från sin madrass snabbast och försökte göra olika tricks utan att ramla av.

Nu ligger vi kvar här uppe eftersom att vi borde få rummet städat idag och vi suger i oss all värme vi kan få. Ikväll ska vi ner till stan och utforska tänkte vi. Sen ska vi ha vår första riktiga myskväll med vit chokladfondue, frukt, en tjejfilm och eventuellt lite vin. Döm oss inte, vi är på semester.

Likes

Comments

Jag tänker inte försöka summera mina senaste dagar i Bangkok eftersom att jag redan har gjort det 4 gånger men jag har varenda gång tryckt på radera så jag gör ett sista tappert försök.

Mina dagar i Bangkok var jättefina. Jag saknar redan min familj och hade en väldigt lärorik, rolig resa med dom. Vi shoppade och fick chansen att känna oss riktigt rika och gick på VIP-bio där man bytt ut fåtöljer mot sängar med kuddar och filtar.
Igår vid 6 mötte jag Linnea på Bangkoks flygplats efter en lång tid av att springa mellan våningar och utgångar. På vår resa tillbaka mot stan för att möta de andra stängdes motorvägen av pga drottningens närvaro så det tog oss dryga 90 minuter. Jag och Linnea hann gå i köpcentrerna drygt 3 timmar innan vi fick ta vårt pock och pack och åka till Bangkoks immigrationskontor. Taxin dit bestod av en gammal, thailändsk man som i stort sätt satt ratten och hade den sötaste hundvalp vi någonsin sett i baksätet med oss.

Immigration var det största, rörigaste jag någonsin upplevt och för att ni ska förstå var jag gick genom på 50 minuter har jag gjort en punktlista.
1. Hitta vilken division jag ska till
2. Få ett frågeformulär och ungefärlig info på vad jag ska göra med formuläret.
3. Ta mig 1 våning ner och 500 meter bort till en avdelning där jag ska ta 4 olika kopior på mitt pass samt ta 4 bilder på mig
4. Fyll i formuläret bästa möjligt och klistra in bild.
5. Gå tillbaka till min division
6. Gå till en disk och få min avdelning (J) samt specifikation (2)
7. Hitta rätt disk och vänta på mitt nummer.
8. Bli utfrågad av polis angående min vistelse i landet.
9. Bli satt på nytt ställe och vänta på att bli upphämtad av polis.
10. Få min bild tagen och svara på fler frågor
11. Bli satt i väntsalen för att vänta på mitt nummer igen.
12. Få tillbaka pass med ett godkännande eller nekad förfrågan.

Tada!

Efter immigration tog vi bara ett nytt flyg och en ny taxi till Lanta och i stort sätt däckade på plats vidd 22. Idag har vi varit på stranden och packat upp väskorna. Jag har en sprängande huvudvärk och ska leta reda på så värktabletter och sen verkar denna dag vara över.

Likes

Comments

18 000 steg i flip-flopp och dina fötter kommer inte längre vilja vara en del av den resterande kroppen.

Vi var hemma från tatueringsstudion strax efter 1 igår och jag valde att sova på soffan för att förhoppningsvis vakna snabbare, genom att sova överst i en våningssäng känns snoozeknappen mängd än trappstegen ner. Efter ca. 3 timmars sömns ringde alla 4 alarm samtidigt och jag packade det sista medans resten av familjen stängde sina resväskor. Jag reser som sagt endast med handbagage och när jag drog igen dragkedjan innehöll min ryggsäck: 1 par shorts, 2 tröjor, en gopro, mobilladdare, pass, pengar och hörlurar. Tidigare hade jag känt mig stressad av att inte ha mina 7 olika linnen att välja mellan men just nu trivs jag.

Vid 5:50 hämtade vår chaufför oss i en minivan och körde oss till Krabi med bara 2 st "nära döden vattenplaningar". Planet lyfte nästan i tid och vi hann knappt komma upp i luften innan vi gick ner för landning vid Don Muang. Framme i Bangkok viftade vi åt oss första bästa taxi. En man som körde snabbt nog att bilen när som helst kunde lyft från marken. Våra väskor låg i bagaget med luckan öppen och jag, som är 1,70 satt med huvudet i bilens tak och mina ben dubbelvikta under mig. Vi anlände till Evergreen Place för säkert 3e gången och det är som taget ur en broschyr med marmorgolv, personal som öppnar dörren åt oss och färsk frukt på rummet. Incheckningen var inte förrän 14 vilket innebar att vi hade en ursäkt att gå och utforska. Vi fann snabbt MBK och började leta efter affärer att kasta våra pengar åt. Vi satte oss ner på första bästa ställa för att äta, McDonalds. För er som inte ätit mycket fett eller superkaloririk mat på ett tag kan jag tipsa om att hålla er från det.

Vid 14 fick vi vårt rum. En hel lägenhet uppdelad i 2 delar. Min och Ellens del med ett stort badrum, kök och 2 sängar och mammas samt Tildas del med stort sovrum och vardagsrum.

Imorgon är vår heldag här och det enda vi har planerat nu är att vi ska äta hotellfrukost vilket är det enda jag vill just nu. Frukostarna på Lanta har bestått av vitt bröd, havregrynsgröt eller naturell yoghurt och även ifall jag inte äter bacon längre ska jag njuta fullt ut av valmöjligheterna. Sen får vi se hur dagen utspelar sig men oavsett vad som händer ska jag hitta bra skor att gå i.

Likes

Comments

Vi mår bra, även ifall dagen har varit kaotisk, skrämmande och tragisk.

Jag är för det första inte sjuk längre, inte heller mamma.

Idag var den sista dagen innan vi blir hämtade för att åka till Bangkok vid 5:50 imorgon bitti så vi bestämde oss för att göra det mesta av dagen. Jag vaknade redan vid 6:30 och började packa lite. Vi åt gårdagens rester från middagen vi fick vänta 3 timmar på och städade ordning lite. Mamma diskade, jag gick ner och hämtade tvätten och vi klädde på oss.
Utanför fönstren blåste och regnade det men vi tänkte inte så mycket mer på det.

Vid 12 hade vi en bokad tid hos Maiday för Ellens tatuering så redan vid 10:40 gick vi för att äta lunch. När vi gick ut genom dörren märkte vi vilken storm det var ute. Vilken resturang vi än gick till var det stängt och elektriciteten var utslagen överallt. Vi hittade till sist ett ställe med generator och fick i oss en stressad lunch. Jag pratade med en kille som erbjöd sig att köra oss ner till Kantiang för ett hyfsat pris. Vägen ner genom ön satt vi alla med tefatsögon. Ön var förstörd. Träd hade blåst omkull och förstört hela hus, elledningar låg på marken, sjukhusens skyltar hade vält och hela restauranger hade blåst bort. Ända sen igår har en storm vällt över ön och vi, i vårt hotell med generator och en stadig grund hade inte ens vaknat av den. Maiday förklarade att stormens impact hade varit större än tsunamins 2004.

All el på ön var alltså utslagen men studion hade en generator. Men eftersom att allt vi rör vid smulas ner till damm gick generatorn sönder och vi hade ingen el. Vi var tappra och väntade i 5 timmar innan vi accepterade förlust och åkte tillbaka hem. Stormen hade slagit till igen och mer var förstört än på vägen ner. Vid Klong Nin var det en enorm uppståndelse men människor på hela stranden. Det visade sig att en hel färja, med passagerare från Phi Phi öarna hade sjunkit bara drygt 100 meter från strandkanten. Vi förstod aldrig ifall passagerarna tagit sig av och simmat i land.

Vi hann vara hemma drygt 1 timme innan även vår generator fick slut på bränsle och vi fick tända ljus runt om i lägenheten.

När elen kom tillbaka tog det bara 5 minuter innan vi satt i en ny bil, åter igen på väg till Kantiang och till Maiday. Nu sitter vi här igen. Ellens tatuering är färdig och vi räknar med drygt 2 timmar innan vi kan åka hem igen och försöka sova några timmar innan larmet ringer vid 5.

Mina tankar går ut till er som förlorat hem eller arbetsplats på grund av stormen. Även ifall det känns elakt ser jag fram emot att lämna denna ön nu för att förhoppningsvis komma tillbaka till ett rent, soligt Lanta.

Likes

Comments

Att säga att vi är sjuka är en underdrift. Tre av oss ligger utslagna på olika platser i lägenheten och suckar högt. Igår när jag började jobba var jag bli lite hes och när jag stängde vid 21 skulle man kunna jämföra min röst med ung pojke i målbrottet. När jag vaknade nu imorse var jag Agda 76 som rökt 2 paket cigaretter om dagen i 50 år.

Förutom att jag låter som en trasig grammofonskiva mår jag bra. Mamma däremot har fått samma sak som Ellen hade för 2 dagar sedan. Vi börjar misstänka att det är något som smittar men ifall jag är nästa och får det i Bangkok så kastar jag in handduken och åker hem till Sverige.

För att allt ska kännas ännu värre har ovädret från östsidan nu nått oss. Om ni läst bl.a Aftonbladet kanske ni har hört om översvämningar som orsakat dödsfall på Koh Tao. Det monsunregnet har nu tagit sig hit. Ända sen igårkväll har det öst ner och vi får vada fram i brunt, grumligt vatten för att ta oss någonstans.

Nu försöker vi ta så mycket vikt av mamma som möjligt och agera betjänter så jag och Ellen gick för att köpa frukost i regnet. Med gula regnponchos och alla pengar innanför kläderna för att hålla sig så torra som möjligt nådde vi 7/11. Vi såg till att köpa en massa mys också så att vi kan kolla på film hemma.

Planen idag var egentligen att ta moppar ner till stranden och njuta av deras sista soldag, sen skulle vi åka till den nya marknaden och avsluta med middag på Bajern, imorgon ska vi åka till tatueringsstudion och packa. Eftersom att hälften av oss knappt kan ta oss ur sängen och vägarna är på väg att rinna bort verkar det istället bli en lugn dag hemma. Vi ska kolla på film och jag ska prata så lite som möjligt och kommunicera med hjälp av att nicka och skaka på huvudet.

Likes

Comments

Jag fick förra veckan en liten förkylning men jag kunde dyka med den och det verkade som att jag började må bättre men hela denna natten har spenderats hostandes, svettandes och nysandes. Jag skyller på AC:n och ska försöka hitta några tabletter eller liknande som kan hjälpa mig inte må lika dåligt.

Jag har inte skrivit alls på ett tag för att jag inte riktigt har något att berätta för er. Jag har åkt moppe, bokat tatueringar, solat och badat...det är i stort sätt allt.

Denna veckan markerar hälften av min resa och jag vet inte riktigt hur jag känner över det. En del av mig saknar att köra bil, mitt jobb och att stå och laga mat. När jag kommer hem till den nya lägenheten och har en egen kväll ska jag bjuda över mina vänner och laga en massa mat. Men just nu så trivs jag här, med kaoset, värmen, ris flera gånger om dagen och ljudet av flip-flops.

Idag börjar jag jobba vid 14 och innan dess ska jag försöka planera min packning till måndag. Geniet här köpte ju inget incheckat bagage utan bara ett handbagage och eftersom att det främst skall vara en shoppingresa kommer jag behöva ha med mig minimalt mycket dit. Sen kanske jag han försöka flirta till mig lite plats i mammas eller Linneas väska om det blir akut.

Likes

Comments

Jag tänkte idag på hur glad jag är att människan är smartaste än fiskar, för jag hade med största sannolikhet känt mig osäker ifall grupper av hajar och clownfiskar promenerade runt på gatorna med en fiskskål runt huvudet. Som tur är har vi en större hjärna och listade ut hur man andas under vattnet innan fiskarna listade ut vice versa.

Idag var jag och min familj ute på dykbåten för att fundivea, Bidaöarna stod på schemat och för en gångs skull satt jag på andra sidan Kon-Tikis morgonbriefing. Jag slapp sätta ihop, skölja och packa ner utrustning och såg självklart till att utnyttja mina kollegor fullt ut nu när jag hade chansen.

Vårt första dyk var helt värdelöst om jag skall vara ärlig. Jag hade svårt att tryckutjämna, mina vikter kändes felplacerade och min boyancy var helt enkelt off. Hälften av oss hoppade i på öns djupa sida för att simma runt vänstra axeln och bli upphämtade i en vik på andra sidan. Andra hälften hängde runt i viken från start. För att det sedan skulle bli svårare för oss mötte vi på en extrem ström, för varje meter vi paddlade tryckte strömmen oss 2 meter bakåt, vi kämpade så gott det gick men fick till slut simma upp till ytan efter 40min. Uppe på båten såg jag till att summera dyket med Madde som varit i viken och där sett både sköldpadda och ett gäng hajar, suck, självklart.

Men det tredje och sista dyket var för mig det bästa, min boyancy fleekade hela vägen igenom tack vare min expertis i viktfördelning, jag fick se 2 Blacktip-hajar och tack vare att vi alla andades bra kunde vi dyka i hela 59 minuter.

Sen var vår båtresan hem seg, det tog lång tid och vågorna var enorma. Jag såg till att logga mina dyk och följde med Micke för att se hur dagens foton blivit. På hemresan försöker jag alltid underhålla mig själv för att sitta still i 2 timmar på en gungandes våt funkar inte. Jag hjälpte personalen med det sista på dykplattformen, diskuterade dyken med Madde (som för övrigt inte så hajar på sitt sista dyk), valde ut de bästa fotografierna och åt pannkakor.

Nu på kvällen har vi varit och ätit seafood (finn ironin) och jag har sedan köpt en adapter till min gopro så att jag kan föra över allt material till datorn. Jag köpte ett rödfilter till kameran igår men det kom aldrig till användning vilket resulterar i färgbleka filmer som ni förhoppningsvis får se snart.

Likes

Comments

Jag har saknat att skriva, att bara spilla ut mina tankar på tangentbordet utan att tänka på att någon annan kommer läsa detta.

Jag har jobbat en hel del och försökt spendera så mycket tid som möjligt med min familj innan dom åker hem om 7 dagar. Vi hade ett jättemysigt nyårsfirande på stranden igår med middag och fyrverkerier hos Pas. Jag träffade Ida och Erik från min klass i gymnasiet så vi pratade ett tag om skillnaden på vart jag bor och hon bor här. Det känns alltid overkligt att träffa någon hemifrån här nere och om jag får möjligheten vill jag definitivt åka och hälsa på henne i Prachuap och se hur man lever där. Ida berättade att det verkade "chill" här och jag håller med. Vi dricker drinkar, kör moppe i bikini och har restauranger med allt från indisk till svensk mat. Ida lever i en helt annan kultur där thaimat är det enda tillgängliga och där axlar samt knän skall täckas, helst av svarta kläder. Jag är så stolt över henne för att hon ägnar så mycket tid och energi åt att göra så mycket gott för barn och samhället i Prachuap, you go girl!

Och om en vecka åker vi till Bangkok, 4(?) timmars bilväg från Idas hem, listan på vad som ska hinnas med i storstaden har hunnit bli lång och Ellen och Tildas lista fylls av shoppingcenter och specifika affärer som skall besökas. Jag och mamma vill gå på några häftiga restauranger och på bio. Jag skall även försöka åka till Immigration och köpa till dagar på mitt visum. Eftersom att resan dit främst handlar om shoppingen har jag backat och istället gjort en plan på hur jag ska ha plats med all denna shopping i min ryggsäck/handbagage då jag inte köpte till något incheckat.

Det är nu ett nytt år och jag hoppas att ni hade en bra nyårsafton samt att ni inte är för bakfulla idag. Nytt år innebär att jag har börjat med min nya dumma planering, det jag gör varje år. Jag har börjat klottra ner mina mål för 2017 med saker jag vill göra och hoppas kunna göra, allt ifrån att flytta hemifrån till att gå på festival.

Likes

Comments