View tracker

Kändes som vi hade sovit i 50 minuter idag när klockan ringde. Trots att vi inte drack särskilt mycket igår och trots att vi fick riktig sovmorgon till 09:30. Vi sov i mammas & syrrans lägenhet i Kungsbacka medans mamma sov i vårt hus med Joline. Joline tycker att mormor är världens bästa person och så fort hon ser henne kryper hon i 200 km/h mot henne och asgarvar. Så igår när vi firade Andriettes födelsedag var Joline världs nöjd över en lördagskväll med mormor. Jisses va jag uppskattar det. Att Joline har en mormor, en morfar samt en farmor och farfar som mer än gärna umgås med henne och passar henne när vi behöver hjälp (och när vi inte behöver hjälp hehe). Det är minsann inte alla som har det så! Vilken lyx.

I morse gick vi upp och slängde i oss en macka innan vi bytte klackar & party-outfit mot skjorta & läderbrallor. Jag & C skulle på möte i Frölunda, ett möte som är avgörande för vår framtid. Jag ska berätta allting för er men behöver klara ut några små punkter till innan vi gör det officiellt. Efter mötet, som gick bättre än förväntat, mötte vi upp mamma, Joline & syrran i Haga för lite fika. Café husaren bjöd som vanligt på fika utöver det vanliga och vi kände söndags-lugnet infinna sig. Nu har vi precis landat på Gothia Ink för en smärtsam eftermiddag. Jag ska tatuera mig. Alla ni som tatuerat er vet precis vilken hatkärlek det är. Ronnie som tatuerar mig är numrera inte bara en fin vän utan också en av de bästa tatuerare jag mött. Idag påbörjar vi en tatuering jag drömt om att göra länge. En kvinnlig indianhövding. Den står för allt jag är och allt jag varit. Vill ni följa dagen med oss hittar ni oss på snapchat (nsteffner).
Hoppas ni har en super härlig söndag.
Puss ❤️

Likes

Comments

Ikväll käkar jag & C middag i Kungsbacka för att om en stund träffa vänner och fira Andriette som nyss fyllt 25 år! Så roligt. Dessutom DJ:ar syrran vilket gör det hela ännu bättre. Nu hoppas vi på att träffa lika trevligt folk som vanligt på Esters. Jag håller mina tummar för att vi tar ett glas på favoriten Lokal 10 innan.

Succén kring Facebook-filmen fortsätter! Idag gjorde Hippson ett litet reportage om den. Så roligt.

Vill ni följa oss utöver bloggen hittar ni oss på snapchat: nsteffner 👻

Puss
❤️

Likes

Comments

Ni är många nya läsare här på bloggen och därför tänkte jag visa er stallet på gården. Endel av er har sätt det förut men visst passar en liten rundvandring bra så här en lördags-morgon!

Drömmen om ett eget stall har jag haft sedan jag var liten. Jag var inte många år gammal när jag i träslöjden skapade en trämodul av ett stall till mina leksakshästar. Det var väl arbetat och lektes med 365 dagar om året. Jag tror jag var tio år då. Idag är drömmen verklighet... Är det inte helt otroligt?
Vissa dagar tror jag inte på det själv. Vissa dagar förstår jag det och lyckan är oändlig. Vissa dagar glömmer jag av det, det är dom sämsta dagarna. När jag glömmer njuta av det fantastiska vi har. Men det är lätt hänt. Det vet vi ju.

Stallet har nio boxar. Eller 8,5 ska vi väl säga i ärlighetens namn. Det är nämligen åtta stora boxar och en mini-box. Utöver det finns en sadelkammare med tvättrum och toalett samt en foderkammare.


Sadelkammaren - Plats för hästarnas utrustning samt umgänge och trivsel.
Jag har alltid haft mina hästar i stall med riktigt dålig plats för umgänge så det blev en självklarhet att utnyttja plats till att kunna umgås och ha trevligt. Jag vill "uppmana" till att tillbringa tid i stallet, det är en livsstil och plats för livsnjutning är viktigt! Utöver det ville vi kombinera praktisk hästhållning med elegans & en känsla av lite vardagslyx.


Alla hyresgäster har ett skåp med förvaringskorg ovanpå att tillgå. De har även två tränshängare samt två sadelhängare per häst.
Nedan ser ni ingång från sadelkammen till tvättrum samt toalett.


Tvättrum - Har finns en tvättmaskin för allas nyttjande. Varje häst har även två "täckeshängare" där vi kan torka nytvättade täcken eller eventuellt hänga upp blöta täcken på tork efter en regnig dag i hagen. Dessa är markerade med respektive hästs namn. Även en hylla för förvaring finns.
Utöver denna förvaring har hyresgästerna möjlighet att nyttja vår övervåning på garaget där det finns fack för att placera eventuella saker som inte används eller täcken som används en annan säsong etc. Det var en viktig del för mig då vi alltid haft ont om plats hemma och vi hade svårt att få till förvaring av allt. Ingen hästmänniska har väl för mycket saker? ;)

Toalett - Har man varit hästtjej i flertal år har man lärt sig uppskatta toalett i stall! Det är inte alltid en självklarhet och jag vet inte hur många gödselstackar jag kissat på i mina dar.. Jisses... Lyckligt nog kan vi även erbjuda dusch om det är så att man ska vidare på ohästiga upptåg efter vistelsen i stallet.


Stallet - Nio (åtta och en halv) boxar med spolspilta och förvaring. Alla boxarna har vattenkopp med flottör. När vi skulle bygga stallet valde vi att mura upp boxar och jag tycker det blev urläckert. Varje häst har ett fönster ut mot gården samt ett "fönster" utan glas in till hästen jämte. Med den lösningen på mellanvägg kan hästarna känna lugn och ro för sig själva samtidigt som möjligheten till socialisering med grannkompisen finns om så önskas. Det jag verkligen saknar är boxskyltar och det ska bli nästa projekt! I mitten av stallgången har vi valt att lägga en svart gummimatta för att sänka ljudnivån när hästarna går i stallgången.

Från stallgången ligger ingången till foderkammaren som ni ser ovan.

Foderkammaren -
Här förvaras allt kraftfoder. Varje häst har två hyllor med tillhörande hinkar för morgon, eftermiddag och kväll. Nedan står fodertunnorna, märkta med respektive hästs namn. På det sättet kan varje hyresgäst förbereda fodret till sin häst och vid utsatta tider fodrar vi med de märkta hinkarna.
Hinkar och tunnor ingår för våra inackorderade och detta för att vi ville ha det enhetligt. Dock kan det uppfattas overkill och vem vet, om tio år kanske jag tröttnar men i dagsläget tycker jag det är en fröjd för ögat! ;)


​Höförrådet -
Nedan ser ni bilder på vårt höförråd. Det ligger utanför entrén till stallet. Detta för att lätt komma åt det med traktorn när vi hämtar nya balar. Inne i höförrådet är balen placerad i mitten av rummet och längs kanterna har varje häst en "rad" med krokar där de enkelt hänger upp sina påsar för morgon, eftermiddag och kvällsfordring. Lunchfordringen packar vi åt alla hästar och därför finns ingen krok för detta.


Som avslutning kommer lite bilder på utsidan. Gödselplatta (med spånförvaring i ett rum på baksidan) samt stallfasaden. Lång ifrån färdigt men so far.. so good.

Jag skulle nog kunna skriva i evigheter om stallet. Det är så roligt att det inte finns något stopp. Därför svarar jag jätte gärna på frågor nedan om ni undrar över något specifikt!
Ha en fin lördag!

Puss❤️

Likes

Comments

Ni kommer inte tro att det är sant, jag kan inte riktigt tro på det själv. Jag satt efter maten i godan ro och sippade på min kaffe. Njöt av stämningen här hemma. Njöt av tv:n som surrade i bakgrunden, njöt av C's närvaro i soffan brevid mig, njöt av att långt borta höra Joline's små snarkningar från hennes rum. Huset luktade fortfarande smarrigt efter middagen jag lagat och de tända ljusen på bordet skapade ett lugnande sken. Den senaste tiden har jag hittat ett inre lugn som inte funnits där tidigare. Jag har insett att jag ALDRIG under hela min livstid kommer vara lycklig om jag inte är lycklig på insidan, på riktigt. Det handlar om att vara tillfreds. Just nu är jag det. Vi har mycket spännande framför oss detta året, mycket som inte är officiellt ännu men snart får ni såklart veta. Ibland hinner jag berätta det för er innan jag berättar för vissa vänner. Det bara blir så, ni är som jag alltid säger min stora vänkrets.
Ni vet ju att jag ofta springer genom livet. Att det är min specialité. Där av, glömmer jag ofta stanna upp och inse hur långt jag har kommit. Jag glömmer vad livets stora bekymmer var igår och hur långt vi har kommit med resan mot lycka. Idag fick jag en påminnelse på Facebook, en påminnelse om vad som hände just den här dagen för 1 år sedan. Det var ett blogginlägg jag skrivit. Jag klickade på länken för att läsa. Blev förstummad. Jisses. va långt vi kommit med oss själva och FY FAN va tuff just den här dagen var för 1 år sedan. Jag ryser när jag läser inlägget. Jag vet att det är bra att påminna sig själv om dåliga tider för att inse vad som verkligen är bra men just nu känner jag för att radera den dagen ur livet och aldrig mer läsa inlägget. Jag mådde verkligen piss. Jag mådde piss, kände mig värdelös och fast i en dålig situation. Jag bad C läsa inlägget, frågade vad han kände när han läst. Två ord fick jag, "ångest och lycka" svarade han.

Nu, idag däremot .Wow. Bra jobbat prinsessan, du tar dig!

Inlägget jag skrev just den där dagen kan ni läsa HÄR.

Hoppas ni har en magisk fredags-natt!

Puss❤️

Likes

Comments

Inlägget är i samarbete med Twistshake baby.


Jag och J ska precis sätta oss i bilen och åka mot Kungsbacka. Vi har precis varit yta och promenerat men nu är det dags för lunch & möte i stan. Vi har dessutom fått hem en ny flaska från twistshake baby och denna gången en vit! Jag älskar twistshakes flaskor och Joline är super nöjd med dom, vilket hon varit från födseln. Ingen är lyckligare än jag över det då flaskorna är otroligt mycket snyggare än andra exempel på marknaden, hehe.
Använd rabattkoden nathaliesteffner20 för att få 20% i deras webbshop!.
Jag är expert på att läsa rolig (och ibland onödig) fakta om saker runt om i livet. Är inte det otroligt tillfredsställande ibland? Här kommer därför 10 saker som du antagligen inte visste om bebisar!

01) En bebis kan inte känna smaken av salt förrän den är fyra månader gammal. Anledningen till detta kan vara relaterad till utvecklingen av njurarna, som börjar att bearbeta natrium vid den åldern.

02) När ett barn föds är dess ögon cirka 75% av sin storlek som de kommer att ha som vuxen. De ser också oerhört dåligt och först vid sex månaders ålder bör synen vara helt klar.

03) Nyfödda har en större tendens att vrida sitt huvud åt höger än åt vänster. Varför vet man inte.

04) Innerörat är det enda sinnesorganen som utvecklas helt och hållet innan födseln. Den når sin fulla storlek i mitten av graviditeten.

05) Vuxna har 206 ben i kroppen. När bebisar föds har de cirka 300 ben. Deras ben växer samman samtidigt som man åldras och växer, vilket resulterar i färre ben som vuxna.

06) En nyfödd urinerar ungefär var tjugonde minut. Vid sex månaders ålder har det gått över till “bara” cirka en gång per timma. Ah, dessa underbara blöjbyten!

07) Cirka 80% av alla föds med ett så kallat “storkbett”, det vill säga ett födelsemärke.

08) En bebis kan känna igen lukten och rösten av sin mamma redan vid födseln. Det tar dock några veckor innan en bebis kan se skillnaden mellan sin mor och andra vuxna.

09) Världens tyngsta bebis som har överlevt en förlossning vägde hela 9,97 kg och föddes i Italien 1955. I Kanada födde en kvinna ett barn som vägde 10,4 kg, men spädbarnet dog elva timmar efter förlossningen.

10) Vid födseln har bebisar inga knäskålar. Knäskålarna utvecklas inte helt förrän efter sex månader.

BONUS) I snitt föds ett barn någonstans i världen var tredje sekund.

Ha en fin fredag!

Puss


Likes

Comments

View tracker

Ni har liksom gjort det. Jag blir så himla glad. Kommer ni ihåg inlägget jag skrev om att vi ska bli bättre på att säga vad vi tycker när vi tänker något fint om folk? Att jag skrev att 2017 skulle bli året vi verkligen ändrar på det och faktiskt sprider kärlek sinsemellan. HÄR kan ni läsa det inlägget. NI HAR GJORT DET! Inte ens en månad på det nya året har gått och ändå sprids det mer kärlek än jag kunnat föreställa mig. Jag har fått så himla fina meddelanden från folk jag aldrig träffat efter delningen kring min film (se den här), och det gör mig helt mållös. Tänk att människor faktiskt ser filmen och då tar sig tiden att skriva till mig. Wow. ALL kärlek till er.
Här kommer några av meddelandena och detta är alltså människor jag aldrig träffat.

Överlag idag har vi haft det lugnt och skönt jag och lilla J. Vi har fixat massa hemma, tvättat och städat. Ni måste tycka att jag "fixar" hemma hela tiden och visst känns det så just nu haha. Men snart har jag gått igenom ALLA våra skåp och rensat ÖVERALLT. Så himla skönt. Jag är nämligen expert på att ha ett väldigt välstädat hem men dock kan man inte öppna ett enda skåp utan att det trillar ut skit. Nu fick jag liksom nog och kände att jag behövde gå igenom hela huset. Shit va skönt när det är klart. Jag är dessutom väldigt förkyld och har jätte ont i halsen så det känns inte lägligt att åka på äventyr. Mamma var här och vi gick en riktig lång-promenad vilket gjorde min rottweiler glad. Han och Joline är förresten best friends forever nu mera. SÅ mysigt. Hon har i för sig 90% av tiden händerna i munnen på honom medans hon as garvar men så snäll som han är så sväller hjärtat bara över av kärlek när dom leker.
Jag har lovat mig själv att bli lite mer grön om fingrarna detta året och det inkluderade också att jag köpte nya krukor! Dom är köpta på kungsblomman i Kungsbacka.
Efter att vi ätit lite taco-gratäng (som jag lagat tro det eller ej) ska vi nu dricka kaffe och äta semla.
Ha en fin kväll!
Puss

Likes

Comments

Godmorgon favoriter!
Min gårdag var så himla konstig. Jag känner mig konstig idag med, vet inte varför... Ibland är det helt enkelt bara så. Förutom besöket hos Helena på FaceClinic och lyckan över att min Facebook-film fortfarande delas i rasande fart så kändes dagen annorlunda. Jag och C hade allvarliga diskussioner om framtiden och jag hade massa saker hemma som jag tänkte få gjort men av någon anledning så känns det som att hela dagen passerade förbi utan att jag fick någonting gjort förutom att hänga med Joline. Jag satt med henne på golvet och lekte, sen åt vi lite tillsammans och lekte sedan igen. Inte mer än så. Hann i för sig med två maskiner tvätt så det får väl vara dagens eloge. Förresten så har jag har två saker att berätta (bekänna) för att starta dagen på ett ärligt sätt. Igår fick jag ett facebook-meddelande från en person som tycker att ”videon jag lagt ut är lite pinsam”. Jaha? De tycker du ja? Och jag tycker synd om dig för att du tycker att allting är så pinsamt hela tiden och aldrig vågar bjuda på dig själv. Du missar ju det roliga i livet?!

Den andra bekännelsen är dock värre. Det som inte får hända, det hände. Jag var i godan ro på stalking-turné på instagram. Ni vet, det blir lätt så när man hittar någons konto och liksom fastnar. Det var en tjej som började följa mig igår och jag var nyfiken på vad detta var för dam. Därav besökte jag hennes konto. Dessutom ett väldigt fint konto så jag började skrolla ner och liksom fastnar. Råkar gilla en bild från fucking 2014…………… Alltså, jag dog typ…… Inte meningen liksom. Ups - hehehehehehehhe. Dör fortfarande när jag tänker på det. Så jävla pinsamt….. ”Det var inte jag” funkar sådär bra nu.

Visste ni att min morgonrutin inkluderar ca 10 minuter av att jag bara ligger i sängen och tänker på hur trött jag är. Det är typ det jag gör nu. Inte riktigt klar än dock. Det enda jag behöver för att bli på bättre humör är en kram... Och 5 miljoner kronor. Hörs.

Puss❤️

Ni glömmer väl inte vår snapchat: nsteffner 👻

Nu är tulpanens tid, jag ÄLSKAR tulpaner.

Likes

Comments

Idag var dagen kommen. Jag har varit nervös i typ en vecka sedan jag bokade tiden! Ni måste leva med att jag är en grymt nyfiken dam och vill prova allt som går, så nu var det alltså arg-rynkans tur att få sig en omgång och jag är så nöjd! Innan jag berättar om alla detaljer ska jag börja med att skriva att inlägget är i samarbete med FaceClinic. Helena Brenke som gjorde behandlingarna på mig är legitimerad sjuksköterska och svarar gärna på alla frågor ni har här nedan!

Här kommer en kort presentation om just FaceClinic:

FaceClinic är en certifierad klinik enligt Estetiska injektionsrådet och håller högsta kvalitet för din patientsäkerhet. Då branschen inte är reglerad finns det många aktörer på marknaden som inte har rätt kompetens eller produkt, vilket utgör en risk för dig som kund. FaceClinic däremot består av läkare och sjuksköterskor med flera års erfarenhet. Sjuksköterskan som behandlar mig, Helena, har arbetat med estetiska injektionsbehandlingar sedan 2012 och på heltid i över tre år. Det gör att de håller sin kompetens på en så hög nivå som möjligt. De står för naturliga resultat och målet är att kunderna ska få se ut så som de känner sig. Många behandlingar jag sett (och säkert du också) blir överdrivna och ser väldigt fejk ut, därför var faceClinic ett självklart val för mig när jag såg andra kunder de behandlat. Jag vill ha naturligt resultat!

Först var jag i torsdags på konsultation hos Helena. Helena lyssnade på mig som kund och höll en noggrann konsultation. Jag hade inte bestämt mig för att göra en behandling när jag besökte Helena men då hon erbjuder gratis konsultationer gick jag dit för att se hur det kändes. Endel människor, jag själv inkluderad, behöver tid på sig för att fatta ett beslut. Jag fick fylla i en hälsodeklaration och fick både muntlig och skriftlig information om behandling och produkter. Vi pratade om vad min önskan var och gjorde en liten ”plan” som passar just mig. Något som var skönt för mig var att jag hade ingen som helst aning om vad jag skulle göra utan det räckte att jag förklarade vad jag ville uppnå, sen löste Helena resten. Vi tog sedan bilder på mig som hon laddade upp i datorn för att förklara mer ingående vad hennes tankar var. Det var en övertaggad Nathalie som lämnade FaceClinic med en bokad tid nästkommande vecka.

Idag var alltså dagen kommen och jag var super mega nervös. Jag som dessutom är nål-rädd utan desslike. Hade det inte varit för graviditeten, när jag var tvungen att lämna blodprov hade jag aldrig gått dit ens. Helt ärligt åkte jag ju hemifrån med vetskapen om att någon skulle sätta en nål i ansiktet på mig. Hehe. Helena välkomnade mig som om vi skulle ta en fika, det var så himla odramatiskt. De generella botox-behandlingarna tar mellan 10-30 min att göra. På mig gjorde Helena en botoxbehandling mot min ”argrynka” mellan ögonbrynen (gabella på botox-språk). Min muskel mellan ögonbrynen är väldigt vältränad och ger mig en rynka, även när jag inte vill göra mimik, och dessutom spänner jag ibland så jag får huvudvärk och måste påminna mig själv om att slappna av och inte kisa. Botox är ett muskelavslappnande läkemedel som behandlar rynkor uppkomna av upprepad mimik men det används också för att behandla huvudvärk. Två flugor i en smäll med andra ord? Visste ni att behandlingen är så pass odramatisk att många gör det under en lunch? Jag undrar om det är det man menar med lyx-lunch?

Hur som helst gick behandlingen så bra! Trots att jag var nervös när Helena närmade sig med sin mini-yxa och jag insåg att det fanns ingen väg att använda som flyktväg, så klarade jag mig suveränt. Det stack till när nålen gick in men inte mer än så! Ren succé helt enkelt. Jag kunde aldrig ana att det dels skulle vara så ”smärtfritt” men också skulle vara så chill generellt. Jag vet inte vad jag hade förväntats mig, att Helena skulle anfall mig med 30 kollegor och 48 nålar? Nä kanske inte. Jag är nog bara alldeles för nojig. I för sig stor cred till Helena som vågade ha mig i samma rum som alla nålar utan att vara rädd för mig. Haha. Än så länge får ni ingen bild då det slutliga resultatet då det tar ca 2 veckor att se. Givetvis ska ni då få se mina före och efter bilder! HÄR kan ni läsa mer om FaceClinic.

Har ni några frågor gällande botox eller fillers? Vad som helst! Ställ frågorna här nedan så ska jag låta Helena svara på dom!

Puss❤️

Likes

Comments

Godmorgon världen!

Vilken helt magisk reaktion jag fick på blogg-inlägget gällande Peders pris igår! Jag älskar att beröra starka ämnen och när det gäller min passion i livet kan jag helt enkelt inte vara tyst. Tidningen Ridsport skrev en artikel om inlägget på sin facebook-sida och reaktionerna var hundratals! Nu i skrivandets stund så har inlägget delats 922 gånger, likats 4678 gånger och 166 kommentarer. Wow! HÄR kommer ni till inlägget.

Jag gjorde även en liten video igår där jag ironiskt förklarar min syn på hela den här cirkusen, även filmen gick en väldigt spridning. Just nu är det hela 230 delningar, 434 likes och hela 18 200 personer har sätt filmen. Vilken enorm kärlek. HÄR kan ni se videon.
Jag är så tacksam för all uppskattning!

Generellt idag så ska jag och C nu "plantera" vår kaktus som vi köpte igår. En helt normal grej att göra halv sju på morgonen antar jag? Hehe. Sedan åker han, efter frukost, iväg med sin handledare för att sko medans jag och lilla J ska ha en riktigt fixar dag hemma. Lite städning, lite tvätt och eventuellt lite bakning. Har vi tur med vädret tar vi nog en lång promenad med hundarna. I eftermiddag ska jag till Helena och göra min första behandling! Så spännande, ni ska få höra allt sen. Hans & Eva-Lena kom hem från Thailand sent igår kväll förresten, det ska bli himla mysigt att träffa dom!

Samtidigt som vi passade på att shoppa hem en kaktus var vi på IEMS på kungsmässan för att inhandla nya koppar. Jag sålde ju vårt Lexington-porslin på loppisen då vi haft det så många år och var sugna på något nytt. Både jag och C har fastnat för Mateus-porslinet så det fick det bli. Vi har lite tallrikar sedan innan men nu var det kaffe-kopparna vi var sugna på. Vi köpte hem 8 stycken och hann inte mer än att ställa upp dom på diskbänken innan jag gick förbi med Joline på höften (som nu mera har världssnabba tassar) som sträckte sig efter en av kopparna och drog den rakt i golvet. Life of the terror-baby. Jaja, det var ju ingen idé att gråta över spilld mjölk. Vi fick komplettera med en helt enkelt. Om ni klickar på bilden kommer ni direkt till modellen vi har köpt. Jag är SÅ nöjd.
Puss❤️

Inlägget innehåller adlinks

Likes

Comments

Låt oss börja från början. Igår kväll gick idrottsgalan på TV. Ett väl uppskattat program med hela Sveriges idrottselit i spetsen. Det delas ut priser till höger och vänster, alla de bästa konkurrerar om priserna som delas ut. ETT av dess priser kallas för Jerringpriset, även kallat ”folkets pris” då det är en omröstning som avger vinnaren.
Igår vann Peder Fredricson. Han vann priset på Sveriges största idrottsgala. Det är så mäktigt att verkligen inse vart ridsporten är på väg i vårt avlånga land. Hur as coolt det är att han faktiskt vinner, när svenska folket röstar. 2011 vann Rolf-Göran Bengtsson, och han var den första från ridsporten som vann priset. 2016-års pris tillfaller alltså den fantastiska Peder Fredricson. Jag sitter framför TV:n med C, vi är på helspänn båda två, kommer Peder vinna? Jag hoppas, hoppas så innerligt att han gör det. Hans nominerade motståndare är alla värdiga vinnare men det Peder gör för ridporten, är enormt och vinsten hade känts så genuin. Vi sitter på nålar, håller tummar och tår. Så plötsligt läser dom upp resultatet, och visst, Peder har vunnit. Jag skriker rakt ut, gör ett Ronja rövardotters vår-skrik av lycka där jag sitter i soffan. Fy satan va bra! Lyckan är enorm och jag kan höra hela häst-sverige jubla. Peder håller ett tacktal som slår alla tal vi tidigare hört under kvällen. Han pratar om inte bara om sin egen prestation, han pratar om hästens prestation men också om ridporten. Han tar med oss på en kort resa, för att det få sekunder han har, hinna ge de ovetandes en snabb inblick ur vår vardag. Jag ryser, Christoffer ryser, häst-sverige ryser. Vi känner igen varje ord han uttalar, vet precis vad han menar. Wow, det där är prestation. Jag sitter mållös i soffan med lyckorus, glad att jag som barn stod i långa köer för att få en autograf och ge honom en kram. Han är fortfarande en idol. En legend.

Jag går efter en stund in på Facebook för att slänga in en lycko-status. Statusen lyder ”Asså Peder, du får hela häst-sverige att spricka av stolthet”. Jag postar inlägget och börjar sedan skrolla i nyhetsflödet. Möts av en total förödelse. Visst ser jag positiva inlägg likt mitt eget. Men mestadels ser jag irritation över att Peder vann priset. Jag sitter som förstelnad, va fan händer? Allt från ”Vem fan är Peder ens?” till ”Kul å vinna när hästen gör jobbet”. Jag läser ett tiotal missnöjda inlägg, detta är ca 30 min efter att Peder vunnit. Alltså, jag blir så ledsen. Året är tvåtusen-fucking-sjutton och svenska samhället har fortfarande inte fattat att ridning är en sport?! Har vi inte kommit längre än så? Och helt ärligt, hur kan man missunna en elit-sportare ett pris? Ett pris som dessutom svenska folket har röstat fram?! Jag blir så besviken på människors trångsynta åsikter att jag kräks. ”Ridning är inte en sport”, ”Hästen gör allt jobb”. Vet du vad? Google is your friend. Så ge fan i att uttala dig om min magiska sport innan du har lite kött på benen. Vi alla som läser ditt inlägg och tycker du beter dig illa, hanterar dagligen djur som väger närmare ett ton, så att ta sig an dig när du missunnar hjältar deras priser kommer inte vara ett problem. Bring it on. Nedan kommer en liten lista för att du enklare ska förstå just VARFÖR en människa som Peder vinner Jerringpriset. En lista som jämför oss hästmänniskor med dig som tycker att ridsporten, inte är en sport och att Peders vinst igår var osportslig.

Vi tillbringar fler timmar på ett dygn i stallet, med våra ”lagkamrater” hästarna än vad du gör i sängen.

Vi blir trötta och vill ibland ge upp, men gör det aldrig. I vår sport finns ingen avbytar-bänk.

Vi måste kunna sammarbeta med andra, ta ansvar för andras liv och vara disciplinerade varje minut.

Vi lär oss hantera besvikelse, när vi inte får det resultatet vi önskar men omgående måste fortsätta utan att blinka.

Vi arbetar konstant efter mål, stora som små, längs vägen som ska följas för att uppnå det vi söker.

Vi har lärt oss att det krävs flera timmar, sju gånger i veckan, för att skapa en mästare och att nå framgång.

Vi tillbringar all vår tid ute i den friska luften, tillsammans med varelser vi kan tänka oss att dö för.

Vi tränar i dagar som blir till veckor, veckor som blir till månader, månader som blir till år, för att sedan ha ca 2 minuter på oss att leverera topp-resultat.

Vi är i stallet och tar hand om vår lagkamrat 365 dagar om året. Vi är där i stekhet sol, iskall snö och pisseblött regn.

Vi lär oss hantera och samspela med ett djur som väger närmare 1000 kg.

Vi förlitar oss blint på relationen vi har med vår lagkamrat och vågar lita på att vi som team kan nå toppen.

Vi kommunicerar med våra lagkamrater på ett sätt du aldrig kan föreställa dig. I vårt lag pratar vi nämligen inte samma talspråk utan kommunicerar via kroppsspråk.

Vi ramlar ibland av våra stora hästar och hoppar då upp igen direkt, så länge ingenting är brutet (ibland hoppar vi upp då också) och fortsätter som att ingeting har hänt.

Vi har inte bara ansvar för vår egen fysik och teknik, vi är även ansvariga för hästens fysik och teknik. Det vill säga, vi är ansvariga för att det är topp-skick på hela laget.

Vi fodrar hästarna det första vi gör, tidigt på morgonen. Vi kvällsfodral hästarna det sista vi gör innan vi går och lägger oss.

Vi har, under våra två minuter under tävling, kommunikationen med hästen att förlita oss på. Kroppskontroll utan dess like där våra ord till hästen är så små rörelser att du inte ens ser dom.

Vi tävlar mot alla. Oavsett kön, oavsett ålder. Alla tävlar på lika villkor. Det är en av få sporter som är upplagt så.

Vi är en halv miljon svenskar som rider regelbundet, på daglig basis. Det är också den näst största ungdomsidrotten, så jo: Du borde veta vem Peder Fredricson är.

Att inte unnas ett pris som svenska folket röstat fram för att du precis tagit en OS-medalj och dessutom är en av de ödmjukaste idrottsmän som någonsin gått i ett par skor, DET är det enda gällande gårdagen som är osportsligt.

Tack på förhand, för framtida visad respekt.

Likes

Comments

Följ mig på Instagram @nathaliesteffner