Header

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hon promenerade längst strandkanten, ensam. Vinden svepte över henne och fick hennes hår att lägga sig framför ansiktet. Hon skakade snabbt bort det samtidigt som hon kände hur hon fick gåshud längst armarna. Det var sensommar och hon hade precis tagit sig igenom den svåraste perioden i sitt liv. Hon blickade ut mot havet, såg horisonten bryta av vattnet från himmelen. Det var så vackert, så rofyllt. Just där och då kände hon sig friare än någonsin, levande och starkare. Hon satte sig ner, tog av sig skorna och kände hur strandens små stenar träffade hennes bara fötter. Hon hörde fåglarnas kvitter och vågornas brus. Solen var på väg ner, färgade himlen i dom mest magiska färgerna. Det var så vackert och hon kände ett otroligt lugn inombords. Allt som hon gått igenom, allt hon varit med om hade lett henne hit och hon kände sig lyckligare än någonsin.

Likes

Comments

Ibland blir jag ganska förvånad över hur vi människor fungerar, att vi väljer att nöja oss med mindre än vi egentligen förtjänar. Varför gör vi det? Varför binder vi upp oss och lindar in oss i något som inte gynnar oss i längden, som inte får oss att känna 100 procent glädje? Varför fastnar vi och låter det hålla oss tillbaka från att finna eller göra det som faktiskt skulle få oss att må så mycket bättre? Varför nöjer vi oss med medel när vi kan få så mycket mer än så? Är det för tryggheten? Är det för att man är rädd att kanske ångra sig? Är det för att man inte har någon aning om vad man ger sig in i? För att man hamnar på djupt vatten och inte vet om man kommer lyckas ta sig in till land igen?

Jag har börjat inse mer och mer vad den här världen faktiskt har att ge på bra många olika plan och jag har insett att jag kan göra precis vad jag vill så länge jag kämpar för det. Jag har mina mål som jag lagt upp, men jag har ingen press och jag tar dom en efter en. Det ända jag vet är att jag kommer fixa dom alla även om det kanske kommer ta lite tid. Just nu fokuserar jag på att bli bra, hitta lägenhet och få denna såld. Sen är körkortet något jag kommer prioritera. Så småningom vill jag även börja träna igen, leva ett aktivt liv. Sen har jag en del andra mål och drömmar som jag kommer göra allt för att uppnå men dom behåller jag för mig själv just nu.

Det jag vill komma fram till är att ingen annan förutom du har makten över hur du vill leva ditt liv och trivs du inte med det så är det enbart du själv som kan göra något åt saken. Även fast det kan kännas läskigt så är det värt det, för det finns inget värre än att vara fast i något som man egentligen inte trivs med eller mår bra utav bara för att man är rädd för förändring. Tro mig, det kan bara bli bättre. Oavsett om det känns tufft i början, så kan det bara bli bättre. God natt.

Likes

Comments

Egentligen hade jag tänkt att skriva något helt annat men jag är för trött i huvudet för det just nu känner jag. Så istället slänger jag upp lite bilder från dagen.

Likes

Comments

Vilket väder vi haft idag, vårkänslorna verkligen sprudlade och jag kände mig faktiskt ganska glad. Dagen har varit bra, mötte upp Malin och Molly för en lunch uppe i centrum. Sen blev det lite shopping också och alldeles för mycket för mig som vanligt. Varför kan jag inte bara hålla mig?

Köpte bland annat en ny promenad jacka, även fast det är det sista jag behöver så kunde jag inte hålla mig. Jag älskar jackor, det är min drog här i livet. Har runt 25 st nu, galet. Det värsta är att jaa redan hittat ytterligare en jag vill ha, sen vill jag hitta någon fin kappa också och en sån där lurvjacka står även det med på listan. Nu när jag tänker efter skulle jag nog vilja ha en rosa bombarjacka också och kanske en beige? Åh, en marinblå, den färgen är så fin! Sen skulle jag vilja ha en ny skinnjacka också.

Efter centrum hämtade jag upp barnen, vi var ute ett tag vid gropen innan vi rörde oss hemåt. Väl hemma blev det middag och bad för småttingarna. Jag förstår inte hur dom lyckas, men det är ta mig fan vatten överallt efter att dom badat tillsammans,inklusive en dyngsur mamma. Oskar (Milos kompis) var här ett tag och sen var det helt plötsligt dags för kvällsmacka och sängen. Sen då? Playade dom två senaste avsnitten av ph, men såg bara lite halvdant. Tankarna vandrar iväg och jag får svårt att koncentrera mig. Sen har jag bara chillat och lyssnat på musik.

Ni får ursäkta mina kassa bilder, men kameran på luren suger och min systemkamera är hemma hos mamma. Måste ta hem den, så sugen på att bara bege mig ut och fota. Var så längesen sen sist. Nu ska jag sova, nattinatt!

Likes

Comments

Som solens strålar en varm sommardag kom han och räddade henne, lyste upp hennes tillvaro och gav så mycket värme. Hennes inre förvandlades likt en tornado, känslorna flödade och för första gången på länge kände hon sig levande igen. Från dess att deras ögon möttes för första gången, likt en blixt som slår ner i marken, föll hon och det hårt. Vad hon borde ha vetat då är att solens strålar inte varar för evigt. Så småningom skulle det ljusa bytas ut mot mörker. Tornadon förvandlades plötsligt till en orkan och lämnade efter sig förstörd mark. Regnet öste ner likt tårarna från hennes blodsprängda ögon. Hon orkade inte mer. Vinden hade slutat driva henne, hon kämpade ensam i motvind. Åska och muller avlöste varandra likt förvirringen inuti henne och som ozonskiktet skyddar jorden började hon mer och mer skydda sin redan trasiga själ. Hon hoppades på att finna lycka vid regnbågens slut, men hon fann den aldrig och tillslut försvann den, för gott. Där stod hon förvirrad kvar och kunde inte sluta fråga sig själv om det var på riktigt eller inte, om det var äkta.

Likes

Comments

Musiken är på och även fast jag är här försvinner jag iväg bland mina tankar. Jag tänker för mycket, överanalyserar och funderar, det har jag alltid gjort. Speciellt när jag är själv, då är det som värst. Det här med att vara ensam är inte min grej, jag är en sällskapssjuk människa som mår bäst utav att ha folk runtomkring mig. Jag har ju barnen, men dom sover sen flera timmar tillbaka. Något jag också borde göra, men mina sömnproblem är hemska. Sen vet jag att jag förmodligen ändå kommer ha en natt, likt alla andra, med mardrömmar och ett flertal uppvaknande. Jag är så fruktansvärt trött på det, det tar så mycket energi och man känner sig aldrig helt utvilad. Inatt sov jag drygt 2 timmar, blir förmodligen nå liknande denna natt verkar det som. Mornarna är hemska och snooze knappen går alltid varm. Så nu har jag bestämt mig för att ta mig upp till centrum imorgon och köpa hem en väckarklocka. Jag har liksom insett att det inte räcker med mobilen, för den stängs tillslut bara av i sömnen ändå. Jag hatar stress på morgonen, att försova sig. Det är bland det värsta jag vet. Så en väckarklocka känns som ett bra beslut, sen kan man ju bara hoppas att jag faktiskt vaknar utav den också.


Jag har i alla fall bästa sovsällskapet ♡

Likes

Comments

Ögonen öppnades hastigt, någon var över henne, tryckte ner henne i sängen. Hon kunde inte röra sig, hur mycket hon än försökte ville inte kroppen lyda. Hon kände hur paniken växte, hon trodde att detta var slutet. Nu skulle hon dö. Hon tog i allt hon hade för att försöka få ut ett skrik, ett rop på hjälp, vad som helst. Men hon fick inte fram något. Allt hon kunde göra var att se ut i det kolsvarta rummet. Tankarna snurrade och hon kände sig skräckslagen. Den ondska hon kände i rummet skulle inte gå att förklara, bara dom som varit med om samma skulle förstå. Tillslut släppte det och hon for upp, tände överallt i lägenheten och låste in sig på toaletten för att i panik, med tårar forsandes ner för hennes kinder ringa upp sin mor klockan 03 på natten. Det fanns en förklaring, något hon aldrig tidigare hört talas om. Sömnparalys. Efter att ha pratat med sin mamma i upp mot en timma hade hon lugnat ner sig och gick och la sig på soffan. Lamporna var tända och musiken på, ändå vågade hon inte somna om den natten.

Likes

Comments

The sun loved the moon so much, he died everynight to let her breathe.

Likes

Comments

"Börja skriv på bloggen igen, ta dig tid att gå ut och fota". Ord från en av mina närmaste vänner, ord jag inte kunnat sluta tänka på. Såklart var det mer än så, något andra aldrig kommer kunna förstå. Hon känner mig, hon vet att jag alltid haft skrivandet och fotandet som en sorts terapi genom åren. Skillnaden är att förr var jag mer öppen, mer naiv. Idag är jag mer sårbar och jag vet helt ärligt inte om jag är redo att blotta min själ på samma sätt. Det kanske kommer, vad vet jag. Jag har lärt mig så otroligt mycket sen den tiden, blivit äldre, visare, fått andra erfarenheter. De senaste åren har varit tuffa och jag kan helt ärligt säga att 2015-2016 var den värsta perioden i mitt liv, helt klart. Först och främst olyckan, den förstörde så mycket, förändrade mig som person både fysiskt och psykiskt. Sen hade jag hela 4 relationer år 2016 som förstördes, människor som en gång betydde nå otroligt mycket för mig, som jag litade på, som jag älskade. Men som jag av olika skäl var tvungen att kapa banden med. Vissa svårare än andra. Idag är jag glad över det, det har gett mig chansen att sätta mig själv i första hand. Något som jag annars alltid varit dålig på. Jag har alltid tagit vänner och familj framför mig själv, framför mitt egna välmående. Idag vet jag, att om jag ska kunna komma tillbaka till den jag en gång var så måste jag lägga all fokus och energi på mig själv (och barnen såklart). Jag kan inte omringas av folk som drar ner mig eller i relationer som tar mer än vad det ger. Det här är något jag måste klara på egen hand och jag kommer göra det, jag har redan blivit starkare i mig själv och känner att det går mot rätt håll. Jag vet även att när jag tagit mig igenom det här kommer jag bara komma ur starkare än innan, precis som med allt annat jag gått igenom. Livet har en tendens att pröva oss, en del mer än andra och på olika plan. Men jag tror eller jag vill i alla fall kunna tro att det finns en mening med allt. Att allt som vi går igenom, alla olika människor vi möter och alla prov vi sätts inför händer av en anledning, även om den ibland är svår att förstå.

Likes

Comments