Som ni ser i rubriken handlar detta om mobbing. Och jag hade tänkt att jag skulle öppna mig rejält för er idag, och berätta det jag har gått igenom å varit med om i mitt liv.
Jag starta just min blog för att jag skulle kunna få skriva å öppna mig för er! Å kunna skriva och dela med mig av båda roliga och jobbiga delar.
Skriva är en stor process för mig att bearbeta det jag har varit med om.
Målet med detta är att jag vill hjälpa er tjejer och killar som känner att ni är utsatta och mår dåligt. Bara att skriva till mig,Jag kommer göra allt för er verkligen. Jag vill kunna hjälpa så många som möjligt. TILLSAMMANS ÄR VI STARKA OCH KAN SÄTTA STOPP FÖR DETTA....
OM ALLA HJÄLPS ÅT KAN VI KOMMA LÅNGT..
NU ÄR DET DAGS ATT STOPPA MOBBINGEN FÖR GOTT!
Nu kommer min Historia.
Jag föddes en varm sommardag den 25 juli 1997, jag kom ut 2 och en halv månad för tidigt. Jag är då ett prematurbarn jag var väldigt liten när ja föddes,Det blå bandet man får runt sin lilla vrist när man födds, Det fick inte ens min mamma runt sitt lillfinger! Nu kanske ni förstår hur liten jag var. Jag vägde runt 1275kg. Utöver att jag var ett prematurbarn föddes jag också med svår Astma, vilket har påverkat mig och skolan sååå dåligt. Min Astma har plågat mig verkligen så mycket som liten, när jag var ungefär 3-4 år gammal fick jag mitt allra första allvarliga Astma anfall, då jag inte fick nån luft, jag kunde andas in men inte ut.. Jag blev helt blå i ansiktet och stampa i golvet av ren panik.. Mamma ringde 112 och hade panik.. hon i telefonen fick lugna mamma, medan Ambulansen redan var påväg hit. Ambulans männen fick bära upp mig å springa till Ambulansen bilen fort, dom sa det om vi hade kommit nån minut sent hade hon inte levt idag.. "vilket jag inte kan fatta idag än" Jag har fått hem så mycket olika mediciner som skulle hjälpa mot min Astma. Om det stoppa är det nog över 65 olika medicin typer som jag har provat. Jag fick fler Astma anfall men inte lika allvarliga, vi var uppe vid sjukhuset 7 dagar i veckan om det stoppar, p.g.a min Astma. Sjukhuset var verkligen mitt 1 hem! När vi kom till Akuten visste personalen direkt vem jag var. Dom sa" är det vår lilla Nathalie igen" Jag hade riktigt dåligt immunförsvar, det räcke om någon nös eller hosta i skolan så blev jag sjuk. Å fick vara hemma minst en vecka och åka till sjukhuset. Denna perioden för mig var riktigt tuff och jobbig. När jag och mamma åkte till Sahlgrenska barnmottagning och träffa min läkare Nils! Hade det kommit en ny medicin (Lomedahl) som jag skulle få prova, för mig var det liksom ingen stor grej så för jag har provat så mycket mediciner innan så jag var helt normal. Efter 1 vecka hade denna medicin gett resolutast och jag var så lycklig så det fanns inte. Mitt immunförsvar blev bättre, Jag fick inga mer Astma anfall på samma sätt, utan istället kunde jag bli tungandad och få krupp istället. Men allt va bättre än mina Astma anfall.
Jag blev uppkallad till Sahlgrenska igen, där vi skulle göra en koll hur jag låg till med min Astma. Sen skulle vi ha ett möte med min läkare Nils igen. Där jag ytterligare fick två mediciner (atrovent ) (symbicort ) som hjälpte mig så mycket. Jag var så lycklig!
Jag kunde sova utan att vakna på nätterna att jag inte inte kunde andas, jag hade nästan aldrig nån krupp, hade ingen jobbig krupp hosta. Kan inte mer än vara så tacksam för dom här medicinerna som har hjälpt mig så mycket igenom mitt liv. Å såklart min älskade läkare Nils.
Idag har min Astma nästan vuxit bort!:))

När man är ett prematurbarn kan man vara lite efter i sin utveckling. Och det är absolut inget fel med det, Alla är vi olika och det ska vi vara, hur kul hade det vart om alla i världen var exat lika.
Under min uppväxt var jag smal, och det är inget fel att vara "smal" eller "mullig" man ska älska sig själv precis som man är.
Under min skol gång har jag nästan alltid fått höra, va smal du är, du måste äta, Du kan få anorexia, du är så liten, Äter du aldrig, du går aldrig upp i vikt vilken tur du har..
Det här var små saker jämfört med idag.
Men då under grundskolan, fattade jag inte riktigt vad dom mena när dom sa så..
jag blev förvirrad.. jag svara" jag äter massor" va mitt svar varje gång nån fråga.
Efter tag börja jag själv fundera, det kanske är nått fel på mig eftersom folk säger detta så ofta.. så jag börja själv leta fel på mig själv.
Man har ju såna koller hos skolsköterskan nån gång ibland i skolan, när jag gick dit så kollar man vikten och så! Tror många av er som gjort det i skolan.
Men direkt börja hon säga "va smal du är" " va liten du är" " du är extremt underviktig" "Äter du inget hemma"
Efter detta blev jag lite ledsen.. När jag kom hem berättade jag detta för min mamma och pappa dom blev såklart ledsen och arga.. så dom ringde dit ner och prata med henne...
sen sa mamma till mig, du ska inte lyssna på dom där nere! Du följer din kurva på sjukhuset!
Och jag lyssna självklart på vad min mamma sa.
Jag ville bara bort från skolan, jag trivdes inte alls bra där. Men jag kämpade på och tillslut gick jag ut 9 och äntligen skulle få börja på en ny kula, få en helt ny start träffa nya kompisar.
Mina förra kompisar var inte dom bästa. Hade så mycket kompis problem som liten..
Va så mycket skitsnack! Bakom min rygg, folk spred falska rykten. Sa dumma saker till mig!
Den klassiska " fan va ful du e" och sen säger dom "Jag bara skoja mena inte alls så förstår du väll"
Men hur ska jag veta att dom skoja eller om dom mena det.. förstår ni lite vart ja vill komma!
Jag tror dom flesta vet hur fruktansvärda både tjejer å killar kan vara.. inom skitsnacket!

Så jag såg detta som en helt ny start att få börja gymnasiet!:)
Jag valde att gå på mitt intresse då, så jag gick på Realgymnasiet inriktning Naturbruk häst!
Jag trivdes jätte bra där träffade nya kompisar som jag tycker om jätte mycket idag❤️ Hade 3 fantastiska år! Studenten var självklart det bästa som hänt mig! :)

Sen självklart kunde jag inte riktigt släppa mitt förflutna så allt kom över mig igen å igen, när jag är hemma sitter jag och gråter och tänker för mig själv, vad var det som gjorde att folk sa det dom sa, och att man var elak mot mig...
detta ledde till jag jag börja få kroppskomplex, att jag inte är nöjd med min kropp alls.. jag börja med att träna hårt så jag skulle kunna nå min drömkropp...
Jag började även leta upp dieter som skulle hjälpa mig framåt med min kropp!
Sen kollade jag mig i spegeln hela tiden och tyckte att jag såg stor ut.. på något vrickat sätt. Så jag började helt enkelt med att jag ville gå ner i vikt!! Så jag började med att äta mindre.. jag åt inga kolhydrater och inget socker och inga söt saker Alls! Jag åt väldigt dåligt. Så man kan säga att jag hade ätströningar!
Mitt upp i allt detta fick jag även lite små hat på mina sociala medier när jag la upp nån bild på mig själv eller min kropp!
Sen fick jag även meddelanden med hat!
Så jag tog bort mina bilder på mina sociala medier, så jag vågade inte riktigt lägga upp.
Men nu idag skiter jag i vad folk tycker! Tjejer och killar ska få lägga upp exat vad dom vill utan att få hat! För den enda anledningen till att folk hatar är för att dom är avundsjuka på er!
Fortsätt göra det ni vill! Ni är grymma<3333

Sen hängde jag mycket med två tjejer som jag har känt extremt länge!
Efter att jag har hängt med dom ett bra tag började jag märka lite att dom har utnyttjat mig för att få det dom vill ha..
för dom bruka skämta väldigt mycket med att säga!
Vi är så glada att vi har dig, du gör så vi får killar, din kropp är så jävla snygg ,Vi har enklare att få killar när du e med för du ser så jävla bra ut ,Man känner sig så ful när man hänger med dig.

Så började jag tänka är det den enda anledningen till att dom hänger med mig?:/
Så att dom hade bara mig som vän för att få det dom ville ha sen kastar dom mig åt sidan..
En av dom har kastat så mycket skit på mig.. och inte alls på den andra på det sättet som hon gjort mot mig. För det är hennes bästa vän... vilket är galet sjukt!
Tycker jag. Efter allt jag varit med om så kom denna bomben.. då hamla jag i en sån djup jobbig depression.. att jag började göra dumma saker mot mig själv.
Som att skära mig.. och kära människor gör aldrig det jag ber verkligen på mina knän gör inte det. Finns inget bra med det alls. Kommer inget gott ut det heller.
GÖR ALDRIG SÅ MOT ER SJÄLVA!
vet att det kan vara sjukt jobbigt!
Men jag finns för er.
Anledningen till att jag gjorde detta var att jag mådde så sjukt dåligt att jag inte såg någon annan väg, såg helt svart och bara gjorde det! Jag ångrar mig sjukt mycket efteråt.

Nu har jag fått berätta mitt!
Och ni som mår dåligt tveka inte på att höra av er till mig! kommer göra allt för er att ni ska må bra och känna lycka igen❤️

Mail- nattolie@live.se
Snap- nattothesweet
Mobil- 0760181281

Idag mår jag braa. Så det finns självklart möjlighet att må bra igen.
Om jag klarar det klarar ni det med!!
Och nu finns jag här för er!
Tillsammans är vi starkare!!
Allt är möjligt om man tro på det
❤️






  • 3 readers

Likes

Comments

Hej alla finisar!! Hoppas ni har haft en toppen dag!:)))

  • 4 readers

Likes

Comments


Håll utkik imorgon kommer ett spännande inlägg;))

  • 4 readers

Likes

Comments