View tracker

Vecka 14... Äntligen börjar det kännas som man kommer någon vart. Låter så sjukt när man säger att man har gått in i fjärde månaden.. Hör ni eller.. Fjärde månaden. Känns som om dom senenaste veckorna har sprungit iväg men ändå inte. 

Mitt illamående har blivit bättre och jag är tillbaka på jobbet. Tyvärr känns det som om ett bakslag just nu :( har varit hemma två dagar av att jag mår väldigt illa, trött och  är lite svimfärdig. Men jag får försöka tänka positivt och hålla tummarna för att det snart ger sig.

I måndags var jag och F på kub-test, var så mysigt att se den där lilla knodden igen. Nu sprattlades och sparkades det en massa :) det var härligt att se. Det blev ännu mer verkligt att vi har en liten bebis på g. 1 juli ska vi på RUL då får vi veta om det är en liten pojke eller flicka som bor där inne. 

Nu har jag och Fredric gått ut med att vi ska bli föräldrar, vi fick massor av fina reaktioner och gratulationer . Det värmer i hjärtat.

Jag längtar såååå mycket efter vår lilla knodd, kan det inte bara bli november snart :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker


Det här med att man tror att en graviditet ska vara en dans på rosor, att man ständigt strålar av lycka och känner sig fin.. Nja det har väl inte riktigt varit så för min del. Jag är nu i vecka 11, 10+3 för att vara mer exakt. 

Jag har redan hunnit vara sjukskriven i 4 veckor pga. Illamående som jag knappt kunnat hantera. Jag har varit helt sängliggande och spytt konstant. Klarar inte av några dofter alls. Jag och Fredric har precis flyttat till en jättemysig lägenhet, men jag KAN inte vara där. Spyr bara jag känner doften av nymålade väggar och träddoften från vår nya säng. Det är så hemskt att inte känna sig hemma där, flyr mest till mamma. 

Detta påverkar ju såklart mig och F negativt, vi ses ju mer sällan just nu.  Och det leder ju tyvärr till en del missförstånd. Jag vill bara att den här perioden med illamåendet ska gå över, så jag och F kan var med varandra som vanligt igen och mest av allt vill jag börja känna mig hemma i den nya lägenheten.

Jag har i allt det här mått väldigt dåligt psykiskt och har vissa stunder inte varit så glad över graviditeteten, vilket har gett mig otroligt dåligt samvete..

Men för ca två veckor sedan fick jag en blödning. Jag och Fredric vart så sjukt rädda. Jag hade inte ont eller så, men skräcken över ett missfall fanns där. Det avtog tack och lov under kvällen. Jag hade under dagen bokat ett ultraljud till dagen efter för att se att allt var som det skulle. 

Stämningen på väg till kliniken var inte rolig, både jag och F satt mest tysta på t-banan. Rädslan låg i luften,  det var då det gick upp för mig hur viktig min gravitet faktiskt är.

Väl inne hos läkaren fick vi se det lilla hjärtat slå, och att allt såg fint ut. Hon skrev ut en bild från ultraljudet, som vi vart otroligt glada över.. 

Med vetskapen om att allt var bra med lilla "bebbe" och med fotot i handen kändes allt så verkligt. Lyckan spred sig i kroppen. Och jag var verkligen glad på riktigt.


Likes

Comments

View tracker


Jag och Fredric har inte varit ett par speciellt länge. Men jag har vetat vem han är hela mitt liv.

Ni vet när man har den där känslan av att allt har en mening, så känner jag inför allt som har hänt mig de sista månaderna. Allt har gått så himla fort, på knappt 4 månader har jag och F inlett en relation, flyttat ihop och blivit gravida. Och hela tiden har mitt hjärta sagt "kör".

Jag mådde inte så bra utav mina p-piller så vi tog beslutet att jag skulle sluta med dom. Vi båda var eniga om att det som händer det händer. Jag slutade med mina piller 13 februari och plussade 12 mars. Jag hann alltså inte få någon mens imellan. Vi trodde inte våra ögon när det var ett pluss på stickan.

Jag hade under några dagars tid känt mig lite öm i brösten, men tänkte att jag inbillade mig. Sen stog jag där i vardagsrummet den 12 mars och sorterade tvätt, varje gång jag böjde mig ner så spände det till ännu mer i brösten än innan.

Mitt i allt satte jag på mig mina skor och började gå mot butiken för att köpa ett test.. Ett test som visade ett plus, ett test som fick oss att känna en otrolig lycka men samtidigigt en oro inför framtiden. Men det fanns inge tvivel, vi ska bli föräldrar till ett underbart litet barn i november. Och som vi längtar.



Likes

Comments