Header

Är otroligt dålig på att skriva här har jag insett. Sagt flera gånger till mig själv att jag ska skriva ett inlägg ikväll men jag skjuter upp det hela tiden (= det blir aldrig av).

Det som hänt på senaste tiden är att jag skaffat ödlor, varit på Cypern med mamma, bokat tid för att fixa mitt hår (en heldag) och nu sitter jag i polen och väntar på att åka iväg till speedway GP:et. Mycket som hänt de två senaste veckorna!

Cypern var underbar!! Härlig personal, sjukt lyxig svit, god mat, varma stränder och turkost vatten! Vill redan tillbaka dit! Mådde bättre än bäst där. Glömde liksom alla problem och verkligheten hemma i Sverige. Det var rena terapin för själen!

Hann bara packa upp för att packa ner nya grejer för resan till Polen. Hade inte hunnit landa riktigt efter resan till Cypern. Men det är dumt att klaga. Jag menar, vem vill inte ut o resa när man har möjlighet? Hehe.

Orkar inte skriva mer nu, så slänger ut massa bilder ifrån Cypern.
STAY STRONG!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag kan knappt tro det själv! Det har gått nästan fyra år, och nu händer det!!

Jag älskar drakar som de flesta vet. En skäggagam har jag jämfört väldigt mycket med drakar, och för mig är det en drake. Jag har läst på i 4 år, pluggat om skötsel, foder, temperaturer, luftfuktighet m.m, och allt slit är nu värt det!

VI SKA KÖPA EN SKÄGGAGAM!
Jag är överlycklig! Ett djur som jag får ta hand om helt själv, ett djur jag kan ha många fina minnen ihop, och någon att faktiskt kan ta hand om. Jag kan inte fatta själv att det är sant, men det är det.

Jag var hos en uppfödare jag hittade bara några kvarter ifrån där jag bor, och jag föll pladask för denna lilla filur. En liiiiten bit av svansen är av, men det är inget som syns. I mina ögon är han/hon (man ser inte vilket kön det är fören de är 6-7 månader) otroligt vacker oavsett om en liten bit av tippen på svansen är borta.

Denna lycka är nog svår att förstå, men försök föreställ er att ni lagt massor av tid att läsa information av ett djur, du har velat haft den så länge (fyra år) och ÄNTLIGEN går den drömmen i uppfyllelse. Jag är så himla glad!

Så, har ni några könsneutrala namn som sticker ut (gärna fantasy-stuk) hör av er haha!
STAY STRONG!

(Min blivande skäggagam som är i mitten)

(Hans/hennes pappa på mitt huvud)

Likes

Comments

I lördags kom min kusins katts bebisar! Som vi hade väntat.

Jag tyckte Idun (katten) betedde sig väldigt annorlunda. Hon gick runt och skrek och ville vara nära en hela tiden. Jag hade på känn att det var dags, men ville inte ge Anna eventuellt falska förhoppningar om det inte skulle bli så. Men det var som jag trodde, hon skulle föda den dagen.

Hon började vid omkring kl.18.00, och omkring 03.30 hade hon tryckt ut alla sina 6 bebisar.
Otroligt söta bebisar!!

Resterande dagar har jag tagit det lugnt. Endast om nätterna som jag hållet igång... livet som tonåring kanske? Hihi.

Nu är det inte heller länge kvar tills jag och mamma åker till Cypern!! Den 22/9 åker vi. Längtat galet mycket till värmen!
Men inte bara det, ska även till Polen med mormor och se sista Speedway GP:et i Europa för i år! Dit åker jag 5/10, hinner alltså bara vara hemma i Sverige i 4 dagar.
Snacka om att jag kommer vara helt slut i huvudet efter jag har kommit hem från Polen haha!

Nu ska jag sätta mig och skriva in lite saker i kalendern.
STAY STRONG.

Likes

Comments

Nu är jag ärrad för livet. Detta går inte att ta bort.

Helt plötsligt satt jag i stolen som jag längtat till så många år. Jag skulle bli stucken av nålar i över en timme.
Hjärtat slog i 120.

Första linjen drogs och först då förstår jag att faktiskt gör något jag drömt om så länge.
Det fanns ingen återvändo.
2000 nålstick i minuten med svart bläck som sakta men säkert började forma ett hjärta.

Det må vara den värsta smärtan jag gått igenom, men jag visste att det skulle vara värt det. Mammas hand började donna bort då jag kramade den så hårt.

Sen satt den där, hjärtat med låset som jag ritade upp efter mitt självmordsförsök.

Jag kunde slappna av helt plötsligt... iallafall i 10 minuter innan nästa tatuering skulle tatueras in i mitt skin haha.

Nästa som stod på tur var en hyllning och till minne av min snart avlidne häst Hunter. Han som fick mig att inse att livet är mer än att dricka och ta droger. Han som räddade mig när jag mådde som sämst.

Det gjorde ont, men varje sekund utav smärta tänkte jag på Hunter. Jag skulle kunna gå genom eld och vatten för honom.

Nu kommer han alltid vara med mig och påminna mig om att jag överlevde allt trotsallt.
Hjärtat med låset är en mor- och dotter-tatuering. Mamma har nyckeln. Den dagen hon går bort kommer en del av mig att försvinna. Och när vi en vacker dag möts i himlen kommer hon att kunna låsa upp den delen av mig igen.

Detta betyder så himla mycket för mig. Mer än bara ett namn och ett hjärta. Det har en betydelse. En påminnelse om att jag inte ska ge upp även om vägen känns tuff.

Så trots den smärtan, så sitter jag nu här idag, den 1:e september, med något otroligt betydelsefullt på min kropp. Jag är evigt tacksam både Hunter och mamma för all deras hjälp. Även andra personer runt om vars namn jag inte tänker nämna.

Det kanske känns förjävligt idag, men lita på mig, det BLIR bättre!!!
STAY STRONG!

Likes

Comments

Livet kan kännas tungt och hopplöst, speciellt som en offentlig person (kan jag tänka mig). Detta som har hänt är tragiskt, men det är verkligen inte deras fel.

Fans beter sig som idioter, de har verkligen ingen respekt. Många har under de senaste dagarna skrivit om deras breakup, framförallt innan dem berättade om allt. Även tidningar, nyheter m.m. Jag själv sa till direkt att skärpa sig till alla som skrev hat och korkade påhopp.
Jocke och Jonna bad sina fans att INTE spekulera och sa dessutom att dem skulle komma ut med en video så småningom. Hur man då som människa inte kan respektera deras privat liv eller direkt går på dem om deras äktenskap och framtida adoption förstår jag inte.

De är människor, de behöver egentid, umgås, lugn och ro, inte några snorungar som har noll respekt och kommer hem till dem och knackar på fönstret och ropar på dem, eller skriver massa hat på nätet. Hat skriver folk för dem inte har något bättre för sig. Så om DU skriver hat, dra åt helvete rentutsagt. Skapa KÄRLEK istället, framförallt till Jocke och Jonna, för dem behöver all stöttning de kan få nu.

Till Jocke och Jonna; Ni är starka tillsammans, alla har motgångar, alla behöver ibland ta en paus från allt. Låt inte hatare trycka ner er, ni har mer kärlek än hat. Ni må vara offentliga personer men det innebär inte att ni måste tystas ner och ni inte vågar uttala er om vissa saker. Våga höja rösten, våga säga ifrån, ni har lika mycket mänskliga rättigheter som jag och alla andra har. Ingen förtjänar så mycket hat som ni har fått. Försök lägga allt det dåliga bakom er och blicka framåt! Ni har all min stöttning och respekt!

Så guys, ha RESPEKT och sprid KÄRLEK. Inte bara till dem, utan alla personer. Tillsammans kan vi göra jorden ett bättre ställe utan massvis med hat.
#stoppahatet
STAY STRONG!

Likes

Comments

Jag måste faktiskt dela med mig om vad jag gjort idag. Kräsna och känsliga bör väll kanske inte kolla på bilderna i slutet, hihi.

Min kära kusin Anna följde med till sjukgymnasten idag, avskyr nämligen att gå iväg på "möten" själv eller ställen jag aldrig varit på. Det gick bra, men hon kunde känna att mitt vänstra knä fortfarande är ostabilt efter att det hoppade ur led. Hon klämde och jämförde och till sist fick jag övningar och en återbesökstid. Känns skönt att ha fått rullning på mina knäproblem. Väntar däremot tills min ortoped är tillbaka så vi kan få en magnetröntgen på dem.

Sedan åkte jag och Anna till affären, och under bilresan kom hon på en idé. Jag trodde hon skojade först, men hon frågade om vi skulle ut och fiska. Jag sken upp som en sol (tycker det är sååå mysigt att fiska). Vi köpte mat och fika inför vår lilla utflykt samt maskar i en fiskeaffär.

Nåväl, när vi kom fram så började abborrarna direkt nafsa på våra metmaskar på kroken. Flera gånger släppte dem och lämnade en avbiten halv mask kvar. Sjukt irriterande haha.
Till en början vägrade jag trä på masken, men tillslut vägrade Anna också det så då fick jag sköta det under fisket. Vi fick iallafall två abborrar, men vi släppte såklart tillbaka dem.

Helt plötsligt får jag världens idé! Att bada näck när folket på stranden hade gått hem. Anna tyckte det var en sjukt galen, men rolig, idé. Det är något jag velat göra länge faktiskt men aldrig har blivit av! Det slutade med att jag hoppade i och Anna stod på stranden och tog fina bilder. Efter mycket om-och-men så hoppade även hon i. Sjukt kallt, men helt klart värt det.

Denna dagen kan ju knappast blivit mycket bättre!!!
Spontana saker är ju helt klart dem bästa!
STAY STRONG!
(PS. Känsliga bilder visas nedan)

Likes

Comments

Ja, rubriken säger väll det mesta?

Jag vet inte vad det är för fel på mig. Men jag känner alltid att jag måste utnyttja min tid här på jorden och hitta på saker. Psyket säger nej men jag struntar i det och kör på iallafall, och det är inte okej.

Jag sitter alltid och planerar in massvis för att inte bli uttråkad. Blir jag uttråkad så blir jag nedstämd och det vill jag ju inte.
Jag ger mig iväg alltså iväg på saker jag egentligen kanske inte orkar bara för att göra något.
Jag tänker väll också att när jag är gammal vill jag kunna titta tillbaka på mitt liv och se att jag gjort roliga saker och inte bara suttit framför en dator. Liksom, det är ju nu i denna ålder jag ska ha kul och njuta, eller har jag fel?
Man ska väll ändå leva varje dag sold er vore den sista? Livet kan ju vara över imorgon, ingen har ett facit.

Jag lyssnar verkligen inte på min kropps alla varningsklockor, och det var på det sätter jag gick in i väggen hösten 2016. Självklart är jag rädd då jag känner att mitt psyke börjar ta stryk, men jag vill verkligen inte sitter inne flera dagar. Mitt psykiska behöver vila, men mitt fysiska behöver komma ut. Känns som man dras mellan två val, två val man inte vill behöva välja med.
Är så slut på kvällarna att jag inte orkar skriva något här heller. Och vill inte skriva tidigt på dagen 
heller då jag inte har något kul att skriva om. Inte för att detta är speciellt kul, men ja...

Vet inte vart jag vill komma med detta, men det känns skönt att dela med sig av sina tankar och kanske få lite feedback.
Slänger in några bilder jag tagit den senaste veckan.
STAY STRONG!

Likes

Comments

Jag vill så mycket mer än vad jag har ork till, både fysiskt och psykiskt. Jag vill så gärna skriva varje dag och berätta vad som hänt, men alltid säger kroppen ifrån. Förlåt.

Den senaste veckan har varit kaotiskt. Först allt med mitt knä som hoppade ur led, sen höll jag på att bli påkörd för idioten körde alldeles för fort och inte hade uppsyn på vägen. Och samma kväll råkar jag sätta en kniv i fingret när jag diskade. Snacka om otur.

Har sagt upp mig från jobbet tyvärr då mitt psyke blivit värre de senaste veckorna. Så nu sitter jag i Mjölby hos en vän och försöker fly en stund ifrån verkligheten, med hopp om att få lite mer energi. Hittills har det varit väldigt avkopplande!

Känns som mitt liv är helt hopplöst utan hästarna. Jag känner mig så himla rastlös om dagarna, det är ju trotsallt många timmar man spenderat i stallet varje dag. Det är ett tomrum som inte går att beskriva.

Imorgon åker vi till skänninge-marknad för att kika runt lite, har faktiskt aldrig varit där haha.
STAY STRONG!

Likes

Comments

Heeeej, nu var det ju ett tag sen jag skrev nått här. Varför? Lathet bland annat.

Hoppat på kryckor då jag fick ligament skada i knäet efter att det hoppade ur led. Träffat några vänner, kollat serier, spelat och bara tagit det lugnt. Har inte orkat så mycket mer än det tyvärr.

Inte kunnat jobba denna vecka heller med tanke på att jag inte får gå ner på knäna nu tills det blivit mer stabilt. Det suger verkligen. Tycker ändå det är avkopplande att sitta och rensa ogräs, men what to do about it liksom?
Jag och chefen har försökt anpassa jobbet så jag ska ge det en chans på måndag iallafall.

Nu ska jag försöka vila lite. Ha det bra och
STAY STRONG!

Likes

Comments

Wow, what a day... rubriken säger väll det mesta antar jag.

Kom tillbaka till jobbet idag efter att ha haft virus i halsen. Den första timmen gick bra och under frukosten satte jag på voltaren på mina knän för att förhindra mitt knä ont. Och tur var väll det med tanke på vad som hände strax där på.

Satte mig på huk för att ta bort lite vissna blommor vid en grav. Var alldeles för lat för att flytta mig 30cm till höger med hela kroppen, vilket jag verkligen ångrar nu.
Istället vred jag min över kropp lite, och helt plötsligt både hör- och känner jag hur något flyttat sig i mitt knä. I ren panik sitter jag stilla och valde att känna efter. Tydligen så hade min vänstra knäskål flyttat sig ca: 5cm till vänster. Så där satt jag med hjärtat i halsgropen. Vad skulle jag nu ta mig till?

De enda personerna som fanns i närheten körde gräsklipparen och skulle omöjligt höra om jag skrek. Så jag bestämde mig för att ta detta i egna händer. Jag tog min knytnäven och slog allt vad jag hade för att trycka tillbaka den. Och den la sig som tur tillrätta.
Trots mitt chocktillstånd ringer jag till mamma och berättar allt. Jag sa väll ungefär "vi MÅSTE kontakta min ortoped genast, mina knän håller inte längre mamma!"

Tro fan inte att det inte gjorde ont, eller att jag var rädd, för detta kan vara det mest obehagliga jag har varit med om. Att behöva smälla tillbaka knäskålen själv utan någon hjälp.

Hur som helst, min ortoped har semester tills 10/8 så vi får stå ut tills dess. Detta är inte heller något nytt, har haft problem med knäna i 5 år, men har aldrig riktigt fått någon hjälp. De har bara kommit med bortförklaringar. Och med tanke på att större delen av min släkt har problem med knän och leder kan jag själv tycka att dem borde ta mig mer seriöst.

Note to myself: ge fan i att vara lat och flytta hela kroppen istället för halva, och använd knäskydd framöver!
STAY STRONG!

(Det som pilen visar på är svullnaden jag fick efter detta)

Likes

Comments