Header

Visste inte om jag skulle skriva ett inlägg idag då jag funderade om och om igen om det var värt. Men kom sen på att det är säkert flera flera kvinnor som känner som jag.

Enda sedan jag blev gravid och var tvungen att sjukskrivas ifrån jobbet pga olika anledningar så har jag bara vart hemma och inte kunnat träffa människor. Det är så jäkla hemskt att sitta hemma varje dag och inte göra något eller prata med nya människor. Jag brukar ju ibland gå live på Facebook gruppen Royal ladies men det kan ju inte bytas ut mot den där vänskapen man alltid velat ha.

Jag har några vänner i Göteborg men det är alltid jag som ska ta mig någon vart för att de ska kunna träffa mig vilket i vissa lägen känns riktigt jävla skit. Varför kan inte personerna komma hit och umgås hos mig? Börjar ju nästan fundera på om det är mig det är fel på? Är det så svårt?

När jag flyttade ifrån Stockholm så var jag rädd för detta och sagt och gjort så blev det såhär ändå. Så sjukt tacksam för min man som gör vad han kan för att underhålla mig och för att umgås med mig så mycket det går. Om du känner någon som är gravid eller vet med dig själv att du tagit avstånd så ändra på det. Vi behöver närhet.

Jag gör ju självklart allt jag kan för att lösa problemet men det är så svårt när det bara går åt ett håll. Men det är så jäkla svårt när man är så rörelsehindrad som jag är. Det blir nog bra detta antar jag.

Behövde bara skriva av mig lite för jag blev galen här hemma. Hoppas er dag är bättre än min är för tillfället och ta hand om era nära och kära❤️


Här är en låt som brukar få mig på bättre humör, lite låttips sådär!

Bjuder på lite bilder på mig och min fina familj

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Contains affiliate links

Hallå där ni underbara som väljer att läsa min blogg. Tänkte dela med mig lite om hur min mage växt de senaste månaderna. Och dessutom prata om amningshetsen som pågår och vikthets.

Jag har planer på att amma, som förstföderska hör jag från alla håll att man måste amma och det är sån jäkla hets ifrån alla håll. Jag blir så sjukt rädd och börjar genast tänka att tänk om inte jag kan amma? Tänk om det händer någonting? Herregud jag kommer du trycka ned mig själv något enormt och må jätte dåligt. Är jag en dålig mamma om jag inte kan amma?

Har ni samma problem som jag? Kände ni också att det var sån amningshets?

Även nu när det kommer till storleken på magen och vikten.

"Hur mycket har du gått upp?"

"Oj så mycket?"

"Oj så lite?"

"Har du tvillingar där inne?"

"Är du säker på att du har en bebis där inne med din lilla mage?"

Klart som fasiken att man blir trött på alla dess kommentarer om ens mage. Och tror det är dags att folk i ens omgivning tänker på vad de säger till gravida kvinnor. Sluta hetsa om hur kvinnor ska vara och hur de ska se ut TACK!



Hoppas alla ni har en super mysig tisdag annars och ta hand om er alla ❤️

Likes

Comments

Contains affiliate links

God eftermiddag!

Äntligen har jag nu skrivit om både mig och min man om de vanligaste frågorna vi brukar få. Hur vi träffades, hur vi blev gravida m.m. Idag tänkte jag mest skriva om min graviditet och hur den har vart. Well... Jag hade en rätt så tuff start i min graviditet och jag skojar inte. Jag har vart rökare halva mitt liv, började röka vid 11-12års ålder. Till att plussa och jag valde som en självklarhet att totalt sluta. Det var dem 3 första och värsta dagarna i mitt liv och min man kan mer än gärna intyga det. Jag var ett monster.

Sen spydde jag till v.20 och fick ut läkemedel som skulle hjälpa mot mitt illamående vilket var helt fantastiskt. På det så fick jag flera gånger blodsockerfall och svimmade offentligt. Vilket JAG tyckte va de pinsammaste som kunde hända. Men wow vad mänskligheten är fin som varje gång ställt upp och hjälpt mig. Många resor med ambulans.

Nu så är vi i vecka 28+3 och shit vad tiden bara rusar iväg. Jag har fått foglossning och som det verkar så har våran prinsessa fixerat sig redan. Hon sparkar något enormt och tomater är det bästa jag vet 😍. Äter tomater hela tiden! Om jag kunde så hade jag ätit det till frukost/lunch ovh middag!

Nu har jag en liten fråga angående gästblogg. Jag funderar på vad ni skulle tycka om att pappa Karwan gästbloggar ca. 1 dag i veckan och skriver om vad han nu vill skriva om? Rösta gärna här vad ni tycker och om ni hade vart intresserade!



Jag fick även en ny superfin falska utav Twistshake som också skickade en rabattkod till er fina underbara.

Sippy cup fruit splash i pastell, hur fina som helst och de släpptes idag på morgonen!😍

anänder ni nannamolle40 som rabattkod så får ni 20% på hela pastellsortimentet. MEN koden går att kombinera med neonutförsäljningen på 40% och går in automatiskt när du skriver in koden i kassan. Shoppa loss nu😍

Likes

Comments

Tänkte berätta om hur vi fick reda på att jag var gravid. Vilket är en jätte mysig berättelse enligt mig. Hoppas ni tycker likadant.

Jag hade min bästa vän Mounia över från Stockholm nere hos mig i Skene och hälsade på. Hon skulle vara över i några dagar vilket jag såg fram emot något enormt. Vi gjorde oss iordning på morgonen och hon berättar att hon har en överraskning till mig som hon och min man kommit överens om. Helt förhoppningsfull så får jag helt enkelt vänta tills Karwan slutade jobbet.

Vi skulle ta bussen in till stan och jag blev kissnödig om och om igen. Min bästa vän säger då lite gulligt "Jag tror du är gravid". Men jag nekade och trodde bara att nej nu kommer jag på urinvägsinfektion. Utan att diskutera det mer så vi mötte upp Karwan vid stora ö vattnet där han hämtar upp oss med bil.

Vi åker in till Nordstan i Göteborg och parkerar bilen i parkeringshuset. Åker hissen ned och självklart är jag svin rädd för hissar då jag flera gånger har fastnat. Karwan väljer då att råka stanna hissen och i ren panik bryter jag ut i gråt, men hissen fastnade inte utan den bara tillfälligt stannade. Efter lite drama och gråt så lugnar jag ned mig och vi ska iväg och äta på Göteborgs Wook i lilla bommen.

När vi väl kom dit behövde jag igen gå och akut kissa innan jag började plocka mat. Och vi hade en super mysig stund med varandra och åt jätte mycket mat då det var buffé. Efter maten så sa Mounia att Karwan ska gå och köpa ett graviditetstest så att vi iallafall kan få det ut ur bilden. Sagt och gjort så går Karwan till apoteket och vi väntar kvar. Han kommer tillbaka med ett Clearblue test för att vi inte skulle behöva gissa ifall det finns ett streck där eller inte.

Jag går in på toaletten på restaurangen och kissar på stickan. Jag lägger locket på och ge det direkt till min bästa vän och sedan går jag och sätter mig bredvid Karwan och jävlar vad nervös jag va. Efter ett tag kommer min bästa vän ut och sätter sig framför mig och Karwan som håller varandra i handen och är spända som bara den. Det känns som om de minuterna vi satt där varade i flera timmar. Mounia då som va min bästa vän frågar mig och Karwan vad vi tror. Jag tror ju att jag inte är gravid och Karwan svarade att jag var det. Jag ville bara veta om jag skulle bli besviken eller dö av lycka.

Mounia tittar på oss. Tittar igen på stickan. Det är omöjligt att läsa hennes ansiktsuttryck. Sen kommer de;

"Grattis ni ska få barn.❤️"

Jag fick se stickan där det stod "Gravid". Jag och Karwan bryter totalt ihop på restaurangen och kramar om varandra. Karwan gråter och kollar på mig, "Vi ska bli föräldrar, vi ska få barn älskling". Och jag fortsätter stor gråta med stickan i handen. Denna känsla av att få reda på att vi ska bli föräldrar var nog den bästa känslan i hela mitt liv.

Många har frågat om det var planerat och ja, det var planerat. Månaden innan vi försökte så misslyckades vi och vi förstod aldrig varför vi misslyckades. Mådde så dåligt och vi var rädda att vi kanske inte kunde få barn? Sedan hände detta månaden efter, kunde inte bli bättre. Och vi vet även om att vi var snabba på att få barn. Vi hade vart tillsammans i 3 månader. Men vi visste vad vi gjorde och gav oss in på och vi kunde inte vart mer redo. Är det äkta kärlek så är det.

Många frågar även hur vår familj reagerade på graviditeten? De tyckte att det var lite tidigt men de tyckte också att det var menat. Dom stöttade oss till 100% och stod vid oss i lycka. Vi hade det bästa stödet vi någonsin kunde be om ❤️



Här kommer lite bilder ifrån dagen på resturangen och då vi fick reda på att jag faktiskt var gravid.

Likes

Comments

Klockan är nästan halv 3 på natten och jag fick en jobbig panik attack... Jag som gravid blir extra rädd då jag ber till gud att våran dotter inte påverkas av rädslan och Flashback från en del av den värsta perioden i mitt liv. Jag har suttit och skrivit och raderat för jag vet inte om jag vågar gå ut med det en gång till då han en gång innan valde att höra av sig till min nuvarande man. Men jag tänker två gånger till och jag påminner mig själv att det är inte mitt fel att detta skedde, jag vägrar tystas.

Han var precis som alla andra. Romantisk och charmig som säkert visade flera röda flaggor men jag som nykär inte såg. Han var som en sommardröm. Jag var fast för honom.

Det tog mindre än 3 månader innan han la sin hand på mig för första gången, nyårsafton. Jag påpekade när jag följde med honom på toaletten hos hans släktingar att det var nog dags att lugna ned sig med alkoholen för att han började bete sig obehagligt. Jag försökte framföra det fint och stilrent för att när folk är påverkade har de en tendens att bli aggressiva. Jag hade rätt. En box i ansiktet när jag sitter på knä framför honom. Jag reagerade starkt genom att backa bak och kliva ut ifrån badrummet och ta avstånd från honom tills vi kom hem. Men väl hemma så var han inte bättre. Han bliv mer aggressiv och började kalla mig ord som "Hora" m.m. Ringde hans bror som kom dit med bilen och bad mig att bara gå och lägga mig. "Han är bara full". Där sitter jag livrädd och fundersam om vad som ska komma skall. Medans hans bror ville tysta mig när jag pratade om att anmäla. Redan efter första slaget blev jag nedtystad.

Det där var alltså början på ett förhållande som varade nästan 2år. Om det inte var psykisk misshandel så var det fysisk misshandel som eskalerade mer och mer. Det var ofta fysisk misshandel när alkohol var inblandat. Ja dum som jag var så såg ju jag det som en ursäkt.

Vi var ute på den lokala nattklubben tillsammans och skulle festa med några vänner, Den kvällen började super bra och jag såg verkligen fram emot att festa med alla och komma ut. Men hela kvällen gick ut på att leta efter mitt ex som gång på gång försvann och hamnade i olika hörn. Vi gick hem då jag märkte att han började bli riktigt full. Påväg hem så började vi bråka då jag kom på honom stå med en tjej och var lite för nära varandra. Han valde då att trycka upp mig mot en tegelvägg och bokstavligen i detalj berättade hur värdelös jag var. 4-5 tjejer såg detta och valde att komma fram till mig och frågade om jag behövde hjälp. Jag sa ju självklart att det inte var någon som helst fara men de valde att stanna några meter bort för att se till att han inte gjorde mig illa. När mitt ex började gå och lämnade mig kvar där kom tjejerna fram igen och försökte prata med mig. Jag berättade att jag var rädd så tjejerna följde med mig hem, även gick med mig in igenom dörren och jag fick en av deras nummer.

Jag hoppades ju på att mitt ex sov men när tjejerna gick så valde jag att spela in rösten på min telefon då jag var rädd att han skulle göra något (Bättre att vara förberedd). Han kommer upp och vi börjar att bråka. Jag puttade iväg honom i vardagsrummet då han började komma för nära. Han väljer i den stunden att sätta sina händer runt min hals. Han stryper mig och jag faller ner.

I ren panik ringer jag den här tjejen och skriker efter hjälp som då möter upp mig då jag valde att lämna lägenheten. När jag väl mötte tjejerna så sa jag att det svider något enormt på min hals och de påpekar att jag totalt ändrat röst till en hesare grad. Jag visar upp min hals och tjejerna tittar på mig med tårar i ögonen och ena tjejen håller för sin mun.

"Men herregud, vad fan har han gjort"

"Men du blöder ju!"

"Det rinner blod ifrån din hals! Är det hans handavtryck?!"

Det är dem orden jag fick höra av tjejerna som var i chock framför mig. Dom tog med mig till en fest där jag valde att stänga in mig själv på toaletten med en flaska sprit. Flera personer började märka av mig som bad mig anmäla men "Han är bara full, han kommer ångra det imorgon. Han älskar ju mig".

Även om det ovanstående är det fysiska så fanns det även fler stunder som innehöll det psykiska.

När han förlorade i sitt spelberoende så gick hans ilska ut på mig som kunde ta sig i olika former. Han ljög jämt om hur mycket pengar han spelade bort och tog återfall i spelmissbruket. Han kom hem en dag efter jobbet med sin bror son som älskade att vara med honom, för i hans ögon så var mitt ex den coolaste killen i världen. Jag satt hemma och väntade på dem och hade även jobbat så jag var helt slut. Det första han påtalar när han kommer in är;

"Har du inte diskat?!"

"Fy fan vad du är äcklig, riktigt jävla vidrig är du".

Och där står hans brors son och bara tittar på oss. Jag väljer att vara tyst.


Detta är få av de starkaste minnena jag har med honom. Om jag skulle skriva om allting han gjort skulle han säkert höra av sig till min man igen. Psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp är det jag genomled i 2år i förhoppning att en sjuk människa skulle förändras.

Alltid lika jobbigt att prata om detta men det är sådan stor hjälp för mig att gå vidare psykiskt när det dras upp till ytan. Jag väljer att gå ut med min berättelse för att lyfta ögonen hos andra kvinnor som kanske känner igen sig i det lilla jag skrivit ut. Någon som kanske inser att när de läser detta inlägg, att deras liv ser ju nästan likadant ut. Det jag hade svårast att ta in var att det aldrig var mitt fel. Jag "förtjänade" inte att bli slagen eller bli behandlad såhär. Och även av detta blogg inlägg så gör jag något riskfyllt då människan valde at höra av sig efter jag skrev en debattartikel i nyheter24 om samma person. Men som jag sa innan, jag vägrar tystas ned av en person!! Låter inte honom påverka mitt nuvarande liv, kommer aldrig låta honom ta kontrollen, någonsin igen.


STOR eloge till min underbara man som dag för dag bevisar för mig att det finns bra män där ute. Som varje dag visar mig vägen till en ljusare framtid och håller min hand och har min rygg igenom allt. Hade inte alls varit den jag är idag om det inte vore för honom. Jag älskar dig Karwan Shatab.

Även stor eloge till kvinnojouren som hjälpt mig något enormt i min process att inte vara fången i våld i nära relationer. Som alltid gett mig stöd och råd igenom problem och väglett mig till att bli en stark och självständig kvinna. Jag tror inte dem vet vilken enorm skillnad dem faktiskt gör.

Till er tjejer som går igenom det jag gick igenom så vill jag bara säga, det är inte ditt fel. Det är ALDRIG ditt fel och du är värd att bli älskad.

Tveka inte på att ställa frågor eller prata med mig om ni känner för det. Jag hjälper mer än gärna andra kvinnor som blivit utsatta eller som är utsatta. ❤️

Likes

Comments

Hejsan, tänkte berätta lite hur jag och min sambo Karwan Shatab träffades och hur det kom sig att vi började dejta.

I en Facebook grupp som heter "Vart är kontrollanterna Göteborg" så skrev Karwan ett inlägg när jag stod på korsvägen och väntade på spårvagnen. I det inlägget stod det i något med stil med "Vart är kontrollanterna denna morgon, sover dem fortfarande". Jag som då hade hoppat av spårvagnen kanske 2-3 gånger redan då de klivit på just min spårvagn, svarade vart de befann sig och att de absolut inte var lediga eller att de sov. "Jag bakk dig bror": Waow så originellt Nathalie...

Han la sedan till mig på Facebook och vi började sakta ha konversationer om allt möjligt. Jag hade ingen som helst avsikt att dejta någon då jag precis hade gått ur ett förhållande som innehöll extremt mycket våld. Dagarna gick och vi började prata mer och mer och även tillslut bytte nummer. Därefter pratade vi inprincip varje dag, Det var knappast kärleksfulla konversationer då jag pratade om män jag dejtade för tillfället som var svin och han berättade om en tjej han nästan var på gång med. Måste tillägga att jag var en splittrad tjej som också var enormt osäker. Jag dejtade man efter man medan Karwan var "bror" för mig.

19/7-16

Efter mycket prat i telefon och bästis konversationer så träffades vi för första gången i Fokus huset i Göteborg där han jobbade som säljare. Härligt första intryck när det första som händer är att man blir prankad av hans kollegor som jagar mig och frågar om jag har 3 eller Telenor. Men där stod han när jag vände mig om och han var rejält mycket snyggare i verkligheten än på bild. Vi gick iväg på lunch och åt sushi ihop (han hade aldrig i sitt liv ätit sushi men han var tyst om det eftersom jag älskade sushi). Vi hade super mysigt och jag tror att där och då tändes den första glöden i hoppet om att han skulle kanske vara min en dag. Måste även tillägga att samma dag träffade jag hans kusin, pappa och ex då de dök upp på hans jobb.

Dagarna går och jag och Karwan tappar totalt kontakten. Han försvann från mig och jag fick inte längre tag på honom. Han pratade inte med mig på flera veckor vilket fick mig att totalt flippa ur så jag skrev ett långt meddelande att han kunde dra åt helvete. SJÄLVKLART svarar ju maestro på det smset att han hade haft en "tuff period och inte kunnat/haft ord att svara". (vilket visade sig sen att de var en fet lögn då han träffade en annan tjej som också var hans ex sedan innan). Han träffade alltså henne för att han ville ge upp hoppet på mig, enligt honom var jag för bra tjej för honom. Men tillslut fick vi kontakt igen.

November 2016 blev vår kontakt som bäst. Han kom till mitt jobb varje dag efter hans egna. Han pendlade mellan Uddevalla och Göteborg varje dag. Då jag jobbade som väktare på nätterna i Nordstan så kom han alltid förbi innan mitt pass börjat med cigaretter och redbull.

22/12-16

En vacker dag så valde jag att överraska Karwan på hans jobb då jag faktiskt var ledig. Jag åkte från Skene till Uddevalla med buss vilket tog 3-4 timmar. Jag köpte även hans favorit tårta och redbull då han hade sagt tidigare att han var extremt trött. Under hela arbetspasset var jag med honom och det var så extremt roligt. Han får alltid allting att vara så roligt. Vi satt och höll hand hela resan hem och jag satt och väntade på när fan han skulle ta intiativ och faktiskt kyssa mig. Han lämnade av mig vid bussen och där fick jag min första kyss av mannen i mitt liv. kl. 22.31.


Mycket hände efter det och vi började prata och dejta mer och mer. Han kom hem till mig flera gånger efter mycket tjat och äntligen var vi där vi ville vara. Självklart var jag super rädd att våran vänskap skulle förstöras ifall det gick åt helvete men vem kunde tro att det skulle bli så bra?

1/1-17

Dagen det faktiskt blev han och jag. under hela nyårsfirandet fick jag träffa delar av hans släkt och wow vad fina människor. Jag har aldrig känt mig så välkommen någonsin. Jag hade länge tjatat om att det ska bli officiellt mellan mig och Karwan men han svarade alltid "Det kommer". Så när 12 slaget kom och vi stod och titta på fyrverkerierna så kommer Karwans pappa fram till mig med en puss på kinden och orden "Välkommen till familjen". Jag vänder mig om med ett leende och där står Karwan och säger "Där blev det officiellt".


Så sådär började min och Karwans resa och herregud visst har det hänt en massa där emellan men inget jag kan skriva här då det skulle bli alldeles för långt. Karwan erkände efter att ha vart bästa vänner i nästan 1 år att han var kär i mig sedan dag 1. Emellan han och jag blev tillsammans hade jag även andra pojkvänner/ på gång och det slutade ju i fiasko varje gång av en anledning.


Idag väntar vi vårt första barn som kommer i December och jag kunde inte vart mer lycklig än vad jag är med honom. Bättre beslut fanns inte.

Jag älskar dig Karwan Shatab mer än du någonsin kommer förstå. Du och jag emot världen!

Min och Karwans anti-friendzone låt. Han skickade denna till mig när jag satt på jobbet. Dog lite när jag hörde den ❤️

Likes

Comments

Då var vi här, där jag sa att jag aldrig skulle hamna. Jag har alltså startat en blogg där ni kan få följa med mig i mitt liv och min resa igenom graviditeten och även i en del av den privata sektorn.

Så dags att berätta lite om mig så ni som ska läsa min blogg har någon typ av uppfattning.

Mitt namn är Nathalie Molle Betander och är 21år gammal. Jag bor i Borås med min fina sambo Karwan Shatab 23år.

Vi väntar vårt första barn som har beräknad födsel 8 december 2017. Det vill säga att vi har kommit längre än halvvägs i den här graviditeten. Könet på de lilla pyret är en FLICKA.

Jag har däremot inte bott i Borås hela livet och inte heller har min man det. Jag är ursprungligen ifrån Stockholm/Ekerö och min man är ifrån Västerås/Sala. Rätt underligt att vi av en sjuk odds hamnade utanför Göteborg där vi ändå blev kära i varandra. Vi har vart tillsammans nu i snart 1år och mer ska det bli.

Jag gissar att detta är det som är tillräckligt än så länge. Hur jag och min sambo träffades eller hur vi fick reda på graviditeten kommer i framtida inlägg med massa annat spännande.



Likes

Comments

Facebook
Snapchat
Youtube
Spotify
Instagram
Blogkeen
Nouw