Vad är kärlek?

Kärlek är enligt mig den mest bästa känslan man kan känna. Att vara kär är som att vara förtrollad och all negativitet försvinner. Känslan är helt obeskrivlig, trotts det försöker jag beskriva denna kraftfulla känsla vars namn är Kärlek. jag själv kan uppfatta det som att en tung sten av något slag sjunker i min mage. Inte alls på något smärtvist sätt, utan det är ytterst behagligt då stenen är omringad utav något mjukt och varmt. Det värmer till i kroppen och ett och annat pirr kan uppstå.

Att känna kärlek till en människa, det vill säga att vara kär är nog det bästa som finns i hela världen. Och jag tror att det var menat att vi skulle tycka så också när människan blev till. Men att vara kär i en person kan också vara väldigt riskfullt då man inte alltid kan räkna med att den andra känner likadant.

Men enligt mig är det struntprat. Jag är en hopplös romantiker som tror på kärlek vid första ögonkastet. Går man runt och är orolig för att sin partner kanske kan lämna en, eller liknande så är det tyvärr inte äkta kärlek. Kärlek ska kännas rätt och perfekt. Men det räcker fortfarande inte förens man känner att man kan dö eller sätta sitt egna liv i fara för att rädda sin partners.

Jag hoppas på att någon gång få känna så starkt för en person. Och jag längtar tills någons hjärta bultar så starkt för mig med. Att veta om att denna personen hade offrat sig själv för mig. Det måste vara en oerhört vacker och smickrande känsla.

Mitt tips till framtida Natali är att förhasta dig inte till ett förhållande. Lev ditt unga liv utan desperation efter oromantiska killar. DU är en romantiker, glöm aldrig det. Även om dina vänner har pojkvänner eller om du känner dig ensam, för du vet redan vem du är och vad du vill ha. Don't settle down for less.

Nu är jag 15 år och klockan är 06:00. Sömnlösa nätter har allt blivit till ett allvarligare problem nuförtiden. Men konstigt nog är jag helt oberörd.

Godnatt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej

Idag är typ den första gången på evigheter jag bloggar. Senaste gången fick mina föräldrar reda på att jag hade denna och dom fick spader. Ändå fast jag sa till dom att jag har denna bloggen för att kunna skriva ut mina känslor och annat. Aja de bad mig att radera den och nu när jag trodde jag raderat den så fanns den kvar. Bra. Idag vill jag berätta att mina föräldrar har bestämt sig för att skiljas, eller ja min pappa vill men min mamma är fortfarande kär i honom. Jag har gråtit väldigt mycket jag även fast jag inte märker det själv mår jag dåligt. Jag snokade bland min mammas saker och hittade en dagbok som hon skrivit till mig. Där fick jag reda på att mina pappa har misshandlat min mamma ett par fåtal gånger. Hemskt va? Men vad ska jag göra? Inte kan jag berätta det heller. Min mamma hade även gömt olika tabletter och när jag sökte upp de så var de för ångest,depression och 'gå ner i vikt' - tabletter. Fast mest depression. Det ända hon gör är att vara på sitt rum hela dagarna och jag orkar inte längre. Hon har inte gjort middag sen pappa åkte vilket betyder att jag passar på att minska min magsäck. Min egna mamma orkar inte gå upp och göra mat till mig och Jenifer. Jag hatar henne så mycket!!! Så det gör ont. Jag vill inte hata henne men jag mår lika dåligt som hon men jag tar illafall hand om mig och allt omkring mig. Hon säger att hon tar tabletterna för flygrädlsa, men när åkte vi sist på en semester? Jo i vintras. Dom är förfan snart slut. Jag kommer aldrig klara sommaren utan pappa. Klarar knappt dom här dagarna. Vet inte hur jag ska göra hon vill inte prata med mig om det. Ibland känns det som om hon ska ta livet av sig. Hade inte förvånat mig alls.

Likes

Comments

Jag blir så frustrerad av allt tänkande. Det är nästan så att jag vill ta livet av mig. Hur kan en person såkallad '' lärare '' kan ge flera trettonåringar sex prov på en vecka, precis efter lovet? Jag förstår inte hur en människa kan vara så hjärtlös. Jag suger i skolan. Verkligen. Det hemskaste är när jag inte vågar berätta för mina föräldrar för jag vet hur det skulle reagera. Det skulle få spader. Kanske slå mig, skrika på mig. Vill inte ens tänka på det.

Det flesta ungdomar i min ålder går igenom en så kallad '' depression ''. Det låter läskigt och det är det. Jag tror att de flesta som nekar till depression har nog inte insett att de påverkas av det, som tur nog har jag insett det själv. Jag gråter mig tillsöms oftast. Av ångesten jag släpat runt hela dagen. Det är inte bara skolan det är fel på utan kompisarna också. En stor del ut av mitt liv spenderas med vännerna som är mig närmast. Det vill säga Louise.

Louise är en sådan vän som förstår mig till max. Hon är rolig att vara med och jag känner att hon verkligen är det bästa som hänt mig. Men hon vågar aldrig ta tag i saker och ting. Alltså hon står aldrig upp för sig själv.

Tova och Olle är helt dumma i huvudet som spridit '' bilder '' på Louise. Detta kallas grovt förtal. De har alltså begått ett brott som de båda två inte är medvetna om. Jag blir så arg att ens höra hur Olle och Tova tilltalar Louise, alltså på det sättet hur dom gör det. Men dum nog som Louise är så säger hon till Tova att det är lugnt. Hur kan det vara lugnt? På vilket sätt? Jag förstår inte någonting. Nu har jag stått upp för min bästa vän och skällt ut både Tova och Olle så skiter hon i det och blir vän med dom. Vad ska jag göra? Jag kan inte ta hennes skit, fast än att jag vet att jag har rätt. Louise har även sagt till mig tusentals gånger: '' bli inte vän med Agnes igen för då blir jag arg ''. Okej det låter nog rimligt eftersom hon nyss gjort något som kallas dubbelmoral. Kan ens detta var möjligt, det är sjukt.

Jag som person har svårt att förlåta folk. Har jag blivit arg på någon så betyder det att personen rört till i grytan. Alltså gjort något som inte är okej. Ordet '' förlåt '' är ett alldeles för starkt ord. Det måste mena något. Inte bara sägas. Jag tar alltid vara på mitt '' förlåt '', jag säger det bara när jag vet att en person har förtjänat det. Jag hatar att de vuxna vill att man ska säga förlåt dit, och förlåt hit. Har jag gjort något fel så kan personen få höra mitt '' förlåt '' om inte så finns det inte mycket att höra från min sida. Grejen att båda ska säga förlåt är meningslöst. bokstavligen. Eftersom ingen menar det ändå. Därför tycker jag det är viktigt att tänka igenom varför blev jag arg och vad har personen gjort. Efter det kanske jag kan acceptera att bli vän igen.

Nu har Louise bett om ursäkt. Flera gånger

Vad ska jag göra? Jag vill vara vän med henne, det vill jag. Men något stoppar mig. Jag får fundera ett tag till tills jag bestämt mig, eller vänta på att den där känslan som inte vill att jag förlåter henne försvinner.

Varför måste det uppstå ONÖDIG drama hela tiden? Fine om de två personerna tar det med varann, men det ska verkligen inte behöva blanda in halva Göteborg. Blir så arg, så arg. Främst uppstår drama när man bråkar med mig på grund av mitt problem med att förlåta folk. Men det är bara för jag ser det som en kraftfullare grej. Jag bryr mig mer än andra. För mig spelar det en roll hur man behandlar folk, jag accepterar inte att bli behandlad som en idiot. Jag har en röst som jag vill få hörd.

Jag vet inte hur jag mår, jag vet ingenting om någonting. Det är så mycket som förse går i mitt lilla huvud. När någon frågar: '' hur mår du? '' svarar nästan alla att de mår bra. Varför? Jag måste erkänna att jag själv svarar så, fastän att jag inte mår bra. Jag vill bara skrika. Kanske är det för att man inte vill ha medlidande eller skapa en diskussion, men jag har ingen aning.

Om detta kallas '' tonåren '' så vill jag inte fortsätta.


Likes

Comments