View tracker

Black Opium // Anastasia Contour Kit // Monogram Mug // VS Makeup Bag // White Mandala iPhone 6s Case // F21 Bag // Monogram Mug (GOLD) // How To Be Parisian // NUME Wand Set

Feminint, specifikt och lyxigt, så skulle jag beskriva min önskelista i år. Jag ville vara selektiv och fokusera på kvalitet och inte kvantitet. Jag har önskat mig saker jag inte riktigt har kommit mig för att köpa själv, men suktat efter väldigt länge.

Vad önskar ni er i år?
Natalie


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Hej!

Jag sitter just nu på ett kaotiskt espresso house mitt i liljeholmens galleria, porslin slamrar, bönor mals, folk skrattar och barn skriker. Ett spädbarn nära mig satte precis igång sin musikleksak för typ sjunde gången... Av nån konstig anledning så trivs jag i kaos, det är som öronbedövande white noise :)

Jag provade deras nya Chailatte Roobios och den var jättegod, om man kan bortse från färgen haha. Den är knallorange och det ser ut som man dricker morotsjuice (så ser det ut runt munnen efteråt kan jag avslöja). För mig gör inte färgen nånting och det är helt klart en ny favorit!

Jag sitter och väntar på bussen och klockan är 12:45. Snart borde jag dra mig mot hållplatsen, den går 13:00. Jag gick från skolan vid lunch för att jag helt enkelt inte orkade var kvar. Jag hade ett tal om svensk språkhistoria på morgonen men jag vaknade imorse och kroppen vägrade gå till skolan. Istället för att lyssna och stanna hemma så gjorde jag en deal med mig själv, när jag var klar med svenskan så fick jag åka hem om jag ville. Svenskan gick bra och efteråt ville jag bara hem.

När jag kommer hem ska jag nog sova ett tag, det blev inte mycket sömn inatt.. Efter det så ska jag nog städa och plocka i rummet och sen skriva på ett inlägg om att "unna sig" utan anledning, något som jag har lärt mig är jätteviktigt!

Vi hörs!
Natalie




Likes

Comments

Hej

Som utlovat kommer här ett (långt!) inlägg om mig, skolan och min mentala hälsa.

Varje år (speciellt på våren) sedan åttan har jag varit hemma en längre tid från skolan och sedan behövt ha krismöten med rektor, kurator och studievägledare och kompromissat fram medelmåttiga slutbetyg. Varje gång har jag intalat mig “bara jag tar mig igenom det här så kommer allt bli bra” och när jag väl dragit mig upp ur depressionen, så har jag förträngt hur jag kände och blickat framåt. Jag har attackerat problemet explosivt och kortsiktigt och sedan ignorerat det.

Jag har alltid fått höra att jag är smart, duktig och begåvad, och det håller jag gärna med om. Jag tycker det är lätt att skriva och uttrycka mig, jag har en logisk förståelse och fallenhet för matematik och fysik, jag tycker språk är jätteintressant och kan se sammanhang mellan språk som andra inte ser, jag kan filosofera och hålla abstrakta och komplicerade diskussioner, och jag är en kreativ idéspruta. Jag kom alltid undan med att läsa igenom saker dagen före proven, och matte- och engelskaläxorna gjorde jag inte alls. Från lärare och föräldrar hörde jag bara hejrop, uppmuntran och beröm. Jag kände mig som den smartaste människan i världen. Till slut kom dock den oundvikliga chocken. Runt åttan/nian så räckte det inte längre att fatta snabbt och plocka upp det läraren sa på lektionerna. Man behövde plugga, ett koncept som var helt nytt för mig. Det handlade inte längre om att kunna, utan om att prestera. Helt utan studieteknik och total brist på stresstålighet lade både jag och min hjärna ned. Jag kommer ihåg en gång i nian, när vi hade ett stort geografiprov, att jag satt i soffan dagen innan med kartan framför mig för första gången och grät. Jag bara satt och stirrade på alla namn på floder, hav och berg, och kände paniken växa. Ingenting fastnade. Jag hade ingen framförhållning och ingen planering. Jag satt där och visste att jag skulle misslyckas på provet dagen efter. Det misslyckandet var ett outhärdligt nederlag för mig, jag som var så “duktig och begåvad”. För mig så var ett dålig resultat värre än inget resultat, så jag beslutade mig att stanna hemma. Den mest förödande vanan i mitt liv var född.


Utan framförhållning och studieteknik kommer man inte till skott. Man skjuter på det och skjuter på det tills det bara är några timmar kvar innan deadline och stressen drar över en som en tsunamivåg. Man börjar jobba med inlämningen/provet men inser snabbt att det kommer ta dagar att slutföra. Och man ger upp, för ett streck är ju bättre än ett F, eller hur? Man stannar hemma och intalar sig själv att nästa gång ska det bli annorlunda, exakt som en alkoholist eller misshandlare ber om ursäkt till sina offer och ber om en till chans. Men i uppskjutarbeteendet finns det bara ett offer, och det är en själv. Man ger ursäkt efter ursäkt.


Så fort jag stannar hemma så börjar den onda spiralen att snurra. Jag missar saker i skolan, halkar efter och får extrema skuldkänslor. Så fort skulden är där så reagerar min kropp och hjärna med apati. Att ignorera problemet till döds eller springa ifrån det. Jag vet att om jag har varit borta bara en halv vecka så kommer smällen när jag kommer tillbaka. Jag blir överöst med deadlines jag missat, instruktioner jag inte hört, lektioner jag inte varit med på och nya internskämt jag inte förstår. Det blir för mycket och jag orkar inte ta mig tillbaka. Ju längre jag är borta, desto svårare blir det att ta mig tillbaka, och jag sjunker djupare och djupare ner i apatin och deppen.


En sådan situation har jag befunnit mig i de senaste veckorna. En stor del av dagarna har varit dominerade av apati. Det har varit så mycket att ta tag i, så mycket jag borde göra, att jag blev överväldigad och inte gjorde någonting. Jag vet inte vad som triggade igång det.


Jag har alltid trott att min depression har varit orsakad av min skolsituation. Om jag bara löser skolproblematiken så kommer allt bli frid och fröjd. Men under ett samtal med min moster så säger hon: “Du lägger all skuld på skolan och är säker att det är orsaken, men tänk om skolan är som den är för att du har ‘depressiva tendenser’ och inte tvärtom?”.


Det värsta med depression är att det inte alltid finns en anledning. Man kan leva ett till synes perfekt liv och fortfarande vara deprimerad. Att inte ha en anledning till varför man mår dåligt är extremt förödande. Man kan inte förklara för andra hur man mår eller varför. Man kan inte förklara för sig själv hur man mår eller varför. Det tvivlet får en att må ännu sämre och känna mycket skuld. Det är ju “bara att rycka upp sig”. Det är definitivt lättare att skylla på någonting.


Har jag skyllt på skolan för att jag inte vill acceptera att jag bara mår dåligt, utan anledning? Har jag skyllt på depression när jag egentligen bara är lat och inte har någon studieteknik?


Jag kan nu säga att jag tvivlar starkt på att “jag bara är lat”. De senaste dagarna har jag varit allt annat än lat, och jag har kämpat med sådan glöd att jag har inspirerat mig själv. Men det som folk gör utan ansträngning (gå till skolan, göra läxor, ha vettiga mat- och sömntider) är både svårt och jobbigt för mig. Jag kämpar och kämpar, men har liksom alltid uppförsbacke. Jag vill vara glad och jag vill vara pigg, men det går bara inte ibland. Jag tror fullt på att våra tankar kontrollerar vår verklighet (mind over matter) men jag tror också att något annat kontrollerar min verklighet ibland. Många ser depression som en svart rök som sipprar in i huvudet och förgiftar alla tankar, och det kan verkligen kännas så ibland. Jag ser det som att vi alla är ute på öppet vatten och att vardaglig överlevnad går ut på att hålla sig flytande och trampa vatten, och att depression är som ett extra lager kläder som bara drar ner en och gör trampandet lite tyngre än för andra. Man kan fortfarande hålla sig flytande, men man blir trött snabbare och andra tycker att “det är ju bara att trampa lite grann”.


Jag kommer bli trött oftare och mer utmattad än andra ett tag framöver. Ibland kommer att ta sig till skolan vara tillräckligt jobbigt och att göra något alls annat än att sitta i soffan under en filt resten av eftermiddagen och kvällen kommer vara omöjligt. Jag kommer kanske behöva ta en dag från skolan mitt i veckan. Många (inklusive mig) kommer bli livrädda för att det kommer få spiralen att snurra nedåt igen. Jag har noggrant rannsakat mig själv och tror inte att det kommer hända. Jag tror att jag har hittat tillräckligt mycket glöd, tillräckligt mycket flytförmåga, för att hålla den stilla. Jag måste vara snäll mot mig själ. Jag måste lita på mig själv. Det enda som kan stjälpa mig nu är skuldkänslor. Jag måste lära mig själv att inte känna skuld om jag inte orkar, kan eller vill någon dag. Jag hittade ett fint quote igårkväll:

“Never regret a day in your life: good days give happiness, bad days give experience, worst days give lessons, and best days give memories.”


Jag har eliminerat många stressmoment och jag känner att jag äntligen kan andas ut. Problemet tas på allvar, folk lyssnar. För en gång skull så är det verkligen jag som drar i det. Jag vill inte lösa min nuvarande situation kortsiktigt, jag vill lösa problemet långsiktigt. Jag kan, helt utan sarkasm, säga att framtiden ser ljus ut. Jag skrev igår:

Jag kan inte säga det tillräckligt: det är såå grymt sköönt att ta tag i saker. Det är mentalt och fysiskt utmattande och jag är helt slut i slutet av dagen, men jag mår så mycket bättre. Jag har en gång för alla bevisat för mig själv att jag har makten över min tillvaro.”


Om du har läst så här långt, så tack <3


Ta hand om dig 

(Garnier, haha)

Natalie


Likes

Comments

"Livet leker compadres! Jag fick min vilja igenom i stort sett helt och min framtid är kirrad! Jag kan äntligen andas ut lite grann. Jag sitter på Waynes när jag egentligen borde ha franska. Jag skippade den (snart “för alltid”!) och psykologin. Jag känner mig betydligt mer fri än om jag hade stannat hemma och “vilat”. Jag blir liksom inte utvilad av att vara hemma längre. Jag kan inte säga det tillräckligt: det är såå grymt sköönt att ta tag i saker. Det är mentalt och fysiskt utmattande och jag är helt slut i slutet av dagen, men jag mår så mycket bättre. Jag en gång för alla bevisat för mig själv att jag har makten över min tillvaro."

Bara en bit från vad jag skrev nyss i ett dokument som just nu agerar som min dagbok. Jag försöker skriva av mig dagligen och det har verkligen hjälpt i "min resa". Precis som jag skrev så känner jag en extrem lättnad just nu. Jag har haft ett jättebra möte med skolan (kurator/skolsyster och biträdande rektor) och de gick med på typ alla mina åtgärder.

Nästa inlägg kommer handla om min skolsituation och varför det är som det är och hur jag mår, så stay tuned!
Natalie


Likes

Comments

Godmorgon!
Idag är en vacker dag! Trots en avfrusen häck (-8°!) så har morgonen börjat bra, och jag är påväg till skolan nu. Jag har inte varit där sedan i tisdags och innan dess hade jag inte varit där på över en vecka. Jag vill skriva ett helt blogginlägg om min skolsituation så jag går inte in på det nu. Det är ganska kors i taket att jag tar mig iväg, let's leave it at that.

Jag har massvis med folk att prata med, massa mail att skicka och ett helt slutarbete i psykologi att ta mig igenom, så det kommer bli en lång dag. Men det är sååå skönt att äntligen ta tag i saker, ta ansvar och fokusera på lösningar! För första gången på länge så känns framtiden ljus.

Hoppas ni får en fin dag,
Natalie

Likes

Comments

Rågbröd med cream cheese, prosciutto, körsbärstomater och ruccola
Latte toppad med choklad

Likes

Comments

Alla från desenio.se

Jag har blivit grymt sugen på att göra om och piffa till mitt rum på sistone. Jag och systra mi bytte rum, men jag har liksom aldrig kommit till reda i det nya rummet, och ett golv täckt med ett tjockt lager kläder hjälper inte appealen. Så nu vill jag ta tag i det på riktigt och få det klart. Jag vill bara sprida posters som de här i hela rummet! Så stilrena, snygga och motiverande. Elisabeth Taylor-quotet är klassiskt och vinsorterna är såå snygga, speciellt fontet! 

Ha det!
​Natalie

Likes

Comments

God morgon världen!

Trots att det inte är morgon längre, så är det a new dawn and a new day!

Jag vet fortfarande inte vad jag vill att den här bloggen ska vara, eller vad den ska handla om, men jag tänkte att istället för att tänka ut ett tema och sedan skapa en blogg, så låter jag den utvecklas som den vill.

Jag är intresserad av smink, mode, att resa, inredning - all väldigt basic och nästan obligatoriskt för att skaffa en blogg. Jag är en extrem musiknörd, totalt kaffeberoende, älskar att läsa och skriva, tycker det är kul att lära mig men har "issues" med skolan. Jag föredrar egentligen att skriva på engelska men tänkte att jag skulle gå back to basics (men förbered er på enerverande svengelska och kanske t.o.m. enstaka inlägg helt på engelska).

Jag lämnar er med en favorit för stunden, ha en bra söndag!
Natalie

Likes

Comments