Jag är så jävla tacksam över att jag fungerar som så att motgångar gör mig starkare, att de får mig att vilja bli ännu bättre. Utan den egenskapen (anses det vara en egenskap ens..?) så skulle jag nog inte ta mig igenom tuffa motgångar. Jag undrar hur folk som inte fungerar på samma sätt gör. Låter ni motgångarna krossa er totalt? Samt allting som ni har byggt upp? Låt säga att ni har fått ert hjärta krossat. Får det er att tro att ni är dåliga? Får det er att ifrågasätta hur mycket ni är värda? Om så är fallet så avundas jag av hur ni trots det verkar klara av vardagen, samtidigt som jag tycker att det är så himla tråkigt att inte alla fungerar som mig när det gäller detta. Det måste vara en pina att leva på så sätt att alla jobbiga saker som sker trycker ner en, om ni förstår hur jag menar. Att för varje motgång bli "svagare". Två steg bak och sedan endast orka ta ett steg fram. För mig är det tvärtom: ett steg bak och sedan tar jag två steg fram igen. Som sagt så är jag så jävla tacksam över det. Jag är så glad över att jag har ändrat min tankeställning till en mer positiv sådan. Det är någonting som har förändrat allt, men det kan jag berätta mer om en annan gång.

Godnatt.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har haft höstlov och jag såg fram emot att vila upp mig ordentligt, men det slutade med att jag hade fullt upp hela lovet och vilade nästan ingenting. Jag har påbörjat min vegetariska månad, och jag tror faktiskt att jag kommer att fortsätta med det framöver. Dock vill jag inte känna mig tvungen inte äta kött, så ifall jag någon gång skulle bli sugen på det eller inte ha något annat alternativ så tillåter jag mig själv att äta det. Det har gått bra hittills och jag kan inte direkt påstå att jag saknar kött. Däremot har jag haft svårt att vänja mig vid det. Ett exempel var i måndags när jag köpte en kycklingmacka i skolan och sedan kom jag på att jag inte kunde äta den. Jag hade ingen aning om att det skulle vara så svårt att vänja sig vid en så enkel sak som ändrad kost.
Jag får prestationsångest över bloggen. Jag skriver så mycket men jag publicerar sällan någonting för jag anser inte att det är tillräckligt bra skrivet. Eller så raderar jag allting mitt i skrivandet för att jag inte vet vad jag känner och därför inte vet vad jag ska skriva.
Jag trodde att allting var på väg att bli ok igen, sedan kom ett bakslag och nu känns det som att jag är tillbaka på ruta 1. Men på't igen, antar jag.

Likes

Comments