It's been three months and it still hurts in my cheast when I hear your name.

Det är svårt att vänja sig vid att en person inte längre är en del av ens liv. Vem kunde ana att det skulle vara såhär svårt?
Imorgon får jag lov. Det känns välbehövligt, kan jag säga.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har nyss varit ute på en promenad med min vän Rasmus. Nu ligger jag här, kollar på Jane the virgin och äter naturgodis. Helt ok.

Likes

Comments

Det var ett tag sedan jag sist delade med mig av någonting här. Det har hänt saker och jag har känt saker och jag har tänkt på saker, så jag vet inte varför jag inte har skrivit om dem.

Jag har fått ett jobb under första helgen på lovet. Jag skall vara en guide till en spökvandring för barn. Jag tror nästan att jag kommer att bli mer rädd än vad barnen kommer att bli, haha. Det känns lite jobbigt att leda en grupp med cirka femton barn och samtidigt berätta en historia för dem, men jag tror att det är ett bra tillfälle för mig att öva på att prata inför folk. Barn är nog den minst jobbiga åldersgruppen att prata inför, enligt mig.

Jag har varit på BUP för en medicinsk uppföljning. Nu har vi kommit fram till vilken dos jag skall ha. Det känns bra. Vi mätte även hur lång jag var och det visar sig att jag har vuxit en centimeter. Jag är numera 164,5 centimeter lång, woho.

Jag börjar sakta men säkert att återhämta mig från min hjärtesorg. Jag kan numera vara hemma och göra ingenting. Tidigare kände jag mig tvungen att göra någonting hela tiden, för att slippa tänka på hur ledsen jag var. Jag antar att det är ett framsteg. Men det känns som att det är en lång väg kvar. Ibland känns det som att den aldrig kommer att ta slut. 

Likes

Comments