Måndag till tisdag spenderade jag i Umeå på studieresa. Vi var runt på en massa studiebesök runt omkring Umeå, till exempel på Norrmejeriet och Älgens hus. Det var skönt att inte vara hemma, och det var mysigt att sova i en stuga faktiskt.

Idag var jag hemma från skolan. Jag har bara chillat hela dagen lång. Jag är hos mamma just nu, har packat upp min resväska som äntligen är hemma och ska snart till pappa igen. Eller jag ska träffa gänget snarare. Vi har inte setts alla fyra tillsammans sedan innan jag och Hanna åkte till Slovenien, så det var ett tag sedan. Jag har även medverkat i nätkampanjen #metoo och det är det mest skrämmande jag har gjort i hela mitt liv, och det är mer skrämmande hur ofta sexuella trakasserier förekommer. Usch.

Nu är jag iallafall hemma ett tag. Jag har inga fler resor planerade på ett tag, kanske åker iväg någon sväng på höstlovet (som vi får redan nästa fredag?? tiden går snabbt), vem vet? Det blev ett lite tråkigt inlägg idag, men jag ville hålla er lite uppdaterade.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Just nu känns det som att ingenting kan stoppa mig. Hela dagen igår var jag full av eufori, trots att det kändes tråkigt att åka hem (inte nog med det, min resväska stannade kvar i Frankfurt, men ska anlända vid min dörr inom kort). Idag känns det ännu tråkigare. Jag trivs inte i min egna verklighet, märker jag nu. Jag trivdes så bra i Slovenien, men jag hade inte tänkt skriva om hur ledsen jag är över att vara hemma igen, så nu är det nog om det.

Det här är det bästa jag har gjort än så länge i mitt liv. Inte bara för att det har varit jätteroligt där borta och för att jag har fått nya vänner, utan för att det har varit så nyttigt för mig. Nyttigt att se att andra inte har det lika bra som mig, som till exempel gratis skollunch, bra relationer till sina lärare och golvvärme. Det blir lätt så att man tar saker för givet och inte uppskattar allt man har. När jag får se dessa skillnader med egna ögon så förstår jag hur bra jag faktiskt har det. Man hör alltid om hur andra har det sämre, men jag tror att det kan vara svårt att förstå tills man fått se det själv. Missförstå mig inte, Slovenien är ett jättefint land och de har det inte sämre än oss överlag. Det finns saker som de har bättre än Sverige, till exempel skolans tekniska utrustning. Det jag menar är bara att när jag ser andra som inte har någonting som jag har, uppskattar jag det jag har. Förstår ni?

Miljöombytet var skönt. Jag blir lycklig av att befinna mig i en miljö som jag anser är fin. Jag tror att jag största delen av tiden har gått runt och varit förbluffad av hur fint allting har varit och även fotat som en galning. Troligen även sagt "ååh vad fiiiiint" till Hanna en miljon gånger. För att inte tala om vädret! Så härligt. Jag har till och med fått fräknar igen av solen.

Jag hoppas att jag får fler chanser till liknande utbyten, jag skulle tacka ja alla dagar i veckan. Det tycker jag att ni också ska göra, om ni blir erbjudna. Det känns tufft i början. Under dagen vi for dit var det inte många som var taggade, lät det som, men på resan hem var nog alla lite ledsna. Jag tror till och med att det var några som pratade om att åka tillbaka dit redan nästa år, och träffa sina värdar igen. Jag antar att jag nu får börja längta till praktiken i Holland, jag tror att jag kommer älska det lika mycket som den här resan. Den varar lite längre också, fem veckor istället för fem dagar.

Jag är tacksam över att min värdfamilj tog hand om mig så bra, de är så otroligt gästvänliga. Frågade om jag vill ha någonting att äta eller dricka hela tiden, frågade om jag vill ha fler kuddar, hämtade mig efter jag varit med Hanna, betalade allting och så vidare. Jag kommer sakna dem. Jag är tacksam över att vi var en härlig grupp som åkte också, och jag är ännu mer tacksam över att Hanna var med. Om jag aldrig hade lyckats övertala henne att tacka ja till detta utbyte hade jag själv aldrig heller åkt. Det har varit skönt med en trygg person i närheten, trots allt.

❤❤❤

Jag kommer leva länge på dessa fem underbara, roliga, utmanande, lärorika och vackra dagarna.

Likes

Comments

Imorse kom jag och tre svenskar till skolan ett tag innan vi började, så vi gick till ett café i närheten och åt toast.

Efter lektionerna åkte till Ptuj, en liten stad i närheten (där Hannas värdfamilj bor). Vi var på studiebesök på ett slott igen, sedan tittade vi på några kyrkor.

När vi kom tillbaka till Maribor, åt vi alla pizza, lyssnade på musik och lekte några lekar. Några svenskar bjöd på surströmming och spelade Eddie Meduza haha.

Just nu sitter vi på en bar, dricker drinkar och äter lite gott.

Jag antar att vi snart ska hem. Jag ska duscha och packa min resväska, för imorgon åker vi heeeem :-( Jag ska försöka sammaställa resan när jag kommit hem.

Likes

Comments

Imorse klev jag upp klockan sex igen, åkte till skolan strax före sju och hade några lektioner. Vi hade en bak-tävling, vi skulle baka någon tysk äppelpajish..? Minns inte vad det hette, tyvärr. Sedan var vi med på en fysik-lektion, och efter det delades vi in i tre grupper och gick på varsin lektion. Jag vet inte vad de andra fick göra, men min grupp var på en lektion där vi läste dikter och så. Efter det åt vi lunch innan det var dags att bege oss mot Pohorje, det är ett berg eller en kulle eller vad man ska kalla det. Det är iallafall en slalombacke man går upp för. Egentligen skulle vi åka linbana men den var såklart inte i funktion idag, så vi fick gå. Det tog ungefär en och en halv timme att gå upp till toppen, som låg cirka tusen meter över havet. Det är inte så mycket, men det var så pass brant att man behövde ta pauser och andas om vartannat. Det var såå jobbigt, speciellt eftersom det var stekande sol också. Det var utsikten som var själva grejen antar jag, men det såg ungefär likadant ut som de bilder jag redan publicerat på utsikter, därför tog jag inga bilder.

På väg ner.

Efter det gick några av oss, både svenskar och slovener till en park och åt pizza. Vi satt där ett tag och pratade och skrattade, det var mysigt. Min värd var inte med idag heller, kan ni gissa vad hon gjorde? Pluggade! Jag tycker verkligen bara synd om henne faktiskt, jag skulle aldrig palla. Vid sju kände jag mig redo att åka hem så jag ringde värden och hennes mamma hämtade mig. Nu har jag duschat, och bör snart försöka sova. Jag har varit så trött dessa dagar, så det känns som en bra idé att somna tidigt.

Imorgon ska vi ha lektioner, sedan ska vi till Ptuj. Jag vet inte vad vi ska göra där, men det lär visa sig. På kvällen har vi farewellparty, jag vet inte vad vi ska göra då heller, men alla ska vara tillsammans iallafall. Jag tror det kommer bli kul, men samtidigt lite känslomässigt. Jag vill inte åka hem på fredag från detta fina land, värmen och alla fantastiska människor här :-(

Likes

Comments

Just nu sitter jag i bilen på väg hemåt. Innan jag skriver om denna dag vill jag visa lite bilder från gårdagen som jag äntligen har fått tag i:

Ser ni hur fiiint det är??

Idag började vi dagen med att ha lite lektioner på skolan, vi började 07.50. Jag förstår inte hur de orkar börja så tidigt varje dag. Efter lektionerna hade vi freetime till halv fyra, så jag och Hanna gick runt i Maribors city center, gick i lite butiker och jag köpte en tröja, woho.

Tröjan på bild ett köpt jag, kepsen på bild två kändes som min på grund av färgen men jag testade den endast, vi köpte något att dricka och satt vid den fantastiska utsikten som ni kan se på bild tre.

Halv fyra sightseeade vi i Maribor, vi fick se olika platser som bland annat The jewish square och en kyrka. Sedan gick vi upp för jordens högsta berg kändes det som, men det var värt det för utsikten var magisk även där.

Vid sex var dagens planer slut, jag stannade kvar i city center med Hanna medan min värd åkte hem för att plugga. Ni anar inte hur mycket hon pluggar, jag tror hon har gjort det så fort hon fått chansen sedan jag kom hit. Hon hade inte ens tid att följa med och hämta mig, förstår ni?? Själv tror jag att jag aldrig har pluggat i hela mitt liv seriöst.

Innan jag och Hanna började bege oss hemåt åt vi mat. Det var gott, men jag saknar sååås 😭

Det är verkligen så vackert här.

Likes

Comments

Jag ligger i sängen sedan en timme tillbaka helt utslagen efter en till lång dag fylld med nya intryck. Jag måste börja med att berätta att det har varit nitton grader varmt + sol idag!! Rena svensk sommar här?? Jag finner det intressant att slovenerna går omkring med vinterjacka och halsduk nu, påstår att det är kyligt, medan vi svenskar kastade av oss jackorna och stod i skuggan för att inte svettas ihjäl haha. Iallafall, vi har varit i huvudstaden, Ljubljana. Mycket vacker stad!! Vi började med att besöka slottet och jag rekommenderar verkligen att åka dit. Det var ingen vanlig tråkig guidad tour, de hade små föreställningar lite här och där, där de berättade om historien. Det gjorde det hela mycket mer intressant. Utsikten från tornet var helt fantastisk också, helt klart värt att gå upp för miljontals trappsteg för att se det! Det påminde mycket om Castillo de Santa Barbara som vi besökte i Spanien, ni som läst min blogg länge hehe.

Efter slottet åkte vi till The museum of illusions, det var häftigt och intressant det också, men samtidigt väldigt frustrerande! Jag rekommenderar att åka dit också, om ni någonsin råkar besöka Ljubljana.

Sedan fick vi spendera en timme fritt i staden innan det var dags att börja bege sig hemåt. Jag och Hanna strosade runt, tittade på allt fint, hittade ett H&M och åt glass. Jag har fler bilder från det, men jag har inte fått dem ännu, men det kommer!

Haha, en typisk turist-familje-bild (-familjen då)!

När jag kom hem vid åtta fick jag mat. Först blev jag serverad soppa vilket kändes lagom eftersom att jag inte var så hungrig, men tror ni det var slut där? Nejnej, jag fick varmrätt - kyckling med ris, bröd och färsk sallad. Sedan blev jag serverad efterrätt som bestod av pannacotta. Det kändes verkligen som att jag var på restaurang haha, så söta de är. Nu ska jag försöka sova, ska upp klockan sex 😴

Likes

Comments

Det har varit en lång dag. Inatt sov jag en och en halv timme, trots det har jag inte varit så jättetrött under dagen faktiskt. Jag sov halva bussresan till Umeå, och sov en halvtimme på ett av flygen annars har jag lyckats hålla mig vaken.

Det har gått bra idag. Bättre än förväntat, känslomässigt alltså. Jag vIsste att jag skulle fixa det praktiska galant, men jag var nervös inför att bli nervös eller gripas av panik, men jag har faktiskt inte haft någon sådan känsla. Det var lite jobbigt precis när jag kommit hem till min värdfamilj, men nu ligger jag i sängen och ska alldeles strax stänga ögonen för att sedan somna direkt.

Imorgon ska jag upp klockan åtta. Vi ska samlas på skolan halv tio, bli välkomnade av rektoren sedan ska vi till huvudstaden. Det ska bli spännande! Jag älskar att se nya miljöer så jag ser verkligen fram emot det.

Jag tror att jag har lärt mig hur jag ska hantera sådana här situationer. Mitt knep är att inte tänka på det. Alla har frågat mig under dagen hur det känns eller om jag är nervös, men jag har valt att inte tänka på det i och med att det skulle öka risken för att bli nervös. Imorse hade jag inte tankar längre än till Arlanda, vad jag och Hanna skulle äta och så vidare. Efter det tog jag bara minut för minut. Det funkar jättebra för mig som numera kan kontrollera vad jag tänker på, för det mesta.

Nu ska jag iallafall sova, godnatt!

Likes

Comments

Jag känner mig redo att åka nu. Jag har packat klart, i en liten resväska dessutom. När jag åkte till Stockholm i lika många dagar hade jag en fullpackad stor resväska som vägde mer än när jag åkte till Cypern i två veckor. Jag har alltså inte överpackat denna gång, som jag har en tendens att bruka göra. Mer än att ha packat klart, har jag laddat ner musik, serier på Netflix och några poddar. Jag och Hanna reser inte tillsammans från Arlanda, så jag har bunkrat upp med sysselsättning.

Hur det känns nu då, mindre än tjugofyra timmar innan resandet sätter igång? Jag försöker lägga all min fokus på hur nyttigt det kommer vara för mig att åka iväg, möta andra människor, en annan kultur, miljö och så vidare. Jag försöker fokusera på hur jag kommer växa i mig själv, och det är nog det viktigaste för mig. Jag vill aldrig sluta utvecklas som person, vilket innebär att jag måste ta vara på sådana här chanser och ibland utsätta mig för saker som är jobbiga. För det känns jobbigt, det gör det. Det känns inte bara som att det kommer vara kul att spendera en hel dag i Ljubljana eller att få åka till Pohorje, det känns också som en pina att åka iväg. Framförallt att bo hos en familjen som jag inte känner och att behöva prata ett annat språk. För mig som en gång i tiden inte klarat av några sociala situationer överhuvudtaget och som bara för ett år sedan äntligen klarade av att prata inför en grupp i form av en redovisning, är detta stort. Eller, det är stort för alla som åker tror jag. Alla tycker nog att det är jobbigt och alla kommer växa, men det jag menar är att jag trodde aldrig det här om mig själv. Jag trodde ett tag där att jag aldrig skulle klara av att gå på affären igen, så ni kanske förstår. Detta påminner mig om vilken utveckling jag faktiskt har gjort, och jag är så lättad att det värsta är över. Jag är inte där jag vill vara riktigt än, men efter denna resa är jag ganska säker på att jag kommer vara närmre mitt mål än vad jag är idag. Jag rekommenderar alla att ta vara på sådana här chanser i livet, det gör bara gott för en. Jag är otroligt glad att min mamma övertalade mig att ta del av detta studentutbytet!

På tal om chanser i livet: igår fick jag reda på att jag får åka till Holland i fem veckor på praktik nästa år!! Det ska bli så kul och jag är så taggad, ska ni veta. Jag vill som sagt aldrig sluta utvecklas, och jag tror att man slutar göra det om man alltid stannar i sin comfort-zone. Jag är tacksam över min impulsivitet när det gäller detta, jag ansöker till sådant innan jag hinner tänka igenom det, men jag vet att om jag tänker för mycket kommer jag inte vilja göra det haha.

Likes

Comments

Jag har suttit med skoluppgifter i fyra timmar. Låter det som att jag har gjort många uppgifter? Det har jag inte. Jag har gjort en och en halv. Min vän som jag fikade och pluggade med efter skolan sa att när jag har tagit min concerta så jobbar jag på bra som fan, hon beskrev mig som omänsklig. För mig blir det konstigt att höra, i och med att det är så här jag föreställer mig att det ska vara, att det är så här man ska jobba på lektioner. En del av mig blir lite ledsen över att jag bara kan fungera när jag tagit min medicin, samtidigt är jag så tacksam över att den finns. Jag tar den inte regelbundet längre, eftersom att den påverkar min aptit så pass mycket att jag inte får i mig någon föda alls vilket resulterar i att min kropp blir alldeles skakig och jag får hjärtklappningar, vilket jag associerar med panikattacker så jag trivs inte med den. Men dagar som denna, när jag måste sätta igång med arbetet för att ha en chans att bli klar i tid, är jag tacksam att den finns. Ibland är det värt att inte kunna äta på en dag, för att slippa ångesten som blir brutal och stressen jag inte kan hantera när jag får tidsbrist. 

Nu är jag helt slut på, som ni kan förstå. Jag vill ta en powernap, men vill inte riskera att inte kunna somna senare. Jag vet dock inte vad jag ska hitta på för att inte somna, att träna känns bara jobbigt och om jag bara ligger här och tittar på någon film eller så, kommer jag till slut somna. Visst är det för tidigt att gå och lägga sig sju?

Likes

Comments

Nu har jag en period när jag mår bättre, det är så skönt att få pauser ibland. Att få sova, att kunna äta (jag har gått upp nästan 2kg heja mig!) och bara få laga mig själv lite innan det är på't igen. Det låter så negativt, men jag vet att snart kommer det att skita sig igen och jag kommer inte må lika bra. Jag vågar inte hoppas att det aldrig kommer bli sämre igen, då faller jag nog hårdare när det väl händer. Just nu försöker jag ta vara på den här pausen från det jobbiga och tillvaron som är lite härligare än vanligt.

Om en vecka åker jag till Slovenien och det är ett himla tjat om det här på bloggen, kan jag tänka mig att ni tycker. Jag vågar fortfarande inte tänka på det, så det finns inte så mycket mer att skriva om det. Däremot kan jag lova er att jag kommer uppdatera på olika sociala medier under resans gång!

Jag har inte så mycket planer denna veckan. Det lilla jag har är möte om resan imorgon, efter det: träna. På tisdag kommer en medlem ur gänget hem från Barcelona, så jag kan anta att vi kommer hitta på någonting. På torsdag ska jag till tandläkaren och jag ska försöka tjata till mig någonting som kan fixa mina tänder, det är nog mitt enda komplex jag har kvar. På söndag blir det att resa heeela dagen lång! Flyget från Umeå går kring halv elva på förmiddagen om jag inte minns helt fel, och är framme i Slovenien vid nio-tiden på kvällen. Jag ska mellanlanda både på Arlanda och i Frankfurt, det kan bli en intressant men framförallt lång dag!

Jag sov till ett idag, därför har jag lite problem med att somna nu och jag blir såå uttråkad av att bara ligga här och lyssna på uttjatad musik. Kanske inte går bättre av att hålla på med telefonen i och för sig hehe, godnatt så småningom!

Likes

Comments