Imorse vaknade jag och kände mig fruktansvärt sjuk. Tanken av att stanna hemma idag var väldigt frestande, men jag tog mig iväg till slut.
Idag känns det som att jag har hunnit med en hel del. Jag har lagat middag - kyckling, ris och advokadosallad. Jag har städat mitt rum, blekt mitt hår ännu en gång, duschat och hjälpt lillebror att baka kladdkaka, främst för att han skall lära sig att läsa recept. Om cirka femton minuter har den gräddats färdigt och jag lär ta en bit, lägga mig i sängen och titta på Awkward. Egentligen bör jag plugga inför ett idrottsprov som vi skall göra imorgon, men det lär jag nog inte ta tag i.
Jag är stolt över mig själv som har orkat så mycket idag.

Likes

Comments

Likes

Comments

Idag är det dags att vattna min kaktus och det är en lite extra jobbig dag idag.
Imorgon är jag ledig och skall till Umeå över helgen.

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag hade tänkt att bara skriva om min dag, om hur långsam den varit och om hur trött jag är. Men det verkar som att ni får stå ut med ledsna jag lite till.
Jag har bara känt smärta hela dagen. Jag kan inte förklara hur det känns. Det känns både som att det är ett enda tomrum i bröstkorgen och som att det är alldeles fullt med organ som inte får plats. Jag tycker att det är så obehagligt när sorg blir så pass stark att det gör fysiskt ont. Nästan så att man börjar undra om hjärtat bokstavligt talat gick sönder när vi sa hejdå. 
Förr lät jag aldrig mig själv att känna såhär. Jag tilltog alltid med drastiska åtgärder för att undvika att känna smärta inombords. Jag gör inte det längre. Istället ligger jag här med musik i hörlurarna och med ett hjärta som slår som att jag har sprungit en mil. Det känns inte som något jävla framsteg. Det känns som att jag förlorar mot mig själv, som att all min kraft är borta och att jag låter detta ta över mig. Det känns som att jag håller på att drunkna. 

Likes

Comments

Jag vet att det endast är ledsna inlägg som publiceras just nu, men jag är ledsen och det är bra för mig att skriva om det.

Det känns lite såhär.

Likes

Comments

när man saknar någon så mycket att det börjar göra fysiskt ont. 

Det är skrämmande hur fort allting kan ändras. För ett par veckor sedan var jag lyckligast i världen, och nu, nu är jag inte alls lycklig längre. Jag vill vara lycklig igen, ​med dig​.

Likes

Comments