Vill börja med att säga tack för alla fina minnen jag delar med dig. Alla skratt och all sorg vi gått igenom även om vi vi oftast varit på separata håll i vårat avlånga land. I mitt minne kommer du alltid leva vidare som en ande varje gång jag kikar ut över en fjälltopp eller kommer i sammanhang där du skulle ha trivts som fisken i vattnet. Denna text är för dig André och ingen annan.

För dryga två månader sedan åkte du iväg på en resa som skulle bli din sista. I mitt minne minns jag så klart och tydligt det sista jag sa till dig "Var försiktig och rädd om dig, vet inte vad jag skulle göra ifall det hände dig någonting.". Med din skämtsamma attityd skakade du lätt bort det och sa att du skulle vara rädd om dig och att jag visste hur noggrann han var med sin utrustning. Om jag bara visste där och då att det var det sista samtalet jag skulle ha med dig i denna livstid hade jag valt mina ord annorlunda och hade sagt hur mycket jag alltid uppskattat din vägledning, ditt mentorskap och din glada attityd trots att livet varit så orättvist mot dig. Jag hade sagt att du skulle tagit det extra försiktigt och sett efter situationer där du inte kanske haft någon kontroll. Det sista vi hördes var tisdagen, då du skickade en snap om att du var i Lofoten och jag skrev tillbaka att jag hatade dig eftersom du visste hur mycket jag ville åka till Lofoten och vi pratade ofta om att göra en topptur dit och att jag borde nog träna mig i form inför resan dit, nu får jag göra den utan dig - för att hedra dig.

Två dagar senare går jag in på mitt jobb där jag har wifi och går in på facebook. Det är bilder på dig överallt och människor som skrivit, ingenting kunde någonsin förbereda mig på vad som hände de följande två minuterna då det var dom värsta två minuterna i mitt liv hitills. Du är borta, för gott. Människor skriver om hur ledsna dom är och jag faller nästan ihop på golvet i chock och skriker rakt ut i butiken att jag måste ut därifrån för att jag inte kunde vara kvar därinne - jag bröt ihop ute på parkeringen och grät som jag sällan kan minnas att jag gjort i min livstid. Jimmy förstod ingenting, jag grät konstant i 3 timmar, det kändes som att någon hade slitit ut en del av mitt hjärta och kastat det i backen, stampat på det hårt och gnuggat in det med salt och sedan fortsatt.

Du var borta. En fruktansvärt klättringsolycka tog ditt liv, min finaste André, min partner in crime i filosoferingar kring livet till fjälls. Den som hjälpte mig komma in i den inre kretsen med att jobba till fjällen. Den som aldrig gav upp hoppet om mig. Den enda människan jag mött som haft mer otur än mig i livet och som det äntligen började ljusna för. Bara någon vecka innan talade vi om framtiden, hur den såg ut för oss båda. Att jag och Jimmy äntligen landat i oss som enhet och att vårat liv äntligen skulle bli bra. Du hade stuckit till Finland på god knows what för äventyr och även du hittat kärleken, du trodde att det skulle bli så bra än om en aning omständigt, mina tankar går till den kvinnan och i hennes sorg att förlora dig vid sin sida. Du hade blivit ambassadör för Mammut Scandinavia, en av två i Sverige & din glädje kunde inte jämföras med något jag tidigare sett, du var så peppad och så så redo för det livet som det skulle ge. Men du rycktes bort från oss alla, precis som en orkan.

Dagarna har gått, vissa värre än dom andra - men alltid med en saknad i mitt sinne, något som fattas. Att slänga iväg ett meddelande på messenger och säga hur jobbiga mina jävla gäster har varit eller bara få tala om världsliga saker och veta att du alltid, fanns där för att lyssna även om du jobbade och hade mycket att göra. Jag önskar att jag hade fått träffa dig fler gånger i livet, och vandrat med dig, se din sida av livet eller som du så fint beskrev det #andréskarma , som blev din nisch.

Nu har det snart gått två månader. Jag kommer på mig själv då och då att ta upp telefonen och vår konversation och skall skriva någonting, oftast hinner jag några meningar in innan jag inser att det inte kommer att komma något svar. Du är så otroligt saknad och jag vet att vart du än är, så har du det antagligen så jävla bra och är med väldigt bra människor. Jag vill gärna tro att du vakar över mig och skänker mig tröst dagarna när det är som jobbigast. Även om jag mest väntar på att vakna upp och inse att det är en mardröm.. Jag älskar dig och kommer sakna dig för all framtid André - du är föralltid en del av mig som ingen kan ta ifrån mig.

Vila i frid kära du. 29/8-1988 - 20/10-2017

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

1. Har du något smeknamn?
Jimmy kallar mig ofta för bebe (bibi) samt gosen, älskling, yea you name it. Mamma har alltid kallat mig Cassimandra och Cass. Papi har alltid sagt Gammstreken, I shit you not, det är en thing han gör, eller Lillstreken. Har haft många besynnerliga smeknamn genom åren, men ett av mina favoritsmeknamn måste vara när syrran bestämde sig för att börja kalla mig Mansikka (jordgubbe på finska).

2. Har du något konstigt du alltid behöver göra?
Jag har som en ritual på morgonen som jag gärna inte vill ska rubbas. Vill gärna gå upp tidigt, snosa Jimmy morgonnosen, ta en kopp te, tända ljus som luktar vanilj och sedan bara titta ut mot tystnaden och njuta av den en stund. Det är som min yoga på morgonen - får jag inte till den stunden kan dagen bli galet dålig :)

3. Andra måsten?
Måste plocka bort stök & bök innan jag kan lämna lägenheten. Hatar tanken på att komma hem igen senare och behöva ta itu med kaoset då haha.

4. Några lyxvanor?
Jag är svag för godare delikatessmat/choklad. Älskar chokladtryffel med karamelliserad karamell inuti. Samt ostar såsom permesan & grano padano. Tror det är det enda jag kan komma på just nu.

5. När ingen ser, vad gör du då?
När ingen ser så existerar jag bara. Jag slår på ashög musik på telefonen, sjunger för glatta livet och boostar mig själv. Jag städar och donar, bakar gärna eller lagar mat så det är klart tills senare. Jag gör helt enkelt JAG-saker.

6. Vad stör du dig på hos andra?
I dagens läge försöker jag inte att störa mig på saker hos människor. Men jag har otroligt svårt att ta människor som gör sig viktigare än vad dom egentligen är. Det är stor skillnad på att vara stolt över sin framgång gente att köra upp det i någons ansikte. Genuin lycka och tacksamhet kan jag ta, men jag har svårt för falska individer då jag själv har alla mina känslor på huden.

7. Vad är din sämsta sida?
Oj. Här måste jag säga att mitt kontrollbehov båda är en gåva men även en liten demon. Jag ogillar gärna att andra organiserar saker eller bestämmer utan att kolla med mig först. Det här med spontanitet har lite försvunnit och istället finns där nu en levande organiserare. Det är skönt inom jobbet & r min egen del. Däremot kan jag tänka mig att Jimmy inte alla gånger finner det lika praktiskt, förutom om det gäller saker han måste komma ihåg, då vet han vem han skall gå till haha.

8. Vilken sida av sängen sover du på?
Det är lite olika beroende på vars vi är. Hemma i stan sover jag på höger och häruppe i Storlien sover jag på vänster. :)

9. Vad gillar du för filmer?
Romantiska Dokumentärer står mig varmt om hjärtat och Jane Austens filmer tilltalar mig enormt. Men även naturdokumentärer då jag är en skogsmulle.

10. Gråter du ofta?
Haha. Definera ofta? Jag har otroligt lätt till tårar, vare sig det är glädjetårar eller i sorg. Som sagt. Jag har mina känslor på huden. :)

11. Har du något som du ofta säger åt andra att göra men aldrig gör det själv?
Att inte oroa sig så mycket för allt kommer att ordna sig. Jag är textbook example på dubbelmoral när det kommer till detta kan jag lova haha.

12. Vad sjunger du när du står i duschen?
Allt möjligt kan jag tala om. Allt från hårdrock till jojk. Det är ett brett spektrum.

13. Vad önskar du dig mest just nu?
Ett inflyttningsdatum på vår nya lägenhet häruppe. Samt att vi skall skapa en familj jag å han jag älskar! :)

14. Vilken maträtt är din favorit?
Den här blir svår då jag gillar mycket mat och mycket god mat. Hittills måste min favorit vara gnocchin som jag tillagade häromveckan. Innan dess var det nog någe anne ihopplock som man gjort! :)

Likes

Comments

Känns som vi nyss var i januari. Jag undrar verkligen vart 2017 har tagit vägen. För mig och för oss som par har det varit ett otroligt kämpigt år, jag kan lova att vissa dagar trodde jag inte vi skulle ta oss igenom. Alla par grälar och på ett sätt så tror jag det har sina fördelar även om man vill att allt skall vara rosenrött all the time. Man får ventilera.


Samtidigt har detta också varit ett otroligt gynnande år mot våra gemensamma mål. Vi är nu i princip bosatta till fjälls och väntar nu på att en lägenhet skall bli nyrenoverad och klar för inflytt. Jimmy har bytt karriärslinje och är nu kolonialansvarig på Coop Extra här i Storlien samt fått en heltidstjänst.

Och vad gör jag då? Ja ni.. Jag lever livet, jobbar på hotellet och gjort sedan i slutet av juli. Hoppar in på Coop häruppe när jag behövs, annars njuter jag av tillvaron och våra fantastiska vyer. Försöker ta in allting, men eftersom det varit så mycket detta året så är det svårt att ta in allt. Samt alla planer inför det nya året! Jag ser fram emot det SÅ mycket.

Vi firar snart 2 år som ett team jag och Jimboh, det känns som tiden flugit förbi men samtidigt som det gått evinnerligt långsamt. Men vi har klappat oss själva på axeln och sagt att vi gjort det bra ändå för att vara så två extrema viljor. Han är Oxe och jag är Skorpion, en kombination som antagligen skulle ha krossat dom flesta för längesen. Men vi har tamefan klarat det och det är någonting att hurra för.
Häruppe i Storlien där vi nu valt att bosätta oss så händer inte mycket på sommaren, det är vintern som är själen på detta ställe. Med 23 backar och fantastiska skidspår så är verkligen det här stället som en undangömd oas bland allt kaos.


Jag backar undan och tittar på livet som vi lever just nu. Det var detta jag ville ha för 3 år sedan som inte gick att åstadkomma pga bromsklossar i mitt liv. Titta på mig/oss nu, vi lever, vi lever och har det så otroligt bra.


Vi hörs lite längre fram. Puss och kram på er! ❤

Likes

Comments

Så har jag varit uppe i Storlien i snart två veckor. Tiden går fort när man har kul eller vad brukar man säga? Under dessa snart två veckor tror jag att jag lyckats lära mig namnet på åtminstone hälften av den lokala ortsbefolkningen och skapat goda kontakter inför framtiden. Mitt hjärta är helt klart hemma med Jimmy & det märks väldigt tydligt, "Home is where the heart is" uttrycket kunde nog inte stämma in bättre. Alla är hur snälla som helst och det inkluderar våra få men otroligt välkomnade gäster som droppar in lite då & då hos oss i receptionen.

Jag jobbar dubbelpass förutom onsdagar & torsdagar då jag faktiskt är ledig. Passar på att ta vilodag dessa två dagar eftersom förkylningen fortfarande inte lagt sig. Kanske inte var världens bästa plan att ut å springa på fjället direkt efter världens brakinfektion och det får man ju lida för såhär nu i efterhand.

På fredag kommer äääntligen mitt hjärta upp hit och nästa vecka far ja hem till Östersund på en snabb visit.

Livet i allmänhet funkar, men de e så träligt att inte ha vardagslivet man är van. Kanske är det så illa att jag vuxit ifrån säsongsjobbslivet och att det mer övergått till min hobby? Det tål att tänkas på både en och två gånger då detta varit mitt liv de senaste 4 åren! ;) skulle kännas konstigt att bryta upp från det, för vad skulle jag då göra med mitt liv? :)

Nåväl, det är en fråga för en annan dag. För tillfället är jag i Storlien fram till sista september och det får räcka för i höst. Sedan blir det en underbar höst hemma med mitt hjärta! 💗💗

Hoppas allt är bra med er läsare. Puss och kram till er! 💗


Likes

Comments

Dom senaste tre helgerna har nog varit några av dom bästa det här året. Det har blivit mycket friluftsliv och mycket umgänge med lättsamma och underbara människor samt familj. Här nedan kommer lite bilder som summerar ihop det hela väldigt bra! 🍂

Likes

Comments

Ibland är man verkligen glad att ens sambo är ens toker! ❤🌺

Likes

Comments

Contains affiliate links

#1 - Ny telefon ☎

Ser ut som en iPhone, är ingen iPhone och är dessutom helt fantastiskt billig och har sjukt bra prestanda. Den skulle jag gärna vilja få i ett paket som en överraskning. Telefonen heter Xiaomi Redmi 4A. Finns i alla möjliga färger.

#2 - Skal till telefonen 🌺

Somriga och fräscha. Älskar dom. Lika fina som skalen till iPhones. Dessutom är skalen också svinbilliga men ändå bra kvalitét! Done deal!

#3 - Stronger-tights 💪

Hur snygga? På riktigt? Jag är förälskad. Dessutom skulle det underlätta nu när jag faktiskt tagit itu med min träning och suget efter att ut och springa finns på riktigt där och jag gjort en förändring till det bättre. I love them!!

#4 - Ett par nya fräscha hörlurar. 🎧

Dessa skönheterna för bara 84:- har fångat mitt intresse. Dom finns i svart, turkos, roséguld & vitt!

#5 - Fixa klackarna tills i höst 💃👠

Trollbunden i dessa skor. Med en puffkjol och snygg top till. I love them!

#6 - Ny snygg plånbok pleeeease! 🙏

Har gått med min plånbok i säkert 6 år nu. Inte bytt ut den, men jag känner att det är dags för en uppgradering eller åtminstone bara någonting nytt.

Likes

Comments

Vad händer egentligen när man hamnat på en punkt i livet där det känns som att viljan för att gå framåt har tagit slut? Allt känns förlegat, allt känns rutinerat och allt känns som att det borde vara bra. Vännerna omkring en går vidare, de köper hus, de skaffar en till bil - Kanske ett barn eller två, giftermål om ett år eller så? Vad händer när det känns som att man själv fastnat i en bild av sitt liv man inte riktigt vill ha.

Vaknade upp för ett par veckor sedan och insåg att jag nog inte är på den platsen i livet där det känns som att jag borde vara just nu. Jag har ett jobb, jag har världens mest fantastiska sambo (när han vill) och jag har en uppsjö av fantastiska vänner samt kontaktnät som jag kan nå ut till ifall jag kände för det. Men vet ni? Jag känner mig enbart platt-fall. Känns som att jag sprungit in i en vägg i 225km/h och bara frontalkrockat allt det som tidigare var så innerligt och så otroligt fantastiskt sagolikt roligt.

Människor omkring mig märker ingen skillnad, för för dem så är jag den glada och sociala, trevliga utåt, inte visa känslorna på huden annat än mot sambon som får se exakt allt. Allting är bra, mitt sociala medie-flöde är fabulous och ingen kan ana ett ont moln på himlen. För så är det, när man är bra på att ta på sig en mask, att alltid se till andras behov före ens egna och hela tiden se till att dem runt omkring en har det bra.

Det känns sorgligt att skriva detta då jag innerst inne inte vet vad det är som sitter fast i mig. Jag vill resa och se världen, vill upptäcka ett nytt land och andra kulturer, köpa oss ett hus och få ett par ungar som jag kan leka med på vår gräsmatta. Vill planera ett drömbröllop utan dess like och få vara den första i familjen som faktiskt kanske gifter sig av äkta-kärlekens skull, som håller ihop med min partner för att jag är så vansinnigt löjligt förälskad i honom.
Men allt detta känns årtusenden bort.

Jag är en sån här jobbig jävla människa som vill ha det jag vill ha och det skulle vara helst nyss i min värld. Ibland får jag stanna upp och tänka "Hur fungerar det i deras värld?" för ibland känner jag mig nog mest ensam i hela världen och det gör man säkerligen alla till mans lite si å så. Det är inget onaturligt och det är någonting jag kommer uppleva minst 5miljoner gånger till innan jag dör.

Jag trivs inte på jobbet, jag vill säga att jag gör det, att jag älskar mitt nya jobb lika mycket som jag älskat mina andra jobb, men någonting någonstans klämmer för mig. Känner mig inte uppskattad, inte viktig och inte som en del av någonting större som jag gjorde med mitt förra jobb.
Och kanske är det just mitt problem, jag jämför allting med Skalstugan, jag jämför naturen - människorna - det sociala - sammanhållningen och den oundvikliga villkorslösa kärleken och gemytliga respekten som konstant ligger i luften på den arbetsplatsen. Vissa dagar gråter jag i min ensamhet, jag längtar tillbaka, ångrar att jag kom tillbaka till stan där jag vet att efter ett tag får jag svårt att andas, svårt att ta in saker och ge respons på ett korrekt vis för att människor omkring mig inte skall ana att det är någonting som inte stämmer. Men jag kan inte, jag kan inte ens låtsas längre. Merdelen av dagarna i mitt vardagsliv just nu har jag närmare till tårar än vad jag har till skratt. Det känns fruktansvärt, för det är inte den jag är och det är definitivt inte den jag vill vara i mitt liv.
Min f.d chef skrev igår "Jag vill alltid jobba med dig, lilla solstråle! 😘" och jag kände att fast jag var ute bland folk och mitt på öppna gatan hade jag kunnat ställt mig och stortjutigt där och då och slagit mig själv i ansiktet och sagt "Varför lämnade du platsen som du älskar så högt?! Du är inte klok människa. Du var viktig där! Du tillhörde en enhet, en stor familj! VARFÖR?!". Men det gjorde jag ej, jag bet ihop och jag svalde gråten, för det är vad jag gör nuförtin, sväljer sväljer sväljer sväljer tills det till slut tar stopp och tårarna exploderar ut i vad som blir en rejäl panikångestattack.

Så vad gör man? När alla runtomkring en fortsätter men en annan står och trampar vatten? Hur tar man sig ovanför ytan så man inte drunknar? Hur slår man inte till alla på käften när dom säger att man skall "Bita ihop, ge dig, tuffa till dig. Du analyserar för mycket, du känner efter för mycket. Man kan inte ha kakan och äta den, man kan inte få allt här i världen."

Men ni vet det är där jag tror att ni har fel. Varför ska man inte kunna få ha allt man vill ha? There's no shame in that. Det finns ingen lag mot att man inte ska både kunna ha ett arbete som man älskar så jävla mycket. En relation som är helt jävla klockren sprängfylld med kärlek till bredden. Ett socialt umgänge som fokuserar på individerna och framförallt att få ha framtidsvisioner och förverkliga dom.

Jag får inte ge upp.

Jag måste fortsätta kämpa.

Måste fortsätta andas. Måste fortsätta leva. Får inte stå och trampa vatten.

Får inte förgöra mig själv för någon annans skull.

Måste ta mig upp till ytan. Måste få luft.

Jag är jag och jag tänker bannemig inte ge mig. Jag ska få allt jag vill ha plus lite till. För jag vet vad jag vill.

För jag vet vad jag vill!

Likes

Comments

Contains affiliate links

Morgonen började i sängen med en massa mys precis som för många andra runtom i landet. Kortet på bilden nedanför är ett dubbelvikt kort med en text inuti som jag gjorde åt Jimmy. Kortet är från smartphoto.se . Gillar verkligen hur dom får til bilderna efter smak och tycke, samt att det är bra kvalité på bilderna man beställer därifrån :)

Kakan här ovanför gjorde min älskling när jag och Linn var iväg på Fifty Shades Darker igår. Blev utkörd ur lägenheten för att han skulle baka haha. Det är en oreocheescake och det finaste var väl ändå (även om det inte syns) att chokladplupparna skulle utforma mitt stjärntecken, vilket är Skorpionen. Snacka om att man blev alldeles blöt i ögat när han berättade det, mitt hjärta alltså, han vet verkligen hur man smälter mig totalt. 😍❤

Tog ingen bild på maten som vi åt, men det var hur fantastiskt som helst. Nästa år har jag planerat att vi skall åka på spa och lite grejer ifall ekonomin tillåter, eller kanske en utlandsresa. Vi får se vad som händer och fötter men vad som händer så kommer det bli bäst eftersom vi får vara med varandra :)

Hoppas ni fick en fantastiskt alla hjärtans dag och att den var allt ni ville ha och lite till. Stora kramar och pussar på er från mig! ❤

Likes

Comments

Jag har en sida som jag handlar otroligt mycket grejer ifrån, eller det har blivit mer under det senaste året och hitills har jag inte varit missnöjd med någonting därifrån. Det är ungefär som Wish skulle jag vilja påstå, fast denna sida heter AliExpress ! Här nedan är några saker jag beställde, kommer även lämna länk på dom! 😄

Likes

Comments