Header

Så har jag varit uppe i Storlien i snart två veckor. Tiden går fort när man har kul eller vad brukar man säga? Under dessa snart två veckor tror jag att jag lyckats lära mig namnet på åtminstone hälften av den lokala ortsbefolkningen och skapat goda kontakter inför framtiden. Mitt hjärta är helt klart hemma med Jimmy & det märks väldigt tydligt, "Home is where the heart is" uttrycket kunde nog inte stämma in bättre. Alla är hur snälla som helst och det inkluderar våra få men otroligt välkomnade gäster som droppar in lite då & då hos oss i receptionen.

Jag jobbar dubbelpass förutom onsdagar & torsdagar då jag faktiskt är ledig. Passar på att ta vilodag dessa två dagar eftersom förkylningen fortfarande inte lagt sig. Kanske inte var världens bästa plan att ut å springa på fjället direkt efter världens brakinfektion och det får man ju lida för såhär nu i efterhand.

På fredag kommer äääntligen mitt hjärta upp hit och nästa vecka far ja hem till Östersund på en snabb visit.

Livet i allmänhet funkar, men de e så träligt att inte ha vardagslivet man är van. Kanske är det så illa att jag vuxit ifrån säsongsjobbslivet och att det mer övergått till min hobby? Det tål att tänkas på både en och två gånger då detta varit mitt liv de senaste 4 åren! ;) skulle kännas konstigt att bryta upp från det, för vad skulle jag då göra med mitt liv? :)

Nåväl, det är en fråga för en annan dag. För tillfället är jag i Storlien fram till sista september och det får räcka för i höst. Sedan blir det en underbar höst hemma med mitt hjärta! 💗💗

Hoppas allt är bra med er läsare. Puss och kram till er! 💗


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Dom senaste tre helgerna har nog varit några av dom bästa det här året. Det har blivit mycket friluftsliv och mycket umgänge med lättsamma och underbara människor samt familj. Här nedan kommer lite bilder som summerar ihop det hela väldigt bra! 🍂

Likes

Comments

Ibland är man verkligen glad att ens sambo är ens toker! ❤🌺

Likes

Comments

Contains affiliate links

#1 - Ny telefon ☎

Ser ut som en iPhone, är ingen iPhone och är dessutom helt fantastiskt billig och har sjukt bra prestanda. Den skulle jag gärna vilja få i ett paket som en överraskning. Telefonen heter Xiaomi Redmi 4A. Finns i alla möjliga färger.

#2 - Skal till telefonen 🌺

Somriga och fräscha. Älskar dom. Lika fina som skalen till iPhones. Dessutom är skalen också svinbilliga men ändå bra kvalitét! Done deal!

#3 - Stronger-tights 💪

Hur snygga? På riktigt? Jag är förälskad. Dessutom skulle det underlätta nu när jag faktiskt tagit itu med min träning och suget efter att ut och springa finns på riktigt där och jag gjort en förändring till det bättre. I love them!!

#4 - Ett par nya fräscha hörlurar. 🎧

Dessa skönheterna för bara 84:- har fångat mitt intresse. Dom finns i svart, turkos, roséguld & vitt!

#5 - Fixa klackarna tills i höst 💃👠

Trollbunden i dessa skor. Med en puffkjol och snygg top till. I love them!

#6 - Ny snygg plånbok pleeeease! 🙏

Har gått med min plånbok i säkert 6 år nu. Inte bytt ut den, men jag känner att det är dags för en uppgradering eller åtminstone bara någonting nytt.

Likes

Comments

Vad händer egentligen när man hamnat på en punkt i livet där det känns som att viljan för att gå framåt har tagit slut? Allt känns förlegat, allt känns rutinerat och allt känns som att det borde vara bra. Vännerna omkring en går vidare, de köper hus, de skaffar en till bil - Kanske ett barn eller två, giftermål om ett år eller så? Vad händer när det känns som att man själv fastnat i en bild av sitt liv man inte riktigt vill ha.

Vaknade upp för ett par veckor sedan och insåg att jag nog inte är på den platsen i livet där det känns som att jag borde vara just nu. Jag har ett jobb, jag har världens mest fantastiska sambo (när han vill) och jag har en uppsjö av fantastiska vänner samt kontaktnät som jag kan nå ut till ifall jag kände för det. Men vet ni? Jag känner mig enbart platt-fall. Känns som att jag sprungit in i en vägg i 225km/h och bara frontalkrockat allt det som tidigare var så innerligt och så otroligt fantastiskt sagolikt roligt.

Människor omkring mig märker ingen skillnad, för för dem så är jag den glada och sociala, trevliga utåt, inte visa känslorna på huden annat än mot sambon som får se exakt allt. Allting är bra, mitt sociala medie-flöde är fabulous och ingen kan ana ett ont moln på himlen. För så är det, när man är bra på att ta på sig en mask, att alltid se till andras behov före ens egna och hela tiden se till att dem runt omkring en har det bra.

Det känns sorgligt att skriva detta då jag innerst inne inte vet vad det är som sitter fast i mig. Jag vill resa och se världen, vill upptäcka ett nytt land och andra kulturer, köpa oss ett hus och få ett par ungar som jag kan leka med på vår gräsmatta. Vill planera ett drömbröllop utan dess like och få vara den första i familjen som faktiskt kanske gifter sig av äkta-kärlekens skull, som håller ihop med min partner för att jag är så vansinnigt löjligt förälskad i honom.
Men allt detta känns årtusenden bort.

Jag är en sån här jobbig jävla människa som vill ha det jag vill ha och det skulle vara helst nyss i min värld. Ibland får jag stanna upp och tänka "Hur fungerar det i deras värld?" för ibland känner jag mig nog mest ensam i hela världen och det gör man säkerligen alla till mans lite si å så. Det är inget onaturligt och det är någonting jag kommer uppleva minst 5miljoner gånger till innan jag dör.

Jag trivs inte på jobbet, jag vill säga att jag gör det, att jag älskar mitt nya jobb lika mycket som jag älskat mina andra jobb, men någonting någonstans klämmer för mig. Känner mig inte uppskattad, inte viktig och inte som en del av någonting större som jag gjorde med mitt förra jobb.
Och kanske är det just mitt problem, jag jämför allting med Skalstugan, jag jämför naturen - människorna - det sociala - sammanhållningen och den oundvikliga villkorslösa kärleken och gemytliga respekten som konstant ligger i luften på den arbetsplatsen. Vissa dagar gråter jag i min ensamhet, jag längtar tillbaka, ångrar att jag kom tillbaka till stan där jag vet att efter ett tag får jag svårt att andas, svårt att ta in saker och ge respons på ett korrekt vis för att människor omkring mig inte skall ana att det är någonting som inte stämmer. Men jag kan inte, jag kan inte ens låtsas längre. Merdelen av dagarna i mitt vardagsliv just nu har jag närmare till tårar än vad jag har till skratt. Det känns fruktansvärt, för det är inte den jag är och det är definitivt inte den jag vill vara i mitt liv.
Min f.d chef skrev igår "Jag vill alltid jobba med dig, lilla solstråle! 😘" och jag kände att fast jag var ute bland folk och mitt på öppna gatan hade jag kunnat ställt mig och stortjutigt där och då och slagit mig själv i ansiktet och sagt "Varför lämnade du platsen som du älskar så högt?! Du är inte klok människa. Du var viktig där! Du tillhörde en enhet, en stor familj! VARFÖR?!". Men det gjorde jag ej, jag bet ihop och jag svalde gråten, för det är vad jag gör nuförtin, sväljer sväljer sväljer sväljer tills det till slut tar stopp och tårarna exploderar ut i vad som blir en rejäl panikångestattack.

Så vad gör man? När alla runtomkring en fortsätter men en annan står och trampar vatten? Hur tar man sig ovanför ytan så man inte drunknar? Hur slår man inte till alla på käften när dom säger att man skall "Bita ihop, ge dig, tuffa till dig. Du analyserar för mycket, du känner efter för mycket. Man kan inte ha kakan och äta den, man kan inte få allt här i världen."

Men ni vet det är där jag tror att ni har fel. Varför ska man inte kunna få ha allt man vill ha? There's no shame in that. Det finns ingen lag mot att man inte ska både kunna ha ett arbete som man älskar så jävla mycket. En relation som är helt jävla klockren sprängfylld med kärlek till bredden. Ett socialt umgänge som fokuserar på individerna och framförallt att få ha framtidsvisioner och förverkliga dom.

Jag får inte ge upp.

Jag måste fortsätta kämpa.

Måste fortsätta andas. Måste fortsätta leva. Får inte stå och trampa vatten.

Får inte förgöra mig själv för någon annans skull.

Måste ta mig upp till ytan. Måste få luft.

Jag är jag och jag tänker bannemig inte ge mig. Jag ska få allt jag vill ha plus lite till. För jag vet vad jag vill.

För jag vet vad jag vill!

Likes

Comments

Contains affiliate links

Morgonen började i sängen med en massa mys precis som för många andra runtom i landet. Kortet på bilden nedanför är ett dubbelvikt kort med en text inuti som jag gjorde åt Jimmy. Kortet är från smartphoto.se . Gillar verkligen hur dom får til bilderna efter smak och tycke, samt att det är bra kvalité på bilderna man beställer därifrån :)

Kakan här ovanför gjorde min älskling när jag och Linn var iväg på Fifty Shades Darker igår. Blev utkörd ur lägenheten för att han skulle baka haha. Det är en oreocheescake och det finaste var väl ändå (även om det inte syns) att chokladplupparna skulle utforma mitt stjärntecken, vilket är Skorpionen. Snacka om att man blev alldeles blöt i ögat när han berättade det, mitt hjärta alltså, han vet verkligen hur man smälter mig totalt. 😍❤

Tog ingen bild på maten som vi åt, men det var hur fantastiskt som helst. Nästa år har jag planerat att vi skall åka på spa och lite grejer ifall ekonomin tillåter, eller kanske en utlandsresa. Vi får se vad som händer och fötter men vad som händer så kommer det bli bäst eftersom vi får vara med varandra :)

Hoppas ni fick en fantastiskt alla hjärtans dag och att den var allt ni ville ha och lite till. Stora kramar och pussar på er från mig! ❤

Likes

Comments

Jag har en sida som jag handlar otroligt mycket grejer ifrån, eller det har blivit mer under det senaste året och hitills har jag inte varit missnöjd med någonting därifrån. Det är ungefär som Wish skulle jag vilja påstå, fast denna sida heter AliExpress ! Här nedan är några saker jag beställde, kommer även lämna länk på dom! 😄

Likes

Comments

Godmorgon!

Jag har varit vaken sedan halv 5 kanske? Tog fan i mig och tränade, badade/spaade och fixade till naglarna. Tog även fram och förberedde till middagsmaten idag! Kunde tametusan inte somna om och då äre som ingen idé att ligga kvar och tjura i sängen heller, nu ligger jag förvisso i sängen men det är bara för att jag inte kan börja gå upp och skramla i köket förrns våran inneboende har klivit upp.


Inatt drömde jag en dröm som var så otroligt jäkla verklig. Jag minns att jag springer över bussgatan i Torvalla, ner mot Torvalla Centrum och in på affärn för att köpa någonting och vad minns jag inte. Längs vägen så är det människor som jag haft någon form av kontakt med genom livet som passerar mig i revy och skriker "Grattis grattis, du klarade det!!" och när jag kommer fram till altaret som är nere vid isbjörnarna nedanför centrum så är det tomt - Ingen Jimmy ingenting. Så jävla snopet.. Vaknade och kände bara att min hjärna är så insurrad på Svensson-liv nu så att det nästan är läskigt.

Måste byta fokus, måste lägga mer fokus på vad man kan göra för roligt tillsammans fram till att vi blir själva och kan stöka och dona som vi vill. Samt att vi båda jagar jobb som nå galningar!

Här nedan är i alla fall en ring jag förälskat mig i! Den är ingen förlovningsring eller nåt, bara en ring, som jag blivit kär i.

Likes

Comments

Dom är hemma och för någon dag sedan satt jag som ett barn på julafton och öppnade mitt vackra paket från TedBaker. Jösses, att man kan bli så glad över någonting man verkligen velat haft så länge som man äntligen kan köpa, vissa mål är mindre än andra, men ändå, nu har jag mina första saker från TedBaker. I love them! 😍

Likes

Comments

När jag och Linn var till Skottland i somras så gick vi in på en shopping mall och hittade de mest gudomliga av gudomliga. Tidigare i mitt liv har jag alltid varit såhär smygtjejig, älskar glitter, älskar allt som är rosa (nästan) men jag har även den här sidan där jag kan hugga i och inte är rädd för att arbeta - Jag kan vara båda. Men då, när vi stod i den där butiken och kom till den där avdelningen, jag var såld.. Det var Ted Baker..

Och nyss gjorde jag en Carrie Bradshaw.. Jag var inne på en hemsida där jag beställer rätt mycket grejer, billigt och jag älskar den sidan. Men länge har jag letat efter två nya nesscessärer. En för smink och en för mina nya sminkborstar (mina gamla är typ 5 år?) men jag har inte hittat några.. Sedan slog det mig när jag pratade med Jimmy att dom nescessärerna jag verkligen ville ha, är från Ted Baker.. Sagt och gjort.. Cassandra made a whoopsie!

Nu är dom påväg hem till mig och jag kan nästan känna hur jag börjar gråta av lycka.. They're gonna be my babies.. Dear lord! Såhär ser dom i alla fall ut!

Likes

Comments