Header
View tracker

Många gånger nu dom senaste månaderna när jag varit hemma så har jag oftast ingenting annat än jobbet att prata om och jag kan säkerligen förstå att mina vänner samt pojkvän börjar bli rätt less på att höra om hur fantastiskt mitt arbete är haha. Men vad ska man göra när man har världens bästa arbetsplats? Världens bästa kollegor samt och definitivt inte minst världens bästa chef?

Dom senaste dagarna har vi lyckats storstäda i princip varenda vrå av hotellet, matsalen är kvar och korridoren utanför vår kiosk samt köket och lite skrymslen där, men det kan vi i princip inte ta förrän städet sista veckan då vi konstant använder det!

Det känns så fantastiskt att alla rum är storstädade och veta att i slutet av säsongen så behöver vi enbart göra ett avresestäd för att vi fixat det denna veckan. Fantastiskt skönt att ha ett uppehåll från gäster för att få loss dessa dagar och göra dessa.

Läste en status jag skrivit för ett år sedan just idag och det var ungefär vid denna tidpunkten förra året som jag strax skulle fara upp på arbetsintervju här i Skalstugan och jag minns hur det bara klickade för mig och för min chef. Det kändes bra med personalen och det kändes bra med hela konceptet vi har häruppe. Familjärt är kärnordet på vårat hotell och det glädjer mig, för jag behöver verkligen en sådan atmospfär för att må bra i mitt liv, jag är ingen storhotellstjej utan jag vill ha litet och cosy och det är det verkligen häruppe.

När jag beskrev min arbetsplats första gången för min vän Gunnar så sa han att det lät som en sekt, men sedan träffade han mina kollegor och plötsligt så förstod han varför jag älskade min arbetsplats så, för att jag verkligen har världens bästa människor omkring mig och det kommer verkligen inte gå att byta ut den här arbetsplatsen. Jag kommer säkerligen jobba på andra ställen i mitt liv eftersom att jag vill åka iväg och studera - samt resa och se världen. Men har man en gång varit i Skalstugan så tror jag verkligen att man återvänder för att detta är en otroligt speciell plats och den sätter sig som rakt i hjärtat och själen! 

Att dessutom få ha trygghet i mitt liv angående ett jobb och en arbetsplats har aldrig kommit som en självklarhet då jag innan Skalstugan jagade jobb och inte hade något fast ställe att slå ner rötter, skapa en fantastisk jobbrelation och verkligen älska det jag jobbar med. Jag kan inte säga att jag ALLTID älskar att städa, men det är ju en del av min vardag, så i dagens läge går det av bara farten haha. 

Jag har aldrig riktigt haft arbetskollegor som verkligen sett min potential och hjälpt mig att växa som människa, kollegor som verkligen lyser upp ens dag no matter what och i vinter är jag kvar igen. En vän skrev till mig idag och sa att hon var stolt över att jag inte valde att skita i karriären bara för att jag har en relation eftersom att det är vad jag tidigare gjort och försummat det JAG verkligen älskar. Det värmde gott skall jag säga och det är nog den första människan som faktiskt uppmärksammar att jag lyckas både ha ett hem, ett distansjobb och ha ett fungerande förhållande som innehåller så otroligt mycket kärlek och gemensam respekt för varandra.

Jag kan säga det, att jag inte behöver någon att leva med egentligen, utan det är någonting jag valt, för att denna människa älskar jag mer än tusen månar skulle lysa upp himmelen. Det är en människa jag valt att leva med och för i alla lägen, bra som dåliga. Jag var förlovad i min förra relation, och detta kommer säkerligen låta vansinnigt hemskt, men för mig är förlovning = giftermål. Men när tankarna kring giftermål och löften till varandra kom upp så undrade jag nog alltid innerst inne ifall jag skulle kunna stå där och säga att detta är människan jag vill spendera resten av mitt liv med. Vi var ytterst olika och jag spenderade nästan 3 år med denna människa och hen hjälpte mig verkligen att växa och inse många saker om mig själv som jag inte visste innan som jag i dagens läge är så oerhört tacksam för. Det som förut var ilska har börjat övergå i realisation att vi helt enkelt skulle vara i varandras liv just för den tiden och inte längre. Vi lärde av varandra och gick sedan skilda vägar.

Mannen jag lever med i dagens läge är min ungdomskärlek, min absoluta första riktiga kärlek. Människan där det var kärlek vid första ögonkastet. Människan jag fortfarande tittar på efter snart 8 år och fortfarande får fjärilar i magen utav för att jag verkligen tycker att han är det finaste jag någonsin har sett. Hans leende och hans ögon när han tittar på mig, det är aldrig någon som tittat på mig såsom han tittat på mig och jag smälter varje gång han säger mitt namn. Varje gång han tar mina händer i sina, och jag är så kär att jag aldrig någonsin tror det kommer att lägga sig. Och då tänker jag på just den frågan om förlovning, och när man skall säga dom löfterna, i dagens läge känns det inte ens som ett frågetecken, framtiden känns otroligt ljus och en vacker dag så hoppas jag verkligen att jag bär hans efternamn och delar ett helt liv med honom plus lite till. Kärlek för mig har alltid varit något jag trott mig veta innan han verkligen kom in i mitt liv och vände upp och ner på bokstavligt talat allt. Livet är en saga just nu och jag hoppas inte den tar slut! :)

Imorgon jobbar jag troligen inte så himla länge, sedan går jag på långledigt fram tills tisdag!! Fattar ni hur underbart det faktiskt skall bli? Att få vara hemma i mer än två dagar och få vara en normal människa haha! :D Lyckan spritter i kroppen och känslorna går som ett virrvarr just nu. Äntligen, äääntligen så kommer jag hem och får spendera mina dagar med mitt hjärta då han inte jobbar heller! Nu är själen lycklig, otroligt otroligt lycklig!  😍😍

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Dagens tanke är denna. Jag sitter på mitt rum och försöker klura ut vart gränsen för omtänksamhet tar slut och dumheten tar vid. Hur mycket nonchalans skall man tolerera innan nog är nog? Människor har ofta den grundläggande kunskapen att man förstår att man inte kan agera hur som helst utan konsekvenser. Men vad gör man när vissa personer inte förstår vart den gränsen går?

För min del är det mycket som snurrar runt i mitt huvud just nu. Många funderingar för framtiden, hur saker och ting skall fungera och hur det skall bli när jag väl kommer hem med allt runtomkring, för mig är det en grundläggande faktor att jag vill ha alla kort på borden, jag vill ha gehör för vad jag talar om och givetvis respons, det är grundläggande viktiga byggstenar för mig.

Men vad gör man då ifall man gång på gång inte får gehör eller respons? Jag är orolig för min psykiska hälsa framöver, jag har världens mest fantastiska kollegor som skojar och är världens mest lättsamma människor att ha och göra med och har man en dålig dag så vet man att dom alltid finns där att stötta upp och man kan prata ut tills öronen blöder på dom i så vore fallet. I dagens läge har jag börjat stänga inne saker tills det helt enkelt bara exploderar i ett vredesutbrott som slutar med tårar. Det skadar mig själv mer än min omgivning. Jag har Linn, och jag säger då det, vad skulle jag ha gjort utan henne? Det tror jag aldrig skulle gå i dagens läge, hon är min absolut bästa vän, mitt bollplank och så mycket mer! Bara hon får veta det absolut innersta som rör sig inuti.

Jag är inte vilsen i mig själv längre, vilket känns otroligt härligt. Men det är jobbigt att veta precis vad man vill och vad man inte tolererar, för då blir det helt plötsligt så mycket större när saker och ting sker. Ibland önskar jag att jag kunde vara som de flesta män och bara sopa det av axeln och sedan gå vidare med mitt liv. Önskar att jag också bara kunde skita fullständigt i hur jag formulerar mig och hur fan folk runtomkring uppfattar det för det är vad jag vill säga. Men jag kommer aldrig att kunna vara sådan som människa utan mina medmänniskor betyder allt och lite till för mig! Men så har det tagit mig längre i livet än bitterhet och ilska också.

Hoppas det löser sig i varje fall.

Likes

Comments

View tracker

​Börjar 8 idag, det är vardagslyx för mig. I vanliga fall börjar jag 7 eller halv 8 på morgonen, och då känner man att en halvtimme hit och dit spelar väl ingen roll, fast det gör det verkligen.

Nu på morgonen här så har jag avnjutit en kopp te, bäddat sängen, plockat undan kläder & t.o.m tametusan filat naglarna som jag skulle ha gjort redan för flera dagar sedan, morgonen är viktig för mig - alla jag känner är så otroligt morgontrötta, men jag har nog blivit som min mamma där att "Morgonstund har guld i mun" och jag gillar tystnaden på morgonen när människor inte vaknat ännu, speciellt nu när man bor 3 i en lägenhet vars golv knarrar så innibängen haha.

Igår när vi satt i matsalen och stökade lite jag och Stina så började vi prata om min lägenhet,  om mitt badrum och hur mycket jag faktiskt älskar den. Det enda jag skulle vilja ha haft är ett större sovrum, så man faktiskt kan ha byrå & sådana grejer, men i övrigt? Jag älskar verkligen min lilla lägenhet, bott där i 2 år och jag längtar tills jag kommer hem så jag får rensa min källare, göra ett storstäd och fixa till & dona med inredning, det gör jag alltid förvisso, men nya gardiner hade inte suttit helt fel och nya gardinstänger, har gjort en liten to-do-list i lägenheten. Ååh, nu är det inte så superlänge kvar på säsongen och de sista veckorna kommer gå så oerhört jäkla fort!

Men nu ska jag börja göra mig iordning. Ha en toppendag. Puss och kram! 

Likes

Comments

Började 07.00 imorse och gick av vid 18.25. Städet på det som skall göras på anläggningen är nu klart och det som i vanliga fall kanske tar 3 dagar har nu tagit i princip 1,5! Vi är en förbannat bra personalstyrka och vi är grymma som klarar av det här! Jag säger inte att det är skithemskt för det är inte, vi har hysteriskt roligt jämt och det är jag oerhört lycklig över, hade inte klarat det utan dessa fantastiska kollegorna som jag har runtomkring mig dagligen!

I vinter åker jag tillbaka igen, det har verkligen blivit som mitt andra hem det här, i dagens läge så skulle det kännas konstigt att INTE åka tillbaka och vara här - man är som så inkörd i alla rutiner häruppe och vet vilka alla är & vi är som en stor familj, bokstavligt talat.

I lördags gick jag på vad som komma skall bli ett 9-dagarspass och det känns faktiskt sjukt spännande, tidigare har jag bara jobbat 1 vecka i sträck, det är 2 extra dagar & då kan man tycka att det nog inte är så stor skillnad egentligen, fast det blir det när man jobbar extremdagar haha. Men jag älskar det här jobbet och det medför så oerhört mycket kunskap och glädje samt minnen, man utvecklas som människa och tvingas hela tiden pröva sina gränser och sätta nya gränser. Ifall jag skulle ha vetat vad jag vet idag för snart 1 år sedan då jag började jobba häruppe så skulle jag nog inte trott på allt jag fått uppleva och hur mycket jag utvecklas personlighetsmässigt under resans gång, vuxit in i rollen som vuxen och ansvarsfull på riktigt och ha ett fungerande förhållande hemma samt egen lägenhet och ekonomiskt trygg varje månad. Det känns sjukt när man börjar lägga saker på hög och plussa ihop sakerna som detta jobb har medfört, jag säger bara tack till min fantastiska chef som seriöst är den mest stöttande och fantastiska människan som finns, hon är tametusan en powerkvinna utan dess like och hon är nog i dagens läge min största förebild! 😘❤

​Hösten har nu kommit till Skalstugan & det är vackra solnedgångar ifall det inte spöregnar som det gjort idag. Jag är lyckligt lottad som hittat en jobbplats som även har blivit en fristad, ett lugn. Det är nog verkligen inte många % i världen som faktiskt kan säga att dom rentutav älskar sitt jobb, men det gör jag, genom slit, tårar, jobbiga dagar - Så finns det inte mycket som slår lyckan när återkommande gäster kommer och berättar fantastiska saker eller att man får så mycket beröm av sin chef att man trillar av pinn nästan. Jag  önskar verkligen att alla fick chansen att jobba med det dom älskar!  ❤

Likes

Comments

​Wow.. Hallå, tjena. Det var sannerligen inte igår, en månad sedan faktiskt för att vara exakt och jag blir oerhört deprimerad när jag läser föregående inlägg och hur dåligt jag uppenbarligen mådde, i dagens läge? Not so much! Inte alls faktiskt skulle jag vilja påstå med bestämdhet.

So what's new? What's up with me? Well. jag kom nyligen hem från Abisko, har varit däruppe på Fjällräven Classic som Funktionär, det var mitt andra år i målet, nästa år siktar jag in mig på att kanske vara ute på någon checkpoint och sedan avsluta starkt i målet, ifall det går - Eller trivelvärd som Gunnar gick som, det är slitigt men då får man åtminstone socialisera sig med människor dagligdags på en helt ny nivå, det är ju trots allt mötet med människor i samband med naturupplevelser som jag brinner för i grund och botten!

Ja, ja, ni kan vara lugna, ni ska få erat skvaller om mig och Jimmy! 😉  Vi rullar in på snart 3,5 månad som vi träffats och det känns längre kan jag säga, eftersom jag är borta nu i början till merdelen och man inte ses så ofta. Men samtidigt så vill jag tro att det kanske definerar oss på ett annat vis, att vi blir starkare och allt sånt där som människor säger till mig. Personligen tycker jag det är bullshit, jag ska hem till min hubby idag och helt allvarligt, I fucking need it för jag håller på att sakna ihjäl mig efter karlajäveln! 😍😍

På jobbfronten så går det jäkligt bra kan jag också tala om, jag blir kvar i Skalstugan åtminstone en säsong till vilket innefattar över jul/nyår samt  en vintersäsong till, vilket glädjer mig för då kan jag köpa nya längdskidor och kanske åka som en normal människa! 😉😂   Men jag kommer hem och mellanlandar först, jobbar lite extra hemma i stan och skall göra ett par resor med mitt älskade hjärta!  💓

Tills vidare får ni hålla tillgoda med min instagram och att jag lägger upp bilder där, där är jag definitivt mer aktiv än här! Ha en toppenbra dag, nu ska jag gå å slänga in tvätten i torktumlaren! Puss & kram!  😘💗

Likes

Comments

​Det har varit mycket kaos i mitt huvud de senaste två veckorna, idag, kan jag säga att det känns som att jag har koll på läget. Jag känner mig lugnare, jag gjorde en sådan simpel sak igår som att byta vilande-skärm-bild på mobilen till ansiktet jag saknar och varje gång jag funnit det lite jobbigt idag, varje gång jag känt den här molande känslan krypit sig på i kroppen så har jag tryckt på sidoknappen på telefonen å där är han! Och jag kan inte låta bli att le! Kan seriöst vara den vackraste bilden jag någonsin sett på honom, den skall jag rama in när jag kommer hem! <3 

Jag pratade också för första gången med min chef på riktigt om vad det kanske är som tynger mig, jag ska ändå vara här i sådan pass lång period och precis som min mor sa så har jag varit uppi folk i princip varje dag sedan jag kom hem, kanske sovit själv? Om ens det sedan jag och J träffades! Och helt plötsligt så är man helt själv i vardagen, jag räknar inte gästerna och att man är ute på golvet och serverar dom etc etc! Tänker på att umgås och vara social-biten! 

Så igår kom vi fram till lösningar på problem, svar på många frågor och för första gången sedan jag kom upp så känns det som att jag/vi kommer att överleva den här säsongen.  GIvetvis kommer vi överleva, det är inte så jag menar men att vi tar oss igenom det & kommer ut starkare på andra sidan.  Idag känns allt som sagt lite bättre och livet inte så extremt trist, idag har jag matsalen och jag börjar igen klockan 17.00. Hållt igång sedan halv 7 imorse, vaknade klockan 6, kunde inte somna om så jag gick på jobbet och började sätta igång med det jag skulle börjat med klockan 7 haha! Tisseltassel och tyst i hela huset och bara få gå runt och lalla på när man gör sysslorna, superskönt! :) 

Jag hoppas ni har en fortsatt underbar torsdag! Puss på er! <3

Likes

Comments

​Räknar ner dagar och drömmer mig bort, nu är det verkligen inte länge tills han är här, min kung, min man, mitt allt! Snart får jag hålla honom hårt och ligga i hans famn i två hela dagar nästan, jag undrar om jag ens kommer vilja kliva upp ur sängen på morgonen, nää jag tror jag skiter i det. när vi ses igen så har vi inte träffats på 18 dagar, och det låter som att det inte är så lång tid, men gud i hvt, vad jag saknar min karl! Att jobba och sakna honom har blivit två vardagsrutiner jag lever efter just nu. Jag har varit här i snart två veckor, mer än två veckor och jag håller redan på att sakna sönder mig efter att få komma hem. Min tjänst blev dessutom förlängd till i början på oktober (beroende på bokningar) och jag hoppas då innerligt att vi inte får några fler oväntade bokningar, för det känns redan som att den här perioden ifrån honom är alltför lång.

Tiden går svinfort när man jobbar, när man har lediga dagar däremot, not so much. Åååh, längtan kan verkligen nöta sönder en, men nu börjar det närma sig så mycket att nu är jag mest exalterad, visst det är 1 vecka å 1 dag kvar, men häruppe så går det så fort eftersom man är på fötterna hela tiden å snart så.. Snart snart snart!  😍😍❤ Jag vet att det är löjligt, men efter den här säsongen vet jag seriöst inte om jag någonsin vill lämna hans sida igen! Inte på ett bra jäkla tag i alla fall!  ❤

Likes

Comments

Nu på eftermiddagskvisten har jag tagit ett par djupa andetag, suttit mig ner & funderat på vad det egentligen innebär det här livet för mig - Vad är fördelarna? Vad är det för nackdelar? Och framförallt, HUR förändrades allt i mitt liv när mannen i mitt liv dök upp & vände min värld upp och ner?

Att jag alltid drivits av det extrema kommer nog inte som en chock för många omkring mig, jag drivs av extremsituationer och jag älskar att stå i centrum, till en viss gräns självfallet. Aldrig lyckats hålla ett förhållande vid liv och spännande tillräckligt länge för att kunna verkligen ge allt och lite till som jag vet att jag har inom mig - samt, min mammas väninna sa alltid det förut att oftast lessnade jag efter ett halvår.

Jag skall inte skjuta mig själv i foten nu och säga att det varit omöjligt för mig, förtusan jag var sambo med en människa och levde tätt inpå i 2 år nästan. Jag hade allt, men jag hade inte allt! Jag var inte fullständig, jag hade inte vuxit färdigt - Det var fel för mig!

Förstår hur allt detta är så irrelevant för vart jag verkligen vill leda denna öppna diskussion kring säsongsarbete och distansförhållanden, men för mig är det av största möjliga betydelse och relevans.

För alla er som följt mig en stund, varit med och säkerligen fått läsa diverse detaljer om mitt privatliv som egentligen borde lämnats privat, så vet ni, att jag helhjärtat ÄLSKAR mitt arbete. Det finns sällan någonting som tillför mig en sådan ro som att få vara nära skog & natur samt fjällen, i Skalstugan där jag jobbar min 2:a säsong nu kan man säga, har jag funnit en safehaven, ett andra hem och en andra familj - för så känns det verkligen häruppe, som att komma hem.

När jag kom hem från min vintersäsong nu i våras var jag trasig, jag var nog mer trasig än jag var innan jag åkte upp, att säsona med någon man haft ett bökigt förflutet med är ingenting att rekommendera, definitivt inte ifall ni inte är på samma planet i tankesättet dessutom, no hard feelings, men det tär psykiskt - believe me. Samt att mina tankar oftast var någon helt annanstans - hos någon annan.

För dryga 2 månader sedan, så återkom mannen i mitt liv, där stod han - Rökandes på en balkong nedanför Linn, efter att inte ha sett honom på 2,5 månad så var jag i extas, där vi lämnade saker var inte vart jag hade velat lämna saker innan dessa 2,5 månaderna - där stod han & han fick mitt hjärta att brinna när jag sedan kom ner, han öppnade dörren och sa "Heej". Det var hans födelsedag och vi hade 2 fester pågående i huset samtidigt, alla känner alla & där stod vi igen, som att tiden stått still sedan vi träffades sist.
Minns hur jag nästan brast ut i tårar när jag skulle försöka få fram saknaden jag haft efter honom i 2,5 månad. Hur varje dag dödade mig inombords att inte ha kontakt med honom, hur min själ bröts sönder och hur det kändes som att jag hade förlorat en bit av mitt inre - ett organ jag inte kunde leva utan. Vi var båda fulla & i dimman, men jag tror aldrig någonting som kommit ur min mun varit mer ärligt än de orden jag sa till honom då. Jag minns att jag började gråta & med ens har jag en hand bakom mitt huvud och ett par läppar mot min mun som lovade att aldrig mer försvinna, från den stunden så visste jag att jag aldrig mer ville vara utan honom i mitt liv - någonsin.

Sedan lite mer än två månader sedan så har vi försökt att dela stunder, upplevelser & framförallt tagit vara på varandra. Vi gick båda in med öppna ögon om att jag snart skulle åka tillbaka och jobba, jag tror aldrig jag varit så ledsen över att åka iväg på säsongsjobb som när han åkte härifrån i söndags, för er som inte är hopplösa romantiker så förstår jag hur smörigt detta låter och hur töntig ni måste tycka att jag är. Men detta är mannen i mitt liv, människan jag (oavsett om jag är en dåre) aldrig kommer ha några egentliga tvivel på, för jag älskar honom av hela mitt hjärta!

Jag har nu varit borta 1 vecka imorgon, för mig känns det som att jag snart varit borta dessa 3 månader som jag skall vara häruppe, men jag tror aldrig någonsin han kommer ha en aning om hur trygg jag blir varje gång han säger att jag inte har någonting att oroa mig för, även om jag gärna blir galen i telefon så torkar jag alltid en tår när vi lägger på, för jag inser att jag har världens mest fantastiska och stöttande människa i mitt liv. Det är inte länge kvar tills vi ses nu och veckorna kommer gå så fort eftersom jag jobbar nästan dygnet runt haha.

Det finns en sak han gör, en sak han säger, som får mig att dö lite inombords varje gång - smälta lite extra & det är när han säger "Hej Bibi", det är som baby, fast så jävla mycket sötare och min man, well, han har mörk basstämma och maffigt skägg och nästan snaggad skalle, det är ingen man skulle kunna tro sitta och göra till rösten så söt & när han gör det för mig.. Well, let me just say, that butterflies in the stomach just isn't enough to describe it! 😍

Distansförhållanden suger, jag suger på det, det suger att vara ifrån den människan man älskar och det suger att jobba olika tider samt att inte få vakna upp i famnen på den man vill vara med. MEN!!

Det finns fördelar.. Tro det eller ej, så finns det fördelar..

✨ Man utvecklas som person
✨ Man lär sig att trivas i sitt eget sällskap (Om man nu inte redan gör det.)
✨ Man får mycket tid till övers för att planera roliga grejer när man kommer hem
✨Nya framtidsplaner smids
✨ Man inser att det bästa man har, det har man redan hemma! 💓
✨Man lär sig att ha tillit & en jäkla viljestyrka för att hjärnan inte ska dra i väg.

Men som alltid, så överväger tyvärr de negativa punkterna de positiva i distansförhållanden..

👎 Morgnarna blir sig aldrig lik, även om man ska upp & jobba så vill man alltid vakna upp bredvid den man älskar.
👎 Vardagsbestyr, att få dela vardagen och allt den innefattar, som att äta middag.
👎 Sova tillsammans, på riktigt, vem genomlider inte en procedur varje kväll (kanske oftast kvinnor?) som har ett distansförhållande där man saknar ihjäl sig efter den varmaste finaste famnen i världen?
👎 Inget pussande, på riktigt, självplågeri på hög nivå? Inga pussar!! Wuääh. 😭😂
👎 Inget mys, fast det kanske går in under övre punkten, men inte ens kramar och filmgos när man somnar i hans famn, blä.
👎 Men det absolut värsta, är ju att man bara inte är där,å då.

Distansförhållanden suger, men tiden kommer gå fort, å min man kommer snart hit och hälsar på mig. Stor kärlek & respekt till alla er som får det att fungera i längre perioder, all respekt till er! Puss å kram på er! ❤

Likes

Comments

​Nyvaken och rufsig, för ett tag sedan vinkat av mannen till jobbet för att själv ta itu med det sista i lägenheten innan vi drar ikväll/eftermiddag.

Igår hade vi stormyshäng hemma hos mig, det var jag, Rickard, Maria, Linn å Jimmy givetvis, vi knölade alla ihop oss i min stora soffa å myste som tusan, käkade mat & rabarber/blåbärspaj med glass till. Känns gälet att ja åker på söndag, fast.. Ändå inte, det känns så pass stabilt den här gången att jag inte kan annat än att känna mig trygg när jag far iväg.

Igårkväll när Linn skulle slänga in sin matlåda tills idag så insåg vi att mitt kylskåp sjungit på sista versen, så nu måste jag ringa HSB & se om dom kan komma och åtgärda det snabbast möjligt, helst nyss liksom! Kan inte ha ett icke-fungerande kylskåp när nya hyresgästen skall flytta in på söndag haha.

Så det kändes inte sådär superstabilt haha!  😂

Åååh, imorgon blir det Sundsvall å på lörday så får jag träffa papi efter typ 2 månader nästan känns det som! Vi ska ut & hälsa på han i hans nya lägenhet, har inte varit där än å han har bott där i snart ett halvår kanske? Men på lördag blir det!  😊😊

Ha en fin torsdag, nu ska jag försöka  få tag i HSB haha!  😂👍

Likes

Comments