​idag är ingen vanlig dag för idag är det vår stora dag. Två år drogfrihet firar vi idag, jag och min älskling.. det känns helt sjukt. Jag är så tacksam för det liv vi har idag, vi har klarat oss i ett helt år nu i stockholm och nästa mål är att flytta till haninge igen. Snart fyller Milea och Nova 1 år också, om jag har ett jobb då så är tanken att jag ska börja jobba. Eller det bli nog först praktik så att processen på arbetsförmedlingen men mitt lönebidrag blir klart, för det kan jag tydligen inte göra samtidigt som jag är föräldraledig. Det är ju lite konstigt när jag vill ligga steget före, men jag kan ju inte gå hemma utan ekonomi tills det är klart då det kan ta flera veckor. Så det blir praktik tills dess men de är najs, vill bara ut i arbetslivet och känna mig som alla andra igen. 

Snart är jag klar ed utredningen också, eller ja det blir inte så mycket till utredning. Jag träffade psykologen i en time och han sa att det behövs inte göras så mycket er då han kan nästan med säkerhet konstatera att jag har adhd, och personlighetsstörning. Men det postivia är att jag ligger så stabilt i min utvecklingsfas att han anser att det inte behövs någon behandling för personlighetsstörningen. Det känns ju jättebra itt upp i alla andra blandade känslor när an får höra sanningen. Att man är psykiskt sjuk. Men jag är inte jättesjuk, haha. Nu ska jag äta.. det ska nog inte ta så här lång tid till nästa gång.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Dagen har äntligen kommit då baby börjar jobba, första arbetsdagen för hans del idag och första dagen jag är med tvillingarna själv. Asså inte första dagen jag är själv med dom men när han jobbar då om man säger så. Det känns bra, är så glad för hans skull att han fått ett jobb och dessutom så fick han välja bort ett. Det är ju riktigt bra när man har den bakgrunden som vi har, han har vart ärlig i sin ansökan och det var ett företag som ville träffa honom idag. Men då hade han redan tackat ja till ett jobb, det är bra för hans självförtroende att kunna tacka nej. Han som haft lite svårt att hitta något som han vill göra. Det ska bli rätt skönt att vara ifrån varandra lite, vi har ju gjort en behandling på 1 år tillsammans, alltså vart med varandra i princip varje dag dygnet runt i snart 2 år. Sen har ju han vart pappaledig tillsammans med mig i 6 månader som var planerat sen har han ju sökt arbete och fick ett först nu. Så ja, vi har vart på varandra väldigt länge, ska bli skönt att sakna han lite.

Idag ska jag o tjejerna till min systers jobb och umgås lite med henne när hon har lunch, hon jobbar i en parklek här inne i stan. Sen ska vi handa lite, ikväll blir det tacos till middag. Undrar hur många svenskar som äter just tacos en fredag kväll.. Sen blir det nog ett gympass efter middagen.. kanske ben idag.

Likes

Comments

​Igår var det ingen bra dag, inte bara för det där beskedet med lägenheten. Utan inuti mig, det var sådär geggigt och mörkt inne i huvudet. Så är det ofta för mig och det är framför allt det jag verkligen försöker jobba på hos mig själv, men det blir liksom inte så mycket bättre. Men det gick iallafall inte ut över min familj igår, kanske  var lite lättirriterad men inte mer än så. Även fast det syns på hela mig att det är en sån dag så tycker jag själv att det gick ganska bra igår. Jag håller ju på med en utredning.. det pekar mot adhd och någon form av personlighetsstörning. Det är ju inte roligt med en tanke på att vara psykiskt sjuk men innerst inne så vet jag ju om det. Jag har försökt att blunda för det vääääldigt länge, och när man missbrukar så vet man ju inte riktigt vad som är personlighetsdrag eller resultat av missbruk. Men efter två års drogfrihet så har jag vissa personlighetsdrag som jag haft sen jag var liten och det är det jag sökt hjälp för nu. Den 6 ska jag till psykologen, på ett sätt känner jag motstånd men jag gör det för min familj. Jag vill inte att det ska påverka dom så mycket som det gör. Det må vara jag som är sjuk men dom är drabbade av sjukdomen om man säger så. Men på ett sätt känns det skönt att gå dit och se vad dom kan hjälpa mig med, för jag vill ju inte må såhär och känna så som jag gör. alla dessa humörsvängningar är utmattande. Jag är inte intresserad av några mediciner utan mer hjälp att kanske mildra symptomen av allt. Tacksam att jag har min pojkvän, för det är på grund av honom  och barnen som jag vill bli bättre, och det är dom som ger mig kraften till det. 

Likes

Comments

Idag fick jag sovmorgon, baby gick upp med tvillingarna så jag fick sov ut. Fett skönt. Vi har ansökt om en lägenhet i kommunen vi bodde i innan behandlingen, just nu bor vi inne i stan men vill flytta tillbaka. Det är inte för vår egen skull, det är för dom stora barnens skull. Dom går i skolan där och får åka en timmes resväg till skolan varje morgon, det ska ju liksom inte vara jobbigt för dom att vara hos oss varannan vecka. Och dessutom så bor vi i en 2,5:a på 77 kvm. Vi är som sagt 6 personer varannan vecka, och vi vill ju att barnen ska kunna ha eget rum liksom. Ajaa, nog om de. Vi fick en lägenhet beviljad idag iallafall. Borde blivit jätteglad men vet inte hur dom tänkte att vi ska få plats i en ännu mindre lägenhet. Vi ska bli kallade till möte angående det, så vi får se hur det blir. Känns som att jag låter otacksam, så är det inte jag är jätteglad att vi har någonstans att bo överhuvudtaget. Det löser sig alltid.

Annars har jag vart på gymmet idag, blev axlar och bröst idag. Och sen mina magövningar jag gör varje gympass. Det är några av mina favorit muskelgrupper, bortsett från ben och rumpa. Det är alltid kul att pumpa rumpan lite. Vi håller ju på att "deffar" också, dvs att jag ligger på kaloriunderskott. Är inne på 3:e veckan nu. Går faktiskt jättebra, eftersom jag får äta i princip vad jag vill på lördagar så är det lätt att hålla ut i veckorna. Jag är en riktig godisråtta så det här är bra för mig, att få lite bättre självdisciplin. Hittills har jag gått ner 3 kg, det är ändå helt okej, men jag har börjat äta lite mindre måltider nu så det ska gå lite fortare. Sen dricker jag självklart protein på dagarna, jag vill ju inte förlora de muskler jag har. Sommaren blir den första som mamma och då ska jag rocka min bikini. Nu har tjejerna vaknat och vi ska äta middag. Jag är s¨å hungrig! 500 kcal, kyckling och ris. Häääär kommer jaaaag :)

Likes

Comments

Lite nervöst att skriva, haha men vet inte varför. Jag har aldrig bloggat förut. Men jag älskar att skriva och uttrycka mig så. Vet inte riktigt vad syftet med att blogga är men för mig ett sätt att uttrycka mig och rensa mina tankar. För det har jag alldeles för gott om.. Jag tänkte berätta lite om mig själv. Jag har precis fyllt 26 år, jag är väl ingen vanlig tjej egentligen. Jag försöker vara den bästa versionen av mig själv, jag har haft missbruksproblem sen jag var tidig tonåring. Men den 16 februari 2015 tog jag och min pojkvän det beslut som ändrade hela vårat liv. Vi åkte på en parbehandling, vi var borta ett år från vår hemstad. vackra stockholm. Ibland känns det så overkligt alltihopa, vi var hemlösa och ingen ville ha med oss att göra och vi var verkligen inte bra för varandra då. Vi var så destruktiva och vi låg på botten, knappt med huvudet över ytan. Ibland känns det inte som det är mitt liv, att jag var den där elaka människan som sket i alla andra förutom mig själv och mina jävla piller. Jag är så tacksam att jag kommit ur det där. Idag har vi ett eget hem, vi har vår familj. Vi fick två tvillingtjejer i mars förra året, och min pojkvän har två underbara barn. Mina favoriter, det är barnen vi kämpar för. Och varandra såklart. Nu är vi på vår väg, att bli vanliga svenssons. Och ni kan följa vår resa och vår fartfyllda vardag. Vi är ingen vanlig familj, men vi trivs och vi mår bättre än aldrig förr.

Likes

Comments