Jag är så arg på mig själv just nu...

Har fokuserat hela dagen på hemmet och sen fick jag tid över till att fokusera lite på mitt lilla företag. Tänkte anmäla mig till kursen för microblading..

Gissa vad jag såg.... Ser då att det är fullbokad i Juli! Jag som har sagt att jag ska gå på den kursen.  Varför anmälde jag inte mig tidigare?  Varför var jag så seg?! varför, varför, varför!!!

Besviken är man på sig själv. Verkligen klantigt gjort. Nu letar jag efter andra utbildningar som är i samma klass som  den kursen jag vill ha. Helst denna månad eller i början av Augusti.

Skärpning Namsom...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Nu är vi här igen... Jag har inte bloggat på snart 2 år och jag kommer inte att lova denna gång att jag kommer bli bättre på att blogga. Även om jag har lovat det tusentals gånger tidigare till mig själv och även här på bloggen.

Det har hänt en hel del genom åren och jag slutade att skriva för att det för det mesta handlade bara om en person. jag tyckte att det var pinsamt. jag skriver liksom bara om L, är mitt liv bara om honom nu?
Fast jag kunde ju ha skrivit om något annat. (Smartass!) Jag tänkte inte på det då och tyckte att det var en jobbig grej.

Jag är en expert numera på att eliminera saker som är jobbigt och tar en massa onödig energi. Ibland rensar jag lite för mycket och prioriterar inte det som är viktigt för mig. Man är så inne på en jobb-läge att dagarna och månaderna bara flyger förbi.
Fast tiden kanske går fort för att man kul. Jag fullständigt njuter av vissa dagar. Det flyter på så bra och allting är bara på rätt plats. Varför bara vissa dagar? Jo, alla har väl dåliga dagar och ingen dag är lik den andra.

En snabb flashback på vad som har hänt sen jag skrev sist.

1. Jag tog det stora steget och lämnade Adecco och Marabou.
Många har sagt och undrat varför det tog en sån lång tid för mig att göra det. Jag stannade kvar för pengarna och för att det var en trygghet, man hade ju ändå jobbat där så länge. Jag tyckte även om mina arbetsuppgifter men det vart för mycket. Jag trivdes inte att jobba natt och varje gång jag sa något om det så verkade jag gnällig. Det var skit jobbigt och man kände sig så när på att brista. Jag var ofta orklös och trött, man glömde saker och kände hela tiden stress även om det inte var det.
Tydliga tecken på att man var påväg in mot väggen. Men än idag så saknar jag Marabou och funderar ibland på att gå tillbaka som extra.

2. Jag har gått frans-utbildningar och älskar det totalt. Jag har hittat min grej och något som jag brinner för till max.

Detta är något som jag kan tänka mig att utvecklas stort på!

Jag är inte bäst men helt klart ambiös och duktig på det jag gör. Om man fick bestämma så skulle jag gå på kurser varje dag och bara suga in mig massor av kunskap. Nästa steg är microblading och starta upp eget.
Väldigt nervös men jag ser mycket frihet i det.

3. Jag och L har åkt på en hel del resor tillsammans och vi har lärt känna varandra bättre genom dessa resor. Det har varit sina upp och ner men det har gått framåt hela tiden.
Första resan var Turkiet och L hade jätte ont i ryggen. Han var oxå väldigt förtjust i baren, eller rättare sagt. Han lämnade aldrig baren, det var jätte tråkigt för mig och jag vart rädd att det skulle bli så på varje resa.
Nästa resa var Zakynthos. Underbar resa men vi bråkade en hel del. Jag vet inte varför det vart så men jag kände att han tog mig för givet och allt var mitt fel.
Thailand var nästa. Den sämsta enligt mig. L drack så oerhört mycket och var väldigt nonchalant mot mig. Det var jobbigt och han sårade mig en hel del. Jag grät mycket och ville faktiskt göra slut med honom. Vi hade en väldigt jobbig tid även efter resan. Man blir nästan lite ledsen när man tänker tillbaka.
Men något hände, han kanske lyssnade genom alla tårar och skrik. Det vart bättre och bättre med tiden. Han uppskattar det jag gör, gav mig pussar och en massa kärlek.
Sen åkte vi till Kreta, Platanias. Helt klart den bästa hittills. Mycket prat och aktiviteter tillsammans, det gillar vi. Vi hann prata om oss, framtiden, förflutna och vart vi är nu. Helt underbart.

4. L har varit med mig i 2 år nu och för några veckor sen vart vi riktiga sambos. Jag kan inte förklara hur mycket jag älskar honom. Det är därför jag står ut med honom, av ren kärlek. Vi har gått igenom så mycket och utvecklas så mycket tillsammans. Vi har gått igenom för mycket tillsammans så det skulle vara tråkigt om det tog slut imorgon.
Vi har pratat om barn men fokusen ligger just nu på oss, att ta hand om oss själva innan vi tar hand om någon annan. MEN vi sa oxå snart är det dags.

Nu ser jag verkligen emot framtiden.

Likes

Comments

Första fredagen jag får vara ledig, jag får betalt för att vara hemma. Jag kan inget annat än bara njuta, tacka och ta emot.

Jag tänkte då att jag och L skulle ha lite fredagsmys men et blev inte som man tänkte. Jag borde ha räknat med att jag är så trött och sliten. Jo, jag sov bort hela dagen. Vi åt middag tillsammans och blev så mätta att vi bestämde oss för att lägga oss ner. Vila lite.
Jag somnade ganska snabbt, han med.

Nu ligger jag här med världens bästa. Han som tycker om mig så som jag är.
Vi har våra dåliga dagar oxå, där vi tjafsar och går på varandras tår men inget är så farligt att vi blir sams igen.
Egentligen så har vi aldrig riktigt bråkat.

Neh, nu ska jag falla tillbaks till sömns.

Likes

Comments

Jag och L var på begravningen i fredags. En nära vän till honom hade gått bort. Det var även första svenska begravning för mig.
Det var en väldigt fin begravning och även om jag inte kände honom så vart jag tårögd. Mest för att jag såg L så ledsen, hur han försökte hålla tillbaka allt.
Jag önskade att jag kunde ta bort allt det ledsna från honom.

Vi var de enda som hade klätt upp oss ordentligt. Eller ja, vi var nog de enda som la ner pengar på att köpa kläder till begravningen. Men det var värt det, för L var så stilig, så stilig. Kunde inte sluta titta på honom. 😍

Jag ville ta kort på honom men självklart hade jag glömt telefonen.. 😣😣

Likes

Comments

Jag är oftast glad och sen jag träffa L så har jag gått på moln. När man träffar någon så undrar man ibland hur den andras känslor är för en. Jag tvekar inte en sekund om att L tycker om mig. Han är en hård kille men med mig så kan han visa och vara känslosam. Ibland lite för känslosam men inget jag klagar på. Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag är sämst på att trösta folk, jag är den där idioten som ger dig en klapp på axel och säger att allt kommer bli bra. Kanske ger dig en kram och 'klappar' dig.
Vad mer kan man göra?

Jag har just nu lingonveckan (bra info!) och för några dagar sen så var jag lite känslosam, vakna upp och var superglad. Så glad att jag har L i mitt liv, jag uppskattade allt jag har. Ja, vänner.. livet. Allt.
Men sedan på jobbet fick jag en hemsk tanke, om Lars lämnade mig eller gjorde något som gör att jag blir tvungen att lämna honom.
Bara tanken av det gjorde ont i mitt hjärta och jag blev alldeles tårögd. Bara av en liten skittanke som inte ens var verkligt gjorde mig ledsen. Men nu har jag svaret till varför jag blev så. Mina hormoner är inget och leka med.

Likes

Comments

I söndags så följde jag med L till jobbet. Det var hos pensionärpar ute på landet och de håller på och gör om sitt badrum.
Vi satt och skämta om det någon helg sen att vi är som ett gammalt gift par. Är bara hemma och tar det lugnt. Vi vaknar tidigt och går o lägger oss tidigt.
Men det gör mig inget, vi är så olika men ändå lika. Även om jag skulle vilja hitta på något på helgerna så är jag för trött på det.
Vi jobbade i 3 timmar igår och det tog på oss båda. Jag gick för att "vila" innan maten och bad L att hämta mig när det var dags att äta. Vaknade en stund senare då L oxå ville vila en stund. Det var väl kl 20.
Då sa han att han skulle vila tills hans bror S kommer och vi kan äta tillsammans.
Men som ni redan förstått så somnade vi och hamnade i nån typ av djup sömn. För vi hörde inte när S kom, vi båda vaknade ca kl 2 och var hungriga. För ingen av oss hade ätit middag.
Satt skratta åt det sen på morgonen om vad som helst hade kunnat hända och vi skulle inte vakna.
Det var våran helg.. 😅😅

Likes

Comments

Det står tomt i huvudet just nu och jag vet inte vad jag ska skriva om. Ska försöka hitta lite inspiration men det är svårt när du har kopplat bort dig från den sociala världen.
Det är verkligen tråkigt att bara jobba natt och jag saknar att sova bredvid L. Det gör nätterna ännu värre.

Men jag fortsätter med att hitta ett annat jobb. Hoppas någon hör av sig snart.


Likes

Comments

Jag är inne på andra veckan natt och jag känner mig helt slut. Fredagar är värst,inte för att det är ett långt pass men alla är så slut. Även jag men jag kör på ändå.

Jag har tagit allt mer seriöst med att söka ett nytt jobb och har bestämt mig för att byta jobb. Ett där jag slipper jobba natt, där jag faktiskt kan ha lite energi kvar efter jobbet eller på helgerna.
Norge har varit lockande och jag har sökt några i norra Norge, Kirkenes rättare sagt.

Men det är bara enbart för L är där, fick erbjudande om extrajobb men tackade nej. Just nu lockar inte kirkenes längre, jag och L kan inte bo i en barack men knappt nåt kök och utrymme. Det funkade i 3 veckor men sen gick vi på varandras nerver.
Alternativ till boende var få eller dyra.
Så jag siktar på Oslo och ser om jag hittar nåt.

Håll tummarna för mig. ♡♡

Likes

Comments

Ibland önskar jag att jag kunde se vad han tänkte på, som en bubbla som bara stack upp där vid sidan av huvudet. Fast ibland ska man inte veta för mycket för man kan inte roför vad folk tycker och tänker på impuls.



Det kanske kan vara som Google, jag skriver in de frågor jag vill veta och det dyker upp massa alternativ. Det räcker med svar från första sidan och gå aldrig till andra sidan. Då gick man för långt... 😉


Så mycket ska man inte veta om en person.

Likes

Comments

Jo, att blogga från mobilen gick bra. Kan ju göra allt möjligt från telefonen. Jag älskar dagens teknik. Ha tillgång till nästan allting i bakfickan.
Men är det verkligen så säkert? Jag undrar vad som kommer hända om jag tappar bort telefonen. Kommer de att komma åt min blogg, bank, Facebook och allt möjligt jag är inloggad på. Jag är inte den som tappar bort min telefon eller öppnar konstiga mail på telefonen. Mitt nummer finns inte med på nån söksida. Hur hög är säkerheten?

Vad gör ni för att skydda eran telefon, hem, bank, osv?
Detta är vad jag gör:
1. Ha aldrig alla dina pengar på ett kort. Jag har ett konto som inte är kopplad till nåt kort,typ som ett sparkonto som jag överför pengar från och till. Har typ nästan alltid bara några 100lappar på kontot ifall mitt kort skulle bli kapad.
2. Jag meddelar väldigt sällan vart jag ska vara, när, var och hur länge. Det händer ju att man checkar in på Facebook att man ska flyga hit och dit eller man sitter o äter middag nånstans. Då meddelar du i real-tid om vart du är och faktiskt praktiskt taget säger "Hej, kom hit på inbrott!". Men det är då du har kontakt med omgivningen. Dina grannar,vänner och familj.
3. Nästan allting är privat. Hur kan man vara privat när man bloggar eller har Facebook? För det första, jag delar inte med mig om allt, allt är inte synlig och jag kan välja själv vad jag vill dela med mig. Det är som toppen på ett isberg. Det är vad ni ser,det är vad jag väljer att dela med mig. Men under ytan av isberget är inget ni ser och vet om.
4. Skaffa en muskelberg till pojkvän. Jag kan inte känna mig mer säker och trygg just nu. Visst kan man råka illa ut men händer det nåt så vet jag att jag har L vid min sida. Tänker ni då att jag står och gömmer bakom min pojkvän för minsta lilla? Har jag inkräktare i mitt hem då är det ganska uppenbart att jag gömmer mig bakom honom. ♡♡

Fast oavsett vad som än händer, för det minsta lilla så kommer han skydda mig. 😉

Likes

Comments