View tracker

Jag ligger ute på gräsmatten och känner solen bränna mot min hud. Jag ligger där och lyssnar på typisk sommarmusik och bara njuter av livet. Eller det är iaf vad jag tror att jag gör, tror att jag för en liten stund ska kunna få känna lyckan av sommaren, men sanningen är en annan! Jag ligger där och försöker njuta, försöker intala mig själv att livet är bra nu. Men tankarna går på ett annat håll och inuti vrider sig hjärtat av den där känslan vi båda två hatar, den vi nu kallar för "skäms-känslan" den känslan man skäms för att ha, den som är så orättvis och dum men som aldrig försvinner! Den som förstör mina dagar och får mina nätter att bli längre än aldrig förr. Kan jag inte bara få vara lycklig?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sen några månader tillbaka så har jag haft stunder då jag inte vetat min kropp från mina känslor. Det har varit en bergochdalbana från jorden till helvetet och upp till himlen om och om igen. Det finns stunder då jag känner mig så lycklig i kroppen att jag vill skrika av glädje, men allt min hjärna vill är att gråta av ilska och förtvivlan.
Jag känner mig som en person som lever livet, men samtidigt går i en trans och förnekar det. Jag har läst om olika sorters depression men vill inte matcha med något av det, jag vill inte inse och ta taget för att göra vad som egentligen kanske krävs.
Jag känner mig död inombords och samtidigt lika levande som en blomma på ängen en vacker sommardag. Jag vill ut ur detta helvete som är min egna kropp och mina egna känslor, jag vill kunna låta mig själv vara lycklig.

Likes

Comments

View tracker

​Tänkte att jag ville skriva lite om mens idag. Jag är en sån tjej som hatar mens när jag har det, just precis för att samhället har en sån syn på mens att man blir arg. Varför ska man behöva gå och gömma sina mensskydd och nästan skämmas för att man har mens när det är något som egentligen är lika vanligt som kvällsmat. 

För det är det faktiskt, kvinnan behöver ha mens, ingen av oss hade  varit här idag om det inte hade varit för mens, just för att det är så vi är skapta. Vi kan inte ändra på detta, inte i dagsläget iaf, så varför ska det vara så svårt för samhället att acceptera det, vi vet att alla som är fertila där ute i världen har mens. Det är en hel del kvinnor på denna  jorden. Så ja vill vara säga, MER MENSPRAT ÅT FOLKET! 


Likes

Comments

Ni små utomjordingarna som lite då och då bara bestämmer sig för att landa på ens panna eller till och med näsa ah, vad kan jag säga om er... jo NI SUGER! 

Jag har aldrig i hela mitt liv oroat mig för finnar, just precis för att jag så sällan har haft några. De ploppade fram lite när mensen skulle komma. som en "Hej! tänkte bara varna dig för att du snart kommer du att få jätte ont i magen och blod kommer att forsa ut från mellan benen så jag sätter mig här som en påminnelse, som en liten extra fin röd present, hope you'll like me!"  Men under senaste tiden har jag haft ett ton med finnar känns det som. de finns alltid där i mitt ansiktet och vissa blir aldrig mogna utan bara chillar lite, hänger rundor och sådär. 

Jag brukar inte vara störd av så mycket eller låta något påverka mig. Men nu har jag börjat känna att detta inte bara är en bagatell längre utan ett vardagsproblem. Jag har testat det mesta och inget riktigt hjälper. So what to do? Jo, i samma stund som jag började känna att detta är ett riktigt problem så började jag tänka på det konstant, hela tiden, varje gång jag skulle kolla mig i spegeln. Men nu har jag bestämt mig för att sluta vara så orolig för mina finnar och bara skaka det av mig, ja, de kommer antagligen att invadera mitt ansikte ett tag framöver. Men är det verkligen värt att lägga ner energi på det när näst intill alla har finnar eller haft i alla fall? Let's just say it... NO! Screw Finnar!


Likes

Comments

Jag va under detta året som va i Usa på ett utbytesår och kom hem i somras. Och har nu börjat i en helt ny klass med helt nya människor. Det är så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag kommer in i deras klass sista året på gymnasiet, de har alltså känt varandra i tre år. De har sina bästa kompisar och värsta ovännerna i denna klassen, och där är jag. Vad är jag och vem är jag? Jag är en väldigt pratglad person med en stor personlighet och jag om någon har mycket att säga..

Jag är en tjej på¨18 år med vad känns som en hel livserfarenhet i mitt bagage. Jag har varit med om det mesta, saker som 18-åringar inte ens ska behöva vara med om och nu, för första gången i mitt liv så vet jag inte vad jag ska säga, göra eller hur jag ska bete mig. Det är enkelt att säga "va dig själv" men vad betyder det egentligen? Så många frågetecken, så många känslor och så lite att säga.. 

Likes

Comments

Jag läser psykologi i skolan detta läsåret och just nu så studerar vi våra egna styrkor. Jag har aldrig varit en stor psykologi person men just styrkor är ganska intressanta. Vi har studerat våra topp fem styrkor, Vi tog ett test som The University of Pennsylvania i Usa hade framställt där man besvarade 240 frågor om livs scenarier.
Mina styrkor:
1. Visdom - även om du inte lägger märke till det så gör andra det. Du ser världen på ett sätt som ger mening för dig och andra.  
2. Humor och lekfullhet​ - du gillar att skratta och att få folk att le. Du försöker se den ljusa sidan av allt.
3. Kreativitet​ - du kommer upp med nya och kreativa ideér hela tiden. Det är en stort del av den du är. 
4. Social intelligens - du är medveten om hur folk runt omkring dig känner. Du vet precis hur du lättar upp ståmingen för andra som behöver det. 
5. Modig - Du är en stark person som inte bugar för hot, utmaningar, svårigheter och smärta. Du står för dina åsikter och är ärlig. 

Att se dessa resultaten fick min självkänsla att gå upp ett steg på skalan. Sedan liten så har jag alltid undrat om jag någonsin skulle bli bra på något. Jag spelade piano och gitarr för att det va kul och något som fick mig att bli glad och jag hade en stor passion för det Men sakta och säkert så insåg jag att jag är inte kommer att bli mycket bättre på det. Och jag försökte och försökte. Men det var bara inte min talang och det va just det som jag lärde mig denna veckan. Att det är just en talang och talanger kan man inte bli bättre på så fort man har nått en viss gräns. Men strykor kan man förbättra och jobba på hela livet. 

Om ni är intresserade av att veta era personliga styrkor så klicka på länken nedan och så är det bara att registrera, det är gratis, och så kan ni själva jobba på era strykor. Lycka till! 


https://www.authentichappiness.sas.upenn.edu

Likes

Comments

Jag har aldrig varit en skol morgonmänniska. En sån person som kan vakna tidigt på morgonen och veta att de har skola hela dagen och ändå vara pigg och glad.

Jag är mer i stil med "ååååhhhh, varför har vi skola på måndagar??" Och så gör jag så varje morgon tills lördag kommer. Då helt plötsligt så vaknar jag runt 8-9 på morgonen och är pigg som jag vet inte vad.

Varför varför varför...?? Kan jag få sova till 10 på lördag och söndag och så ta lite av den piggheten och ge till resten av veckan? Antagligen inte, men det är bara så himla underligt, för på vardagarna så jag oftast och lägger mig 22.00 och då kan jag knappt hålla mig uppe längre. Men på helgerna så lägger jag mig runt 02.00 på natten och så vaknar jag sådär jättetidigt i alla fall.

När jag då försökte vända på detta så blev resultatet bara pannkaka. Tack för det!
Tror nog att jag får ta mina morgonhumör och behålla dem för alltid.

Likes

Comments

Jag har ett tag nu velat starta en blogg om livet. Jag vill kunna skriva fritt om mina tankar och dela dem med de personerna som faktiskt skulle tänka er att läsa om det. Så nu sitter jag här och skriver mitt första inlägg på denna blogg som ska handla om just livet, inte om mode eller kosmetik. Bara rakt ut naken sanning om livet, mens, fester, skola, jobb, killar, cheezy kärlek, hjärt-krossning och mycket mer. 

Likes

Comments