View tracker

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Det känns fortfarande konstigt, det tar fortfarande emot, det känns fortfarande lite fel. Trots en hel sommar i Sverige känner jag mig malplacerad. Kenya känns fortfarande som ett hem, som en plats jag ska tillbaka till. Ibland förväntar jag mig fortfarande att hitta Magnus letande efter en på klubben, eller att vakna med ett myggnät som omringar mig. Det är vid de tillfällena jag bryter ihop, och allt känns som ett tomrum som aldrig kommer fyllas om jag inte förflyttar mig ett år tillbaka i tiden och befinner mig i Kenya med resten av ssnarna. Jag tror inte saknaden kommer att försvinna inom den närmsta framtiden och det känns ändå som en liten tröst. Jag jag fortfarande kan känna Kenya, minnas det, återuppleva det om jag blundar, men sen slår verkligheten en så fort ögonen öppnas och där finns inte Kenya. Att gå in i Kenyamörkret är jobbigare än något annat. Och att plåga mig själv genom att gå igenom oändligt med bilder från Kenya gör det inte bättre, inte heller att läsa igenom hela min blogg och lyssna på Resolution. Tror trots allt inte att något kan göra sorgen lättare, inte just nu i alla fall. Men det hela mig varm i kroppen att jag ikväll ska boka resan tillbaka dit på sporlovet.

Likes

Comments

Likes

Comments