View tracker

Gården var riktigt riktigt bra. Mamma, jag och Milton hittade en del julklappar på mall of Scandinavia vilket kändes så skönt! Vi åt en mysig lunch där och gick runt och strosade i vår takt. Det var inte så mycket folk i gallerian när vi var där trotts att det var en fredag eftermiddag, jätteskönt verkligen. Jag måste säga att gallerian blev ännu bättre när jag insåg hur bra barn anpassat dom gjort den. Det finns stora lekrum, blöjbyte rum med leksaker i taket och amningsrum, Hur bra? Det är något jag aldrig märkt innan jag faktiskt fick en egen bebis. Tackar för dagens sällskap av mamma/mormor, världens bästa är du och vi älskar dig så!!

När klockan närmade sig sex åkte vi vidare till Brännkyrka där det var match på gång! Djurgården gjorde ett fantastiskt bra jobb (likaså Mannos)! Det blev en tuff match men jag måste ändå säga att Djurgården var bättre än AIK, dessutom så vann Djurgården med 4poäng, woho!! Feststämning i hela hallen efter matchen. Så vi fick hem en gladare pappa och en riktigt skön seger.
Milton var med och sov sig igenom matchen mer eller mindre, jätteskönt att han inte stör sig på ljud omkring. Snällaste bebisen i stan.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Godmorgon nu har vi precis kommit hem från ett lyckat återbesök på BVC. Milton växer så de knakar och är än så länge helt frisk! Det känns så himla skönt att höra hur bra han mår och hur frisk han är. 4720g väger han nu och är hela 58cm lång, snacka om att det går fort. Snart kryper han väl också. Man säger hela tiden att man längtar efter olika perioder men jag skulle just precis nu vilja stanna upp tiden en liten stund och njuta till fullo av allt bebis gosande. Vi har så himla mysigt om dagarna och Milton är så lätt att ta med sig överallt. Nu är Milton fem veckor, lyckligt lottad som fick just han.

Vi ska nu göra oss klara för att möta upp mamma/mormor och åka till Stockholm. Första stoppet blir på mall of Scandinavia för att leta julklappar och äta en god lunch. Mot eftermiddagen åker vi vidare till Brännkyrka och hejar på pappa Mannos som ska spela årets viktigaste match mot AIK. Det kommer bli extremt spännande.

Likes

Comments

View tracker

Inatt fick jag sova hur mycket som helst. Det blev nästan så att jag fick väcka Milton vid fem då jag vaknade till och insåg att han inte ätit sen vi gick och la oss vid tolv tiden. Milton vaknar alltid två gånger på natten för att han är hungrig men inte inatt tydligen. Det var skönt att få sova flera timmar i sträck men jag fick ändå lite smått panik av tanken att det gått så många timmar mellan gångerna han åt. Vi sov vidare efter att jag ammade honom vid fem och vaknade igen vid nio. Jag måste ha världens tröttaste men snällaste bebis.
Varje morgon, dag och natt som går blir lättare och lättare och mammalivet blir bara mysigare och mysigare.

Idag efter vår otroligt sköna sovmorgon tog jag en dusch och gjorde iordning oss båda innan vi tog oss ut för att träffa Emilia och sonen William. Vi blev bjudna på lunch och därefter tog vi en långpromenad tillsammans i solen.Det var så himla bra väder idag trotts kylan så vi gick närmare två timmar med våra små bebisar.

Nu ska jag börja laga middag här hemma medan pappa Mannos är och tränar i Stockholm. Ikväll blir det att se dem nya avsnitten av Gåsmamman och bara massa familjemys i soffan.
Imorgon väntas en fullspäckad dag med besök på BVC, en tripp till mall of Scandinavia och tillsist se på pappa Mannos som ska spela match, Djurgården - AIK. Fullt ös.

Likes

Comments

God kväll!

Idag har jag och Milton umgåtts med syster och Aron hela dagen. Vi åkte redan klockan elva till Gränby centrum för att leta julklappar till familjen, himla svårt.. jag hittade inte så mycket men det gjorde syster min som tur var. Det är verkligen jätteskönt att bara gå runt vid lunch tiden och strosa i butikerna en vardag såhär mitt i veckan när alla andra jobbar, lugnt och skönt.
Vi tackar för idag och kryper nu ner i sängen med pappa Mannos. <3

Likes

Comments

Herregud vilken dryg dag. Jag gillar att sova ut, speciellt på morgonen och nu när man har barn så tycker jag att just den tiden är viktig. Vi ligger alltid och myser i våra pyjamaser fram till typ 11 (om vi inte har något speciellt planerat). Milton sover dessutom som bäst på morgonen. Vilket fall så kom det städare och fönsterputsare hit idag för att göra fint i vårt hem. Dom förstörde inte bara vår sovmorgon utan dom tappade även bort vår hemmanyckel....SUCK ! Vi får hoppas att dom hittar på den snarast för just nu är det bara Mannos som har en nyckel till hemmet, inte så bra nej.

Miltons farmor ringde och bjöd oss alla på lunch idag, jättegott och så skönt att få komma ifrån hemmet och alla städare en stund. Vi har faktiskt inte hunnit gjort så mycket mera efter det. Mot kvällen blev det bara lite matlagning och mys i soffan. Vi ska strax krypa ner i sängen och sova för kvällen. Imorgon väntas kalas. Puss och godnatt från oss.

Likes

Comments

Söndagar utan ångest inför måndagar är dom bästa söndagarna.

Idag har vi härjat runt på stan. Jag hittade en jättefin pälsjacka som jag tänkte köpa men nej Mannos höll tydligen inte med och tyckte att jag skulle vänta med att köpa den tills efter jul...hmm.. hoppas nu på riktigt fina julklappar i år. Hur som helst så åkte vi hem till mina föräldrar runt fyra tiden för att äta middag ihop som vi gör varje söndag. Mätta och belåtna kom vi hem runt åtta tiden och därefter har vi bara segat i soffan.
Nu säger vi tack och godnatt för ännu en bra och mysig dag. <3

Likes

Comments

Fredag igår och den dagen spenderades på Leos lekland med mamma, syster, Elina samt alla ungarna. Jättemysig dag och så mycket bus med barnen. När kvällen närmade sig gjorde vi iordning tacos hemma hos mamma och kollade på idol såklart. En super härlig fredag.

Idag har jag och Mannos varit på Gränby för att inhandla lite presenter osv. Vi hittade det vi sökte plus lite till (som alltid) och därefter åkte vi hem till Sammy och Georgios. Födelsedagsfika bjöds det på och mycket mys och bus med Mannos släkt.
När vi skulle hemåt köpte vi med oss mat från Costas (restaurang i stan) och om en stund kommer Julia över. Det är dags för lördagsmys här hemma.

Likes

Comments

Igår var det torsdag och från att inte ha några planer till att hela dagen blev spontan och bra, det gillas!
Vi sover fortfarande extremt bra på nätterna så varför inte starta dagen med en sovmorgon till tio på det? ;) Jätteskönt! Vi åkte till Heat med Mannos familj vid ett tiden för att äta lunch tillsammans, Milton sov dessutom hela lunchen så vi fick äta i lugn och ro.
Efter några små ärenden hit och dit under dagen så bestämde jag och Julia för att äta middag tillsammans och mysa med Milton. Vi lagade ihop tacogratäng med en god sallad och guacamole till. Det blev helt fantastiskt gott. När maten var uppäten laddade vi upp med pepparkakor, knäck och saffransbullar i soffan. Det var mysfaktor på högnivå.

Mannos kom hem sent med en seger från Stockholm så han var glad och nöjd. Vi avslutade kvällen med att se på dem nya avsnitten av Gåsmamman och sen somnade vi rätt så omgående i sängen. Mysig torsdag.

Likes

Comments

Jag började blogga här av olika anledningar när jag blev gravid och den största anledningen var väl för att få skriva ner mina tankar och känslor, som en dagbok jag senare i livet kan titta igenom och faktiskt se dag för dag hur jag upplevde och mådde under just denna tid i livet. Förhoppningsvis blir jag gravid igen om något/några år och då kan det vara himla roligt att se tillbaka på förra graviditeten och tiden efter.
Något jag funderat mycket kring dom senaste veckorna är om jag ska dela med mig utav min förlossnings berättelse och vet ni det är precis vad jag tänker göra nu. Det jag minns iallafall!

Vecka 42 (41+6) var jag rätt så jävla less på att vara gravid. Ni som följer mig här vet kanske att jag gick över 14 dagar från mitt beräknade datum. Vi hade som tur fått en tid för igångsättning den 1 november kl:08.00 på Akademiska men rätt var det var så drog det hela igång utav sig själv, vad är oddsen egentligen?
Natten till den 1 november 00.00 hade både jag och Mannos svårt att somna, det slutade med att Mannos gick upp igen för att kolla på tv. Jag vart så stressad, jag ville inget hellre än att sova eftersom att jag behöver all energi och kraft till morgondagens igångsättning.

Klockan 01.30 känner jag ett starkt tryck neråt och en bebis som sparkade hårdare än någonsin i magen. Jag börjar känna mig kissnödig och helt plötsligt springer jag till toaletten, vattnet gick! Jag förstod direkt att nu händer det. Mannos rusar in och frågar vad jag håller på med och varför jag inte sover. Jag kommer ihåg hur det pirrade till i magen när jag tittade upp på Mannos och sa "vattnet gick precis". Mannos sken upp som en sol och ringer till akademiska för att förbereda dom på att vi kommer komma in senare idag och för att rådfråga hur länge vi ska stanna hemma. Jag hade inga värkar ännu så jag ville gärna tillbringa så mycket tid jag bara kunde hemma. Barnmorskan i telefonen var så trevlig och peppande "wow grattis, snart blir ni föräldrar" kommer jag ihåg att hon sa när vi berättade om vattenavgången. Barnmorskan tyckte att vi skulle stanna hemma så länge jag orkade och om allt kändes okej för oss skulle vi komma in till den tid vi redan hade bokat (dvs klockan 08.00). Några få minuter efter att vi lägger på går slemproppen och då började jag sakta men säkert känna små små värkar. Vi låg i soffan båda två hela den natten (tidiga morgonen) och jag klockade värkarna som blev tydligare och kraftigare. Ingen sömn för min del men när klockan närmade sig åtta fick jag i min lite frukost och sen åkte vi in till förlossningen. I bilen gick många tankar om hur dagen skulle bli och framförallt när förlossningen skulle vara över. När vi kommer fram blir jag undersökt och det visade sig att jag var öppen 1-2cm så jag blev inlagd direkt och det var en lättnad för både mig och Mannos, vi pustade ut. Vi fick ett rum där vi skulle försöka vila och jag hade en skärm bredvid mig som visade hur värkarna kom och gick samt hur bebis hjärtljud var.

När klockan blev 12.00 hade jag väääldigt ont och bad om att få någon typ av smärtstillande. Då var jag öppen 5cm och dom erbjöd mig lustgasen som blev min räddning. Jag försökte stå upp och gå samt sitta på en pilatesboll och gunga ner bebis men det gjorde ondare och ondare för varje minut som gick och jag var inte på mitt bästa humör. Jag hade två barnmorskor inne hos mig som stöttade mig och försökte göra allt för att lindra smärtan. Mannos var bäst. Han kom springandes fram och tillbaka med saft till mig så jag skulle orka med. Han höll min hand och masserade mig så fort en värk började.

Nu närmade sig klockan 14.00 och jag var öppen 8cm. Nu hade jag jävligt ont. Jag minns hur jag kände att jag ville springa ut från det där jäkla rummet och gräva ner mig så att ingen hittade mig meeen jag kunde inte ens ställa mig upp av smärtan så den tanken var ju inget jag kunde leva vidare på. Ajajaj jag trodde nästan att bebis skulle komma ut genom ryggen vilken sekund som helst. En läkare kom snabbt in för att ge mig ryggbedövningen som hjälpte mig till en början, äntligen blev jag människa igen. Efter ca 30 minuter står de på dataskärmen bredvid mig att epidralen inte längre sänder ut den vätskan som bedövar mig. Jag fick sån ångest och minns att jag bönade och bad barnmorskorna att hjälpa mig slippa smärtan jag kände innan epidralen sattes in. Två nya läkare kommer in och sätter om ryggbedövningen flera gånger om och om igen men nej den vill inte fungera på mig och vips så var smärtan tillbaka värre än någonsin. Jag grät, jag skrek, jag var hysterisk av alla smärtor. Lustgasen var alltså det enda jag nu skulle använda mig utav.. Jag tittade upp på Mannos och såg hur tårarna rinner ner från hans kinder, stackarn, han var så maktlös och frågade barnmorskan flera gånger vad han kan göra för att hjälpa mig. Jag minns inte vad jag skrek eller vad jag sa, men usch vad hemsk jag var, så arg för att smärtlindringen inte tog på mig.. Från att bara ha 2-3 barnmorskor inne hos mig hade jag nu 8 stycken (!!!)

När klockan närmade sig 17-18 på eftermiddagen var jag fullt öppen och det vart dags för mig att krysta. Jag minns inte hur länge jag krystade eller hur mycket, men jag minns att det tog tid och jag gav verkligen allt jag kunde. Smärtorna var extrema, det går inte att beskriva vilken smärta kroppen utsätts för och går igenom. Jag hörde alla dessa barnmorskor ropa "nu ser vi huvudet, oj så mycket hår han har" och mitt svar tillbaka var såklart lite mer ilsket... "jaja det har ni sagt bra länge och inte ser jag någon bebis ute" frustrerad var nog bara förnamnet. Jag höll på länge och tillslut hör jag hur ena barnmorskan säger att bebis hjärtljud börjar bli lägre satt nu MÅSTE du krysta mer Johanna. Det gav mig orken. Jag var helt helt slut hade knappt något kvar i magsäcken, saft var det enda under hela dagen som jag fått i mig så det kanske inte var så konstigt ändå. Jag hade mannos på min vänstra sida som pushade och peppade mig till max sen hade jag 4 barnmorskor som höll i mina ben, 1 barnmorska som stod för att ta emot bebis och 3 andra barnmorskor som var lite överallt och ingenstans i rummet. Fullt ös. I efterhand tycker jag att det var alldeles för mycket folk vid krystningen, alla försökte prata med mig samtidigt och alla var lika nervösa när bebis hjärtljud började bli lägre. När man kommit till det här läget att allt hänger på mig och ingen annan kan hjälpa till mera, då är man i helt inne i sig själv, jag hörde knappt vad dom sa runt omkring mig. Jag gjorde mitt.

18.56 krystade jag för sista gånger och tillslut kom han ut som en raket. ÄNTLIGEN. Känslorna är helt obeskrivliga, den kärleken man känner är något utöver det vanliga. Jag fick upp min Milton på bröstet och han skrek rakt ut, då kunde jag andas ut på riktigt. Jag tittade upp på pappa Mannos som gråter av lycka och lättnad. Mannos går sedan runt till alla barnmorskor och "ber om ursäkt" för att jag varit lite aggressiv (haha jättekul såhär i efterhand) och tackar för all hjälp samt tålamod. Barnmorskorna skrattade mest och sa att dom varit med om betydligt mycket värre (tack för det tänkte jag). Moderkakan som man ska krysta ut direkt efter att bebis anlänt gick på 2 sekunder för mig och det enda som behövdes åtgärda var en liten bristning med två stygn.
Jag är jättenöjd egentligen över min förlossning, det kunde gått så mycket värre. Det är smärtan som är värst såklart men man klarar den också trott eller ej. 10h tog det hela för mig från att värkarna kommit igång ordentligt till att Milton ligger på mitt bröst, helt otroligt. Kvinnokroppen är fantastisk! Nu när det har gått fyra veckor efter förlossningen och man har hunnit bearbeta alltihop så kan jag ändå säga att jag vill och kommer gå igenom det här igen, vilken jävla upplevelse. Jag är så stolt över mig själv.

Att åka in till sjukhuset som två men åka hem igen som tre är oslagbart. Jag älskar min fina kille Milton och jag skulle göra om det igen, allt för min fina lilla familj. ❤️

Likes

Comments

Alltså åh.. vi har fått världens snällaste bebis.. två dagar i rad har Milton sovit hela nätter endast vaknat till två gånger för att äta sedan slocknar han bredvid mig direkt mätt och belåten igen. Lycklig.
Idag var vi på BVC och fick då glada nyheter att Milton följer sin kurva fin fint, nu väger han 4420g och är hela 55~56 cm lång. Det är en lättnad att få se att han växer och mår bra.
Mannos och jag bestämde oss för att fira lite extra ikväll och det gjorde vi genom att äta på Akropolis, nyöppnad grekisk restaurang i kvarnen. Jag rekommenderar er som inte varit där än att testa det, så gott och man blir väl omhändertagen vill jag lova er.
Milton var såklart också med på restaurangen men sov den större delen av tiden vi var där, annars satt han bara i knät och små log, älsklingen.
Vi börjar se fler och fler leenden från Milton, snart kommer det bli allt oftare och kanske till och med ett litet skratt? Det finns ingen finare människa på denna jord än vår lilla Milton, som vi älskar dig.❤️
Tack för en super mysig kväll, nu säger vi godnatt här hemma!

Likes

Comments