Nu ar jag i mitten pa andra veckan av jobbet pa Sokoine och jag kom pa att jag nog inte skrivit sa mycket om det. Jag och tva svenska tjejer (Jade och Miriam) jobbar alla tre volontart pa grundskolan pa KCMC road. De allra yngsta klasserna (nursury school) ar mellan 3,5-5 ar gamla och de aldsta (som jag oftast har i engelska) ar runt 13-14 ar. En typisk dag for oss ar att vi vaknar 06.30, ater frukost och gar till jobbet. Det ar inte sa langt, tar 20 min ungefar, och bjuder vissa dagar pa en fantastisk utsikt over Kilimanjaro.

Val pa plats drar vi igang med engelskalektioner, lite utefter vilka larare som kommer och vill ha hjalp. Denna veckan har det varit ganska manga. De har en kursplan de foljer, valdigt noga skulle jag vilja pasta, aven om det inte alltid ar positivt. De har olika moment, men oftast agnas en hel lektion at en valdigt liten grej och de pluggar in specifika begrepp istallet for att fokusera pa grammatikens helhet. Det finns tydliga brister och nivan ar sjalvklart langt fran grundskoleklassernas hemma i Sverige. Men jag blir anda imponerad varje dag av hur snabblarda och nyfikna pa kunskap eleverna ar. Imorse holl jag och Miriam i en Eng lektion med 7b (hogsta klassen), sen hade vi en Eng lektion med 4a, en med 6b, sen morgon chai med lararna, sen annu en eng lektion med 6a sen 5b osv.. Varje lektion ar 40min, och det ar 8 lektioner pa en skoldag. Nar vi inte haller i lektioner sa rattar vi elevernas ovningsbocker. I brist pa losa papper osv sa lamnar de in sina bocker efter varje lektion sa vi far chans att ratta och se hur val de forstod dagens lektion.

Efter lunch fick vi ha art class med 4orna och de ar verkligen saa mysiga. Vi hade 2 club lessons med dem igar, en slags "hemkunskaps"-lektion om jag forstatt det ratt, som i vanliga fall mestadels bestar av sopning pa skolgarden. Lararna ar strikta och det ar valdigt sallan eleverna far leka eller rita. Pa idrottslektionerna ar de sallan ute och springer och leker utan sjunger ramsor i klassrummet istallet. Darfor kan ni ju forestalla er hur poppis vi ar som kommer med lospapper och fargpennor och lekar som Simon Says eller Pictionary pa deras bild eller 'kunskaps'-lektioner. Eller nar vi tog ut dem och korde olika datten lekar pa idrottslektionen. Lararna verkar ha lite svart att forhalla sig till hur "tramsiga" vi ar, men det ar just det vi ar har for att gora. Lektionerna ar strikta, man ska sta nar man svarar, avsluta med "Thank you Madam" osv och ofta skriva av tavlan och valdigt sallan ens bilda egna meningar. Eleverna har skoluniform och rakat huvud, det enda som skjiljer dem ar ar att tjejerna har kjol och pojkarna byxor. Varje dag efter skolan svabbar de golven och sopar skolgarden. Verkligen skillnad fran vara svenska ungdomar, ellerhur?

Det ar ca 40 barn i varje klass och ca 15 klasser som alla har ett eget klassrum, sedan ar det lararna som forflyttar sig. Till skolmat far barnen varje dag en gryta med matmajs och bonor och lararna har en kock som lagar maten. Toaletterna ser ni pa bilden nedan, samt lite bilder pa skolgarden.

Pa presenningen ligger det majs till barnen som torkas i solen innan det kokas med bonorna. Runt 15-tiden ar lektionerna klara och om vi inte har nagot kvar att ratta sa far vi ga hem. Vi brukar ta en Dalla-Dalla in till stan om vi har nagot arende, ata nagonstans, eller bra ga hem och vila. Barnen ar underbara men oj vad de suger energi ur en! Har varit helt slut nar jag kommer hem fran jobbet och orkar i princip lasa lite, tvatta mina strumpor och planera nagon lektion infor morgondagen innan jag somnar. I sondags gick vi till Bikers och tittade pa Liverpool - Manchester, det var ett javla liv pa alla som var dar haha, jag som inte ar sa fotbollsintresserad njot mest av den lokala olen och lite biljard. Det blev iallafall 4-3 till Liverpool.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Som jag namnde i tidigare inlagg sa var vi pa en heldagshike i Marangu. Efter Kilasyia Waterfall ville var guide Tom ta med oss till hans van "Babo Coffee" (Babo betyder farfar typ) och hans lilla kaffeplantage. Vi gick ytterliggare uppat och klimatet gick fran regnskog till nagot som nastan liknade svensk barrskog till var stora forvaning. Babo Coffee bor ensam i en liten stuga i berget med sitt lilla kaffe- och bananplantage alldeles bakom. Som traditionell Chaga har han nagra instangda getter och hons som han matar och ger vatten och allt han odlar ar helt organiskt. Kaffesorten Babo odlar ar Arabica och behover vaxa i skuggan. Darfor odlar han aven sina stora bananplantor pa samma plats sa de kastar sin skugga over kaffeplantorna.

Han visade oss hur han skalade bonorna genom att anvanda maskinen ni ser till hoger pa bilden ovan. Resultatet blev sahar:

Efter denna processen sa tvattar man bonorna och torkar dem sedan i solen i 2-3 veckor. Eftersom vi skulle vara dar i nagra timmar och inte flera veckor hamtade han bonor som redan var torkade, och visade oss sedan hur man rostar kaffet. Han tog oss till sitt kok, dar vi gjorde eld och satt och sag pa medan han rostade bonorna och elden sprakade.

Sedan var det dags att mala bonorna, nagot som han glatt lat oss hjalpa till med samtidigt som vi sjong nagon speciell kaffe-grinding lat pa swahili. Sedan fick vi sila kaffet och slutligen satte han pa vatten och kokade oss en kopp av det godaste kaffet jag druckit. Vi kopte med oss kaffe hem sa hejda till denna underbara Babo Coffe.

Nu ville Tom ta med oss till en lokal bar (visade sig vara mer ett litet skjul) sa vi kunde prova pa banan beer and banana wine. Tror inte jag namnt det tidigare men banan ar bland den storsta basvaran de ater har. Det finns nastan 200 olika sorters bananer de odlar, och kaffe och bananplantage at de mest forekommande pa och kring Kilimanjaro. Vi har atit kokt matbanan, friterad banan, stekt banan och sa gor de aven ol och vin pa det.

I dessa tunnor gor de bananol.

Olen var rent ut sagt vidrig, men vi delade med oss till de aldre sa lkyckades bli av med den ratt snabbt. Bananvinet daremot var helt okej, sa pass okej att vi alla tre var hyfsat lulliga nar vi reste oss och gick sista biten tillbaka till platsen vi borjat hiken pa. En fantastisk dag med sa mycket ny information och vackra platser. 10 av 10 och rekommenderar verkligen att besoka Kilimanjaro och alla dess olika klimat och kulturupplevelser!

Likes

Comments

Igar var det Revolution Day, (Zanzibars frigorelse 1964) alltsa en rod dag i kalendern - vilket innebar en ledig dag for oss. Vi tankte att det var ett bra tillfalle att hitta pa nagot och vi bestamde oss for att aka pa en heldagshike till Marangu, en stad ca 40km nordost harifran och som ligger pa sluttningen upp mot Kilimanjaro. 8.30 blev vi upphamtade och korde i ca 45min upp till Marangu. Vi slingrade oss uppat pa vagarna, det slog lock for oronen, temperaturen sjonk och det blev allt gronare desto hogre vi kom. Jag blev forvanad over att klimatet och naturen kunde se sa annorlunda ut fran hur det var i Moshi dar det ar torrt och platt och jordfargat. Har var det vaxlighet i overflod, bananplantor, buskage, trad och vackra falt med solrosor som de anvander till matolja, och restprodukterna till att mata djuren. Nar vi var framme motte vi upp var guide Tom, en supertrevlig, val engelsktalande och erfaren guide, som inte bara var fodd och uppvuxen i sluttningarna kring Marangu, men ocksa har bestigit toppen av Kilimanjaro over 350 (!!) ganger. Vi betalade vara 60$ per person, laddade upp med vatten och toalettbesok - och gav oss av.

Vart forsta stopp blev Chaga grottorna. Jag hade inte speciellt hoga forvantningar men - it blew me away. For att forsta grottornas ursprung behover man forsta sig pa tva av de 126 stammarna som lever i Tanzania sedan flera sekel tillbaka. Den stammen som nastan alltid levt i sluttnigarna pa Kilimanjaro kallas for Chaga-stammen. De ar speciella da de har lyckats med att skapa system som leder om vatten, och framforallt ar otroligt duktiga pa att odla och bruka jord i det speciella klimatet som ar pa ca 1500m hojd. Har ar det gronska hela aret runt och de sar, odlar och skordar jorden totalt 3 ganger om aret. Chaga lyckades odla sa pass mycket att de kunde leva pa det men klimatet pa sadan hojd begransar formagan att kunna ha boskap. Djur med klovar klarar inte av den fuktiga marken och far infektioner, svamp och liknande i klovarna vilket gor att de sa smaningom dor. Chaga folket har av denna anledning en tradition av att leva ihop med djuren, inomhus, och sedan ga ut och hamta mat till dem. Chaga folket vara monogama och levde i mindre familjer med sina boskap. An idag maste djuren vara instangda for att kunna overleva i det tropiska klimatet. Dock kan man inte ha sa manga kor eller getter pa det sattet. En annan stam, som daremot ar experter pa att ha boskap, ar Masai stammen. De lever pa lagre altitude, 1000 meter eller lagre och har i alla ar utvecklat tekniker for att pa basta satt skaffa kott, mjolkprodukter, skinn och annat fran djuren. De utovade polygami da det gynnade deras levandssatt pa marken att ha stora familjer. Eftersom Masaierna hade gott om skinn och kott med inte kunde odla mat sa levde de tva stammarna beroende av varanda. De utbytte varor och levde i en slags symbios.

Men ungefar 2 ganger per generation svek klimatet och det blev torka. De som drabbades var Masaierna och de minskade i antal, i takt med djuren och hade tillslut inga varor att byta med. Men efterom Kilimanjaro lyckas bibehalla sitt fuktiga regnskogsklimat pa egen hand paverkades inte Chaga's lika mycket av torkan. I desperation tog Masaierna sig upp i bergen till Chaga folket och stal deras mat, kvinnor och aven barn (till slavar). Inte sallan dodade dem de som gjorde motstand. Detta hande som sagt 2 ganger varje generaton och Chaga folket larde sig olika tekniker for att slippa undan med sa liten skada som mojligt. Dock var Masaierna grymmare, starkare och framforallt mer desperata. Detta pagick anda fram till 1600-talet da Chaga's med hjalp av handgjorda verktyg av stenar, ben och tra borjade grava tunnlarna. Det tog dem 54 ar att bygga de 4km langa tunnlarna och grottorna, med ventilationshal som de dolde genom att plantera giftiga vaxter kring (vilket aven holl undan djur och kryp).

Tunnlarna blev slutet pa slakten av Chaga folket och de overlistade Masaierna som febrilt forsokte komma at dem. Nar Masaierna forsokte dranka dem genom att leda vatten som fyllde tunnlarna hade Chaga folket redan byggt avledande gangar for vattnet. Nar de forsokte roka ut dem med tobak, eld och chili lyckades de tappa igen med koskinn och anvanda sina ventilationssystem for att overleva. De hade en teknik nar de sprang i tunnlarna "the butterfly-technique". Nar vaggarna blev for breda for att spring med bojda armar med fingrarna langs med vaggarna stannade dem och angav losenord till de vakter som alltid jobbade skift i sma gropta hal vid ingangarma. Svarade du fel pa deras fragor klubbade dem dig till dods pa plats, styckade din kropp, och lat bitarna flyta ivag med floden. Detta for att inte Masaierna skulle se massgravar eller hitta kropparna vilket skulle leda dem till ratt stalle. De levde familj for familj, under jorden, ihop med deras boskap. For att inte korna skulle lata matade dem dem med vulkaniserad sand ihop med maten sa dem blev somniga och inte avslojade Chaga folkets gomstallen till Masaierna. Grottorna anvandes anda till 1960-talet nar Tanganika bildades och pa ett satt slot fred. Det var aven nu de 120 stammarna blev en och de 120 spraken gick ihop och bildade spraket SWAHILI. (Tanganika som senare kom att bli Tan-zania när Zanzibar anslöt sig.)

The butterfly-technique

Efter grottorna hikeade vi och fick laro oss om massa nya vaxter och Chaga kulturen, pavag mot Kilasyia Waterfall. Det enda vattenfallet i omradet som aldrig torkar eller slutar rinna.

Detta har en valdigt stor betydelse for Chaga folket, det ar en speciell sorts palmblad som du knyter och ger till nagon nar du ber om forlatelse eller som ett tecken av respekt.

Det var mitt allra forsta vattenfall och det var sa maktigt! Nar vi klattrade ner den langa vagen till fallets fot var det precis som att ga inne pa Universeum i Goteborg - fast pa riktigt. Regnskogen omgav oss pa bada sidor och det sipprade vatten fran Kilimanjaro-glaciaren langsmed bergsvaggarna mellan lianer och gronska. Vi ville sjalkvart bada i vattenfallet och det var riktigt kallt och skont (ja, skont, annars ar det samma temperatur i vattnet som i luften nar man badar har) dock valdigt stromt, det var knappt sa man kunde simma.

Haller i mig av glatta livet for att inte dras ivag...

Likes

Comments

Efter fem dagar har i Moshi borjar jag kanna mig lite mer hemmastadd. Trots att Moshi har ca 200 000 invanare sa ar sjalva centrum ganska litet och allt man behover ligger langs med eller mellan 'double road' och 'single road' (namnet pa tva parallella vagar, otroligt nog ar en enkelriktad och en dubbelriktad). Stan kanns som en typisk liten storstad med folk och stok och forsaljare overallt. Massa vattenmeloner, ananas, gronsaker, klader och huur mycket skor som helst ligger uppradade pa tyger pa marken och ar upphangda i stand. Det finns ganska manga indier och muslimer har och sma cafeen och restauranger med mycket local mat och fantastiskt gott chai. Valdigt lugn stamning och fenomenet TFT (Tanzanian Flexible Time) ar nagot man snappar upp ratt fort. De har dagarna har jag verkligen tagit det lugnt, handlar lite frukt, varit ute och sprungit, forsokt orientera mig och planerat infor roliga saker som jag vill hitta pa kommande helger nar jag ar ledig. Jag har last en hel del och sovit ut och faktiskt njutit av att inte ha nagot internet eller vara uppkopplad. 

En sak som skiljer sig mycket fran Kenya ar engalskakunskaperna. Medans engelska i Kenya ar som ett andra sprak och valdigt val forekommande (de borjar lasa det tidigt i skolan) sa kan nastan ingen engelska har. Inte ens grunderna eller siffersystemet sa priser osv ar det lite svart att fa reda pa. I skolan har laser man allt pa swahili fram till gymnasiet och sedan, poff!, sa ar hela gymnasieutbildningen enbart engelska. Detta skapar forstars mycket forvirring och gor det valdigt svart i borjan pa gymnasiet for manga.

Pa natterna har det sporegnat, vilket ar konstigt da regnperioden vanligtvis inte kommer forren i mars har. Dock klarnar det upp helt strax efter 8-9 och haller sig sa anda tills 22-23 pa kvallen. Alltsa totalt onadigt med mitt stora paraply jag sprang och kopte efter forsta regniga natten... Klimatet dagtid ar ratt skont har, eftersom vi ligger vid Kilimanjaros fot pa ca 900m sa ar det lite svalare och temperaturen sjunker under natterna till skillnad fran hur det var pa kusten i Kenya. Igar flyttade Jade in, en annan volontar, och ytterliggare en tjej, Miriam, dok upp imorse. Jag visade Jade runt lite igar och idag har vi kakat indiskt-vegetariskt pa Milan's och kranglat med vara SIM kort alla tre. Eftersom skolorna startar upp efter jullovet idag (vilket brukar innebara ratt mycket stim med inskrivningar osv) sa borjar vi jobba imorgon bitti. Sokoine Primary School ligger faktiskt pa gangavstand fran vart boende, sa vi slipper ta Dalla-Dallan dit. Det ska bli riktigt roligt och nervost att fa traffa barnen och lararna imorgon.

Sa har ser det ut i sovrummet, dock bor det nu tva tjejer till har och det ska tydligen in annu en vaningssang i rummet. Fran att ha varit ensam i det stora huset ar vi nu tre, sen kommer det att fyllas pa och i februari kommer vi nog vara runt 15 personer totalt.

Likes

Comments

I förrgår flög jag till Nairobi från Malindi där jag vinkade av pappa och Linda som åkte en till Sverige. Själv flög jag till Kilimanjaro Internation AirPort i Tanzania. Efter lite krångel med Immigration och en liten fight med uttagsautomaten blev jag mött av en chafför som skulle köra mig till volontärboendet. Jag fick en hel lektion i swahili på vägen dit som jag glömt redan innan jag klev ur bilen.

Volontärhuset är ganska stort, och jag sover i ett rum med 2 våningssängar. Eftersom att huset är helt tomt så sover Frida (hon som ansvarar för projektet) och hennes småbarn i andra delen av huset, tills nästa volontär flyttar in då jag slipper vara helt själv. Madrassen är inte så tjock, och det fanns inga handdukar eller sängkläder, men rinnande vatten, eluttag och alltid bananer i köket. Baljor på utegården om man vill tvätta, och en bokhylla med böcker man kan läsa. Inget internet såklart, men ska försöka skaffa ett SIM med surf på.

Igår visade Frida mig runt lite i Moshi och släppte mig på Memorial (en stor marknadsplats ca 15min utanför Moshi, som påminner om Gikomba i Nairobi). Marknaden var stor och färgglad och väldigt mysig, med jordstampat ”golv” och massor med kläder. Köpte handduk, ett par begagnade gympaskor och ett par helt nya American Eagle chinos. Men efter ett tag kom jag in på en del av marknaden där det bara var män som sålde jeans. De var inte lika trevliga och drog i mig och ville sälja saker. En man höll i mig så hårt att jag inte kunde dra mig loss och ju mer jag försökte desto mer hårdnade hans grepp. Jag fick be honom att släppa mig för att det gjorde ont säkert 3 gånger innan han gav med sig. Trots att det var en sån liten grej blev jag lite skakad av hur mycket hat som fanns i hans blick mot mig och plötsligt kändes det inte lika kul på marknaden längre. Jag tog en border-border för 3000 TZS hem och höll mig inne resten av dagen. Idag hade jag bokat en heldagshike i Marangu där vi skulle besöka Shagga folket och se tre vattenfall men inatt spöregnade, blixtrade och åskade det så väldans så jag jag ställde in. Nu sitter jag på Union Coffee och dricker Kilis egna kaffe och betalar för en timma Wifi. Har tyvärr inte så mycket bilder att lägga upp då de finns på kameran och internet caféet är stängt idag. Kaffet var iallafall väldigt starkt och gott, första riktiga koppen på länge.

Likes

Comments

Sista dagen av 2017 var ganska lugn for min del. Jag vaknade hangig, febrig och forkyld, och inte alls speciellt taggad pa nyar. Jag hangde anda med till stranden och nar vi at frukost pa Ocean Sports fick vi reda pa att det var andra dagen av Captain Andy's fisketavling, och att finalen var samma efter middag. Det ar alltsa olika lag, som aker ut med batar och fiskar i tva dagar och den som drar upp den tyngsta fisken vinner. Eftersom det satsas mycket pengar pa vilken bat som kommer vinna och den som gissat ratt vinner ALLA andra satsningar sa ar det manga som engagerar sig, om inte for fiskets skull sa for pengarna. Det var valdigt trevlig stamnig, och jag har aldrig sett sa manga brittersamlade pa samma stallei Watamu nagonsin. En livemusiker spelade gamla Beatles och Simon & Garfunkel latar medan vi vantade pa att nasta bat skulle komma in. Festivalen sponsrades av Tusker, en kenyansk ol, sa det dracks en hel del ocksa. Eftersom jag int madde sa bra sa gick jag hem ganska tidigt med det brukar tydligen bli ganska mycket fest senare framat kvallen.


Nyarsafton pa Amici Mai

Som sagt var jag sjuk sa vi bestamde oss for att ga ut och ata vilket var trevligt, vi at gott tillsammans pa Amci Mai, en italiensk restaurang mitt i Watamu, men efter min mojito och ett glas vin blev jag trott och fick ont i huvudet. Vi kom hem runt 22 och tanken var att jag skulle vila lite och sedan ga ut igen for att fira vid tolvslaget. Sjalvklart somnade jag och vaknade med ett ryck kl 02.30 och det var det hela nyarsfirandet for min del. Forsta dagen av 2018 spenderade jag pa sjukhuset dar lakaren skrev ut en hel dros med mediciner (inkl antibiotika) sa att jag skulle hinna bli frisk innan jag akte harifran. Sa nu mar jag redan battre och ar lite piggare pa det nya aret och vad det har ett erbjuda.

2017 har inte varit det basta aret for min del men jag haranda manga glada minnen och fina nya bekantskaper som jag ar tacksam over. Jag har slutat roka helt (247 dagar rokfri!), och omringat mig av positiva ch goa manniskor som gett mig sa mycket styrka och gladje. Jag har besokt Rom med min mamma, halsat pa min bastis i London och traffat mina slaktingar i Frankrike samt besokt Frankfurt i april. Ochantligen gett mig av pa min resa! Kanner att jag har lart mig mycket om mig sjalv och vad jag vill i mitt liv och nu ser jag verkligen fram emot 2018 som kommer bli sa bra! Om inte annat ska jag bli faster om mindre an en manad!

Hoppas NI haft ett superbra ar och ar friska gladaoch forvantansfulla pa vad som komma skall! Mycket karlek till er dar hemma, ar sa tacksam over att ni tar plats i mitt liv. Nu blir det hem och packa, for om nagra timmar bar det av mot flygplatsen och imorgon vaknar jag i Tanzania!


Likes

Comments

Igar mitt pa dagen hyrde jag en motorcykel (med chaffor) och for till andra sidan Mida Creek, till ett utsisktstalle som heter Rocha om jag minns ratt. Att gora det ar verkligen nagot jag rekommenderar da bara vagen dit var valdigt vacker och speciell. Vi borjade aka pa jordvag ochsvangde av pa mindre och mindre vagar, vagen blev allt mer sandig och skiftade mellan rodbrun packad jord, ljusbrun sand och vit korall. Vi akte pa sma stigar och svischade forbi skogar av palmtrad och nimtrees, och by efter by efterby av rodbruna hyddor och fargglada klader pa tvattlinor. Man som satt tillsammans i skuggan under traden och at lunch, kvinnor och barn som bar gula 10litersdunkar med vatten pa huvudet. Flickor i skoluniform som kom tillbaka efter arets forsta skoldag och kvinnor som sopade marken framfor huset med en sopkvast gjord av torkad halm. Barnen sprang efter motorcykeln och ropade halsningsfraser och oronen bedovades ibland av surret fran crickets nar vi akte forbi. Pa varenda palmstam ser man urgropta hal som loper i en rad uppat, for att underlatta klattningen nar deplockar kokosnotter eller madafus. Alla vi motte gick lugn takt, barfota pa sanden, de har sa tjocka fotsulor att de inte branner sig pa det stekheta sanden ens pa solen starkaste timmar. Jag fick en kansla av att tiden verkligen stod still, och att den inte har sa stor betydelse har. Det som betyder ar deras hons, getter och enstaka magra kossor, samt deras odlingar av majs deras formaga att fiska i Creeken. Efter kankse 45 min kom vi ut pa Mida Creek, och underlaget var havsbotten eller lera. Det pamindemycket om Le Havre i Normandie som avtacks fran vatten var sjatte timme. Overallt flydde sma krabbor at alla hall nar vi akte fram och en och annan fiskeman gick med sin fangst hangandes pa ryggen.

Val framme pa plats fick jag betala motsvarande 30kr senga langs med "board walk and birdsparadise'. Ironiskt nog sag jag inte en enda fagel medan jag var dar. Iallafall var det valdigt speciell miljo och langst med vandringsleden fanns sma skyltar med information om mangroven som fanns attse dar. I Mida Creek hittar man 6 av de 9 arter av mangrove som finns i Kenya. Efter halva vagen kom jag fram till en hangbro. Den var 260m lang men bestod inte av 260m plankor. Vinglig, sned och med rep som hangde lost var det valdigt skont nar man antligen kunde kliva av den helskinnad.jag valde att ga tillbaka over sandbankerna.Efterrat kopte jag en madafu och lite baobab frukter innan vi akte tillbaka hem.

Likes

Comments

Igar tog vi motorcyklarna och akte norrut, ca 5km efter att asfaltsvagen tar slut, till en plats kallad Jacaranda. Vi hittade det forra aret och var helt fascinerade over hur vackert det var och att det inte var en manniska i sikte. Nar vi var dar forra aret var det en valdigt 'stor' ebb eller vad man ska saga, det var alltsa den tiden pa manaden nar tidsvattenskillnaden ar valdigt stor, sa nar havet var lagt kunde man ga hela vagen ut till revet. Dar ute hittade vi riktigt stora sjostrarnor i olka farger och tog massa fina bilder. Tyvarr hade vi inte kollat upp tidsvattenkalendern iar sa lite besvikna var vi over att havet inte gick ner sa pss mycket sa man kunde ga ut dit alla sjostrarnor och djur fanns. Dock hittade vi en ynka sjostrarna som jag fick en bild pa.

Jacaranda, med dess kritvita sand (pga nedbrutna koraller) och turkosa vatten var dock inget gomt smultronstalle langre. Italienarna hade fatt nys pa paradisstranden sedan forra aret och det var hotell fulla med turister och restauranger oppna pa stranden overallt. Lite trakigt tyckte vi, men fortfarande en valdigt vacker plats. Vi at fisk pa en av restaurangerna och badade i timmar innan vi akte hem.

Likes

Comments

Inser att det var nagra dagar sedan jul men i mitt forsvar sa har internet-cafeet varit stangt hela julen och igar nar jag tog mig hit fanns det inget internet. (Vilket jag upptackte sjalv efter att ha forsokt att fa det att fungera i 20min medan hon som jobbar har glatt sag pa, for att sedan informera mig om att de inte haft det pa hela dagen. Fick anda betala for mina 20 min...)

Julen har har iaf varit helt okej, jag vaknade julaftonsmorgonen i safariparken efter att ha sovit fantastiskt bra i en helt egen lodge, och gick ut pa "Jomo's Carwash" pa kvallen. Det ar alltsa en biltvatt som pa kvallarna drar igar med bar, livemusik och denna kvallen aven dansupptradande, i form av tva lattkladda tjejer som twerkade bort vara tappra forsok till rumpskakande i Europa med hastlangder.

Pa juldagen var vi bjudna hos Leo, var granne till tomten som gjort tre ratters (han arbetar forovrigt som kock i sodra Italien) sa maten gick inte att klaga pa. Nar vi skulle hamta vinet som stod i kylskapet pa var tomt hade vi frammande besok. Eftersom det anda var jul sa delade vi med oss av bananerna som fans i kylen vilket var valdigt uppskattat.

Till middag var det ostron fran Mida Creek, ra tonfisk, risotto med krabba och squid och farsk kingfish med gronsaker...

Efter middagen gick vi till stranden. Har nere gar det till sa att man festar rejalt den 24e, natten till jul, sen pa juldagen klar man upp sig, gar i kyrkan och sedan vandrar man langst med havet. Det har aldrig varit sa mycket manniskor pa stranden har som pa jul, och det ar fint att se alla familjer fran Nairobi och storstaderna som klar upp sig och aker ut till kusten for att fira.

Likes

Comments

I lordags blev jag och vara svenska gaster Gun och Sven upphamtade av var bil kl 06.30 som skulle ta oss till Tsavo East National Park, en av Kenyas aldsta och storsta nationalparker pa hela 13, 747 kvadratkilometer. Parken ar indelad i Tsavo West och Tsavo East. Efter ca 3h bilfard kom vi fram till parkens ingang dar vi paborjde safarin. Vagarna i parken var extremt ojamna och man hade konstant kanslan av att bilen antingen skulle vgalta eller helt skakas sonder.

Bilen, en ganska aldrad och sliten toyota, var val inte de mest valutrustade jag suttit i. Bensinmataren fungerade inte, hastighetsmataren stod alltid pa noll och radion/ AirCondition (om den nagonsin hade fungerat) hangde lite slappt med saknande knappar fran instrumentbradan. I princip allt som inte var fastsvetsat i bilen fans inte langre kvar. Nar bilen blev for varm dog motorn och vi fick knuffa igang den och en annan bil framfor oss skakade sa mycket att axeln som gjorde bilen fyrhjulsdriven lossnade, sade fick fortsatta safarin bara drivna pa framhjulen. Chafforen holl dock inte med oss om att det kanske var dag satt upgradera sig, utan hans bil som han arbetat med de senaste 10 aret var minsann i toppskick. Inte ens nar tva italienare som akte med oss fick det uppfallda taket nedkraschande i huvuden sa ansag han att det var nagot fel...

Safarin i sig var iallafall valdigt bra och pa de tva dagarna vi var ute sag vi nog det mesta som fanns att se parken. Massvis med elefanter, ett lejon, giraffer, buffel, dikdiks, flodhastar, skoldpaddor, vattebock, marabou stork, krokodiler, apor, och hundratals termithogar. Det ar tydligen valdigt sallsynt att se lejon i parken da de ar sa svara att lokaliserasa var guide var valdigt nojd.

Vid 'Hippo Point' fanns det gott on flodhastar, men vi fick halla oss pa avstand.Flodhasten raknas av manga som varldens farligaste djur da de tenderar att vara valdigt aggresiva.

Den har rasen kallas for 'Red Elephant' eftersom sanden i omradet har ar valdigt rott, och jordens farg tenderar att paverka fargen pa elefanternas hud. Dock ar elefanten nedan, som jag forstod det ockse en Rod elefant, trots att den ar graare an de andra. Elefanten ar ca 40 ar gammal och lever ungefar lika lange som en manniska 70-80 ar.

Denna lillen ar bara 3 manader gammal och vi fick tvarnita for att inte kora over honom. Om han lever sin fulla livslangd kommer han att leva till 2118. 100 ar fran nu.

En ung hane som vi vackte nar han lag och sov i skuggan av ett trad.

Jordbrukare och folket pa landet

Runt omkring parken ar det mest natur, grona falt och kullar. Men med ca 500m mellanrum skymtar man sma mudhouses med makuti tak mellan majsfalten. Dar bor jordbrukarna. Sma byar med fa manniskor som helt och hallet ar beroende av deras skordar. Framst ar det majs, frukt och kol som produceras har och manniskorna ar langt fran civilisationen. Italienarna som akte med oss hade med sig sakert 30 paket mjol, bonor, kakor och klader som vi stannade langs med vagen och gav till mammor och barn som kom ut for att halsa pa oss. Det var valdigt haftigt att fa se agrikulturen och mannskorna som bor pa landet har, trots allt ar det mestadels sa man lever i landet, manga akter ut till kusten endast under turistsasongen ,december - februari.

Likes

Comments