Header
View tracker

I vår kurs Chinese Culture har vi fått föreläsningar om alla de 14 stora dynastier och även haft olika studenter från skolan på besök som visat oss typiska kulturella ting. Traditionella Kinesiska kläder stod på schemat - det var dock inte de här kläderna jag trodde var traditionella utan mer de som är av silk och supertighta med hög krage.. Men de är tydligen mer "moderna".

Från en förening på vårt universitet kom några studenter därifrån och hade på sig dessa kläder och hade även med så vi kunde få testa. De visade även hur ett kinesiskt bröllop går till. Sofie och jag "gifte oss" på kinesiskt sätt och Carro var den som styrde bröllopet.

Efter lunch och innan vår enda lektion på måndagar - en powernap i trappan bakom biblioteket.

Med våra egna kläder under, var det ca 45 grader varmt. Ingen överdrift. Vi lärde oss stå med rätt hållning och sätta oss ned på rätt sätt och även här med en specifik rak-i-ryggen-hållning. Svårt att ställa sig upp sedan utan att snubbla på kjolen dock...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Planen var att fem personer från IMIT14 skulle iväg till Jinan. Tyvärr gick det inte som planerat så att alla fick åka samtidigt, detta på grund av visumtrubbel... Fyra av oss kom iväg och vår älskade vän Sofie fick extra tid hemma i Båstad.

En månad senare, den 23'e september, anlände hon på kinesisk mark.

Billy (lärare) hade tänkt skicka en av våra studentbuddies, Jason, själv för att hämta Sofie på flygplatsen. Självklart ville jag med & jag fick göra Jason sällskap. Flygplatsen i Jinan ligger en dryg timma från vårt område Changqing. Eftersom att vi bara var två så föreslog Billy att vi skulle åka buss istället för taxi. Därav var Jason och jag på "dejt" i ca 6h.

När jag fick höra att Jason aldrig varit på en flygplats, då var det en självklarhet att dokumentera detta på snap!

Strax efter att jag knäppt bilderna så gick strömmen på bara den restaurangen vi satt på. En pizzamiddag i mörker - mysigt.

Minuter innan Sof anlände. Vi hann gå igenom alla delar av flygplatsen - hur det fungerar, hur man checkar in, går igenom kontroller och liknande.

Efter att ha flugit i över 20h, vad passar bättre än att gå ut och dansa? hehe.

Vi tog en taxi hem och dumpade all packning hos mig. Tog kanske 10 min att övertala Sofie för att gå ut och 45min senare stod taxin utanför. Det blev en grym kväll på Love Song och Lake Town. 

Likes

Comments

View tracker

Hallå där!

Eftersom att det var ett långt tag sen sist, så kommer det nu några snabba bilder tagna med min iPhone bara för att uppdatering! Nu i dagarna har jag lite mindre att göra så jag ska börja med effektiva inlägg om vad som har hänt sista dagarna i september, hela oktober och händelser nu i november.

Börjar med 19'e september och en joggingtur på en måndagmorgon. Det var lagom 23 grader ute - till en början jätteskönt så valde därför att gå längre än på bara campus (de två "amazonas"-bilderna) vilket medförde att jag faktiskt gick vilse...


Vi började ha våra kinesiska lektioner med Johnson i skolans CoffeeShop


Vi har lyckats äta en del streetfood och bland annat "FESKBOLLAR" som Carro säger. Det var inte bland topp 10000 precis... watch out people! Det är liksom någon blandning som vi naivt trodde kunde vara donutsbollar.. haha, NEJ. Vi beställde dessutom tre stycken bollar som Carro, Denise och jag tänkte dela på men fick istället TRE PAKET med SEX STYCKEN i varje paket, haha! Hänvisar till Carros blogg för roligare beskrivning av dessa "feskbollar".


Nagelfix för första gången i Jinan, för ynka 23kr fick jag bort mitt gamla lack, nytt lack (åtta hela lager faktiskt!) och glitter. Värt!


En helt random onsdagskväll hade jag varit ute och joggat och på vägen hem får jag sällskap av en granne (visste inte att vi var grannar ens hehe). Vi träffar på Zaky och hans kusin Mwila och blir bjudna på drinkkväll hemma hos dem. Tar med Denise och vi går bort med öl & vin och har en grymt kul kväll!

Dagen efter bestämmer vi oss för att åka in till downtown och ett nytt shoppingmall som jag skrivit tidigare om. Lagom pigga och kräsna hittar vi en koreansk restaurang och käkar hotpot för, vad jag tror är, första gången.

Likes

Comments

Här följer, som lovat, en uppdatering som är superförsenad om de papperslösa studenterna.. Som jag skrev så åkte vi och hämtade ut de vi trodde var biljetterna kvällen innan. Vi ställde oss i kortaste kön och var jätteglada när det gick bra med våra passkopior. Det vi inte visste var att vi stod i "Refund" (återköps-) kön. Vi pratade med två som satt i luckan och båda sa att ja, vi kunde få ut våra biljetter. Glada som vi var firade vi med en middag på McDonald's (kärlek!!).


Vi åker hem och packar och är supertaggade. Torsdag skulle vi åka, vi går fram till en säkerhetskontroll och jag visar våra "biljetter" och hon säger något och pekar bort till ett ställe med långa köer och luckor... Okej, vi går dit. De förklarar för oss att vi kan få en viss procentsats tillbaka. Jaha, så vi hade lämnat tillbaka våra biljetter nu? haha. Vi ringer Johnson (lärare) och förklarar läget och håller på att försöka kommunicera med kvinnan i luckan som inte kan ett ord engelska!

Denise telefon med Johnson i luren skickas fram och tillbaka mellan oss och kvinnan i luckan. Till slut, efter en lång stund med kyliga blickar från alla stressade resenärer som stod bakom oss i kön, har vi lyckats göra ett återköp. Johnson har även förklarat att vi vill köpa om samma biljetter. Tur är så går det bra, och vi är på gång igen!

När vi skulle hem till Jinan (fortfarande sjukt att säga ordet "hem") igen, har ingen av oss kollat noggrant på biljetterna. Dels för att det står endast med kinesiska tecken och för att vi har litat på kvinnan på tågstationen som bokade om våra biljetter. Vi går iallafall till gaten och blir inte insläppta. Detta händer alltså söndagen, och måndag har vi lektion och måste vara i skolan. MÅSTE komma hem samma eftermiddag alltså. Hon som står i gaten kollar våra biljetter och säger att returen var i torsdags.... Så kvinnan som vi köpte om våra biljetter hos, har alltså bokat tur och retur samma dag (torsdagen) och dessutom med endast 1h i Shanghai. Hur tänkte hon?

Vi fick springa och försöka ändra biljetterna, men eftersom det inte var samma datum som den dagens så gick det inte. Nya biljetter hem köptes. SÅ ARGA var vi - wow.


Snabb sammanfattning;

1. Köpte biljetter online

2. Gjorde återköp på tågstationen

3. Fick tillbaka en del av biljetternas pris

4. Köpte tillbaka samma biljetter

5. Fick felaktiga returbiljetter hem

6. Köpte nya biljetter hem
7. DYR RESA!!!

Väl i Shanghai möttes vi av något som jag trodde vi saknat - regn! Kändes som Borås på väg i taxin. Vi hade inte haft regn någon dag ännu i Jinan. Nu i veckan fick vi höra att det var en tyfon, läskigt!! Iallafall, taxin från Shanghai Hongqiao tog 20min till Aidas/Hannahs/Nathalies lägenhet. Det blev grodkramar (Aida vet) och kanske lite glädjetårar också, hehe. Vi firade med en riktig middag på ett ställe vid deras lägenhet som heter Chicken&Egg - grymt gott!! Kyckling, potatismos (!!) och sås blev det andra dagen hehe, och toasten på bilden den kvällen, WOW! Det var även HappyHour så drickandet började redan där.

Efter middagen, snabbt hem i regnet, dusch och uppfräschning inför kvällens bravader. Hela IMIT kom över till deras lägenhet och det var en reunion, som alla hederliga Borås-förfester. KUL! En klubb vid namn M1NT, även känd som haj-klubben (ja, det fanns hajar), blev vår första kvälls destination. Den låg på 24’e våningen mittemot kända skyskrapor, dvs en grym utsikt. Vi kom in och blev serverade allt med hjälp av en promoter. Tog ingen lång stund innan IMIT var samlade på dansgolvet som om det vore KlubbPank på X&Y haha.

På fredagen var det dags för efterlängtade FakeMarket! Var sjukt taggade och redo att pruta. Vi åkte till ett ställe som låg i tunnelbanestationen. Tog någon minut innan vi blev jagade av en kille som frågade vad vi letade efter och tog med oss in i ett rum, som låg i ett annat, som i sig låg i ett annat rum längre in….. Där fanns tydligen det bästa av det bästa och bara några åt gången blir insläppta. Tur det, för så trångt och varmt som det var, kunde man LÄTT svimma. Några timmar senare kände vi oss redo att åka hem. Med trötta armar och sommarkläder halvsprang vi från tunnelbanan hem sen. BLÖTASTE dagen i Kina.. Med vit jeanskjol blev det en trevlig syn på stan innan jag fick springa upp och torka ifred haha.

Vi köpte med oss mat och snabbt in i duschen, byta om och det var dags för utgång numero dos. Denna kvällen på en klubb som heter Linx, sjukt pampig klubb med obegränsat med drinkar. Jag, Hannah, Sanna och Louise blev hämtade från dansgolvet av en tjej som kan ha varit promoter åt en man som redan satt där själv. Vi fattade ingenting… Men han ville bara fylla ut soffan och i gengäld fick vi champagne, nice deal! Några glas och det var dags för dans igen med IMIT.

Lördag och oavsett mående var det dags för en runda på stan, men först en maffig pannkaksbrunch med flickorna. Rundan blev långvarig och timmar gick åt att gå i butiker med x-antal våningar och att prova kläder….. Men till vår förvåning fanns inga klackskor i större storlekar än 38 (!!!) på till exempel Forever21 osv. Behövde verkligen hitta något bekvämare än mina stilettklackar efter två långa danskvällar/-nätter och med en tredje kväll i sikte. Men nä.. ingen lycka på den fronten!

På kvällen var alla veliga och planlösa. Men Aida och jag var ändå taggade på att gå ut och käka och sedan se vad som händer runtomkring. Började med en till middag på Chicken&Egg med Denise, Nathalie, Charlotte och Jimmie - trevligt!! Efter maten gick vi längs en gata med barer och fastnade på en jättemysig bar. Charlotte gick hem efter en drink och Carro mötte upp oss strax därpå. Även Thomas som vaknade sent på kvällen kom dit och gjorde oss sällskap. Drink efter drink, och de skulle stänga… Denise och Carro promenerade hem och Aida, Thomas och jag gick vidare. Skulle det bli tredje utekvällen i rad? JA, varför inte! Vi hörde av oss till promotorn och det som gällde var en klubb som hette Fusion. Vi dansade, ännu en kväll, ihjäl våra fossingar medan Thomas fastnade för DJ’n, hon visste vad bra musik var. En spontan, oplanerad kväll men som blev en av de roligaste! Jag och Aida avslutade kvällen på hennes balkong med en magisk utsikt, fnitter, skratt och tårar (resans höjdpunkt helt klart<3) Haha, många känslor, så mycket att prata om och så lite tid ihop.

Dagen efter, söndagen, var Shanghai’arna tvungen att gå till skolan medan Jinan-squaden tog en effektiv andra runda på stan. Runt lunch möter vi upp nästan alla IMITare och lunchar på …. Chicken&Egg, haha, innan vi går hem och packar för att åka hem.

Vi är framme i Jinan sent på kvällen och är dödshungriga. Oscar väljer att åka hem medan vi tjejer letar efter mat. Vad som helst, var som helst, NÅGOT! De som fanns, var stängt. Vi var mitt ute i ingenstans i Jinan, en söndagkväll utan mat. Ingen av oss hade mat hemma heller.. Vi sätter oss i en taxi och vi försöker förklara för honom att vi vill ha mat. Han börjar köra men tittar och pratar med oss som att han vill veta var vi ska. Vi pekar lite höger, vänster, hit och dit och tillslut hittar två-tre restauranger på en gata. Går in där och ser att kött ligger utanför kylen bredvid kassan.. Krävdes endast en blick för att vi alla skulle gå därifrån. Men så ser vi en streetfoodvagn utanför och går dit och blir mötta av den kanske sötaste gubben i Kina hittills<3 WOW, drömgott, snäll gubbe och oklar kommunikation. Mätta och belåtna tar vi taxi hem.

TACK SHANGHAI!
Ses vi snart igen tro?

  • 309 readers

Likes

Comments

Tjena! Idag fyller min lillebror år och jag fick vara med och sjunga för honom på morgonen (12.00 här) via Skype när vi satt i taxin påväg in till Harmony Shopping Mall här i Jinan. Han fick förstärkning av två andra röster i bilen, Carro och Denise, haha. GRATTIS FADI!

Nu till ämnet och inlägget som skulle upp förra veckan när vi lärde oss skriva kinesisk kalligrafi på Chinese Culture lektionen med Billy. Några frivilliga studenter kom och hjälpte oss, tackar för hjälpen då det är sjukt svårt att veta när man ska trycka ner penseln och lätta på trycket. Killen som hjälpte mej var jätteduktig och hade grymt flyt när han skrev. Dessvärre kunde han knappt någon engelska, så det blev svårt att kommunicera. Att försöka förklara vad jag ville skriva på kinesiska blev minst sagt en utmaning, haha. Exempelvis tog vi årstider och därmed något som symboliserade varje årstid. Att försöka förklara snö... "Snow, okey.. you know the white things coming from the sky.... falling down... no? okey.. BILLY!" Typ så var det, Billy fick förklara för honom och de andra men det var ändå kul! Han var snäll och ville verkligen hjälpa till.

Själva tekniken att hålla i penseln var avancerad bara den. Man håller liksom rakt uppifrån, vilket inte alls är som man är van vid att man håller i en penna. De pappersarkiven vi fick underlättade väldigt mycket för var man skulle börja och uppskatta var det skulle få plats. Häftigt!

Varje student ville ge en "gåva", vilket är väldigt vanligt att man ger här i Kina, till oss. Vi fick större papper med kalligrafi och min student skrev: I Love China, datum och mitt namn + hans. Haha, charmigt! Här är vi alla på bild med studenterna som hjälpte oss och Billy tyckte att vi skulle visa upp våra gåvor, som vi stolt gjorde.

  • 485 readers

Likes

Comments

Halva veckan har gått och vi går återigen på helg på en ONSDAG! Så nu är vi lediga tills på måndag igen, wow! Det är nämligen Mid-Autumn holiday här i Kina och de firar midhösten (?) och äter mooncake. Idag hade en av våra StudentBuddies, Jason, köpt en av de bästa mooncakes'en på Business Street som jag fick på lektionen. Snällisen! Ännu okänt vad det är, recension kommer när vi undersökt saken. Som jag skrivit innan, måste alla ha en StudentBuddy som kan hjälpa en med kinesiskan eller vad som helst annat. Idag träffade jag min StudentBuddy, Oliver, på en av lektionerna som vi har ihop med dem. Hade "paxat" honom på WeChat haha, så hade ingen aning om vem det var av alla. Kineser använder WeChat hela tiden. De smsar, ringer, skickar röstmeddelanden och betalar genom appen. Har man inte WeChat här, då kan man inte komma i kontakt med the locals.

I Fredags var vi på skolan 7.15 (!!!!) då vi skulle åka iväg med några amerikaner, som tydligen går på skolan de med, till Kinesiska myndigheten för att lämna in våra pass och alla våra handlingar samt Physical Examination Report. Vi är alltså "papperslösa" i två veckor nu... Efter det var det låååång vila och planering av utgång!

Vi alla, förutom Carro som låg hemma och var sjuk, var supertaggade på utgång. Så vi hängde med några afrikanska killar från skolan som vi lärt känna. Drygt en timme till Jinan City och vi hamnade på en mer västerländsk klubb, eller afrikansk... Typ första gången vi såg så många icke-kineser här i Jinan, haha. Vidare till nästa klubb som var endast afrikanska människor och Denise, Oscar och jag. Mycket spännande då det inte kändes som att vi var i Kina överhuvudtaget.

På lördag hade vi bara tagit det jättelugnt och gått på stan och käkat. Men senare på kvällen hör killarna av sig igen och Denise och jag hakar på även då. Denna klubben var en av de sjukaste, haha. Massor med framträdanden av, vad det verkade som, "kändisar"/DJ's som alla filmade och gratis drinkar hela kvällen. Sjukt!

Vi har bokat tågbiljetter till.... SHANGHAI, så vi åker imorgon och är tillbaka på söndag. Förhoppningsvis ska det inte vara något problem för att vi inte har våra pass. Vi har fått höra både att det ska gå att åka och inte.. Steg ett blir att åka och hämta ut biljetterna redan ikväll för att undvika köer imorgon. Steg två blir att se snäll ut och visa passkopior och kvitton från myndigheterna och hoppas på att få åka med, haha. Sker allting som planerat så ska vi bo hos våra vänner som redan är där, shoppa och turista (och krama luften ur min Aida!!). Fortsättning följer med en update om de papperslösa studenterna - håll tummarna för oss!

  • 611 readers

Likes

Comments

Snart en vecka sedan sist jag kikade in här. Inget särskilt har hänt egentligen, mer småsaker. JO - skolan har dragit igång på riktigt. Vi hade en riktig skolvecka (förutom en kurs som börjar först nästa vecka, så har haft två inställda lektioner) och det är verkligen inte mycket men obligatorisk närvaro gäller här. Som när man var liten igen.

LÅNG sovmorgon uppskattar vi väldigt mycket på måndagarna. Tisdag är inget farligt heller. Marketing kursen är väldigt lik den vi precis läste på vårterminen, E-Business, så vi känner igen mycket - mer repetion. Onsdagar har vi inte känt på helt ännu, för att vi ännu inte påbörjat Java. Vi hade också önskat fler kinesiska lektioner, vi lär oss mycket varje lektion och det går förvånansvärt snabbt att börja snappa upp ord när vi försöker kommunicera med kineserna. Lediga varje torsdag - dröm! Fredagar har vi inte haft ännu heller, men vi har varit iväg på polisstationen och hos myndigheter på fredagarna för att ordna uppehållstillstånd. Nu till Lördag - jo, lika chockade var vi när vi såg schemat och förberedde argument för att ta bort det som vi trodde var lektion där. Vi kom inte så långt med våra argument innan Johnson hann förklara att det inte är en salslektion, utan mer aktiviteter. De kommer vara flexibla tider under helgen, ej schemalagda. Vi kommer exempelvis bestiga något berg nära Jinan och då kommer våra studentbuddies följa med och vi ska samtidigt träna vår kinesiska bland lokalbefolkningen (vilket vi har gjort sedan vi landade i Beijing) men KUL!!

I söndags hade vi den hittills värsta luftkvalitén sen vi flyttade hit. Hemma i Sverige ligger pollution-halten på ca 30-40. Vi hade inte märkt något innan söndagen då vår halt här i Jinan låg på hela 227 senare på kvällen. På måndagen var den fortsatt hög, och vi var på Business Street och lunchade innan vi gick till skolan och där blev det tungt att andas ett tag. Känns mer som att man har sämsta konditionen, inte värre än så egentligen. Vi hittade även Spar (någon supermarket som har ost och annat gott) så jag passade på och köpte mask. Mest för att appen rekommenderade det och jag ville testa.

I ett paket fanns det sex stycken masker och kostade 6,45 RMB. Billigt billigt! Vi kände oss inte alls fåniga eller så, om inte mer uttittade än förut haha. Ungefär 20 sekunder kunde Carro ha på sin, mest för min Snapbild, men jag och Denise gjorde längre och ärligare försök tills vi svettades ihjäl. Var alltså jobbigare med mask på. Inget jag kommer ha igen, haha. Oscar vågade inte ha på sig masken på campus, för att vi än inte har sett killar ha på sig mask. Bild på tandläkar-gänget har ni nedan.

Angående lunchen på stan.. Haha, oklart hur det blev så att jag beställde TVÅ sallader. Så blev det iallafall och vi alla kunde äta en så oasiatisk-lunch som möjligt, haha!

  • 689 readers

Likes

Comments

Lördag idag och första gången vi får sova ut i det här landet. Skönaste på länge. Igår på kvällen skrev Oscar i vår WeChat grupp med kinesstudenterna att vi skulle ha en mindre fest, alla var taggade. Men jag har lyckats bli sjuk och valde att stanna i min lägenhet istället och dricka min nya favoritdryck - iste!

Vi behövde vara i skolan i någon timme igår bara för att fylla i ännu ett formulär och lämna in ytterligare passkopior. Efter det köpte jag myggmedel - fått 27 myggbett (på riktigt!!), jag som aaaaldrig blir stucken annars - och de andra lunchade i skolan innan vi gick hem igen. Jag köpte med mej mat hem. Vi var hemma tidigt och jag gick och la mej med en gång och sov i säkert 2-3h. Vaknar sen och tror att jag kan vara med de andra på festen men nä..

1. Ont i min visdomstand - kan därav inte öppna käken eller tugga, åt ingenting igår.
2. Solsting - kan ha haft feber igår och mådde illa, typiskt.
3. Fått gula fläckar på händerna som inte går bort! Carro har också fått likadana fläckar.
4. Konstant huvudvärk oavsett hur mycket vätska jag får i mej.
5. Allmänt ont överallt.

Mycket av det är för att vi inte fått vila än. Så jag var nöjd med mitt beslut om att stanna hemma igår kväll. Resulterade i att jag vaknade mycket piggare idag. De där gula fläckarna är väldigt random.. Carro fick det först för några dagar sen, och jag fick det i förrgår. Hon misstänkte gulsot (?) och skrev till sin mamma (som är sjuksköterska) och frågade om vi var döendes. Svar nej, haha. Vi googlade och kom fram till att vi har leverproblem. Det kan absolut stämma med tanke på min sommar, haha, men stämmer inte in på Carro. Igår gjorde Oscar bedömningen att det är blekningsmedel, måste vara något vi har tagit i, oklart vad.

Mamma ringde innan idag, precis när Carro och Denise lunchat färdigt här hos mej, och frågar om jag vill vara med på frukosten hemma i Fristad. Vi Skype'ar och jag får sitta på min plats vid köksbordet hemma i Fristad och titta på när de åt riktig svensk frukost, bland annat hushållsost, haha. Passade även på att visa upp min lägenhet!

I måndags hade vi en mindre introduktionsceremoni på skolan med några afrikanska utbytesstudenter som också visade sig bo i vår trappuppgång. Rektorn, vice rektorn, internationella koordinatorer och andra viktiga personer satt med på mötet. De hälsade oss välkomna, gick igenom regler och policys och önskade oss lycka till under vårt halvår i Jinan. När rektorn började prata blev vi förvånade över att inte förstå hans engelska, vi tog föregivet att han skulle hålla sitt tal på engelska. Men det var visst på kinesiska och det märker vi först när den unga kvinnan bredvid honom börjar tolka med felfri engelska. Wow, inte ens rektorn för ett universitet kan engelska. Inte heller "chefen" för International Education på Jinans alla universitet - komiskt! Mötet avslutades genom att alla deltagande på mötet fick ställa upp på bild, de "viktiga" personerna satt ner och vi studenter fick stå bakom, haha.

Vi gick en guidad tur på campus tillsammans med Johnson (lärare) och fick också eget klassrum för oss internationella. Jag blev även ansvarig för nyckeln till klassrummet, haha.. Det är även så att efter varje lektion förväntas vi släcka lampor, stänga av fläktar och sudda på tavlan samt låsa dörren. Det är VÅR uppgift?! Mycket intressant.

Med tanke på att det var vår första dag på skolan, så ville jag dokumentera det med en bild (skräll som vissa hade valt att säga, haha). Jag ber en av portvakterna till campus att hjälpa oss knäppa en bild med min systemkamera. Jag ser att han inte vet hur han ska göra så jag tar en provbild och visar knappen och allting, sen pekar jag på oss och försöker förklara hur han ska göra. Det visar sig att den här mannen aldrig hållit en kamera förut och första bilden ser ni nedan.. (vi stod längst åt vänster... utanför bilden) Vi kunde inte hålla oss för skratt när han inte kan stå still med kameran så mycket som han anstränger sig för att trycka på en knapp. Tillslut får jag bilden och den saknar fokus haha, men duger! Tack, portvakten, du var duktig!

  • 790 readers

Likes

Comments

Torsdagar är vi alltid lediga på enligt schemat. Men sedan vi kom till Kina har vi inte fått en enda sovmorgon, särskilt i Jinan. Om inte något på skolan, så är har det varit massa fix hit och dit. Idag stod Physical Examination på schemat och vi blev hämtade utanför vårt hus 6.30. Just denna tiden för att vi skulle hinna dit innan trafiken kom igång och undvika köer på sjukhuset.


Tog en timme i taxin och jag sov hela vägen dit. Billy, läraren, och en student buddy vid namn Clark (vet inte hans ”riktiga” kinesiska namn) följde med oss. Väl framme får vi vänta en stund tills de öppnat. Sedan lämnade vi in pass och betalade hela kalaset på ca 470RMB - motsvarar ca 600SEK. Nu hade vi det formuläret som läkarna skulle fylla i med värden och signatur.

Det är viktigt att inte ha ätit eller druckit 12h innan att undersökningarna görs. Så vi var både trötta och låga på energi. Vi hann knappt reflektera över detta och ville bara få allt gjort för att kunna gå och äta sen. Så vi börjar med blodprov, vilket var det värsta för mej. Hemma i Sverige brukar jag få nyponsoppa och ibland smörgås, detta trots att jag ätit innan, plus att jag måste sitta en stund och krama en boll för att de ska kunna hitta var de ska sticka. Jag förklarade för Billy att det kommer bli svårt, så min plan var att göra alla andra tester, äta och dricka något snabbt och sedan låta de göra blodprovet. Han var snäll och frågade åt mej, men nej. Detta skulle ske i just denna ordningen…

Det var ett bord med en dator på, bakom det sitter två läkare i rock och munskydd och har ett improviserat armstöd gjort av x-antal munskydd som det bara tejpat ihop. Detta var ”blodprovrummet”. Så det var bara att sätta sig i stolen mittemot och alla i väntrummet kunde stå och titta. Försök ett görs med ett stick, utan resultat. De testar andra armen, inte där heller. Byter arm igen, och jag börjar bli sur för det var detta jag menade. Det bildas även kö bakom mej och de alla i kön ville titta på den icke-asiatiska tjejen (trots att jag är från Libanon som ligger i Asien, så är jag intressant med mina stora ögon här) som inte kunde lämna blod. Jag tittar bort alltid när jag blir stucken och måste alltså titta på de som står och bevakar mej. Jättejobbigt!


Nu är vi på försök fyra och en tredje läkare gör nu ett försök och kunde fylla en halv behållare. Men det var inte tillräckligt, utan hon behöver ta mer så hon säger ”sorry” och den andra läkaren säger ”relax” med den enda engelskan jag kunde höra på det sjukhuset. Blev så frustrerad att jag fick tårar och ville bara därifrån. Billy kommer och hjälper mej hålla för ”sticket” i andra armen de stuckit i och de tre läkarna får äntligen det de ska ha. DONE!


Mindre dramatiskt urinprov görs, sedan vidare till små rum på andra våningar. Det vara bara in och ut och hit och dit, lite flummigt. BMI-test, blodtryck, EKG, X-Ray, ultraljud som nästan gjorde sönder ens revben och sist syntest, som verkar ha godkänts hursomhelst. Läkarna pratar inte med en, bara rycker åt sig pappret, blir arga och har uttryckslösa ansikten. Ingenstans som i Sverige där de frågar varann sekund om man är okej eller försöker prata om livet. Haha, nej nej.


Efter att allt är färdigt då ska man lämna in lappen ifylld nere i receptionen, vi fick dock inte göra som alla andra genom att bara lämna in och gå. Nej, de ville fota oss (notera att bilder togs med en telefon) när vi lämnade in våra rapporter till deras personal och utan att titta in i kameran. Inte alls stelt. De ville fånga det in action liksom. Vi frågade Billy varför och han skrattade för han insåg hur obekvämt det var för oss. Han förklarade att de ville använda bilderna på deras hemsida och visa att västerlänningar var på besök. Ja, ni hör ju.

Resultatet kommer om en vecka och då kan vi ta med det till polisstationen för att få uppehållstillstånd. Mitt EKG såg annorlunda ut till skillnad från hur de andras såg ut, haha.. De andras var bara som längst till höger på bilden, inga konstigheter. Men hoppas att de godkänner, så man slipper gå dit igen.

Efter 16h utan mat, tog vi första bästa stället vilket blev koreansk friterad kyckling och öl - DRÖM! Gick till en supermarket efter det som ligger på QuanCheng Square och där hittade jag *trumvirvel* OST, haha! Tio skivor för 27RMB, dyrt men värt för då kunde vi äta ostmackor till kvällsmat. Sov hela vägen i bilen hem sen samt 2h i soffan hemma. Imorgon väntar nya äventyr - spännande!

  • 818 readers

Likes

Comments

Alla flyg gick väldigt bra, även mellanlandningen i Qatar i 8h. Väl framme i Kina, när vi hade gått igenom kontroller, åkt till bagagebyggnaden med någon tunnelbana, så gick vi till en informationsdisk för att be om hjälp att hitta till vårt hotell. Tjejen är supertrevlig och kan engelska. Hon ringer hotellet och de beskriver för henne hur vi ska ta oss dit. Vi får instruktioner med kinesiska tecken och ger oss ut för att leta taxi.

Påväg ut till gatan så skriker en man mot mej "TAXI" varav jag av bara säger "YES!!!". Tänkte att det var skönt att vi fick tag på en så snabbt, för det var låååånga köer utanför till buss och taxi.

Vi möter upp den här mannen och jag visar adressen vi har fått på lappen. Han säger "Yes" bara. Jaha.. okej.. Jag frågar vad det kommer kosta och han svarar "600 yuan". Nej, det kunde vi inte gå med på, även om vi skulle dela på fyra personer. Så jag sätter igång och börjar pruta - "400" säger jag och han blir nästan förolämpad såg det ut som. "No, 600" han fortsätter stå på sig så vi bestämmer oss för att hitta annan taxi och börjar gå ifrån honom. Då ropar han efter oss "OKEY, 550". Han var alltså villig att gå ner i pris, så jag fortsätter med "400" bestämt.

Detta pågår en stund tills han tillslut säger "yeah yeah, 400...." bittert. Han hade inte bilen precis utanför heller. Det visade sig att vi skulle behöva gå en bra bit till ett parkeringshus med våra väskor. Vi var tvungna att åka rulltrappa ner och jag kunde omöjligt få med två väskor så jag frågar (med snällaste rösten) om han kunde hjälpa mig med ena väskan och han säger något på kinesiska och rycker ena väskan åt sig, haha!

Nu står vi vid en vanlig "fem-platsig" bil, personbil alltså. "This car" säger han. VA? menar han allvar... Jag hade förklarat klart och pekat tydligt att det var vi fyra personer med minst två väskor var! Då säger han att vi får ta två bilar (alltså kanske först köra två, sen tillbaka, sen hämta de andra.. dvs 400yuan/bil). Av ren frustration börjar vi skratta och säger att nej, detta går inte. Han hade precis sagt att det skulle ta ca 2h till hotellet.

Så börjar allt negotierande om från början.. Jag förhandlar till oss en större bil - en form av minibuss - till priset av 500yuan. Alla nöjda och glada. Hans "vän" kommer en bra stund senare med större bil och vi åker in till hotellet. Detta sker i samband med alldeles för mycket trafik som alla tutar och trängs framför och bredvid. Många gånger skrek vi nästan till när någons speglar nästan drogs med vår bil, eller när mopeder med två-tre personer utan hjälm hann swisha förbi precis innan vi skulle kört på dem. Vi fick ett lyckligt slut iallafall, vi kom fram till hotellet oskadda vid 19.30.

SÅ, vi har alltså varit i Kina sedan i fredags när vi landade 9.20 svensk tid, 14.20 vår tid. Känns dock som att jag har rest sedan i onsdags, från det att jag åkte till Danmark tills det att jag är hemma (sjukt att jag kan säga ”hemma i Kina”) i Jinan.

Egentligen har hela resan gått till så här;

• Sverige till..
• Danmark där jag sov en natt hos min moster,
• Köpenhamn - från Kastrups flygplats till..
• Qatar där vi hade 8h mellanlandning, sedan..
• Beijing och en natt på hotell där, och dagen efter tåg till..
• Jinan som också är slutdestination!

Vi var sena från Beijing till Jinan för vi missade vårt tåg (!) detta på grund av sightseeing på dagen som gjorde att vi checkade ut försent och allt blev sent. Oscar såg till att få nya biljetter, även de första klass som de vi bokat, och utan att betala något mer. Borde inte gått egentligen, men nu hade vi turen på vår sida efter allt elände med bagagen på tunnelbanorna och centralstationen.


På tal om centralstationen, den är kanske lika stor som Borås innerstad, om inte plus lite till. Fyra våningar gick vi igenom, kan finnas fler som vi inte märkte. Rulltrappor, passkontroll, säkerhetskontroller. Krävs mycket för att åka tunnelbana eller ta tåg här i Kina. Tänk också att det var omöjligt att gå med två resväskor utan att behöva väja för personer som inte tog hänsyn till hur mycket vi släpade på.

Väl framme i Jinan, blev vi upphämtade av två av våra lärare, även koordinatorer för internationella studenter på universitetet. Två studenter från universitetet följde också med.

Här i Kina har de personer som kan engelska ett engelskt namn utöver sitt kinesiska och det är vi glada för så vi kan uttala. Vi har Billy - vår Chinese Culture lärare och närmaste kontaktperson. Vi har också Johnson - internationell koordinator och Chinese Language lärare.

Vi åkte med lärarna och de två tjejerna till våra lägenheter som vi bor i. Ute på ”parkeringen” utanför vårt hus stod alla de andra ”student buddies”, även de studenter som är lite som faddrar för oss här, och väntade på oss. De stod i en halvcirkel och några lyste på oss med ficklamporna på deras telefoner, haha. Vi kände oss inte alls uttittad eller så. Helt från ingenstans kommer en tjej fram till mig, väldigt närgången, förstod inte om det var en kram eller vad hon försökte göra. Jag sträcker fram handen och tänker presentera mig när hon avbryter och säger:

Hon: You are beautiful, very big eyes!
Jag: ehhh… haha
Hon: How old are you? are you married?
Jag: 22, no I’m not married.
Hon: VERY BIG EYES

Givande konversation, haha. Killarna bär upp våra väskor och vi åker och handlar det nödvändigaste och köper med oss Burger King, dröm! Därefter blev jag med min första lägenhet!!

  • 945 readers

Likes

Comments