Godmorgon godmorgon!
Nu börjar mina ögon bli trötta igen, jag är inte riktigt van vid att sova såhär lite på en natt innan jag måste upp och börja leva.
Jag har nämligen varit vaken sedan 6.30 imorse och fick redan efter tio minuter gå ut i det äckliga vädret för att ta med lillsessan till dagis och göra henne glad.
Jag är ju som jag kanske nämnt i småland just nu och blev tvungen till att åka hem tidigare än planerat då lite saker dök upp. Syskonen blev jätte besvikna och ledsna igår kväll när jag fick beskedet så då kompenserade jag det lite med att gå upp med dem på morgonen idag så dem hann se mig lite innan jag skulle iväg igen.

Jag var uppe så tidigt att jag kunde äta frukost o titta på nyhetsmorgon, då är det illa!
Nu sitter jag med min bok och anteckningsblock i soffan och väntar på att dem äldsta två ska komma iväg till skolan. När dem gett sig av ut i snön så ska jag sätta igång med läsandet och sedan kanske sova lite till. Jag har desperat letat efter kaffe ända sedan jag kom hit men inte hittat något, så helt nöjd är jag inte.

Nu försvann dem iväg, ha det så gott allesammans!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag har varit en så fruktansvärt bra dag, varför vet jag inte riktigt då jag egentligen inte gjort något speciellt, den har helt enkelt bara gått rätt.
En annan sak som jag inte vet är varför jag sitter här inne och skriver. Jag har haft en sådan lust att skriva dem senaste dagarna men vet då fan inte om vad. Vad ska man säga liksom, att jag åkt tåg hela dagen och läst en bok? Intressant!

Jag har varit så glad dem senaste veckorna, jag har mått så bra av så lite. Utåt så har det väl kanske sett ut som att jag gått in i någon form av depression men på insidan har jag mått så fruktansvärt bra.

Det var någon som gav mig iden om att åka ut till en liten stuga på landet, komma bort och bara få vara liksom.
Landet? tänkte jag. Vad fan ska jag där o göra? Jag är en storstadstjej som måste ha nära till affären när chokladsuget slår till 21:45 på kvällen, nära till festlivet, solarium och tillgänglig för vänner dygnet runt. Vad skulle jag göra på landet? Studera myror typ.
Jag bara såg framför mig hur jag redan efter en timma av uttråkning, skulle sitta ute på grusplanen och sorterade gruset efter dess olika gråa nyanser ."50 shades of grey" ha-ha.

Jag åkte ut dit och gav det en ärlig chans.
Jag satte på flygplansläget på mobilen och "stör ej", slutade engagera mig i alla människor, svarade inte på samtal eller meddelanden, gjorde bara saker jag ville och isolerade mig från resten världen. Bara jag.

Jag kom även ut några få gånger på promenader i naturen, och jag har fobi för skogar. Det var rätt mysigt faktiskt, jag fick se hästar, svanar, renar och möss. Massa fint som man annars inte ser i storstan (om det inte har en polis på ryggen eller krafsar i en soptunna då såklart).
Det var faktiskt skönt att inte höra en enda röst, bara vinden som blåste i träden och vattnet som forsade i bäcken. Det gav sån frid av att bara kunna stanna upp och faktiskt njuta av det.

Jag blev förälskad.

Äntligen hade jag hittat mitt ställe där jag kunde slappna av till fullo och bara få njuta av att leva. Varje chans jag fick så åkte jag dit och stannade så länge jag kunde varje gång. Det fick mig att inse varför hela min svenska släkt bor en bit bort från stan, det är så annorlunda där ute och det ger en helt annan energi. Omöjligt att inte älska det.

Självklart har ångesten hälsat på, men absolut inte lika ofta som den annars gör där hemma. Jag tror absolut att det har med miljöombytet att göra, samt att jag tagit mer tid till mig än jag tidigare gjort.
Jag har till och med börjat läsa böcker igen!
Don't get me wrong, jag älskar att läsa och det är något som också legat och gnagt i min hjärna ett bra tag att jag vill göra. Jag har bara inte ansett mig ha tid till det. Men gud så fel jag haft.
Så nu har jag börjat läsa igen och även det lilla får mig att må bättre, för det är något jag vill göra och som jag ser till att ta mig tiden till nu.

Jag bara hoppas att detta fortsätter i en god takt, jag älskar positiv förändring och mår så bra utav det.
Nu är jag dock ute på landet i småland och hälsar på familjen så här blir det inte jätte lugnt och stillsamt direkt. Tur är det att jag samlat energi i veckor nu så att jag orkar leka med kidsen och vara världens bästa storasyster.

Vart jag hamnar när jag är tillbaka i västra götaland igen återstår att se, mycket beror på min energinivå efter denna veckan.
Nu ska jag äta chokladflingor och massa annat gott som bara mamma har!
Ha det så gott allesammans!

Likes

Comments

Här är låten som gjort mig på världens bästa humör idag. Jag har bokstavligt talat gått med den i lurarna och dansat i regnet påväg till bussen. Jag var på så bra humör att jag skippade paraply och luva och faktiskt tyckte regnet var skönt!
När jag kom till hållplatsen stog det fakiskt ett helt och fint paraply där och väntade på en ny ägare, ifall ifall jag skulle behöva det senare kan man tänka ;)

It's a good day!

Likes

Comments

Hello fuckers! Här sitter jag med brorsan på Espresso House och tar oss en frukost innan vi går till bussen. Det är som såhär att vi åker upp till Norge idag och hälsar på vår lilla fam där uppe. Brorsan har bokade biljetter hem på söndag men jag sticker på obestämd tid så vi får se hur länge jag klarar mig från min kära hemstad.
Jag har verkligen inget mer att säga nu så ni får överleva ändå. Kyss o kram o ha en grym fredag allesammans!

Likes

Comments

Jag ska nog aldrig med nyvakna ögon springa upp till fönstret för att se all den vita snön igen. Fy fan vad ont det gjorde! Återhämtning behövdes!
Annars så mår jag bra i sängen under mitt täcke och med en värmefläkt på golvet som gör sitt jobb utmärkt bra.

Nu har jag missat att blogga en del och för det ber jag om ursäkt. Jag ska berätta om varje dag lite snabbt.

I fredags var jag bara hemma hos Klaudia hela dagen och kollade på Grey's Anatomy och åkte hem på kvällen när det blev dags att sova.

På lördag blev jag väckt av en uppstressad Klaudia och blev direkt tvungen att göra iordning mig för att åka in till Vasa för att ta några glas. Konstigt nog kunde jag inte ens dricka en tredjedel av det jag köpt ,för att smaken av alkohol inte tilltalade mig den kvällen, så Klaudia fick ta resten.
Vid niotiden åkte jag mot Valand för att möta storebrorsan på La Gondola Trattoria för att äta. Under kvällen serverades vi av vår goa vän Denise och åt så sjukt god mat!
Efter all mat tog vi taxin till Bergakungen för att titta på filmen "The Night Before". Jag måste säga att den var sjukt rolig och trippad och min träningsvärk bara blivit värre efter filmen av allt garv.
Efter bion sa vi hejdå och jag tog en snabb sväng förbi Valand och sa hej till en polare innan jag drog till Chez snabbt. Det blev en kort visit där innan jag åkte med Klau hem och sov hos henne.

På söndagen vaknade vi sent och fortsatte som vanligt att kolla på Grey's Anatomy innan jag återigen åkte hem och egentligen skulle decka. Det blev ändrade planer och jag dygnade istället så att jag skulle kunna ändra mina sömnrutiner.
På måndagen åkte jag in till skolan jag inte längre går på och åt lunch med Klau innan jag tog vagnen mot TT's jobb för att säga hej till dem. Fick blivit uppdaterad om läget under en promenad och fick pussat lite på min lille bebis som för all del börjar bli stor nu. Han fyllde 1år i söndags med faktiskt! Det är svårt att förstå att det verkligen gått ett år sedan han var så liten.
Men men! Jag sa hejdå till dem och tog tåget till Kode för att hämta upp mitt bankkort från posten och åkte sedan till brorsans jobb i stan.
Där började jag med en kaffe för att få upp energin och käkade sedan lite mat.
Efter maten och ett gott sällskap av dansande och sjungande personal med överskottsenergi, åkte jag till en polare och satt med honom i timmar och bara snackade om allt möjligt.

Jag uppskattar verkligen folk som man glömmer bort tiden med och kan ha roliga och intressanta samtal med så länge utan stopp.

Efter jag varit där så åkte jag hem och la mig ganska så snart och nu är vi här igen! Tisdag "morgon" och jag är halvt pigg och glad.
Jag har inga som helst planer förutom på kvällen då Tina bokat mig. Jag har ingen aning om vad vi ska göra men det märker vi senare!

Puss och kram på er sålänge!

Likes

Comments

Jag släcker belysningen i rummet och sätter på mig mina hörlurar. Jag trycker play på spotify och stänger ute världen. Jag känner mig sådär lagom instängd och gömd i min säng som är fylld av väskor och kläder. Lagom gömd för att kunna öppna upp mig och blotta mitt inre.

Musiken triggar upp tårarna men det är för tidigt nu, jag har ju inte ens fått börja skriva än. "Jag måste ju för fan kunna se skärmen jag skriver på" skäller mitt undermedvetna på mig. Skärpning!

Det är såhär det ligger till, den där perioden är tillbaka igen. Den perioden där jag bara går runt och mår piss, inte orkar göra något på dagarna och tvångs sover för att slippa ta itu med vardagen. Den perioden som gång efter gång får mig att sitta uppe hela nätter och tänka över mitt liv, förflutna, misstag, dåliga beslut och allt annat som får en att må sådär förträffligt misslyckad som människa.
Jag går runt hela dagar med en äcklig känsla av obehag i min egna kropp. Jag vet inte vad som får mig att må som jag mår, jag bara går runt och väntar på att något tragiskt ska hända så att jag åtminstone kan sätta ord på det som plågar mig varje vaken minut i min vardag.
Men det kommer aldrig.. det är bara ångest.

Något som plågat mig extra den senaste tiden, nej nu ljög jag, något som plågat mig i många år som jag inte kan förstå mig på är hur lätt jag har för att undervärdera mig själv. Jag sätter inte rätt värde på mig själv, det har jag aldrig gjort.
Man undrar hur svårt det kan vara att sätta sig själv först me tro mig, det är inte lätt. I mitt fall handlar det inte om att jag inte kan göra bra saker mot mig själv, belöna mig när jag gjort något bra eller göra saker som får mig att bli glad. I mitt fall handlar det om att jag inte sätter mitt egna värde före andra.

Jag vill ge er ett exempel och vi tar en person som ni kunnat läsa om här på bloggen tidigare.
Mannen som utsatte mig för ett sexuellt övergrepp när jag var 13år gammal.

Innan allt hände var han en del av mitt liv som kid, jag stortrivdes med honom och han var helt grym i mina ögon. Han körde häftiga bilar och jag fick hänga med. Han var en bra människa, sedan hände det som inte fick hända. Han hade en hemsk person gömd bakom allt det goda.
Det värsta var att efter allt hände kunde jag på något sätt inte hata honom även om jag samtidigt hatade honom mest i världen. Jag hade svårt för att inte dela upp honom i två olika personer, jag ville så gärna tro på att han bara var den där snälla omtänksamma och beskyddande mannen. Jag ville inte inse att han var en pedofil som valde att förstöra mitt förtroende för honom och min trygghet i min egna kropp. HAN valde att riva sönder mitt inre och stampa på det och jag sitter ibland och undrar om han verkligen menade det, om han visste vad han gjorde eller om han verkligen menade att göra mig illa. JAG UNDRAR HUR HAN MÅR!!? På något JÄVLA vänster bryr jag mig fortfarande om människan, inte om den som skadade mig utan den personen som fanns där innan. Tankar om att jag hoppas han har det bra är minst lika vanliga som dem som i mitt huvud skriker att jag vill att han ska brinna i helvettet för evigt. Samtidigt som jag hatar den mannen för allt han gjorde mot mig och för hur han fortfarande påverkar mig än idag så är det fortfarande en liten del av mig som bryr sig. Hatet överväger dock.
Men hur sjukt är inte detta? Och så är jag mot precis alla som skadat mig på dem grövre planen, psykiskt som fysiskt. Människor som svikit mig mer än det han gjorde som normala människor aldrig aldrig aaaldrig hade talat med igen, dem har jag hållit kontakt med, försökt hjälpa och fortsatt älska. Någon enstaka som jag sagt upp kontakten med ett flertal gånger men alltid tagit tillbaka den för att jag så starkt hoppats på en förändring till det bättre.

Jag blundar alltid för att det inte är EN person. Jag vägrar se att den ondskefulla personen alltid funnits där, och alltid kommer att finnas gömd bakom den fina fasaden. Jag vill så gärna tro på att människor är bättre än så, jag vill så gärna ha något att skylla på, sjukdomar eller vad som helst! Jag vill så gärna tro på det att jag delar upp människan i två olika personer, den som fortfarande älskar mig och bryr sig om mig och den som skiter fullständigt i mig och bara är intresserad av sitt stora ego.

Det jag inte inser är att jag smutsar ner mitt egna värde genom att låta dem fortsätta, jag skiter i det dem gjort mot mig. Jag säger i praktiken att det dem gjorde var okej, även om jag inte använder ord för att visa det. Detta har jag gjort i alla mina snart 20år.
I 20år har jag fått leva med minnen av olika saker, svek och förnedringar. Jag vet att allt detta är fel. Skillnaden mellan mig och dem är att även om jag fått känna och se allt så kan jag inte få ihop det i mitt huvud att någon människa någonsin skulle kunna göra såna hemska handlingar. För mig är det som varit verkligast i mitt liv, det som är minst verkligt av någonting alls. Jag MÅSTE sluta tänka på andra före mig själv, jag måste våga visa världen att jag har ett högt värde, att jag är någon att respektera och någon som förtjänar all kärlek som går att få. För det är precis det jag förtjänar. Inget av det som hände mig ska definiera mig som person, det ska inte ge mig en stämpel och jag ska absolut aldrig behöva känna att dem har rätt att bli förlåtna för det dem fick mig att gå igenom. Mina sår lär aldrig läka så varför ska jag hjälpa dem att rena sitt samvete?

Nope, i aint bout that game! Det är dags för mig att säga våga säga stopp.

Som slut på detta inlägg gör jag ett avslut på mina skuldkänslor för dem männen. Jag har absolut inget att känna skuld för, ska jag be om ursäkt för att dem valde mig? Jag är en helt underbar tjej och jag hade inget med deras skadade val att göra, det bara råkade bli mig.

Det dem gjorde hade kunnat ta död på mig, även om det många gånger nästan gjorde det, så står jag här idag på mina egna två ben med livet i behåll. Så vem vann egentligen? Dem valde fel tjej, helt garanterat.

Likes

Comments

Då vart vi här igen då. Hejsan hoppsan och godmorgon. What's poppin?
Jag vaknade för lite mindre än en timma sedan och har sedan dess legat och dragit mig och pratat lite med Klau. Jag ska strax upp och göra lite övningar innan jag tar en dusch och gör mg iordning för att möta världen.

Sedan sist har jag egentligen bara sovit som vanligt förutom i förrgår då jag hade nästan en heldag med Denise.
Vi hann precis med lunchen på Le Pain Francais och käkade en sjukt god måltid. Entrecote med pommes, bea sås och sallad. Gudomligt gott!
Efter vi käkat och druckit upp gick vi över till La Gondola en sväng för att säga hej till Denises kollegor. Därefter gick vi till brunns och mötte Mikaela för att sedan åka till IKEA.
Det blev några timmar på IKEA innan tjejerna blev klara och vi kunde ta bussen till Angered för att lasta av hos hemma hos dem i Hammarkullen.
Som belöning för en lång dag köpte vi hem pizza och så satt jag där i timmar och catchade up med Lars, pojkvännen i hushållet, medans Denise och den enarmade Mikaela satte ihop lite bord och sånt.
När klockan började närma sig tolv åkte jag hem och la mig och sedan dess har jag inte gjort något. Det lät tragiskt..
Aja nu måste jag upp ur sängen och sätta igång med dagen!

Likes

Comments

Du står på toppen men du vill längre upp
väskan fylld med diamanter men du vill ha guld
du är aldrig nöjd, aldrig nöjd, aldrig nöjd
Du har den vackraste flicka men du strular ändå runt
all tid i världen men du slösar inte en sekund
du e aldrig nöjd, aldrig nöjd, du e aldrig nöjd

Du tror att man kan fly till ett paradis
där solen alltid skiner, det e bara glid
men verkligheten finns alltid med dig allt du minns
den platsen som du alltid kommer återvända till

Du tror att det är grönare på andra sidan
du vägrar att inse att allt du egentligen har e
jag är alltid något större vi är alla likadan
vi glömmer ofta bort att värdesätta vad vi har
vi är aldrig nöjd

Vi fokuserar mer på andra än vad vi gör på oss själv
jämför hela tiden vem är bättre vem är sämst
vi e aldrig nöjd
jag lovar dig

Livet blir enklare om man tar en minut stannar upp och tänker efter
varför gör vi allting så svårt
vi måste accepterap den vi är
vi måste sluta känna pressen
varför gör vi allting så svårt
livet är enklare om man tar en minut stannar upp och tänker efter
varför gör vi allting så svårt
vi måste aceptera den vi är
vi måste sluta känna pressen
varför gör vi allting så svårt

Du tror att man kan fly till ett paradis
där solen alltid skiner, det e bara glid
men verkligheten finns alltid med dig allt du minns
den platsen som du alltid kommer återvända till
du tror att det är grönare på andra sidan
du vägrar att inse att allt du egentligen har

Likes

Comments