Hi friends, it has been a while indeed. I woke up this morning and felt like I wanted to explore this again. I have always enjoyed and found it easy to express myself in text. It has also been a way for me to vent or just process what is going on inside of me. I find it very easy to be honest in this way of communication and I appreciate that I can take this time to connect with myself and my feelings. Last time I wrote something here we were still in Mexico, that is almost a year ago now. Right now the time is 8:43am in Melbourne, Australia. In sitting in my bedroom of the apartment which I have been living in since July this year. It is a really nice apartment, only a year old and I like what me and my housemate Rachel has done to the place. It is not to big, not to small, close to the train station and almost to close to the grocery store haha. I can admit to myself that I haven't been spending much time here and I think that the coming month is going to offer me an opportunity to be here and be safe. This next month is all about prioritising well being and mental health, something I probably never have given to myself before. I have started to do yoga and meditation and I have felt this calm within myself that I have never experienced before.

A lot of thing have happened since the last time. I think the major thing is that I was diagnosed with celiac disease in June and it turned my world upside down. I had to relearn, rediscover and cry about it. I have been struggling enormously and especially since I haven't been healthy even though I am on a strict gluten free diet(that is the only way to control your disease). I had to say goodbye to my life where things such as bread, pasta, soy sauce and a lot of other things could still exist. When I now look back at it I realise that I was grieving. I had to introduce a drastic change in my life and it wasn't east for me. What made it even more difficult was the anxiety I developed about accidentally eating gluten. That one time when I had some food at work, got gluten in me and then had to try to get home. I can still remember how I felt like I was going to pass out and in this time Kerrod really supported me through it. I still threw up on the nature strip 200 meters from his house and he still said: "you shouldn't drink on weekdays" when this lady passed us. I am still not able to laugh at it, but I know that it is going to happen again, and that I will be sick, but it is not the end of the world.

It has been a very tough year for me. It is funny in a way because 2016 was such a lovely and enjoyable time for me. This year on the other hand has been full of challenges, stress and sadness. In saying that there has also been a lot of love, fun, laughter and enjoyment. It is easy to see the hardship and focus on that but I carry in my heart a knowledge that this year has also brought me a lot of growth. In these two past years I have developed an emotional intelligence and communication skills I never knew off. I feel like I have found something in myself that I value deeply and I'm excited to keep fostering that in myself. These last 2 weeks I have started to see a psychologist and she has really helped me realise things about myself; how I view the world, my dependency on other people and some other stuff. I think I have always known that I depend on other people and it is also funny that I, at the age of 19 took all my stuff and moved to the other side of the world. Maybe that was a way for me to break free from the dependency I had felt my entire life. I did however pass that dependency on to Kerrod, especially after I got sick. He was my stability in life and I think by having that view, it got less and less stable. It is easy to go back and think that I "should" have acted differently but in the end of the day you can't keep beating yourself up. My intention has always been that I do whatever I think is best for the situation and I have learnt along the way that there are other ways to go about things. Instead of being sad about that I have been doing it "wrong" I can instead choose to see it as I have learnt something new and exciting and I want to apply it to my life from now on.

Expect for being sick I have been going to university. I'm studying a bachelor degree in Criminology. Unfortunately university has been a big burden and I haven't been able to enjoy going there due to my sickness. The first semester was a bit easier because I was still able to go in to uni but this semester I have only been able to attend class maybe once or twice. This might sound horrible and I'm not going to lie, it has been very difficult but thanks to my supportive doctor and my understanding teachers everything has worked out well. I have enjoyed to learn the things that I have learnt and by knowing that I am confident that I'm studying something I eventually want to work with. During this difficult time I have received amazing support from Kerrod and his family and I will always be very grateful for that. To be honest I am not sure if I would have been able to deal with it myself and therefore I can't thank them enough.

At this moment, I am finding myself to be in a very difficult situation. I am sad and confused and trying to figure out what is best for me to do. I have lived my two past years in Melbourne and this is pretty much the only place where I know how to pay bills, earn money, go to university and cook for myself. I feel a lot of comfort and safety from living in this country. Only a week ago I signed a one year membership on a gym that I'm going to with Ymke. I also have a phone contract, my water polo and other commitments. What I usually do when things get tough is that I escape. I run because I have this mindset that I can't be in the sadness because it is to overwhelming. Yesterday I wanted to be on the first plane to Sweden, move back in with my parents and cry until I didn't have any tears left haha. Today I realised that I want to honour what I have built for myself. I have a life here, I have my own friends even though they are not many I still love them deeply and I'm so grateful for their existence in my life. There are so much I love about Melbourne as a city, the city has so much to offer and I feel as though I haven't seen and experienced it all, Can you ever though? There is also so much I want to see and explore of Australia before I pack my bags and go.

I want to remember that 19 year old girl who boarded a plane without any expectations of what was gonna happen. Even though a reason why she was leaving was because she wanted a blanked page. Well, here we are again. More than 2 years later, I guess what I need to decide is, where do I go from here? What do I want? How can I work towards that? Is Melbourne where I want to live right now? It doesn't even have to be a big commitment. Even though if I decide to go home in December I will do my best to enjoy the time that is left here and to be grateful for everything. It is okay to be sad, but I don't want to forget and let it influence my good memories of this. I loved every minute of it and even though it hurts I can't deny the valuable impact it had on my life. So thank you Melbourne and Melbourne friends. WOW! Who would have thought that I would experience all this with you? Thank you for showing me love, footy, beautiful places, hot days, surfing, yummy food, funny slang words, typical aussie things such as barbies, sheds, sport in general, coffee and kindness. Thanks to everyone for welcoming me with open arms and embracing who I am. Thank you for loving my Swedish me. I have loved you back! You have been good to me Melbourne and if this is goodbye, I want to remember all the good times I have had together with you all. Sometimes goodbyes aren't "bad". They just been that something new is around the corner. I feel like I can be open to that now.

For a new beginning :)

Cheers, Nads

Ps. this are some pictures from my first month in Melbourne, almost two years ago. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here



Vi lämnade Tulum och begav oss till merida där vi har varit de senaste dagarna. Innan vi lämnade Tulum besökte vi våra sista maya ruiner. Ruinerna här var mycket annorlunda i jämförelse med de vi har sett tidigare. Det är nämligen som så att de är belägna på stranden och du kan njuta av de vackra vyerna uppifrån.

Anledningen till att vi åkte till merida beror på att the day of the day ägde rum of den första november och vi ville spendera högtiden i en mer genuin plats. Merida är huvudstaden i Yucatan. Vi hade inte förväntat oss det men första dagen vi anlände i merida var det fullt ös. Jag minns inte exakt allting som har hänt varje dag men det har varit intensivt men ack så roligt. Första kvällen lyckades vi tajma det perfekt och uppleva som mexikansk dans vilket var coolt. Sedan dess har vi ätit mycket god mat, utforskat staden, hängt med vår nya kompis Aroon. Igår tittade vi på Doctor Strange tillsammans med honom och jag kan varmt rekommendera att se den filmen. Vi deltog även i the day of the day parade och de sminkade mig som en döskalle haha. Häromdagen drack vi drinkar med några vänner och enbart njöt av nattlivet och vi har även spelat sällskapsspel. Det har definitivt varit mer chill och socialisera med folk vilket vi båda har tyckt om.

I skrivandets stund sitter vi i en tatoo shop. Idag är det den sista dagen i merida och imorgon åker vi till isla de mujeres för att spendera tid med vår kompis jakop innan vi åker hem!!! Jösses den sista månaden har verkligen flugit iväg men jag har njutit som bara den. Det ska bli skönt att komma tillbaka till Australien. Jag längtar till att se alla mina vänner och krama om dem <3 Jag saknar såklart er i Sverige något enormt men jag vet att vi kommer ses snart igen.



Idag inleder vi tredje dagen i San cristobal. Vi kom hit i söndags kväll och har sedan dess hunnit med en hel del upptäckande. I måndags besökte vi en nationalpark där det fanns massiva grottor. För cirka 1 dollar extra fick vi gå 1 km extra in i grottan och det var alldeles mörkt och fuktigt. Jag upplevde en aning av klaustrofobi men beslöt mig för att embrace mina känslor och det gick alldeles finnemang i slutändan. Jag köpte även en traditionell tjocktröja men fantastiska färger som jag verkligen tycker om. När vi väl kände oss mätta och belåtna av upplevelser därifrån tog vi bussen tillbaka och lyckades på något vänster hamna i den stora marknaden i staden. Det gjorde oss absolut ingenting. Vi passade istället på att köpa med oss frukt och grönsaker hem. Jag tror att vi köpte varor för cirka 5 dollar och detta hade troligtvis kostat upp emot 20 dollar i Australien.

Den andra dagen besökte vi en annan nationalpark. Denna gång befann vi oss i en båt tillsammans med några andra turister. Jag brukar i vanliga fall försöka att undvika dessa typer av event men det kändes inte alls turism upplevde. Jag och kerrod kände att vi kunde spendera kvalitettid med varandra men också enbart njuta av den makalösa naturen. Omgivningen påminde mig väldigt mycket om filmen avatar och denna båtresa tog ungefär 2 timmar och det var magiskt. Omgivningen såg i princip orörd ut och djurlivet var rikt. På vägen hem stannade vi i en gammal mexikansk liten by och åt fantastiskt god tacos. Det bästa med Mexico är helt klart streetfood! Muums. Vi träffade en annan australiensare ifrån Melbourne som vi åt lunch tillsammans med. Han var väldigt berest och även han hade varit i Asien så vi passade på att dela med oss av gamla minnen. Det är en av de bästa sakerna med att träffa andra travellers, du kan dela med dig av så mycket och det är alltid värdefullt i den andres ögon.

På kvällen lagade jag mat till kerrod och mig. Tack vare underbara råvaror smakade maten väldigt bra. Det var enbart enkel spagetti med grönsaker. Jag tror även att vi båda uppskattade att äta något annat än tacos/enchiladas/burritos att vi åt upp allting glupskt medan vi kollade på spansk tv.

Idag(onsdag) är vi på väg till ett himmelskt vattenfall och en vacker sjö. Jag vet inte direkt vad vi har att förvänta oss av denna dag men jag är exalterad över vad som än kan hända. Vi är inte tillbaka förrän sent ikväll och imorgon ska vi enbart chilla i San cristobal innan vi beger oss emot nya äventyr på fredag. Livet kompisar, det är magnifikt!

Vi lämnade San cristobal tidigt imorse(fredag) och denna dag har vi verkligen utforskat från början till slut. På cirka 12 timmar har vi sett två stycken vattenfall och besökt ruinerna här. Min kropp och själ är helt slut efter en dag med många nya intryck och händelser.


Jag hade verkligen svårigheter med att få iväg detta inlägg men jag kan nu meddela att vi är i Tulum och har varit det de tre senaste dagarna. Ifrån Palenque till Tulum var det en lång resa. Först väntade vi i princip en hel dag på buss stationen i
Palenque vilket tog på krafterna rent mentalt. Sedan höll vi nästan på att missa den bussen som vi skulle ta framöver ögonen på oss. Efter många om och men, en tolv timmars bussresa senare kom vi äntligen fram till Tulum.

Den första dagen i Tulum hyrde vi varsin cykel och beslutade oss för att utforska. Först lyckades vi ta oss till "fel" strand och var jätte besvikna eftersom vi hade föreställt oss en stor strand och stranden som vi hade framför oss var allt annat en stor. Vi hann till och med tänka: "varför hypade folk upp detta så pass mycket?" Vi fick senare höra att vi hade svängt av till fel strand och dagen efter fick vi uppleva den vita sanden och det turkosa vattnet. Det var en fantastisk upplevelse!

Igår spenderade vi hela dagen på stranden vilket var underbart och uppfriskande. Idag har vi varit på lite mer äventyr. Tillsammans med en annan kille ifrån vårt hostel så snorklade vi med jätte sköldpaddor, bläckfiskar och mantlar. Vi åkte tillbaka till Tulum vid 12 och eftersom vi hade i princip hela dagen på oss så passade vi även på att besöka ruinerna som ligger precis nere vid vattnet. De var väldigt vackra och unika i sig men nu får det vara nog med ruiner för min del.

Imorgon ska vi snorkla i en cenote, det är en undervattensgrotta som har skapats naturligt och inuti den är det enbart färskt vatten. Jag ser fram emot att uppleva detta :)



Efter att vi hade lämnat Utila påbörjade vi resan mot Copan. Det tog ungefär 15 timmar totalt och vi bägge var absolut utmattande när vi väl nådde staden. Som tur var hade vi blivit tipsade om ett bra hostel att spendera natten på av ett par kompisar och det visade sig vara det bästa hostelet vi har bott på under denna resa. På kvällen åt vi thai curry och det var gott att bryta av med något annorlunda samt att maten var fantastisk! Följande dag började vi tidigt med att besöka ruinerna som finns i staden. Vi var där i ungefär 3 timmar och det var en främmande men absolut cool upplevelse. Det kändes i princip som att vi hade tagit en tidsmaskin bak i tiden. Vi hade ingen guide eller så utan jag och kerrod utforskade tillsammans. Vi sprang dock på några kinesiska turister tillsammans med en guide och guiden erbjöd oss att hacka på en sväng så vi gjorde det. När vi kände oss nöjda och belåtna begav vi oss tillbaka till hostelet. Med lite flyt lyckades vi ta reda på att en shuttle till Antigua vilket var vårt nästa resemål gick om en halvtimme så vi beslutade oss för att packa våra väskor och påbörja nästa äventyr.

Vi anlände i Antigua, Guatemala 7 timmar senare och även där hade vi hyfsat bra flyt med hostelet. Vi gick i princip och lade oss på direkten. Nästkommande dag åt vi en brakfrukost och gick ut för att utforska staden. Till skillnad från de andra länderna vi har besökt var det rätt kyligt här. Själva tanken med att besöka Antigua var att bestiga en aktiv vulkan men det kostade cirka 100 dollar per person och det skulle ta oss 2 dagar att göra detta. Jag tror att min upplevelse av vulkanen i Ometepe spelade en stor roll i detta beslut för det slutade med att vi enbart spenderade en dag i Antigua. Just därför sitter vi nu på en buss, i Mexico!!! Antigua var en vacker stad och tydligen är det den första huvudstaden i central Amerika. Staden i sig är omringad av 4 vulkaner varav två är aktiva. Vi såg Fuero ha 5 stycken utbrott och rök kom ut men eftersom det var under dagtid kunde vi dessvärre inte se någon lava. Det hade absolut varit häftigt att bestiga vulkanen bredvid och se fuero spruta ut lava men både jag och kerrod kände oss redo för att gå vidare med vår resa.

Vi är som sagt i Mexico och vi är på väg till San cristobal där vi ska spendera fyra nätter. Efter det har vi inte riktigt bestämt vad vi ska hitta på. Vårt flyg hem är den 10 november vilket innebär att det är mindre än en månad kvar men nu har vi all denna tid att utforska Mexico innan vi flyger hem ifrån Mexico city. Spännande spännande!! Det blir förhoppningvis scuba diving, ziplining och andra skojigheter. Framförallt god mat, mums.



Vi lämnade Utila idag efter nästan en vecka där. Dagarna har till mestadels bestått av dykning vilket har varit fantastiskt roligt. Det har framförallt varit spännande eftersom Kerrod tog sitt open water license och i slutet av veckan påbörjade och avslutade vi vårt advanced license. Dykningen i sig har inte varit något speciellt men jag tror att Utila lockar många eftersom det är väldigt billigt, de säger att det är den näst billigaste platsen i världen där du kan ta ditt license. Vi betalade cirka 800 us dollar för tre kurser vilket är ingenting om vi skulle ha gjort det i Sverige. Dessvärre var inte revet någon höjdare, mycket var dött och såklart det var sorgligt att se.

Vi såg några coola fiskar här och där dock. Två stycken hajar och det ena av den såg jag precis när vi avslutade vårt dyk och den var säkert 4-5 meter lång vilket var lite skrämmande. Vi såg även WHALE SHARKS!! Jag vet dessvärre inte det svenska namnet för det men jösses, det var fantastiskt. Av någon anledning är det inte tillåtet att dyka med dem så vi snorklade. Eftersom valen rör sig så pass kvickt var det inte direkt en lucka med alltför lång tid för att hoppa i. Därför bokstavligt slängde vi oss i när han sa att det var dags. Jag och Lorenze, en av killarna vi tog vår dykkurs med hoppade i först. Först såg jag ingen val med sedan BAAAM dök den upp till vänster om mig. Vi lyckades simma efter den i ett par minuter, sedan vände den om och simmade alldeles under oss!!! Det var en otrolig känsla och jag är så glad över denna erfarenhet. Jag som alltid har varit rädd för valar mötte min rädsla och det var ett av det häftigaste ögonblicket i mitt liv.

Igår kväll hade vi avslutningsmiddag med alla från dykshoppen och det var tråkigt att säga hej då men samtidigt var det dags för oss att fortsätta vår resa. Vem vet, kanske ses vi igen. Jag hoppas åtminstone det. Vi drack öl och åt utsökt fisk och sedan dansade vi salsa haha. Jag hade en väldigt rolig kväll men det var rätt jobbigt att gå upp imorse. Vi har sedan 06:25 till kl 5 rest så jag är väldigt trött kan jag lova. Trots det har jag i princip sovit under hela resan. Jag tror att det beror på alla tidiga morgnar. Vi har gått upp vid 6 varje dag och varit uppe rätt sent.

I skrivandets stund är vi i Copan och imorgon ska vi utforska staden. Det finns Maya ruiner här och jag är väldigt exalterad över att utforska detta. Vi stannar troligtvis här bara en dag innan vi rör oss vidare till Guatemala. Nu ska jag få i mig lite mat! Jag är utsvulten. Vi hörs snart igen



Vi är i Honduras just nu. Sista dagarna i Nicaragua spenderade vi på en ö som heter Ometepe. Vi bodde på ett hostel som var eko vänligt. Vi sov i hängmattor, åt mat som de själva odlade i deras trädgård och gick på toa i en kompost. Det var en upplevelse i sig. Framförallt var det skönt att komma bort ifrån världen för ett tag. Utan internet kunde jag fokusera på mig själv och vad jag ville göra. En av dagarna klättrade jag upp för en vulkan tillsammans med en av killarna från vårt hostel. Han hette Fritz och han var en advokat från USA som enbart var där för semester. Jag är glad att jag delade den upplevelsen med honom och vi kommer för alltid att vara vulcano buddies. Hajken upp tog cirka 5 timmar och det var i princip som att klättra upp för en vägg vilket troligtvis är det mest fysiskt ansträngande jag någonsin har gjort i mitt liv. Hajken ner var cirka 3 och en halvtimme. Efter cirka en timme nedför började det spöregna vilket resulterade i att det blev väldigt halt på stenarna. Jag trillade 3 gånger riktigt hårt men vi var glada över att vi faktiskt lyckades ta oss ner.

Jag är väldigt stolt över mig själv att jag gjorde denna hajk. Det var många gånger jag önskade att jag inte hade gjort det men jag är super stolt över att jag bet ihop och med Fritz hjälp genomförde det. De nästkommande dagarna kunde jag knappast gå och det tog cirka 5 dagar innan smärtan ifrån min kropp försvann. Det är inte förrän idag som min kropp känns hel igen. Men vet ni vad? Jag kan säga att jag har klättrat upp för en aktiv vulkan och det är något jag kommer bära med mig för resten av mitt liv.

Jag är även glad att jag besökte Nicaragua eftersom det är något som har varit en intern grej mellan min bror sedan vi var små. Nu kan jag äntligen säga att jag har varit där. Önskar att han var här dock. Det är inte klokt vad man saknar sin familj när de inte är här med en.

Förutom att klättra upp för en vulkan så besökte jag och Kerrod en naturlig källa. Det var väldigt avsvalkande efter en varm dag men jämfört med de källorna jag och min familj har sett i Asien var det väl inte jätte märkvärdigt. Jag är ändå glad att vi gjorde det. Efter att ha rest i central Amerika i nästan en månad nu har jag insett att utforska och uppleva saker är någonting som jag verkligen värdesätter och därför är jag glad att vi upplevde det tillsammans. Vi åt även kokosnöt vilket var utsökt!

Förutom det så hyrde vi en dubbel kajak och såg solnedgången mellan de två vulkanerna. Det var såå vackert. Himlen efteråt var ännu vackrare och vi satt därute i säkert 3 timmar och enbart njöt av Mother Nature. Vi såg även apor längst vattnet och en liten sköldpadda. Ometepe var en vacker ö och det var skönt att komma bort ifrån stadslivet som vi upplevde i San Juan.

Vi är som sagt i Honduras, Utila vilket är en liten ö i norr. Här erbjuder de det billigaste scuba license i världen och det är väl lite därför som vi är här. Kerrod påbörjade sin kurs igår och har idag för första gången andats under vattnet hehe. Jag själv gjorde två dyk denna morgon. I min åsikt var det väl kanske average. Speciellt med tanke på min erfarenhet från Thailand och Australien. Det fanns inga färger alls och inte direkt mycket fiskar heller. Vi såg ett fåtal här och där men ärligt talat är jag rätt besviken. Jag lär troligtvis bara göra 2 dyk till och sedan känner jag mig nöjd. Jag sparar hellre mina dyk till Mexico där min pappa har dykt och där han kan rekommendera bra dykning. Jag funderar även på att göra min advance course men det beror helt och hållet på hur min pengasituation ser ut. Mat osv är viktigare. Det är absolut något som jag vill göra i mitt liv och jag vet att detta inte är det sista tillfället där det kan hända.

Vi kommer vara här i cirka 3 dagar till och våra dagar kommer i princip bara bestå av dykning och chill. Förutom mina två dyk imorse har jag läst, snorklat med en jätte snäll kille från dykshopen. Jag blev sedan bjuden på pizza av honom vilket var enormt snällt medan Kerrod gjorde sina tester i vattnet. Det var skönt att ha lite sällskap. Nu är klockan nästan 9 och imorgon bitti ska vi dyka igen vilket innebär att det blir en tidig start igen. Jag har vaknat runt 5-7 i nästan en vecka nu. Jag ser fram emot sovmorgon, den saken är kristallklar.

Efter detta stopp beger vi oss till Copan. Där finns det nämligen ruiner ifrån Maya folket och jag ser definitivt fram emot att uppleva det. Därifrån tar vi oss till Honduras och efter det är inte mycket bestämt. Vi har en flygbiljett från Cacun till Mexico city den 9 november men annars är ingenting bestämt. Vi får se vart dessa veckor tar oss. Enbart en månad kvar nu!!! Hjälp vad tiden går fort




Vi är nu i Nicaragua, San Juan del sur. Den senaste veckan har varit fylld av äventyr, det kan jag lova. Vi landade i Managua och valde att spendera den första natten där. Vi startade vår resa runt lunch och det var verkligen ett äventyr. Vi tog först en taxi ifrån vårt hostel. När vi väl blev avsläppta utanför busscentralen blev vi omringade av olika taxi chafförer som ville hjälpa oss. Som tur var kom just vår buss chaufför och visade oss vägen vilket var väldigt hjälpsamt. Bussresan tog sedan 2,5 timmar och en av de som jobbade på bussen försökte få ihop oss med hans kompis. Vi försökte slingra oss ur det eftersom vi bägge hade läst om detta. När vi hoppade av denna buss blev vi ännu en gång omringade av taxi chafförer. Vi beslutade oss för att fly och gömde oss på burger king och hade lunch där. En av taxi chaufförerna kom in efter ett tag och pratade med oss. Han sa att han förstod att vi inte ville bli lurade men att han kunde ta oss till buss stationen för en us dollar. Han hade en sån där cykel och på något vänster lyckades han köra både mig och Kerrod samt våra väskor. Han var en väldigt rolig kille och jag är glad över att vi hade den interaktionen med honom.

Vi lyckades äntligen ta den sista bussen till San Juan och det var skönt att komma dit. Sedan dess har vi hängt på en nästan öde strand med några coola människor, surfat och faktiskt gjort ett hyfsat bra jobb, ätit god mat, druckit öl, chillat och kanske det mest dramatiska: fått bedbugs. Det är i princip allt vi gjorde igår. Vi var tvungna att byta rum, tvätta alla våra kläder och i allmänhet var vi paranoida. Vi tror att vi fick med oss dem ifrån vår första natt i Managua men det är svårt att veta. Huvudsaken är att vi blir av med dem. Det är rätt jobbigt eftersom jag aldrig har varit med om något liknade under alla år som jag har rest... Men jag tror att vi gör ett helt ok jobb och det enda vi kan göra nu är att vara försiktiga och uppmärksamma. I värsta fall får vi slänga alla kläder innan vi åker tillbaka till Australien.

Igår kväll chillade jag och Kerrod på stranden. Vi satt och mediterade och hade en lugn stund tillsammans. Jag tror att vi båda behövde det och det var bra att vi gav tid till det helt klart.

Idag är det vår sista dag i San Juan del sur och imorgon åker vi till Ometepe vilket är en liten ö. Där finns det två vulkaner och annat skoj. Förhoppningvis blir det ett riktigt äventyr och jag ser fram emot att upptäcka nya saker. Vår tid här i San Juan del sur har varit rätt slapp, förutom när vi gick på en hajk upp till Jesus statyn som finns här och som tydligen är den 5 största i världen. Vi gjorde även en canopy tour men den var rätt lame. Vissa ziplines var högt upp men andra inte alls. Det var en rolig upplevde trots allt och jag fick break myself vilket var en spännande känsla. Dock var utrustningen inte världsbäst och ibland var det rätt svårt att stanna. Vid ett tillfälle råkade jag åka rätt in i en av instruktörerna men jag tror att de inte tog illa vid. Vi alla skrattade och det var ok. Jag var rätt klumpig under hela turen och vid ett tillfälle var de tvungna att komma ut och rädda mig haha :p



I tisdags morgon kom vi fram till Los Angeles, äntligen. Det är på sätt och vis vårt sista äventyr i USA men samtidigt är det även början på ett nytt spännande kapitel tillsammans. Det är nämligen början på vårt bagpacking äventyr i central Amerika. Imorgon åker vi till Nicaragua. Vårt flyg går kl 08:40 på morgonen och därför blir det en tidig start. Vi är framme i Nicaragua kl 7 på kvällen och vi har ett hostel bokat för första natten. Planen är sedan att vi åker vidare till San Juan del sur dagen efter och spenderar ungefär 5 dagar där innan vi åker ut till en ö i närheten. Vi kommer väl spendera ungefär 3 veckor i Nicaragua men ingenting är skrivet i sten. Vår biljett härifrån är den 10 november, ifrån Mexico city.

När vi kom hit i tisdags så passade vi på att sova i två timmar. Bussresan till LA var kall och vi lyckades väl sova i ett par timmar men det var nästan för kallt för att göra det. När vi väl kom fram lyxade vi till det med frukost på starbucks. Dagen i sin helhet var ganska så lugn förutom den hajken vi gjorde. Vi ville se Hollywood skylten och Skibby tog oss därför upp till ett berg där vi kunde uppfylla denna önskan. Hajken var kanske 2 timmar totalt och det var skönt att komma ifrån staden.

På kvällen passade vi på att ha lite kvalitetstid tillsammans och enbart prata och bekanta oss med varandra.

På onsdagen gick vi på universal. Det var awesome!!!! Vi kom dit vid 9 och gick hem vid 7. Det var maxat och vi gjorde allt som gick att göra. Det bästa var utan tvekan Harry Potter world. Jag älskade det! Jag köpte dock ingen trollstav men jag köpte mig ett par Harry Potter strumpor, huffelpuff. Den enda lilla negativa saken som jag och Kerrod delade var att det inte fanns många riktiga berg och dalbanor utan mycket stimulationer. Jag upptäckte rätt snabbt att jag har svårt att uppskatta dem på samma sätt som riktiga berg och dalbanor. Jag tror att det beror på att så fort du inte fokuserar på den själva stimulationen blir du rätt snurrig i huvudet.

Det fanns bland annat Simpson, dumma mej, transformers, Shrek och mycket annat. Jag är glad över att vi gjorde det eftersom det är något jag har velat göra sedan jag var ett litet barn. Kerrod skrattade åt min entusiasm men jag njöt över att vara exalterad och glad.

Egentligen finns det inte mycket att säga om denna dag. Den var hektisk men helt underbar och fylld av stimulans och skojigheter.

Igår hängde vi med Rosie som är en kompis ifrån camp Augusta. Vi hann med att gå walk of fame, se den kinesiska teatern och göra santa Monica samt upplevda venice beach. Även denna dag var ganska så hektisk men superhärlig. Det var extra roligt att få möta upp med Rosie och spendera kvalitetstid med henne. Jobbigt att säga farväl men jag vet att jag kommer träffa henne nästa år vilket är spännande och jag ser fram emot det. Jag låter bilderna tala för denna dag.

Idag ska vi enbart vila och förbereda oss inför morgondagen. Väskan är packad och vi har matsäck för resan. Vi åt sushi till lunch och nu håller jag på att försöka planera tiden i Nicaragua. Jag har ungefär de 2 första veckorna planerade och vi får se hur vi ska lägga upp vår resa upp emot Mexico.

Jag vet inte alls hur det kommer se ut med internet men jag skall uppdatera så ofta jag kan och finner tid för det. Tills dess: HA DET BÄST OCH VAR RÄDDA OM ER. Puss och kram Nadja och Kerrod



Idag(igår eftersom jag började detta inlägg igår) har vi varit på ett riktigt äventyr. Vi åkte ut till en nationalpark och kollade på Redwood träd. Det är den sorten av träd som kan bli de högsta här i USA. Vi såg ett träd som var 1400 år gammalt?!?! Trädet var dekorerat med händelser som hade hänt under denna tidsperiod och det gav det perspektiv på hur gammalt det verkligen var och hur fantastisk det är att det överlevde så pass länge.

Både jag och Kerrod hade på oss jeans vilket inte var det smartaste draget eftersom det blev väldigt varmt och svettigt. Nere i Montorey är det inte lika varmt med tanke på att det ligger vid kusten och vi tänkte inte i de banorna imorse när vi åkte längre in i landet men men. Vi promenerade runt i skogen i 2-3 timmar och efter det åkte vi vidare till Santa Cruz vilket var en häftig liten stad. Det var kul att se det och framförallt åt vi smaskig thailändsk mat och jag njöt av det. Vi satt bredvid en cool kille och vi hade en konversation med honom. Eftersom vi alla är väldigt öppna och pratglada kändes det naturligt det vi gjorde och jag är glad att han var villig att delta i vår konversation.

Idag har vi inte gjort ett skapandes grann. Sierra jobbade så vi passade på att kolla på cartoon, The bravest warriors och det var enormt bra. Jag kan starkt rekommendera det. Producenten som skrev Adventure time har även gjort denna serie. Vi smashade igenom 2 säsonger och kände ingen ånger alls. Vi bokade även ett hostel för vår första natt i Nicaragua och det kändes superbra. Runt 3 var vi super hungriga så vi begav oss ner till stan och köpte varsin burrito. Den var stor och smaskig!

Kl 10:50 sitter vi på nattbussen som ska ta oss till La. Den är hela 11 timmar lång men vi ska väl få det att fungera på något sätt... Jag är inte jätte exalterad men förhoppningvis kommer jag däcka av trötthet. Imorgon vet jag inte alls vad som väntar. Vi ska bo hemma hos Skibby, en sv Kerrods närmaste high scool kompisar och det ska bli kul att få lära känna honom. LA är enormt och jag är säker på att han har en plan över vad han vill visa oss medan vi är där :)



Nu är vi tillbaka i Kalifornien, nämligen i Monterey. Vi kom hit igår eftermiddag och Sierra och hennes pojkvän plockade upp oss ifrån flygplatsen. Det var väldigt snällt av dem och den omtanken uppskattades enormt. Vi gjorde inte speciellt mycket igår förutom att kolla på när sierras vän spelade musik. Både jag och Kerrod var dock enormt trötta och slitna efter en lång dags resande. Speciellt med tanke på att det var två timmars tidsskillnad ifrån New Orleans där vi hade varit innan.

Imorse vaknade vi vid 9-tiden och åt en utsökt frukost som de hade gjort i ordning till oss. Vi slöade oss en aning innan vi packade väskorna och begav oss ut på äventyr. Det hela påminde mig om the great ocean road i Melbourne och det var aningen nostalgiskt. Pga en massiv skogsbrand som ägde rum var nästan alla naturreservat avstängda men enbart själva körningen var fantastisk och vi gjorde även några stopp längst vägen för att njuta av utsikten och sedan gick vi även ner till en bäck som rann igenom skogen och spenderade någon timme medan vi åt lunch. Det var en heldag i naturen och det var verkligen vad både jag och Kerrod behövde. Det är skönt att komma ifrån stadsluften så fort man får chansen. Om en vecka åker vi till Nicaragua!!! Spännande

Vi kom tillbaka till deras hus vid 8 och jag hade en lång dusch eftersom jag hade vidrört poision oak på något vänster. Det är inte super giftigt men man kan få utslag om man inte behandlar det så det var lika bra att göra på en gång. Efter det åt vi en utsökt middag som Jono hade gjort. Hans mamma är ifrån Iran så vi åt som iransk mat och även det var nostalgi eftersom en av mina nära barndomsvänner är ifrån Iran och brukade laga fantastisk god mat.

Nu är det läggdags. Jag är helt slut!