Det jobbiga med att vara hästägare är att det en dag tar slut.

Fick tyvärr inse under dagens återbesök med Nacho att det inte finns något mer vi kan göra. Läget såg ut som när vi började, Nacho verkar ointresserad av att röra på sig, han vill inte ha mat och det känns nu som att han har get upp. Det här är det svåraste beslutet jag har tagit angående avlivning av ett djur, mina hundar var "enkla" på så sätt att det aldrig fanns något val. Den här gången är allt så diffust och vi kan fortsätta kämpa dock är risken hög att han får ett "riktigt" kolikanfall och det vill jag inte riskera. Min magkänsla säger mig att det aldrig kommer bli bättre och att det enbart är grymt att dra ut på saken och magen måste man ju lita på.

Nu återstår det tuffa samtalet för bokning av avlivning (vill inte ens säga orden så vi får se om jag klarar det).

Vad jag gör sen vet jag inte. Jag vill inte sluta med hästar men jag vill inte heller kasta mig in i ett hästköp utan att tänka efter först. Samtidigt kan ju inte Musse vara ensam någon längre tid så något måste jag ju göra. Det är själva fan, fan, fan att det skulle sluta såhär.


Likes

Comments

Oerhört kloka ord från Klimke

A RECAP ON AACHEN 1995. THE BEGINING OF THE SLIPPERY SLOPE TO WHERE WE ARE AT NOW.
Susan’s Interview with Dr. Reiner Klimke At the Aachen CHIO
July 1995
Susan: I was watching you as you schooled Biotop in the indoor arena this morning, and it was wonderful. I noticed you were working him in a fat snaffle, and I wondered if you could talk about the importance of working in the snaffle for upper level horses.
Klimke: I ride at home only once a week on the double bridle.
Susan: Do you mean for most of your Grand Prix horses, or for this one especially?
Klimke: All. I want to have them very light in my hand. It is easier when they are really "through", and they take the bit and take your hands. Then they are not afraid to come out to the double bridle.
Susan: Biotop seems to be very "out" to the bridle--there is not a lot of overflexing. Klimke: And when he goes in extensions, the neck and frame extend too. And yet there are
horses who make their extensions with overflexed necks and they score just as well... Susan: Can you explain that?
Klimke: Well, when I tell you this, I don't want to sound jealous, but I live for classical riding. Classical riding means that the horse must go: that is, the energy must come through and the horse reaches forward. But the judges don't always mark accordingly. I don't mind; I know what is right. I have been in this sport for nearly 40 years.
Susan: I also saw today that you were doing a lot of work on the basic paces, and simple transitions.
Klimke: Yes. The horse must go forward and he must be happy. If the horse is happy and he trusts you, then you can teach him. If you punish him, that is wrong.
Susan: They never forget. Is there any place for punishment in riding?
Klimke: I hate to punish a horse. It must not be. It can happen to anybody. Sometimes you lose your patience, you try to make the horse a slave. But it is not right. Sometimes you see riders blowing up, even here, with top riders. I say to myself, "Poor horse, I wouldn't like to be in your stable."
Susan: Why does it happen? A lot of these riders will teach and talk about riding classically, and mean to do it, but then it is different here. Is it the pressure?
Klimke: I think everybody wants to win. Perhaps they think if they make a horse tired it will be submissive. Sometimes it may work, but if you really look you can see what is wrong. Some judges don't have a really good eye, and they judge by punishing mistakes, like too many or too few strides in a pirouette, for example.
Susan: Too much counting and not enough...
Klimke: Yes. The principle is: how is the walk, how is the trot, how is the canter, how is the acceptance of the bridle, how does the back work--all of these things. And in addition, the figures. But they deduct too much if a figure is not 100% okay. You see? If you make a pirouette and the horse really uses his hindquarters, and maybe the pirouette is a little big, you should not be given a 5.
Susan: That's a little extreme.
Klimke: Yes. It can be at least a 6, can also be a 7, when the horse really canters classically. Even if the circle was too large, remember that you must deduct from 10. The judge must be able to see the main achievement of a horse and rider, in a movement.
Susan: This brings up another question, and that is--there are some amazing equine athletes here, and some of them get a lot of points because of that. Where are the places in the Grand Prix test where the talent can't cover up the problems with the training?
Klimke: I look only at the way that the horse moves, in all three gaits. He must come from behind, with a swinging back. The head and neck must seek the bit. I hate it if the horse comes behind the vertical and stays there. When the horse is really "through", you must be able to open and close the frame, and keep him reaching into the bit. And right now, in the judging, in my opinion, this doesn't count for enough. But sooner or later, good riding will be rewarded. You must not lose your patience, you see. And don't give up.
Susan: I know that an international horse must have talent for piaffe and passage. At what point in a horse's life can you tell if that talent is there? Can you tell at the very beginning of training?
Klimke: No. But when you can easily do transitions with the horse--when he shows the ability to sit back--and the half halts go through, I like to see that. And there must be the desire to do the piaffe.
Susan: Whose riding do you admire? Klimke: Right now?
Susan: Past or present--anybody.
Klimke: Okay. Nicole in her best time was very good. Of course, now
her horse (Rembrant) is 18. But look back to Stockholm (World
Equestrian Games, 1990) or Barcelona (Olympics, 1992). It was just the
right, wonderful picture. Nice hands. Coming to nearly invisible aids.
There are some other riders who are very good in a test--it is fantastic.
And when you see the same person training...well if somebody else
would do this, then the vet would probably say, "Come on, not here."
But they laugh and say, "So what. We're winning." Riders who ride for medals must try to be an example for classical riding. It is their duty. You cannot talk one way and ride another. Either you talk as you ride, or you explain why you don't.
Susan: Do you allow people to watch you school your horses at home? Klimke: Absolutely. I have nothing to hide. I have seen riders make a fuss about spectators being allowed to watch the schooling at the World Cup Finals. This is wrong. The best thing for the horse is the open door.
Susan: What's wonderful is that you have demonstrated that classical riding can win. Klimke: And I will not stay away from it.

Gillar speciellt de han säger om att antingen rider man som man lär eller så förklarar du varför du inte gör det. Har stött på oerhört många tränare dom bara kan prata.

Likes

Comments

​Har inte skrivit så mycket här för inspirationen har verkligen varit noll. I måndags var jag på återbesök med Nacho och jag var beredd på att läget skulle vara sämre eller oförändrat och att jag skulle behöva fatta en del tråkiga beslut men istället såg det faktiskt lite bättre ut. Det som tidigare hade varit hårt som ben var nu istället som hård lera (veterinärens beskrivning). Detta betyder att det finns hopp så vi kom överens om att jag bara ska fortsätta som vanligt så ska vi titta på honom igen på måndag. Dropp skippar vi nu eftersom Nacho inte var det minsta uttorkad trots att han inte dricker. Det finns fortfarande en risk för att detta läge är kroniskt men nu törs jag i alla fall tänka på vår framtid igen. 


Likes

Comments

Visade sig tyvärr att Nachos problem med maten kom från ett rejält stopp i magen. Troligtvis är det blindtarmen som är totalt stenhård. Troligtvis har han gått med detta länge men att det har blivit värre nu på slutet. Jag har varit inne på kliniken tre dagar i rad så han har fått dropp samt parafinolja osv. Nu ska vi avvakta över helgen för att se vilket läge vi är i nästa vecka. Än så länge är han pigg och glad så visst hopp finns. Visar det sig dock att behandlingen inte hjälper kommer han få avsluta för jag vill inte vänta till den dag han rullar sig i magsmärtor.

Tungt inlägg att skriva men jag hoppas såklart att nästa inlägg kommer heta. Nacho är frisk.

Likes

Comments

Tänkte jag måste skriva en lista över mål och förhoppningar för 2017. Jag behöver något att jobba och se fram emot.

Mål med Nacho:

Se en riktig förändring i hans överlinje och äntligen se lite ryggmuskler.

Kunna galoppera i longerlina.

Kunna utföra korrekta skänkelvikningar och öppnor.

Så små mål men ändå så svåra.

Mål med Musse:

Få honom att slappna av i kroppen så att han äntligen blir helt genomsläpplig.

Samma mål som med Nacho att öppna och skänkelvikning verkligen ska fungera.

Lära Musse piaff

Mål för mig:

Utveckla min egen kunskap/förmåga som tränare så att jag så småningom kan börja lära ut art2ride metoden till andra. Men jag har verkligen ingen brådska, mitt största fokus kommer vara att lära mig så mycket det bara går, för ska jag så småningom hjälpa andra vill jag vara tillräckligt kunnig först. Jag kommer såklart hjälpa till redan nu om någon önskar men jag kommer göra det helt gratis i början.

Ser fram emot ett nytt år tillsammans med hästarna och art2ride.


Likes

Comments

Det är just nu lätt att bara känna att vi inte har åstadkommit något men när jag tittar tillbaka på vår resa så inser jag att det har hänt en hel del.

Dessa mål ställde jag upp för oss i maj

Nacho

1. Kunna stretcha stabilt under ryttare i skritt och trav.

Har gått riktigt bra och han stretchar för det mesta riktigt fint.

2. Få swung i skritten.

Detta har vi också lyckats med och skritten har blivit väldigt mycket bättre än den var.

3. Kunna plocka upp honom i arbetsform i skritt och trav.

Här är vi inte ännu men jag får se om vi kan klara av det under 2017. Arbetsformen är dock inget mål nu utan får ses som en bonus om vi klarar av det.

4. Ev galopp om han är stark nog.

Galoppen har vi heller inte koll på men den ska vi satsa mycket på under 2017 bla ska jag longera mer över studs och olika bomserier.


Musse

1. Stabil stretch i skritt och trav vid longering.

Detta har vi klarar av även om det såklart behöver finslipas.

2. Stretch i galopp på lina. Tror han kan klara det då han har en fin galopp.

Detta mål var lite väl högt och inget vi har lyckats med. Musse blir stressad om jag ber om galopp och det enda jag får är en häst som rusar runt. Vi har därför ingen brådska med galoppen utan tar den när den kommer.

3. Stretch under ryttare i skritt sedan trav.

Detta har vi också lyckats med och detta ska vi finslipa under 2017.


Under året har Musse förändrats till en mycket lugnare och trevligare häst. Han har fått ett helt annat travsteg och har börjat jobba genom kroppen istället för att bara lägga sig på bogarna och rusa. Jag är väldigt nöjd med Musses utveckling för även om det har gått lite upp och ner så har det stadigt blivit bättre och jag ser fram emot att se hans utveckling under kommande år.

Nacho har blivit mycket mer stabil i ridningen och han känns större att rida, han bär upp sin ryttare på ett helt annat sätt än tidigare. Han rör sig mycket bättre nu och har fått ett längre steg. Han är heller inte lika tittig och nervös längre utan är nu mycket trevligare att jobba. Han bits inte heller lika mycket vilket är ett stort plus.

Vi gick från detta

Till detta

Och från detta

Till detta

När man tittar på all fakta är det svårt att ändå inte vara nöjd med det vi har åstadkommit.

Likes

Comments

Nacho verkar inte längre vilja äta av sitt hö och jag tycker att han har tappat en del och höfterna börjar peka rakt ut igen. Han kan ta några tuggor men sen verkar han helt ointresserad av det. Därför ska jag ikväll hämta hem nytt hö från en annan bonde och jag hoppas att det kommer falla honom bättre i smaken. Sen har jag även köpt hem nytt lusern-pellets och muskelkraft så nu ska de få lite extra protein så att de inte faller ur helt. Jag tror att det är nyttigt för hästarna att gå ner i vikt över vintern men inte så mycket att de börjar tappa alla de musklerna som vi har kämpat hårt för att få dit.

Tror även vädret påverkar då det är alldeles för varmt för dom. De skulle nog gärna ha minst 10 minus ute istället. Musse äter istället för två och håller sig rund, han bryr sig inte om vad han stoppar i sig utan precis allt går ner. Jag hoppas att det hö jag har hittat har bra kvalité så att jag kan köpa ett ordentligt lass av det så att vi klarar oss resten av vintern. Ska börja med en halv skopa lusern nu och sen öka upp det till en hel samtidigt som jag fasar in muskel krafften så ska det nog göra susen. Jag måste såklart även börja motionera hästarna igen för det är säkert också en bidragande orsak till att Nacho inte vill äta ordentligt. Skulle nu inte detta hjälpa och Nacho fortsätter äta dåligt måste jag tillkalla veterinär men så långt tror jag inte det ska behöva gå för han verkar trots allt pigg i övrigt.

På onsdag blir det ridhusträning så då ska vi träna igenom Musse ordentligt samt longera Nacho. Jag hoppas någon av medryttarna kan hålla igång Musse under helgen och nästa vecka eftersom jag ska vara borta för han behöver verkligen röra på sig.


Längtar efter fina vinterdagar, perfekta för hästträning:)

Likes

Comments

Nu har jag äntligen blivit tillräckligt frisk så att jag orkar göra saker igen. Visst blir jag trött fort men det är enorm skillnad mot för en vecka sedan.

"Tränade" med hästarna idag eller rättare sagt så körde jag lite kort stunder med arbete vid hand. Det är isigt och blåser ordentligt ute så mer ville jag inte göra särskilt inte med Musse som nästan exploderar av energi just nu. Nacho har blivit väldigt bra på att bara gå förbi läskiga saker ute och han är mycket mer avslappnad och fokuserad på jobb nu än vad han var tidigare. Musse var som sagt överladdad men jag var stenhård med att han inte fick putta ut bogen mot mig och jag bad honom hela tiden att flytta sig ifrån mig. Dessa dagar är det extra viktigt att han inte får vinna en millimeter för då kan det lätt bli farligt.

Sen testade jag faktiskt piaff för första gången och det gick faktiskt riktigt bra. Jag hade förväntat mig att Musse skulle reagera kraftigt på pisken och kasta sig framåt men det gjorde han inte. Istället upplevde jag faktiskt att han stod och funderade på vad det kunde tänkas vara sim jag ville. Han testade först att gå framåt men då lät jag honom bara gå runt och ledde tillbaka honom till samma plats men på andra försöket så lyfte han faktiskt upp det diagonal benparet dvs höger bak och vänster framhov lyftes samtidigt. Jag blev jätteglad för det och det fick räcka för vårt första försök. Det hela kändes väldigt enkelt och otvingat jag kunde hålla lätt i tygeln och vara lätt i spöt, inga hårda tygeltag och inga hårda piskrapp. Ser fram emot nästa försök som jag ska försöka filma så att man kan följa hans utveckling.

Nu har hästarna gott om halm i sin ligghall. Det ser så mysigt ut.

Likes

Comments

Var på akuten igår då den läkare jag först rådfrågat misstänkte hjärnhinneinflammation. Det visade sig dock "bara" vara halsfluss men jag fick i alla fall penicillin för det så nu kanske jag äntligen kan få bli frisk. Jag har haft hög feber sen måndag kväll så därför har det inte funnits något att skriva om.

Hästarna har fått vila betydligt mycket mer än jag först hade tänkt den här vintern men ibland får ens egen hälsa helt enkelt komma först. Nu hoppas jag att jag ska vara tillräckligt pigg för att kunna fira jul imorgon.

Likes

Comments

Jag är sjuk igen och legat hemma sedan i tisdags. Jag har knappt tränat med hästarna alls och i helgen hade vi besök så då fick hästarna gå barnridning. Jag är så fruktansvärt less på att vara sjuk för det förtar glädjen från precis allt annat. För visst händer det bra saker också. Den största händelsen är att jag har klarat mitt inträde i programmet för associate trainers inom art2ride. Det innebär inte att jag är godkänd som tränare än utan det innebär att jag nu får vara med i programmet och lära mig att bli tränare inom art2ride. Jag blev dessutom inbjuden till en träningsvecka i Norge i maj som är speciellt inriktad till oss tränare/blivande tränare och det ska bli jättespännande.

Det är sånna här lyckopiller som behövs för att man ska orka hålla igång den här tiden på året när det är mycket och göra, man är sjuk och det bara är mörkt ute.




Min systerdotter fick rida på Nacho i helgen. Det gör mig glad att Nacho stretchar även med en ryttare som inte ger honom rätt signaler. Eftersom det är så sällan de är här fick det bli ett tillfälligt avsteg från min plan att inte rida Nacho.

Likes

Comments