Header
View tracker

Personligt/om mig

Jag hade faktiskt planerat att jag skulle göra någon form av en liten julkalender här i bloggen med ett särskilt inlägg varje dag fram till jul, men när jag fick det där jävla brevet 1 december rann det liksom ut i sanden, men funderar nu på att skriva ifatt de dagarna jag missat. Jag gillar ju såna här grejer så det får nog bli så :) Hittade en spännande lista som har några år på nacken, men jag kör på den för den verkade kul trots att jag inte ens läst igenom alla rubriker, hehe, men here we go!

LUCKA 1 - Dagen då allt förändrades
Oj. Vilken dag ska jag välja. Det började svårt det här minsann... Jag har inget datum eller så, men det var en dag när en person klev in på mitt jobb. Direkt kände jag att det är något speciellt med den här personen. Helt plötsligt kunde jag inte tänka på något annat än honom. Jag vet inte vad jag fastnade för, men fastnade gjorde jag. Det blev en fröjd att gå till jobbet (mer än det var innan). Jag älskade att sitta och prata med honom och se honom. Han var dock bara där för en kortare period och snart försvann han därifrån. Det gjorde lite ont, det kan jag lätt medge, fruktansvärt tråkigt var det till och med. Ett år senare fick jag reda på att han skulle komma tillbaka till oss och bli kvar där och Gud vad mitt hjärta rusade. Det var ett tag kvar och det var här jag bestämde mig för att jag skulle bli smal tills dess att jag träffade honom och så var det med det. Jag hade satt ett viktmål för mig själv och nog lyckades jag allt kan man ju säga. Jag lyckades så bra att det slutade med en anorexidiagnos att lägga bland erfarenheterna... Det var bara ett par kilon som var planen, men det slutade med att jag till slut knappt klarade av att äta någonting. Jag ville bara bli snygg och smal, vara fin och duga åt honom. Jag ville vara den vackraste och bästa personen, men i stället blev jag väldigt sjuk. Inte direkt vad jag planerat va... Ingenting blev det med honom heller, så det var ju fett ovärt måste jag säga, haha. Jaja, det gav mig både en bra och dålig känsla. Det var härligt att känna ett pirr i magen varje dag, men mindre mysigt att tyna bort och bli till ingenting.

Det här var den korta versionen av hur min anorexi började. Den långa är....längre ;P

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag mår efter omständigheterna faktiskt rätt okej. Jag försöker att tänka lite som så att det kommer lösa sig allting, att jag inte kan göra någonting åt saken ändå. Det är svårt, men det är bara dumt att oroa upp sig i onödan. Jag kan liksom ha en tendens att späda på oron och trissa upp den till max. Från början kanske jag bara var orolig, men ju mer jag ältar, stöter och blöter och har mig desto mer leder oron till världens panik, så nu tänker jag ta en dag i taget och säga till mig själv att det ordnar sig!

Middagen idag blev kyckling i ädelostsås. Så gott och något jag längtat efter ett tag så det satt fint i kistan.

Nu har jag precis tagit en lång, varm dusch och ställt ut julmurren på ballen för lite isande kyla, mums.

Likes

Comments

View tracker

Tips

Ett tips till då såhär i december! Min kära vän Henrik från teater nolby har skapat en egen julkalender, den rätta tron, där alla roller spelas av han själv. Sjukt rolig hittills så jag delar de första två avsnitten här :) Se och njut!

Likes

Comments

Hej och tack tack TACK för ert stöd och för era peppande ord! Ni är så jävla bra, jag hoppas att ni vet det ❤️
Jag har fått lite 50/50 med svar på vad det där brevet handlar om. Skrev i en grupp på Facebook igår och fick en massa svar där vissa menade på att det är en rutinsak, att de helt enkelt bara vill ha in en ny ansökan, men några andra skrev att de hade fått samma brev och blivit av med sin sjukpenning och givetvis fastnade ju dessa personers ord i mitt huvud. Jag ska dock försöka andas och ta det lugnt för jag kan ju inte göra något mer än jag har gjort, det vill säga skicka in ansökan. Förhoppningsvis får jag väl svar till veckan och det är väl bara att hålla tummarna hårt för att det ska ordna sig. Det känns ju otroligt märkligt om det skulle bli så att de kastar ut mig utan att ens ha haft ett endaste möte.

Imorse när jag klev upp höll jag på att svimma. Det var toklängesen det blev så, men nu är väl kroppen i världens stress och på högvarv. Jag kände hur kroppen liksom började domna bort och bli iskall, ett illamående sköljde över mig och armarna och rummet började skaka. Jag fick lägga mig ner på golvet och andas mig igenom det obehagliga och till slut släppte det så nu känns det okej igen, pust.

Till något positivt då! Jag har dragit ner på min kaffekonsumtion något enormt! I tre dagar nu har jag bara druckit tre, fyra koppar. Det kanske låter mycket, men tidigare drack jag säkert uppemot tio stycken och nej, jag skojar inte. Sanslösa mängder drog jag, som besatt, i mig. Jag hade en liten förhoppning att jag kanske skulle slippa gå upp och kissa flera gånger per natt om jag minskade ner, men tyvärr har det inte blivit någon skillnad. Inatt var jag nog uppe fyra gånger, så himla irriterande! Fattar inte varför, men men, jag är glad att jag brukar lyckas somna om.

Likes

Comments

Fyfan vad jag är ledsen. Tårarna bara rinner och det värker i magen. Jag förstår ärligt talat ingenting? Ingen från försäkringskassan har ens informerat mig om något, inget prat om ett möte, ingenting. Borde inte min handläggare (som aldrig ens tagit kontakt med mig under min tid som sjukskriven) ha ringt och berättat om det här, om vad det betyder och vad som gäller nu? Jag vet ingenting, jag vet inte om det "bara" är en rutinsak att man ansöker på nytt eller om de anser att jag inte längre har rätt till sjukpenning, men hur ska de kunna veta det när de inte ens föreslagit ett möte? Jag har försökt googla, men blir inte klok på vad som står. Kan de göra såhär? Jag vet inte vad jag ska göra, är bara rädd och känner mig helt vilsen i någon labyrint. Jag vet inte hur jag ska orka ta tag i det här eller vad jag ens ska göra. Ska jag vänta till nästa vecka och se om jag får något svar? Eftersom Bettan och jag har ett uppehåll i våra samtal kan jag ju inte fråga henne förrän den 22 december som är det datumet vi ska ses igen. Jag orkar inte det här, mår så jävla uselt plus min hjärna som nu går på högvarv angående hur jag ska göra om jag inte får mer pengar. Vad finns det för alternativ? Börja jobba heltid igen trots att jag knappt orkar eller vill stå på mina egna ben? Allting är så jävla svart just nu...

Likes

Comments

Nu känns det som att allting går åt helvete! Det här är INTE bra!!

I mitt postfack låg idag detta mindre trevliga brev som berättar att jag efter 1 november inte får mer sjukpenning utan en ny ansökan. Det här skickar de alltså ut NU när en månad passerat. Trevligt må jag säga med framförhållning.
Vad fan händer nu? Jag rusade fortare än kvickt ut med brevet till postlådan med den nya ansökan och nu mår jag illa av ångest. Loggade in på mina sidor i f-kassans app och såg att i december får jag min sista utbetalning och den låg på knappa 4000kr, alltså inte ens så att jag kan betala mina räkningar. Tänk om jag inte blir godkänd för vidare utbetalningar, då är det kört, då är det verkligen helt jävla kört.

Där försvann min julkänsla kan man ju säga...

Likes

Comments

Hej go vänner! Första december och snart är det jul! Jag har med åren lärt mig att älska julen, eller inte lärt mig utan snarare börjat älska den. Jag var under många år sorgsen över jul för den dagen väckte minnen som gjorde ont att tänka på. Jag saknade tiden som var när mormor levde, alla de där jularna vi firade hemma hos henne med släkten. Jag minns den stora granen med änglahår och den lite speciella julmaten vi hade som tradition att äta. Det var underbart! När mormor gick bort försvann allt det här. Vi slutade fira jul med släkten och i stället satt jag och mamma ensamma jul efter jul med typ noll julpynt och ett "julbord" som var minimalt. Det blev en trist dag som bara påminde mig om hur mycket jag saknade det där jag upplevde som barn.

Efter att mamma träffade Anders har det dock blivit så mycket bättre! Det är bara vi tre som firar, men nu har vi massor av julmat och andra mysiga saker för oss. Jag har tagit över det mesta av fixandet med maten för då får jag det så som jag vill ha det och även de andra blir nöjda. Jag älskar julmaten och vill ha allt det där lilla extra även om vi nu bara är tre stycken. Det har blivit en liten tradition oss emellan att vi spelar spel, öppnar paket och äter ostbricka och bara har det mysigt. Julen blir bättre för varje år ju mer jag inser att man faktiskt kan göra precis som man vill. Vill jag ha massa julmat eller annat fix så kan jag faktiskt ordna det :)

Tittade just på första avsnittet av julkalendern och herregud så underbar den verkar! Jag är säker på att det här kommer att bli en ny succé! Av någon anledning väckte den känslor inom mig vilket gjorde att det brände bakom ögonen, men åh så fin den verkar!

Likes

Comments

Nu känns det bra. Besiktning av bilen bokad där jag hittade ett datum och en tid till reducerat pris (så jävla dyrt det blivit att besiktiga?! Helt sjukt!) och julklapparna är beställda och klara så nu kan jag luta mig tillbaka lite. Så skönt att slippa stressa precis innan jul och jäkla härligt att beställa över nätet, det gör jag alltid för då kan man spana i lugn och ro :) Längtar tills de kommer! Älskar att ge bort saker och att slå in julklappar! ❤️

Har ni börjat med klapparna än?

Likes

Comments

Recept - Tillbehör

Det var längesen jag delade något recept nu och de beror väl mest på att jag har saknat inspiration och med det ätit samma sak typ varje dag. Nu har jag dock återupptäckt ostchipsen som är fantastiskt goda till allt ifrån tacosen till soppan! Enkelt är det dessutom :)

Sätt ugnen på 225 grader. Hyvla så många ostbitar du vill ha och vik dem dubbelt och lägg på plåten. Krydda med valfri krydda om du vill. Den här gången hade jag sesamfrön, men allt är gott. Vitlök, lök, dill, ja vad du nu gillar :) kör in dem i mitten av ugnen i cirka 5-6 minuter. Glöm inte att kika till dem då och då under tiden eftersom de snabbt som blixten kan brännas vid.

Fantastiskt gott! Bon apetit!

Likes

Comments