Header

Dagens positiva 2017

❤ Jag tog mig till slut iväg till Joyvoice. Jag vet egentligen inte om det var positivt eller negativt eftersom jag egentligen inte orkade, men jag tog mig i alla fall iväg för det blir ju inte direkt bättre av att stanna hemma heller.
❤ Idag sopade de gatorna! DET, mina vänner, är ett stoooort vårtecken!
❤ Jag lyckades ta tag i läxan till gruppterapin imorgon, så den är färdig nu :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag tycker att det är så himla jobbigt rent tankemässigt med tisdagar. Ni vet att jag upplever det så tungt att ha för mycket inbokat och det särskilt på kvällarna då jag egentligen bara vill vara hemma och varva ner. Tisdagarna innebär för mig joyvoice i en och en halv timme för att sen direkt gasa på mot Degerfors och ASC och spendera två timmar där. Det många inte förstår är att det inte alltid handlar om att jag inte vill utan mer om att energin och kraften inte finns där. Viljan finns absolut, men det andra tar över och ställer till det ganska rejält i huvudet. Jag tog upp det här med B sist på samtalet och hon rådde mig till att göra en liten analys över det här, vad är det som händer, vad är jobbigt, vad rör sig i mitt huvud, fördelar, nackdelar och så vidare och det är ju lite så jag själv arbetar med mig själv för att få en bredare syn på saker och ting.

Redan igår kväll försökte jag ställa in mig på att jag faktiskt har två val, antingen åker jag eller så gör jag inte det. Jag försökte/försöker tänka att jag verkligen ska känna efter utan att lägga in någon värdering i valet. Ingenting är bättre eller sämre utan det är helt enkelt två olika valmöjligheter. Lättare sagt än gjort dock eftersom jag direkt känner mig sämre om jag väljer det ena alternativet, men tanken är ju god i alla fall, haha..

Just nu går tankarna som så att jag antingen åker till Joyvoice och sen kör vidare med ASC, eller att jag struntar i Joyvoice och riktar all energi på ASC. Att skippa ASC kommer i alla fall inte hända så det är inget alternativ, det är jag på det klara med i alla fall. Här kommer mina tankar då:

Åka iväg till Joyvoice
Nackdelar: Brist på energi, ingen jättestor lust, blir för många timmar på raken, jobbigt att inte veta om jag hittar parkering eller ej, är redan trött på övningarna vi gör innan (så tråkigt när det varje gång är samma sak, jag vill ha variation för att inte tröttna), jag är trött på låtarna vi sjunger då de inte är min stil på sånger vilket gör att jag tappar motivationen och engagemanget, jag orkar inte med en massa människor.
Fördelar: Jag är ordentligt uppsjungen till den senare sångträningen, jag slipper det dåliga samvetet över pengarna, antagligen blir det ganska roligt även om det inte känns så nu, vi ska börja med en ny låt idag, jag kommer ut bland folk, jag får sjunga extra mycket, risken är att jag fortsätter strunta i det om jag gör det en gång.

Jag vet verkligen inte vad jag vill. Det känns som att jag inte vill åka dit, men hur vet jag att det inte bara är mina hjärnspöken som bråkar? Sist mådde jag allt annat än bra under kören och det enda som ekade i mitt huvud var att jag ville hem. Jag höll till och med på att börja gråta medan jag stod där på grund av den bristande energin. Sångträningen med ASC blev dessutom lidande eftersom jag var helt slut i både kropp och själ. Det är ju inte alls säkert att det kommer kännas så idag, men obehagskänslan finns där.
Ibland önskar jag att jag hade någon liten assistent som kunde berätta för mig exakt hur jag ska göra för det här med att ta beslut är inte min starka sida.
Hur brukar ni tänka i såna här lägen? Kan ni tillåta er att göra "fel" val?

  • 58 readers

Likes

Comments

Recept - soppor

Jag älskar att laga mat och är den sen väldigt god så är ju det himla bra ;) Den här soppan äter jag väldigt ofta just för att jag älskar den så herrans mycket!

1. Hacka upp 1 gul lök och så många klyftor vitlök du vill ha. Jag har fyra stycken. Fräs löken i rikligt med smör en stund.
2. Stek upp färs och svamp tillsammans med löken.

3. Häll på krossade/passerade tomater, chilifrukt efter tycke och smak. Ös sen ner en burk med kokosmjölk/kokosgrädde.
4. Krydda! Jag använder salt, peppar, cayenne, chili, chiliflakes (ja, starkt ska det vara, haha) och spiskummin.

5. I med färska, eller frysta/torkade kryddor. Jag använder persilja och persillade (blandning mellan persilja och vitlök).
6. Häll på vispgrädde så mängden blir lagom. Jag vill ha en hel del matlådor så jag öser på.

Låt puttra ihop sig i cirka en timme. Ät och njut ❤

Likes

Comments

Godmorgon på er!
Inatt har jag sovit ganska gott och när jag vaknade var lakanen och sängen sådär otroligt sköna. Vid de tillfällena älskar jag att borra in mig lite extra och bara ligga där och blunda. Där och då är det förbaskat enkelt med mindfullness.

Det är strålande solsken även idag och helt galet varmt! Åh jag blir så glad över våren, den är såå välkommen nu!

Sitter nu här och stirrar på min läxa till morgondagens adhd grupp som jag som vanligt skjutit upp. När vi skrev våra mål med behandlingen tog jag bland annat upp det här med att jag inte vill skjuta upp saker och/eller göra dem i sista sekunden, men trots det fortsätter jag med samma beteende. Den här gången ska vi göra två beteendeanalyser (passande eller vad?) och det är ju egentligen någonting jag brukar använda mig mycket av i min vardag, men så fort det blir ett måste så tar det helt plötsligt stopp. Första steget är i alla fall gjort, det vill säga flytta in pappret hit till vardagsrummet. Jag måste verkligen dela upp saker i små, små steg för att få dem gjorda. Jag försöker tänka att jag gör det här för MIN skull. Jag går trots allt i gruppterapin för att JAG ska må bättre och få hjälp med mina svårigheter ändå hoppar fröken duktig fram och vill göra de mest perfekta beteendeanalyserna världen skådat. Jag vill vara bäst, hela tiden. Jag planerar nu till och med att skriva den först på ipaden för att sen skriva ner det för hand, allt för att det på pappret inte ska bli "fel" eller kladdigt. Jag vet inte hur många gånger jag har knycklat ihop papper, slängt dem och börjat om just för att jag skrivit fel eller att någon bokstav blivit ful och så vidare. Jag har helt orimliga krav på mig själv och det blir jag särskilt medveten om vid såna här tillfällen.

  • 83 readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤ Att det gick bra på bedömningssamtalet trots allt. Jag fick höra att mina mål verkligen var genomtänkta och bra vilket såklart kändes bra för denna perfektionist, hmm, men jag tror att det är bra att vara på det klara med var man är påväg och vad man vill. Jag vet ju med mig (på ett ungefär) vilka problem jag har och vad jag behöver hjälp med.
❤ Det har varit så fint och varmt även idag så jag har kunnat sitta ute på balkongen i bara en tunn tröja. Härligt!
❤ Jag lyckades äntligen få fingrarna ur röven och städa åt råttorna. Orkade dock inte duscha som jag hade planerat, men skitsamma, det gör jag väl imorgon, hoppas jag, haha.

Likes

Comments

En sak som psykologen tog upp på bedömningssamtalet idag var om jag tror att jag klarar av att gå igenom en terapi med tanke på hur tungt det kan bli. Jag har ju inget direkt nät runt omkring mig utan är ganska ensam och saknar med det en viktig bit; stöd utanför terapin. Ni som gått psykoterapi, hur har ni upplevt det? Har ni varit ensamma med allt eller har ni haft stöd i er omgivning? Upplever ni att det har varit viktigt och avgörande?

Jag kan ju inte göra så mycket åt att jag är ensam utan det är ju som det är. Jag tänker inte haka upp mig på den biten för jag behöver ordentlig terapi oavsett stöd eller inte. Jag kan ju inte gå omkring och vänta på att skaffa en stackars partner innan jag tar itu med mig själv liksom, hehe. Självklart blir jag dock lite orolig, jag kan tänka mig att det kan bli mycket påfrestande att grotta ner sig och ta tag i tuffa bitar och att sen inte ha någon att bolla tankarna med, ja det kan säkert bli svårt, men knappast omöjligt. Jag får helt enkelt fortsätta att samtala högt med mig själv här hemma ;) Det och att skriva här för ni är ett otroligt stöd.

Berätta gärna om era upplevelser! Det vore guld ❤

Nu ska jag hoppa in i duschen, fasen alltså vad det har tagit emot de senaste dagarna. Det är en kamp varje dag det där med att komma in under strålen. Än så länge har det gått på rent och skärt tvång ifrån min sida. Jag vet att jag inte kan strunta i det och jag vill för den delen inte heller, egentligen.

  • 175 readers

Likes

Comments

Hej hopp i vårsolen!
Idag hade jag mitt möte på psykiatrin vilket var ett bedömningssamtal till psykoterapi. Jag fick svara på en massa frågor och det var faktiskt ganska jobbigt, särskilt när hon ville prata en del om arbete och sjukskrivning. Det är verkligen någonting som skrämmer mig i och med att jag mår som jag gör och för att jag är rädd att uppfattas som lat. Hon tyckte däremot att det låter som precis tvärtom, att jag har varit överambitiös och är perfektionist vilket är det som stämmer. Jag har alltid varit högpresterande och det är väl det som gör mig rädd nu, att jag inte orkar med. Hon menade på att det nog troligtvis ligger väldigt mycket utmattning i allt det här vilket jag även själv är säker på trots att jag inte har fått den diagnosen. När jag ändå är inne på diagnoser så pratade vi om dystymi vilket det även var tal om för flera år sen när jag gick på ätstörningsenheten. Jag har varit "kroniskt" nedstämd sen jag var väldigt ung. Jag har knappt haft några bättre perioder utan har alltid mer eller mindre varit nedstämd och deprimerad. Diagnosen skulle hon ta upp med min läkare och den kommer troligtvis stå med i remissen som ska skickas.
Den där remissen kommer skickas till Örebro eftersom de numera hyr in tjänster från privata psykologer på grund av trycket på mottagningen (väntetid över två år), så det är ju bra att den möjligheten finns, dock mindre kul med tanke på min ekonomi, men men. Skönt att samtalet är avbockat från min to do lista för dagen. Jag passade även på att veckohandla i samma veva så nu är alla måsten avklarade, bara tvätten nu som ska hämtas in från tvättstugan ;)

Dagens jag.

Annars så mår jag okej idag. Solen gör sitt och jag blir allt lite gladare av de där strålarna. Sov även ganska gott inatt och ville typ slå sönder telefonen när larmet ringde tidigt imorse o_O men jag kom upp och telefonen överlevde!

  • 185 readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤️ VÄDRET!! All kärlek till våren! Blir nästan som förälskad av den här tiden. Underbart!
❤️ Tack vare sommartiden var det ljust ute vid åtta. Så himla skönt :)
❤️ Jag har haft en ganska bra kväll.
❤️ Jag och mammas sambo har idag bestämt att vi ska ut och käka indiskt på fredag! Älskar indisk mat så det ser jag fram emot :)
❤️ Nu ser jag fram emot att lägga mig och läsa innan jag somnar.

Likes

Comments

Det finns många olika försvarsmekanismer och saker många tar till för att klara av att överleva efter olika trauman eller andra svåra händelser. Jag själv har utvecklat ett otroligt starkt försvar, det sker så automatiskt att jag knappt reflekterar över det. Mitt försvar går kort och gott ut på att förtränga, trycka undan och låtsas som att saker och ting aldrig hänt. Jag vet ju att sakerna hänt, men jag har en förmåga att ställa mig utanför mig själv. Vissa saker är som att de aldrig har hänt, som att det är en text skriven i en bok jag någon gång läst. Jag kommer inte åt mitt inre, det jag säger är bara ord och det jag gör är mekaniskt utan någon direkt känsla bakom, jag bara är och gör, precis som en robot.
Eftersom jag har haft det här beteendet sen jag var ett barn vet jag ärligt talat inte hur jag ska ta mig vidare för jag kommer verkligen inte innanför mitt eget skal ens. När jag var barn fick jag inget skydd av vuxna och var därför tvungen att skydda mig själv till varje pris. Jag har fått sluta med flera kontakter inom psykiatrin på grund av det här för det har menats på att jag inte kan ta till mig/inte är redo för behandling och det har känt lika tråkigt varje gång för hur ska jag då göra om jag inte får hjälp att ta mig förbi det här? Jag gör det ju inte med mening. B är den enda som inte har gett upp hoppet om mig och det är jag oerhört tacksam för, för kanske är det tid som behövs? Kanske till och med lång tid?
Jag kan distansera mig från allt vad jobbiga känslor heter, jag stänger ute folk, drar mig undan så fort någon kommer för nära och jag förtränger. Ibland kommer dock gamla händelser över mig, men jag kan i stort sett alltid tränga undan dem, tänka att det där handlar om någon annan, det är inte jag. Det är mitt sätt att överleva, men det är ju inget liv jag har. Jag är så himla ensam på grund av att jag inte kan hantera relationer till exempel. Jag stöter bort folk hela tiden och fortsätter leva i min lilla fantasivärld, helt ensam. Det värsta är att jag helt och hållet får skylla mig själv. Det är inte andra som sviker utan det är jag. Jag vet att jag är en dålig vän och det ger mig en olustig känsla för jag vill inte vara en svikare. Jag har bara inte förmågan att hantera det här utan i stället flyr jag, så fort det blir lite jobbigt sluter jag mig och försvinner, går tillbaka in i min bubbla och blir till en isdrottning.

Jag gör som sagt inte det här med mening, inte alls. Det är sättet jag lärt mig att överleva på, det sitter i ryggmärgen. Jag har ingen kontakt med mina känslor och jag vet inte hur jag ska få det. Jag är väl medveten om att jag aldrig kommer få styr på mig själv så länge det här beteendet sitter så hårt, men jag vet inget annat, jag vet bara ATT jag har problem och det är det jag önskar hjälp med.

Jag kan nog upplevas som ganska kall tror jag. Det mesta studsar bara emot min sköld och det är faktiskt inte mycket som berör mig. Ibland blir jag rädd för mig själv för det känns som att jag helt saknar medkänsla, men kanske beror det på att jag själv har så mycket att bära på att annat inte får plats? Kan man inte bara ta en rejäl vårstädning på insidan, åka till tippen med allt dåligt och komma hem som en helt ny, ren person? Tänk om det bara fanns ett enkelt sätt. Jag är så himla vilsen på många sätt.

  • 247 readers

Likes

Comments

Hejj på er! Hoppas att ni har lika fint väder hos er som det är här! Termometern visar på 13 grader och det är strålande sol! Huuur underbart?! Var nyss en sväng till maxi bara för att handla på mig det nödvändigaste. Behöver storhandla egentligen, men får pengar först imorgon så det får vänta tills dess. Det var i vilket fall som helst härligt att komma ut lite, solen värmer verkligen!

Känner mig just nu lite stressad över veckan som kommer. Jag har någonting att göra varje dag och det gillar jag inte alls. Det är inga stora grejer, men att ha någonting som hänger över mig känns jobbigt, men jag vet att det kommer gå bra, det är bara att hänga med och göra det jag måste helt enkelt.
Imorgon har jag första samtalet med psykologen. Jag ser fram emot det med lite skräckblandad förtjusning. Det ska bli skönt att eventuellt komma igång med en ordentlig behandling, men oron över att hon är en helt färsk psykolog känns jobbig då mina tidiga erfarenheter säger mig att de inte kommer bli bra, men, som sagt, bara för att min förra PTP psykolog var värdelös betyder ju inte det att även den här är det. Jag är även lite nojig på grund av att hon är i samma ålder som jag. Vet inte varför jag hänger upp mig på det, men det känns jobbigt. Jag vill helst ha någon äldre, det känns tryggare på något vis. Gillar inte att öppna upp mig för någon som är lika gammal som jag. Men men, jag får vänta och se helt enkelt!

  • 261 readers

Likes

Comments