Header

Dagens positiva 2017

❤️ Jag har varit ganska bra på att höra av mig till folk den senaste tiden tycker jag. Jag bestämde mig för ett tag sen för att i alla fall prata (eller ja, skriva) med minst en person varje dag och det har gått hyfsat.
❤️ Det kändes ändå rätt rätt beslut att vara hemma ikväll trots att det knappast blir bättre av det, men idag skrek verkligen hela jag nej så de får man ju lyssna på.
❤️ Jag har orkat dammsuga. Ett steg på vägen mot ett renare hem, hehe.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Planen var ju egentligen idag att gå hem till Anna och spela lite, men så blev det inte. Dels på grund av att de skulle åka iväg en sväng ikväll och komma hem lite senare och då kände jag att jag inte orkade, men också för att jag mår som jag gör. Kanske borde jag ta mig ut då, men jag känner mig så instabil och då blir det aldrig bra. Jag blir så himla känslig mot alla intryck då och det blir riktigt jobbigt. Nu har vi planerat om och ska ses imorgon i stället, det blir nog bättre :) Jag har bestämt mig för att morgondagen ska bli bättre, det måste den!

Gick över till mamma förut och snodde med mig hennes systemkamera hem. Hon använder ju aldrig sina prylar och då kan jag lika gärna ha den (tycker jag, hehe). Tänkte försöka sätta mig in i den lite imorgon. Det var knappt så jag visste hur jag skulle starta den ens, så illa är det ;)

Hoppas ni har haft en bättre dag än jag ❤️

  • 36 readers

Likes

Comments

Jag är på ett enormt dåligt humör, redan imorse kände jag att nej, det här blir inte bra... Känner mig så instängd och låst, vill bara skrika och gråta typ. Så less på allting just nu. Vill bara att den här dagen tar slut, men det är väl knappast troligt att det blir bättre imorgon. Är så trött på att vara sjuk, på att må dåligt och jag är så förbannat trött på hela min livssituation. Det är nu jag kanske skulle passa på att bry mig om mig själv lite extra, men det har jag verkligen noll lust till. Jag ruttnar hellre bort känns det som. Fick en uppgift av B att typ ge mig på en kudde när det känns såhär, men det känns mest bara fånigt ärligt talat ;P

Titta på blommor kan jag ju alltid göra. De är fina än, i alla fall de flesta av dem :)

  • 57 readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤️ Skönt att Anna är hemma igen och att de har haft det bra :) Lite trist dock att jag inte har någon trädgård att sola i framöver, haha, men jag överlever väl ;)
❤️ Jag har börjat med en ny ljudbok, hemmet av Mats Strandberg. Verkar mycket lovande!
❤️ Jag har överlevt dagen trots en riktigt jobbig känsla inombords.
❤️ Laxen jag lagade till blev jättegod :)

Likes

Comments

Godkväll! :)
Nu har jag precis hämtat-, och släppt av la familia. Alltså de var så konstigt, när jag rullade in på stationen och fick syn på dem höll jag på att börja gråta?! Vet inte vad som hände... Jag kan bli lite extra känslig när jag mår dåligt och sen har jag saknat dem antar jag ;) Åkte hem direkt när jag släppt av dem eftersom jag fortfarande mår kasst :( Förutom det känns det som att jag snart BRINNER UPP, haha. Jag har inte direkt bränt mig, eller jag är i alla fall inte särskilt röd men hela jag kokar! O_o En svalkande dusch skulle nog va trevligt, men jag orkar inteeee. Det är bara soffläge som gäller nu, gött! Jag skrev i alla fall just till Anna och frågade om hon vill ses imorgon. De ryktas om att de har en present till mig! ❤️

  • 123 readers

Likes

Comments

Heej hopp!

Precis kommit hem från dagens solning. Jag lyssnade klart på Therese bok och kan nicka igenkännande till precis allt hon berättar. Tänk att de flesta som mår dåligt känner sig helt ensamma, som att de är de enda som tänker "konstiga" tankar när det egentligen finns SÅ många därute som upplever samma sak. När jag blev sjuk förstod jag inte alls vad som var fel, jag förstod inte varför jag mådde så dåligt och jag trodde att jag bara var svag som inte kunde stå emot. Tänkte att alla andra upplevde liknande känslor, men att jag var för dålig som inte klarade av vardagen på samma sätt. Jag la all skuld på mig själv, intalade mig att jag bara var lat, knep igen och kämpade på. Jag berättade aldrig för någon hur det kändes mycket på grund av skammen. Den där skammen alltså... Också en otroligt vanlig känsla bland oss som mår dåligt. Väldigt tråkigt och ledsamt att det ska behöva vara så för det är ju inte vårt fel. Vi är ju egentligen starka som faktiskt står ut, hittar verktyg och klarar oss igenom dagarna, ibland bra, ibland okej och ibland mindre bra, MEN vi lever ändå och gör vårt yttersta. Det borde vara något att vara stolt över!

Solen har gått i moln nu. Jag har packat ihop alla saker hos Anna och lagt dem där de ska vara. Upptäckte att jag typ råkat vattna ihjäl en blomma *bästa blomvakten*. Jag har trott att den varit torr och lite vissen på grund av all sol den fått på sig i söderfönstret, men tydligen var den dyblöt och där har jag gått och fyllt på med massa vatten, haha.
Ikväll ska jag hämta dem (inte blommorna, hehe) på busstationen och skjutsa hem dem och allt bagage, just nu känns det fruktansvärt jobbigt då jag har en hemsk ångest. En sån där vanlig, orimlig ångest som äter upp mig. Jag har tagit på mig ett lite robotliknande läge och försöker bara andas utan att tänka allt för mycket. Hittade några laxfiléer i frysen som jag stoppat in i ett foliepaket i ugnen. Orkade egentligen inte laga mat, men med den mekaniska delen går det ganska bra, hacka upp en sak i taget, andas, hacka lite till och så vidare.

Hur mår ni? ❤️

  • 156 readers

Likes

Comments

Dagens positiva 2017

❤️ Det var fint att se Bettan igen och att få prata lite. Jag är stolt över mig själv som vågar öppna mig mer och mer. Jag vet att enda sättet igenom allt är att vara ärlig och berätta precis som det är även fast det ofta känns fel. Jag tror att vågar jag öppna mig för någon kommer det nog bli något enklare att fortsätta vara mer öppen även mot andra.
❤️ Jag kokade ihop en ny vaniljsås som jag åt till pajen, eller snarare så åt jag lite paj till vaniljsåsen, hehe.
❤️ Det var skönt, som alltid, att ligga i solen en stund även om jag nu är lite lätt kräftfärgad o_O

Likes

Comments

Det var fasligt vilket tryck det tydligen var i solen idag! Armarna svider trots flera dagars solning, grundbränna och givetvis solkräm. Smörjer med after sun för glatta livet här, haha.

Hur mår ni? Med mig är det lite sådär. Det har varit en ganska jobbig eftermiddag/kväll med mycket tankar, stress och oro. Det brukar bli så efter mina samtal vilket inte är så konstigt. Det är jobbigt, men okej. Jag överlever, som alltid. Det känns som att jag behöver vila lite extra just nu, men det är rätt svårt. Jag tycker inte jag gör annat än tar det lugnt och vilar. Hur vilar man ännu mer effektivt?! Haha. Ibland känns det som att jag vill sova i tusen år i sann Törnrosa anda, men det kan jag inte. Tröttheten av utmattningen är inte samma sak som "vanlig" trötthet, i alla fall inte för mig. Jag är dock himla glad över att jag faktiskt har kunnat slappna av när jag varit hos Anna och solat. Att bara ligga där och lyssna på ljudböcker har känts KANON! Jag är fortfarande lite småchockad. Hemma är jag nästan alltid stressad upp över öronen och multitaskar som värsta galningen. Det känns som att stressen sitter i väggarna här hemma. Jag tror det till stor del beror på att det är ens hem och det finns ju alltid något som behöver göras, men som jag inte orkat ta tag i på flera veckor nu. Mitt golv ser ut som ett helt grustag, usch!! Kanske får lov att ägna söndagen åt städning :,D Ska bara orka också.

Kolla in paprikan förresten! Den verkar trivas! ❤️

Likes

Comments

Det gick bra hos Bettan. Jag berättade i stort sett allt jag tänkte och kände, hur jag bara ville att det skulle bli inställt, att jag har mått skit, att jag inte vill börja i psykoterapin till hösten och så vidare. Det gick bättre än väntat. Vi gick förutom det igenom en riktigt jobbig händelse från min barndom, så mycket i detalj som jag bara kunde minnas. Det här är någonting som har tagit ÅR att våga berätta ens, men innan sommaren tog jag ju tjuren vid hornen och bara pratade och visst var det en lättnad på sätt och vis samtidigt som det drog upp ett stort sår och det har lämnat mig i ångest under flertalet tillfällen. Idag satt jag där och berättade, gjorde knappt en min, distanserar mig från allt för det är ju ett sätt att överleva. Det är ovant för mig att berätta om sånt här till andra. Jag har aldrig berättat något känsligt för någon i hela mitt liv så ni kan ju kanske tänka er hur svårt det är? Det är inte "bara" att prata eller att "bara" be om hjälp för har man hela sitt liv dolt allting så är det svårare än man kan tro. Jag känner mig dock inte längre dum för att jag har svårt att prata om djupare saker för idag förstår jag varför och jag kan se att det inte är konstigt. I stället kan jag känna mig stolt som mer och mer vågar lyfta på locket, att få prata med någon som lyssnar, förstår och bekräftar.

Efter samtalet åkte jag hem och funderade över om jag skulle orka sola eller inte. Nu är det ju inte direkt ansträngande rent fysiskt att slänga sig ner i en solstol, men det kan ändå kännas besvärligt ibland. Det var stekande hett ute så jag bestämde mig till slut för att åka iväg utan att tänka så mycket, så där hamnade jag, återigen, med ljudboken och (äckligt) kaffe i ett par timmar. Imorgon kommer Anna och familjen hem igen så de blir min sista dag där i trädgården :( Usch vad det känns vemodigt. Det har varit så skönt att vara där för mig själv, sola och greja. Det har varit som en fristad. Nu blir jag återigen instängd i lägenheten, blä!
Förresten har jag inte solat ryggen EN ENDA GÅNG under den här veckan. Jag hatar verkligen att ligga på mage och jag har hatat att sola ryggen sen jag var barn. Nu ser jag ju såklart helt förjäkla dum ut. Ganska rejält brun på framsidan och LIKBLEK på baksidan, haha. Jag har varje dag sagt till mig själv att imorgon, då ska jag tvinga mig själv, men det slutar alltid med att jag bara solar framsidan ändå ;) Imorgon (om det blir fint väder) så MÅSTE jag, haha.

Fixade iordning käk direkt jag kom hem och gick sen över till mamma för att vattna deras blommor. Jag överdriver inte när jag säger att de har växter på varenda jäkla liten fläck i lägenheten... Finns knappt en fri yta och jag kan inte hjälpa att känna irritationen växa. Inte nog med att man får stå i typ tio minuter för att ens få upp lägenhetsdörren, man får dessutom vattna växter i femton minuter och vrida kroppen i alla möjliga skumma positioner för att ens komma åt blommorna för lättillgängliga är inte alla heller kan man ju säga, haha.

  • 229 readers

Likes

Comments

Godmorgon på er!
Idag är det dags för första samtalet med B efter hennes semester. Jag vet inte varför det tar emot så mycket att ta sig dit, men tar emot, det gör det. Jag skäms återigen och jag känner att jag stängt in mig igen, bara jag och mitt mående. Jag tycker att det känns så jobbigt att komma dit och "klaga" igen. Jag vill inte berätta att jag mått dåligt, jag vill vara stark, vill må bra. Ibland känner jag mig bara som ett helt hopplöst fall, så trött på det här nu. Jag har nästan suttit och hoppats på att det ska bli inställt till och med, men någonstans därinne så vet jag väl att det kommer gå okej, men just nu vill jag bara krypa ur skinnet.

Någon mer som känner liknande efter längre uppehåll?

  • 272 readers

Likes

Comments