View tracker

Tjenixen!
haha nej men hej.
hej men nej.

Har inte gjort något inlägg på en evighet nu känns det som.

Nu är vi iallafall iordning (någorlunda) i lägenheten. Lite småsaker kvar vi ska sätta upp och fixa med, men det är ingen brådska.
(som tur väl är)
En runda till Ikea hade ju inte suttit fel, inhandla lite nytt o fint till både leon och lägenheten.

På Lördag blir det inflyttningsfest.
Trots att jag varit rädd att det inte skulle bli av för att vi varit lite förkylda här hemma, så har det börjat klarna upp nu med förkylningen.

På måndag börjar jag på serviceutbildning med inriktning handel. Riktigt spännande, och hoppas verkligen på mer tur med jobb efter den utbildningen.
Vill verkligen komma ut i arbetslivet nu och slippa gå hemma hela tiden.
Blir ju galen av det.

Vet inte varför men det känns alltid som att den enda tiden jag har kvar på dagarna till ork och lust att blogga är på kvällarna, och dom flesta kvällarna somnar jag såfort jag sätter mig i soffan och vilar... hehe.
Inte lätt o va småbarnsförälder.

Men nu är det dags att gå och lägga sig så man orkar upp imorgon, då står vårdcentralen och städning på schemat.

Ha det bra!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag har jag ÄNTLIGEN fått min diagnos.
Jag har Adhd.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera själva diagnosen just nu, kan inte riktigt få in i huvudet att jag faktiskt har ett svar på varför min uppväxt varit annorlunda från andras uppväxter.

Att folk tyckt att jag är jobbig är jag van vid, att aldrig kunna koncentrera mig på saker.
Aldrig kunnat ta verbala instruktioner.
Fått vredesutbrott för ingenting, gråter för ingenting, blir överlycklig för minsta lilla positiva som händer i mitt liv.
Kan aldrig liksom vara nånstans mittemellan, det är alltid antingen eller.

Att alltid gå på helspänn oavsett vad, alltid vara stressad, alltid vara så satans jävla trött, men samtidigt så otroligt jävla pigg.

Dom där stickningarna i benen när man blir minsta lilla uttråkad.
När man bara skulle kunna springa så långt man kommer tills man i stort sett somnar springandes.

Någon som inte har dessa svårigheter som jag har, kan aldrig sätta sig riktigt in i min situation.
Kan inte förstå exakt hur jobbigt detta är för mig.
Att jag, oavsett hur mycket jag än försöker, inte klarar av att jobba på mina problem själv.
Att jag inte klarar att vara helt självständig.

Det är så svårt att beskriva hur jag känner.
Går liksom inte.

Så mycket som jag skäms över mig själv, ingen kan föreställa sig ens.

Men jag är otroligt glad att jag nu äntligen har min diagnos och faktiskt kan få hjälpen jag behöver o har rätt till.
Det är verkligen en sten som har lossat från axlarna.

Nu kan mitt liv få börja på riktigt.

Likes

Comments

View tracker

God morgon!
Full fart här hemma med allt gällande flytten nu.
Man tror absolut inte att man har så mycke saker som man har..
Nästan allt nerpackat nu bara några småsaker kvar och packa ner.
En runda till tippen hade suttit perfekt idag, lite jobbigt dock när man själv inte har körkort än.

Idag ska Leon få ny kateter så Leon o pappa är påväg till Kristianstad nu för det. Håller tummarna att allt går bra och utan problem.

För mig blir det som sagt, Packa!
Kan ärligt inte fatta att på fredag flyttar vi första lassen, på fredag!!
Helt otroligt att det är 2,5 månad sen jag fick veta att lägenheten är vår.
Sinnesjukt.

Leon var iallafall på bra humör idag, skulle pussas o kramas med mamma så mycket det bara gick innan dom skulle gå. Min lilla fis.

Lovar att börja sköta bloggen bättre nu framöver!
Ha en bra dag!

Leon har ju fått en ny fin vagn av farmor i födelsedagspresent.
Eftersom den gamle nästan bokstavligen talat trillade sönder och vi inte vågat använda den på 1 månad, så behövde han ju en ny, och denna vagnen är helt perfekt!
Så fin färg o så är det ju en Emmaljunga med, så en riktigt bra vagn!
Leon är stolt över den iallafall.

Och här har ni en bild på min lilla gosse! (inte så liten längre dock)
Snart 2år, helt sjukt!!

Likes

Comments

Det va ett tag sen jag skrev här.
Har haft ganska fullt upp hela sommaren och inte riktigt haft lust att blogga.

Lite som har hänt sen sist:

Spenderade några timmar nere på killebom på marknaden, och sen någon timme som barnledig och åt älgkebab, äckligaste älgkebaben.

Fyllde 19. Wiihooo!
(ingen skillnad. haha.)

Vi firade semestern i Landskrona med camping och annat skojigt, Te.x spenderade vi två kvällar inne på Karnevalen.
Leon har nog aldrig mått så bra som han gjorde då, han va verkligen den lyckligaste gossen någonsin där och då.
De va så underbart att se.

Inte hänt så mycke sen dess, mest bara packa och sånna saker nu inför flytten i September!
Har nog aldrig längtat så mycke till något så som jag längtar till flytten.
Äntligen komma ifrån denna hålan.
Så underbart.

Detta får ni nöjas med sålänge, så får vi se om jag orkar ta upp bloggen helt igen snart.

Ha det så bra sålänge!

Likes

Comments

Nu har vi fan fått nog alltså. Nu räcker det fan ta mig.

Nu har min son alltså fått en tryckskada på foten och kan inte stödja på foten pågrund av värdelösa sköterskor. Nu är det nog. Nu ska jag vända upp och ner på detta jävla stället. För det funkar inte såhär längre.
Han har alltså haft en pvk (nål) in i foten sedan i fredags (24de juni) och dom har inte lindat av den en endaste gång och kollat hur det har sett ut.Utan bara sprutat i saltlösningen och kopplat i antibiotikan.
Min son har alltså suttit och skrikit av en anledning varje gång dom rört där, och inte som dom mena på, att han inte "tycker om" när man rör hans fot.
Tänk om han får skador för livet på sin fot nu? Om han aldrig kan gå ordentligt igen?
Just nu trippar han fram på tå på den foten.
Är det okej att en unge på 1år och 8 månader ska behöva halta fram och inte ha någon balans överhuvudtaget?

Nej, det är det inte. Nej, detta är inte okej.

Jag har varit arg så många gånger förr på sjukvården. Men när min sons fot ser ut som en sönderbränd och sönderslagen hudbit, då är det fan krig asså.

DET ÄR MIN SON DETTA HANDLAR OM.

Kan dom ens förstå en förälders kärlek till sitt barn? har dom aldrig haft egna barn. Jag menar, Förhelvete, det är en barnavdelning. Dom borde väl förfan ha lite koll på hur skört ett barn är iallafall.

Nej fyfan för er. Hoppas ni brinner i helvetet om ni nu har orsakat skador på min son som kanske varar livet ut.

FUCK ER!

Likes

Comments

Nu kommer jag vara lite cheesy, men det får jag lov att vara.

Detta handlar om min underbara pojkvän och sambo, som jag älskar mest av allt.

Vi träffades första gången i Augusti 2013, utanför BK i Kristianstad.
Jag hade precis börjat 1an på gymnasiet och va helt ny i Kristianstad.

Min första tanke va såklart, "Fyfan va snygg han är". Men sen kom jag på mig själv med att tänka att han verkar som någon jag skulle kunna leva resten av mitt liv med och skaffa familj med.
"Vafan ida" tänkte jag då.

Nu tror jag seriöst att det va mitt "undermedvetna" eller "öde" som satte den tanken i huvudet på mig. För nu står jag här, snart 2,5 år senare med Sebastian vid min sida och dessutom påbörjat vår underbara lilla familj.

Han satt snett framför mig och tog upp en låda från sin väska och öppnade och gjorde en ful grimas och påpekade att banan är äckligt.
Då sa jag nej.
Så sa han jo, med lite "barnslig"röst.
Så jag svarade nej med samma "barnsliga" röst.
O så förtsatte vi så tills någon avbröt oss.

Just i den stunden såg jag ingen annan än honom. De va nog där och då som jag egentligen föll för honom och verkligen förstog att han va lika fjantig och knäpp som mig.

Han körde världens sötaste raggningsreplik på mig sen på fb.

Han frågade om jag tyckte om kattungar.
Så tänkte jag vafan är det för fråga.
Svarade iaf ja.
Då skrev han att det va bra för jag är lika söt som en.

(Sen dess är mitt smeknamn Kattungen)

Vi har också våra fel och brister i förhållandet, men vi älskar varandra.
Vi älskar varandra så otroligt mycket, och då har vi ändå gått igenom en väldigt svår period tillsammans.
Att för det första bli föräldrar så pass unga,
men att även bli föräldrar till ett sjukt barn.
Ligga inne på sjukhus i 1,5 månad efter bebisens ankomst, aldrig få vara helt ensamma, inte få ta hand om barnet så som andra får med sina friska "normala" barn.

Det höll på att knäcka oss båda. Men vi kämpade, som vi kämpade.
För jag visste att jag aldrig hade klarat mig igenom det utan honom.
Djupt nere någonstans visste jag att det skulle gå bra, att vi aldrig skulle ge upp.

Jag har aldrig älskat en annan människa så som jag älskar Sebastian.
Han är min hjälte, han är min knasboll, han är mitt solsken, ja han är mitt allt.
För helt ärligt, utan honom är jag halv.

Han har funnits där för mig igenom dom svåraste tiderna i mitt liv.
Han har ett leende och skratt som jag aldrig kan få nog av.
Han har allt jag behöver.
Allt.

För han är min trygghet, jag kan alltid prata med honom, jag kan alltid lita på honom, jag kan alltid få mig ett gott skratt med honom, och han lyckas alltid, alltid få mig på bättre humör.

Jag hoppas verkligen att alla tjejer som förtjänar det hittar en så underbar kille som jag har hittat.

(Men sebastian är min, grrrr.)

Och till dig min underbara framtid:

JAG ÄLSKAR DIG MEST.
DU ÄR DET BÄSTA SOM HÄNT MIG,
OCH JAG ÅNGRAR INTE EN SEKUND SOM JAG HAR FÅTT SPENDERA MED DIG.

Från din Kattunge 😉💕💞

Min soulmate♡

Likes

Comments

Nu börjar det närma sig ordentligt till Alla hjärtans dag!

Har du inte beställt något än till den du håller kärt?
Jag vet iallafall att vi har dom perfekta presenterna för denna högtiden!

För vem blir inte glad av att må bra?

Kika in på hemsidan och hör sen av dig till mig! 😁

Beställ nu, så kommer det lagom till den 14de!

http://foreverliving.se

Likes

Comments

Nu har allting snurrat runt i hjärnan på mig hela natten och hela dagen angående självskadebeteende.

Jag har haft mycket problem med självskadebeteende och självmordstankar.
Mina ärr på armarna är inget jag skäms över.
Ingen, absolut INGEN som har gått igenom så svåra perioder i sitt liv att skada sig själv blir en vana, ska skämmas.

Det är inget man väljer själv, när skadorna på huden känns skönare än skadorna man har i hjärtat så känns det som den enda utvägen till att må minsta lilla bättre.

När man sen i detta samhället ska bli dömd för minsta lilla så kommer man till en gräns där man absolut gör allt för o dölja sig/dölja det onda.
Då blir det som för de flesta, man vågar inte.

Man vågar ingenting.
Man vågar inte visa sig på stan, istället gömmer man sig.
Man pratar inte med folk.
Man stänger sig inne.
Man blir helt isolerad.

I sin egen hjärna.

Som i från början är den stora anledningen till att man mår dåligt, vilket i sin tur leder till att man måste hitta ett sätt att må lite bättre.
Där kom skadorna för mig.

Jag fick tycka lite synd om mig själv.

Det blev att min hjärna sa till mig varje gång jag fick ångest att, det bästa sättet är att skada mig.

Självskadebeteende är ingenting att leka med.
Hur man ens kan skämta om sånt med personer man inte känner, är för mig obegripligt.

FÖR JAG VET HUR DET ÄR.

Jag vet hur ont det gör när folk inte förstår.
När folk försöker dämpa ner allt angående detta beteendet.

Jag blir så arg när folk inte förstår.
När folk inte ens vill försöka förstå.
Blir så less på samhället.

Allt med psykisk ohälsa ses idag som något fult.
Att ta antidepressiva, att skada sig själv, att inte våga, det ses som något fult.

Men både jag och alla andra som vet hur det är, som vet hur det känns när man blir dömd och nertryckt av samhället, vill få ett stopp på det.

SLUTA TRYCKA NER FOLK!
SLUTA FÅ FOLK ATT MÅ SÄMRE ÄN DOM REDAN GÖR.

För tillslut blir den enda utvägen att ta livet av sig, och det vill man ju inte en annan människa, eller hur?

Va inte rädda, våga visa vad ni tycker, hur ni känner.
Stå upp för oss alla.

TILLSAMMANS KLARAR VI DET.

Tack o hej!

Inte den bästa bilden, men här är mina ärr, mina bevis på vad jag har tagit mig ur.
Mina bevis på min styrka.
Jag klarade mig.
Låt fler göra det!

Likes

Comments

Hejsan alla!

Jag är nu återförsäljare av Forever!
Om någon skulle vara intresserad av att prova, så är det bara att höra av sig!

Vi har 90 dagars nöjdkundgaranti, det gäller oavsett om produkten är orörd eller slut, för vi vill att våra kunder ska vara så nöjda som möjligt med produkterna.

Forever äger hela produktionsprocessen från planta till färdig produkt, och kan med andra ord kontrollera och se till att färdig produkt är av garanterad högsta kvalitet.

Forever är idag skandinaviens största direkthandelsföretag inom hälso- och  hudvårdsprodukter baserat på Aloe Vera.

För mer info:
Mail: Joid@live.se
Fb: Ida Johannesson
Tel: 0723223038

Likes

Comments

Hejsan allihopa!
Nu satt jag bara och tänkte lite.

Det är ju faktiskt så att jag aldrig har frågat om det är något ni undrar om.
Det kan vara hur en vanlig dag ser ut, vad vi sysselsätter oss med eller kanske något om leon?

Tänkte iallafall att ni kunde få fråga lite nu, så ska jag se om jag kan få ihop ett litet inlägg om det.

Ha det bra sålänge!

Likes

Comments