View tracker

Idéerna börjar strömma in i mitt huvud, så fort jag mår bra så händer det något i mig. Bitar börjar falla på plats och planer börjar planeras, mål börjar sättas. Ena dagen till den andra, så försvinner det, det betyder inget, jag blir "värdelös" igen. En känsla jag är van vid i detta lag. När man mår som sämst så är det få saker som är värt något.

Jag är bra. Jag är duktig. Jag kan. Jag har en kapacitet inte många andra har. Jag ska! Jag ska vända det negativa till något positivt, för jag är faktist bra. Jag börjar äntligen förstå vilken kapacitet jag sitter på. Idéer som ligger och väntar på att få träda i kraft, börja bearbetas. Jag har nu bestämt mig, inget får stoppa mig, jag är Anton Öberg och jag kan!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag tänkte jag fortsätta lite om hur livet såg ut efter min första panikångest. Livet stannade upp för mig efter min första panikångest. Jag kunde inte vistas i miljöer med människor och stress eftersom panikångesten låg och lurade i bakgrunden. Jag började då gå och prata med en kurator 1 gång i veckan, hon hjälpte mig att hantera min panikångest med hjälp av andningen. Det hjälpte mig faktiskt. Jag kunde successivt börja återgå till en relativt vanlig vardag. Jag tog då steget och sökte till universitet, närmare bestämt till sommelier (dryckesexpert) i Grythyttan. Det jag inte visste då var att det inte alls var rätt tid för mig och egentligen började jag bara på universitetet för att jag ville rymma från alla mina problem. Jag kommer verkligen ihåg den tiden i mitt liv. Jag mådde verkligen inte bra under min tid i Grythyttan. Utåt så verkade jag vara en självsäker ung man som visste vart jag skulle i livet. Men egentligen så var jag en rädd och osäker ung man som var vilsen och inte hittade hem. Jag kommer ihåg hur jag grät på nätterna för att sedan klä på mig "självsäkerhetsrocken" på morgonen. Det gick såklart inte att klara skolan med en då oupptäckt diagnos av koncentrationssvårigheter, ångest, depression och sömnlöshet, men ur något ont kan även något gott komma.. Jag träffa nämligen min kärlek och livskamrat i Grythyttan, min älskade Nelly. Jag har nu jobbat med mig själv i många år och för första gången börjar jag känna att jag kommer någon vart. Den stora anledningen till det är för att jag för första gången lägger korten på bordet och säger sanningen. Jag har kastat av mig min falska "självsäkerhetsrock" och börjat spara till en ny, men denna gång en äkta..

Likes

Comments

View tracker

Denna helg har varit bra, farsan kom upp i fredags kväll så att vi kunde tapetsera på lördagen. Vi blev riktgt nöjda med resultatet. Vi håller just nu på med att tapetsera hela huset och köket blev klart i lördags, det är skönt att komma igång även fast det är många rum kvar. Älskar att fixa i hemmet, ett av mina stora intressen är faktiskt inredning. Älskar gamla ärvda saker som man kan förena med det nya. I alla fall, planen är att tapetsera allting under vintern för att sedan komma igång ute och måla om alla husen. Har även byggt en Champagnelampa (vänstra bilden) och målat en tavla. Vill även passa på att gratta min underbara far på farsdag, tack o hej.

Likes

Comments

Jag tänkte förklara lite mer om vem jag är till alla som inte känner mig. Jag är en ung man med intresse för det goda i livet, så som god mat, goda cigarrer, goda drycker, inredning och klassiska kläder. Just mat och dryck har länge varit ett stort intresse för mig. Att testa nya restauranger, prova nya drycker. Snoppa cigarrer och bara vara. Jag vet att för många är det är snobberi, men nej, för mig är det så mycket mer. Jag uppskattar det och jag älskar det. Det är en förklaring av mig och mina intressen. Jag har jobbat inom restaurangbranschen i många år men slutade tvärt när jag kände mig klar med yrket. Det är just det med mig, jag tröttnar väldigt lätt på saker och då byter jag. Jag tror det ligger i grunden på min rastlöshet som infinner sig i min kropp. Jag tänker hela tiden, min hjärna läser av allting i min väg. Det är nog just det som har skapat den ångest jag förmodligen haft sen jag var väldigt liten. Jag har svårt att lyssna på vad människor säger till mig, för jag har 100 tankar samtidigt som snurrar i mitt huvud.

Jag har träffat många olika läkare och psykologer genom åren. Dem har gett mig alla tänkbara och otänkbara svar man kan tänka sig. En gång sa en läkare att jag skulle öppna fönstret i sovrummet innan jag skulle sova, det tyckte han var en bra lösning.. att öppna ett fönster. Ibland blir man bara trött på alla dessa läkare som ger en såna banala svar. Men vem är jag att döma tänkte jag och testade att öppna ett fönster, jag vet inte om just det hjälpte mig så mycket, men det blev förbannat kallt i sovrummet.

Det är just det, jag har letat, jag har letat i så många år för att få rätsida på mitt mående. Jag blev t.ex. diagnostiserad ADHD för något år sedan. "ADHD!" tänkte jag, skulle jag.. Det är svårt det där med ADHD, jag har aldrig varit så hetsig av mig i min barndom, men min ADHD sitter nog mer i att jag tänker så extremt mycket hela tiden, det är som att min hjärna har ADHD men min kropp vill inte hänga med på det . Men ADHD förklarar mycket för mig. t.ex. har jag alltid känt mig korkad, men på något konstigt sätt, som att jag är smart samtidigt men ändå korkad. Det är svårt att beskriva känslan. Men det är den känslan jag har haft i stort sätt i hela mitt liv. Den korkade känslan beror nog i det stora hela på att jag aldrig kunde prestera på pappret. Jag klarade mig med ett godkänt betyg under hela min skolgång. Men jag var nöjd med det då, jag var nöjd med det för att jag kände mig korkad, och godkänt är ett bra betyg om man är korkad.

Likes

Comments

Roligt men skrämmande att så många valde att läsa mitt första inlägg. En sak vill jag klargöra med denna blogg, det är att allt inte är elände i mitt liv. Jag har en underbar sambo som jag älskar mer än något annat. Vi valde för några månader sedan att flytta upp till höga kusten med våran lilla hund Lova. Höga kusten är en underbar plats där naturen är som bäst. Vi trivs verkligen här, de är en plats att andas ut och rå om varandra. Det enda jag ville säga egentligen är att jag är en lyckligt-olycklig man som har mina goda stunder med min sambo, men även kämpar med mig själv varje dag för att peta bort den olyckliga ångesten som skadar min vardag.

Likes

Comments

Mitt första blogginlägg i hela mitt liv. Vad gör jag? Vad håller jag på med? Varför börjar en kille som mig att blogga helt plötsligt, förvånade? Jo jag är nog förmodligen lika förvånad som ni är just nu. Men jag gör det av en enkel anledning, för att börja må bättre. För den Anton som alla känner är en beskrivning av en lätt kille som har lätt för ett skratt och lätt för att ge andra ett skratt, men när man skrapar på ytan så finns det så mycket mer. Saker som jag inte pratar om och egentligen heller inte vill prata om. Genom denna blogg ska jag ge er en inblick i hur mitt liv har varit och är just nu. Jag vill bara poängtera innan att det inte är synd om mig, alla har vi våra problem och lösningar på våra problem, den här bloggen är just det, en lösning, eller rättare sagt ett försök till en lösning.

Allt började egentligen när jag hade tagit studenten. Jag var 19 år och skulle ut i världen, visa framfötterna och följa mina drömmars mål. Jag var redo, eller rättare sagt, jag trodde att jag var redo... Första panikångestattacken kom som en smäll på käften. Jag var hemma själv och allt började kännas konstigt, hjärtat klappade hårt, domningar, yrsel. listan kan göras lång. Jag tänkte vad fan är det som händer med mig, jag måste få luft. jag gick ut för att ta luft och när jag kom in igen blev det värre. Armar och ben började domna bort medan jag såg hjärtats slag igenom tröjan min. Tankarna som for förbi var "jag kommer att dö", "Vad gör jag". Jo jag gick ut och ringde ambulans för jag kände att jag kommer att ramla ihop vilken sekund som helst. Jag gick ut för att jag ville bli sedd ifall jag skulle ramla ihop. När jag kom ut så kändes det som någon slog något hårt i bakhuvudet på mig, smällen gick som en våg i hela kroppen för att sedan bli mörkt. Jag var övertygad om att livet skulle ta slut här och nu. Ambulansen kom och körde in mig till sjukhuset. Det jag har haft är en allvarlig panikångestattack. Min första i raden. Idag är inte panikångest ett problem, för jag lärt mig att hantera den. Här sitter jag 5 år senare och försöker hitta alla mina bitar jag tappat med åren. Den första biten har jag hittat, den hittade jag när jag lärde mig att hantera panikångesten.. Men jag lärde mig bara att hantera paniken. Det värsta är kvar.. Den förbannade ångesten.

Likes

Comments