Kluven. Otroligt kluven. Jag kan inte känna hur jag känner. Jag kan inte sätta ord på hur jag känner. Eller mår. Jag vet att jag mår pyton, för det gör man. I en sådan här situation. Men jag kan varken visa det eller känna det. Jag skämtar, bisarra skämt. Det lättar mig. Mitt sätt att bearbeta. Tror jag.

Jag längtar när floden kommer. Längtar till sorgen kommer, ilskan kommer, allt. Jag vill känna det.

Men just nu är jag kluven. På fredag får jag lägenheten. Till slut. Han gav efter och det har blivit bra. På den fronten. Målet är att hitta en mindre lägenhet.

Fortfarande kluven. Jag måste bara sätta mitt hopp, tillit och fokus på Jesus.

Amen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Första gången jag tog av ringarna var i tisdags. Hela dagen kändes som att det fattades något. Inte bara att ringen var borta utan i mig. Jag pratade med andra som om allt var bra. Nämde "min man" osv. . .

Efter jobbet satte jag på mig ringarna och kände mig helt enkelt inte redo. Trots mitt beslut.

Igårkväll, drog jag av mig ringarna. Igen. Nu är det kväll igen och jag har inte alls känt den tomheten i mig eller på fingrarna. Det är på något sätt att jag har accepterat detta mer nu än tidigare. Jag har hunnit ikapp. Hunnit förstå mer mitt beslut. Jag har knappt tänkt på det. Men att rädslan inte riktigt finns där längre, att han inte kommer vara min man längre.


Mitt beslut var fastställt redan den dagen han berättade. Och i n g e n kan komma och ändra detta åt mig. Jag har beslutat detta och det är tufft.

Jag mår piss över detta. Men mest framför allt över vår son som vi har tillsammans. Jag vill av hela mitt hjärta ge allt till min son, det bästa. Och så sker detta. Förstå vilken tomhet han kommer att få om hans pappa inte kommer finnas där för honom.

Jag önskar allt väl till min "exman" och att han ska rycka upp sig. För att han är i ett missbruk och han fortfarande förnekar sig själv i många områden. Men jag som person kan inte göra mer. Han varken lyssnar på mig eller tar mig på allvar så jag får stå utanför det och låta Gud ta hand om det istället.

Sonen har slocknat bredvid mig och jag bara njuter av hans mjuka snarkning, han får mig att stå upp, han får mig att fortsätta framåt! Men framför allt Gud! Utan Gud hade jag inte klarat av denna situation.

Likes

Comments

Inatt kunde jag sova hela natten utan att behöva tänka på att jag skulle passa någon tid. Jag och sonen somnade ganska tidigt och vi myste bara han och jag. Helt själva. Utan att tänka på livets svåra väg.
Jag har fått låna en lägenhet i helgen av ett par fina vänner, dom skulle resa bort och jag tog tillfälle i akt.. nästan.

Jag är en ensamvarg. Jag älskar att ha vänner och familj runt omkring mig och jag är så tacksam för dom. Men jag vill även så gärna vara för mig själv. Kunna hinna ikapp det som har hänt. Därför är detta perfekt för mig. Vara själv, med min son. Ge den tiden till min son som jag inte har kunnat ge fullt ut denna vecka.

Lyssnar på lovsång, sånger till Gud. Under tiden så är det bus och lek med sonen. Bättre kan det inte bli. Stänga ute omvärlden. Och bara umgås med Gud och sonen. Jag blir hel av Gud.

Jag tror alla behöver detta! Att ta en dag eller två att koppla bort alla måsten, alla viktiga göra och vara med de man älskar.

Likes

Comments

Rak på sak. Du kommer in här, på denna blogg, och får en inblick av fotografi, skapande av allt som rör tyg och garn. Du möts av inredning och kanske till och med mat i ett hörn. Detta är mina hobbies. Det jag präglas mest av i mitt liv, är Jesus. Han som räddade mitt liv och han är min klippa. Sedan kommer min son, runt året och lär sig något nytt varje dag. både son och mor. Min son fyller mer än halva mitt liv, han ger mig en ofantligt stor kärlek.

Fortsätter ni att läsa så kommer ni just nu få del av sonens inskolning på förskola och även en seperation från sonens pappa. Jag kommer vara så pass öppen att jag låter mitt namn och andras vara osagda. här kommer inget vara osagt.

Likes

Comments