Back again

Äntligen. Kan inte säga mycket mer än det. Äntligen är det absolut bästa ordet att beskriva hur jag känner just nu.

Kom hit i måndags kväll och ja, det är en sjuk lättnad. Märker verkligen hur mycket jag behöver komma bort, vilket får mig att tänka på USA och hur otroligt skönt det kommer kännas. Kan redan tänka mig så många olika scenarion i huvudet och känslorna som kommer välla över mig likt vågorna från havet. Har ju tidigare varit inställd på San Diego, vilket jag fortfarande är. Men har tänkt att det hade ju varit sjukt roligt att hamna i en familj som har hästar. Red i 4 år så hade varit sjukt kul att uppleva det igen. Men vill dock till havet, och kan ju inte direkt ha båda.... Men men, det viktigaste är ju att hitta en bra familj. Kanske blir i Minnesota liksom.

Nu när jag är tillbaka kan jag varva ner och tänka på annat. Ska börja plugga teorin till körkortet snart för börjar lektionerna 7/8 och har uppkörning 1/9. Därefter kan jag börja matcha med familjer och sedan åker jag!

: )

Den smileyn får beskriva min lycka just nu eftersom att ni inte kan se mig le. Det var första gången på flera månader jag log av lycka förra veckan när jag fick reda på att jag kan vara au pair. Det, var en lättnad.

Kort inlägg jag vet, men har inte så mycket annat att säga. Hoppas att den jobbiga tiden är påväg bort nu och att det som ska ske inom snar framtid inte tar allt för drastiska vändningar likt mycket annat gjort för mig på sistonde.


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Update #2

Okej så, har inte skrivit på ett bra tag nu. Har äntligen tagit studenten. Och haft avslutning, men ja, allt är inte perfekt direkt. Kan väl kort säga att det mesta gick utför. Men har samlat mig igen.

För ca 2 veckor sen skickade mamma en bild på katterna till mig, en väldigt fin bild där de höll om varandra och sov. Under bilden skrev hon "My, du måste lämna nycklarna innan du åker till Stockholm". Det gjorde så ont. Få en så fin bild på något som betyder så mycket för mig och sedan få ett meddelande som i princip säger att jag aldrig får träffa dom igen.

För att göra saken bättre så kan jag inte vara i Stockholm så länge som jag planerat. Blir en månad istället. Men det räcker, en semester, för tillfället, så jag kommer bort från allt skit. Dock, föll många andra planer isär också. 2 dagar efter studenten (förra måndagen) fick jag reda på att Stockholm "förkortats" och 2 dagar efter det fick jag reda på att jag inte kunde bo hos en kompis och hennes familj. Är såklart inte så konstigt om man läser det så som ni gör. Men jag har i flera månader blivit lovad att jag kan bo där när jag vill och blivit tillsagd att jag kan komma precis när jag känner för det och dom hade till och med fixat en egen sänghörna till mig. Men en dag innan jag fick den nyheten hämtade jag sista lådan hos mamma och då blev det tydligen för verkligt för den familjen och jag blev tillsagd att jag inte kunde bo där längre.

Kändes sjukt jobbigt. Här har man fått en röd matta rullandes framför en som på ett par sekunder dras bort under ens fötter. Ja, finns inte så mycket mer att säga om den saken. Vet dock att kompisen jag skulle bo hos är väldigt ledsen för detta och hon är fortfarande mycket viktig för mig, det var inte hon som stod för det valet.

Så när allt bara gick sönder sådär fort, visste jag inte vad jag skulle göra. Morfar hjälper till sjukt mycket och är otroligt tacksam över att ha honom. Den nya planen är;

Stockholm 26e juni till 26e juli. Så fort jag kommit hem börjar jag min intensivkurs och tar körkort. Så fort körkortet är taget och jag jobbat ihop de sista pengarna åker jag till USA. Det blir au pair till hösten. Behöver verkligen komma härifrån och har velat detta så länge så kan ju inte vara mer lägligt.

Hoppas all skit stannar upp ett tag nu. Skriver dikter när jag mår dåligt så här är några korta jag skrev för ett par dagar sen.


A question must be thought about.

It's really quite frightening isn't it?

Your judgement becomes impaired.

Don't. Trust. Anybody.



I swear there are things happening.

Nothing is real anymore. No one can truly be trusted.

Notice the gascookers. That's it. That's going to be me.

Just like the gas. A vision.


That's it för denna gången. Ha det bra. Awkward Jenna Hamilton signing out,

Likes

Comments

En vecka kvar

Alltså idag är det EN VECKA kvar till studenten. En jäkla vecka. Är obegripligt.

Idag hade vi kick-off i utsparksveckan med brännvinboll som det hette. Brännboll fast med alkohol då hehe. Vi spelade mot 3 klasser, varav en av dom var ES14B, som har varit våra "ärkefiender" sedan 1an, och VI VANN. Kändes grymt. Vi vann alla 4 matcher vi spelade den dagen, vi spelade mot samma klass 2 gånger.

Imorgon ska vi har tema dag då alla i klassen kommer i pyjamas. På onsdag ska vi måla lakanen till flaket och temat är då målare. Och på fredag är det någon sorts utsparksfest tror jag, och vi ska ha temat Grease, så jäkla kul.

Om en vecka har jag tagit studenten. Om en vecka är jag på min mottagning och käkar gott och dricker bubbel, i väntan på klubbande med mina närmsta vänner och en stor del av klassen samt andra kompisar som tagit studenten samma dag. Är surrealistiskt, verkligen. Och om 17 dagar flyttar jag härifrån. HEJDÅ MALMÖ. Kan inte vänta på att lämna allt skit bakom mig.

Blev väldigt arg och utmattad idag då mamma skrev och sa att ett par räkningar hade gått till inkasso, skrivna på henne men hon vill att jag ska betala dom. Ja jag vet, låter helt sjukt. Nu sitter hon i skiten. Är ju inga stora pengar heller, och med tanke på att hon tog en massa från min fond så borde det inte vara svårt för henne att betala det.

Har inte hört något från Espresso House än. Dom sa 1-3 veckor men känns som att det kan ta längre tid än det. Håller tummarna iaf. Hoppas allt är bra med er.


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Likes

Comments

Hur snabbt ändras allt?

​Hade det skitbra i Stockholm. Är så otroligt skönt att vara där. Längtar mer än något tills jag kommer ifrån allt skit och kan landa där.

Allt var jättebra hela veckan, fram tills mamma skrev.

Hon skrev och frågade vad jag skulle göra av min säng och att jag har lite jackor osv kvar i lägenheten. Sen skrev hon att hon hade packat det och väntar nu på att jag ska hämta det.

Insåg precis hur kort tid och hur lite som krävs för att hela ens liv ska vändas upp och ner. Dagen innan mamma försökte ta livet av sig var allt i mitt liv bra. Jag hade planer och förhoppningar för framtiden. Men nu, 4 månader senare, har verkligen allt ändrats.

Kan ni tänka er att er mamma. Den enda personen ni känt att ni kunnat säga allt till, lita på, söka tröst hos, er mamma, försöker lämna er ensamma utan någon förklaring. Lämna er ensamma och sedan "skylla" på er. Att ni gjort fel. Och sedan få reda på att allt hon sagt om sitt tidigare liv, och ert egna liv, är lögner. Att hon är både tablettmissbrukare och alkolist. Att hon vill ha ut er från ert hem. Er trygghet.

Det är inte många som kan tänka sig in i min situation. Jag vet att jag har många runt mig som stöttar mig och det betyder så otroligt mycket för mig. Men ingen vet riktigt hur jag mår, eller hur jag känner.

För 4 månader sen hade jag inte planer på att flytta till morfar bara för att undvika att träffa och se min mamma.  Att flytta till Stockholm för att komma så långt bort ifrån all skit och komma till enda stället jag faktiskt mår bra och kan njuta. Nä, trodde verkligen inte det. Nu känns det som att inget annat kunde vara mer rätt. Är helt på rätt spår. Det är väl först nu allt detta slagit in. Ta vara på den tiden ni har nu, av lugnet, lyckan, tryggheten. Förr eller senare ändras det på ett ögonblick...

Nog med deppigheten. Idag är det exakt 2 veckor till studenten (!!!). har 7 skoldagar kvar. En vecka kvar i gymnasiet. Sen aldrig igen. Okej avslutning också men efter det hehe. 24 dagar kvar tills jag flyttar till Stockholm. Ja, det ser ganska bra ut. Känns bra. Hoppas ni har det bra med.


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Likes

Comments

Första intervjun någonsin

Okej så, i fredags var jag på intervju för jobbet som barista på Espresso House, därav de fina färgerna i bilden *hint hint*. Har aldrig varit på någon intervju förr så var såklart lite nervös. Var nervös hela veckan fram tills jag väl kom dit. Då släppte all nervositet, väldigt konstigt, otroligt skönt dock.

Intervjun skulle börja 15.30 och jag var där i mycket god tid, 20 minuter tidigare. Satte mig på en stol vid ett bord och där satt en annan tjej med en hel pärm med papper. I mailet stod det att man bara skulle ta med referenser, så jag hade bara det. Men den här tjejen hade ett anteckningsblock om deras historia och sa att hon skulle i princip ha det som manus. Blev lite nervös då men hon var väldigt trevlig.

Ca 5 min senare kom två till tjejer som kände den första tjejen. Misstänkte att den första tjejen skulle bli min största konkurrent så ville vara så snäll som möjligt såklart. Dom två andra tjejerna var inte särskilt smarta ändå...

När klockan slog 15.30 blev vi insläppta i ett rum, vi var sammanlagt 6 tjejer där som då alla sökt samma tjänst. Fick reda på att det är en ny coffee shop som öppnar och att dom då, vad jag uppfattade det som iaf, ska ha mer än en barista.

Första frågan var "vad vet ni om oss?". Jag, som har bra minne när det gäller saker jag intresserar mig för, räckte snabbt upp handen och rabblade på om deras historia. Alla som ansökt om tjänsten tittade på mig och var helt tysta av förvånad. Sedan sa HR tjejen, human resources tjej som har ansvar för det anställda på EH, "Wow jättebra! Du bockade av det mesta jag hade att säga, väldigt bra gjort". Kändes riktigt bra då.

Intervjun fortsatte på samma sätt ett bra tag, sen var det workshop. Då delades vi upp i två grupper, jag var med hon förberedda tjejen vilket kändes bra, så skulle vi diskutera hur man kunde få olika varor mer populära osv. Vi kom på en massa bra idéer och sa det vi hade att säga, ännu en gång var HR tjejen imponerad av mina förslag/inputs.

Efter workshopen var det en kort one-on-one intervju med platschefen för stället jag möjligtvis får jobb på. Pratade med henne i ca 5 min. Hade 3 min på mig att "sälja mig" och blev tipsad att jag bara skulle vara mig själv och berätta lite kort om min situation osv.

Hennes fråga var då "Varför ska vi anställa just dig?". Och mitt svar var ungefär:

Jag vet att de flesta kommer hit och säljer sig med att berätta hur stresståliga de är och att de gillar att ta ansvar osv. Men jag är verkligen detta. Min mamma är sjuk, och bor själv med henne, hon har varit sjuk i över 5 år och har då sedan jag var ca 13 behövt ta hand om allt i hemmet. Jag är van vid att ta mycket på axlarna och klarar av ansvar på en väldigt hög nivå på grund av detta. Jag går även natur, tar studenten om ca 2 veckor, och är då väldigt stresstålig. Är en väldigt stor påfrestning på kroppen både fysiskt och psykiskt att gå natur och det faktum att jag klarade dessa tre åren utan att hoppa av, byta linje eller liknande är ett ganska bra bevis på stresstålighet. Jag är även väldigt samarbetsvillig och älskar att träffa nytt folk. Mina vänner har sagt att jag borde jobba på ett café då jag är väldigt glad och ler, ibland lite för mycket hehe... Men ja, känns verkligen som att jag hade passat för detta jobbet.

Hon var väldigt imponerad och ställde lite uppföljningsfrågor om mamma bland annat, och även om vart jag bor. Berättade att jag bor i Malmö just nu men ska flytta till Stockholm 15e juni. Är dock "ledig" efter den 6e juni. Hon tackade så mycket och sa sedan att jag har en stor chans och lät som en bra kandidat. Kändes grymt att höra det. Om det nu är så att det är mer än en som kan få jobbet så är jag ganska säker på att det blir jag och den förberedda tjejen.

Hoppas verkligen jag får det. Vill dock inte hoppas för mycket. Hade såklart blivit lite ledsen om jag inte fått det men det finns många andra jobb man kan söka.


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Likes

Comments

Då var det dags igen

Okej, Stockholm...

Idag är det 19 dagar kvar till studenten. Jag har bara 7 hela skoldagar kvar, en vecka. Helt sjukt. Kan fortfarande inte förstå det. Om 29 dagar flyttar jag till Stockholm. Ska dit idag också, ska bli väldigt skönt.

Även fast det bara är 5 dagar, så räcker det, för tillfället. Kommer bli en sån otrolig lättnad när jag väl är där, efter flytten då.

Pratade med kuratorn igår om hur nervös jag är inför arbetsintervjun. Men hon lugnade mig. Och jag lugnade mig själv lite också. Hon sa att även fast jag inte får jobbet så har jag människor runt mig som vill och kan hjälpa mig. Inte direkt som att jag behöver en massa pengar för att leva under sommaren, vill bara spara ju. Och morfar har redan sagt att han kan hjälpa till om det krisar sig, vilket det inte ska göra.

Men att veta att det löser sig om jag inte får jobbet är en otrolig lättnad. Finns andra jobb liksom. Det är ingen tidspress och behöver inte stressa ihjäl mig. Världen går inte under. Kändes väldigt skönt att kunna lugna mig själv också.

Tror inte heller att jag kommer krascha som jag misstänkt att jag skulle göra när jag flyttat. Tror att jag kommer vara så lycklig att jag gråter, glädjetårar, lättnad.

Det enda jag hade kvar som oroade mig var gymnasiearbetet, som jag äntligen blivit klar med. Och mamma.

Inte situationen på samma sätt utan om mitt körkort. Hon skrev för ca 2 månader sedan att hon ångrade att hon någonsin köpt det till mig. Dock var detta innan behandlingen. Och hon sa i telefonen för ca 2 veckor sedan till morfar att jag skulle lämna in paketet så vi får pengarna tillbaka. Problemet här är att mamma köpte paketet med sitt kort och pengarna kan endast lämnas tillbaka till henne. Hon har då sagt att hon skulle sätta in dom till mig, MEN, hon är skyldig sitt jobb en massa pengar för hon fick för hög lön och jag är då orolig att pengarna går till det istället för mitt körkort...

Vet inte riktigt hur jag ska göra. Ska bli skönt att träffa Anne så jag kan prata med henne om det.


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Likes

Comments

Har det hänt mycket? Nä, inte direkt

Inte skrivit på ett tag nu. Känts ganska onödigt för det har inte direkt hänt något. Men ja, lite har skett.

På onsdag åker jag till Stockholm. Ska på arbetsintervju på Espresso House på fredagen. Är väldigt glad, och hoppfull. Ska göra mitt absolut bästa. Håller tummarna för att jag får det. Hade varit underbart ju.

Imorgon, måndag, är det exakt 3 veckor till studenten. 3 veckor kvar och avslutning den 14e, sen flyttar jag, igen, den 15e. Ser så mycket fram emot det.

Juste, hade bal igår. Det var härligt. Dålig musik men väldigt god mat och underbart sällskap. Var inte direkt taggad för balen pga hela situationen, men det var ganska kul. Var med mina vänner och hade ett par bra timmar. Fast efter 5h i 12cm klackar fick jag nog och åkte hem.

Nu ser jag fram emot dom 9 hela skoldagarna jag har kvar, ledig väldigt mycket nu sista veckorna. Denna kommande veckan blir det intervju och veckan därpå är det bara skola 2 dagar och sedan en vecka till med utspark och ett antal fester. Sen är det slut.

Vet inte riktigt hur det kommer kännas. Nu känns det helt otroligt skönt att slippa läxor, prov, inlämningar och människor man inte vill vara med (hehe...). Men när allt det är borta vet jag att jag kommer sakna det. Tack o lov kommer mina närmsta kompisar upp ett par gånger i sommar och jag ska ner någon gång också. Ser verkligen fram emot det. Kan man hålla tummarna för sig själv? Jag gör det iaf.


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Bild från balen nedanför :)

Likes

Comments

Väntan

Ett par dagar sedan jag la ut något nu. I fredags var det exakt en månad till studenten, helt sjukt. Nu är det bara 28 dagar kvar. 38 dagar kvar tills jag flyttar till Stockholm.

Tydligen hade mamma helt missat att jag skulle flytta dit. Konstigt med tanke på att det var ett kort sms jag skrev och hon svarade att det var en bra idé. Undrar verkligen hur hon tänker ibland.

LARO är dit hon går för sitt sidomissbruk. Dom vet antagligen inte om hennes sömntabletter eller de andra tabletterna som hon tar för sitt fd heroin missbruk. Det sades att dom tabletterna hon tar för sitt fd missbruk tillsammans med sömntabletterna hon tar klassas som en drog. Plus då att hon tar ytterligare en tablettsort med opiater i sig.

Missbruk kan göra en alldeles normal och hälsosam person till ett totalt misslyckande. Det finns många saker man kan bli beroende av, men allt kan förstöra ens liv. Varesig det är spelberoende, droger, alkohol eller liknande så kan ens liv på en mycket kort tid ta en drastiskt vändning mot det värre. Vissa människor föds med beroendesjukdomen i sig. Dom kanske provar en drog en gång och sedan är fast. Antar att detta passar ganska bra för min mamma. Hon föddes med det, genetiskt då både hennes mamma och mormor hade samma problem, vilket innebär att jag antagligen också har det. Men mamma hade inte direkt ett bra liv innan drogerna ändå. Hon har alltid varit deprimerad. Hon föddes nog med det också.


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Likes

Comments

Framtiden och mina planer

Nu ska jag berätta om mina planer. Som ni säkert redan vet ska jag flytta till Stockholm. Planen är att jobba där. Tjäna pengar. Sen resa lite.

Jag har egentligen planerat att bli au pair i ett år i USA. Tänkte åka till hösten men har inte mått så bra under gymnasietiden då mamma mått så dåligt så jag blivit påverkad av hennes mående. Detta påverkade, såklart, mitt skolarbete och jag gjorde nästan inget i skolan. Klarade inte matte 3c och behöver den kursen för att få min gymnasieexamen och åka till USA.

Eftersom jag inte klarade matten så måste jag läsa på komvux. Men nu när all denna skiten inträffade så kände jag inte att det var rätt för mig att hoppa rakt på komvux efter sommaren och pusha mig ännu mer. Är stressad nog nu liksom.

Så nya planen är att vänta lite längre med au pair och läsa komvux till våren eller nästa höst. Jobba och resa mycket och efter komvux och USA så ska jag plugga till sjuksköterska och sedan barnmorska. Tror jag. Det, eller satsar på högskolerovet och kommer in på läkarlinjen, yeah I don't think so... Man kan alltid drömma ju.

Jag har planer. Tror det är viktigt, speciellt i min situation. Att ha något att sträva efter. Längta efter. Veta att, om jag kämpar nog så klarar jag det. Jag ska klara det. Gör inget om jag misslyckas någon gång. Måste fortsätta kämpa. Önskar att min mamma förstod det. Vet inte vad hon kommer göra inom en snar framtid. Hoppas hon tar tag i sitt liv och blir ren.


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Likes

Comments

Bjärred

Idag flyttade jag äntligen till morfar. Väldigt blandade känslor angående detta. Det är jätteskönt att allt är på gång på något sätt. Men det är även en väldigt jobbig dag.

Jag har två katter hemma. Sa hejdå till dom imorse. Vet inte hur lång tid det tar inna jag träffar dom igen. Det gör så ont när jag tänker på det.

Mammas reaktion på min flytt var "det är det bästa. vill inte tassa runt i mitt egna hem" och "flyttlådorna är på vinden". Då hon sa, efter sitt självmordsförsök, att hon skulle kämpa för mig och vår relation så gjorde hennes reaktion mig väldigt chockad, förvånad och ledsen. Jag menar, det är min mamma. Hon ska bli förstörd. Be mig att stanna. Ångra allt hon gjort. Varför gjorde hon inte det? Ska hon ge upp, igen?

Jag undrar bara vad som går igenom hennes huvud.

Hon skrev ett sms till mig där det stod "det är inte bara du som är borta, utan nästan allt du har också. kommer du inte hem igen?". Det var hon som bad mig att pack-up and leave.

Det är skönt, att inte behöva tänka på att mamma kanske är hemma när jag kommer hem från skolan. Att inte behöva oroa mig över att hitta henne medvetslös och helt borta. Det är verkligen skönt.

Det är även skönt att veta att nu närmar det sig. Bokade resan till Stockholm idag. Enkel resa. Jag är inte tvungen att åka hem efter en vecka. Miljöombytet och personerna som är där gör mig glad. Jag kan gå sönder och sedan pusslas ihop igen. Det är okej. Och såklart saknar jag katterna, men dom har världens bästa hund.

Jag klarar mig, jag har inget val. Har framtidsvisioner och planer. Det får mig att kämpa. Om jag går sönder så gör jag det. Men det blir bra i slutet, hoppas jag.


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Likes

Comments

Min dag och en dikt

Idag pratade jag med skolkuratorn. Hon är verkligen jättebra och förstår mig, tillskillnad från min förra psykolog. Det är nästan läskigt hur hon "läser mina tankar". Hon säger det jag tänker men inte vågar säga.

Jag har alltid varit bra på att dölja när jag mår dåligt och har ett sorts ankare nu i och med studenten. Studenten och flytten till Stockholm är det som får mig att fortsätta. Det är så många runt mig som säger hur stark jag är, och hur dom hade reagerat om dom vore i min situation. Men ingen kan ju förstår just vad jag går igenom.

Visst, jag är stark som klarar att gå till skolan nästan varje dag. Göra uppgifter och ta hand om hemmet. Men inombords lider jag. Jag tror inte jag vill acceptera hur påverkad jag är av allt som hänt egentligen. Mestadels för att jag är rädd.

Jag är rädd för vad det kommer göra för mig och mitt mående. Jag vill inte gå sönder. Jag vill inte bryta ihop. Men som min kurator sa så har jag många människor, vänner och familj, runt mig som fångar mig om, eller när, jag kraschar. Jag undrar bara när den kommer ske och om jag är beredd. Tror aldrig man är beredd på något sådant. Jag får göra vad jag kan. Jag ska försöka, kämpa, tänka positivt, på framtiden. Det löser sig alltid i slutändan, eller?


Här kommer en liten dikt jag skrev när jag badade med en badbomb som gjorde så att vattnet såg ut som rymden. Den får mig att tänka på hur lite man egentligen betyder. Men hur stor skillnad man kan göra som individ.


Jag kommer nog aldrig till rymden

till ensamheten

oändligheten av det tomma universum vi lever i.

Men nu när jag ligger här, i mitt bad, i det mörkblåa, glittrande vattnet. Känner jag mig ganska nära.

Nära oändligheten

och jag håller en del av universum i min hand


"How rare, and beautiful, it truly is, that we exist"

- Sleeping at last


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Dikt om mamma

Hela mitt liv har varit uppbyggt av lögner.

Det liv som min mamma nu förstört.

Jag har levt i lögn, bakom stängda dörrar och vrår. Inte vetat vad som varit rätt eller fel. Blivit anklagad för saker jag inte har gjort.

Kring mig har de som stått mig närmst gett mig skuldkänslor för sånt jag inte bör ha skuldkänslor för. Tvingat mig att förstå att mamma; hon är sjuk.

Hon kan inte hjälpa att hon vill dö.

Hon ville inte skada dig.

Men det blev så.

Hon är inte bara sjuk. Hon är en missbrukare. En alkolist. En lögnare.

Och hennes lögner är min uppväxt.


Liten dikt jag skrev för ett tag sen ang min situation till min mamma. Känner mig sviken, lurad och är så arg. När jag mår såhär skriver jag alltid dikter. Det får mig att må bättre.


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Likes

Comments

Mitt första inlägg ska handla om vad jag har gått igenom detta året och vad jag har för planer en snar framtid framöver.

Jag tar studenten om ungefär en månad. Helt sjukt. Tre år av natur, tuffaste jag gjort. Kan inte säga att jag fick bästa betygen, men jag träffade vänner för livet och har lärt mig så otroligt mycket.

Under dessa åren har jag märkt hur viktigt det är med vänner, riktiga vänner. Vänner som är där när man behöver dem som mest. Som öppnar sitt hem och släpper saker som de gör bara för att se till att du har det bra. Vänner som man känner att man kan lita på och känna sig själv med. Jag har lärt mig hur viktigt det är med sådana vänner. Men jag har också lärt mig att de vännerna man trodde var såhär visade sig vara det motsatta.

Jag hade höga förhoppningar på 2017. 2016 var inte mitt år. 2017 började bra. Men den 30e januari var den värsta dagen i mitt liv.

Jag kom hem och hittade min mamma medvetslös framför dörren. Fick rysta till henne rejält för att hon skulle vakna. Förstod först inte vad som hänt och försökte bara få henne i säng. Tog 45 min och mycket muskelstyrka för att få henne att lägga sig. Först då såg jag hur det såg ut. Där var krossat glas i hela köket och vardagsrummet. Kastruller i soffan, kläder och lådor utdragna i hela lägenheten och blod i badrummet. Jag visste inte vad jag skulle göra så ringde den enda personen jag kunde tänka på i den stunden, Anne. Anne är, eller var rättare sagt, mammas bästa kompis och har varit det sedan dom gick i 7an. Anne är som min moster och vet alltid vad hon ska säga och göra för att jag ska må bra.

Efter ca 1h i telefon med Anne gick jag och titta till mamma och såg då, på soffbordet, ungefär 30 tabletter. Jag frös och visste inte vad jag skulle göra. Tog upp tabletterna, som bara smulades sönder mellan mina fingrar, och insåg att det var dom sömntabletterna som mamma hade lovat att hon hade slutat ta för 5 år sen för de var för starka.

Jag sa till Anne som direkt ringde en ambulans, värt att nämna att Anne bor i Stockholm och ambulansen kom till oss på 3 minuter. 3 ambulanskillar hämtade mamma och vi körde till sjukhuset på ca 2 minuter. Under denna tiden började jag inse vad som hänt och fick sedan bekräftelse på att mamma hade försökt ta livet av sig.

Min pappa har aldrig varit med i bilden. Det har alltid varit jag och mamma. För ungefär ett halvår sedan berättade mamma att hon under sina tonår höll på med droger, heroin. Jag blev inte så chockad då jag genom åren hittat tecken på att hon har varit missbrukare. Frågade direkt om hon haft något återfall och hon svarade nej.

Tillbaka till nutid då. Mamma ligger nu inlagd för ECT, elektriska impulser i hjärnan mot depression, och har varit det i ca 1 månad. Under denna tiden har jag bott ensam och har bland annat hittat sömntabletterna hon tog vid sitt självmordsförsök och även 2 andra tabletter som innehåller opiater, det som finns i heroin. Mamma har ett aktivt missbruk med hjälp av 3 olika tabletter som alla innehåller samma verksamma substans som heroin. Bara det faktum att hon har ljugit för mig så länge gör så ont. Juste, hon är alkolist också. Och ingen av de tabletterna hon tar ska tas med alkohol men det bryr hon sig inte om.

Jag känner mig lurad och sviken. Är så arg. Läkarna på psyk bekräftade hennes sidomissbruk men inte ens nu kan mamma erkänna det.

Hon skyllde på mig för sitt självmord. Att vår relation "tagit avstånd" var en av de största anledningarna till att hon gjorde det. Jag har tagit avstånd pga av hennes konstanta lögner. Även det faktum att hon varit djupt deprimerad i ca 5 år, har inte direkt fått mig att må bra.

Jag bestämde mig för ett par veckor sen att jag kan inte bo här när mamma kommer hem igen. Jag ska flytta till Stockholm efter avslutningen och jobba där i ett par månader. Har inte sett fram emot något såhär mycket på länge. Jag har hopp för framtiden och har gjort det mycket klart för mamma att jag inte kommer ha någon relation med henne förens hon är helt ren från både alkohol och tabletter.


Awkward Jenna Hamilton signing out.

Likes

Comments