Ja det här gick ju inte riktigt som jag tänkt mig. Hade en kristallklar målbild och en vilja av stål, fanns inte en tanke på att jag inte skulle köra 9 mil.

Det börjar med en helt vansinnig mass-start klockan åtta, där 17 000 människor ska ta sig upp för en backe samtidigt. Stod nästan helt still i över en timma, vilket ledde till att när det väl släppte blev jag så stressad att jag körde på lite väl hårt till första kontrollen. Hade redan tappat bort min vapendragare, visste inte om han var framför eller bakom mig. Troligtvis framför. Checkade in 20 min innan stängning och tänkte att jag hinner fixa stavarna (den ena skav som tusan) och fastnade i 10 min med 3 olika personer som försökte hjälpa mig. Ser klockan springa iväg. Stress. Bara ge mig ett par nya stavar damnit!
Nästa strecka är den längsta och tyngsta i mitt liv. Ville bara lägga mig ner och dö. Checkar in 3 min innan de drar repet. De säger att nästa stänger tre. Shit, stress! Nej, de ångrar sig  det är halv fyra. Gött. Då kan jag köra lite lugnare. Denna sträckan är mer plan än förra, vet dock att jag ligger i sista klungan så ser till att vara först i ledet hela vägen, men vågar inte riktigt ta ut mig eftersom jag har halva strecken kvar efter evertsberg. Dextrosol är min räddning. Nån knickedick som slängt en pappersnäsduk i ena spåret i en backe så jag kör min första riktiga vurpa är inte min räddning. Svär en lång remsa om skyltar om nedskräpning och inkompetenta människor som inte kan läsa, men bara att köra vidare. 
Sista 2 kilometrarna innan nästa kontroll. En man från Lions slutpatrull kör upp bredvid mig och frågar hur det går.
"Va? Som en dans, vadå?" 
"Orkar du till Evertsberg?" 
"Ja det är klart!" Iddi tänker jag, jag ska ju ännu längre sen. Inser att det brinner i knutarna, frågar när Evertsberg stänger. Får återigen svaret halv fyra, men att hans klocka trasig. Fan. Tar i för allt jag har, men det är för sent. Glider in 15.08 i Evertsberg som stängde kl 15... Besvikelsen och ilskan och ledsamheten bara sköljer över mig och jag vill bara skrika. Jag har ju mer i mig! Får hålla tillbaka tårarna på bussen. Kan inte se annat än misslyckandet.

Mitt största driv under tiden var att överbevisa de som inte trodde på mig, och att visa mina barn att ingenting är omöjligt. Är man villig att jobba (sjukt) hårt och har en vilja av stål och en tydlig målbild så klarar du vad som helst. Tro på dig själv och omge dig med människor som stöttar dig och tror på dig. Men det blev inte riktigt den livsläxan den här gången.
Det blev istället att acceptera sitt misslyckande, resa sig upp och lära sig av misstagen man gjorde på vägen. I mitt fall, att ha en övertro på min fysiska förmåga och grundkondition. Att börja för sent, och att inte träna tillräckligt hårt när jag väl insåg det. Men jag är ändå stolt, jag stod på ett par längåkningsskidor för första gången i januari i år, har sen dess åkt en handfull gånger inne på Skidome, och en gång i Borås. Jag har sammanlagt i mitt liv aldrig åkt de 4.7 milen jag åkte i ett streck igår. Det är ändå en bedrift. 2 veckor kvar till anmälan till nästa år. Vi får väl se om kroppen läkt tills dess och självkänslan repat sig.

(Gick upp klockan 02.30 och klockan är här 07.00. Därav den inte så muntra minen.) Försökte få med hur sjuuuuukt mycket folk det var där, men kom på det precis innan jag skulle lägga ifrån mig telefonen så fick inte med känslan riktigt...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Lämnar ifrån mig telefonen, nu kör vi. Ses på andra sidan. Toj toj!

Startled 10, nästan sist...

Redo!

  • 6 Readers

Likes

Comments

Jag är kvar. Kämpar på. Det är så förbannat jobbigt att blogga bara, dyker upp saker att göra, folk att ringa, barn att underhålla. (Nej, det är ren lathet faktiskt.) Plus att det är rätt omotiverade att skriva för 4 sporadiska läsare. 😅 Men nu är jag snart där. Sista dagen.

Har varit sådär med träning och uppladdning. Berättade för min far och äldsta bror att jag skulle åka Vasaloppet. Blev kanske inte den stöttning man hade önskat. De fick sig iallafall ett gott skratt, och jag är den första att erkänna att jag kanske tog det här med att göra saker som inte förväntas av mig lite väl långt, men ett "det fixar du!" i äkta föräldra-stöttning (även om alla inser att det är ren lögn s är det ändå en förälders uppgift att tro på sina barn) är väl ändå det minsta man kan begära.

Körde sista teknikpasset i torsdags. Märktes att det var Vasaloppsvecka...

...ekade tomt inne på Skidome. Jag och 2 personal som riggade skytte och åkte sönder spåren. Men då fick jag prova på att åka i riktigt sönder-skatade spår också, och det gick faktiskt över förväntan. Fortfarande lite orolig för backarna, men det är bara att bita ihop.

Har kittat mig till tänderna i rosa och svart. Har lyckats matcha allt, från kompressionsstrumpor och underställ, till skidfodral och träningsjacka. Oroväckande när man tycker att det var varit något av det roligaste de ge senaste 2 månaderna?

Nu är vi iallafall på väg. Vi kom till Nol innan bilen gick sönder. Bådar gott det här.

Likes

Comments

Första gången ute på längdskidor- check. Utvecklat en brutal fobi för branta nedförsbackar - check...
Spelade in en boomerang, verkar dock som att jag inte kan lägga upp en sådan video här. Återkommer med det.

Tillbaka till nedför. Med total dödsångest varje gång bara slängde jag mig ut och tänkte att det får ju bära eller brista. Tur för mig så bar det varje gång, så det nu med en suck av lättnad jag lämnar Borås. Tanken var att vi skulle till Ulricehamn och åka idag, men var tävlingar där till kl 15 så det blev lite sent för oss. Förhoppningsvis hinner jag dit innan månaden är slut.
Barnen har fått roa sig med pulka i en pyttebacke, men Svea ville också åka skidor nästa gång sa hon, så det är väl bara att sätta igång. Skulle inte förvåna mig om hon bättre än mig om ett år.

Likes

Comments

Var ju på seminarium igår, så är taggad som få inför kommande utmaning! Men den får läggas på is lite för jag har ju lite annat att stå i just nu. Som ett Vasalopp exempelvis. (Hur tänkte du där egentligen Emma?)
Igår hade vi Simon här på middag, och man bjuder inte hem Simon i semletider utan att bjuda på semla.

Fuskade med köpa kardemummabullar, tycker de kan bli lite för tunga när man gör dem själv.

Idag var det dags för PT-timma på Skidome! jag och Cheyenne fick köra med den fantastiske Mats! Sicken härlig människa! Och trots att det bara var en timma så hann vi med väldigt mycket, och vi kände båda att det var så sjukt givande. Förstår tekniken på ett helt annat sätt nu. Vi gick igenom stakningen ordentligt också, så nu känns den mycket mer naturlig. Behöver dock öva på nedförsbacke och att gå ur spår. 😅 Men blev mer taggad på att jag kan nog faktiskt klara det här! Behöver bara bygga lite muskler...en månad kvar.

Likes

Comments

Äntligen kom jag iväg på det här! Fortsättning följer.

Likes

Comments

Herre. Tydligen är det redan tisdag och jag har hunnit med...ingenting. I fredags var det möte på morgonen och sen iväg på intervju, för att sedan mer jobb - plötsligt kväll. Lördagen jobb, sen middag hos vänner. Så sällan vi hinner ses så var jättekul att vi fick ihop det. Söndagen total panik då jag skulle på babyshower och hade lovat göra en tårta jag inte hunnit påbörja... Det var bara att sätta igång vid 9, för att upptäcka att jag bara hade en springform. Skicka ner sambo till svärmor, påbörja smörkrämen. Skulle vara smält mjölkchoklad i och det blev bara en ren sörja. Ungefär här började jag ifrågasätta mig själv, varför jag utsätter mig själv för det här. Totalt misslyckande. Ställde ändå in krämen/såsen i kylen och bad för ett mirakel medens jag fortsatte med dekorationerna. Öppnade kylen och Halleluja, krämjäveln hade ju satt sig?! Finns det en Gud? Ingen tid att filosofera, T minus 90 minuter. Slet som en hund, blev klar 5 minuter innan jag skulle infinna mig på showern (ligger nära som tur var) och såhär blev det

Blev nästan som jag tänkt utseendemässigt, och över all förväntan smakmässigt. Lyckat.
Söndag kl 18 (fortfarande på babyshower) skickat sambo meddelande och meddelar att han är på födelsedagskalas hos svärmor som han glömt nämna...slänga mig och Svea in i bilen och vidare till nästa kalas. Phew. Förstår ni vilket stressigt liv jag har?! När ska jag hinna staka runt på skidor? Kanske imorgon...

Likes

Comments

Andra dagen på skidor idag. Gick faktiskt inte riktigt lika bra som i söndags tyckte jag, men fick mer sträcka åkt. Strax över milen på lite mer än en timma. Det är långt kvar, men jag känner att jag börjar få kläm på tekniken. Nu behöver jag bara lite mer självförtroende, ett par åk i vanlig snö, och en jävla massa mil i benen! Förhoppningsvis kan vi åka till Ulricehamn nästa söndag. Hade varit grymt att få prova i riktig snö.

Har fullt upp fredag lördag, ska försöka komma iväg till gymmet på söndag och köra lite. Jag behöver muskler. Typ igår. Ah, stressen! Hur tänkte jag att jag skulle få ihop det här?

Annat. Halva reapriset blir väldigt förmånligt för mig som personal, så fyndade dessa tröjorna till tjejerna;

Grymma! De ska de ha när de hejar på oss första söndagen i mars.

Köpte proteinbars på Maxi innan åket idag. 20 spänn styck! Ska leta upp ett recept och göra egna. Det är orimligt. ORIMLIGT!!! som Kirstie skulle uttryckt det. Men det är det faktiskt.

Likes

Comments

Så det här med att det gick som en dans igår. Inte lika mycket idag. Herre, en träningsvärk aldrig skådad. Muskler jag inte ens visste fanns. Tur att vilodag var inplanerad. Yeez. Så som tröst fick jag baka lite.

Farbror Knuts morotskaka. Kan hela vilken brusten själ som helst. Kanske inte vilken muskelvärk som helst, men den gör det hela så mycket bättre iaf.

Imorgon är en ny dag. Kanske inte behöver gå som en cowboy då.

Likes

Comments