View tracker

Just nu sitter jag i min säng, kollar på serie, äter lite godis och pluggar till ett biologiprov, en standard söndag skulle man kunna säga. Har dock ingen söndagsångest för största delen av den kommande veckan/veckorna så kommer vi hålla på med hållbar utveckling i skolan så de flesta lektionerna kommer handla om det och sen blir det en del studiebesök också. Så jag tror de blir en rätt läxfri vecka bortsett från biologiprovet då och det är alltid skönt.

Resten av kvällen kommer antagligen bestå av mer biologi pluggande och serie kollande. Men ska ta en dusch strax också och kanske våga håret när de har torkat, får helt enkelt se om jag orkar det eller inte.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Att vara underviktig ses alltid vara så mycket lättare än att vara överviktig, att kallas tjock/fet sägs alltid vara värre än att kallas spinkig/skit smal. Men det är precis samma sak, man kan ta precis lika illa upp. Det är minst lika jobbigt att vara underviktig som överviktig, tro mig..jag vet!

Jag är en av dom underviktiga, som har blivit tjatad på att äta mer. Jag har blivit kallad allt från spinkig till anorexia barn, och det sätter sig i huvudet, det tär på en. Men det som är ännu värre är att folk tror att det inte gör det, dom tycker att man ska vara nöjd över att vara smal och inte fet. Men vad vet dom om de? Vet dom hur jag mår av att vara underviktig? Vet dom hur mycket jag kämpat med att gå upp i vikt? Neej!

Jag är en av dom som har sjukt svårt att gå upp i vikt, de spelar ingen roll hur mycket jag äter, siffrorna på vågen blir ändå inte större. Och de är för jag har något som kallas hög ämnesomsättning vilket gör att de jag äter förbränns fort och inget hinner sätta sig på kroppen. Vissa säger till mig att det är fuskigt att det är så, men det är det fan inte. Det är skit jobbigt! Jag vill gå upp i vikt, jag vill inte va så här smal, jag vill ha mer former.

Jag brukade inte tänka såhär när jag va mindre, jag brydde mig inte..men efter flera år av tjat om att jag är spinkig och underviktig så började jag bry mig, det printades in i mitt huvud. I högstadiet var det allra jobbigaste, då tänkte jag på det hela tiden. Vissa dagar var alltid värre än andra och ibland tog jag på mig stora och lösa tröjor för att jag inte ville att folk skulle se min platta och beniga mage. Jag tryckte i mig mat för att jag ville gå upp i vikt, vissa gånger tvingade jag i mig mat ända tills de kändes som att jag skulle spy. Jag gjorde allt för att gå upp i vikt och för att få slippa höra att jag var för smal. Min största rädsla var att väga mig men jag gjorde det ändå för jag ville se resultat, men fick jag några resultat? Nej, och det var skit jobbigt..jag grät alltid efteråt och mamma försökte säga till mig att de inte gör någonting och att jag inte behövde tänka på det. Men jag ville inte lyssna, jag gick upp till mitt rum istället och isolerade mig från min familj för att slippa lyssna på när dom sa att jag var bra som jag var för jag trodde inte på det, jag trodde att jag behövde ändra på mig för att vara bra nog.

Än idag så har jag dessa tankar, men mer sällan. Jag har äntligen börjat acceptera att det inte finns något jag kan göra. Och det är med hjälp av min familj och med hjälp av de fina vännerna jag har, dom som alltid påminner mig om att jag är fin som jag är. Dom som finns där för mig de dagar då tankarna kommer tillbaka. Men den största vändningen för mig var i 9an när det började en ny tjej i min klass som en dag sa att jag var ohälsosamt smal, då bröt jag ihop totalt men hela min klass stod upp för mig och då förstod jag att dom inte brydde sig om att jag var underviktig utan dom accepterade det, dom accepterade mig som jag var. De är dessa människor som har gjort att jag inte bryr mig lika mycket längre, att jag vågar ha på mig kläder som visar hur smal jag är, även fast jag ibland tycker de är jobbigt. Jag struntar i vad folk ska tycka och sätter på mig de kläderna ändå för att jag vill och för att jag tycker att dom är fina. För jag vill inte gömma mig längre, jag vill inte skämmas längre och jag ska inte behöva göra de heller. Jag ska inte behöva oroa mig för att folk ska säga att jag är spinkig och underviktig.

Jag vet och känner fler som har eller har haft samma tankar som mig, och är du en av dom som känner såhär så säger jag till dig att de är okej att vara underviktig så länge du äter som du ska, är frisk och mår bra för då är det inget problem. Och blir du kallad saker så säg bara ifrån för du är fin precis som du är, du behöver inte ändra på dig för någon!

Med allt detta sagt så hoppas jag att jag fått några att fatta och tänka på att kalla någon underviktig/spinkig är precis lika illa som att kalla någon överviktig/fet, inget av det är okej för vi alla är fina precis som vi är. Tycker du någonting negativt om någon annans kropp eller utseende i övrigt så håll det inom dig för det är bara onödigt att nämna det.
Sprid inte negativa ord, sprid kärlek istället! Och just du, jaa DU där, du är otroligt fin precis som du är! All kärlek till dig <3

Likes

Comments

View tracker

Den här lördagen har jag verkligen bara latat mig, gick upp vid 11 o sen dess har jag verkligen bara legat i soffan, ätit och kollat på serie. Serien jag kollar på just nu är Prison Break, den är sjukt bra! (Finns på Netflix) Sen kollade jag såklart på Melodifestivalen, tippade innan och hade rätt på alla dueller förutom en. Men nu är jag sjukt taggad på finalen, hoppas att Oscar Zia vinner för jag tycker att hans bidrag har ett bra budskap och dessutom märker man att han brinner för sin låt. Inte så konstigt kanske med tanke på att han själv varit med och skrivit den.

Nu ska jag fortsätta kolla på Prison Break, men vi höra imorgon igen. Då kommer ett seriöst inlägg upp med ett ämne som ligger mig nära hjärtat, ett ämne som jag kan tycka vara jobbigt att prata om men som är viktigt för mig att prata om, så håll utkik!

Likes

Comments

Att vara sig själv kan vara svårt i dagens samhälle. Man blir nedtryckt för allt möjligt. Men vi måste vara oss själva, oavsett vad för att försöka vara någon annan gynnar ingen, varken dig själv eller dom i din närhet. Det gör bara att du aldrig visar vad du egentligen känner och tycker, vem du faktiskt är. Och om du inte kan vara ärlig mot dig själv och älska dig själv, hur ska någon annan kunna göra det då?

Vi måste börja acceptera att alla är olika, att alla tänker och tycker olika. Vi måste inse att världen inte är som förut, man ska kunna se ut som man vill, göra som man vill utan att bli kallad si o så, man ska kunna ha vilken läggning man än vill utan att behöva "komma ut ur garderoben" för att vara bisexuell och homosexuell är precis lika normalt som att vara heterosexuell. Man ska kunna sminka sig även fast man är kille utan att bli nedtryckt för det. Man ska få handla på vilken avdelning som helst i klädaffärer utan att folk ska kolla konstigt på en. Vem är de ens som bestämmer att något ska kallas för killkläder och nått annat för tjejkläder? De beror juh helt på från person till person vad man tycker är snyggt och ska man då inte våga köpa det för att man är rädd att bli utskrattad, bara för att det tillhör en viss avdelning? Nej, det ska inte vara så och vi borde ha kommit längre än såhär. Visst det börjar lätta och bli mer accepterat men det borde varit accepterat redan för länge sedan. Eller vad tycker ni?

Kom ihåg att stå upp för den du är, våga stå upp emot samhällets normer och våga bryta dom! Våga vara dig själv!

Likes

Comments

Vid ett break up kan det kännas som att man vaknar upp ur den bästa drömmen någonsin, det kan var så att man inte fattar vad som hänt till en början. Det kan vara svårt att inse och acceptera att just den människan är borta från ens liv och att den personen inte kommer finnas där när man går och lägger sig på kvällen eller när vaknar på morgonen. Men till slut måste man bara inse det som hänt och hitta sätt att gå vidare på. För vissa går det fort och lätt men för andra kan det vara sjukt jobbigt och ta väldigt lång tid. Alla har olika sätt att komma över någon på och inget sätt är fel så länge man själv mår bra av det man gör. Men något som kan vara väldigt bra är att först få ut alla negativa känslor, att bara gråta ut kan vara väldigt skönt och lättande ibland. Vissa har svårare för att gråta än andra, ibland när jag känner att jag måste gråta av mig lite så brukar jag lyssna på olika låtar som jag tycker är rörande. Tänkte faktiskt inte ge tips på hur man kommer över någon just nu, iallafall inte i det här inlägget men jag tänkte istället ge tips på 15 stycken olika låtar att lyssna på när man känner att man behöver få ut sina känslor, några av dom gör att man får ut sin ilska och vissa kan man gråta ut lite till. (Viss är rätt gamla låtar, men bra)

1. Jar of Hearts-Christina Perri

2. Tröjan du hatar-Norlie & KKV

3. Krossa alla fönster-Maskinen

4. How to save a life-The Fray

5. Impossible-Shontelle

6. Broken Hearted Girl-Beyoncé

7. A Drop In The Ocean-Ron Pope

8. Blind-Jason Derulo

9. Love The Way You Lie-Eminem feat. Rihanna

10. What Are Words-Chris Medina

11. Love Will Remember-Selena Gomez

12. Allt du gör och att du finns-Mares

13. Allt jag behöver-Miriam Bryant

14. When I was Your Man-Bruno Mars

15. Breakeven-The Script

Likes

Comments