Header

Hej hej!
Idag efter skolan åkte jag och resten av gänget som har "social entrepreneurship" som service triveni (aktivitet) till textil/klädfabriken som vi jobbar med. Jag är medlem i "kruti" som är ett företag som syr kläder och som anställer kvinnor som annars bara skulle suttit i hemmet i sin by. Målet är att expandera företaget så att fler kvinnor kan anställas för att få egna självständiga liv, vilket de annars inte har möjlighet till. Det vi gör är därför att sköta marknadsföring genom sociala medier och utställningar, plåtningar av kläderna osv. Vi jobbar också med idéer till design av kläder och flygblad. Den sista delen där jag kommer vara mest delaktig är business delen som handlar om att försöka komma på mer effektiva sätt för kvinnorna att göra sina jobb, att hitta bättre strukturer för inventarie listor och statistik (vilket jag jobbat med förra veckan för o ta fram en ny struktur för att fylla i uppgifter om försäljning, inventarie m.m.), hålla koll på ekonomin och annat som kan behövas. Det är ett fantastiskt projekt verkligen!

I övrigt idag hade jag yoga och debatt klubb på schemat, en fullspäckad dag alltså!

Utöver våra skolämnen har vi även 2 "kurser" som vi gör under vårt första år: PSHE (personal, sexual, health education) och konversations hindi.

PSHE handlar om att lära sig om hur man ska må bra här och så, vilket jag tyckte lät som rätt töntigt i början. Men det har visat sig att det handlar inte om att de säger åt dig att "träna minst 3 ggr i veckan", "ät grönsaker" etc. Utan mer om hur du själv ska komma fram till vad som är nödvändigt i just ditt liv här för att du ska må bra. Det verkar simpelt men när du kommer hit och inser att det du alltid brukat äta till frukost inte finns tillgängligt och det inte ens går att köpa i stan eftersom laktosfria produkter inte existerar här. Och när du efter bara 2 veckor redan har fått mer än nog av indiska smaker. När alla personer du har hemma som bidrar till ditt välbefinnande inte längre finns där precis bredvid dig. När du plötsligt delar en liten yta med 300 andra från 60 olika länder och ditt egna rum med 3 personer från 3 olika länder. När du inte kan gå och åka vart du vill, när du vill. När du inte kan kolla in Victorias Secrets nya kollektion eftersom sidan är blockad som pornografi. ALLT bidrar till störningar inom dig, därmed är PSHE viktigare än vad jag trodde för att hitta de nya sakerna eller hitta former av de gamla sakerna som tar dig igenom vardagen, livet.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej hallå!
Idag vaknade jag upp till en ledig måndag på grund av att Indien firar Ghandi dagen idag. Jag vaknade runt 7 och satt sedan en timme i sängen med anteckningsblock och dator i högsta hugg för att göra research till min presentation i global politik. Sedan gick jag till cafeterian för frukost och åt massor av papaya. Efter det tog jag en omväg hem och stannade till vid "The pagoda" där jag ställde mig och andades in lite morgonluft innan jag gick tillbaka till rummet.
Jag har varit förkyld i några dagar nu vilket är väldigt jobbigt i denna kvava värme, men jag hoppas det går över inom det snaraste! Jag taggar även att det bara är 2 skolveckor kvar tills Diwali!!

Likes

Comments

UWC

Hej hej!
Igår den 21:a september var det UWC dagen, plus att det även var internationella fredsdagen! Lektionerna var därför inställda och vi ägnade dagen åt att stödja och försöka hjälpa olika ändamål. Jag skrev mail till Sveriges utrikesdepartement, Margot Wallström och Lars Aduktsson i Europaparlamentet där jag vädjade om användandet av inflytande för att stödja Rohingya folket under det förtryck de utsätts för just nu. Vi skrev även under petitioner, diskuterade världsfrågor och vi som ville lärde oss en sång tillsammans som vi sjöng senare under kvällen. Dagen avslutades med en diskussion kring vad vi som UWC elever har för mål att kämpa emot och sedan en tyst vaka med ljuständning. Där jag tände ett ljus för alla de liv som förlorats i en kränkning av mänskliga rättigheter, men också för alla människor som jag mer än någonsin nu insett hur mycket de betyder för mig. Att vara så långt borta från folket hemma får en verkligen att inse saker om människor man kanske inte gjorde innan. Saknanden är stor.
Nedan följer bilder❤️ kram

Likes

Comments

Igår (lördag) åkte jag och en hel drös människor återigen till Pune. Susandes fram i bussen med öppet fönster, musik i lurarna och en otrolig utsikt över alla byar och platser vi åkte förbi. Jag och Karoline åkte med några andra till Phoenix mall även denna gång där vi åt lite och gick i lite affärer. Besöker blev inte så långt dock eftersom jag lovat att följa med Karoline tillbaka till MG road (där bussen släpper av oss) för att köpa färg till hennes väggar. Det visade sig vara svårare än vi trodde att hitta en färgbutik...eller ens en indier som kunde berätta vägen för oss. Men en timma senare efter mycket letande bland alla gator i galen trafik så hittade vi en andraåring från skolan som visade oss vägen, tack o lov! Efter det åkte bussen tillbaka mot campus där andraåringarnas show väntade. Det var en lång(!) men till stor del väldigt rolig och bra showkväll!
Bilder från dagen ser ni nu nedan😘

Likes

Comments

Hej hallå!
Veckan som gått har bestått av mycket mycket plugg, påbörjandet av aktiviteter och en del träning. Jag har valt att gå med i socialt entreprenörskap (service), debatt klubb (creativity), aktiehandel typ (creativity), fitness (active) och även yoga. Jag försöker även lösa att kunna dansa också men mycket saker krockar i tid så jag får nog göra det utöver.
Under veckan har jag ett antal gånger gått eller sprungit vägen ner och upp för berget jag bor på, vilket gett rum för mycket solsken, reflektion och andhämtning. Man märker hur viktigt det är att ta sig sin tid, prioritera sitt välmående och pausa då och då. För till skillnad från min tidigare skolgång så kommer jag aldrig hem efter lektionernas slut utan andra aktiviteter och livet på campus med alla människor och möten och Gud vet vad fortsätter.
Här har vi även väldigt nära relation och kontakt till våra lärare som också bor här på campus och fungerar som våra mentorer, rådgivare osv. Vi har därmed mycket möten utöver skolan som ger mycket inspiration och som öppnat mina ögon för att i princip vad som helst är möjligt här. Vill jag starta ett projekt, då finns stöttning, finansiering och allt du kan önska. Inklusive ett certifikat på projekt baserat lärande. Vill vi som skola stå upp mot en orättvisa, då gör vi det. Planerat nu har vi en protest i Pune till följd av Rohingya krisen och allt detta skapas genom möten med hela colleget och folk som verkligen tar initiativ.
Livet här är en prövning på så sätt att det är sååå många tillfällen när man måste sitta en enormt stor grupp av människor och diskutera ett problem; vilket alltid är en utmaning med tanke på att alla tycker olika och alla vill ha sin röst hörd. Men det är en bra övning att orka med ett så inkluderande inflytande som vi alla har här.
Veckan har också varit delvis fylld av hemlängtan och tvivel. Men det är väl så det är. Det är nog normalt med tanke på att vad vi än gör här så ska vi ständigt pressa oss själva: skola, nya upplevelser, nytt land, nya människor, nya krav, nya ansvar, nya bekymmer och ständigt nya frågor att ställa. Jag har kommit fram till att ingenting här är lätt, av anledningen att ingenting spektakulärt kommer från något som är lätt. Men i stunden kan det vara svårt att se.

Likes

Comments

Hej hej!
Veckan som varit har gått i vardagens tecken; plugg, träning och inte så mycket annat. Men igår (lördag) åkte jag och ca 50 andra in till Pune. Det är så fantastiskt härligt att komma ut från campus och se Indien på riktigt, det är då man förstår varför man är här egentligen.
Jag tog följe med ett antal tjejer och tog skjuts till Phoenix mall: största gallerian i delstaten. När vi närmade oss såg vi hur gatorna, butikerna och allt blev mer och mer lyxigt och även västerländskt. Väl inne i gallerian möts man av Tommy Hilfiger butiker, diamant butiker och hur mycket annat som helst! Gallerian som hade 4 stora våningar måste ha varit större än Mall of Scandinavia. Det var verkligen en kontrast till indiska landsbygden som skolan ligger närmast... Vi köpte kaffe på starbucks som var så otroligt gott efter lång tid utan kaffe och jag handlade även lite matvaror. Tiden gick fort dock och utan att ha sett en fjärdedel av gallerian fick vi ta skjuts tillbaka till bussen.
På kvällen följde "first year show" som är en show helt organiserad och bestående av förstaåringar. Jag skötte ljud och ljus, väldigt nervös med tanke på noll erfarenhet kring detta... men det gick bra till slut och kvällen avslutades lugnt med en kopp te på rummet.
Idag blir en väldigt lugn dag, jag har pluggat lite, ätit brunch och resten av dagen ska fortsätta med plugg, vila och eventuellt lite simning i poolen.

Likes

Comments

Hej hej!

Bättre sent än aldrig tänkte jag nu berätta om vad som pågick här i torsdags förra veckan. Det var Ganesh festival, vilket enligt tradition betyder att vi elever deltar i en lång paradgång ner från skolan och till den närliggande byn. Bakom oss hade vi en jeep med en fastspänd staty av Ganesh. Det började med att alla började kasta rosa färgpulver på varandra, tradition. Det eskalerade rätt fort och plötsligt såg alla ut som rosa aliens... Vägen ned till skolans huvudport (cirka 2 km) tog nog ungefär 2 timmar, musik spelades och här och där sprutade de vatten på oss. Väl vid huvudporten gick det lite snabbare att ta sig till byn, där hela byns befolkning var samlad. De hade precis haft någon ceremoni och när vi kom började de trumma rytmiskt och sjunga/ropa. Lite mer färg kastades och jag fick vara med på bild och selfies med by invånarna som var exalterade över att se en vit person delta i Ganesh. Kul kul.

Processionen tillsammans med by folket fortsatte ned till floden där en väldigt vacker ritual utfördes med Ganesh statyerna. De brände rökelse, mässade ord och verser som jag inte kunde förstå men som ekade i luften som magi. Kvinnorna i byn var vackert klädda i färgglada kläder och de kom med korgar med mat och annat som skulle offras ner i floden. När ritualerna var klara simmade ett antal män ut med Ganesh statyerna för att sänka ned dem mitt i floden, korgarna lades på vattnet och seglade iväg. Eldarna som hade använts i Ganesh ritualerna var i stål skålar och invånarna gick och tog på elden och drog sedan handen över sitt huvud.

Indier är definitivt mer högljudda än svenskar i allmänhet och när det kommer till högtider finns det ingen normal samtalston, utan bara rop, tjut och skrik. Man kan inte hjälpa att önska att man förstod vad de sa, men upplevelsen av det är mer än nog egentligen. Efter att allt var slut vandrade vi tillbaka till campus som rosa marshmallows och alla blonda personer på campus har fortfarande rosa hår... Färgen satt verkligen hårt, men det var en upplevelse i alla fall.

Likes

Comments

Godkväll!

Min dag idag började med att jag gick på yoga med utsikt över berg och dal. Fantastiskt skönt att bara gå ut, andas och stretcha ut kroppen lite. Efter det väntade den efterlängtade söndags brunchen, veckans bästa måltid. Där finns mycket och lite till, inklusive kockar som står i cafeterian och lagar pastarätter, omelett och crepes utefter ditt önskemål. Väldigt lyxigt och ett härligt slut på ännu en vecka.
Resten av dagen spenderades med pluggande, läsning och besök på skolans universitets mässa som hölls idag. Där ett antal universitet kommer till skolan och många har intervjuer om eventuella stipendium eller antagning.
Till middagen ikväll hade alla skandinaver på skolan bokat jeepar som skulle ta oss till en restaurang utanför skolans område, en "scandi dinner". Att lämna campus är som att ta ett riktigt härligt andetag, då du varje gång påminns om vart du faktiskt befinner dig. Maten var också väldigt god och ett härligt utbyte av cafeterians mat! Efter det åkte vi tillbaka och nu väntar sängen på mig inför en till händelserik vecka!

Likes

Comments

Hej hallå!

Igår eftermiddag åkte jag iväg till vad som troligtvis är och kommer förbli en av de mest tänkvärda upplevelserna i mitt liv. Jag levde med och bodde hos en indisk familj i en by som heter Bhadas. Jag blev skjutsad dit i en jeep med tankarna snurrande i huvudet: hur ska vi kunna kommunicera? Vad har jag gett mig in på?
Jag och Isabella kom fram och blev ledda till huset av en av familjens döttrar. Vi hälsade på familjen som inte kunde ett ord engelska knappt och vi kunde inte ett ord hindi. Vi blev hänvisade till en filt på golvet inne i huset, lukten var vidrig när vi steg in och golvet var smutsigt, hårt och fullt av småkryp. De gjorde sitt bästa för att välkomna oss, vi fick extremt sött te. Inombords vet jag dock hur dyrt detta sockret är för dem att köpa och jag kan inte ens uppskatta det.
Familjen bestod av 3 systrar och en bror, mamma och pappa. Brodern var yngst, jag kan inte hjälpa att tro att anledningen till att de hade just 4 barn var för att de ville ha en pojke. Vilket de fick vid siffran 4.
Vi blev satta i arbete att ta isär uppbyggnaden av deras Ganesh tempel och vi hjälpte till så gott vi kunde. Det är hemskt att tänka på att under hela tiden så reagerade jag omedvetet på att mina fötter blev smutsiga av det smutsiga golvet, när de lever där varje dag.
Efter ett tag var maten klar och vi samlades på golvet för att äta. Vi fick ris, bröd, potatis röra och en sås att doppa i. Det var väldigt gott, men vi insåg rätt fort att vi var de enda som fick en rejäl portion. Vi som behövde det minst... vi åt med händerna som de gör men de gav oss snart varsin sked, att äta ris med fingrarna visade sig vara rätt svårt...
Vi underhöll familjen med att visa bilder och ta bilder med dem. När frågan kom om hur mycket min telefon kostade blev det dock rätt jobbigt, de ville verkligen veta så jag fick berätta. Men man kunde se hur summan nog var mer än de kunde spara ihop under hela deras liv utan att svälta eller leva på gatan.
Efter ett tag plockade familjen fram något som liknade dubbelhäftande klister papper. Alla förutom pappan började plocka ut pappers kulor ur dem, vilket krävde mycket pill och möda. 2 timmar senare tror man att man är färdig men då har de en till bunt. Exakt vad det var kunde vi aldrig ta reda på, men troligtvis något de kan tjäna en extra slant på. Minst sagt annorlunda mot hur vi spenderar våra fredags kvällar.
När vi skulle sova la sig pappan i sängen och vi andra låg på golvet. Jag har aldrig sovit på ett hårt golv förut och under natten när man vaknar och har ont i ena höften, benet, ryggen så kommer man på sig själv med o klaga inombords. Men detta var en enda natt, kanske den enda i mitt liv. Den familjen sover så varje natt, de unga, de gamla, de sjuka. Det är svårt att inse.
På morgonen åkte vi hemåt ganska snart, men de flesta i familjen var redan uppe o hämtade vatten, lagade mat, städade eller andra sysslor.
Jag åkte hem igen i jeepen, satte i hörlurarna och bara flöt iväg i tankarna på att det jag just upplevt kunde lika väl varit mitt liv.

Idag har varit en fin dag på campus: fint väder, bad i poolen med Jessica, häng med kompisar etc.

Bilder följer nedan!

Likes

Comments