Okej som ni kanske har märkt så har jag haft ett litet uppehåll. Okej, det var ett ganska stort uppehåll men livet kom emellan och jag har nu suttit och kollat igenom bloggens mail. Och en av läsarna ville jag skulle prata om psykisk ohälsa, missbruk och att fara illa i en nära relation. Så jag tänkte vi börjar prata om det jag har mest egen erfarenhet utav och det är då MISSBRUK. Jag har själv varit missbrukare, sexmissbrukare.

De

människor som inte har någon erfarenhet utav ett missbruk verkar ha svårt att förstå är att man inte kan styra över det själv när man är inne i sitt missbruk. Missbruket styr en. Det blir ett så stor begär att man inte kan göra annat än att uppfylla det.

Här är en lista på olika missbruk.

* Maktmissbruk.

* Alkoholmissbruk

* Drogmissbruk

*Blandmissbruk

*Sexmissbruk

Läkemedelsmissbruk - Varav en del är så kallat iatrogent missbruk, det vill säga missbruk av läkemedel betingat av läkares åtgärder.

*Matmissbruk

* Köpmissbruk

* Matmissbruk

* Onlinemissbruk

Ett missbruk är när man felanvänder t.ex sex. Men det är viktigt att veta att missbruk och beroende INTE är samma sak. Är man beroende så använder man oftast medel för att dämpa t.ex ångest eller för att få spänning, under en längre tid och har sedan svårt att sluta använda det. När beroendet övergår till ett missbruk så påverkar det livet till den grad att man skadar sig själv eller andra, att man inte klarar av arbeta eller förstöra sina relationer.

Vad man kan missbruka står i listan ovanför.

Att en får abstinens gör det såklart svårt att sluta och abstinens får man av sitt beroende om man inte intagit t.ex narkotika på en tid. Abstinens kan vara psykiskt då man får ett stort sug och man kan känna sing ängslig och/eller får ångest om man inte får det man är beroende utav. Men är man beroende utav något man kan stoppa i sig, t.ex droger, alkohol, tabletter så får man fysisk abstinens så som skakiga händer, trötthet, frossa och feber. Så fort du får det du är beroende utav så kommer abstinensen försvinna, vilket då man kan förstå gör det fruktansvärt svårt att sluta.

Ju mer du ökar ditt intag, ju mer höjer du din tolerans och ju högre abstinens kommer du då också till att få.

Hur hjärnan påverkas av alkohol ser ni på bilder längst ner i inlägget.

Men oroa er inte. Det finns hjälp att få, oavsett vad du är beroende/missbrukare av. Är du alkoholist eller anhörig till en alkoholist så kan man vända sig till AA - ANONYMA ALKOHOLISTER, CEAN ALKOHOL OCH NARKOTIKARÅDGIVNINGEN.

För narkomaner och dess anhöriga kan man fortfarande vända sig till Cean alkohol och narkotikarådgivning samt NA - ANONYMA NARKOMANER OCH BEROENDELINJEN.

För sexmissbrukare och dess anhöriga finns där ANONYMA SEX OCH KÄRLEKSBEROENDE.

Har en annat beroende som jag inte nämnt här eller tipsat om hjälp till så finns där hjälp för de också, det är bara att kontakta psykiatrin t.ex eller vårdcentral och vill man inte det så kan man vända sig till vilken hjälpcentral som helst utav de jag nämnt och rådfråga dem.


Något samhället måste inse är att man måste sluta shamea dessa människor som är missbrukare/beroende eller medberoende. Viktigt här är att veta att är man "bara" anhörig så är man "bara" beroende och inte missbrukare. Man blir beroende utav att hjälpa ens anhörig och kan få abstinens utav att inte få hjälpa så som panikångest t.ex.


Well. Som vanligt avslutar jag med att har ni frågor och/eller synpunkter. Ja ni vet hur man skriver en kommentar och vill man maila så går det också bra, mailadressen står till höger i "om mystik". Nästa inlägg kommer handla om våld i nära relationer. Stay tuned. 😉

Och frågan idag till er lyder "har/har ni haft ett missbruk/beroende eller varit anhörig? Fick ni isf hjälp?"

Kram tills nästa gång!💙

// Anonym.Mystik

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

God förmiddag alla bloggtorskare. Sovit gott? Haft en bra förmiddag? Jag sov som ett spädbarn och har haft ett smockat schema, så tänkte jag slänger in ett litet inlägg under den lilla paus jag har. Och då tänkte jag göra ett inlägg kring onani. För det känns som ett ämne som är oerhört tabu och jag undrar då givetvis varför? 9 utav 10 tjejer jag känner nekar till att de sysslar med onani, för enligt deras resonemang är det äckligt. Men ge de ett par glas vin eller någon öl/cider så öppnar de sig gladeligen och ger massa goda tips på hur man snabbt och smidigt kan tillfredsställa sig själv, även tips om man vill ha lång varig ensamtid. Och sen alla män jag känner, de drar flera handtrallor om dagen. T.ex när de bajsar och har tråkigt "äsch vafan, drar en sväng i den". Eller när de kanske är i telefonkö och har nr 123 så drar de en runk. Och de är ju självklart inget konstigt med det. Men varför är män så öppna om onani medan kvinnorna inte vågar stå för något naturligt och skönt? Det finns alltid tid för att tillfredsställa sig en gång om dagen så vissa människors resonemang om att de inte har tid går bort. Vad är det att skämmas över? Vad gör det till ett tabu ämne?

Jag vet att många av mina manliga vänner och bekanta ser det som något hett/sexigt när en kvinna kan vägleda dem i sängen, visa vad just hon tycker om. Men hur kan man som kvinna visa vad man gilla och inte, eller ens berätta vad man gillar och inte om man inte känner sin fitta? Likaså gäller ju de få män som inte vågar stå för att de masturberar. Alla är vi olika i vår nedre region, vad gäller kittlig, känslig och andra känslor man kan känna när någon rör ens kön. Och för att få ett så bra sexliv som möjligt med sin parter/blivande parter så måste man ju själv utforska sitt kön och lära känna vilka punkter man har, var de sitter och hur man får en orgasm. Utan kännedom så kommer man nog dessvärre inte kunna ha ett fungerande sexliv.


T.ex en gammal vän till mig berättade att hon inte kunde ta på sig själv för hon kände sig obekväm, hon kände sig dum och tyckte det var lite äckligt. Jag ljuger inte när jag säger att vi pratat om detta i timmar. Men iaf så träffade hon en man, som både gillade att pulla och slicka. Men var gång han förde ner sin hand innanför trosorna på henne så började hon fnittra och vrida sig lite. De pratade naturligtvis om det. Och hon föreslog att hon skulle pröva gå ner på honom och fick till svar att han avskydde att bli avsugen. Okej, det var nog den första man jag hört säga de orden. Men iaf, så de bestämde sig för att börja experimentera på varsitt håll för att hitta sina "week spots". Jag vill minnas att hon sa de var i sär i en månad. Och sedan bestämde sexträff, hon sa det var amazing, båda hade lärt känna sina kroppar och det kunde inte bli bättre. Hon frågade sig själv flera gånger varför hon i hela kalla helvete inte rört sig själv innan och tagit sig tiden att lära känna sin kropp. Allt sex hon hade haft innan sin nuvarande man, alla gånger hon trott hon fått orgasm. "så många lögner jag dragit för mig själv" sa hon. Även han som är 10 år äldre än henne höll med. Han hade bara spenderat sina år innan henne till att runka och knulla runt. Ingen av dem förstod varför de inte begrep att de gått miste om fantastiska sexupplevelser.

Så, mina vänner. Runka och pulla tills händerna blir blåa. Våga stå för att ni ägnar en del av er privata tid till onani för ett bättre och hälsosammare sexliv i framtiden. Det är så viktigt och naturligt, framförallt SKÖNT att känna sin fitta/kuk.

Frågan idag till er lyder - runkae/pullar ni? Om ja/nej varför/varför inte?

Kram tills nästa gång 💜

// Anonym.mystik

Likes

Comments

Idag var en sån dag då jag kände örk för middag. Eller ja, nästan alldeles nyss. Hade lite olika rester att välja på, lite som att välja mellan pest eller kolera kände jag, men nej ta mig fan, jag valde att strunta i middagen och gjorde en dubbelmacka med jordgubbssylt i mitten! Mums för magen. Så nu sitter jag återigen här fast denna gången med en macka i handen och funderar på var denna dagen tagit vägen. Den har liksom bara flugit förbi utan att jag hunnit reagera. Okej, där ljög jag. Jag märkte ju att det blev mörkare ute! 😉

Läste en tråd på facebook i en grupp innan... "om någon närstående begår ett grovt brott, lått säga våldtäkt, hade du fimpat människan?". Ja det är en bra fråga. Synd man inte kunde diskutera i tråden utan att bli påhoppad pga delad åsikt - jag la mig inte mig men dessvärre fanns där ju de som blev kallade för det ena med det tredje pga att folket inte kunde ta att någon hade förlåtit och någon inte. Dvs hade delade åsikter. Men där var en person som skrev "Hade min son gjort så, jag hade aldrig förlåtit honom, men jag hade fortsatt älska honom för det är ju trots allt mitt barn." Och ja, jag håller med, man behöver inte förlåta men jag tror inte kärleken försvinner oavsett vad för misstag, brott m,m man begår. Som i detta fallet, en mamma står vid hans sida, utan att förlåta hans handlingar, men fortfarande med en enorm kärlek mot personen han var tidigare, eller rättare sagt personen mamman känner. Och jag tror faktiskt att oavsett hur bra du uppfostrar dina barn så kommer du aldrig kunna förutspå eller förhindra att just ditt barn begår ett brott oavsett grad. Vad säger ni kring detta? Har mamman fel i att inte förlåta men fortsätta älska, eller är hon fel ute på det?

​Nej, nu tror jag bestämt att jag ska ta en varm dusch. Jag hoppas att ni får en trevlig kväll. 

​Kram till nästa gång

​// Anonym.Mystisk

Likes

Comments

Idag är en dag då jag känner mig trött, slö och väldigt frustrerad. Dvs en dag då många tankar snurrar. T.ex hur "orättvist" fördelade vi människor är. Det finns dem som föds fattiga, och närmre 90% utav dessa förblir fattiga även i vuxen ålder. Och sedan har vi de som föds rika, de som får allt serverat på ett silverfat. Och de senaste dagarna har jag snubblat in på många sidor på facebook där människor som fötts till något mitt emellan, som inte har så mycket men gladeligen ger till de som är mindre lottade, de som kanske inte ens har pengar till att sätta mat på bordet till sitt barn. Hur blev det så? Den frågan såg jag många gånger. En del blev uppsagda, någon har blivit sjuk och sen, den värsta sorten - bedragaren som kommer upp med någon snyft historia om hur orättvist allt är, för att denne är lat och INTE vill arbeta eller ens försöka få ett jobb utan förlitar sig på godhjärtade människor, att de ska betala maten till deras barn, de ska betala nöjen och kanske t.om något beroende. Det gäller verkligen att vara kritisk på socialamedier om man väljer att hjälpa privat personer. För jag är en utav de som varit i båda situationerna, jag har varit den som behövt hjälp och varit den som hjälpt. Och på senare tid har jag känt att, nej ta mig fan. Jag tänker inte hjälpa mer. Men så kommer där en person som ändrar, den personen som verkligen behöver en puff, kanske med mat eller med något annat, alltså på riktigt behöver det och då glömmer man bort bedragarna. Till nästa gång.

Hur som helst. Jag känner få rika människor, men de jag känner är de snålaste jag stött på, absolut inte enbart med materiella ting, utan de är så snåla på förståelse, kärlek och respekt för att andra inte är lika privilegierade som de själva. Och jag känner de som sitter mitt emellan, och en del utav dem är de girigaste jag mött, de klarar sig både med mat, kläder, nöjen osv MEN ska ändå ha mer. Och så känner jag en del människor som är fattiga, fattiga när det kommer till pengar och materiella ting, men guuuud så rika de är på kärlek, respekt, omtanke och förståelse. Människor som är så empatiska och genuina. Jag säger ju givetvis inte att alla i de olika grupperingarna är så. Nej nej. Men enligt min erfarenhet är det så. Varför tror ni det är så? Vore kul att se era olika tankar kring detta.

Jag tror världen vore en bättre plats om man kunde respektera varandra och visa medmänsklighet trots olikheter individer emellan. Tror inte ni det?


Kram till nästa gång💜

// Anonym.Mystik

Likes

Comments