Det var verkligen ett tag sedan jag mådde såhär, så här ledsen, så här förvirrad, såhär ovetandes över morgondagen and so on.

Idag fick jag beskedet från försäkringskassan att jag inte har rätt till sjukpenning eftersom jag inte har arbetat sammanhängde i 6 månader. Jag blev nekad sjukpenning och arbetsförmedlingen har verkligen ställt till det för mig genom att inte skriva in mig i rätt program från början. Jag har alltid sagt att jag vill inte vara beroende av pengar, jag vill kunna leva mitt liv utan pengar men hur ska det gå när man har räkningar att betala. Som tur är har jag bara en summa på 1350 kr ungefär varje månad men jag röker och vill helst inte sitta inomhus hela dagarna.
Jag är just nu i en depriession också som gör livet svårare för mig att fungera, tankar kring min medicin kan jag numera stryka då jag idag började med den igen. Känns som att jag straffas för det nu genom att jag inte hade rätt till sjukpenning.

Jag ger inte upp, det är inte det jag säger. Men just nu har jag det bara jävligt tufft och så kommer det vara en tid framöver. . .

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ännu en gång ligger jag här sömnlös, bortsprungen i mina egna tankar och oroligheter. Jag hatar att vara beroende av pengar, jag gillar det inte alls. Att ständigt behöva vara orolig när ekonomin är låg, eller när pengarna inte kommer som de ska. Båda dessa situationer är jag med om just nu. Det förstör så mycket för mig, jag vill bara egentligen ta mitt pick pack och dra, dra så långt jag bara kan.

Likes

Comments

My begining

Igår kom jag till insikt över något jag gått och funderat på under ett tag, varför jag är så "besatt" av charmtrollet. Varför? Det måste finnas en bakomliggande orsak i mig själv, varför jag är beroende av någon som jag tillåter behandla mig som skit, som inget. Jag har alltid tagit mig min tid för honom, avbokat, inte planerat in något. Jag gjorde verkligen allt för att ifall denna person skulle höra av sig, seriöst? Men det jag kom till insikt med är absolut inte hur jag blir behandlad, utan snarare av hur jag har tillåtit detta.

Under den tiden som jag bodde hemma hos honom så valde jag även att minska/sluta med mina centralstimulerande (Elvanse). Det är tabletter som jag har ätit varje dag i över ett år, jag hade ingen aning om hur jag skulle bli utan för jag hade glömt hur jag var förr. Jag hade under ett år tappat helt vem jag är som person.
Så när jag då flyttade hem igen så blev jag osäker, jag visste inte vad som förväntades av mig från de människorna som är vana att se mig. Charmtrollet hade jag ingen press ifrån för han var med under hela processen, men sen bara tog det stop. Mitt beteende, mitt beroende av honom blev större för jag visste inte hur jag skulle socialisera mig med andra utan min medicin, jag var rädd för hur min omgivning skulle reagera. För med medicinen så pratade jag non-stop, tyvärr så mycket så människor tröttna på mig och helt enkelt slutade lyssna när jag tala.
Nu är det inte alls som så, utan jag är snarare i min egna värld i mitt egna lilla huvud. Där tankarna snurrar omkring och allt är kaos, och detta är inget jag känner igen sedan tidigare... Så jag vet inte riktigt hur jag ska vara kring andra människor längre. 

Så vem ör jag? Vad vill jag? Vilka är mina mål? Vad vill jag få ut av livet? Vad vill jag uppleva? Så många tankar men inga klara svar...

Likes

Comments

My begining

Idag kom jag till insikt om något stort. Jag har I ca 4 hela månader träffat en kille, en kille som jag umgicks väldigt mycket som ung. Vi kan kalla honom för charmtrollet. Iallafall, vi stod varann väldigt nära och när jag såg honom igen efter så många år så fäste jag mig direkt. Jag har I 4 månader låtit mig själv behandlas som skit, jag har inte stått upp för mig själv förens idag. Idag 4 hela månader senare kom jag till insikt över hur mycket självrespekt jag har tappat.
Hur ska jag nu bygga upp den? Jag vet inte om jag är redo för att släppa charmtrollet, han har varit så saknad av mig så jag vet inte var jag ska ta vägen..
Har ni något knep så säg gärna till. ❤️

Likes

Comments

My begining

Idag är det måndag, klockan är 17:17 och jag stirrar just nu ut igenom fönstret och lyssnar på bilisterna som är på väg hem från deras arbeten. Jag har börjat fundera väldigt mycket kring vad jag vill här i livet, vad jag vill uppleva, känna, se, allt! Men först och främst så vill jag finna mig själv, mitt riktiga jag som inte styrs av vanebeteenden och rädsla, det är number uno för mig. Jag försöker varje dag ta det första klivet ut i det verkliga livet där jag har ögonen öppna för allt runtomkring mig, det jag ständigt går och omedvetet ignorerar ska nu bli en verklighet för mitt medvetna.

Likes

Comments