En kan väl lugnt säga att den här bloggen inte är superprioriterad men antingen är allt bara väldigt mycket ospännande vardag eller så har jag så mycket att göra att det bara inte hinns med. På senaste tiden har jag börjat hoppträna mera och det är så himla kul! Burban är alldeles underbar och ställer upp på allt även om jag fisrider. För problemet ligger då inte i hoppningen-det ligger i galoppen. Nog för att jag inte är typen som bara sitter och rider långsamt när jag dressyrar-men det är en helt annan sak att hitta "hoppgaloppen". Den där galoppen där hästen är bra framför skänkeln, inte för lång och galopperar på i ett fräscht tempo. Lina och jag hoppar en del tillsammans och hon skriker hela tiden på mig att jag ska galoppera fortare medan jag sitter på hästen och tycker att jag rider JÄTTEfort. Sen kollar jag på filmer och undrar vad det är för jla snigefart jag rider i haha. De där sekvenserna jag hittar galoppen då hoppar hon mig ur sadeln trots att vi bara skuttar runt på små små hinder om 60-70 cm.

Förra veckan var vi med på hoppträning och då var det mycket serier och kontrollövningar. Inte helt vad vi behöver för att sätta galoppen, men jag börjar bli bättre på distanserna och lite mer offensiv att rida på ett avstånd. Det där med avståndspunkten är lite den brinnande punkten som gör att hoppningen är otäck för många tror jag. En är så rädd för att komma fel att en dels inte galopperar på och dels bromsar in i hindret. Inför hoppträningen och i varje ny anridning intalade jag mig själv att nu skulle jag rida på ett bra avstånd. Även om det inte blev perfekt alla gånger blev det betydligt bättre än gången innan vi hoppade. Så den mentala biten är verkligen nog så viktig!

Maja har hoppat Barbie och även varit med på träning. Det ser riktigt bra ut och Maja börjar hitta galoppen på henne också. Barb är inte så lätt att sätta i en bra hoppgalopp då hon blir lite lång och låg fram vilket resulterar i att hon river med fram. I söndags hoppade de PnJ, 70 cm och då satt galoppen superbra och nolla satt som ett smäck!

Appropå Pay and Jump så var jag i vanlig ordning banchef när vi arrangerade. Mitt mål som banchef är dels att funktionärerna gör sitt jobb (vilket dom alltid gör för vi har typ världens bästa funktionärer!) och dels att se till att ALLA ekipage kommer runt banan. Om det så ska krävas att jag springer med dom och hoppar hinderna själv (jepp, det har hänt) eller att jag verkligen försöker hjälpa ryttarna att komma till ridning. Jag är väl medveten om att det kan irritera vissa och det är lite min mening haha. För när ryttarna surar ihop på mig lägger de fokus på det istället för att övertänka sin ridning-och när det blir lite sura rider dom dessutom fortare har jag märkt ;). Genomgående för dagen var att folk galopperade för långsamt, hästarna biir osäkra för att ryttaren inte riktigt har bestämt sig om de ska hoppa eller inte och då kommer stoppen eller fulsprången. Med lite peppning hoppade de allra flesta riktigt bra när de fick upp farten. Tyvärr var det ett ekipage som jag faktiskt fick säga till att skärpa sig då hen inte var snäll mot sin ponny. Det föll inte i god jord och hen strök sig. Otroligt tråkigt att det ska behövas bli så känner jag.

Ett av de allra sötaste ekipagen!

Idag har jag börjat "mitt nya liv". Jag har nämligen blivit en vanlig dagjobbare! Tror de flesta märkt att jag har tröttnat på helgerna eftersom kunderna helt enkelt inte kan uppföra sig. I kombination med att jag var sjuk så länge i vintras bestämde jag mig för att skapa en förändring i mitt liv. Jag kan inte fortsätta känna att jag mår dåligt av att åka till jobbet och vill hitta en rutin som får min kropp att må bättre. Så nu är det dagschema som gäller. Eller ja, istället för att sluta på natten känns som att jag i princip börjar mitt i natta eftersom 4 av 5 pass börjar 4.45 eller 5.... Det är löjligt tidigt. Hästarna får komma ut redan 4:15 och en lunchgrind ska införskaffas för att inte behöva stressa över lunchfodringen. Så här efter första dagen känns detta som ett riktigt bra beslut!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

I helgen har jag och Barb varit ute och vödrat oss på tävlingsbanan igen. På Kungsnäs har vi ridit MsvC2 båda dagarna. Ovanligt att ha samma program två dagar i rad, men jag gillade faktiskt konceptet! Båda dagarna har jag haft fantastisk hjälp av Ina på framridningen och haft henne i en öronsnäcka för hjälp. Det är skönt att kunna slappna av lite i ridningen och luta sig på tränarhjälpen. Barb har verkligen varit på hugget och varit mycket pigg och fräsch att rida.

Första starten är jag urnöjd med vårt travprogram! Jag red bra skolor, 6or på alla utom 6.5 för ena öppnan. I andra travlängningen var hon så jla fin att jag fick rysningar längs ryggraden. Det var en sån där längning när en bara sitter och känner hur hästen tar i, trycker ifrån och länger utan att den ens är svårt att sitta för en behöver inte driva. En riktig wow-känsla! Sen i galoppen tabbade jag mig och la till alldeles för mycket ben i förvända, så hon slog om och sen trasslade det lite innan jag fick ny galopp och lite hastigt kunde göra ett enkelt byte. Men övergångarna och att jag hade ridit på med så mycket ben svarade Barb med att spöka lite vid staketet också haha. Går ju inte att bli upprörd äver sånt. Ponnyn var pigg och jag anpassade mig för dåligt. Dumt av mig för där tappade vi nog allt placeringen. 63.3 % blev det och den poängen är jag nöjd med.

Andra starten så var målet, förstås, att hålla i galoppen haha. Hon var så himla peppad redan när vi kom fram och jag älskar att se hur mycket hon tycker om att tävla! Planerade kortare framridning och hon kändes jättefin. I efterhand borde jag dock ridit igenom henne i sidorna bättre. Men jag blev nog lite bekväm när skolorna var så bra dagen innan och ja la fokus på de enkla bytena istället. Men men. I programmet kändes travprogrammet helt ok, hade inte riktigt samma framåtsug som dagen innan och så fick jag ett galoppanslag i andra mellantraven. Den började bra, men så tappade hon nog lite balansen mitt i. När jag såg poängen för mina skolor sen blev jag förvånad med 5.5 för båda slutorna och ena öppnan. På filmen såg jag dock varför-de var väldigt raka i sidan och den öppnan var mer en skänkelvikning än nån skola. I galoppen lyckades jag med min plan och den flöt riktigt fint och vi fick tom några åttor där. Lite irriterad på mig själv bara för jag skrittade alldeles för många steg i enkla bytena, mycket mycket onödigt. 63,2% slutade vi på.

Nu har vi alltså gjort tre starter på två helger i MsvC och ridit inom 0.5% på alla starterna. Är så otroligt nöjd hur vi har höjt vår grundnivå för inget av programmen har varit utan rätt grova missar med felridningar, sprall, byten och galoppanslag. Ridkänslan jag haft har varit kanon och jag har hittat ett lugn och en trygghet i min ridniing på banan. Inför dessa starterna sa jag att jag skulle rida med "en vit mans självförtroende", dvs en ohemul tro på sig själv fastän en egentligen inte alls är bäst haha. Det känns faktiskt som ett vinnande koncept (uppenbarligen, Donald Trump lyckades ju bli president på så vis).

Planeringen framåt för Barb är träning för Jeanna Högberg sista helgen i april. Sen ska Maja tävla 6 maj och rida en LA1. Sen tror jag det blir kvällstävlingar och MsvC1 för mig 10 maj. Hade tänkt att Maja skulle tävla henne lite i hoppning, men det finns inga lämpliga tävlingari hela maj! Sista helgen i maj blir det nog istället Sugar Cup för henne med Maja. Med mig var hon ju så vild på vår startfälttävlan och Maja gillar när hon är vild så det hade nog blivit roligt för båda :D! Min plan är att ta med Burban samtidigt på hennes första åka ivåg äventyr och rida Salty Cup.

Appropå min Burb så har vi blivit lite fotade idag. Jag kan inte nog säga hur nöjd jag är med hennes utveckling! Som vi har tragglat högerfattningar och så bra de är nu! Tyvärr ligger vänsterfattningar efter och problemet är att jag inte får ett sug fram i handen och hon tänker bakåt i fattningen. Men det ska tragglas vidare och lossnar så småningom. Äntligen har det blivit vår och vår stora härliga utebana är ridbar igen. Den erbjuder dessutom otroligt bra miljöträning med mycket människor i omlopp och idag var det ridskoleponnier som gick in och ut ur ridhuset en del också. Dvs typisk situation där hon blivit så spänd och svårpåverkad. Idag blev hon också spänd men jag fick kontakt med henne åndå även om det var svårt att rida fram bjudning i den spänningen. Men det är milsvid bättre än vad det varit och jag börjar känna att vi faktiskt närmar oss en tävlingstart. Tänkte rida en programträning med henne här hemma 22 april. Tror det blir LB2 då.

Likes

Comments

Ja helgen kan bara beskrivas som helt fantastisk! Började redan på fredagen med att jag red Barb väldigt lätt, ca 20 minuter lösgörande och hon kändes jättefin. Under fredagkvällen var det sen löshoppning och jag hjälpte till med drygt 10 hästar och Burban fick också hoppa. Hennes sista språng på 120 var helt otroligt! Hon klippte till så bra och för första gången fick hon upp och in frambenen.

På lördagen var det ponnydressyr i Timrå och jag var lagledare åt vårt division II-lag. Division I som Maja och Barb skulle ingå i blev tyvärr inställt för att det var för få lag anmälda. Maja startade sin vita ponny Nellie i LB1 och de gjorde ett stabilt program på dryga 63% dvs har de höjt sig fyra procentenhetr under vintern. Så kul när träningen direkt ger resultat på tävling! De hamnade tyvärr utanför placering men en annan av våra klubbryttare vann klassen med sin underbara ponny! Den är verkligen som en svart liten smällkaramell med en fantastisk galopp. Alla våra klubbryttare skötte sig alldeles fantastiskt under sina ritter och de slog till med att vinna omgången! Alla var jätteglada och det är ju tramsigt kul att vara lagledare åt ungar som är genuint glada för sin vinst!

Härliga laget!

Efter lagklassen var det dags för Majas start med Barbie i Lagtävlansprogrammet. Det är ett riktigt kul program tycker jag och är lite som LA3 fast på kort bana. Herregud vad nervös jag var när hon red fram, för att inte tala om när de red programmet.. Barb var jättepigg men Maja skötte henne utmärkt och de red ihop 67,121%. Det räckte genom hela klassen till en vinst! Så hattrick för vår lilla förening. Jag hade typ ont i hela ansiktet för att jag smajlat så hårt hela dagen :D!

På söndagen var det min och Barbies tur att tävla. MsvC1 stod på schemat och mitt mål var att rida som hemma. Hitta lugnet i ridningen och vara trygg i att vi kan det här. Jag höll min plan och känslan i ridningen var bland den bästa jag haft på tävling! Skolorna var mycket bättre, fick tom en 7a på första öppnan. Sen var ju Barb superpigg och höll på att tramsa massor för domarbordet, där tappade vi några poäng. Poängtappet fortsatte med att jag red fel i galoppen och vände vid C istället för att rida genom hela kortsidan innan förvända galoppen. Hade jag inte klantat mig med det så hade vi nog allt blivit trea. Nu räckte våra 62,776% till en fjärdeplats vilket kändes väldigt oväntat men så himla kul!! Till helgen startar vi både lördag och söndag och rider MsvC2 båda dagarna. Hoppas att kunna fortsätta med att kunna rida med självförtroende och ett inre lugn.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på vad jag vill göra med mitt liv och vad mina mål egentligen är. När det kommer till hästeriet börjar det bli tydligare även om jag inte riktigt vet hur jag ska komma dit. Hade jag haft en massa pengar (tex klarat av att sälja Barb, vilket aldrig kommer hända) så jag hade haft ett startkapital hade jag köpt två talangfulla ponnier. Typ 5-8 år gamla utbildat med mål att sälja. Men inte sälja förrän de går FEI-klasser. Drömmen är då att sälja till ryttare som jag kan fortsätta hjälpa med ponnierna för att verkligen maximera möjigheterna till bra prestation på banan. Jag tror väldigt mycket på att barn ska ha mycket ridhjälp med sina ponnier för att ponnierna ska hålla sin utbildningsnivå. Det är så himla svårt att rida och ska då ungarna behöva lära sig själv samtidigt som sin ponny tycker jag att en gör både barnet och ponnyn en otjänst. Jag ser också vilken enorm fördel det är för Maja att komma upp på Barbie och direkt börja kunna rida lite svårare grejer. Det betyder verkligen inte att grejerna bli plättlätta, men det blir iaf bra mycket enklare.

Det är dock en dröm som inte är möjlig förrän vi har eget ställe så jag inte behöver betala stallhyra för hästar jag vill försöka ha nån förtjänst på. Förtjänsten kommer ändå vara relativt liten när en vill ha kvar hästarna så länge som det krävs för att få upp de på FEI-nivå. Drömmen finns där och under tiden har jag lite träningar. Även om jag inte alls har så mycket träningar som jag hade velat. Tror jag är lite för skräckinjagande och att jag kräver för mycket av mina elever. Men men, jag går efter devisen att jag aldrig kräver något av en elev som jag inte vet att de klarar av. Får hoppas att fler kan få upp ögonen lite för mig när de ser hur bra det går för Maja och Barb!

Likes

Comments

Tack och lov visade Barbs PPID-prov negativt! Åh vilken lättnad! Hon har faktiskt börjat fälla också och är i mitt tycke i riktigt fin form. Ridmässigt känns det som om det äntligen lossnat och vi har kommit igenom till lösgjordheten. Hon är mjuk och går med ett härligt sug till bettet.. Nu när lösgjordheten kommer ärligt känner jag bättre hur styrkan i det samlande saknas. Det är sen i september/oktobet hon jobbade riktigt och var nog då i sitt livs form. Är inte så konstigt att hon tappat styrka på den här tiden förstås.

Ser väldigt ljust på våren framför oss och inget ont som inte har nåt gott med sig. Tack vare att hon fick fång har jag lagt upp foderstaten annorlunda nu, den är socker och stärkelsefri. De får urlakad (sköljd betfor så melassen tvättas bort), sockerfri lusern, linfröolja, gurkmeja, mineraler och b-vitaminer. B-vitamin är omdiskuterat och forskningen säger att det inte gör nån skillnad för päls/fällning. Men Barb började fälla direkt efter hon fått en ordentlig b-vitaminboost. Kan vara en komplett tillfällighet, men det är inte skadligt så jag kör på.

I veckan har jag funderat mycket på det är med vilken standard en väljer att ha häst. Då menar jag det övergripande med allt från uppstallning, hage, utrustning, ridning, träning osv . Är väl knappast särskilt förvånande att jag har väldigt höga krav på standarden i min hästhållning. De står på tjockt med spån, är ute minst 12 timmar/dag, är otroligt sällan mer än 7 timmar mellan fodringarna, jag byter täcken mitt på dagen nu när det börjar bli varmt, uträknade och analyserade foderstater, anpassad utrustning, varierad träning mm mm. Jag kräver bra utrustning men är långt ifrån en höginkomsttagare utan fyndar bra grejer på rea och begagnat.

Nog för att jag inte kan förvänta mig att alla ska ha samma krav som mig blir jag ändå så förvånad när så många hästägare verkar tycka det är rimligt med ett par cm spån i boxen, kort utesvistelse, evigheter mellan fodringarna, illasittande täcken, dålig luft i stallet osv. Kan det verkligen bara vara okunnighet eller är folk bara bekväma och tänker "äsch de dör inte av att stå inne två timmar längre en söndagmorgon för att jag vill sova längre" trots att hästarna då får stå 12-14 timmar helt utan mat? Är det okunnighet eller bekvämlighet som gör att värmen i stallet är viktigare än att luften ska gå att andas därinne? Att hästen sen hostar i början av passet "dör den inte av". Argumenten "det dör den inte av", "de överlever nog" och "så har jag alltid gjort" får det att krypa i hela kroppen på mig. För det första har iaf inte jag häst med tanken att bara hålla den vid liv (även om det i vissa fall visat sig vara nog så svårt). Jag har häst för att jag vill träna, tävla och kunna prestera tillsammans med mina hästar. Hur ska jag kunna kräva att de ska prestera när jag inte ger de alla förutsättningar att faktiskt kunna göra det? En mjuk bädd att sova på, frisk luft att andas, en hage att röra sig i, bra foder att äta med hänsyn till ät-tider osv osv. Jag tycker att vi har en otroligt stor skyldighet gentemot våra hästar eftersom vi håller dom för vårt egna höga nöjes skull. Sen är en aldrig nånsin fullärd, det är konstant utveckling och en lär sig nytt hela tiden!

Likes

Comments

I höstas när Barb fick fång så togs det ett prov för PPID. PPID är en neurodegenerativ sjukdom som ger massor av olika symptom där fång är ett av de allvarligare. Andra symptom är urfallen överlinje, bukighet, att de svettas onormalt mycket och därmed dricker mycket, trötthet, upprepade infektioner och att de inte fäller. Senaste veckan har jag varit ganska ordentligt brydd över att hon inte kommit igång alls med fällningen. Vanligtvis brukar hon ha en fin begynnande sommarpäls vid denna tiden på året. Så i fredags ringde jag distriktarna eftersom jag aldrig fick svar på PPID-provet i höstas. Tänkte som så att de bara hör av sig i fall det är positivt. Men så var inte fallet utan provet hade försvunnit... Så veterinären kom ut och tog nytt prov och veckan efter nästa får jag svar.

Hon är ju kanonfin i kroppen och visar egentligen inga mer symptom än just det här med fällningen. Kanske tycker Barb att jag är alldeles för nojig och av ren vänlighet började fälla idag haha, eller så kanske b-vitaminboosten hon fick igår hjälpte. Jag hoppas innerligt att provet är negativt för annars är tävlingskarriären över. Medicineringen är dopingklassad och kan inte heller ges till digivande ston. Så då blir det heller ingen karriär i avelsboxen...

Veckan började med att båda pållarna fick en mikrovila om tre dagar i rad. Passade bra efter en vecka där Burban bara galopperat i skogen och Barb fick göra detsamma i helgen när vi passade på att utnyttja allra sista dagen med riktigt fint underlag. I torsdags byttes de snöiga skogsvägarna mot mjuk grusväg och jag red Burban och hade med Barb som handhäst, en utmärkt kombo! I fredags dressyrade jag med båda och Barb kändes inte så himla bra inte. Jag får som inte till lösgjordheten. Lyckades rida genom henne rätt ok och idag när Maja red var hon kalasfin!

Idag har Burban och jag varit med på hoppträning. Det var såååå himla roligt! För en sisådär 15 år sen tävlade jag bara hoppning och nu försöker jag hitta tillbaka till mitt gamla hoppjag :D. Vi red ganska många snirkliga övningar idag med låga hinder och serier. Först var jag rädd att jag inte skulle kunna styra henne. Men hon blev bara enklare och enklare att rida! Sen red vi några mindre banor med olika linjer och hoppade hinder med utfyllnader i. Hon var så himla säker på allt och jag känner mig mer och mer trygg på henne. Ligger vi fel håller jag i manen och kan låta henne lösa det. Jag fick till en riktigt bra anridning där jag kom till rätt ridning med mjuk rygg och då smällde hon till med ett riktigt supersprång! Kommer absolut fortsätta hoppträna med henne och har som mål att kunna rida lite Pay'n Jumps och kanske nån tävlingsstart i år. Med hoppningen är hon så otroligt klok och det är inga problem med den mentala avspänningen, det är helt underbart!

Likes

Comments

Igår så var det dags för en clinic jag arrangerat för andra året i rad med temat "Hur du rider det perfekta dressyrprogrammet". Åtta ryttare demonstrerade de vanligaste programmen som är på tävling från LC-MsvA medan vår domare bedömde högt med poäng och kommentarer. Det var verkligen väldigt bra och ffa hade vi ett utmärkt urval ryttare som visade programmen. Det känns så skönt när en har kämpat för att sätta ihop allt och hitta ekipage att se hur väl det faller ut.

Maja red Barbie och visade upp LA1. Hon fick känna på svårigheten att känna när Barb blir anngen lång i galoppen och hon fick et omslag i ena förvända. Trots det red de på dryga 68%. Nästa tävling rider de 1/4 och då är det Lagtävlansprogrammet för allsvenskan i LA. Det är svårare med mer förvänd galopp och ett enkelt byte med åtta skrittsteg-på medellinjen. Men det kommer de fixa galant tillsammans. Dagen efter de startat får Barb tävla med mig också, blir en MsvC1. Mitt tävlingssug har väckts så det blir dubbearbete den helgen för lilla ponny. Helgen efter blir det också två starter. Då bara med mig med MsvC2 i dagarna två. Sen är det ingen tävling för henne förrän i början av maj då det äntligen är utesäsong igen! Hoppas det blir nån hopptävling där också för henne, Min tanke är att inte själv starta förrän i mitten av juni igen efter starterna i april.

Under den här vintern har det dykt upp massor av trådar på Buke om folk som vill sluta med hästar eller har kraftiga motivationsdippar. Det är förstås intressant att läsa dessa trådar men samtidigt blir jag lite förundrad. Förundringen ligger i att en del verkar uppriktigt förvånade hur mycket tid häst tar, hur mycket jobb det är att bli bättre (och att det inte alltid är en kurva uppåt) och det jag hänger upp mig på mest-attityden att det bara är att sälja om en blir trött på kusen. För det första; att ha häst tar både en evinnerlig tid och är jobbigt OM en nu inte känner att ha häst verkligen är vad en vill. Jag kan ärligt säga att jag aldrig känner att det är JOBBIGT att ha häst. Naturligtvis finns det bra och dåliga dagar, men knappast så att jag står där mitt i mockningen och tänker "fan vad jobbigt det är att ha häst". Jag känner inte efter alls faktiskt-för alla dessa "tråkiga" grejer ska bara göras helt enkelt, det är något som bara är.

För det andra har jag enormt svårt för slit och släng-mentaliteten med hästar. Det är levande varelser vi håller på med, med känslor och preferenser. Det är inte rättvist mot dessa underbara djur att de ska behöva hatta runt mellan en massa hem för att folk som köper häst inte har respekten att det är levande individer de faktiskt har ett ansvar för. Jag är verkligen usel på att sälja hästar och när Indra skulle säljas var det en ganska lång process. Jag fick massor av svar på hennes annons och jag hade många köpare att välja på. Jag är också helt säker på att jag valde den bästa möjliga köparen till henne där hon kommer få bo i tids evighet.

Jag tror att min uppväxt som riktig ridskoleunge verkligen har format hur jag känner kring hästarna. För mig är det fortfarande fantastiskt att jag har egen häst-och tom två! Just dessa hästarna jag har nu vill jag aldrig byta ut! Barbie är mitt lyckopiller och Burban är den vänligaste hästen ever och det är så kul att jobba med henne eftersom hon utvecklas så himla fint. Jag tror även att dessa trådar jag refererar till är skrivna av den curlade 90-talsgenerationen. Det var inte så himla jobbigt att ha ponny när de var yngre-för att päronen gjorde all markservice åt som. Men nu när de landar i verkligheten blir det alldeles för jobbigt. Lägg även till att de där päronen stått vid sidan om när ungarna ridit och sagt att "det måste vara roligt" som ett evigt mantra. Ja, det bör väl vara roligt att ha häst för att en ska känna att det är värt det-men att ha häst är då inte roligt hela tiden. I perioder funkar ingenting, det är märkt, det är kallt, det är halt, tävlingar går skit, hästen blir skadad osv osv. Det är inte roligt hela tiden och ungarna har aldrig fått verktygen att hantera de situationerna-så då lägger de istället av. Ingen har sagt åt dom att bita ihop och skärpa sig-och det var ungefär allt jag fick höra när grunden till mitt hästliv lades. Tack och lov.

Likes

Comments

Senaste inlägget handlade om Barbs första träning för säsongen. Idag har Burban också gjort träningsdebut för Issa. Vi jobbade med att försöka få till kontakten i lite olika ävningar. Började med att jag fick hålla tag med ytterhanden i förbygeln för att bli helt stadig och rida lite typish skänkelvikning genom att skära hörnen för att trycka ut henne på yttertygeln. Gjorde lite samma även på volt och se även skänkelvikningar längs långsidan. Kan väl egentligen inte riktigt kalla det skänkelvikningar eftersom hon inte helt fattat grejen med att gå åt sidan och hon hade benen lite överallt. I galoppen gjorde vi tempoväxlingar för att få henne att acceptera att jag ändrar på henne och puttar henne ur komfortzonen.

Jag är verkligen supernöjd med min fjortonåriga fyraåring! Ridkänslan var kanon på slutet även om jag vet att hon kan gå ännu bättre. Men så vet ni känslan när en får se film på en själv och en vill bryta ihop lite. Jag tycker när jag rider att jag är ganska stilla och har koll på min vänsterarm. Men nä så var det minsann inte. Jag rör mig alldeles för mycket, skänkeln är inte tillräckligt stilla och min tyngdpunkt är både för hög och för långt fram. Men men, det vore ju för jla tråkigt om en inte hade mer att jobba på. Hursomhelst utvecklas hästen dessutom väldigt fint, så även om det ser sådär ut i mina ena ögon så är jag åtminstone effektiv och lyckas förbättra och utveckla mina hästar.

Barbie är verkligen produkten av just mitt arbete och henne är jag tramsigt nöjd med. Hon är väldigt rolig att rida och det går att göra det mesta på henne. Att nu kunna sätta upp Maja och se hur Barb svarar så otroligt fint och korrekt på hennes ridning gör mig löjligt stolt, både som tränare åt Maja och som utbildare av hästen. Förra helgen debuterade de på banan tillsammans och red med den äran ihop fina 66.9% i LA1!

Det har faktiskt börjat rycka lite i tävlingsnerven även för mig och 8-9/4 kommer jag troligen starta två MsvC2. Helgen innan startar Maja LA igen och jag kommer inte rida byten nu när Maja tävlar henne också. Fokus ligger dessutom mer på ponnytävlandet och nästa tävling jag rider lär inte bli förrän i juni. Däremot ska jag vara med på en träningshelg för Jeanna Högberg i slutet av april. Ska bli jättekul dels för att jag blev så inspirerad av att bara kolla på hennes träningar senast hon var här och dels för att hon tävlade Juno Rory!

Äntligen mår jag bättre igen också! Blodproverna visade på en infektion i kroppen så det var inte så konstigt att jag blev så himla trött när immunförsvaret gick på högvarv. Så nu är pållarna verkligen igång för fullt och jag njuter verkligen av att ha två friska fräscha hästar-vem vet hur länge det varar liksom så det gäller att ta tillvara på dessa bra perioder. Så här har de senaste två veckorna sett ut för hästarna. Jag skriver alltid upp vad hästarna gör på min whiteboard, har två veckor uppe så här för då är det lätt att ha en översikt över arbetet. Jag gör aldrig schema för veckorna mer än i huvudet. Det är så svårt att följa beroende på hur en mår, väder, jobb osv.

Likes

Comments

Alltså så himla roligt det var att komma igång att träna igen! Eftersom jag blivit lite tävlingssugen igen så ville jag ha hjälp med att få till samlingen bättre och höja kvaitén på ffa traven. Så stack ut hakan lite och sa att jag vill börja arbetstrampa med Barb. Vi började träningen med travjobb där vi checkade hur pass hon var på hjälperna. Red längs fyrkanten och kontrollerade först att hon var rak under mig och sen att hon gick att ställa i nacken och fortfarande vara rak för att sen gå över i ganska tvära öppnor fast ändå skänkelvikning. Det bästa med detta jobbet var känslan av att det inte var svårt längre. Förr har vi fått soppatorsk när vi ska börja tvära men nu känns det som om hon är med mig och fortsätter driva på. Så fort jag går ur tvärning trampar hon på och suger tag framåt-härlig känsla!

Efter att ha gjort detta i båda varven red jag på stor volt och gjorde tempoväxlingar ner till nästan skritt, försökte hålla henne där med drivning utan att hon gick iväg. Inte plättlätt. Sen fick vi hjälp med drivningen från marken av Issa för att få Barb att trampa till. Jag har börjat lite med detta jobbet när jag rider ut, då ur skritt och utnyttjar att hon blir på hugget när vi ska rida lite fortare. Hon har en tendens att galoppera när hon väl vinklar in bäckenet vilket hon gjorde nu också. Efter ett par långsidor fick vi till ett par tramp så hon fick massor av beröm och så travade jag på framåt. Som hon travade då! Kändes som om hon fått fjädrar under fötterna och jag kunde bara sitta och njuta. Helt klart ett arbete att utveckla och förbättra.

Galoppen jobbade vi också längs fyrkanten. Först sluta, sen lägga om med mer ben än hand till öppna istället. Jag har så svårt för att rida slutor och ffa att få med mig baken och sitta rakt och effektivt över henne. Det samt att jobba med min händer så de blir lägre och kommer mer framför mig står högst på listan att förbättra. Men jag tar med mig en väldigt bra känsla från träningen och hela galoppjobbet red jag utan spö utan att ens sakna det. Har aldrig hänt förr så nog har hon kommit bättre framför skänkeln nu.

Burban har också gått alldels kanon det lilla jag har ridit henne. Energin har varit sådär i veckan och Barb prioriteras. Men dressyrade i lördags och hon kändes jättefin! Har verkligen skärpt mig med galoppfattningarna och kan nu sätta ihop henne utan att det blir en så himla stor grej av det. Sen jag satte på mig sporrar har allt blivit otroligt mycket lättare. Får lite känslan av att hon nu mer fattar vad jag menar med benen på ett annat sätt. Är väldigt nöjd med hennes framsteg och har börjat kräva lite mer av henne nu. Som att trava längs långsidan och vara inåtställd, det låter så lätt men skenet bedrar haha. Har även börjat flytta henne lite för skänkeln i skritt. Planen är att försöka rida en Pay and Ride på hemmaplan i slutet av april. Tror hon kan gå en LB2 då.

På söndag är det som sagt tävlingdebut för Barbie och Maja. Efter att hon ridit igenom både LB1 och LA1 i helgen bestämdes det att de ska starta LA1. De såg så otroligt stabila och fina ut i det programmet så nu hoppas jag att Barb inte är för pigg och busar till det. Vilket hon kan göra på årsdebuten. Ska hursomhelst bli så himla spännande och se vad de kan åstadkomma tillsammans!

Likes

Comments

I lördags for jag och en vän och tittade på träningar för Jeanna Högberg. Det är alltid roligt att kolla på träningar men lite extra intressant blir det när ekipagen har samma problem som en själv har. Särskilt en träning med bytesjobb där hästen inte ville byta bak, alt var efter bak. Ryttaren fick galoppera långsidor och flytta fram och tillbaka mot kvartslinjen. Målet var att rubba hästens balans och få den att slå om bak, när den gjorde så fick den en massa beröm. Galoppen skulle förstås också vara aktiv och med tryck i bakbenen.

Blev så pepp på detta att jag gjorde bytesjobb med Barb när jag kom hem. Red först fram med fortsatt jobb med skänkelvikning men la även in lite öppna. Slutorna är så svåra att jag börjat om lite från början med dom och rider dom mest ute och då mer som felställd skänkelvikning. Det är för att jag måste sluta vika mig och fara runt i sadeln utan bara sitta kvar och inte göra så stor grej av det. Hursomhelst fick jag henne mer lösgjord än vad jag fått nu under igångsättningen, hon kändes kalasfin! Red lite förvänd galopp i framridningen och även där hade jag en bra känsla.

Red sen ett enkelt bytesjobb där jag flyttade i skänkelvikning i en lång diagonal där jag verkligen fick henne med mig för nya innerskänkeln och bytte ur det. Och minsann att bytena börjar bli rena! Detta är ju egentligen inget nytt jobb alls för oss och även innan fången började bytena ta sig. Vilan har nog hjälpt henne att ytterligare smälta detta och nu får jag resultate. Gör en del byten när jag rider ut eftersom hon är riktigt härligt pigg och jag har så mycket bjudning att rida på. Hon gör dom riktigt bra med massor av gest. Igår höll hon nästan på att skicka av mig för hon busade så mycket när jag gav byteshjälp haha :D! Båda damerna är så himla pigga nu att det är löjligt roligt att rida!

Nästa helg ska jag till Umeå och gå första steget i dressyrdomarutbildningen. Längtar verkligen och det ska bli så spännande! Samma helg ska Barbie gör årets första tävlingsstart och det blir debut med Maja i sadeln. Lite tråkigt att jag inte kan vara där, men både Maja hennes mams och Barb är så rutinerade på tävling att det inte ska vara några problem. De ska starta en LB1 och så får vi se under våren hur pass de kan klättra i klasserna. Börjar själv bli lite sugen på att starta också, men det blir inte förrän jag känner att vi kan göra bättre ifrån oss i MsvB än förra året.

Likes

Comments

Energin är fortfarande inte på topp, men äntligen börjar det kännas som om livet återvänder till kroppen. Försöker nu få tillbaka mig i normal rutin, eller ja, en förbättrad rutin med bättre mat och lite tillskott. Får svar nästa vecka på blodprover som tagits så får jag se vad mer tillskott jag ska äta. Får iaf resten av februari på mig att komma tillbaka då jag bara kommer jobba på 50%. Det är inte jobbet som sådant som egentligen är särskilt ansträngande, jag kan vara hyfsat aktiv nu hemma-men jag kan också gå och lägga mig precis närsomhelst också. 

Nog om mitt gnäll om måendet. Ponnierna är båda ridna för dagen. Korta pass förvisso men det passar oss alla tre. Burban fick gå på stora banan som äntligen är plogad, om än tyvärr lite väl ojämnt. Hon var så himla fin idag! Jag har efter fulpasset hängt på mig sporrarna och det gjorde då rätt stor skillnad. Idag kom jag till den härliga punkten då jag bara kunde sitta still och hon jobbade på fint och stadigt under mig. Tog tag lite i galoppfattningarna också och kräver att hon ska hålla sig inom ramen. Fick till ett par riktigt fina fattningar och ffa var galoppen alldeles kanon idag! Det bästa av allt med Burban är att hon ser så löjligt nöjd ut med sig själv när vi är klara, det är uppenbart att hon älskar att jobba.

Barb har fått gå en massa skänkelvikningar i trav och så jobbat på med förvända. Hon har börjat slå om lite i högergaloppen vilket är hennes svaga sida, så det måste stärkas och stärkas lite till. Får väl erkänna att det är lite mitt fel också eftersom jag inte kunnat låta bli att göra lite byten. Mest för att jag varit såååå glad att bytena verkligen funkat och varit så fina på hjälpen-även på rakt spår i skogen! Men ska hon gå ponnyklasser måste den förvända sitta som berget. Stora plusset idag var lite enkla byten jag gjorde på slutet, så balanserade och fina. Även om hon inte riktigt är helt genomarbetad och lösgjord gör hon nu alla rörelser väldigt fint ocks enkelt. Min lilla superponny!

Vill även lägga till en liten parantes på ett helt annat ämne, nämligen hjälptyglar. Jag rider aldrig med graman numera, äger ingen martingal, när jag longerar använder jag en vanlig halsförlängare mellan frambenen och upp över nacken. Gramanen är väl alltid den mest kontroversiella av alla hjälptyglar och när jag jobbade i hoppstall användes den flitigt. Så god rutin på graman kan jag allt säga att jag har. Jag använder den i två lägen, på äldre hästar som behöver korrigeras i formen, varianten som är så stel och styv att det är svårt att rida fram till nån form av kontakt utan att hästen stretar. Då är gramanen inte så tokig att hänga på för att ge en tydlig ram och sen kan fokuset ligga på att bara rida hästen fram till kontakten-och det allra allra bästa med gramanen då är att det bara är att släppa den när hästen väl kommer framför skänkeln. Är ett antal år sen jag red en sån häst, men hade en medryttarhäst när jag flyttade upp hit som efter fyra månader på gramanen äntligen släppte till och blev riktigt fin även utan.

Andra alternativet att använda graman är om hästen är vild-ffa om den har en förkärlek att gå upp på bakbenen. Då håller gramanen de rätt bra på mattan och livet blir betydligt säkrare för alla inblandade. Jag tycker att det ligger så otroligt onödigt mycket prestige att inte våga ta hjälp av en hjälptygel när den faktiskt kan göra livet säkrare. Sen är det aldrig aldrig bra när en ryttare slentrianmässigt hänger på en graman istället för att faktiskt lära sig rida ordentligt. Men det är precis lika illa med ryttare som använder skarpa bett. Eller nej, jag tycker nog faktiskt uppbetslade hästar är värre.

Hittade några riktigt gamla bilder där jag rider på graman. Som synes betyder den inte att hästen är ihopdragen och eländig i formen.

Likes

Comments