Återbesök nummer två för Barb idag. Och det gick inte så bra.. Hon har visserligen svarat på behandling men det består en hälta efter böjprov på vänster fram. Att säga att min magkänsla sjönk som en sten där och då är inte att överdriva. Det blev lite diskussion vad som skulle vara nästa steg, veterinären ville i princip skicka hem oss för igångsättning eftersom reaktionen är så liten. Det gick jag inte med på eftersom jag känner Barb så himla väl så ser jag på hela hästen att något inte stämmer. Jag får jaga henne framåt i longeringen och i löpargången vill hon helst inte ta ett enda travsteg. Nog för att hon kan vara rätt oengagerad, men detta är inte normalt för henne. Så vi kom till slut överens om att lägga en bedövning i hovleden vänster fram.

Hovleder är luriga att bedöva och för att vara säker på att enbart leden är bedövad bör hästen kollas redan efter fem minuter som bedövningen är lagd, annars kommer hela området runt om också bedövas. Nu tog det tyvärr en halvtimme innan Barb kollades. Det blev en viss skillnad ffa i longeringen med den här bedövningen. Jag behövde inte driva henne utan hon rörde sig mer av sig själv och såg överlag mer nöjd ut med tillvaron. Jag vet att det låter flummigt, men när en umgåtts med sin häst varje dag i sex år, så ser en även små små skillnader. På böjprov bestod dock hältan så det finns fortfarande kvar lite i kotleden.

Så då hamnade vi i dilemmat "vad gör vi nu?". Jag kan som inte sätta igång henne som det är. Jag vill inte heller behandla kotleden en tredje gång för jag kan inte för mitt liv tro att det är primärfelet. Det känns även helt orimligt att en basic liten kotledsinflammation med knapp en grad på bp och utan initialhälta inte skulle släckas på två behandlingar om den inte är sekundär och primärfelet fortsätter att spöka. Veterinären tycker inte att det är en typisk hovledshälta så att behandla det med kortison och riskera att maskera att det eventuellt är en ligamentskada nere i hoven är en dålig idé. För då hade hon möjligen sett symptomfri ut, satts igång och förvärrat primärskadan OM det skulle vara en ligamentskada. Men (naturlgtvis) är det en skitsvår skada att enkelt diagnostisera. Antingen ska en ha en riktigt dunderultraljud med tillhörande skarpsynt veterinär, eller så måste det göras en MR. Tack och lov har jag försäkring som täcker MR om det skulle bli aktuellt.

För kontentan idag är att jag åkte hem med min halta häst utan att vi gjorde nånting mer. Imorgon ska jag boka tid på Mälarkliniken och jag hoppas på att kunna få en snabb tid (känns väl omöjligt så här i semestertider), för OM det nu är en skada som kräver lång vila får det väl bli betäckning i år. Det är inte alls vad jag vill, men jag måste försöka hitta nån form av ljusning i det här mörkret. Detta är ju min Drottning! Min älskade lilla bruna ponny som är världens bästa tävlingskamrat och som har gjort sin bästa tävlingssäsong ever nu under våren. Hon har aldrig känts så härligt fräsch och härlig att rida som den här våren. Och så detta. Ja, jag är förtvivlad.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Åh jag kan inte annat än att börja med hur otroligt glad och nöjd jag är med min fantastiska tant! Hon var mycket lugnare den här gången när vi kom till tävlingsplatsen. Hon var superfin att rida på framridningen! Den känslan på henne är så himla härlig-när hon bara bjuder på och då är det så himla lätt. Red bara fram i tjugo minuter eftersom det inte behövs mer, jag tycker inte att det ska behövas mer på någon häst inför en LB-om det tar 45-60 minuter att få din häst tillräckligt lösgjord och på hjälperna till en LB kommer det bli otroligt svårt att rida högre klasser när det ska till krumelurer också. LB är bara att rida lite volter i alla gångarter-med andra ord- uppvärmning.

Hursomhaver kom vi in på banan och hon kändes väldigt fin när jag travade runt och visade banan. Men naturligtvis kryper det in spänning i henne pga orutin. Det visar sig mycket genom att bjudningen blir väldigt av och på. Helt plötsligt är det som om hela hon glömmer bort vad hon gör och bara försvinner från mig. Är en jättekonstig känsla, som att hon helt kopplar bort mig och är helt försvunnen från hjälperna. Sen får hon lite fart igen och kommer tillbaka-för att återigen försvinna. Tyckte ändå det var bättre den här gången än Pay and Riden även om hon gnäggade och var ur fokus nu också. Tror det kommer ge sig på några fler tävlingar.

I slutet av programmet var det som om hon bränt ur all energi på spänning och att hålla koll på omgivningen för då blev det jobbigt att rida. Fick bakslag i fattningarna på diagonalen då högerfattningen inte funkade och vänsterfattningen red jag lite klumpigt i. 61,33% är jag så otroligt nöjd med som debut eftersom detta verkligen är vad vi kan visa för dagen-varken superbra eller superdåligt och med stort utrymme för förbättring! Hade vi inte haft strulet med fattningarna hade vi nog tom haft häng på placering! Nästa tävling är i början av juli och då blir det LB1.

https://www.youtube.com/watch?v=oNyLEXsS69E

Nosen förvinner lite i spänningen, men annars är hon så fin!

Efter att jag hade ridit så blev jag kvar på tävlingen för att kunna hjälpa en vän med hennes fyraåring. Så jag skickade hem min underbara make med ponnyn och han fixade enkelt att lasta ur henne själv hemma! Hur fantastiskt är det inte att ha en man som gör en sån sak för en och dessutom ha en ponny som är så behaglig att jag känner mig helt trygg i att kunna göra så! Och så jäkla bra det gick för Lina och hennes bäbishäst! Samma där, 20 minuter enkel framridning, hästen fint på hjälperna och visade ett superfint mycket välbalanserat program. 68% och en andraplats, är så himla glad för Lina och det är så kul att stå på marken och hjälpa till!

Barb har fått börja gå sina promenader för hand, men jag har varit lite orolig för henne i helgen. Återbesöket var i onsdags och torsdag-fredag fick hon stå i sjukhage. Av någon anledning blev hon dålig i magen på torsdagen vilket är mycket ovanligt för henne. Pga det vågade jag inte ge metacamet som jag fick utskrivet för att kunna stävja eventuell fångreaktion pga kortisonet. På lördagen blev hon skodd, nu med sulor fram och fick även börja gå i vanliga hagen. På kvällen hade hon puls och jag fick lite panik. Körde på med metacamet trots magen och igår var pulsen borta iaf men jag är orolig för magen. Tänk att det alltid är nånting! Är glad att jag känner henne så väl, för hon ser rätt nöjd ut med allt och hon var sitt vanliga jag på promenaden. Nu kommer hon få gå på låg dos metacam i en vecka iaf, så hoppas att magen håller och att fången håller sig långt borta.

Köpte ett begagnat (men nytt haha) träns med nosgrimman som är en kopia på PS High Jump. Jag är inte så förtjust i PS pga diverse kvalitetsproblem som gör att jag inte tycker att priset riktigt matchar vad en får-men jag gillar idén med den sortens nosgrimma. Ska bli spännande att rida Barb på den sen eftersom hon har haft tydliga åsikter med vilken nosgrimma hon gillar. Kan dock erkänna att jag är rätt bra sugen på PS nya Pioneer Revolution-en snyggare variant av Micklem!

Likes

Comments

Att jag inte bloggat på ett tag kan enbart beskyllas den sötaste lilla kattungen vi har här hemma. Han är så gullig att jag hellre lekt med honom än skrivit trams på bloggen. Men det betyder inte att det inte varit mycket som hänt och gjorts de senaste veckorna. Burban har gjort sina debut på dressyrbanan då vi var på en Pay and Ride på nationaldagen. Vi red en LC1 på fina 68,7%. Säkert ganska snällt bedömt men det var blandat med 5or upp till några 7.5or. Hon uppförde sig verkligen med guldstjärna och var jättefin på framridningen och oväntat ridbar med fin känsla. På banan var hon lite ofokuserad och gnäggade en del, men hon gjorde allt jag bad om och jag tror hon fick en bra upplevelse därinne.

Tycker det är svårt att välja program till orutinerad häst. En vill ju få ett flyt och hitta en rytm i programmet och göra det så lätt som möjligt. LC-programmen ska vara de lättaste och introducerande programmen-men de skapar verkligen varken flyt eller rytm. Det är övergångar, vilket förstås är bra eftersom det är grundridning och det ska premieras, men det värsta är väl ändå halten mittemellan galopperna. De flesta hästar (och ryttare) kommer igång i galoppen och slutar bromsa vilket gör att de rider bättre. Med halten där mittemellan blir det broms och helt bruten rytm. Fördel dock att en slipper mellangångarterna och tajta volter som det är i LB.

Burb har även hunnit med att hoppa en Pay and Jump här hemma igårkväll. Jag räknade helt fel på hur lång tid det skulle ta per ekipage, räknade två minuter men det tog snarare tre minuter vilket gjorde att jag fick pausa väldigt mycket i framridningen och fick dåligt flyt. Men tanten var ändå en stjärna och hoppade banan på 70 cm felfritt även om distanserna inte satt perfekt på något vis. Hon är verkligen alldeles underbar att rida på hinder!

På söndag blir det tidigarelagd tävlingsdebut för henne eftersom hon känns rätt färdig för det. Blir till samma ställe som vi red Pay and Riden så det känns lite extra pedagogiskt. LB2 blir programmet och hon är väl inte helt färdig för att gå på fantastiska procent, men hon kan nog göra det helt ok. Oavsett så behöver hon rutin.

Med Barb är det ingen skillnad. Var på återbesök igår och i efterhand var jag väl för försiktig med hur vi behandlade sist. Hon hade inte svarat och reaktionerna fram bestod. Valde att röntga innan ombehandling om det skulle varit så att hon hade pålagringar. Ångesten jag hade när jag stod inne på röntgen med henne går knappt at beskriva. Det är så många tankar i huvudet och hade det varit så att jag ridit henne till pålagringar fram vet jag inte vad jag gjort. Betäckt och slutat rida finns det överhängande risk för. Tack och lov var hon helt ren! Så hon är ombehandlad med ett starkare kortison och är satt på metacam också för att direkt motverka ett eventuellt kortisonutlöst fånganfall. Hon ska dessutom få handpromeneras "utan att titta på klockan" varje dag eftersom reaktionerna är så otroligt små är det inget som skadar utan snarare främjar läkning. Nytt återbesök om två veckor.

Vidare så är det ett stort nationellt meeting här i helgen. De senaste fem åren har jag skrivit flera klasser där eftersom bra skivare alltid är uppskattat. Tills i år. Mitt blogginlägg som i vissa led inte var så uppskattat hade stormens öga i denna klubb-vilket jag fortfarande inte förstått varför eftersom inlägget på intet sätt hade någon relation till klubben. Men tår blev trampade på och jag får backlash genom att bli utputtad som skrivare. Eller ja, ingen har sagt detta rakt ut till mig och jag är månne konspiratoriskt lagd men låt oss säga att jag har anledning att tro att det är en konsekvens av inlägget. Men jag står fortfarande för vad som skrivits och jag vill tillägga att jag sett det aktuella ekipaget på tävling sedan inlägget och det HAR blivit skillnad! Blev riktigt glad när jag såg ekipaget på en framridning och det så otroligt mycket trevligare ut-det gjorde mig alldeles glad!

Likes

Comments

För nån månad sen blev jag tillagd i en grupp på fejan som heter "Dressyrsnack". Eftersom det inte är så himla mycket drag på Buke längre så har jag följt en del trådar där istället eftersom det verkar vara det nya virtuella rummet för dressyrfolket. Jag har noterat att det gång på gång dyker upp trådar i ämnet "alla andra är så mycket bättre än mig, så jag vinner inga rosetter..." (här tänker jag direkt spontant att någon vill ha ridtips, träningstips, tävlingtips på att bli bättre men oh no. Vad det är ute efter är att de som är bättre ska klassas upp och inte få rida klasser där de bara startar för att plocka rosetter för det är feeeeel.

För det första har vi dubbelmoralen att de kritiserar de som är ute och tävlar för att vinna rosetter-och kritiken består i att det är fel-för då vinner inte de som rider sämre rosetter. Redan här är det ju så dumt att klockorna stannar. Sen gnälls det på att det är omöjligt att hävda sig om en har en begränsad häst. Det är det inte. Det enda-och detta går inte att poängtera nog många gånger, det enda som begränsar dig som tävlingsryttare är din förmåga att plocka fram det bästa ur din häst och visa den lydig och lösgjord för domaren. Missförstå mig inte här, jag säger inte att det ​enkelt ​att gör det! Det är sktsvårt att rida och det är väl lite det som är grejen med tävling? Att sätta mål, att utvecklas och att bli ​bättre! 

I alla klasser får du självklart enklare högre betyg när du gör något bra om din häst har bra grundgångarter, det är helt sant. Men en average vanlig kuse som är lydig, lösgjord och som kan visa en aningen register har all potential i världen att ha 7or i snitt i alla moment, och där har vi de magiska 70 procenten. Och oavsett vilket distrikt en rider i vinner de flesta rosett på 70%.. Nä den enda lösningen är att rida bättre och att träna målmedvetet för att komma dit.

Idag har jag för första gången skuggdömt på tävling! Hade min egen bil på banan och satt vid E. Hade således en annan utsikt än C-domaren. Första klassen var en LB2 och där diffade vi en del. Men i MsvC1 och MsvC2 var vi väldigt överns och det var inte många ekipage vi diffade mer än en procentenhet på. Det känns väldigt skönt att ha detta som utgångsläge och jag känner att jag har hyfsad kläm på det även om jag behöver träna mer förstås! Vår domarutbildare berättade att hon fortfarande skuggdömer några gånger per år bara för att kolla av hennes skala gentemot andra domare. Förstår verkligen det för även om dömandet är subjektivt måste en som domare försöka vara så objektiv som möjligt. Eftersom det inte blir någon start för mig och Barb som planerat 17-18/6 så ska jag försöka klämma in både bisittning och skuggdömning då också.

Imorgon är det dags för Maja att starta lilla vita igen och så förstås är det dags för laget! Sista omgånge innan finalen och jag hoppas nu att tjejerna inte känner för mycket press när det är på hemmaplan och när det gått så bra tidigare omgångar.


Dagens utsikt från bilen!


Min siffror i bläck, vi var ganska överens!

Likes

Comments

En ska lita på magkänslan, den ljuger sällan. Var inne med Barbie på kiniken idag och självkart är hon ofräsch. Bara till att ta tillbaka anmälningar och säga hej då till DM för både Maja och mig. Men men, ponnyn går först.

Det jag har känt de senaste passen har ju varit en aningen fyrtaktig galopp, hon har varit mindre pigg och lite bromsig. Tänkte att det kunde vara gräset som spökade eller månne trötta bakknän. det var det inte. Det var framkotorna. Och är det något som känns som ett riktigt nederlag så är det väl behandlade kotledsinflammationer fram. För det vet ju alla att det bara beror på kass ridning. Gudarna ska veta att jag grämer mig att denna ofräschhet kommit, men samtidigt vet jag inte vad jag skulle gjort annorlunda? Hon är tränad på samma sätt som när hon hållit sig fräsch tidigare, så vad är annorlunda?

Jo, att hon har haft fång. När jag och veterinären diskuterade lite så är den troliga anledningen den rätt hårda och stumma framridningen på förra tävlingen. Barb har alltid varit underlagskänslig och inte gillat hårt underlag. Red en avvägd framridning och tävlingen gick ju kanon. Sen tog det inte många pass hemma förrän jag kände av ofräschheten, om än väldigt diffus. Jag hade skullat ge henne mer återhämtning därefter, kanske hade vi klarat oss då. Istället fortsätte jag rida på, galoppera i skogen och hoppade även. Så teorin är att fången gjort henne än mer känslig även om röntgenplåtarna såg bra ut. Framöver kommer hon få skos med tjocksula fram. Hon hade ju det i vintras och har nu gått ett par perioder utan sulor. Inte ett vinnande koncept.

Hon är förstås även behandlad vilket jag stressat lite över. Kortison kan lösa ut fång och det känns ju himla onödigt. Så hon är behandlad med ett ganska svagt kortisonpreparat och dessutom endast halv dos. Vi ska tillbaka om två veckor för att se om hon är ok eller om det månne behövs en ny behandling. Det var inte enorma reaktioner, knappt en grad båda fram och ingen initialhälta. Fick beröm för hennes fina skick och att det var sälla de fick in hästar på utredning med så här små reaktioner.

Så det blir en ganska lugn sommar för Barb och så hoppas jag vi är på banan igen inom sinom tid.

Likes

Comments

Vilken dag det har varit! Hade tidig starttid (8:34) tio mil bort vilket innebar en tidig morgon. Släppte ut hästarna och gav frukost vid halv fem och tog in en timme senare för flätning och fix. Klockan sex begav vi oss och jag var så nöjd med att vädret var lite kyligare än vad det varit innan i veckan. Barb hade känts lite sådör under veckan. Trött i kroppen helt enkelt. Hon fick vila två dagar och att åka på tävling i det läget kändes lite sådär egentligen, min plan var att stryka mig om hon inte kändes ok på framridningen. I onsdags när jag red var hon rätt fin, men i galoppen när jag satte mer samling blev hon fyrtaktig och kom inte ihop sig. På framridningen kändes hon ändå ganska som vanligt, ngt seg men mjuk i kroppen och hon skummade fint i munnen. Det är lite min "tell" om något är riktigt fel med henne.

Programmet kändes sådär. Hon var inte riktigt framme för skänkeln och då fallerar skolorna direkt. De var väl fortfarande inte genomgående katastrofala men inte bra heller. Galoppen var otroligt nog det som kändes bäst och vi inkasserade faktiskt några åttor där. När jag kom ut från banan tänkte jag att det bara var att lasta och åka hem. Blev förvånad över procenten på 64.8% eftersom känslan var sådär. Men är så glad över att vår nivå verkligen höjts och att vi fixade rida genom programmet utan direkta missar. Det räckte dessutom till en tredjeplats och vi fick en stor och jättefin gul rosett med hem!

Eftersom känslan är att något inte stämmer med Barb ska jag ringa kliniken på måndag. Jag kan inte sluta grubbla om jag inte får bekräftat att hon är fräsch (eller ofräsch för den delen). Det kan vara känningar i bakknäna eftersom jag senaste tiden satt mer samling i henne. Eller så är det det lilla gräset i hagen som spökar, eller en massa pollen i luften som retar luftrören och hon är orkeslös, eller värmen som kommit, eller så är hon bara allmänt trött i kroppen. Det kan vara så mycket, men jag måste veta att hon är fräsch i benen iaf.

Hursomhaver for vi hem och det var bara att släppa ut Barb och hämta in Burb som skulle hoppa 70 cm på vår PnJ hemmavid. Och vilken stjärna hon är älsklingstanten! Hon var helt lugn med att det var annan atmosfär och att jag var nervös. Hon var precis som vanligt. Framhoppning som är mitt hatmoment blev en lugn tillställning tack vare att vi bara var två därinne och bara red i ett varv-supersmidigt! När jag skrittade ner till banan tyckte jag att hinderna så helt enorma ut! Hur kan 70 cm vara så stort?? Men min plan var att bara galoppera på och hålla i mig och låta tanten sköta det hela.

Höll min plan faktiskt men tappade bort mig efter andra hindret och fick lägga en volt. Men sen kom vi igång och även om det var rätt mycket korsgalopp och lite svaj så galopperade jag på och hon hoppade så snällt och fint! En liten rosett blev det även för henne och jag var lyckligare efter den rundan än dagens dressyrtart haha.

Har anmält Burb till en PnR på nationaldagen. Tänkte rida LB1, men funderar på att ändra till LC1 istället. Finns ju faktiskt ingen anledning att göra det svårare än nödvändigt. Har anmält till en tävling i början av juli också och anmälde till både LC1 och LB1 men tänker bara rida ett program, vilket det blir har jag god tid på mig att bestämma mig för.

Likes

Comments

Då och då i olika forum och media dyker det upp inlägg om de stackars pojkarna i ridsporten. De är ju så himla få och varför tar inte ridsporten bättre hand om pojkarna så att de blir fler? Jag undrar om det finns samma tänk inom någon av de mansdominerade sporterna (ja, alltså alla andra sporter) att hela sporten ges ett kollektivt dåligt samvete för att tjejerna inte får tillräckligt mycket plats. Låt mig tvivla. För vi har alla hört debatterna om att damfotboll "inte är riktig fotboll", att damhockey "är tråkigt för de får inte tacklas" och att exceptionellt bra fotbollsdamer inte förtjänar så mycket bättre pris än en cykel. Det möts inte av en särskilt rasande allmänhet mer än ett höhöhö och att det var ju lite lustigt-för alla veeeet ju att damidrott bara är lite på låtsas. (Om de inte vinner OS-medaljer, då jävlar är de folkhjältar, eller ja-om de inte gör det till häst vill säga.)

Tills det börjar diskuteras om de stackars pojkarna i ridsporten. De här stackars pojkarna får ju ingen plats för hästtjejerna är ju som en gemensam maffia som inte släpper in dom. Nja, skulle jag säga. De killar jag har vuxit upp med som ridit har snarare haft halvgudastatus i stallen och har fått ligga betydligt mer i paritet med deras utseende vad de fått i den "vanliga" världen.. Eller så har de varit gay, vilket ingen har brytt sig ett dugg om.

Sen är det dessutom lite extra synd om de stackars pojkarna för de blir mobbade i skolan för att de rider. Det är helt klart en sanning. Men. Låt oss inte inbillas i att tjejerna som rider inte får stå ut med exakt samma behandling från sina "skolkamrater". Jag tror att ALLA tjejer som vuxit upp som hästtjej fätt höra att "de inte ska leka med maten", "att de kommer växa ifrån gulliga ponnisar", "att ridning bara är lite på låtsas och faktiskt ingen riktig idrott" (som att sparka på en boll, eller springa med en boll, eller studsa en boll-för det är minsann riktiga sporter). Vi som vuxit upp som hästtjejer har fått höra så mycket skit från omvärlden, men vi har bitit ihop och stått ut, för kärleken till vår sport och våra hästar har varit större än andras förmåga att bryta ner oss.

Men tydligen anses det av vissa (oftast nyupplysta mammor) att de stackars pojkarna inte klarar av det stålbad som tjejerna per automatik med sitt hästintresse måste genomlida. Det måste pjållras och finnas särskilda grupper för pojkarna och det värsta av allt-om de vinner tävlingar riskerar de att vinna rosa glittriga spön! Ve och fasa-ska de stackars pojkarna tvingas vinna ROSA prylar. Ja det får vi väl förstå att det är synd om dom. Snark.

Nej det är inte synd om de stackars pojkarna. De får bara en liten liten smak på hur det är att växa upp som tjej i en mansdominerad värld. De får känna på hur det är att få kämpa på i uppförsbacke för att de har sitt medfödda kön emot sig Observera också att det är i "den vanliga" världen de har könet emot sig-i ridsporten är det helt oviktigt! För där tävlas det ändå på exakt samma villkor! Det är nada särbehandling beroende på kön, sexualitet eller ålder. Det enda som spelar roll är hur bra du rider.


Nä nu är jag både för trött och för sur för att fortsätta skriva.


Power to the girls

Likes

Comments

Om en vill ha mycket läsare på en blogg ska en inte skriva en rubrik som denna. För läsare blir mer intresserade när det går dåligt eller är drama. Just nu är det väldigt dramafritt här. Kvällstävlingen med Barb i onsdags gick alldeles utmärkt. Red ett precis uselt pass kvällen innan men det gjorde att jag var betydligt mer ödmjuk och noggrann med grunderna på framridningen. Programmet flöt väldigt fint är äntligen fick jag till en ritt utan större missar. Visst kan saker bli ännu bättre, men känslan av att nu kunna rida genom MsvC och det känns lika bra som att rida genom ett LA-program är underbar!

Domaren höll med om vår jämnhet och vi slutade på 65,957% vilket är poängrekord och gav dessutom en fjärdeplats! Vi fick 6.5 för våra öppnor, 6 för slutorna, 7 resp 6.5 på enkla bytena och en 7a på ryggningen samt 7or genomgående i galoppen. Hon är verkligen en pärla min lilla superponny! Planen framöver med henne är en MsvC2 i Hudiksvall 27e maj, sen rider Maja DM på hemmaplan i LA3 4 juni. I mitten av juni är det sen nationella tävlingar på Färsta och då lutar det mot att rida en MsvB2 och kanske en MsvC också. Men jag prioriterar nog att eventuellt bisitta och skriva de högre klasserna istället.

Förra helgen var jag bisittare på en nationell ponnydressyr och satt med i FEI-klasserna. Det var så nyttigt! Först kan jag konstatera att högsta mode för ponnyryttare på den nivån är en frackkavaj, lackade stövlar, PS-träns och Equestrian Stockholm-schabrak. Mao ser jag rätt ofta ut som en övertrendig ponnyryttare på riktigt :D! Vad det gäller att sitta med som bisittare märker jag verkligen hur jag mer och mer får grepp om dömandet. På utbildningen kollade vi på flera ekipage på olika nivåer och det jag tyckte var allra svårast att bedöma var skolor och bakdelsvändningar. Skolorna är svåra att exakt se hur hästen tvärar och är tillräckligt böjd. Nu satt jag med domaren vid M, så jag fick utmärkt läge att kolla öppnorna längs långsidan-sååå bra! Bakdelsvändningarna är svåra eftersom det är så många moment att ta hänsyn till. Framdelens förflyttning, bakbenens förflyttning, ställningen och trampet-och vändningen går mycket fortare än en tror! Efter att ha tittat på nästan 100 bakdelsvändningar på de två dagarna kände jag mig lite snabbare att se alla aspekter.

Har bokat ny bisittning till en ponnytävling i LC och LB och så ska jag sitta med på våra hemmatävlingar och då blir det på häst och MsvC. På de tävlingarna blir det troligen även skuggdömning av LC och LB också och nu till helgen ska jag döma en klubbis/PnR. Så otroligt kul att känna utvecklingen och att lära sig nåt nytt!

Burban blev vaccinerad i onsdags och blev ganska påverkad av det. Hon känns även rätt trött i bakdelen så hon har fått tuffa på väldigt lätta pass här i slutet av veckan. För hoppas hon känns lite bättre i dagarna så hon kan gå hoppträningen på torsdag.

Likes

Comments

Det var längesen jag skrev om min Burb annat än lite löst var vi är i utvecklingen. Tänkte att det är dags att hon får ta lite plats! Vi har tragglat massor av galoppfattningar och kämpat med att få till kontakten till bettet. Och vet ni? Det där med att verkligen jobba på ger resultat! Nu gör hon stadiga och fina galoppfattningar med ett framåtsug åt båda hållen. Det är tom ganska enkelt att få rätt galopp även när vi är ute och busar i naturen. Enda gångerna galoppen blir svår nu är när hon är trött, då fallerar hjärnan lite men jag gör ingen grej av det.

Hoppträningarna har gett oss jättemycket! Bjudningen kom som ett brev på posten när hon började hoppas och med egen bjudning blir allt så mycket lättare. Senaste träningen var hon helt otroligt fin! Redan i framridningen när tränaren ville att vi skulle rida lite öppna, vilket Burb inte alls är klar för, gjorde hon ett gott försök när jag mest red henne lite lätt ut än mer på yttertygeln. Funkade bra fastän vi red på ett rakt spår utan stängande staket på sidan. Galoppen var också så där härligt luftig och på hinder var hon underbar! När den galoppen sitter får vi till riktigt fina språng och känslan hon ger är magisk, hon lyfter verkligen riktigt från marken. Det är häftigt hur snabbt hon ändå hittat sin kropp och tekniken över hinder. Tror hon kommer kunna bli en riktig tiger på hoppbanan!

Igår hade vi ett sådär pass. Ingen koll på högerbogen som bara seglade iväg och hon var extremt svår att få framför skänkeln. Hon har en tendens att stänga av lite mentalt och då är hon smått omöjlig att påverka. Det blev inget kul pass alls faktiskt. Men. Ikväll så hade hon landat i vad jag ville ha fram igår och hon var så jäklarns fin! Jobbade lite övergångar för att få hennne bättre på hjälperna, red volter och små tempoväxlingar i traven. Hon var så mjuk och eftergiven. I galoppen kändes hon så otroligt balanserad och bärig så jag fick ett superläge att testa lite förvänd galopp. Det var minsann inga konstigheter haha! Red en båge i förvänd på ca 20 m och så tillbaka i rättvänd i båda varven utan tillstymmelse att hon var på väg att tappa balansen! Ibland behövs de där lite sämre passen för att utveckligen ska ske helt enkelt.

Får frågan lite då och då när hon ska komma ut på tävlingsbanan. Det är något jag känner mig förvånansvärt ostressad med. Ridmässigt hade hon säkert kunnat gå ett fint LB-program nu. Inte så säker på att hon klarar av att göra det avspänt än dock. Så fokus framöver kommer faktiskt ligga på hoppningen. Hon tycker att det är jättekul och är dessutom så enkel att rida på hinder och helt otittig så jag känner mig helt trygg i att hoppa henne. Ska se om vi kommer iväg på lite Pay and Jumps under sommar och höst och kanske gör någon hoppstart på riktig tävling också. Dressyrtävlandet får bero lite på hur hon beter sig när vi kommer ut. Men känner mig som sagt inte så stressad. Vill ge henne de absolut bästa förutsättningarna att kunna debutera avspänt på dressyrbanan.

Eftersom vi nu då alltså är ett hoppekipage (hahaha) har jag köpt en fancy hoppsadel. Hade helt sjuk tur och hittade en Equipe (Extreme) i grannbyn till ett superpris som dessutom både passade hästen och mig! Vad är oddsen för det?? Är så jäklarna nöjd med den :D!

Likes

Comments

Mitt inlägg om ingripandet då en ryttare inte var snäll mot sin häst har skapat många åsikter. Bla om min lämplighet som domaraspirant. Att ryttare framöver skulle vara rädda för att starta när jag dömer (låt oss vara tydliga med att jag är färdig domare tidigast om två (2) år). För alla er som är rädda för mig och tror att jag är ett monster som jagar folk vill jag få detta sagt;

*Jag har aldrig hängt ut någon i min blogg. Det aktuella inlägget är det närmsta jag kommit till det. Min avvägning i hur jag skrev det gör det också svårt att räkna ut vem det handlar om. Inte ens de med åsikter om inlägget har vetat vem det handlar om.

'Jag kommer aldrig någonsin hänga ut ryttare när jag eventuellt kommer att döma. När/om jag blir färdig domare kommer jag just för att jag då får ett officiellt uppdrag, skriva i än mer generella termer. Har fått väldigt bra tips av domare nu hur jag bör göra då. Men än är jag bara jag-jag är inte något som jag kanske kan komma att bli.

'Jag ångrar inte mitt inlägg. Jag tycker att det i dagens debatt om ffa dressyrhästars välbefinnande i vår sport måste lyftas fram situationer där folk faktiskt reagerat på plats för att visa att vi dressyrmänniskor faktiskt inte tolerar hård ridning i vår närhet. Om jag så har kunnat inspirerar EN person att våga ta steget att säga ifrån, så har inlägget haft önskad effekt.

'Jag kommer alltid stå på hästens sida. Det är vår förbannade skyldighet att se till att våra hästar får det så bra som möjligt när vi har dom för vårt eget höga nöjes skull. De har inte bett om att få trava vackert innanför vita staket, det är vår uppgift som ryttare att få hästarna att tycka att det är roligt att jobba med oss.

Hoppas att detta ger en klarhet i min ståndpunkt i vad som hände. Jag är knappast ett monster utan en väldigt snäll person. Rak, ärlig och enligt vissa helt otroligt obekväm. Livet är en ständig utveckling och en lär sig mer och mer om hur en ska/bör/kan bete sig i en given situation. Många gånger tvivlar jag på mig själv för att jag känner att jag inte klarat av att hålla mig till den sociala koden. Men den här gången-den här gången känner jag ett lugn jag aldrig haft förut när jag hamnat i en skitstorm. Jag är helt trygg i att jag gjorde rätt. Om det blir ett utfall att jag inte får gå vidare som domarkandidat pga detta kommer jag inte sitta still i båten. För om inte vi som står på hästarnas sida får bli domare-vart är vi då på väg med vårt sport?

Det kan hända att jag förlorar elever också, men de som vill lägga en bra och hästvänlig grundridning med ödmjukhet inför hästen kan allt lära sig en del av mig. Igår tävlade Maja och Barb igen. Vinst i LA1 på 69,44%, både ponny och unge utbildade av mig, så nog har jag lite koll.

Likes

Comments