Oavsett vad vi egentligen gör med våra hästar handlar väldigt mycket om att vi måste anpassa oss. Anpassa oss efter vad hästarna mår bäst av, som bra hagar, bra foder, bra rutiner osv osv. I allt arbete vi gör och när vi begär något ut av hästarna måste vi också anpassa oss efter den individ vi jobbar med. Det pratas så mycket om olika ridsystem och utbildningsskalan och rätt ofta får jag känslan av att individanpassningen försvinner i dessa olika system. För nånstans borde det vara en självklarhet att precis alla hästar inte kan ridas exakt likadant. Även om målet för alla hästar är att de ska jobba framför skänkeln och gå med mjukt stöd till båda tyglarna, så är ibland vägen dit inte identiskt. Den insikten är nog en av de största jag gjort i mitt hästliv mest för att jag numera är mer öppen för andras sätt att lösa saker och dessutom accepterar att andra inte gör som jag. Och är det något jag imponeras av så är det ryttare som kan anpassa sig efter olika typer av hästar och lyckas lyfta fram deras egenskaper.

Burb är en helt ny typ av häst för mig. Jag har alltid gillat ston bäst och passat bra ihop med dom. De passar min typ av myspysridning som är väldigt mycket på hästens villkor. Även om jag ändå är noggrann med att pållsen ska vara lydiga så väljer jag verkligen mina strider, och det tror jag är grunden med ston. Det går inte att bara sätta sig upp och börja peka med hela handen inte. Hingstar har jag ridit mycket i min ungdom och där handlar det i allra högsta grad om att peka med hela handen (och be en bön att hormonerna inte tar över vettet). Med valacker känns allt som en skiva som hakat upp sig, de tröttnar som aldrig på att se om det går att maska (eller vad de nu fått för sig) och testar samma om och om igen. Får de dessutom vinna blir det väl aldrig krig på samma sätt som med en hingst, men det blir sju resor svårare att övertyga de om att de faktiskt ska jobba/göra vad en bett om, för en gång slapp de faktiskt-och den gången minns de för alltid.

Med ston kommer oftast en stor integritet och en annan känslighet som jag uppskattar. Med Burb är känsligheten och spänningen både en styrka och en svaghet. Styrkan är att när hon är med mig i spänningen kommer en fantastisk känslighet som gör hennes så lätt att rida. Nackdelen är att den spänningen slår över funkar noll och ingenting. Jag tror också att om Burb hade varit yngre när hon påbörjat sin utbildning så hade det blivit lättare med henne. För nu vill hon lösa allt själv och när hon då inte kan det och det blir för mycket intryck och då blir det en meltdown. Hade hon varit yngre tror jag att hon naturligare hade litat på sin ryttare.

Anyhow. Ikväll red jag ut, första passet efter katastrofen i torsdags. Hon var superpigg, spänd och skvättig. Travade längs sjön och de flög änder i vassen vilket gjorde kvällen lite spännande. Lät henne rulla över i galopp och hon valde själv högergaloppen. En lättnad! Var därför tvungen att prova henne lite på stora banan och trots att hon var som en fiolsträng i strålkastarlyset så fattade hon båda galopperna utan bekymmer. Halleluja! Tilläggas bör kanske att jag red på hacket, i hoppsadel och i lätt sits. Men ändå, vi kan galoppera! Så med mer inpassning, inkänning och lite is i magen så ordnar nog allt detta upp sig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Förra helgen var det äntligen dags för Jeannaträning igen och jag var superpepp! Första passet red jag ensam och vi jobbade härligt basicjobb som att hon skulle svara snabbt för skänkeln. Vi red mycket långsidor och diagonaler framåt och jag gillar verkligen Jeannas tänk med att det ska vara naturligt för hästen att bjuda på framåt av sig själv när en vänder ut på spåret/diagonalen. Fortsatte med att rida serpentinbågar fortfarande med fokus på bjudningen. En av mina nackdelar som ryttare är att jag fastnar i myspysridningen och inte tänjer på gränserna. Tänkte inför dessa träningarna att jag nu verkligen ska våga kräva lite till. Hej och hå vad jag fick äta upp det.

Andra dagen red jag i par (med en annan kalasfin connemara!)så Burb fick ta lite mer pauser. Hon kändes så himla fin och jobbet från dagen innan satt verkligen i! Då hade vi även jobbat galoppen med att minska volten för att sätta henne lite mer på de där långa bakbenen. I höger varv var det lite svårt att få igenom ställningen då, men andra dagen var hon så fin! Tills vi "bara skulle ta den där högergaloppen lite till". Jag hann tänka att vi egentligen borde sluta, men påminde mig då om att vi nu skulle pressa lite till. Herreminje vad jag ångrar det nu. För Burb sa njet, nein, näver bäver, jag har fått nog! Hon ville inget mer alls och stoppade, slog, gick knappt att få i galopp och så bytte hon och ville helst inte röra sig alls.

Redan då förstod jag att nu har jag pressat för hårt och förtroendet hon fått för mig har fått en rejäl törn. Vi har haft liknande svackor förr när hon varit i spänning och då låser hon sig. Nu var det troligen en kombination av att hon var trött, säkert hade träningsvärk, det började sopas precis utanför dörren och en mockade bajs på volten där vi red. Det är alla små små skitsaker men som tillsammans blev alldeles för mycket för tanten. I den stressen faller hon tillbaka i beteendet hon stundvis hade när hon kom. Det kommer i högerfattningarna vilket från början varit en stor källa till spänning. På första tävlingen i somras blev det också ett milt trassel med högerfattning och bara med det lilla trasslet blev det en grej hemma med så hon fick vila ett par veckor.

Eftersom vi är anmälda till en tävling på söndag så fick hon först vila måndag och tisdag för att vila ur ev träningsvärk, red i skogen på onsdag och hon var härligt pigg med massa bjudning! Så igår testade jag att rida i ridhuset. Traven kändes helt ok, men i galoppen stötte vi på patrull. Det gick intet varken åt höger eller vänster. I min förtvivlan hoppade jag av och släppte henne lös för att se att hon verkligen var fräsch och KUNDE fatta galopp utan att slå och korsgaloppera. Och det kunde hon tack och lov. Satt upp igen och skippade sadeln om den nu skulle vara problemet. Det var den inte. Efter rätt mycket övertalning kom jag igenom i vänstergaloppen och den kändes nästan som vanligt. Men i höger var det i princip tvärstopp. Fick igenom några varv där hon bara fick galoppera på framåt.

Att säga att jag är arg, besviken, frustrerad och förbannad på mig själv för att jag pressade så mycket och nu har raserat flera flera månaders arbete och framförallt svikit förtroendet min häst hade för mig, är att uttrycka det milt. Jag har tjutit varje dag sen i söndags och sagt förlåt hundra gånger till Burb, som förstås inte fattar varför hon får en massa extragodis. Det blev så otroligt fel och det enda jag kan göra nu är att lägga upp en plan och försöka blicka framåt och bygga upp nytt förtroende. Naturligtvis blir det ingen tävling på söndag, tråkigt men en skitsak i sammanhanget. Planen framåt blir att dressyrsadeln hängs undan ett tag och istället blir det hoppsadel på, bus i skogen, kravlös galopp på stora banan, tömkörning och kanske lite hoppträning. Hoppträningarna i våras fick så otroligt mycket att släppa, så kanske funkar det igen när hon får tänka på annat. Vi har inte hoppat sen i början av sommaren så tror tant hade uppskattat det.

Barb har börjat trava några minuter och i ridhuset får hon även galoppera ett par varv. Hon känns fortsatt fin :).

Likes

Comments

Aldrig nånsin har jag väl varit så välförberedd inför start som jag var i fredagskväll! Burb blev riden lite lätt, sedan badad, utrustning putsad och bilen packad. Tidsschemat på morgonen var satt med ganska gott om tid och jag gick och la mig med en bra magkänsla. Morgonen kom, Burb blev flätad och fixad, tidsschemat var perfekt! Men transporten med Rune dök inte upp! Med hjärtklappning och hysterin nära får jag reda på att bilen fastnat på lerig gårdsplan och det väntades på traktor som skulle dra upp. Kris och panik! Jag hanterar INTE den här sortens kris när jag ska tävla bra inte. Ringde till tävlingsledaren och tack vare annat strul och en supersnäll överdomare kunde de ändra Burbs tid och sätta in mig på en strykning. Tusen miljoner tack Tina och Marie!! Så när transporten kom började jag känna ett lugn igen och vi hade plötsligt väldigt gott om tid vilket var otroligt skönt för mig.

Starttiderna blev tajta med Burb 10:26 och Rune 11:00, men som jag tidigare skrivit är jag inte ett fan av lång framridning. Skönt också att jag hade turen att få Burb först, föredrar den ordningen på dem. Tanten kändes väldigt fin på framridningen, lite gnäggig på Rune och Linas Haven men hon blir som aldrig dum eller okontaktbar. Red som vanligt en superenkel framridning med lite travvolter och galoppfattningar. Ridningen sitter fint i henne nu och dagens kritiska moment var hur hon skulle hantera att vara ensam i ridhuset. Svaret blev-alldeles utmärkt! Det enda som var lite läskigt var att gå förbi domarbordet, men det släppte även det i slutet av programmet. Naturligtvis var hon spänd men glimrade till stundvis då hon var jättefin! Har fortfarande en riktigt härlig känsla i kroppen när jag tänker på hennes program igår, är så otroligt nöjd! Enda missen var avbrotten ur ena galoppvolten som blev lite knixigt, och där tappade vi nog placeringen. Men 64,091% är jag så glad över! Hon är verkligen bara i början av sin karriär och detta var fjärde starten och svåraste programmet hittills.

Sen var det bara att hoppa av Burb, sadla Rune och börja rida fram honom. Jag hade andra sporrar på honom denna gången, rejäla med trissa. Han kändes härligt pigg och fräsch och gav verkligen bästa ridkänslan hittills. Red helt utan spö vilket inte ens saknades-stor framgång! Hade en ny taktik när jag kom in på banan och travade på i lättridning med honom lägre i formen. Provade nån galoppfattning och det funkade fint. Programmet flöt ganska bra. Han svarade mycket bättre på skänkeln även om han lite då och då stannade upp-så tog han den framåt. Än igen stort framsteg! Det är många galoppfattningar i LB3 och just de är lite av det kritiska momentet. Men alla utom en satte han riktigt fint! 64,54% räckte till en sjundeplats och en vit rosett minsann.

Så idag var det dags för Rune att gå en LA3. Började inte jättefantastikt med att jag försov mig. Tack och lov inte alldeles för mycket så vi kom iväg i hyfsad tid, men omvägen för att hämta de magiska sporrarna från gårdagen hanns inte med. Och eftersom jag hade räknat med de sporrarna hade jag packat in mina vanliga från bilen. Så än igen fick jag förlita mig på snälla människor och tack Johanna för lånet av sporrarna! Det var en horisontell rulle, men ingen trissa. Skillnaden märktes vid framridningen och jag blev tvungen att ha spöt i handen-inte bra. Vill verkligen poängtera att en verkligen verkligen inte behöver använda spöet på smarta lilla ponnyn! En behöver bara hålla i det och kanske peta lite försiktigt en gång för att han ska växla upp fem växlar. Jag har a l d r i g suttit på en häst som det är en sån skillnad på.

In på banan gjorde jag likadant som igår, trav i lättridning som hade härligt framåtsug. Galoppfattning som funkade och så inridning. Jag kunde faktiskt sitta helt still i den galoppen och inridningen vart ok. Brister en del i halterna med både uppställning, form och stillhet dock. Han kändes helt ok i traven, lite dålig längning, men ändå en viss skillnad, enkelt att rida skänkelvikning och behövde inte rida på särskilt i traven ändå. Men så i andra travlängningen blev det tvärnit och toabesök. Herreminje. Ja ja, fram igen, kass ryggning, fick inte ut nosen i längningen av formen, bra skänkelvikning. Lite dålig energi i skritten, men ok. Och så galoppfattning. Funkade intet. Ja ja, galopp blev det och då kunde jag sitta rätt stilla och rida fin förvänd på honom. Så blev programmet-ok trav, usla fattningar-men när väl galoppen kom så var den oväntat ridbar. 60,8% med sjuor för det svåra i programmet (skänkelvikningar och förvända galoppen), men 3 på tvärniten, 5or på ryggning, 4 och 5 på fattningarna.

Efter ritten lämnade jag tillbaka sporrarna och avslutade honom i tio minuter på framridningen. Hade spöet i handen och gjorde lite fattningar och travade i låg form. Han var så himla fin och det går inte att tro att det är samma ponny som jag nyss suttit och sparkat på för att få framåt. Han fick massor och åter massor av beröm när han gick så bra och jag tycker det är bättre att avsluta så-bra ridkänsla med massor av beröm än en halvkass tävlingsritt där han bara svarat hjälpligt på skänkeln.

Jag blir alltid besviken när det går dåligt. Grämer mig själv och tänker på allt jag kunde gjort bättre. För att komma vidare måste en dock lämna fokuset från det dåliga och tänka på vad som faktiskt var bra. Idag svarade han faktiskt ok på skänkeln trots allt och jag kom till punkter där jag kunde vara passiv och han gick av sig själv i programmet. Avslutningen gav också en mycket positiv känsla och jag både tror och hoppas att han kommer att vara riktigt fin för sin egna lilla ryttare på deras nästa tävling! Just galoppfattningar är inget de har problem med och nu tror och hoppas jag att han kommer ta skänkeln lite bättre för henne.

Likes

Comments

Ja nog är det höst nu. Det var som om vädret visste att oktober började igår för vinden började ta i och nu öser regnet dessutom. Stör mig inte så himla mycket, särskilt inte eftersom vi har ridhus att rida i haha. I lördags hade jag och Lina en riktig fotodag och vi tog massor av bilder med helt makalöst fin höstbakgrund med träden i otroliga färger. Lina hade lånat en väns kamera som var ett riktigt monster! Vågade knappt hålla i den men herregud vad roligt det är att fota med riktigt bra utrustning!

Barb är väl för dagen inte riktigt fotovänlig. både ur form och väldigt pälsfluffig, men Burb alltså, jag är så jäklarns nöjd rent ut sagt med hur fin hon har blivit på det här året! Redan när jag köpte Indra var jag erbjuden att köpa Burb, men tackade nej för att jag tyckte att hon var för gammal. Så dumt. Även om jag iofs tror det var en mening med att Indra var hos mig det där året. Nu har jag iaf bevisat för mig själv om inte annat att det är värt även att satsa på en lite äldre häst. Om inget händer bör hon utan tvekan kunna fortsätta tävla och träna fem år till och med lite meriter i MsvC blir det kanske lite fler föl.

Till helgen är det dags för tävling. Burb ska gå LB3 och jag skäms lite för att jag inte riktigt har förberett henne tillräckligt väl. Eller ja, rider gör jag men mest i skogen och dressyrandet har inte varit så himla prioriterat. Hon känns väldigt väldigt fin att rida och jag blir som nöjd i det-och här har vi en av mina "sämre" egenskaper som ryttare. Jag blir som nöjd med att mysa runt lite och känna att min häst är glad och positiv. Är väl inget fel i det, men det sker som ingen utveckling heller. För att det ska bli utveckling måste en pressa sig ur sin komfortzon och rida i ett läge som inte känns så himla bekvämt. Till slut så utvidgas komfortzonen och utveckling sker. Jag måste ta mig i kragen. Så i veckan blir det ett par pass med ögon på oss från marken så jag får bättre skärpa inför starten i helgen. Kan bli lite intressant hur tanten accepterar att bli ensam i ridhuset på tävlingen också, misstänker att jag får en hel del spänning i henne och jag hoppas att jag får henne med mig ändå.

Ska även starta Rune både i LB3 på lördagen och LA3 på söndagen. Med honom är målet att få till en framåtbjudning på banan. Är intressant det där, för när jag kommer upp på någon annans häst rider jag verkligen med helt annan målmedvetenhet och skärpa. Då är det minsann ordning och reda och inte frågan om att bara mysa omkring inte.


Likes

Comments

Det beror inte på att jag inte har att skriva om, utan snarare att jag haft för mycket att skriva och mycket att göra. Jag var på EM som så många andra och fick se magiskt bra dressyr och se Sverige ta lagmedalj i hoppningen-helt otrolig stämning. Alla andra har som redan tjatat sönder sina intryck av EM och kändes inte som om det finns något för mig att tillägga. Det är ju som alla säger-Isabell är helt jla amazing, Sönke är en ny superstar med en kür som är den bästa jag nånsin har sett och Therese Nilshagen visade sin Dante Weltino i ett under av genomsläpplighet. Det var tårar i ögonen mer än en gång under dagarna på läktaren!

Det rullar på med fler träningar vilket är väldigt kul och jag blir mer och mer trygg i det system jag har och vilken ridning jag vill se. Under två veckor har jag haft en underbar kundhäst som skulle hållas igång när matte hade semester. En stor SWB-valack som tävlat MsvB och gått Breeders som femåring. Dvs en riktig dressyrhäst haha. Otroligt roligt att rida en sån häst och känna att ridningen som jag fått in i kroppen på ponnierna funkade lika bra på jättehästen. Stora skillnaden är registret i gången och ffa växlarna i traven. Den gode Ove kunde det där med att länga på diagonalen och det är tamejtusan en känsla som går utanpå det mesta att bara kunna styra in på diagonalen, känna hur hästen säger "håll i dig! nu går tåget!" och så bara en svävar fram i ett exakt samma takt med hur mycket tryck som helst för att sen enkelt sätta ihop i en fin samlad trav när en når hörnet. Tusen tack Magda för förtroendet att rida din underbara häst!

Har även hunnit med en tävling med Burb och en elevs ponny som har den fula ovanan att lägga av helt inne på banan. Med Burb gick det egentligen bra. Men. I galoppen sög det för dagen mycket blöta underlaget tag i benen så orken tröt och jag valde att utgå. Fram tills dess låg vi på ca 65% vilket kändes bra ändå. Med den andra ponnyn red jag det fulaste, hemskaste program jag nånsin ridit då jag bokstavligen ponnysparkade honom runt. Usch, jag får skämsrysningar bara jag tänker på det... Runt och igenom hela programmet kom vi iaf och han kom inte undan vilket var hela poängen. Om ett par veckor ska jag starta båda igen. Burb ska gå LB3 och den andra ska gå LB3 ena dagen och LA3 andra dagen. Ska bli intressant att rida honom två dagar i rad på tävling och jag har lite nya upplägg för hur jag ska motivera honom framåt.

Burb känns överlag väldigt fin att rida nu! Vi har hittat en riktigt bra kontakt till bettet och hon har börjat skumma i munnen. Har tömkört lite och börjat leka lite mer med registret i traven annars handlar det som vanligt bara om grundarbete och ffa att stärka galoppen. Hon är så stor i sin galopp och har långa bakben, så den är inte helt lätt för henne. Hennes allra största fördel är sin härliga arbetsmoral och precis som med Barb blir jag alltid glad av att rida henne!

Appropå min lilla Brunböna så fick hon gå sin allra första promenad på nästan fyra månader igår! Tjugo minuter i regn och mörker var det en lycklig liten ponny som visade sin vilda sida, dvs att hon skakade på huvudet :D! Tanken är nu en mycket långsam igångsättning. Börjar med att handskritta i fyra veckor, första veckan 3 dagar, andra veckan 4 dagar, tredje veckan 5 dagar och fjärde veckan 6 dagar innan jag sitter upp på henne. Promenaderna börjar nu på 20 minuter och kommer öka tiden succesivt. Det känns lite läskigt ärligt talat att sätta igång henne, att inte veta exakt vad som var fel och därmed inte hur jag ska kunna förebygga att samma skada återkommer.

...och på ämnet projekt och rehab så blir det kanske ett nytt sådant till våren. Lite av ett drömprojekt som visserligen har rätt osäker utgång, men som jag likväl på alla sätt önskar att jag får möjligheten att ta tag i! Mer om det när det närmar sig :D!

Likes

Comments

I helgen skulle jag egentligen varit med på träningarna för Jeanna Högberg. Hade pass bokat till båda hästarna, men nu blev det förstås ingen träning för min egen del. Så jag har kollat på läktarplats istället och det är intet att förakta! En kan lära sig väldigt mycket bara på att titta och nu när jag själv har lite träningar är det supernyttigt att lyssna på någon som är så duktig som Jeanna i hur hon instruerar. Det jag absolut gillar med hennes sätt som tränare är att hon verkligen inte diskriminerar något ekipage! Hon anpassar träningen riktigt bra efter varje ryttares utgångspunkt och mål. Det spelar som heller ingen roll om en ryttare har en ponny, en hobbyhäst eller en av Sveriges bästa unghästar- a l l a får lika bra hjälp. Jag tror också att de allra flesta ryttarna lämnade träningen med en väldigt bra känsla i kroppen-och den känslan är värd så himla mycket att kunna rida vidare på!

Nästan lika roligt som när det går bra för en själv är när det går bra för ens vänner. Lina red sin fyraåriga Haven både igår och idag för Jeanna. Jag har stått mycket på marken och trimmat Lina och hennes energiknippe till häst. Det var väldigt roligt att få bekräftat att vi tänkt rätt med hästen, är på helt rätt spår och att det bara är att jobba vidare. Dessutom har Lina ridit helt fantastiskt båda dagarna och hästen svarat och gått så himla bra! Det är löjligt kanske, men det är så otroligt tillfredställande att se när ens tänk fungerar i praktiken!

Som en ganska självkritisk person fastnar jag ofta i tvivel på mig själv och vad jag vill åstadkomma. Men dessa två dagarna har gett mig en liten boost att jag är på rätt väg. Som tränare vill jag nog lite för mycket och ska ta vara på de mindre framstegen än mer och inte kräva för mycket. Samtidigt kommer jag aldrig att överge mitt sätt att se på grundridning som just grunden till allt. Hästen ska svara på skänkeln framåt och den ska svara tillbaka utan att ryttaren behöver dra i den och överlag ska ryttaren rida med en mjuk stilla hand som inte rattar runt. Dessa tre grundkriterier kommer jag tjata om i oändlighet. Det gör mig säkert till en rätt tråkig och tjatig tränare, men jag vet att det ger resultat! Kanske inte på ett pass eller ens på tio pass, men när det väl sitter då blir ridningen rolig på riktigt!

Likes

Comments

Börjar med de goda nyheterna och det är att Burb är helt fräsch och såg riktigt fin ut! Så himla kul! Nu kommer jag fortsätta igångsättningen med att lägga in lite trav nästa vecka, galopp veckan efter, och till slut pass på banan veckan därefter. Är anmäld till tävling 10 september och hinner jag bara rida ett par pass på banan blir det troligen start där.

Men så var det Barbies tur. Hon ÄR bättre. Ohalt initialt, ohalt på lina, små bp-reaktioner de första stegen sen ren. Så även om veterinären tyckte att jag skulle kunna skritta henne så ville jag vila henne åtminstone en månad till. Vilket vi även kom fram till var lika bra eftersom beninflammationer som inte får läka ut kan ge riktigt dåliga konsekvenser. Veterinären blev nyfiken på hennes röntgenbilder från Brunmåla så jag mailade dom och vi satte oss för att kolla på dom. Jag fick aldrig en genomgång kring fynden på Brunmåla som jag fått på andra kliniker. Vilket jag inte brytt mig om eftersom jag kände mig helt trygg i diagnosen jag fick där.

Men eftersom inget nånsin ska vara enkelt med mina hästar så såg ju hemmaveterinären inte några beninflammationer utan en mycket märklig (och stor!) förändring på hovbrosket. Den sitter på samma ställe som en hovbroskförbening, men en hovbroskförbening växer uppåt och är dessutom ytterst sällan ett problem för hästen. Barbies förändring växer utåt sidan, vilket innebär att den troligen kommer väldigt nära nåt av alla ligament som finns jus i det området. Hemmaveterinären gjorde sin master på just hovbroskförbeningar och kunde verkligen förklara superbra hur de såg ut mm mm.

Så nu då? Ja det är ju den stora frågan. Vi diskuterade MR för att kunna göra en klarare diagnos och se hur pass ligamenten är påverkade. Å andra sidan ÄR hon ju bättre och OM det är ligamentpåverkan botar inte MR något utan prognosen är den samma-mer vila och håll en tumme när du sätter igång typ. Det finns ingen möjlighet att operera så det finns verkligen inget att göra om hon inte skulle hålla. Just nu har jag tillförsikt och har hyfsat gott hopp eftersom hon faktiskt är så mycket bättre. Jag vet att hästar faktiskt kan komma tillbaka från rätt ordentliga ligamentskador även om det är en osäker prognos, det som talar mot det för oss är ju om den här förändringen ligger och skaver på ett ligament. Sen är det omöjligt att vet när den här förändringen uppkommit. Veterinären säger att det uteslutande är ett trauma som orsakat den och att hon borde varit väldigt halt då. Men det har hon aldrig varit hos mig. Så vem vet, detta är kanske ett jättegammal grej där hon slagit på sig igen och aktiverat eländet. Omöjligt att veta och inget blir bättre av mina gissingar. Det enda som väl går att göra är att vänta och se.

Likes

Comments

Nu börjar det kännas lite som om vindarna är på väg att vända. Burb travade kanonfint på linan igår så i veckan blir det uppsutten skritt. Liksom Yey! Jag får sitta på en av mina hästar igen :D! På fredag tar jag med mig båda in till kliniken och förhoppningen är förstås att Burb är helt hundra och att Barb är ren på böjprov nu. Barb kommer få en riktigt långsam igångsättning. Tänkte först handskritta två veckor och sen skritta uppsuttet två veckor innan jag eventuellt checkar henne igen innan jag börjar med de andra gångarterna. Längtar som en tok efter att rida henne!

I början av september får jag dock annan häst att rida på i ett par veckor! Min allra första kundhäst som ska ridas när matte är på semester. Har fått lösa det lite provisoriskt med stallplats eftersom stall är lite oklart nu. Håller tummen att det ska blir så bra som jag hoppas framöver. Det är tufft nog att våga ta steget och satsa lite och jag vet att jag kan göra det här med att utbilda ponnier riktigt bra!

Det är inte bara mitt hästliv som utvecklas och går framåt, även tävlingsreglementet ska förbättras och utvecklas. Fram till imorgon kan alla skicka in sina förslag till förändringar. Det jag vill ha ändrat är;

* ett alternativt kavajkrav på lokal tävling. Dels för att göra det lite enklare att komma ut och tävla utan att behöva köpa kavaj och dels för att det rent praktiskt hade varit skonare att tex rida i en sval skjorta på sommaren eller en tjockare (men figurnära) tröja på vintern.

* att bettlösa alternativ utan hävstång ska tillåtas. Kanske i en egen avdelning, eller liknande.

* att antalet starter/år begränsas, olika för olika nivåer-fler på lägre nivå med färre på högre. Att femåringar bara får göra en start/dag.

*att lättridning blir tillåtet i LC-LB.

Sen finns det diverse förslag på utformning kring vuxna på ponny. Det blir allt vanligare och det pratas om egna klasser för de vuxna ponnyekipagen och det görs bla två testtävlingar med dessa särskilda klasser. Jag är skeptisk för jag ser inte behovet alls. Jag om nån som vuxen ponnyryttare borde göra det kan jag tycka? Dels har jag aldrig nånsin känt mig nerbedömd på mina ponnier och dels så känner jag att om jag bara får tävla bland andra ponnier kommer resutaten vi gör nervärderas för "då är det bara bland andra ponnier". Mina resultat på ponny bland stora hästar är värda mer eftersom de är just bland stora hästar. Ska bli rätt intressant hur det blir med det.

Likes

Comments

​I torsdags åkte jag och Lina ner söderöver för att hämta hem Barb. Även om jag vet att hon haft det bra nere på Holmtebo kändes det så otroligt skönt att få hem henne igen! Vi passade på att kolla på fölen och de var ju bara så fina! Inte utan att en alltid blir sugen på att köpa en liten för att se vad för stjärnskott det kan bli. Naturligtvis var det en liten dam e Darcy som charmade mig dessutom ;). 

På fredagen fick hon direkt nya skor och hon var så nöjd med uppmärksamheten och njöt i fulla drag. Tycker även att hon verkar känna sig fräschare. När jag släppte ut första morgonen hemma så ignorerade hon tom med maten först och drog en brall, har nog aldrig hänt förr :D! När vi kollade henne efter skoningen (en bra hovis kollar alltid hästen i rörelse!) så rörde hon sig villigt även i trav. Det har hon inte gjort alls under utredningarna. Har verkligen fått släpa henne med mig och jaga henne på linan. Känns skönt att hon visar sig på bättringsvägen!

Burban ser också mycket bättre ut! På hemgångsrådet stod det att hon direkt fick börja handpromenera, men jag har låtit henne vila några dagar extra och började promenera igår. Idag kollade jag henne på lina efter ca 45 minuters promenad. Det är möjlgen lite tveksamhet kvar i höger varv, men annars ser hon väldigt fin ut! Hon känns även hon piggare att gå med vilket torde vara ett gott tecken. Hon får fortsätta med handpromenaderna nästa vecka också, sen skrittar jag en vecka uppsuttet innan vi åker in på återbesök. Tänkte ta med mig Barb på det besöket också för att kolla henne. Vill gärna kunna börja promenera henne iaf eftersom rädslan för fången och att hon ska bli för tjock hela tiden gnager lite i mig.

Om en nu ska leta fördelar med att båda hästarna inte är varken ridbara eller tävlingsbara är att jag har tid att ta tag i domeriet. Så idag har jag varit bisittare och kollat på LB3 och LA3. Dagens stora tips till alla er som tävlar-rid bra vägar och lär er programmet så det sitter i ryggraden! Massor av poäng slarvades bort i vägarna idag och det är så otroligt synd. Domare vill inget hellre än att kunna sätta bra poäng på er-men det går ju inte om volterna är för små/stora, om halten inte är på rätt ställe eller om du gör uppridningen sidan om medellinjen!

Likes

Comments

Idag var Burb på kliniken och det var oerhört skönt att ha tid direkt på morgonen. Natten var bokstavligen en mardröm och jag fick kanske en timmes sömn totalt. Är nästan lite läskigt hur mycket hästarnas mående påverkar mitt mående. Inte helt hälsosamt, men men det är som det är. Jag var ändå ganska lugn med att det åtminstone inte skulle vara så allvarligt med Burb, det är väl snarare kombinationen av att det är mycket på en gång med båda hästarna skadade och de senaste två åren där det just vid denna tiden har gått åt pipsvängen. 2015 togs Juno bort just vid den här tidpunkten och förra året var det beskedet att Indra inte skulle fungera att satsa vidare med.

Tack och lov gick det bra idag! Som jag anade blev diagnosen att hon har hittat på något i hagen och vrickat/sträckt sig. Hältan i vänster fram fanns förstås kvar men dels försvann den mer och mer och det var knappt en grad kvar när den var som värst. Hon böjdes igenom högt och lågt runt om och på vf fanns det en låg reaktion. Så kanske var det en vrickning. Det fanns även små små reaktioner högt och lågt vänster bak. Eftersom hon har fått en ny färsk muskelskada just vänster bak misstänker jag nästan att hon kanske gått omkull i hagen dagen då hon var ensam när jag körde ner med Barb till Brunmåla. Det regnade och var halt och det känns som en stor sannolikhet att det är då detta har hänt. Så nu blir det några veckors vila, en kur Metacam och nästa vecka får hon iaf börja handpromeneras.

På torsdag är det dags för roadtrip igen för då far jag ner till Holmtebo och hämtar Barbie. Hon har inte velat komma i brunst alls och svarade heller inte på pg-spruta. Så chansningen med betäckning gick tyvärr inte hem, men det var kanske en mening med det tänker jag. Nu blir det mer vila för henne, kommer åka och checka henne i mitten av september-då har hon vilat 3.5 månad. Red sista gången på tävlingen 26/5. Sen blir det en långsam igångsättning för att förhoppningsvis komma ut på tävlingsbanan igen till våren. I år ser vi ut att vara kvalade till finalen i MsvC-cupen på Strömsholm men det smög ju sig. Får ha det som mål nästa år och då hoppas att finalen går i kür-det hade varit himla skoj! Oavsett så längtar jag efter att få hem min lilla brunböna!


Likes

Comments