Nu börjar det kännas lite som om vindarna är på väg att vända. Burb travade kanonfint på linan igår så i veckan blir det uppsutten skritt. Liksom Yey! Jag får sitta på en av mina hästar igen :D! På fredag tar jag med mig båda in till kliniken och förhoppningen är förstås att Burb är helt hundra och att Barb är ren på böjprov nu. Barb kommer få en riktigt långsam igångsättning. Tänkte först handskritta två veckor och sen skritta uppsuttet två veckor innan jag eventuellt checkar henne igen innan jag börjar med de andra gångarterna. Längtar som en tok efter att rida henne!

I början av september får jag dock annan häst att rida på i ett par veckor! Min allra första kundhäst som ska ridas när matte är på semester. Har fått lösa det lite provisoriskt med stallplats eftersom stall är lite oklart nu. Håller tummen att det ska blir så bra som jag hoppas framöver. Det är tufft nog att våga ta steget och satsa lite och jag vet att jag kan göra det här med att utbilda ponnier riktigt bra!

Det är inte bara mitt hästliv som utvecklas och går framåt, även tävlingsreglementet ska förbättras och utvecklas. Fram till imorgon kan alla skicka in sina förslag till förändringar. Det jag vill ha ändrat är;

* ett alternativt kavajkrav på lokal tävling. Dels för att göra det lite enklare att komma ut och tävla utan att behöva köpa kavaj och dels för att det rent praktiskt hade varit skonare att tex rida i en sval skjorta på sommaren eller en tjockare (men figurnära) tröja på vintern.

* att bettlösa alternativ utan hävstång ska tillåtas. Kanske i en egen avdelning, eller liknande.

* att antalet starter/år begränsas, olika för olika nivåer-fler på lägre nivå med färre på högre. Att femåringar bara får göra en start/dag.

*att lättridning blir tillåtet i LC-LB.

Sen finns det diverse förslag på utformning kring vuxna på ponny. Det blir allt vanligare och det pratas om egna klasser för de vuxna ponnyekipagen och det görs bla två testtävlingar med dessa särskilda klasser. Jag är skeptisk för jag ser inte behovet alls. Jag om nån som vuxen ponnyryttare borde göra det kan jag tycka? Dels har jag aldrig nånsin känt mig nerbedömd på mina ponnier och dels så känner jag att om jag bara får tävla bland andra ponnier kommer resutaten vi gör nervärderas för "då är det bara bland andra ponnier". Mina resultat på ponny bland stora hästar är värda mer eftersom de är just bland stora hästar. Ska bli rätt intressant hur det blir med det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

​I torsdags åkte jag och Lina ner söderöver för att hämta hem Barb. Även om jag vet att hon haft det bra nere på Holmtebo kändes det så otroligt skönt att få hem henne igen! Vi passade på att kolla på fölen och de var ju bara så fina! Inte utan att en alltid blir sugen på att köpa en liten för att se vad för stjärnskott det kan bli. Naturligtvis var det en liten dam e Darcy som charmade mig dessutom ;). 

På fredagen fick hon direkt nya skor och hon var så nöjd med uppmärksamheten och njöt i fulla drag. Tycker även att hon verkar känna sig fräschare. När jag släppte ut första morgonen hemma så ignorerade hon tom med maten först och drog en brall, har nog aldrig hänt förr :D! När vi kollade henne efter skoningen (en bra hovis kollar alltid hästen i rörelse!) så rörde hon sig villigt även i trav. Det har hon inte gjort alls under utredningarna. Har verkligen fått släpa henne med mig och jaga henne på linan. Känns skönt att hon visar sig på bättringsvägen!

Burban ser också mycket bättre ut! På hemgångsrådet stod det att hon direkt fick börja handpromenera, men jag har låtit henne vila några dagar extra och började promenera igår. Idag kollade jag henne på lina efter ca 45 minuters promenad. Det är möjlgen lite tveksamhet kvar i höger varv, men annars ser hon väldigt fin ut! Hon känns även hon piggare att gå med vilket torde vara ett gott tecken. Hon får fortsätta med handpromenaderna nästa vecka också, sen skrittar jag en vecka uppsuttet innan vi åker in på återbesök. Tänkte ta med mig Barb på det besöket också för att kolla henne. Vill gärna kunna börja promenera henne iaf eftersom rädslan för fången och att hon ska bli för tjock hela tiden gnager lite i mig.

Om en nu ska leta fördelar med att båda hästarna inte är varken ridbara eller tävlingsbara är att jag har tid att ta tag i domeriet. Så idag har jag varit bisittare och kollat på LB3 och LA3. Dagens stora tips till alla er som tävlar-rid bra vägar och lär er programmet så det sitter i ryggraden! Massor av poäng slarvades bort i vägarna idag och det är så otroligt synd. Domare vill inget hellre än att kunna sätta bra poäng på er-men det går ju inte om volterna är för små/stora, om halten inte är på rätt ställe eller om du gör uppridningen sidan om medellinjen!

Likes

Comments

Idag var Burb på kliniken och det var oerhört skönt att ha tid direkt på morgonen. Natten var bokstavligen en mardröm och jag fick kanske en timmes sömn totalt. Är nästan lite läskigt hur mycket hästarnas mående påverkar mitt mående. Inte helt hälsosamt, men men det är som det är. Jag var ändå ganska lugn med att det åtminstone inte skulle vara så allvarligt med Burb, det är väl snarare kombinationen av att det är mycket på en gång med båda hästarna skadade och de senaste två åren där det just vid denna tiden har gått åt pipsvängen. 2015 togs Juno bort just vid den här tidpunkten och förra året var det beskedet att Indra inte skulle fungera att satsa vidare med.

Tack och lov gick det bra idag! Som jag anade blev diagnosen att hon har hittat på något i hagen och vrickat/sträckt sig. Hältan i vänster fram fanns förstås kvar men dels försvann den mer och mer och det var knappt en grad kvar när den var som värst. Hon böjdes igenom högt och lågt runt om och på vf fanns det en låg reaktion. Så kanske var det en vrickning. Det fanns även små små reaktioner högt och lågt vänster bak. Eftersom hon har fått en ny färsk muskelskada just vänster bak misstänker jag nästan att hon kanske gått omkull i hagen dagen då hon var ensam när jag körde ner med Barb till Brunmåla. Det regnade och var halt och det känns som en stor sannolikhet att det är då detta har hänt. Så nu blir det några veckors vila, en kur Metacam och nästa vecka får hon iaf börja handpromeneras.

På torsdag är det dags för roadtrip igen för då far jag ner till Holmtebo och hämtar Barbie. Hon har inte velat komma i brunst alls och svarade heller inte på pg-spruta. Så chansningen med betäckning gick tyvärr inte hem, men det var kanske en mening med det tänker jag. Nu blir det mer vila för henne, kommer åka och checka henne i mitten av september-då har hon vilat 3.5 månad. Red sista gången på tävlingen 26/5. Sen blir det en långsam igångsättning för att förhoppningsvis komma ut på tävlingsbanan igen till våren. I år ser vi ut att vara kvalade till finalen i MsvC-cupen på Strömsholm men det smög ju sig. Får ha det som mål nästa år och då hoppas att finalen går i kür-det hade varit himla skoj! Oavsett så längtar jag efter att få hem min lilla brunböna!


Likes

Comments

Kan inte riktigt påstå att det går bra nu. Barb är kvar nere på Holmtebo och vägrar envist att brunsta. På måndag ska hon kollas med ultraljud igen för att se om det finns några ägg på gång och med det en brunst. Jag tvivlar starkt och kommer med all sannolikhet hämta hem henne nästa vecka. Det var en chansning att köra till hingst så här sent på säsongen, men att hon inte ens skulle brunsta hade jag inte riktigt räknat med.

Som grädde på moset är Burb halt. En vecka efter tävlingen kände jag att bjudningen tog slut helt. Lät henne vila lite och har sen mest ridit lugna turer i skogen. Hon har fått en grop i sora lårmuskeln vänster bak så trodde att det möjligen var en sträckning som spökade. Eftersom jag är nojig (med all rätt uppenbarligen) kollade jag henne på lina i måndags eftersom vi egentligen skulle tävlat i onsdags. Jo då, tant var halt. Tyckte att det var vänster fram men jag är inte särskilt bra på att se vilket ben som spökar. Det som förbryllade mig var att hon värmde ur så gott som helt. Bokade kliniktid direkt och vi ska dit kl 8 måndagmorgon.

Tack och lov kunde jag under tisdag och onsdag helt släppa hältan när jag hade fullt upp med att vara tävlingsledare på premiären av våra kvällstävlingar. Lyckades göra två missar, men tack och lov gick de att rätta till och blev väl inga större katastrofer. Med tävlingsarrangerandet måste en dessutom göra lite misstag för att kunna lära sig. Lite som med allt annat. Vi hade ca 50 starter per kväll både på ponny och häst vilket jag är väldigt nöjd med!

Hann se en hel del starter och de utmärkande felen folk gör (där de tappar mycket poäng!) är att hästarna är alldeles för mycket bakom lod och ryttarna har fula händer. Det var tyvärr de vanligaste felen på både ponnier och hästar. Ett ekipage utmärkte sig mycket positivt och det var en tjej med en godkänd knabstruperhingst. Blev mycket förtjust i den hästen! Väldigt snygg typ med underbar front, alldeles lagom gångarter med fin kvalité som kommer att gå att utveckla ännu mer och så en käck färg på det. Men det som var utmärkande var att hästen reds i en riktigt fin form. Jag fotade den under LAn och jag fick inte en enda dålig bild där hästen var ful i formen. Den var lite öppen ibland men det är alla gånger att föredra än att de hamnar för mycket bakom. Konsekvent stängd mun och lätt skum runt bettet. Så himla kul att se!

Hursomhelst blev det torsdag och jag ville kolla Burb igen och filma hur hon rör sig. Hon var sämre. De första stegen fram i trav är hon dryga tre grader halt-dvs riktigt riktigt halt. Efter en fjärdedels varv lättar det av aningen och sen blir hon bättre och bättre även om det fortfarande består en hälta. Eftersom hon verkade värma ur såpass linade jag henne i ca 5 minuter och på slutet är hältan en dryg halv grad, dvs en mycket stor förbättrning från de första stegen. Att säga att jag grubblar och inte kan sluta tänka på vad som är fel är att uttrycka det milt. Jag vet att det finns en liten hovbensförändring i just vf och det kan hända att belastningen med träning blivit för mycket. Det känns bara så konstigt att det kommit så plötsligt med en så enormt stor reaktion. Hade kunnat tänka mig att det skulle smyga på lite mer. Men vem vet.

Är som ganska brydd över att hon värmer ur.. En skelettförändring borde inte värma ur, men det kanske den gör? Ja ja, här har vi filmen-känner ni för att leka gissningsleken "varför är hästen halt" så kör på! Imorgon kommer min eminenta hovslagare Jessica ut för att kolla igenom hoven så att vi kan utesluta en envis hovböld iaf. Känns osannolikt å hon är snustorr och kall i alla ben. Finns inte en galla nånstans mer än aningen pyttelite i kotsenskidorna runtom.

https://www.youtube.com/watch?v=zNP02byQMLU&t=26s

Hon har livit så himla fin i kroppen nu! Men den där bristningen i lårmuskeln syns tydligt på bilden också.

Så här såg ut hon ut 23e maj, så nog har det hänt en hel del med henne!

Likes

Comments

Det är uppenbarligen lite av en kris med dressyrtävlandet i vårt land. Antalet startande minskar stadigt. Det verkar ha slagit störst på ponnytävlingarna vilket verkligen är tråkigt eftersom ponnyryttarna är sportens framtid. Det diskuteras flitigt ändå upp till förbundsnivå hur det ska lockas fler starter till tävling. Men ffa diskuteras det i sociala medier.

Det som gör att folk verkar tröttna på att tävla är att de inte vinner rosetter. Det funderas flitigt på hur de ska vinna rosetter och allt verkar gå ut på att få bort de som ligger före i resultatlistan. Mycket prat om uppklassning och förslag på att de som ridit på över 70% för många gånger ska tvingas upp i klasserna. Själv blir jag rätt irriterad på just den här delen av diskussionen. A l l a kan rida på 70% i LC-LA om de rider fina vägar, sitter fint i sadeln och har en lösgjord häst. Problemet ligger inte i att alla andra rider "för bra" utan att Du rider för dåligt. Skyll i n t e på Din hästs begränsade gångarter eller på att domaren bara ser "fladdrande framben" utan träna mer och rid bättre! Jag blir irriterad av bristen på självinsikt i den här frågan.

Nog för att mina ponnier inte rör sig dåligt, men de är inga supermovers. Ändå plockar vi mycket rosetter i lätt klass och det på bra procent. Jag vet att folk gärna kommer dragandes med att det är för att jag tävlar i "Norrland". Men vi har startat även för skånska domare här uppe, vi har startat för min domarutbildare Susanne Rudholm som även dömer Falsterbo, vi har startat för GP-domare Anna-Britta Odén och får ändå samma bedömning som för våra norrländska domare! Enda starten jag och Barb gjort längre söderut, nere i Norrköping på connemara-SM är fortfarande den högst bedömda klassen motsvarande MsvC vi ridit (LAP1). Så det argumentet håller inte.

Med det sagt så betyder det inte att det inte finns en hel massa vi arrangörer kan göra för att locka fler till tävlingsbanan. Det har pratats om att det måste bli billigare att starta och att överdomarkravet borde slopas. Nepp, det tycker jag inte. ÖD behövs och jag vill tex se mer rutinmässiga utrustningskontroller även på lägre nivåer. Däremot så kan vi arrangörer göra så att det känns värt pengarna! Vi måste verkligen bli bättre på att jaga sponsorer tex. Ett par tusenlappar från ett lokalt företag är inte så mycket pengar för dom, men kan betyda extrafina priser för oss! Vi är ofta insnöade på att det ska vara hästprylar, men handen på hjärtat är många rätt less på den där trötta grimman från Hööks eller det där schabraket för halva priset. Gladast har jag varit för kakorna jag fick senast och när jag fick 500gr choklad :D. Presenkort på träningar har vissa klubbar och även om det kan vara svårt om en åkt långt för tävlingen så gillar jag det verkligen. I Mittsvenska har klubbarna också börjat en liten tävlan om vem som har mest fancy rosetter. Det har varit många årsjubileum och med det har det lagt lite extra krut på stora rosetter och långa band vilket helt klart är en uppskattad krydda!

Men allt handlar förstås inte om priserna, det måste finnas ryttare på tävlingen som ska vilja tävla om dem också. I år har vi med våra tävlingar provat lite nytt. Dels har vi börjat med Clear Round i LC med hänvisning att folk vill kunna vinna rosetter och rosettgränsen är satt till 60%. På ponny är intresset hyfsat stort men på häst väldigt svalt. Vilket jag ärligt talat finner lite konstigt. För i alla diskussioner efterlyses just LC-programmen även för häst. Kanske är det programmens utformning som gör att intresset är svalt? LC-programmen är ganska orytmiska att rida och möjligen lite "otympliga" att lotsa runt en stor häst i. Något som däremot varit mycket populärt är att vi som klass i klassen (hos oss i LB1) har en partävling där ekipage kan rida tillsammans oavsett klubbtillhörighet. Detta har blivit mycket populärt bland ponnyekipagen!

Nästa grej vi gjort är att vi varit lite kreativa med vilka program vi väljer. Som tidigare nämnt har vi LC även på stor häst vilket är relativt ovanligt i Mittsvenska. Vi kör även LB1 (kort bana) även på stor häst. Men vi ser tydligt att storhästekipagen helst rider LB2 som går på lång bana. På ponny har vi gjort tvärtom och lagt in program på lång bana. LB2 var inte särskilt populärt, men LA3 har lockat en hel del starter. Det är ofta LA1 på ponny och sedan ett abrupt klasshopp upp till LAP1 som är betydligt mycket svårare. När de sen ska rida FEL-programmen som är än svårare har de aldrig ens fått chansen att rida på lång bana. Är väldigt roligt att se att ekipagen verkligen tar den chansen hos oss.

Nästa år vill jag vara ännu mer kreativ med vilka program vi väljer. Dock är det verkligen dags för förbundet att inventera sina program. Det finna tex två LC-progra-båda på kort bana. Det borde finnas ett även på lång bana-och kanske med en touch av ryttartest i bedömningen. LB-programmen gillar jag, men att ta bort LB0 var kanske lite dumt. Nu finns enbart ett på kort bana och två på lång bana. LA-programmen är bra fördelade med två på kort bana och två på lång. Men LA2 hade kunnat användas mer och LA4 hade kunnat bli mer ridvänligt. På ponny finns ett riktigt trevligt LA-program men bara namnet avskräcker "Lagtävlansprogram för ponnyallsvenskan" (eller nåt sånt-lång är det det iaf). I MsvC finns bara två program och de har funnits i tids evighet. i MsvB finns det tillsammans med FEI-programmen åtta (8)! olika program. I vissa fall behöv mer spridning med antalet program/klass och även mjukare övergångar mellan klassernas svårigheter.

Arrangörer måste också kolla på hur anda arrangörer jobbar för att locka starter. I helgen har Lilla Edet i Göteborg sitt enorma dressyrmeeting. I fem dagar har de tävlngar från LC och till GP. De har nästan 150 starter alla dagar utom sista då de "bara" har dryga 80. Deras vinnande koncept är (förutom mycket välorganiserade tävlingar) fem olika cuper med otroligt fina priser. Cuper och kombinationspris är något jag tror mycket på. Det lockar ryttarna att starta nån klass mer än vad de tänkt vilket såklart ökar intäkterna.

Likes

Comments

Om en är dressyrentusiast är det helt omöjligt att undgå alla diskussioner om formen på hästarna. Med form menar jag då vad som händer framför sadeln, mer bestämt-med nosen. För om du, Guds nåde, fångas på bild ridandes på en häst bakom lod är du en djurplågare och tydligen öppet mål för för lodplanstalibanerna att hatas på. Eller ja om du är kändis då förstås. Jag tycker att diskussionen om dressyrhästars välfärd och förstås dressyrhästarnas form är bra! Det måste finnas en debatt och diskussion för att föra sporten framåt!

Men det handlar också väldigt mycket om hur debatten förs. I det läget vi befinner oss nu med ett läger där uthänging av ryttare som enligt detta läger rider fel och är direkta djurplågare känns det som om debatten egentligen är obefintlig. För det är ingen debatt. Det finns inga konstruktiva förslag på hur sporten ska förbättras. Det enda som kommer ur dessa uthängningar är hat. För det är verkligen horribla kommentarer en kan läsa i samband med uthängningar och senast i dagarna när Epona olovligen streamade från Falsterbos framridning. Det här hatet tjänar ingen på, eller jo möjligen de som vill ha lite uppmärksamhet och känner att de får nån form av patos för att deras åsikt får en svans av medhåll. Eftersom jag, som vanligt, inte klarar av att hålla mig ens virtuellt tyst hoppar jag in i debatten här och var. Sällan orkar jag fullfölja eftersom de med annan åsikt gärna byter ämne när de får direkta frågor och det blir faktiskt helt omöjligt att diskutera sakfrågor när motparten byter ämne.

Så hur ser min ståndpunkt ut angående form? Naturligtvis ska nosen vara i lodplan och hästen ska vara uppe och framme i formen. Det är målbilden av en tävlingsform. Men alla som har utbildat häst vet att det då rakt inte är att sitta upp på den nya unga hästen och sen kommer utbildningsskalan av sig själv. Hade det varit så enkelt hade alla kunnat utbilda hästar. När en börjar rida en treåring är det de första stegen på utbildningsskalan som är viktiga-takt och lösgjordhet. Med takten och lösgjordheten kommer kontakten-och med kontakten kommer alltså det här stödet i handen som det pratas om när hästen suger tag i bettet och söker sig framåt nedåt med näsan framme. Det är dock rätt olika från häst till häst innan de hittar sin balans i kroppen, blir på plats framför skänkeln och kan komma till den där eftersträvansvärda kontakten. Alla som suttit på en tre-fyraåring vet hur vingligt och slingrigt det kan vara. Lägg då till att dagens dressyrhästar ofta är väldigt stora, har extremt mycket gång och är naturligt födda "på tygeln". Det gör de än mer benägna att mest vika in nosen och skyffla på framåt då de ofta har en massa naturlig bjudning och tryck. Att tro det är enkelt att komma upp på de där hästarna och direkt få till kontakten är lite fel ute.

Det är här i den senaste uthängningen av en väldigt ödmjuk och duktig unghästryttare som kunskapen/erfarenheten brister hos lodplanstalibanerna. Det gör också att diskussionen blir extremt frustrerande, i synnerhet när en vet att den uthängda ryttaren tränar just för en gammal tysk beridarmästare där utbildningsskalan följs till punkt och pricka. Det blir än mer frustrerande när kortet "att en inte får kritisera om en inte rider svår klass själv" dras fram. För det är minsann inte sant! Självklart måste alla få kritisera, diskutera och vara med i diskussioner som faktiskt handlar om hästars välfärd. Men det hjälper naturligtvis ens trovärdighet om en har lite mer erfarenhet än att en har ridit sin kallblodstravare i skogen hela livet. Om en har suttit på en mjuk genomarbetad häst så bör en vara mycket medveten om att formen ibland hamnar bakom.-helt utan tvång bara för att hästen är så mjuk i kroppen.

Med mina hästar har det i början av deras utbildning varit svårt att just hitta kontakten och att få fram nosen. Det är inget jag gjort en särskilt stor grej av mer än att jag konsekvent lyft fram och jobbat på att få hästen framför mina hjälper, Men självklart kommer perioder där det inte ser så bra ut. Om vi alltid skulle segla runt i det som ser bra ut sker ingen utveckling, det måste få bli lite svaj på formen och kännas lite hejsan svejsan i perioder. Om vi ska ha en hets om att a l l a ridpass ska se och kännas perfekta kommer ingen vilja fortsätta rida. Det är troligen med den pressen det också skapas en vilja att hitta genvägarna för att få det att SE fint ut. Handen på hjärtat så tvivlar jag starkt på att lodplanstalibarnerna heller sitter och rider sina hästar i perfekt form på vartenda eviga dag.

Här är lite bilder på Barbies utveckling av formen. Kan säga att hon är inte svår att rida bakom eller böja och bända hur jag än vill helt utan motstånd. Hon är som smör att rida.


2012


2013


2014


2015

Min poäng är att det går inte begära att allt är perfekt hela tiden och vi måste faktiskt både acceptera det och ffa allt måste vi bli snällare mot varandra! Om du har lite överseende med någon annans brister (så länge det inte är elak ridning) så har förhoppningsvis den andra parten överseende med dina brister också. För tro aldrig för en sekund att du är perfekt och gör alla rätt., för det är det då ingen som gör. Ibland blir det fel och då får en göra om och göra rätt.

Ställ dig även frågan vad Du kan göra för att förbättra dressyren. Vad kan du göra i din roll som ryttare/entusiast/debattör på nätet för att inspirera till hästvänlig och bättre ridning? För min del så känner jag absolut ett eget ansvar, för alla kan göra något. Jag tävlar och jag vill alltid visa upp en mjuk ridning. Med tanke på hur kommentarerna på mina protokoll ser ut så lyckas jag för det mesta med det också. Med mitt hästval vill jag även visa att en inte behöver en massa pengar för att plocka rosetter, det är bra ridning som krävs. Mitt val och mål att bli domare ligger också i linje med att jag vill kunna premiera god och mjuk ridning. När jag har varit bisittare måste jag verkligen framhålla att domarna ÄR väldigt tuffa mot fula hjälper, bryska händer och hästar kraftigt bakom lod. Jag debatterar för att öd-kravet ska vara kvar då jag tyvärr har flera exempel på hur denne behövs för att kontrollera framridningen. Och ffa så säger jag ifrån om jag ser ful ridning! Jag accepterar inte att se hästar ridas illa och då tar jag bladet från munnen även om det som senast gav ganska stora konsekvenser för min egen del. Med min blogg hoppas jag också kunna inspirera till god ridning, en mjuk ridning på hästens villkor som är varierad och rolig för båda parter.

Det är vad jag gör, vad gör du?

Likes

Comments

För att börja i rätt ordning så var jag och Burb på tävling i lördags. LB1 var dagens program och jag såg fram emot att rida på kort bana och med snällare linje för galoppfattningarna än i LB2. Hon kändes superfin på framridningen, tom bättre är på Färsta där hon också var väldigt bra. Skillnaden var att hon nu var ännu snabbare för skänkeln och jag kan komma mer till ridning istället för att bara lotsa runt henne. Alla fattningar satt utan spänning dessutom.

Inne på banan kom förstås spänningarna krypande men jag känner hur hon faktiskt börjar lita mer på mig. Hon spanade lite på blomdekorationerna och att domaren satt i transport och tryckte därmed mot innerskänkeln. Men det gick att dölja hyfsat. Galoppfattningarna blev lite spända men hon gjorde dom rätt och fint, och formen var betydligt bättre uppe och framme än sist. Var så himla nöjd med henne och när jag vände upp för avslutningshälsningen tänkte jag "vilket kort program detta är". Hmm, jo det blev ju förstås kort för att jag glömde hela sista travdelen :D! Så fick rida om den där sista svängen och Burb gjorde det hur fint som helst!

Var väl lite irriterad på mig själv för felridningen, -2 poäng kan göra all skillnad om en vill bli placerad. Men trots det red vi ihop 66,4% och knep en tredjeplats! Jag är så jäklarns glad över hur fint hon har utvecklats den här tiden, i vintras tvivlade jag starkt på att hon skulle vara tävlingsklar nu. Nu känner jag att hon måste ut mer för att kunna släppa de sista spänningarna inne på banan och månaden framöver blir det mycket ut och åka! Hemmatävlingar först 26/7 då startar vi LB1 igen, helgen 5-6/8 blir det LB2 och LB3, 12/8 åker vi till min favvoplats Jättendal och rider LB2. Sen får Burb gå Jeannaträning 19-20/8. Därefter förtjänar hon gott en veckas vila och så blir det startfälttävlan 9/9! Så en rätt intensiv period väntar och jag tror det blir nyttigt för henne.


Tycker verkligen om den här bildserien! Jag lyfter upp formen (och lägger på skänkel), hon kommer upp och fram, och stannar sen i en väldigt trevlig form och får beröm genom att jag kan bli passiv och släppa skänkeln :). Mer om det här med form kommer i ett ett annat inlägg!


Världens bästa man som agerade hästskötare <3!

Ja och så var det då dags för Barbs resa ner till Brunmåla. Dagen innan fick hon bada vilket hon tackade med att rulla sig rejält i leran dagen efter... Efter sanering kom vi till slut i väg en sidådär två timmar efter tidsplaneringen. Men det gjorde inte så mycket eftersom jag körde kvällen innan och tiden var 8 på morgonen. Fyra timmar efter avfärd sa Google Maps att jag var framme. Det var jag inte. Jag var mitt i mörk skog. Men men, Maps fick ett nytt försök och då kom jag rätt. Men då var stora grindarna till kliniken stängda! Tack och lov var det en lite glipa öppen som ponnyn och jag kunde slinka igenom. Installerade henne i en utebox och jag bäddade upp i baksätet och sov ett par timmar i bilen.

Veterinärbesöket kändes så himla lugnt och tryggt. Jag var ensam med veterinären och hon ingav verkligen känslan av att hon minsann kan sin skit riktigt bra. Vi sprang lite på löpargången. Cosima (veterinären) böjde henne själv runt om, och jag gillade verkligen att det var "mjuk" böjning. Sen sprang vi på volt på hårt underlag och så longerade på mjukt underlag. Mitt intryck av Barb är att bjudningen redan var bättre och jag var nästan rädd att vi inte skulle hitta något fel. Men Cosima såg också reaktionen vänster fram. Bedövning lades på samma ställe som senast och bara det att lägga bedövning här var helt annorlunda. Mycket lugnare, ingen brems utan jag distraherade Barb med en godis istället.

Efter bedövningen var det samma procedur igen, springa lite på löpargång och springa lite på hård volt. Nu blev hon sämre på höger fram. Misstanken var direkt att det var hovrelaterat och att det är fången som är grundorsaken. Om det sen skulle vara hovbensförändringar med sänkning/rotation eller annat skulle röntgen få utvisa. Barb fick lite lugnande, hon är extremt känslig för lugnande och fick bara en földos. Ändå vinglade vi ordentligi in i röntgenrummet. Det togs tre bilder per hov. Framifrån, från sidan, och upplyft framifrån då hoven fick stå i en särskilt ställning.

Tack och lov fanns det inga förändringar! Däremot visades små inflammationer i hovbenet. Orsaken är med all sannolikhet en ökad känslighet för hårt underlag pga fången. Så jag har iaf varit inne på rätt spår tidigare att det skulle kunna vara precis så. Det känns otroligt skönt att det inte var min ridning som orsakat detta även om det förstås är tanklöshet som orsakat det. Detta hade med all sannolikhet kunnat undvikas om hon haft sulorna under våren och att jag tänkt mig mer för ridmässigt. Men men, är det nåt som är lätt är det att vara efterklok. Hursomhelst är prognosen bra, men det kräver minst tre månaders vila för att hon ska bli helt fräsch. Så jag väljer att betäcka henne för att verkligen låta henne återhämta sig. Under sena hösten provar jag att sätta igång henne och så får hon ridas lätt över hela vintern och hålla kroppen i trim.

Så min resa fortsätte söderut och vi åkte ner till Holmtebo och Hagens Darcy! Han är onekligen en sann gentleman och ger ett otroligt coolt och självsäkert intryck. En vacker vit drömponny dessutom. Jag hade tur och kom ner i alldeles lagom tid för att deras veterinär kunde kolla var Barb låg i brunst. Typ mitt emellan var svaret och hon fick en pg-(prostaglandin)-spruta för att få brunsten att kicka igång. Hoppas verkligen innerligt att hon tar sig snabbt och enkelt och att jag kan få ett litet midsommarföl nästa år!

På väg in till röntgen


På plats på Holmtebo

McDreamy

Likes

Comments

Nu har jag minsann tagit tag i lite praktiska saker för att börja förverkliga drömmar! Desto mer jag tänkt på vad som hindrar mig inser jag att det är bara jag sm hindrar mig själv. Förr var jag inte så här-jag har hoppat på och gett mig in i saker som varit sju resor svårare (och betydligt mindre genomtänkta haha) än att starta liten tillridningsverksamhet. Bla flytten 100 mil till en stad där jag inte kände en kotte utan bara tog mitt pick och pack (och häst) och flyttade. Här uppe har jag dock funnit nån form av inre lugn och även om jag rivit upp en och annan storm runt mig har min tillvaro jämförelsevis varit väldigt lugn här. Har som lyssnat på den där klumpen i magen där jag skarpt ifrågasatt mig själv och hållt mig tillbaka. Men nu får det vara ändring på det och jag ska våga igen! Det värsta som kan hända är ju att jag inte får några hästar att rida och nog för att det ger stoltheten ett blåmärke så överlever jag det med haha.

Har även kollat lite distansutbildningar och ska kolla läget lite om mina gamla kunskaper skulle räcka till att avlägga hästskötarexamen. Den är bra och ha om jag skulle kunna söka c-tränarutbildningen i framtiden. Behöver lite meriter i MsvB först också "bara". Är liten aning begränsad i mitt hästmaterial när det kommer till det för tillfället. (Om någon känner för att låna ut sin färdiga MsvB-häst till mig så kan ni ju hojta till :D ).

Hursomhelst är bollen i rullning! Hemsida är under konstruktion, stallförhandlingar påbörjade och förhoppningsvis ska jag kunna ta emot ett par ponnier from augustiissh. Ingen mer tvekan, nu händer det :D!

I helgen så var jag och Burb modeller framför kameran och jag har fått så fina sommarbilder på oss! Älskar verkligen att ha mycket bilder på mina hästar eftersom jag knappt har bilder alls på mina första hästar. Där på slutet av 90-talet var det inte så att alla hade en kamera i mobilen. Vi skrev som fortfarande sms i versaler för att små bokstäver inte ens var en möjlighet.

På lördag ska Burb tävla och vi ska klämma oss igenom en LB1. Hon gjorde ett väldigt fint pass på banan igår men spänningarna som kom på förra tävlingen i galoppfattningarna spökar lite. Tror de kommer vara det kritiska momentet även på lördag. Och så formen förstås. Hon dippar gärna in nosen alldeles för mycket och är lite vek fram, så jag måste konsekvent sitta och lyfta upp henne. Men det är egentligen inte alls så konstigt, hon är så lite riden och Barb var så mycket vekare vid samma utbildningspunkt. Jag vet att nosen kommer fram och kontakten blir bättre när hela hon sitter ihop mer och bjudningen blir jämnare. Redan på denna tiden jag haft henne så har hon utvecklats fantastiskt fint! Är så kul att vi faktiskt är i fas att komma ut och tävla redan. Egentlgen känner jag väl att hon inte är helt klar med tanke på galoppfattningarna och jag förväntar mig inga placeringar än på ett tag. Men känslan är att hon behöver få komma ut och få rutin för att känna sig trygg inne på banan.

Fotograf: Linnea Gustin (lellephotos på insta)

Likes

Comments

Sommaren brukar för de allra flesta hästmänniskor innebära stalltvätt och eventuellt lite målning. Jag har verkligen sett fram mot detta i år! När jag flyttade in i nya stallet i oktober förra året fanns det ett ganska stort behov av tvätt och färg. Men att ställa sig och fixa det då var som inte helt aktuellt. Så senaste veckan har jag fixat! Började med att tvätta och nog för att jag var medveten om att det var skitigt så var det än värre när jag väl började kolla lite mer ingående på det. Det tog fem timmar att skura mitt lilla stall... Jag var helt slut i axlarna! Lät det torka i två dagar och sen började jag måla. Har använt billig Biltemafärg, använde samma när jag målade insidan av mitt släp och det har hållit riktigt bra!

Det finns vissa generalfel en (eller jag iaf haha) alltid gör när det kommer till sånt här. För det första tar det a l l t i d längre tid än jag tänkt och för det andra har jag alltid för lite färg. Så första vändan hade jag inte tillräckligt för att måla boxdörrarna. Så det fick jag göra dagen efter. Då drog jag även över ett lager till lite enkelt med roller i boxarna. Sen fick det torka igen några dagar innan jag igår tejpade runt listerna och målade dom med grön hammarlack. Blev samma gröna ton som matchar mina nyköpta krubbor.

För att toppa hela renoveringen beställde jag boxskyltar som jag sen pimpade till med glitterstickers från Panduro. Jag kommer aldrig bli för gammal för glitterstickers :D!


Före tvätt i Burbs box

Efter tvätt



Ett lager färg



Färdigt!


Ingången


Boxskyltarna


Före och efter!


Milt uttryckt så är jag helt galet nöjd!!

Likes

Comments

Jag sitter fast. Sitter fast i att inte våga ta chanser och i att känna mig extremt otillräcklig. Känner att jag verkligen vill och behöver göra något mer med mitt liv. Till exempel drömmer jag om att ha lite tillridningshästar men vågar inte ens annonsera för jag känner att ingen vill ändå betala för att jag ska utveckla deras hästar (eller ja, ponnier eftersom det är vad jag vill rikta in mig på). Mina meriter är för få och utbildningen är treårigt hästgymnasie för en hel massa år sen. Jag hade som inte tyckt att de hade räckt om jag skulle betala för utbildning, även om jag vet att jag kan göra ett bra jobb.

Igår läste jag en artikel om en som körde "hästtaxi". Dvs körde hästar till klinik, tävlingar, nya hem mm och kände att det här är något jag verkligen kan göra! Men så räknar jag lite på saker och tänker direkt att ingen kommer vilja betala för att jag ska utföra den här tjänsten. Jag blir så trött på mig själv samtidigt som jag blir extremt avis på dessa människor som vågar ta chansen! Måste ta och skärpa mig alltså.

Barb har fått tid på Brunmåla 12e juli. Efter att ha fått flera rekommendationer att åka till Cosima-en tysk superveterinär som kommer till Brunmåla då och då föll valet på att åka dit istället för Mälarkliniken. Eftersom diagnosen känns som om det kommer att krävas lång vila har jag funderat mycket på det här med betäckning. Först har det känts som en riktig B-plan. B som i att jag egentligen inte alls vill. Dels vill jag ju rida och dels har flera av mina vänner haft mardrömslika fölningar där deras ston dött, fölen har dött osv. Men desto mer jag funderat desto mer känns det som om det ligger mer rätt i tiden. Isf skulle fölet vara 4 när Burb är 19, då känns det som ett bra läge att ta ett par föl till på tanten innan hon är alldeles för gammal.

Mitt förstahandsval på hingst är som jag tidigare skrivit om Wirthsmuhle Delaneys, en magiskt rörlig connemarahingst som står i Danmark. Men han verkar endast genom fryst på skick och det blir både dyrt och enorm chansning så här sent på säsongen. Andrahandsalternativet är Starrhult Bossanova, också en mycket rörlig hingst som lämnat unghästchampionatsvinnare. Han är dessutom maxad D så jag borde kunna få bra storlek på ungen. Nackdelen med Bossanova är att han är positiv för HWSD (en hovsjuksom som är genetiskt betungad på connemarorna där hovväggen separerar från hovbenet). Barb är inte testad och jag vette sjutton om jag hinner få svar på testet innan det skulle vara dags. Min plan är att köra henne direkt till hingst efter Brunmåla isf. Så då har jag kollat på ett tredjehandsalternativ och Hagens Darcy har lämnat riktigt fina gångartsungar. Nackdelen med Darcy är väl att han själv bara är 139 cm.

De ligger möjligen lite nära i släkt med Hagens O'Chief som pappa till Darcy och som pappa till Carnay Patrick Hooligan, Barbs morfar. Men det blir 3+4 på fölet och känns inte så alarmerande. Att linjeavla på Chiefen som nu är 28 år och fortfarande en fin och fräsch avelshingst känns inte så tokigt!

Tog lite foton på Darcy själv och några avkommor på riksen förra året:. Då imponerade han verkligen med sitt väldigt fina temperament!


Och så några riktigt fina avkommor!

Likes

Comments