Senaste inlägget handlade om Barbs första träning för säsongen. Idag har Burban också gjort träningsdebut för Issa. Vi jobbade med att försöka få till kontakten i lite olika ävningar. Började med att jag fick hålla tag med ytterhanden i förbygeln för att bli helt stadig och rida lite typish skänkelvikning genom att skära hörnen för att trycka ut henne på yttertygeln. Gjorde lite samma även på volt och se även skänkelvikningar längs långsidan. Kan väl egentligen inte riktigt kalla det skänkelvikningar eftersom hon inte helt fattat grejen med att gå åt sidan och hon hade benen lite överallt. I galoppen gjorde vi tempoväxlingar för att få henne att acceptera att jag ändrar på henne och puttar henne ur komfortzonen.

Jag är verkligen supernöjd med min fjortonåriga fyraåring! Ridkänslan var kanon på slutet även om jag vet att hon kan gå ännu bättre. Men så vet ni känslan när en får se film på en själv och en vill bryta ihop lite. Jag tycker när jag rider att jag är ganska stilla och har koll på min vänsterarm. Men nä så var det minsann inte. Jag rör mig alldeles för mycket, skänkeln är inte tillräckligt stilla och min tyngdpunkt är både för hög och för långt fram. Men men, det vore ju för jla tråkigt om en inte hade mer att jobba på. Hursomhelst utvecklas hästen dessutom väldigt fint, så även om det ser sådär ut i mina ena ögon så är jag åtminstone effektiv och lyckas förbättra och utveckla mina hästar.

Barbie är verkligen produkten av just mitt arbete och henne är jag tramsigt nöjd med. Hon är väldigt rolig att rida och det går att göra det mesta på henne. Att nu kunna sätta upp Maja och se hur Barb svarar så otroligt fint och korrekt på hennes ridning gör mig löjligt stolt, både som tränare åt Maja och som utbildare av hästen. Förra helgen debuterade de på banan tillsammans och red med den äran ihop fina 66.9% i LA1!

Det har faktiskt börjat rycka lite i tävlingsnerven även för mig och 8-9/4 kommer jag troligen starta två MsvC2. Helgen innan startar Maja LA igen och jag kommer inte rida byten nu när Maja tävlar henne också. Fokus ligger dessutom mer på ponnytävlandet och nästa tävling jag rider lär inte bli förrän i juni. Däremot ska jag vara med på en träningshelg för Jeanna Högberg i slutet av april. Ska bli jättekul dels för att jag blev så inspirerad av att bara kolla på hennes träningar senast hon var här och dels för att hon tävlade Juno Rory!

Äntligen mår jag bättre igen också! Blodproverna visade på en infektion i kroppen så det var inte så konstigt att jag blev så himla trött när immunförsvaret gick på högvarv. Så nu är pållarna verkligen igång för fullt och jag njuter verkligen av att ha två friska fräscha hästar-vem vet hur länge det varar liksom så det gäller att ta tillvara på dessa bra perioder. Så här har de senaste två veckorna sett ut för hästarna. Jag skriver alltid upp vad hästarna gör på min whiteboard, har två veckor uppe så här för då är det lätt att ha en översikt över arbetet. Jag gör aldrig schema för veckorna mer än i huvudet. Det är så svårt att följa beroende på hur en mår, väder, jobb osv.

Likes

Comments

Alltså så himla roligt det var att komma igång att träna igen! Eftersom jag blivit lite tävlingssugen igen så ville jag ha hjälp med att få till samlingen bättre och höja kvaitén på ffa traven. Så stack ut hakan lite och sa att jag vill börja arbetstrampa med Barb. Vi började träningen med travjobb där vi checkade hur pass hon var på hjälperna. Red längs fyrkanten och kontrollerade först att hon var rak under mig och sen att hon gick att ställa i nacken och fortfarande vara rak för att sen gå över i ganska tvära öppnor fast ändå skänkelvikning. Det bästa med detta jobbet var känslan av att det inte var svårt längre. Förr har vi fått soppatorsk när vi ska börja tvära men nu känns det som om hon är med mig och fortsätter driva på. Så fort jag går ur tvärning trampar hon på och suger tag framåt-härlig känsla!

Efter att ha gjort detta i båda varven red jag på stor volt och gjorde tempoväxlingar ner till nästan skritt, försökte hålla henne där med drivning utan att hon gick iväg. Inte plättlätt. Sen fick vi hjälp med drivningen från marken av Issa för att få Barb att trampa till. Jag har börjat lite med detta jobbet när jag rider ut, då ur skritt och utnyttjar att hon blir på hugget när vi ska rida lite fortare. Hon har en tendens att galoppera när hon väl vinklar in bäckenet vilket hon gjorde nu också. Efter ett par långsidor fick vi till ett par tramp så hon fick massor av beröm och så travade jag på framåt. Som hon travade då! Kändes som om hon fått fjädrar under fötterna och jag kunde bara sitta och njuta. Helt klart ett arbete att utveckla och förbättra.

Galoppen jobbade vi också längs fyrkanten. Först sluta, sen lägga om med mer ben än hand till öppna istället. Jag har så svårt för att rida slutor och ffa att få med mig baken och sitta rakt och effektivt över henne. Det samt att jobba med min händer så de blir lägre och kommer mer framför mig står högst på listan att förbättra. Men jag tar med mig en väldigt bra känsla från träningen och hela galoppjobbet red jag utan spö utan att ens sakna det. Har aldrig hänt förr så nog har hon kommit bättre framför skänkeln nu.

Burban har också gått alldels kanon det lilla jag har ridit henne. Energin har varit sådär i veckan och Barb prioriteras. Men dressyrade i lördags och hon kändes jättefin! Har verkligen skärpt mig med galoppfattningarna och kan nu sätta ihop henne utan att det blir en så himla stor grej av det. Sen jag satte på mig sporrar har allt blivit otroligt mycket lättare. Får lite känslan av att hon nu mer fattar vad jag menar med benen på ett annat sätt. Är väldigt nöjd med hennes framsteg och har börjat kräva lite mer av henne nu. Som att trava längs långsidan och vara inåtställd, det låter så lätt men skenet bedrar haha. Har även börjat flytta henne lite för skänkeln i skritt. Planen är att försöka rida en Pay and Ride på hemmaplan i slutet av april. Tror hon kan gå en LB2 då.

På söndag är det som sagt tävlingdebut för Barbie och Maja. Efter att hon ridit igenom både LB1 och LA1 i helgen bestämdes det att de ska starta LA1. De såg så otroligt stabila och fina ut i det programmet så nu hoppas jag att Barb inte är för pigg och busar till det. Vilket hon kan göra på årsdebuten. Ska hursomhelst bli så himla spännande och se vad de kan åstadkomma tillsammans!

Likes

Comments

I lördags for jag och en vän och tittade på träningar för Jeanna Högberg. Det är alltid roligt att kolla på träningar men lite extra intressant blir det när ekipagen har samma problem som en själv har. Särskilt en träning med bytesjobb där hästen inte ville byta bak, alt var efter bak. Ryttaren fick galoppera långsidor och flytta fram och tillbaka mot kvartslinjen. Målet var att rubba hästens balans och få den att slå om bak, när den gjorde så fick den en massa beröm. Galoppen skulle förstås också vara aktiv och med tryck i bakbenen.

Blev så pepp på detta att jag gjorde bytesjobb med Barb när jag kom hem. Red först fram med fortsatt jobb med skänkelvikning men la även in lite öppna. Slutorna är så svåra att jag börjat om lite från början med dom och rider dom mest ute och då mer som felställd skänkelvikning. Det är för att jag måste sluta vika mig och fara runt i sadeln utan bara sitta kvar och inte göra så stor grej av det. Hursomhelst fick jag henne mer lösgjord än vad jag fått nu under igångsättningen, hon kändes kalasfin! Red lite förvänd galopp i framridningen och även där hade jag en bra känsla.

Red sen ett enkelt bytesjobb där jag flyttade i skänkelvikning i en lång diagonal där jag verkligen fick henne med mig för nya innerskänkeln och bytte ur det. Och minsann att bytena börjar bli rena! Detta är ju egentligen inget nytt jobb alls för oss och även innan fången började bytena ta sig. Vilan har nog hjälpt henne att ytterligare smälta detta och nu får jag resultate. Gör en del byten när jag rider ut eftersom hon är riktigt härligt pigg och jag har så mycket bjudning att rida på. Hon gör dom riktigt bra med massor av gest. Igår höll hon nästan på att skicka av mig för hon busade så mycket när jag gav byteshjälp haha :D! Båda damerna är så himla pigga nu att det är löjligt roligt att rida!

Nästa helg ska jag till Umeå och gå första steget i dressyrdomarutbildningen. Längtar verkligen och det ska bli så spännande! Samma helg ska Barbie gör årets första tävlingsstart och det blir debut med Maja i sadeln. Lite tråkigt att jag inte kan vara där, men både Maja hennes mams och Barb är så rutinerade på tävling att det inte ska vara några problem. De ska starta en LB1 och så får vi se under våren hur pass de kan klättra i klasserna. Börjar själv bli lite sugen på att starta också, men det blir inte förrän jag känner att vi kan göra bättre ifrån oss i MsvB än förra året.

Likes

Comments

Energin är fortfarande inte på topp, men äntligen börjar det kännas som om livet återvänder till kroppen. Försöker nu få tillbaka mig i normal rutin, eller ja, en förbättrad rutin med bättre mat och lite tillskott. Får svar nästa vecka på blodprover som tagits så får jag se vad mer tillskott jag ska äta. Får iaf resten av februari på mig att komma tillbaka då jag bara kommer jobba på 50%. Det är inte jobbet som sådant som egentligen är särskilt ansträngande, jag kan vara hyfsat aktiv nu hemma-men jag kan också gå och lägga mig precis närsomhelst också. 

Nog om mitt gnäll om måendet. Ponnierna är båda ridna för dagen. Korta pass förvisso men det passar oss alla tre. Burban fick gå på stora banan som äntligen är plogad, om än tyvärr lite väl ojämnt. Hon var så himla fin idag! Jag har efter fulpasset hängt på mig sporrarna och det gjorde då rätt stor skillnad. Idag kom jag till den härliga punkten då jag bara kunde sitta still och hon jobbade på fint och stadigt under mig. Tog tag lite i galoppfattningarna också och kräver att hon ska hålla sig inom ramen. Fick till ett par riktigt fina fattningar och ffa var galoppen alldeles kanon idag! Det bästa av allt med Burban är att hon ser så löjligt nöjd ut med sig själv när vi är klara, det är uppenbart att hon älskar att jobba.

Barb har fått gå en massa skänkelvikningar i trav och så jobbat på med förvända. Hon har börjat slå om lite i högergaloppen vilket är hennes svaga sida, så det måste stärkas och stärkas lite till. Får väl erkänna att det är lite mitt fel också eftersom jag inte kunnat låta bli att göra lite byten. Mest för att jag varit såååå glad att bytena verkligen funkat och varit så fina på hjälpen-även på rakt spår i skogen! Men ska hon gå ponnyklasser måste den förvända sitta som berget. Stora plusset idag var lite enkla byten jag gjorde på slutet, så balanserade och fina. Även om hon inte riktigt är helt genomarbetad och lösgjord gör hon nu alla rörelser väldigt fint ocks enkelt. Min lilla superponny!

Vill även lägga till en liten parantes på ett helt annat ämne, nämligen hjälptyglar. Jag rider aldrig med graman numera, äger ingen martingal, när jag longerar använder jag en vanlig halsförlängare mellan frambenen och upp över nacken. Gramanen är väl alltid den mest kontroversiella av alla hjälptyglar och när jag jobbade i hoppstall användes den flitigt. Så god rutin på graman kan jag allt säga att jag har. Jag använder den i två lägen, på äldre hästar som behöver korrigeras i formen, varianten som är så stel och styv att det är svårt att rida fram till nån form av kontakt utan att hästen stretar. Då är gramanen inte så tokig att hänga på för att ge en tydlig ram och sen kan fokuset ligga på att bara rida hästen fram till kontakten-och det allra allra bästa med gramanen då är att det bara är att släppa den när hästen väl kommer framför skänkeln. Är ett antal år sen jag red en sån häst, men hade en medryttarhäst när jag flyttade upp hit som efter fyra månader på gramanen äntligen släppte till och blev riktigt fin även utan.

Andra alternativet att använda graman är om hästen är vild-ffa om den har en förkärlek att gå upp på bakbenen. Då håller gramanen de rätt bra på mattan och livet blir betydligt säkrare för alla inblandade. Jag tycker att det ligger så otroligt onödigt mycket prestige att inte våga ta hjälp av en hjälptygel när den faktiskt kan göra livet säkrare. Sen är det aldrig aldrig bra när en ryttare slentrianmässigt hänger på en graman istället för att faktiskt lära sig rida ordentligt. Men det är precis lika illa med ryttare som använder skarpa bett. Eller nej, jag tycker nog faktiskt uppbetslade hästar är värre.

Hittade några riktigt gamla bilder där jag rider på graman. Som synes betyder den inte att hästen är ihopdragen och eländig i formen.

Likes

Comments

Ja, på annat sätt än just under isen kan jag inte riktigt beskriva mitt mående just nu. Ingen energi, uselt humör och jag ser ut som ett lik. Eller idag har jag faktiskt lite mer energi (därav ett litet blogginlägg) och ser inte riktigt lika döende ut i spegeln, mer som en sopkvast med spretigt hår. Var hemma från jobbet hela förra veckan och jag h a t a r att sjuka mig. Det känns som om en egntligen ska vara mer eller minde döende för att det ska vara ok. Men när jag satt och grät för att jag inte fixade in mig i duschen så fanns det väl inte så mycket alternativ helt enkelt. Får väl se hur denna veckan utvecklar sig, imorgon ska jag testa köra lite igen iaf.

Ja så vad gör så hästarna när jag inte är så fräsch. Tja, de får röra på sig (annars hade jag vuxit ihop med soffan). Har ridit ut lite och varierat mellan att rida den ena och ha den andra som handhäst. Båda varianterna funkar alldeles utmärkt. Faktiskt så är Burban den häst Barb gått allra bäst med, både bredvid och i hagen. Det märks att de har ett bra band mellan varandra även om Barb är den självklara bossen. Har även tagit hjälp av ett ponnybarn som red båda två i helgen. Oavsett är det väldigt nyttigt att se sina hästar från marken.

Red ett pass i ridhuset med Burb också men vi kom ihop oss lite. Eller rättare sagt, jag blir arg för att hon inte tar skänkeln. Hon är i sin egen värld och inte alls med mig. Hittills har jag som mest bara låtit henne vara, för att hitta ett lugn och avspänning i ridningen. Nu tycker jag hon är ok med lugnet och då kräver jag istället mer reaktion. Det är helt omöjligt att komma vidare med en häst där du får driva ihjäl dig bara för att ni ska trava ett varv på fyrkanten. I basicjobbet SKA hästen kunna jobba på i trevlig arbetsform, i alla gångarter, med en i princip helt passiv ryttare. Ni vet känslan de dagarna en egentligen inte orkar göra ett skit så ska du kunna ha hästen så välriden och på dina hjälper att du bara kan jogga runt så där i en halvtimme utan att det är jobbigt-för nån av er. Du ska bara njuta och känna att allt är enkelt. Så kan jag göra med Barb och jag älskar den känslan!

Burbel är då inte riktigt så pass på mina hjälper alls, och nu är det faktiskt dags att ta uti med det på riktigt.. Efter en stunds konsekvent ridning med krav på framåtreaktion var hon super! För det är ju faktiskt så att när en får igång drivet bakifrån så kommer kontakten och suget fram i handen också. Men det är såklart jobbigt för henne och vägen dit var varken lätt eller vacker. Hon fick naturligtvis massor och åter massor av beröm när det släppte. Efteråt var jag helt genomsvett och så trött att jag trodde jag skulle kräkas. Ingen särskilt lysande idé att komma på att ta igenom framåthjälperna när jag själv inte mår bra.. Men arbetet är påbörjat och jag är väldigt glad över att hon ändå var så avspänd passet efter i ridhuset med Maja i sadeln.

Barb har kommit igång väldigt fint och är väl ungefär på halvfart. Går 30-35 minuter i ridhuset och jobbas med basicgrejer. Övergångar, galoppfattningar, skänkelvikningar och förvänd galopp kan en aldrig göra för mycket av. Blir som alltid väldigt glad av att rida henne för det är enkelt och lättsamt. Har inte riktigt kunnat låta bli att göra några byten och de sitter fint på hjälpen minsann.

Under februari är målen att Barbs jobb ska trappas upp lite till, Burban ska bli bättre på skänkeln, träningarna kommer igång och jag ska äntligen i väg på första steget i dressyrdomarutbildningen-som jag längtar!

Fina flickor i sina matchande täcken :D

Likes

Comments

Ja den här vardagen puttrar på i sitt vanliga mak. Det börjar äntligen bli ljusare och vi har lite snö som går att rida på så jag har ridit ut väldigt mycket senaste tiden. Barb börjar komma igång mer och mer och går nu nästan helt normala halvtimmespass i ridhuset. Det är bara lösgörande med mycket skänkelvikningar och min favorit förvänd galopp.

Skamligt nog har jag tappat enormt mycket ridning under tiden Barb varit konvalesent. Det är ganska stor skillnad på hur "ordentligt" en rider på en häst som sas är färdig i sin utbildning, men där en jobbar med att förbätta kvaliten, och hur en sitter på en häst som bara ska spänna av och hitta kontakten. Milt uttryckt så har jag blivit alldeles försoffad i sadeln, sitter som en påse nätter, skänklarna borta i virveln och tyglarna är arton meter långa... Nog för att jag inte tänkt tävla i år men så här kan jag inte fortsätta! Så imorgon ska jag träna för Ina, nu ska det bli ordning på torpet igen!

Burbeldjuret har allra mest galopperat i skogen och joggat längs vägarna. Vissa pass har varit otroligt bra! Hon är med mig, litar mycket mer på mig, går utmärkt att jobba även när vi är ute osv. De dagarna ger hon suverän känsla! Sen har hon dagar då hon är superpigg och då kommer det ut som en massa spänning. De dagarna bryr jag mig inte ens om att försöka komma till jobb. Hon får springa av sig istället och så är hon bättre dagen efter. Med ston gäller det alltid att välja sina strider och låta dom få styra lite. Det är viktigare att de är på bra humör än att disciplinen sitter till hundra procent. Tror att det är därför jag funkar så bra med ston, för ärligt talat är jag nog allt rätt slapp med konsekvensen och det passar mina damer haha.

Vidare håller jag på att planera en likadan clinic som förra året. Då hade vi två dressyrdomare som gav ett antal ryttare öppen bedömning inför publik i de vanigaste programmen. Efteråt fick ryttarna rida genom lite olika rörelser och demonstrera vad domarna vill se. I år gör vi ungefär samma upplägg men lite annorlunda. Tycker det är superkul att arrangera sånt här och håller som bäst på att tillsätta ekipage som jag tror kommer bli roliga att titta på.

Dags att sätta sig fint i sadeln igen!

Likes

Comments

Tillsammans gjorde vi det igen! Ännu en av våra stora ryttare har vunnit Jerringpriset. Ett pris som vinns av den av de nominerade som har störst stöd bland svenska folket eftersom det röstas fram i omgångar vem som ska vinna den där glasskålen. Absolut inte raketforskning hur det fungerar mao. Jätteenkelt för alla att förstå och jätteenkelt för alla att rösta så mycket en känner för det på sin favorit. Och precis det är vad vi i Hästsverige gjorde än igen. Vi slöt upp bakom Peder och röstade. Peder vann med 40.000 röster.

Kollektiva Hästsverige jublade vid vinsten! Vi skrattade, grät och njöt av Peders magiskt fina tacktal. Samtidigt som vi nog alla visste att nu börjar hatet i kommentarsfälten. Och jajemän det gjorde det. Än igen kom alla dessa så otroligt tröttsamma kommentarer om att hästen borde få priset (åh snark), att ridning är en överklassport, att Peder inte gjort bästa prestationen, att det är en "röstningskupp" osv osv. De bara kan-inte-förstå hur en ryttare kunde vinna?! Som sagt, Peders fans röstade mest därför vann han. Jätteenkelt. Inte raketforskning. De allra flesta som gillade Stenson eller Sjöström bättre som vinnare borde också klara av de enkla röstningsinstruktionerna.

En halvtimme innan hatet i kommentarsfälten bryter ut har en journalist som vågat stå upp och berätta om allt hat hon utsatts för (bara för att hon råkar vara kvinna), fått pris för sitt mod att belysa problematiken med hatet. Det är då väldigt tydligt att det finns ett problem i sportsverige när det direkt börjar hatas så fort "fel" idrottare vinner.

Det är så himla tråkigt att hatet, och dessutom den ofattbara okunskapen bland sportjournalister som är så tagna på sängen att det finns en stor ridsport i landet, smolkar glädjen över Peders vinst. Men nu vet dom att vi finns, vi är starka och vi är många! Det är fem år sen Rolf vann Jerringpriset och jag tycker faktiskt att det till stor del var lite av en vändpunkt kring hur mycket utrymme ridsporten fick i media. Nu ikväll fick media och dess journalister en ny påminnelse om att vi är här!

Heja er allt Hästfolk, ni gör mig stolt!

#jerringpriset #jerringpriset2017 #pederfredricson #idrottsgalan

Likes

Comments

Många fyller sina blogginlägg med hur mycket de hinner med, hur ambitiösa de är med ridning, hästar, hemmapyssel, matlagning, träning osv osv i all oändlighet av redighet. Jag må vara en rätt ambitiös hästmänniska och vill rätt mycket med min ridning. Men. Först och främst sätter jag mig själv och mitt mående. De senaste veckorna har jag varit under ytan i mitt mående. Det eviga mörkret och att en ganska nära relation verkar ha nått sin ände har tagit ut sin rätt. Jag har varit så himla trött och tom legat och sovit i taxin mellan körningar för att ta mig genom passen.

Alla hamnar vi i såna här perioder då livet känns jobbigt. Skillnaden är väl mest hur olika vi hanterar det. Jag hanterar det genom att sova ordentligt och sänka kraven på mig själv (hästarna får vila nån dag extra, longeras kravlöst eller så lallar vi i skogen). Det är OKEJ att må dåligt ibland, en är inte en sämre människa för det. Det är OKEJ att äta ostbågar till kvällsmat för att en inte ens orkar värma en färdig Felixpaj. Det är OKEJ att fly verklighetens måsten och bingewatcha en ny serie (hej Westworld). Världen kommer inte stanna för att du har flottigt hår och ostbågesmulor innanför tröjan.

Framförallt vill jag framhålla att det är nog så himla nyttigt att ha tråkigt ibland. Att ligga i soffan, slösurfa och titta på helt insane reality-tv (Toddlers and Tiaras I tell you!). Rätt fort blir soffan tråkig och en längtar till mer produktiva dagar. Men att faktiskt ha lite tråkdagar ger en återhämtning och idag när a l l t handlar om prestation och "vad har du gjort idag?" är jag himla nöjd med att kunna svara "inte nånting".

Likes

Comments

Så här i slutet av året blir det väl till att göra en sammanfattning. När jag tänker tillbaka på året så känns som ett lite konstigt år. Våren börjades med ännu en luftvägsinfektion från helvetet. Båda hästarna fick vila i nästan tre månader innan eländet släppte. När Barb sen kom ut på tävlingsbanan igen i början av juni så var det som om jag helt tappat alla koncept på tävling. Jag red som en påse nötter men lyckades samla ihop mig ordentligt under en start åtminstone. Vår debut i MsvB där vi direkt landade på dryga 60%. Ett stort livsmål för mig själv var nått. Men inte gick det att rida vettigt i MsvC trots det. Gjorde tre starter där i början av sommaren, två på 58% och en där jag tom utgick för att Barb blev rädd, jag red fel och allt var skit.

Lyckades samla ihop mig och lite ridkänsla genom att släppa kraven, red en La4 med placering som uppladdning för connemarariksen. Tack och lov började jag äntligen kunna rida vettigt igen där och vi vann riksen som gick i Lap1 på nästan 67%. Utan tvekan den start som kändes absolut bäst under året! Under hösten blev det inte mycket tävlat. Tre starter, en MsvC som iaf klättrade upp på drygt 62% trots att jag försovit mig rejält och i stressen red lite väl forcerat. Två MsvB2 till blev det på dryga 60%. Bytena har blivit bättre under säsongen, mer på hjälpen men inte helt rena.

Hösten för Barb avslutades med fånganfall och det var ju inte särskilt muntert.

Med Indra gick det inte heller riktigt som planerat. En enda tävling (där hon briljerade) blev det bara, sen kändes hon ofräsch. Skada hittades, osäker framtid och jag valde att sälja. Burban köptes och där finns inte så mycket att skriva om egentligen. Jobbar med grundridningen och lära känna varandra.

2016 har alltså inte varit ett fantastiskt år, även om topparna med vinsten på riksen och tre godkända ritter i MsvB var stora mål som uppnåddes. Året har lite lämnat mig med en känsla där tävlingsinspirationen lyser med sin frånvaro. Så inför 2017 är planen att jag inte kommer tävla Barb själv utan hon ska ut på dressyrbanorna med ponnyryttare istället. Att stå vid sidan om som tränare och hästägare blir en ny roll för mig men den känns så otroligt mer lockande än att tävla själv.

När jag skriver detta kämpar jag lite med att beskriva min känsla av viss uppgivenhet samtidigt som jag ändå har nån form av lugn och tillförsikt inför nästa år. Jag ser väldigt mycket fram mot att se hur Barb och hennes ryttare ska prestera på banan och jag känner noll stress att få Burban klar för start. Min tanke med henne är att i slutet av sommaren/början av hösten komma ut och tävla nånting. Blir kanske tidigare, blir kanske inte alls helt beroende på hur hon känns och vad jag har lust med. Just att göra vad jag har lust med och känner för är vad jag tar med mig från året. Att släppa kraven och rida för att det helt enkelt bara är så himla kul!


Likes

Comments

Långt mellan inläggen gör att det faktiskt hinner ske lite med pållarna även om det känns som om allt går i snigelfart. Barb har blivit skodd igen och eftersom hon nu ska börja sättas igång är heartbaren borttagen och nu har hon ringskor med sulor. Igångsättningen är påbörjad sen en dryg vecka och den innebär att vi promenerar i ridhuset. Vill att hon ska gå på jämnt och mjukt underlag och ute är det bara hårt och is. Så även om ponnyn tycker det är tråkigt mellan fyra väggar är det inte mycket att be för. Tar det även väldigt försiktigt med henne, började med fem minuter och är nu uppe i drygt tio minuter. Till helgen ska hon vara uppe i tjugo minuter och jag kommer i veckan börja med att skritta uppsuttet varannan dag. Känns så himla skönt att börja komma igång igen med henne!

Burban har börjat landa mer i sitt nya liv och förra veckan känns det som om det hände väldigt mycket. Har börjat lägga upp framridningen på ett annat sätt och tar tio minuter till att trava och galoppera runt på halvlång tygel helt utan press på henne. Har till slut fattat att jag inte får ur spänning genom att sätta henne i arbete utan då blir hon bara mer upprörd och låser sig. Den här framridningen har funkat väldigt bra. Efter en skrittpaus är hon mycket mer med mig. Formen har blivit stadigare, kontakten är bitvis jättefin.

När avspänningen verkligen sitter är heller inte galoppfattningarna ett bekymmer. Det blev tydligt igår när det var flera andra hästar i ridhuset och rörelse på läktaren blev det direkt mer spänning och då blev högerfattningarna svåra. Men hon stressar inte alls upp sig som innan. Märks även på henne att hon nu verkligen kommer till ett ärligt arbete för efter tio minuter är hon helt sladdrig i kroppen och är verkligen alldeles slut.

Har insett att jag nog är en väldigt optimist när det kommer till ridningen och mina hästar. Det spelar inte så stor roll om hästen inte är helt super genom hela passet, jag lever så himla mycket på just de där få stegen där allt stämmer. Tre galoppsprång där hästen bär sig, är jämn i kontakten och där jag bara njuter är de små stunderna som driver mig framåt! Med Burb börjar jag få lite såna steg här och var nu och det börjar bli mer "riktig" ridning. Känslan hon ger när hon släpper är riktigt riktigt bra! Det kommer ta tid, men vilken kalasponny hon är.

Sadelläget är inte helt super och egentligen borde jag nog köpt en annan sadel. Men det finns verkligen inget ekonomiskt utrymme för det. Så jag har fått trixa till det med tjockt fårskinn, en dubbelvikt eskadronpad framtill och så förbygeln för att hålla kalaset på plats. Hon är fin i ryggen och ridningen går ju bättre, så detta får duga

Likes

Comments