Ja ja, jag gillar vintern, men senaste veckan har varit lite väl mycket vinter. Först -20 nästan hela veckan för att sen slå om till +1 och full storm ute. Behöver jag ens nämna att jag älskar att stå nära ridhus! Så himla skönt. Passade på att rida ut nu två dagar då det var ok väder så kan jag med gott samvete husera i ridhuset vid dåligt väder. Red Barb därinne idag och de börjar kännas som om lite styrka är på väg tillbaka i kroppen. Burb gick på töm och hon var så fin! Galoppen har utvecklats så himla mycket!

I torsdags var det så dags med Equipeprovningen! De modeller som fanns att prova var Emporio, Olympia, Victoria och Glamour. Eftersom det endast var Emporio som är i min prisklass så provade jag bara den. En nackdel med den sadeln är att den bara kommer i en mediumvidd samt att det är permanentstoppade paneler. Det gör att sadeln blir så gott som omöjlig att justera exakt efter hästen. Den var aningen smal till Barb men jag provred ändå. Den är verkligen annorlunda att sitta i jämförelse med min CC! Betydligt smalare i sätet, annan typ av stöd och djupare säte. Sätet kändes oväntat bra då jag var rädd att få bakvalvet i ryggen sas. Jag är faktiskt förvånad över hur mycket jag gillade den!

Barb kändes också väldigt nöjd! Hon blir bromsig när hon inte godkänner sadeln och det kände jag inget alls av. Hon var mycket lätt att flytta åt sidorna vilket säkert hjälptes av att jag kände att det var enkelt att verkligen få fram innerskänkeln ffa i slutorna. Hon bytte tom rent i den vilket jag tar som ett godkännande!

I lördags provade vi en Amerigo Classic och det var verkligen nyttigt! För den kändes bara så himla fel. Sitsen var helt omöjlig att få till. Det var en märklig kombination av att sitta fast men att ändå inte få något stöd av sadeln. Det var stört omöjligt att få fram innerskänkeln och rida skolor. Den låg inte helt bra heller. Just denna var för vid och då gjorde den precis likadant som CCn och glappade bak. Efteråt hade hon även fått jättestora bulor uppe över bogspetsen. Det kändes inte så himla bra.

Eftersom jag är så himla otålig att få en sadel som ligger bättre än CCn som jag nu paddar nåt alldeles enormt. Så jag letar efter en begagnad äldre Emporio med förhoppningen att lång användning tryckt ut syntetbommen lite och klämt ihop stoppningen ;). Annars får jag skicka i väg och vidga bommen vilket kostar 2.500:-. Jag gillade känslan sadeln gav så mycket att den känns värd att ändra på isf.

Har varit mycket kul nyheter veckans första dagar också! Friskvården ska även omfatta ridsport, Peder vann Jerringpriset och det ska introduceras en ny amatörtour på Falsterbo! Den touren är mitt nya livsmål :D! En kvalar i MsvC och MsvB och får inte ha startat Intemediaire eller ha placeringar i MsvA/StG. Det är bara 16 ekipage som kvalar att rida där nere och jag tror det kommer bli smått omöjligt för mig och Barb att nånsin kvala-men mål är bra skit!

Drottningponnyn när jag provred Emporion :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Detta gar varit en bra vecka! Hästarna har funkat fint, vädret har varit vettigt och hästarna har gått precis som planerat. Barb har gått tre pass i ridhuset varav en träning, skrittat ut en runda, gått som handhäst en tur och idag red jag ut igen. Burb har gått två pass på töm, ett dressyrpass i ridhuset och två uteritter. Gårdagens dressyrpass på Burb är jag så himla nöjd med! Så fin i galoppen att jag slutade direkt i rädsla att pressa för mycket haha. På uteturerna har hon varit superpigg och idag provade hon för första gången att bocka med mig :D!

I veckan så är det sadelprovning planerat. Jag fullkomligt älskar min Amerigo CC, men den ligger inte bra på Barb längre. Först tänkte jag att det är Burb som behöver en egen sadel, men jag tror faktiskt att CCn ligger så bra som en sadel kan ligga på henne. Den glider ju bak men fungerar med förbygeln. jag tror inte det är så lätt att hitta en sadel som fungerar perfekt mellan hennes stora bogar och jätterumpa. Eller ja, det går säkert men jag vet knappt hur jag ska ha råd med en ny sadel-än mindre två.

Med Barb är det lite krisigare. Jag hade tanken redan förra våren att hon skulle behöva en annan sadel, men så skulle hon vila så länge och då var det inte aktuellt. Nu är det dags. Hon har kommit upp mycket mer med manken och således blivit lite smalare i vidd. Som synes på bild handlar det inte om att muskler försvunnit-hon har fortfarande en fin bred rygg och muskler runt manken. Även ryggen har kommit upp mer i ridning och CCn lättar och glappar. Just nu paddar jag hysteriskt vilket knappast är särskilt optimalt.

Inte spänd

Spänd, och ser inte så hemsk ut mer än att den börjar tippa lite fram.

​Men så här illa ser det ut bakifrån när den är spänd... Det blir som inte så bra. Här har jag heller inte höjt ryggen på henne, gör jag det blir det ännu värre.

Så på torsdag ska jag prova Equipesadlar på Barb! Ska bli väldigt spännande. Har mest förhoppning på Emporion, den känns bäst för budgeten dessutom...

Likes

Comments

Jag älskar nyår. Lite som att jag gillar måndagar också. Nytt år och ny vecka är nystart, ett blankt blad framför sig som känns fräscht. Det påverkar mig positivt och jag gillar den känslan! Under december har jag inte mått så bra men nyåret kändes som en vändning för mig. Alla har vi nerperioder och är det något jag har lärt mig är det att ta till vara av de bra perioderna. Göra det där lilla extra, använda energin att ta den där promenaden jag inte orkat på ett tag, putsa tränsen, tvätta upp de där schabraken som ligger i sadelkammaren. Då känns det mer ok att förlåta sig för att det förfaller lite i nerperioder. När jag är där nere försöker jag tänka "det är bara en känsla och den går över". Och så är det. Universum är inte ut efter mig fastän det månne kan kännas så.

Ja ja, oavsett så har hästarna fått sitt. Barb är precis där jag planerat i sin igångsättning och går nu halvtimmeslånga pass i ridhuset med lite mer jobb. Fokus ligger på genomsläppligheten och att jag ska få mer precision i ridningen. Det märks så tydligt att jag inte ridit "riktigt" under tiden Barb varit borta. På en häst i lätt klass som Burb är det inte så himla noga. En behöver inte stenkoll på bogar och spårning, och en kan acceptera att det inte är on point hela tiden. När en däremot ska börja rida skolor och enkla byten måste en däremot ha lite mer koll på ställning, böjning, bogar och rakhet. På MvC-nivå behöver det verkligen inte vara perfekt men om en som jag rider på en häst med begränsat rörelseregister måste vi istället plocka poäng på lydnad och lösgjordhet vilket gör det viktigt för oss.

Tränade för Ina igår och allt känns rätt sladdrigt. Red mest långsidor för att checka rakhet och i galoppen gjorde vi en av mina favoritövningar och red kvartslinjer i förvänd galopp och motböjer. Det stärker och lösgör verkligen! På slutet kunde jag inte låta bli att prova ett byte och hon var inte efter bak! Jämfota bak visserligen, men hellre det. Detta är kanske året de rena bytena kommer? Hon är numera fin på hjälpen och med stuns och styrka kommer nog bytena.

Burb gick ett riktigt superpass i mellandagarna då det var som att polletten trillade ner hur hon skulle galoppera långsammare under ryttare. På grund av hennes muskelskador och lite svåra kropp så kräver jag inte att hon ska samla ihop galoppen. Detta kan säkert låta tokigt, men jag vill att hon bara ska lära sig att använda kroppen på ett sätt som gör att det blir enkelt för henne själv. Om det då blir på bekostnad av en inkorrekt samling så må det vara hänt. Så länge hon behåller sin tretakt och galopperar långsammare och hittar sin balans och bärighet där är jag nöjd. Allt med Burb handlar om att hitta vägar som fungerar för henne och hennes kropp.

Hursomhelst gjorde hon ett kanonpass och jag var så nöjd! Dagen efter red vi ut i snön som var mycket djupare och tyngre än jag räknat med. Resultat-skittrött Burb som fick anstränga det där högra bakbenet alldeles för mycket. Var med på en hoppträning några dagar senare som jag bröt rätt tidigt eftersom hon kändes rätt påverkad just i höger bak. Så hon har fått lite lugna dagar med skritturer. Tomkörde kort häromdagen och hon kändes och såg fin ut. Kommer tömköra en hel del framöver då det känns som om det ger henne väldigt mycket. Och som sagt, tant får välja och jag får anpassa mig.

Likes

Comments

Just nu kan jag inte annat än att ha stort hopp inför 2018. Vet förstås hur fort saker kan ändras, men inte lönt att ta ut eventuella bakslag i onödan inte. I veckan har jag mest ridit ut och båda damerna är otroligt pigga! Barb var en riktig pajas igår och vi hamnade i diket när hon fick syn på en cykel. Har fått byta ut mina mysiga barbackaturer på Burb till lite mer ordnade former i sadel också efter att jag satt himla löst häromkvällen. Känns dock som ett lyxproblem och ingen av dom är oregerliga på något sätt. Den där extraenergin gör sig riktigt bra i dressyrjobbet dessutom!

Båda fick dressyra lite i ridhuset i fredagskväll. Barb känns löjligt fin för att varit borta så länge. Hon är så otroligt reglerbar och nu i igångsättningen har jag haft mycket fokus på kvickheten för skänkeln och att jag vågat sätta ihop henne lite mer. Det har gjort skillnad och jag upplever henne snabbare på hjälperna och faktiskt mer självbärig. Självbärigheten kan knappast ha kommit med styrka-eftersom hon verkligen inte är stark nu, utan jag får känslan av att hon faktiskt blivit vuxen och lärt sig hur hon ska använda sin kropp utan att det blir för jobbigt. Har kanske helt fel, men det är min känsla när jag rider.

Burb kändes riktigt bra genom hela travjobbet i fredags. Det har hänt massor med henne på detta året! Galoppen är på inget sätt en katastrof, fina fattningar åt båda hållen och jag kan börja rida mer tempoväxlingar och reglera henne även i galoppen. Hade jag inte haft Barb att jämföra med som är så otroligt lätt både fram och tillbaka så hade jag nog varit mer nöjd. Nu längtar jag bara efter att tanten också ska lära sig att använda sin kropp utan att hon tar i för mycket och klarar av att komma ihop sig mer. Men det tar ett par år till så är bara att jobba på för att komma dit.

Idag har båda fått gå på töm. Barb ville jag kolla hur hon såg ut bak ifall orenheten var sämre eller bättre. Tack och lov är den nära nog helt borta nu! Går att se lite i övergångarna att hon tar i/bär mer med vänster bak. Men det är väldigt stor förbättring så är bara att fortsätta jobba på styrkan så är den snart ett minne blott. Det visar verkligen hur vila inte alltid är så himla bra. På fyra månader hinner hästen tappa en hel del och det tar tid att komma tillbaka igen. Ytterligare en sak som får mig att bli lite glad att hon inte blev dräktig i somras. Jag vill rida och tävla! Hursomhelst var hon fin på töm. Känslan jag har att hon bär sig bättre när jag rider syns även på töm. Än igen kan jag bara vara så tramsigt nöjd hur lätt hon är att reglera från samlad till att stretcha ut hela halsen.

Burb var lite trött idag vilket inte var så konstigt för vi var ute på en ordentlig tur i snön igår. Så blev lite lätt jogging idag på tömmen. Hon visar ändå så fin utveckling med sitt register i traven. Önskar verkligen att hon var 10 år yngre haha. Men än har vi några år till att förbättra och utveckla tant!

Till nästa tävlingsår har det kommit en förändring i bedömningen i FEI-programmen. De har nämligen bestämt sig för att ta bort alla betygen på allmänna intrycket. Dvs:

*hästens gångarter

*hästens framåtbjudning

*hästens lösgjordhet

*ryttarens position och effekt på hjälperna

*korrektheten i programmet

I våra svenska program är det olika koefficient i olika klasser. Tex ingen koeff alls på gångarterna i lägre klasser och ryttaren har koeff 3. När jag först läste om den här ändringen var jag lite skeptisk. Men jag kan se vissa fördelar, tex att det går fortare för domaren samt att det faktiskt blir programmet som bedöms och inget mer. Det är dock kluvet. Så vad jag hade velat se hade varit två allmänna intrycksbetyg;

* hästens avspänning/lösgjordhet. Här skulle tex en öppen mun, tydlig spänning, olydighet dra ner och fin form, avslappnad häst ge ett högt betyg.

* ryttarens position. Här hade jag enbart velat att ryttarens sits skulle bedömas. Alltså inte effekten av hjälperna då det ändå bedöms i programmet. Får du inte igenom din hjälp gör du heller ingen bra rörelse. Tänker att ffa ponnyryttare först måste lära sig att sitta snyggt och korrekt i sadeln innan vi ska börja bedöma deras ryttarskicklighet.

Hursomhelst ska det bli väldigt intressant att jämföra ekipage i de klasser många rider både de vanliga programmen och FEI-programmen (MsvB och MsvA). Så får vi se vad som händer till vårt nationella nya TR 2019!


Likes

Comments

Eftersom jag har trillat ner i ett ohälsosamt beroende av Netflix har inte bloggen uppdaterats alls som synes. Men det betyder naturligtvis inte att inget händer med pållsen och mig. Barb har varit igång i tre månader nu i veckan. Har tagit väldigt lugnt och försiktigt med henne och nu rids hon ca 25-30 minuter i ridhuset med 50% skritt, hon följer med ut som handhäst i skogen i en timme då hon får båda trava och galoppera. Ska trappa upp henne mer nu med målet att rida lite mer riktiga, men lätta pass till nyår. Har som mål att träna för Jeanna i februari och förhoppningsvis rida första tävlingen i mars. Det har kommit nya MsvC-program som jag är pepp på att testa! Fortfarande de där crappy långsideslutorna men jag gillar de nya linjerna för de enkla bytena och så är det med längning av formen i traven i 1an och överstrykning i galoppen i 2an. Gillar det! Hoppas även på en ny chans att rida grenledarcupen, men det är inte ens bestämt om det blir någon under 2018.

Burb blir bättre och bättre med galoppen och har de senaste passen inte haft något motstånd alls i högerfattningarna. Känns som en seger! Har inte dressyrat så himla mycket senaste tiden heller. Blir typ ett pass i veckan och så har jag passat på att rida ut i skogen när det varit snö och fint underlag. Eftersom vädret är bipolärt och inte kan bestämma sig för om det ska vara vinter eller regnhöst så gäller det verkligen att passa på när snön ligger! Har förstås tränat fattningar i skogen också och så har jag varvat med en hel del tömkörning. Tömkörningen ger väldigt mycket och hon blir bara starkare och finare för varje pass.

Igår var jag och tränade för Jeanna med Burb. Eftersom det förra gången inte slutade så himla bra så var mitt fokus helt på att Burb skulle få en bra upplevelse. Red därför inte hela passet och fokus låg på traven och vi red lite öppnor och skänkelvikningar. Easy breezy och tanten kändes väldigt nöjd efter passet. Kommer fortsätta likadant med henne som nu under vintern. Mycket snögalopp, tömkörning och lite lagom med dressyrjobb varvat med lite hoppning också förhoppningsvis. Hoppas ha henne startklar i mars hon också och för 2018 är målet att hon ska vara helt stensäker och lugn på tävlingsbanan. Så vi kommer glida runt i en massa LB och när hon är trygg på banan och LA-rörelserna sitter hemma så testar vi det. Det är omöjligt att sätta tidsplaner på henne för rätt som det är överraskar hon helt otroligt med hur enkelt allt är-eller så får vi ett jättebakslag som vi haft på senaste tiden.

Likes

Comments

Senaste tiden har jag fått kämpa lite för att få röva ur soffan och faktiskt ta tag i hästarnas träning. Nog för att de fått gå lite på halvfart senaste månaden, men det har då varken varit så engagerat eller med den kvalitet jag vill ha det. Det har mer känts lite jobbigt. I såna perioder börjar jag alltid med att sänka kraven på mig själv. Att känna sig dålig och otillräcklig drar ner energin för, så ett accepterande att en inte alltid är på topp är nödvändigt. Om inte det fungerar så måste en se över sitt liv för att ta reda på vad som förändrats och vad som äter upp energin. Oftast smyger sånt här på en och det är inte alltid helt lätt att identifiera anledningen. För mig har det varit ganska många olika faktorer och igår fick jag till slut bestämma mig för att låta bli att åka på distriktets tävlingskonferens. Himla tråkigt då jag tycker det är superkul att vara engagerad i tävlingsverksamheten!

Det var dock som om en hel hög stenar lyftes från mig och bara det beslutet gav mig en riktig boost. Jag tror faktiskt att de flesta kan känna igen den känslan. En blir förvånad över att det där lilla beslutet kunde betyda så mycket för en. Direkt igårkväll pysslade jag mer med hästarna med ett härligt lugn i magen än vad jag haft på ett tag. Så underbar känsla!

Månne smittades känslan av på hästarna också för Barb kändes väldans fin när jag red i ridhuset. Hon känns onekligen fräsch och pigg men tycker att jag är lite jobbig som nu kräver att hon sätter ihop sig lite mer. Det är ju lite av en knepig igångsättning måste jag säga. Jag måste vara rädd om framhovarna och de får inte gå på hårt underlag med hög belastning (läs; fart) och så måste jag tänka på bakknäna och hur dessa ska stärkas. Pga undvikande av fart sätter jag ihop henne, naturligtvis i mycket korta sekvenser, i mer samling än vad jag annars hade gjort med en konvalescent. Om det är rätt eller ej vet jag inte riktigt, men hon känns pepp och skummar som tusan i munnen på de tio minuter hon travar och galopperar. Idag så skrittade vi ut en halvtimme och hon känns väldigt nöjd med att vara igång igen!

Burb fick gå på töm med rumpbandet igår. Tredje passat med rumpband på två veckor och detta var utan tvekan det bästa. Var ensam i ridhuset så kunde utnyttja långsidorna ordentligt och på började lite öppnor. Mycket effektivt sätt att verkligen få hästen ärligt på yttertömmen. Hon blev superfin på det jobbet och var fint genomsläpplig i den där svåra högersidan och galoppen på töm är verkligen inga problem alls. Ikväll red jag ett kort pass i ridhuset och hon känns så fin!

Men högergaloppen är ju lite av ett mysterium. Hon blir obekväm i fattningarna och spänner till. När jag väl övertygat henne att faktiskt försöka galopperade jag i dag några varv med lös tygel och bara uppmuntrande tillrop och massa klappar. Andra vändan fattade hon bättre men med handbromsen i, men galoppen tog sig och var helt ok i formen. Massa massa beröm fick hon och sen gav jag mig med galoppen för dagen. Det som är skumt är förstås att den funkar så bra på töm trots att jag då sätter ihop henne mer än när jag rider. Ikväll red jag barbacka och det är exakt samma beteende om jag rider barbacka eller i nån av sadlarna. Är väl troligen en mental spärr att hon är rädd att det ska göra ont just när jag rider. Skumt iaf.

I onsdags hopptränade vi och då kunde hon göra flera fina högerfattningar! Dock sa hon tvärnej på slutet och jag gjorde bara ingen grej av det utan avslutade med nåt språng i vänster i stället. Säkerligen var hon trött i kroppen och då tar det emot för mycket. Hon tycker iaf att det var såååå roligt att få hoppa igen! Helt klart något vi måste ta tag i igen, tant Burb vill vara hoppeponny!

Likes

Comments

I helgen har jag varit i Umeå, på superfina Stall Peka, och gått andra steget i domarutbildningen. Så himla bra helg! Började med teoretiskt nörderi och jag gillar verkligen hur dessa bitar med utbildningsskalan, fotförflyttning i gångarterna, vad som är genomsläpplighet och korrektheten i rörelserna ska präntas in. Älskart! Sen har vi mest suttit i ridhuset och sett flera ekipage rida linjer ur program som vi sedan betygsatt och diskuterat.

Vi avslutade med att döma vars två program där jag dömde LA3 och MsvC1. Det är INTE helt lätt kan jag säga. Att vara snabb i tanken och direkt veta vilken poäng du vill ge, att direkt kunna formulera en kritik, att inte fastna i en negativ kritik, alltid lyfta det positiva mm. Det går så otroligt mycket fortare än vad en kan tänka sig. Jag tror också att mången tävlingsryttare skulle behöva prova på att döma nån gång bara får att få en förståelse för domaren. Jag tror det hade kunnat skapa lite mer ödmjukhet bland ryttare i allmänhet.

Ser fram mot nästa steg som kommer handla om att vara överdomare. Mao blir det väldigt mycket regelverk och teori. Jag är en av de som tycker att överdomarkravet på tävling är mycket bra! Nu när dressyrsporten på många sätt är under lupp går det inte bara att släppa framridningar, nosgrimme och bettkontroller mm helt utan bevakning. Sittande domare kan inte ha koll på vad som händer på framridningen osv, och det är ett stort störningsmoment för koncentrationen om sittande domare mitt i en klass får frågor om vaccinationer som inte stämmer i passet tex. Det pratas om att öd-kravet gör att kostnaderna för dressyrtävlingar gått upp och gör att arrangörer inte tjänar pengar på dressyrtävlingar. Det stämmer iaf inte hos oss, vi går med precis samma vinstmarginal på dressyrtävlingar som på hopptävlingar. Eller ja, egentligen tjänar vi mer på dressyrtävlingarna i förhållande till arbetsinsats och antal starter. Dressyrtävlingarna roddas runt med väldigt få funktionärer i jämförelse med hoppningen så det är iaf hos oss ganska lättsamt att arrangera dressyrtävling.

Burb fick gå med rumpbandet på töm igårkväll och idag har vi skrittat ut en sväng i skogen. Har fått Hööks nya reflextäcke i helreflex och jag är så glad för det! Har suktat efter Rambot i helreflex, men det har varit alldeles för dyrt för plånboken. Så glad att Hööks gör prisvärda kopior på bra grejer! Barb har fått på sig sin sko igen också vilket känns himla skönt.

Likes

Comments

Eftersom Barb måste stärkas har jag sett över vilka olika alternativ som finns att tillgå. Det veterinären sa var det vanliga för knähästar (bommar, ut i skogen, vatten) samt att kunna träna med vikter. Eftersom jag själv aldrig gjort det ställde jag frågor i olika forum (jag som älskar att göra det för en får alltid svar både högt och lågt sas) om folks erfarenheter kring att träna med vikter. En hel del hade gjort det men en del var också väldigt skeptiska för att det skulle belasta för mycket. Jag har faktiskt köpt ankelvikter om 0.5 kg och min tanke är att använda dessa på skrittpromenad två dagar/vecka och göra det med väldigt korta intervaller med början på 2 minuter x3 intervaller. A l l t är skadligt med för stor mängd och hög belastning så det handlar såklart om avvägning och inkänning. Tänkte börja ikväll, men det smög sig då lilla ponnyn dragit av sig en framsko. Inte så himla bra.

Förutom vikter så blev jag sugen på att testa ett Equiband. Har faktiskt skrivit om det i bloggen förut och jag har varit mer än lovligt skeptisk haha. Jag menar kom igen-det är ett gummiband en ska sätta runt rumpan plus ett gummiband en ska sätta under magen och detta till det facila priset 3.000:-. Det är inte rimligt. Men. Jag googlade och läste vad internets hade att erbjuda i informationsväg om Equibandet. Tydligen baseras det på gamla Tteam-metoden som med olika tryck göra hästen medveten om sin kropp och hur den rör sig. Det låter som rimligt. Men fortfarande, det är ett gummiband för tretusen riksdaler.

Så jag tänkte att en budgetvariant kan ju vara värd att testa! Fick tips om att använda en elastisk linda men kom på att jag har en bred elastisk täckesgjord som borde ge ett bättre motstånd, för tydligen ska equibandet sitta ganska ordentligt. Burb fick vara testhäst i veckan när jag tömkörde. Satte fast täckesgjorden med buntband så den satt stadigt och fällde ner den över rumpan. Nackdelen med en budgetvariant är att den inte har det gummiaktiga materialet som the real deal, så gjorden kasade egentligen lite lågt. Äsch tänkte jag-det går ändå! Och som det gick! Burb som kan vara så himla skeptisk mot allt och spänna till för så mycket var istället direkt avspänd. Det var som om hon gillade stödet täckesgjorden gav och direkt från början syntes tydligt hur hon stoppade in bakbenen mer under sig. Hon sökte sig fint framåt-nedåt i en väldigt trevlig form. Det var dock i galoppen som skillnaden var som allra störst. Hon blev mer självbärig, lugnare och verkligen jättefin! Tyvärr glömde jag ta foto på hur det såg ut, ska ta och göra det framöver.

Jag ÄR verkligen förvånad hur stor skillnad det gjorde på henne! Inte nog med det, red ett enkelt pass i ridhuset nu ikväll och hon var kalasfin! Traven är tillbaka och lika bra som på Jeannaträningen och vänstergaloppen likaså. Högergaloppen är fortfarande tveksam, men hon fattade helt ok idag och jag kunde lite försiktigt få några steg där hon rätade ut kroppen. Vågar dock inte pressa alls än och just att forma högersidan har blivit himla känsligt. Nu börjar det äntligen kännas som om hon verkligen är på väg tillbaka och med lite mer tömkörning med snöret om rumpan tror jag gott att vi snart kan blicka mer framåt igen.

I helgen far jag till Umeå och andra steget i domarutbildningen!

Likes

Comments

För att få ett grepp om huruvida Barb är fräsch eller ej efter ca 8 veckors igångsättning var vi idag inne på Bergsåkers klinik och vår stadiga veterinär Laura Luoto. Igår tömkörde jag lite för att få lite grepp om hur hon rör sig. Och nä, jag tyckte inte att hon var helt ren men samtidigt litar jag inte alls på mitt eget öga. Jag är så otroligt nojig med henne nu att jag bara letar fel. Tyckte dessutom att det var bak jag såg en orenhet och den försvann när jag balanserade upp henne. Även om jag är bra på att se orenheter är jag tämligen usel på att se vilket ben det kommer ifrån.

Var på oväntat bra humör i morse på jobbet och åkte faktiskt till kliniken med lättare hjärta än jag gjort de senaste gångerna. Barb var också väldigt glad över att få ut och åka och sprang rakt på släpet. Laura kände och klämde igenom henne och jag måste verkligen säga att jag är så glad att ha henne som veterinär här. Vi har väldigt bra kommunikation och hon litar på mig vad jag berättar hur jag upplever hästen i ridningen och jag litar helt på hennes omdöme. Det samarbetet med sin veterinär är guld värt! Barb är väldigt fin i benen och fick med beröm godkänt, finns inte en galla nånstans. På longeringen syntes den där orenheten som jag såg igår och Laura höll med om att det var bak, så helt blind var jag då inte.

In på löpargången och dags att böja. Fy sjutton vad jag hatar det här momentet. Höll på att svimma men Barb var då helt oberörd och dessutom helt ren!! Åh vilken lycka! Vi diskuterade orenheten som syns bak och vi är helt överens om att den hänger ihop med hennes svaga bakknän. Vi har för några år sen behandlat bakknäna när hon var yngre och svagare och just höger bak är det som är sämst. Nu har hon varit utan riktigt arbete i sex månader och alla muskler har försvunnit. Dvs finns inget som längre stabiliserar upp knäleden. Jag känner mig faktiskt helt lugn med att den orenheten kommer att försvinna mer och mer allteftersom hon kommer igång. Så vi kan fortsätta igångsättningen i vårt lugna tempo och ska lägga in träning med viktboots bak några minuter per pass som successivt ska ökas för att stärka upp bakknäna. Åker tillbaka till klinken för koll inom tre månader. Jag har ju glömt bort vaccinera henne (...!) så hon måste ändå få andra grundsprutan och då kan jag lika gärna kolla henne igen.

Burban har gått sitt första pass i ridhuset sen det var komplett kaos. Har verkligen backat bandet långt bakåt på henne och red fram som jag gjorde från början på långa tyglar och med glada tillrop. Vänster galopp är ingen konstigheter alls men höger skapar en hel del spänning. Känslan är att hela hon bara spänner ihop sig till en liten boll och vågar inte släppa igenom i kroppen. Efter några fattningar började hon dock förekomma och självmant rulla in i galoppen. Då är känslan som om hon går och känner efter och efterhand inser att det faktiskt inte alls är så hemskt som hon trodde det skulle vara. Så planen är att bara fortsätta på det här sättet så ger hon väl sig snart. Kommer dock inte rida Jeannaträningen i december då jag verkligen inte vill pressa med en deadline i sikte.

Som jag längtar efter att få tillbaka Barb i sin gamla fina form!

Likes

Comments

Den här igångsättningen för Barb är fjärde i ordningen sen jag fick henne för sex år sen. Vi har haft lite hinder på vägen så att säga. Två vårar har det varit långdragna luftvägsinfektioner då hon fått vila två-tre månader och så var det fång förra året då hon också stod stilla i två månader. Men den här vilan med fyra månader är utan tvekan den längsta och dessutom med den jobbigaste igångsättningsplanen eftersom den känns så otroligt osäker. Jag har tagit det väldigt försiktigt och nu är hon igång sen ca åtta veckor och skrittar i ca en halvtimme och idag travade+galopperade vi i sju minuter som är det mesta hittills. Det är dessutom extra noga med mjukt underlag så ute i skogen är det inte heller särskilt lämpligt för henne att gå fortare än skritt.

Hon kändes ju lite off förra veckan men den här veckan har hon varit betydligt piggare! Hon är halvklippt nu och så har jag köpt ett gäng tillskott med multivitaminer och D-vitaminolja. Vettesjutton om det gör så stor skillnad egentligen, men det lär inte göra något sämre heller. För att stilla mina nerver kommer vi åka in till kliniken på tisdag också för att böja igenom och kolla henne. Är hon fräsch då så kan jag öka belastningen lite till.

Burb gör fortfarande inte så mycket. Det betyder att jag mest lallar barbacka i skogen och lyssnar på bok. Det är så himla avspänt att kunna galoppera helt odramatiskt där i skogen med snäll ponny som går med spetsade öron. Mitt stora problem nu är att den bokserie jag verkligen levt med senaste veckan tog slut idag. Fem böcker av superhärlig fantasy med en så himla underbar kvinnlig huvudkaraktär som mest sagt fuck off till allt och alla (Blood Destiny av Helen Harper). Efter en sån serie när jag verkligen älskat böckerna blir det som en tomhet och separationsångest när de är slut. Det är därför jag gillar tjocka böcker och långa serier-jag vill aldrig att de ska ta slut! Så svårt att hitta någon ny dessutom.

I vidare populärkulturell anda har jag nu när allt med hästarna känts lite off kollat på senaste säsongen av Stranger Things. Såååå himla bra och det är märkligt hur mycket jag tydligen gillar 80-talet och ffa musiken i serien. Synt ftw. Eftersom Netflix dessutom är en guldkälla fortsatte jag med Riverdale och är nu inne på andra säsongen. Lite störd att de inte släppt hela den säsongen på en gång så en kan bingewatcha. Första säsongen var bra med rätt härlig, udda och lite quirky stämning men andra säsongen är hittills lite av en besvikelse. Riverdale som sådan står sig inte heller alls mot årets storheter som Big Little Lies och Westworld (iofs HBO).

...höll ju på att glömma! Jag blev minsann blockad av en användare på insta igår. Se som det kan gå. Emma Mattisdotter lägger ganska ofta ut filmer när hon rider på graman. Ja, det må ju vara hänt känner jag och jag är ingen militant gramanmotståndare. Gudarna ska veta att den kan vara nog så hjälpsam. Men. Om en rider med graman, eller vilken annan hjälptygel som helst tycker jag att en alltid ska kunna ge en kort och enkel förklaring på varför. Sen behöver inte den som frågar hålla med om svaret-men det måste vara genomtänkt när en hänger på gramanen. Vill även understryka att en särskilt måste tänkt både en och tre gånger om en hänger på den på helt gröna hästar i början av sin utbildning som Emma Mattisdotter gör. Än mer så om en dessutom jobbar med och tar betalt för att utbilda andra hästar.  Anledningen att jag blev blockad var alltså att jag kommenterade att en måste kunna förklara varför gramanen används, jag gav henne absolut noll kritik om hennes ridning eller att gramanen ens var på hästen. Att jag aktivt väljer att skriva ut hennes namn såhär är faktiskt för att jag tycker att hon gott kan få bli ifrågasatt om sitt gramananvändande.

Likes

Comments