Då och då i olika forum och media dyker det upp inlägg om de stackars pojkarna i ridsporten. De är ju så himla få och varför tar inte ridsporten bättre hand om pojkarna så att de blir fler? Jag undrar om det finns samma tänk inom någon av de mansdominerade sporterna (ja, alltså alla andra sporter) att hela sporten ges ett kollektivt dåligt samvete för att tjejerna inte får tillräckligt mycket plats. Låt mig tvivla. För vi har alla hört debatterna om att damfotboll "inte är riktig fotboll", att damhockey "är tråkigt för de får inte tacklas" och att exceptionellt bra fotbollsdamer inte förtjänar så mycket bättre pris än en cykel. Det möts inte av en särskilt rasande allmänhet mer än ett höhöhö och att det var ju lite lustigt-för alla veeeet ju att damidrott bara är lite på låtsas. (Om de inte vinner OS-medaljer, då jävlar är de folkhjältar, eller ja-om de inte gör det till häst vill säga.)

Tills det börjar diskuteras om de stackars pojkarna i ridsporten. De här stackars pojkarna får ju ingen plats för hästtjejerna är ju som en gemensam maffia som inte släpper in dom. Nja, skulle jag säga. De killar jag har vuxit upp med som ridit har snarare haft halvgudastatus i stallen och har fått ligga betydligt mer i paritet med deras utseende vad de fått i den "vanliga" världen.. Eller så har de varit gay, vilket ingen har brytt sig ett dugg om.

Sen är det dessutom lite extra synd om de stackars pojkarna för de blir mobbade i skolan för att de rider. Det är helt klart en sanning. Men. Låt oss inte inbillas i att tjejerna som rider inte får stå ut med exakt samma behandling från sina "skolkamrater". Jag tror att ALLA tjejer som vuxit upp som hästtjej fätt höra att "de inte ska leka med maten", "att de kommer växa ifrån gulliga ponnisar", "att ridning bara är lite på låtsas och faktiskt ingen riktig idrott" (som att sparka på en boll, eller springa med en boll, eller studsa en boll-för det är minsann riktiga sporter). Vi som vuxit upp som hästtjejer har fått höra så mycket skit från omvärlden, men vi har bitit ihop och stått ut, för kärleken till vår sport och våra hästar har varit större än andras förmåga att bryta ner oss.

Men tydligen anses det av vissa (oftast nyupplysta mammor) att de stackars pojkarna inte klarar av det stålbad som tjejerna per automatik med sitt hästintresse måste genomlida. Det måste pjållras och finnas särskilda grupper för pojkarna och det värsta av allt-om de vinner tävlingar riskerar de att vinna rosa glittriga spön! Ve och fasa-ska de stackars pojkarna tvingas vinna ROSA prylar. Ja det får vi väl förstå att det är synd om dom. Snark.

Nej det är inte synd om de stackars pojkarna. De får bara en liten liten smak på hur det är att växa upp som tjej i en mansdominerad värld. De får känna på hur det är att få kämpa på i uppförsbacke för att de har sitt medfödda kön emot sig Observera också att det är i "den vanliga" världen de har könet emot sig-i ridsporten är det helt oviktigt! För där tävlas det ändå på exakt samma villkor! Det är nada särbehandling beroende på kön, sexualitet eller ålder. Det enda som spelar roll är hur bra du rider.


Nä nu är jag både för trött och för sur för att fortsätta skriva.


Power to the girls

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Om en vill ha mycket läsare på en blogg ska en inte skriva en rubrik som denna. För läsare blir mer intresserade när det går dåligt eller är drama. Just nu är det väldigt dramafritt här. Kvällstävlingen med Barb i onsdags gick alldeles utmärkt. Red ett precis uselt pass kvällen innan men det gjorde att jag var betydligt mer ödmjuk och noggrann med grunderna på framridningen. Programmet flöt väldigt fint är äntligen fick jag till en ritt utan större missar. Visst kan saker bli ännu bättre, men känslan av att nu kunna rida genom MsvC och det känns lika bra som att rida genom ett LA-program är underbar!

Domaren höll med om vår jämnhet och vi slutade på 65,957% vilket är poängrekord och gav dessutom en fjärdeplats! Vi fick 6.5 för våra öppnor, 6 för slutorna, 7 resp 6.5 på enkla bytena och en 7a på ryggningen samt 7or genomgående i galoppen. Hon är verkligen en pärla min lilla superponny! Planen framöver med henne är en MsvC2 i Hudiksvall 27e maj, sen rider Maja DM på hemmaplan i LA3 4 juni. I mitten av juni är det sen nationella tävlingar på Färsta och då lutar det mot att rida en MsvB2 och kanske en MsvC också. Men jag prioriterar nog att eventuellt bisitta och skriva de högre klasserna istället.

Förra helgen var jag bisittare på en nationell ponnydressyr och satt med i FEI-klasserna. Det var så nyttigt! Först kan jag konstatera att högsta mode för ponnyryttare på den nivån är en frackkavaj, lackade stövlar, PS-träns och Equestrian Stockholm-schabrak. Mao ser jag rätt ofta ut som en övertrendig ponnyryttare på riktigt :D! Vad det gäller att sitta med som bisittare märker jag verkligen hur jag mer och mer får grepp om dömandet. På utbildningen kollade vi på flera ekipage på olika nivåer och det jag tyckte var allra svårast att bedöma var skolor och bakdelsvändningar. Skolorna är svåra att exakt se hur hästen tvärar och är tillräckligt böjd. Nu satt jag med domaren vid M, så jag fick utmärkt läge att kolla öppnorna längs långsidan-sååå bra! Bakdelsvändningarna är svåra eftersom det är så många moment att ta hänsyn till. Framdelens förflyttning, bakbenens förflyttning, ställningen och trampet-och vändningen går mycket fortare än en tror! Efter att ha tittat på nästan 100 bakdelsvändningar på de två dagarna kände jag mig lite snabbare att se alla aspekter.

Har bokat ny bisittning till en ponnytävling i LC och LB och så ska jag sitta med på våra hemmatävlingar och då blir det på häst och MsvC. På de tävlingarna blir det troligen även skuggdömning av LC och LB också och nu till helgen ska jag döma en klubbis/PnR. Så otroligt kul att känna utvecklingen och att lära sig nåt nytt!

Burban blev vaccinerad i onsdags och blev ganska påverkad av det. Hon känns även rätt trött i bakdelen så hon har fått tuffa på väldigt lätta pass här i slutet av veckan. För hoppas hon känns lite bättre i dagarna så hon kan gå hoppträningen på torsdag.

Likes

Comments

Det var längesen jag skrev om min Burb annat än lite löst var vi är i utvecklingen. Tänkte att det är dags att hon får ta lite plats! Vi har tragglat massor av galoppfattningar och kämpat med att få till kontakten till bettet. Och vet ni? Det där med att verkligen jobba på ger resultat! Nu gör hon stadiga och fina galoppfattningar med ett framåtsug åt båda hållen. Det är tom ganska enkelt att få rätt galopp även när vi är ute och busar i naturen. Enda gångerna galoppen blir svår nu är när hon är trött, då fallerar hjärnan lite men jag gör ingen grej av det.

Hoppträningarna har gett oss jättemycket! Bjudningen kom som ett brev på posten när hon började hoppas och med egen bjudning blir allt så mycket lättare. Senaste träningen var hon helt otroligt fin! Redan i framridningen när tränaren ville att vi skulle rida lite öppna, vilket Burb inte alls är klar för, gjorde hon ett gott försök när jag mest red henne lite lätt ut än mer på yttertygeln. Funkade bra fastän vi red på ett rakt spår utan stängande staket på sidan. Galoppen var också så där härligt luftig och på hinder var hon underbar! När den galoppen sitter får vi till riktigt fina språng och känslan hon ger är magisk, hon lyfter verkligen riktigt från marken. Det är häftigt hur snabbt hon ändå hittat sin kropp och tekniken över hinder. Tror hon kommer kunna bli en riktig tiger på hoppbanan!

Igår hade vi ett sådär pass. Ingen koll på högerbogen som bara seglade iväg och hon var extremt svår att få framför skänkeln. Hon har en tendens att stänga av lite mentalt och då är hon smått omöjlig att påverka. Det blev inget kul pass alls faktiskt. Men. Ikväll så hade hon landat i vad jag ville ha fram igår och hon var så jäklarns fin! Jobbade lite övergångar för att få hennne bättre på hjälperna, red volter och små tempoväxlingar i traven. Hon var så mjuk och eftergiven. I galoppen kändes hon så otroligt balanserad och bärig så jag fick ett superläge att testa lite förvänd galopp. Det var minsann inga konstigheter haha! Red en båge i förvänd på ca 20 m och så tillbaka i rättvänd i båda varven utan tillstymmelse att hon var på väg att tappa balansen! Ibland behövs de där lite sämre passen för att utveckligen ska ske helt enkelt.

Får frågan lite då och då när hon ska komma ut på tävlingsbanan. Det är något jag känner mig förvånansvärt ostressad med. Ridmässigt hade hon säkert kunnat gå ett fint LB-program nu. Inte så säker på att hon klarar av att göra det avspänt än dock. Så fokus framöver kommer faktiskt ligga på hoppningen. Hon tycker att det är jättekul och är dessutom så enkel att rida på hinder och helt otittig så jag känner mig helt trygg i att hoppa henne. Ska se om vi kommer iväg på lite Pay and Jumps under sommar och höst och kanske gör någon hoppstart på riktig tävling också. Dressyrtävlandet får bero lite på hur hon beter sig när vi kommer ut. Men känner mig som sagt inte så stressad. Vill ge henne de absolut bästa förutsättningarna att kunna debutera avspänt på dressyrbanan.

Eftersom vi nu då alltså är ett hoppekipage (hahaha) har jag köpt en fancy hoppsadel. Hade helt sjuk tur och hittade en Equipe (Extreme) i grannbyn till ett superpris som dessutom både passade hästen och mig! Vad är oddsen för det?? Är så jäklarna nöjd med den :D!

Likes

Comments

Mitt inlägg om ingripandet då en ryttare inte var snäll mot sin häst har skapat många åsikter. Bla om min lämplighet som domaraspirant. Att ryttare framöver skulle vara rädda för att starta när jag dömer (låt oss vara tydliga med att jag är färdig domare tidigast om två (2) år). För alla er som är rädda för mig och tror att jag är ett monster som jagar folk vill jag få detta sagt;

*Jag har aldrig hängt ut någon i min blogg. Det aktuella inlägget är det närmsta jag kommit till det. Min avvägning i hur jag skrev det gör det också svårt att räkna ut vem det handlar om. Inte ens de med åsikter om inlägget har vetat vem det handlar om.

'Jag kommer aldrig någonsin hänga ut ryttare när jag eventuellt kommer att döma. När/om jag blir färdig domare kommer jag just för att jag då får ett officiellt uppdrag, skriva i än mer generella termer. Har fått väldigt bra tips av domare nu hur jag bör göra då. Men än är jag bara jag-jag är inte något som jag kanske kan komma att bli.

'Jag ångrar inte mitt inlägg. Jag tycker att det i dagens debatt om ffa dressyrhästars välbefinnande i vår sport måste lyftas fram situationer där folk faktiskt reagerat på plats för att visa att vi dressyrmänniskor faktiskt inte tolerar hård ridning i vår närhet. Om jag så har kunnat inspirerar EN person att våga ta steget att säga ifrån, så har inlägget haft önskad effekt.

'Jag kommer alltid stå på hästens sida. Det är vår förbannade skyldighet att se till att våra hästar får det så bra som möjligt när vi har dom för vårt eget höga nöjes skull. De har inte bett om att få trava vackert innanför vita staket, det är vår uppgift som ryttare att få hästarna att tycka att det är roligt att jobba med oss.

Hoppas att detta ger en klarhet i min ståndpunkt i vad som hände. Jag är knappast ett monster utan en väldigt snäll person. Rak, ärlig och enligt vissa helt otroligt obekväm. Livet är en ständig utveckling och en lär sig mer och mer om hur en ska/bör/kan bete sig i en given situation. Många gånger tvivlar jag på mig själv för att jag känner att jag inte klarat av att hålla mig till den sociala koden. Men den här gången-den här gången känner jag ett lugn jag aldrig haft förut när jag hamnat i en skitstorm. Jag är helt trygg i att jag gjorde rätt. Om det blir ett utfall att jag inte får gå vidare som domarkandidat pga detta kommer jag inte sitta still i båten. För om inte vi som står på hästarnas sida får bli domare-vart är vi då på väg med vårt sport?

Det kan hända att jag förlorar elever också, men de som vill lägga en bra och hästvänlig grundridning med ödmjukhet inför hästen kan allt lära sig en del av mig. Igår tävlade Maja och Barb igen. Vinst i LA1 på 69,44%, både ponny och unge utbildade av mig, så nog har jag lite koll.

Likes

Comments

Igår var det dags för andra omgången i ponnydressyrens division II. Precis som förra gången var jag lagledare och målet var såklart ett följa upp förra omgångens vinst. Just nu har vi otroligt starka ryttare att tillgå och dessutom flera stycken, varav några dessutom är ridskoleryttare. Ungarna gjorde verkligen ingen besviken när de började med att ta en dubbel i kategori C där Maja vann med sin vita Onellie. Ni som följt bloggen vet att jag har ridit den en hel del förra året och att det inte är en lätt ponny. Hon är otroligt känslig och ytterst humörstyrd. Att de nu vann och dessutom red på riktigt fina 67,5% gör mig alldeles glad! Det visar också att mitt koncept där jag hjälper till att rida ponnyn verkligen kan hjälpa ekipaget framåt. Nu rider jag i princip aldrig henne, har suttit upp på en träning senaste tiden annars fixar Maja själv att rida henne lösgjord och uppmärksam.

Det värsta med att vara lagledare är att sätta ryttare utanför laget-för en vill ju att alla ska få chansen att vara med! Denna omgången fick ett ganska färskt ekipage stå utanför och jag tror det var bra för ryttaren att slippa pressen laget innebär, för hon smällde till med en riktig superrit och hamnade på första utanför placering i ett väldigt starkt startfält i kategori D. Nästa omgång blir hon självskriven i laget när vi jagar en tredje vinst! För vann igen gjorde vi, är så otroligt stolt över alla ryttarna hur fint de uppför sig på tävlingsplatsen mot både sina ponnier, föräldrar och varandra!

Efter mitt förra inlägg om ryttaren som inte var snäll mot sin häst har det blivit en del reaktioner. Den allra stora merparten mycket positiva men förstås även från den andra sidan. Att jag valde att skriva om det här i bloggen var förstås en avvägning från min sida. Men jag kom fram till att jag inte hänger ut med namn på varken ryttare eller häst, och egentligen var ekipaget som så faktiskt helt oviktigt. För poängen var att våga stå upp för hästen även när det innebär en obekväm situation för sig själv. Tro mig när jag sägger att jag inte finner någon glädje i att behöva säga till någon att de måste vara snällare mot sin häst, jag är dessutom väl medveten att det ger konsekvenser för mig eftersom alla naturligtvis inte kommer hålla med mig. Men en kan inte vara underbar och älskad av alla när en har principer-hur mycket en än vill det.

Att jag således skrev om det i bloggen och gjorde händelsen offentlig är för att inspirera andra att våga ta bladet från munnen när ni ser sånt här hända-för tyvärr händer liknande saker både här och var i ridhusen runt om i landet. Jag tänker även att om jag skrivit om händelsen och berättat vad ryttaren gjort utan att jag sa ifrån på plats så hade det varit mycket värre. Då hade jag varit än värre än alla dom som satt tysta och bara lät detta ske. På frågan från några vem ryttaren var har jag inte svarat, för det finns ingen anledning att berätta. Jag antar även att de som var på plats och förfärats över mitt inlägg visar ryttaren den respekten. Jag har även blivit kontaktad av en närstående till ryttaren via pm och hen var inte så glad. Hen fick ett långt svar och jag har erbjudit några gratis träningar för att ryttaren ska förstå att jag inte är ett monster som var ute efter att göra hen ledsen.

Nog om detta. Till syvende och sist hade jag gjort samma sak igen hundra gånger om.


Likes

Comments

I helgen har jag och Barb gjort träningsdebut för Jeanna Högberg. Har verkligen sett fram mot den här helgen och jag ville verkligen jobba med bytena och försöka hitta rätt nya strategier att få till rena byten. Nu är hon 70% på hjälpen och 100% efter bak... Senaste passen jag själv gjort lite byten har jag kittlat henne på rumpan med spöet för att få henne att lyfta och stampa till med baken. Detta fortsatte vi med för Jeanna och tillslut blev Barb så lätt i rumpan att hon sköt mig ur sadeln ett par gångerhaha (nä det är inte rätt heller, men det är lite nödvändigt för att nå målet). Bytena blev bättre och bättre och några blev faktiskt rena. Det känns som om vi är på rätt spår nu och att det som ska till är tajmingen från min sida att jag får lyftet i rumpan samtidigt som jag ger byteshjälp så hon inte byter i två delar. Tajming är skitsvårt fyi.

I traven jobbade vi såklart en massa skolor och det är sååå mycket lättare att rida diagonalslutor utan någon bromsande vägg. Första dagen gjorde vi en riktigt bra övning med öppna en kort bit på långsidan, sluta in mot medellinjan och sen skänkelvikning tillbaka till väggen. Verkligen en kontrollövning var bogarna är och ändringen av böjning/ställning. Just första dagen hade jag lite mer att rida på sas då Barb kändes riktigt pigg och fräsch. Idag var hon aningen mattare, men det gick ändå. Det är så härligt med en häst som verkligen visar att hon tycker det är roligt att komma ut på sånt här!

Känner mig superpepp att träna vidare med denna ridningen! Det är väl lite tabu att säga att en trivs med att inte träna för någon så ofta, men det passar mig ganska bra. Då får jag lite lugn och ro och fixar och testar mig fram. Jag är inte typen som sätter min häst i situationer vi inte kan lösa eller kräver saker hon inte klarar av. Jag är snarare lite för snäll och kräver aldrig det där lilla sista. När jag känner att precisionen fallerar ringer jag Ina och så kommer hon och drillar tillbaka oss i rätt riktning :D! Så nästa träning kommer inte bli förrän i augusti när Jeanna kommer tillbaka. Om jag inte får möjlighet att åka ner till henne och träna i sommar kanske.

Sen hände det en annan grej. På förmiddagen var jag med en vän när hennes unghäst skulle ridas av Jeanna. När nästa par ryttare kom in i ridhuset och började rida fram var en av ryttarna inte snäll mot sin häst. Det var ffa väldigt fula händer och hästen fick inte en chans att gå framåt. Ändå var ryttaren arg på hästen och när hen för sjätte gången (!) satte hästen på rumpan och ryggade den för att återigen inte släppa handen sa jag ifrån. Jag sa helt enkelt "nu får du sluta dra i din häst för det där är inte snäll ridning". Ryttaren (sisådär 15 kanske) säger till sin pappa att jag "hoppat på henne" varpå han kommer och ska prata allvar med mig. Jag förklarade för honom att det är mitt ansvar som hästmänniska att säga ifrån när en häst inte rids på ett snällt sätt och hade detta varit i en tävlingssituation hade ryttaren fått överdomaren på sig. Pappan var inte särskilt glad alls utan påpekade att den där hästen har de så mycket problem med och att den är dum (ja, här brann det för mig). Han sa att barnet tog mycket illa vid sig och kände sig påhoppad. Och självklart förstår jag det! INGEN vill väl höra att någon tycker att en är dum mot sin häst? Men när det sker måste folk kunna säga ifrån-i synnerhet till ungdomar så att det LÄR sig. Jeanna backade mig och sa åt honom att det var riktigt illa ridning vilket han accepterade. Hon var ju tränaren och då kunde han ta det. Ett resonemang jag kan köpa, men å andra sidan är inte jag heller tappad bakom en vagn när det kommer till god ridning.

Hursomhelst hade jag gjort samma sak flera gånger om. Det är helt fruktansvärt att se när ett barn är direkt stygg mot sin ponny. Jag tycker verkligen att vi andra, vi äldre som både kan och vet bättre har ett stort ansvar att fostra dessa ungdomar att vara snälla mot sina hästar. Det handlar inte om att lägga sig i någon annans ridning-det handlar om djurvälfärd. För djurvälfärd är inte att starta drev på nätet utan att faktiskt säga ifrån när och där det sker.


När en inte har spolspilta för en tvätta ben the oldfasioned way utanför stallet med vattenkanna :D!

Likes

Comments

En kan väl lugnt säga att den här bloggen inte är superprioriterad men antingen är allt bara väldigt mycket ospännande vardag eller så har jag så mycket att göra att det bara inte hinns med. På senaste tiden har jag börjat hoppträna mera och det är så himla kul! Burban är alldeles underbar och ställer upp på allt även om jag fisrider. För problemet ligger då inte i hoppningen-det ligger i galoppen. Nog för att jag inte är typen som bara sitter och rider långsamt när jag dressyrar-men det är en helt annan sak att hitta "hoppgaloppen". Den där galoppen där hästen är bra framför skänkeln, inte för lång och galopperar på i ett fräscht tempo. Lina och jag hoppar en del tillsammans och hon skriker hela tiden på mig att jag ska galoppera fortare medan jag sitter på hästen och tycker att jag rider JÄTTEfort. Sen kollar jag på filmer och undrar vad det är för jla snigefart jag rider i haha. De där sekvenserna jag hittar galoppen då hoppar hon mig ur sadeln trots att vi bara skuttar runt på små små hinder om 60-70 cm.

Förra veckan var vi med på hoppträning och då var det mycket serier och kontrollövningar. Inte helt vad vi behöver för att sätta galoppen, men jag börjar bli bättre på distanserna och lite mer offensiv att rida på ett avstånd. Det där med avståndspunkten är lite den brinnande punkten som gör att hoppningen är otäck för många tror jag. En är så rädd för att komma fel att en dels inte galopperar på och dels bromsar in i hindret. Inför hoppträningen och i varje ny anridning intalade jag mig själv att nu skulle jag rida på ett bra avstånd. Även om det inte blev perfekt alla gånger blev det betydligt bättre än gången innan vi hoppade. Så den mentala biten är verkligen nog så viktig!

Maja har hoppat Barbie och även varit med på träning. Det ser riktigt bra ut och Maja börjar hitta galoppen på henne också. Barb är inte så lätt att sätta i en bra hoppgalopp då hon blir lite lång och låg fram vilket resulterar i att hon river med fram. I söndags hoppade de PnJ, 70 cm och då satt galoppen superbra och nolla satt som ett smäck!

Appropå Pay and Jump så var jag i vanlig ordning banchef när vi arrangerade. Mitt mål som banchef är dels att funktionärerna gör sitt jobb (vilket dom alltid gör för vi har typ världens bästa funktionärer!) och dels att se till att ALLA ekipage kommer runt banan. Om det så ska krävas att jag springer med dom och hoppar hinderna själv (jepp, det har hänt) eller att jag verkligen försöker hjälpa ryttarna att komma till ridning. Jag är väl medveten om att det kan irritera vissa och det är lite min mening haha. För när ryttarna surar ihop på mig lägger de fokus på det istället för att övertänka sin ridning-och när det blir lite sura rider dom dessutom fortare har jag märkt ;). Genomgående för dagen var att folk galopperade för långsamt, hästarna biir osäkra för att ryttaren inte riktigt har bestämt sig om de ska hoppa eller inte och då kommer stoppen eller fulsprången. Med lite peppning hoppade de allra flesta riktigt bra när de fick upp farten. Tyvärr var det ett ekipage som jag faktiskt fick säga till att skärpa sig då hen inte var snäll mot sin ponny. Det föll inte i god jord och hen strök sig. Otroligt tråkigt att det ska behövas bli så känner jag.

Ett av de allra sötaste ekipagen!

Idag har jag börjat "mitt nya liv". Jag har nämligen blivit en vanlig dagjobbare! Tror de flesta märkt att jag har tröttnat på helgerna eftersom kunderna helt enkelt inte kan uppföra sig. I kombination med att jag var sjuk så länge i vintras bestämde jag mig för att skapa en förändring i mitt liv. Jag kan inte fortsätta känna att jag mår dåligt av att åka till jobbet och vill hitta en rutin som får min kropp att må bättre. Så nu är det dagschema som gäller. Eller ja, istället för att sluta på natten känns som att jag i princip börjar mitt i natta eftersom 4 av 5 pass börjar 4.45 eller 5.... Det är löjligt tidigt. Hästarna får komma ut redan 4:15 och en lunchgrind ska införskaffas för att inte behöva stressa över lunchfodringen. Så här efter första dagen känns detta som ett riktigt bra beslut!!

Likes

Comments

I helgen har jag och Barb varit ute och vödrat oss på tävlingsbanan igen. På Kungsnäs har vi ridit MsvC2 båda dagarna. Ovanligt att ha samma program två dagar i rad, men jag gillade faktiskt konceptet! Båda dagarna har jag haft fantastisk hjälp av Ina på framridningen och haft henne i en öronsnäcka för hjälp. Det är skönt att kunna slappna av lite i ridningen och luta sig på tränarhjälpen. Barb har verkligen varit på hugget och varit mycket pigg och fräsch att rida.

Första starten är jag urnöjd med vårt travprogram! Jag red bra skolor, 6or på alla utom 6.5 för ena öppnan. I andra travlängningen var hon så jla fin att jag fick rysningar längs ryggraden. Det var en sån där längning när en bara sitter och känner hur hästen tar i, trycker ifrån och länger utan att den ens är svårt att sitta för en behöver inte driva. En riktig wow-känsla! Sen i galoppen tabbade jag mig och la till alldeles för mycket ben i förvända, så hon slog om och sen trasslade det lite innan jag fick ny galopp och lite hastigt kunde göra ett enkelt byte. Men övergångarna och att jag hade ridit på med så mycket ben svarade Barb med att spöka lite vid staketet också haha. Går ju inte att bli upprörd äver sånt. Ponnyn var pigg och jag anpassade mig för dåligt. Dumt av mig för där tappade vi nog allt placeringen. 63.3 % blev det och den poängen är jag nöjd med.

Andra starten så var målet, förstås, att hålla i galoppen haha. Hon var så himla peppad redan när vi kom fram och jag älskar att se hur mycket hon tycker om att tävla! Planerade kortare framridning och hon kändes jättefin. I efterhand borde jag dock ridit igenom henne i sidorna bättre. Men jag blev nog lite bekväm när skolorna var så bra dagen innan och ja la fokus på de enkla bytena istället. Men men. I programmet kändes travprogrammet helt ok, hade inte riktigt samma framåtsug som dagen innan och så fick jag ett galoppanslag i andra mellantraven. Den började bra, men så tappade hon nog lite balansen mitt i. När jag såg poängen för mina skolor sen blev jag förvånad med 5.5 för båda slutorna och ena öppnan. På filmen såg jag dock varför-de var väldigt raka i sidan och den öppnan var mer en skänkelvikning än nån skola. I galoppen lyckades jag med min plan och den flöt riktigt fint och vi fick tom några åttor där. Lite irriterad på mig själv bara för jag skrittade alldeles för många steg i enkla bytena, mycket mycket onödigt. 63,2% slutade vi på.

Nu har vi alltså gjort tre starter på två helger i MsvC och ridit inom 0.5% på alla starterna. Är så otroligt nöjd hur vi har höjt vår grundnivå för inget av programmen har varit utan rätt grova missar med felridningar, sprall, byten och galoppanslag. Ridkänslan jag haft har varit kanon och jag har hittat ett lugn och en trygghet i min ridniing på banan. Inför dessa starterna sa jag att jag skulle rida med "en vit mans självförtroende", dvs en ohemul tro på sig själv fastän en egentligen inte alls är bäst haha. Det känns faktiskt som ett vinnande koncept (uppenbarligen, Donald Trump lyckades ju bli president på så vis).

Planeringen framåt för Barb är träning för Jeanna Högberg sista helgen i april. Sen ska Maja tävla 6 maj och rida en LA1. Sen tror jag det blir kvällstävlingar och MsvC1 för mig 10 maj. Hade tänkt att Maja skulle tävla henne lite i hoppning, men det finns inga lämpliga tävlingari hela maj! Sista helgen i maj blir det nog istället Sugar Cup för henne med Maja. Med mig var hon ju så vild på vår startfälttävlan och Maja gillar när hon är vild så det hade nog blivit roligt för båda :D! Min plan är att ta med Burban samtidigt på hennes första åka ivåg äventyr och rida Salty Cup.

Appropå min Burb så har vi blivit lite fotade idag. Jag kan inte nog säga hur nöjd jag är med hennes utveckling! Som vi har tragglat högerfattningar och så bra de är nu! Tyvärr ligger vänsterfattningar efter och problemet är att jag inte får ett sug fram i handen och hon tänker bakåt i fattningen. Men det ska tragglas vidare och lossnar så småningom. Äntligen har det blivit vår och vår stora härliga utebana är ridbar igen. Den erbjuder dessutom otroligt bra miljöträning med mycket människor i omlopp och idag var det ridskoleponnier som gick in och ut ur ridhuset en del också. Dvs typisk situation där hon blivit så spänd och svårpåverkad. Idag blev hon också spänd men jag fick kontakt med henne åndå även om det var svårt att rida fram bjudning i den spänningen. Men det är milsvid bättre än vad det varit och jag börjar känna att vi faktiskt närmar oss en tävlingstart. Tänkte rida en programträning med henne här hemma 22 april. Tror det blir LB2 då.

Likes

Comments

Ja helgen kan bara beskrivas som helt fantastisk! Började redan på fredagen med att jag red Barb väldigt lätt, ca 20 minuter lösgörande och hon kändes jättefin. Under fredagkvällen var det sen löshoppning och jag hjälpte till med drygt 10 hästar och Burban fick också hoppa. Hennes sista språng på 120 var helt otroligt! Hon klippte till så bra och för första gången fick hon upp och in frambenen.

På lördagen var det ponnydressyr i Timrå och jag var lagledare åt vårt division II-lag. Division I som Maja och Barb skulle ingå i blev tyvärr inställt för att det var för få lag anmälda. Maja startade sin vita ponny Nellie i LB1 och de gjorde ett stabilt program på dryga 63% dvs har de höjt sig fyra procentenhetr under vintern. Så kul när träningen direkt ger resultat på tävling! De hamnade tyvärr utanför placering men en annan av våra klubbryttare vann klassen med sin underbara ponny! Den är verkligen som en svart liten smällkaramell med en fantastisk galopp. Alla våra klubbryttare skötte sig alldeles fantastiskt under sina ritter och de slog till med att vinna omgången! Alla var jätteglada och det är ju tramsigt kul att vara lagledare åt ungar som är genuint glada för sin vinst!

Härliga laget!

Efter lagklassen var det dags för Majas start med Barbie i Lagtävlansprogrammet. Det är ett riktigt kul program tycker jag och är lite som LA3 fast på kort bana. Herregud vad nervös jag var när hon red fram, för att inte tala om när de red programmet.. Barb var jättepigg men Maja skötte henne utmärkt och de red ihop 67,121%. Det räckte genom hela klassen till en vinst! Så hattrick för vår lilla förening. Jag hade typ ont i hela ansiktet för att jag smajlat så hårt hela dagen :D!

På söndagen var det min och Barbies tur att tävla. MsvC1 stod på schemat och mitt mål var att rida som hemma. Hitta lugnet i ridningen och vara trygg i att vi kan det här. Jag höll min plan och känslan i ridningen var bland den bästa jag haft på tävling! Skolorna var mycket bättre, fick tom en 7a på första öppnan. Sen var ju Barb superpigg och höll på att tramsa massor för domarbordet, där tappade vi några poäng. Poängtappet fortsatte med att jag red fel i galoppen och vände vid C istället för att rida genom hela kortsidan innan förvända galoppen. Hade jag inte klantat mig med det så hade vi nog allt blivit trea. Nu räckte våra 62,776% till en fjärdeplats vilket kändes väldigt oväntat men så himla kul!! Till helgen startar vi både lördag och söndag och rider MsvC2 båda dagarna. Hoppas att kunna fortsätta med att kunna rida med självförtroende och ett inre lugn.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på vad jag vill göra med mitt liv och vad mina mål egentligen är. När det kommer till hästeriet börjar det bli tydligare även om jag inte riktigt vet hur jag ska komma dit. Hade jag haft en massa pengar (tex klarat av att sälja Barb, vilket aldrig kommer hända) så jag hade haft ett startkapital hade jag köpt två talangfulla ponnier. Typ 5-8 år gamla utbildat med mål att sälja. Men inte sälja förrän de går FEI-klasser. Drömmen är då att sälja till ryttare som jag kan fortsätta hjälpa med ponnierna för att verkligen maximera möjigheterna till bra prestation på banan. Jag tror väldigt mycket på att barn ska ha mycket ridhjälp med sina ponnier för att ponnierna ska hålla sin utbildningsnivå. Det är så himla svårt att rida och ska då ungarna behöva lära sig själv samtidigt som sin ponny tycker jag att en gör både barnet och ponnyn en otjänst. Jag ser också vilken enorm fördel det är för Maja att komma upp på Barbie och direkt börja kunna rida lite svårare grejer. Det betyder verkligen inte att grejerna bli plättlätta, men det blir iaf bra mycket enklare.

Det är dock en dröm som inte är möjlig förrän vi har eget ställe så jag inte behöver betala stallhyra för hästar jag vill försöka ha nån förtjänst på. Förtjänsten kommer ändå vara relativt liten när en vill ha kvar hästarna så länge som det krävs för att få upp de på FEI-nivå. Drömmen finns där och under tiden har jag lite träningar. Även om jag inte alls har så mycket träningar som jag hade velat. Tror jag är lite för skräckinjagande och att jag kräver för mycket av mina elever. Men men, jag går efter devisen att jag aldrig kräver något av en elev som jag inte vet att de klarar av. Får hoppas att fler kan få upp ögonen lite för mig när de ser hur bra det går för Maja och Barb!

Likes

Comments

Tack och lov visade Barbs PPID-prov negativt! Åh vilken lättnad! Hon har faktiskt börjat fälla också och är i mitt tycke i riktigt fin form. Ridmässigt känns det som om det äntligen lossnat och vi har kommit igenom till lösgjordheten. Hon är mjuk och går med ett härligt sug till bettet.. Nu när lösgjordheten kommer ärligt känner jag bättre hur styrkan i det samlande saknas. Det är sen i september/oktobet hon jobbade riktigt och var nog då i sitt livs form. Är inte så konstigt att hon tappat styrka på den här tiden förstås.

Ser väldigt ljust på våren framför oss och inget ont som inte har nåt gott med sig. Tack vare att hon fick fång har jag lagt upp foderstaten annorlunda nu, den är socker och stärkelsefri. De får urlakad (sköljd betfor så melassen tvättas bort), sockerfri lusern, linfröolja, gurkmeja, mineraler och b-vitaminer. B-vitamin är omdiskuterat och forskningen säger att det inte gör nån skillnad för päls/fällning. Men Barb började fälla direkt efter hon fått en ordentlig b-vitaminboost. Kan vara en komplett tillfällighet, men det är inte skadligt så jag kör på.

I veckan har jag funderat mycket på det är med vilken standard en väljer att ha häst. Då menar jag det övergripande med allt från uppstallning, hage, utrustning, ridning, träning osv . Är väl knappast särskilt förvånande att jag har väldigt höga krav på standarden i min hästhållning. De står på tjockt med spån, är ute minst 12 timmar/dag, är otroligt sällan mer än 7 timmar mellan fodringarna, jag byter täcken mitt på dagen nu när det börjar bli varmt, uträknade och analyserade foderstater, anpassad utrustning, varierad träning mm mm. Jag kräver bra utrustning men är långt ifrån en höginkomsttagare utan fyndar bra grejer på rea och begagnat.

Nog för att jag inte kan förvänta mig att alla ska ha samma krav som mig blir jag ändå så förvånad när så många hästägare verkar tycka det är rimligt med ett par cm spån i boxen, kort utesvistelse, evigheter mellan fodringarna, illasittande täcken, dålig luft i stallet osv. Kan det verkligen bara vara okunnighet eller är folk bara bekväma och tänker "äsch de dör inte av att stå inne två timmar längre en söndagmorgon för att jag vill sova längre" trots att hästarna då får stå 12-14 timmar helt utan mat? Är det okunnighet eller bekvämlighet som gör att värmen i stallet är viktigare än att luften ska gå att andas därinne? Att hästen sen hostar i början av passet "dör den inte av". Argumenten "det dör den inte av", "de överlever nog" och "så har jag alltid gjort" får det att krypa i hela kroppen på mig. För det första har iaf inte jag häst med tanken att bara hålla den vid liv (även om det i vissa fall visat sig vara nog så svårt). Jag har häst för att jag vill träna, tävla och kunna prestera tillsammans med mina hästar. Hur ska jag kunna kräva att de ska prestera när jag inte ger de alla förutsättningar att faktiskt kunna göra det? En mjuk bädd att sova på, frisk luft att andas, en hage att röra sig i, bra foder att äta med hänsyn till ät-tider osv osv. Jag tycker att vi har en otroligt stor skyldighet gentemot våra hästar eftersom vi håller dom för vårt egna höga nöjes skull. Sen är en aldrig nånsin fullärd, det är konstant utveckling och en lär sig nytt hela tiden!

Likes

Comments