Jag vet inte riktigt hur jag ska börja... Den 27/3 så tog jag ett beslut som jag i stort sett har vetat om ett tag men inte vågat säga nånting. Men jag har hoppat av gymnasiet. Har fortfarande svårt att säga de då jag alltid har drömt om att få ta studenten. Men jag insåg redan förra våren att Leksand inte var nånting för mig, sen har de visserligen hänt en hel del saker på vägen som har fått mig att komma till mitt beslut. Och beslutet som jag har tagit är de till 110% mitt beslut. De är ingen som har pratat med mig om att jag ska hoppa av osv. Leksand och restaurang var helt enkelt ingenting för mig.


Och då undrar ni säkert vad jag har gjort dem här veckorna då jag inte har haft någon skola. Men jag har faktiskt jobbat för mamma kollega som har varit sjukskriven, så har inte helt och hållet sluppit skolan. Jag minns att jag har sagt när jag var liten att jag aldrig skulle kunna bli lärare av olika anledningar. På dem här veckorna har jag haft klassen själv och pratat inför allihopa, jag har pratat i telefon och inte en tänkt en tanke på att jag faktiskt har telefonfobi. Så jag tänker ta med mig de här vidare i livet som nånting positivt. Jag har hittat mig själv. Jag är inte längre osäker och sitter längst bak i klassrummet längre. Jag står upp och pratar.


De har snart gått två månader sen jag sa till mamma att jag inte ville längre. Att jag ville hopp av. Och visst har de varit jobbigt att behöva lämna klassen och så, men dem har stöttat mig i mitt val.


Så de som hände här näst är att jag ska till Sjöviks folkhögskola på tisdag då jag ahr sökt dit för att plugga upp mina ämnen och så. Sen så kommer jag väl att jobba så som jag har gjort nu. Söka jobba. Göra de bästa av situationen helt enkelt. Men jag tänker stå bakom mitt val. För ingen kan vara gladare än vad jag är. Jag har fått känna på hur det faktiskt är att få må bra. Att få känna att man räcker till.


Och min tanke är att jag ska få till bloggandet igen. Jag vet att jag har sagt de förut, men jag var inte riktigt mig själv då. Så jag tänker avvakta till sommaren när de blir lite lugnare men jag kommer givetvis skriva något inlägg ibland.

Delar med mig en bild får när jag och Olle var ut med fyrhjulingen och tog lite bilder.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 36 readers

Likes

Comments

Shit. Har fortfarande inte fatta att det är 2017. Känns som att det fortfarande är november 2016. Men slut pratat om de nu. Jag har bestämt mig för att det kommer ske några ändringar med allt. Jag har nu tagit ett beslut som jag aldrig trodde att jag skulle göra, men jag känner att det kommer bli så mycket bättre.

Men 2017. Vad händer i år då? Ingen jävla aning. Jag tänker köra mitt race och ge järnet.


Men jag återkommer under veckan där jag resonerar året som har varit.

Likes

Comments

Jag vet inte hur länge sen de var jag bloggade men fyfan vad jag har saknat det... Känns som att nånting saknas... Och efter att ha läste igenom mina gamla inlägg så är jag så sugen på att börja igen. Då ni inte riktigt har fått varit med mig nånting under hösten och de är helt och hållet mitt fel. Jag har inte mått så bra. Som jag skrev för några veckor sen tror jag att de var. Och jag kan väl inte påstå att jag mår bra heller, men jag är på bättringsvägen. Har haft det ganska jobbigt med självförtroendet under hösten vilket har lett till att jag knappt har varit i skolan... Men jag har gått en hel vecka nu i skolan och de har inte jag gjort sen vi började och vi går liksom snart på jullov. Men jag har insett nu att jag har fått en andra chans i skolan och ska från och med nu ge 110%.

Men otroligt mycket har hänt sen ni sist hörde av mig. Jag tror inte att jag har berättat för er, men jag har gjort min första tatuering. Jag lovar att vise er den imorrn. Men så mycket mer har hänt. Jag har bland annat utvecklats som person och som jag pratade med Tanja här i torsdags . "Jag vill ha en framtid. En framtid utan psykisk ohälsa." De är mitt nya mål från och med nu. Jag vill att psykisk ohälsa ska bli nånting man inte är rädd att prata om, våga stå upp och säga att man inte mår bra och framför allt. Att det är okej att inte må bra.


Xoxo

Likes

Comments

De här tar emot så mycket, men jag måste få lätta på mitt hjärta och faktiskt vara helt ärlig för er.

Jag mår inte bra. Och jag har inte gjort de på en väldigt lång tid. Och jag har inte velat berätta för nån vuxen så att säga för att jag är rädd. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja heller. De här inlägget som du nu läser har tagit väldigt lång tid för mig att skriva för jag vill att du sak förstå precis hur de är och hur jag mår.

Jag trivs så otroligt bra i Leksand. Både i lägenheten, med min nya klass som är helt underbar då dem faktiskt bryr sig om mig, vilket ingen klasskompis till mig har gjort sen jag slutade 9:an. Och jag är så otroligt glad över att jag har fått chans att träffa dem. Och mina lärare börjar förstå hur läget faktiskt ligger till. Vilket har hur skönt som helst. Men de är mitt mående som fuckar upp precis allt. Jag har inte varit i skolan på snart 4 veckor. Och jag vet at jag har sagt att jag har varit där, men jag vet precis hur mina nära och kära blir. Och jag förstår dem, men dem förstår inte mig. Inte fullt ut iaf.

Jag lever med psykisk ohälsa. En av dem vanligaste "sjukdomarna" i hela världen. Och jag har levt med den i snart 6 år, och de är nu på senare år jag förstår hur allvarligt de faktiskt är. Jag kan erkänna att jag har haft ett självskadebeteende, självmordstankar med mer. Men den finns inte kvar längre. Jag har inget behov av att behöva skada mig själv längre för att känna en ny smärta, eller jag vill inte dö för jag har människor runt omkring mig jag bryr mig alldeles för mycket om. Men jag lever fortfarande med ångest, panikångest och en depression. Och jag har en vän som förstår mig fullt hur precis hur de är och att man inte alltid orkar kliva upp ur sängen utan att man bara vill gråta och hon vet precis vem hon är.

Men tillbaka till ämnet. Jag mår inte bra och jag har inte varit i skolan på snart 4 veckor. Och de är ingeting jag är stolt över utan jag skäms över de. Och jag vet inte riktigt hur jag ska kunnat berätta de för er. För som så många vet så klarar jag inte av att prata face2face om hur jag mår eller över telefon för jag känner mig själv så väl att jag vet att jag kommer bryta ihop. Och att bara skriva här är ett stort steg för mig. Och jag vet att jag ska berätta för mina föräldrar när jag mår dåligt, men de går bara inte. De är inte så lätt som ni tror. Jag vill men jag kan inte.

Jag pratade med min rektor i fredags om läget och vi har läget under kontroll, men hon gav mig två val. Antingen skulle jag berätta för mina föräldrar eller så skulle hon. Och här är jag. Jag har nu berättat för er att jag inte mår bra. Men jag fortsätter att kriga för jag tänker inte ge upp det här. Jag ska ta studenten om 1 och 1 halv år med min klasskamrater och vara godkänd i alla ämnen, för jag tänker inte hoppa av. Jag har tänkt på den tanken under dem har 4 veckorna, men jag är inte så svag. Och jag har aldrig varit så svag. Och tänker aldrig vara så svag. Så därför tänker jag fortsätta kämpa på med både mitt mående och skolan. Jag tänker ta tag i mitt liv och träffa en läkare som kan ge mig nya tabletter och en person som jag kan prata med här uppe i Leksand. Samt att jag tänker köra järnet med skolan. Jag tänker sitta varje dag och göra läxor och uppgifter och bevisa att inte tänker ge upp.

Så om ni vill visa för mig att ni finns vid min sida och stöttar mig så skriv till mig på messenger, eller smsa mig eller skicka en snap med ett enkelt <3, så svarar jag er när jag känner mig redo. Och försöker ni att ringa så kommer ni inte komma fram för jag har stängt av min mobil tills vidare.

Och jag ska bli bättre på att blogga. För att jag ser att ni är in här och läser gamla inlägg och ska jag vara ärlig så har jag själv saknat att skriva om mina dagar för er.

Xoxo

Likes

Comments

Först skolveckan avklarad och jag ger mig själv en klapp på axeln. Jag har klarat att gå en vecka i skolan utan att få en panikångest attack. De har inte jag gjort på ungefär ett år.. Låter sinnessjukt, men psykisk ohälsa är inte nånting man blir av med sådär tyvärr... :/

Men jag har klarat en hel vecka och är hel nöjd. Och nu på måndag så börjar jag med massage, vilket ska bli hur jäkla roligt som helst. Är lite smått nervös, men de kommer att gå bra.

Annars då tänker ni, hur mår du. Egentligen? Jag mår konstigt riktigt bra. Har inte haft ångest på över en vecka, och skulle den dyka så skulle jag inte tänka på de. Men jag har sagt de här flera gånger och kommer fortsätta att göra de, jag ångrar inte en sekund att jag valde att gå om.

Men jag är i Stockholm just nu och ska vara här tills på söndag, så kommer inte att uppdatera så mycket då jag ska vila upp mig och ladda upp för en ny vecka i skolan. Så jag kommer in här igen när jag känner fört helt enkelt. :)

  • Livet
  • 138 readers

Likes

Comments

Jag kommer inte riktigt ihåg hur mycket jag berättade för när jag mådde så dåligt här i våras... Och av olika orsaker så kommer inte jag att nämna dem. Men jag gick in i vägen, igen. Och den här gången blev de ännu värre än förra... Jag vet inte riktigt själv vad som hände mer än att jag åkte till Adam och var där ett tag och gjorde ingenting om dagarna förutom att sova och äta typ. Men de fick mig att inse att jag inte kunde hålla på som jag gjorde tidigare... Jag var knappt i skolan, och jag sa till mina föräldrar att jag var de då jag visste att dem skulle bli besvikna om jag inte hade varit de... Så de hela slutade upp med att jag hamnade i en ond cirkel... Men de finns inte kvar längre. Och efter att vi hade kommit överens om att jag skulle gå om andra året på gymnasiet så kände jag att de inte var någon ide att gå till skolan då jag skulle få göra om samma sak en gång till.

Men nu när jag har varit borta så ahar jag laddat upp mig själv med positiva tankar och faktiskt blivit en helt ny person. Vilket ni inte kanske tror, men jag ser på livet helt annorlunda nu och vill faktiskt klara skolan (framför allt). Men jag har fått smälta beslutet i min takt, vilket jag verkligen behövde. Och nu har jag börjat igen, och tro mig när jag säger de här. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att gå om. Jag vet att mina gamla klasskamrater läser de här, men jag struntar i de. Jag trivs mycket bättre i min nya klass än den gamla. Jag hade alltid Lisa, men jag kände mig aldrig säker och bekväm i den gamla. Men de gör jag nu. Och visst jag känner kanske inte alla så värst bra, men dem har på något vis tagit in min i klassen och jag kommer aldrig kunna tacka dem för de. Alla är hur trevliga som helst och jag har kunnat pratat högt inför klassen utan att börja svettas, stamma eller få panik.

Så vad kommer härnäst då? Skolan i första taget, så uppdateringen här kommer när den kommer. Jag har lagt all fokus på träning och vad jag faktiskt äter och har beslutat mig för att enbart äta vegetariskt här i lägenheten, och inte äta något socker förutom en dag i veckan. Och de känns också riktigt bra.


Men jag ska lägga mig och kolla på ett avsnitt eller två av criminal minds, sen så ska jag faktisk lägga mig och sova då jag ska upp tidigt imorrn.


Xoxo

Likes

Comments

Okej. Jag är nu tillbaka.
Jag har haft hur mycket som helst att göra under sommarlovet då jag fyllde 18, var hos Adam, tog körkortet (y), vilat upp mig och bara tagit det lugnt. Och under dem här tiden som jag har varit offline från er så har jag blivit en helt ny person. Jag känner mig mer mognare än någonsin och jag kan stå för vad jag tycker. Vilket jag inte kunde göra riktigt innan.
Men jag börjar skolan imorrn och har aldrig varit mer taggad än vad jag nu. Jag har inte varit i skolan ordentligt sen slutet av april. Hör ni hur galet de är. 4 månader. Nu vag jag i skolan i några dagar i min nya klass osv. Men jag hade inte direkt några lektioner. Men jag är taggad på att komma tillbaka och få göra de jag tycker om. Och ni kommer att få följa med på en rad med äventyr. Men mer om de senare.
Nu ska jag hoppa in i duschen, sätta alarmen och sen sova.


Xoxo

Likes

Comments

Okej. Sorry att jag inte har uppdaterat er... Men jag har haft det fullt upp dem senaste veckorna. Och nu på söndag fyller jag 18 så jag har definitivt inte tid med att blogga... Men ska ska försöka få upp ett inlägg med bilder samt ett på söndag.
Men jag håller enbart på med körkortsfrågor... Så all min vakna tid går till att läsa och försöka fatta vad som står.
Men vi ska snart äta så vi hörs.



Xoxo

Bjuder på en bild på mig och Adam från midsommar 🌸💕

Likes

Comments

Guess what??? Jag har gjort årets bästa kap.

Jag är helt förälskad i Vans, vilket är ett klädmärke för er som inte vet om de. Jag och Adam var till Välsviken som de heter där dem har typ outlet och XXl. Så Adam hittade sig et par skit snygga nya skor vilket jag också gjorde. Och de bästa var att jag fick två par Vans skor till priset av EN!!! Jag tror inte ni förstår min lycka... Plus dem var skit snygga också. Jag är helt såld för att som är grått nu för tiden, så ett par grå/blåa skor och ett par svarta. Jätte enkelt och jätte snyggt. Samt att jag köpte mig en ny tygpåse inne på Lager 157. Också skit snygg. Så jag passade på att ta lite bilder. Don't ask me why. Men ni får ta del av dem så hörs vi.



Xoxo

Likes

Comments

Asså dagarna har gått så otroligt fort... Jag trodde att det var tisdag igår när det egentligen var måndag... Iallafall, jag och Adam var ut och åt igår på Pinchos som ligger här i Karlstad, och de var inte sista gången jag var dit... Så otroligt gott, otrolig trevlig personal och hela konceptet av att man beställer allting genom en app.

Men nu så sitter jag i soffan med datorn i knät och väntar på att Adam ska sluta och komma hem då han ska köpa nya skor eller nått. Hängde inte riktigt med, men följer hellre med än att sitta hemma själv.

Men jag har några idéer med inlägg hit som jag tt´önker mig sätta mig och skriva på imorrn och på torsdag på tåget då jag och Adam åker till mamma på midsommar då dem skulle ha nån fest eller nått. 

Men de kanske kommer vara tomt nu under helgen då jag vill tillbringa så mycket tid med Adam som möjligt då vi inte kommer kunna träffas förrns augusti då jag ska ta mitt körkort under hela juli månad.. Men sånt är livet. 

Men jag ska fixa lite nu sa att det inte ser ut som ett bombnerslag i huset.... Samt att jag måste börja packa mina väskor... Jag kan ju erkänna att jag inte har lite saker med mig... Ha ha ha....


Xoxo 

Likes

Comments