När orden kommer naturligt och man kan sätta ord på sina känslor. När jag gestikulerar och ögonen glittrar av intresse då vet jag att jag är på rätt spår och det jag pratar om är något jag brinner för. Det är svårt att hitta samtalsämnen med bekanta som jag tycker är intressanta, de flesta pratar om sina jobb, sin familj och vädret. Men jag är djupare än så. Analysera människor, världen, vad som finns och inte finns det är något som jag älskar att göra. Igår träffade jag en vän som är likadan, vi kan prata i flera timmar. Igår satt vi på ett fik och studerade människor, hade olika fundering, om vad som händer nu och vad som kommer att hända. Vi har så mycket spännande framför oss att jag nästan får tårar i ögonen när jag tänker på det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag hade en grym helg med min kära sambo. I fredags var vi hos svärföräldrarna och åt mat, det var då jag fick ljusstaken. På kvällen kom sambons vän över. Vi åt god mat och tittade på film. På lördag var det planerat att gå på Skansen med en efterlängtad vän men det ställdes in i sista minuten så vi åkte till Tyresö Slott istället. Jag och R (min sambo) strosade runt i den härliga naturen och avnjöt en perfekt lunch ute i solen. Vi gjorde upp planer för framtiden och skrattade till jag fick ont i magen. Hade en sån där perfekt lördag då man känner sig sådär lycklig och glad 

Likes

Comments

Jag är så glad. Alltid velat haft Svenskt Tenns ljusstake - vänskapsknuten, och igår fick vi en. Min sambos pappa och fru gav en till oss. Tusen tack!

Likes

Comments

Lägenheten är städad, kylen full och det är långhelg. Svärföräldrarna kom över på lunch igår. Vi bjöd på fläskfilé med fetaost och soltorkade tomater och till efterätt - Cheesecake.

Köpte hem mer blommor i förrgår,älskar hur bra de vita passar ihop med mina nejlikor.

Likes

Comments

Livar upp denna tråkiga och regniga onsdag med lite snittblommor. Nejlika. Hur vackert är det inte?

Likes

Comments

Jag drömmer om en ny större lägenhet. Just nu bor vi i en liten etta. Jag trivs bra men jag vill ha ett stort sovrum. Ett stort kök så man slipper sitta i vardagsrummet och äta. En stor säng med fluffiga kuddar, en ny stor beige soffa. Men just nu ser det ut så här hemma hos mig. Vi har det supermysigt och jag är nöjd med det som är men mina drömmar är lite större än det här ibland 

Likes

Comments

Att förlora två människor som stod en närmast är oerhört tufft. Att tryggheten man hade försvinner i ett nafs. Vem är jag nu? I hela mitt liv har jag kunnat lutat mig mot min pappa och min gammelmormor men inte nu längre. De har en bra plats i himlen det vet jag. Men jag då? När ska jag få känna den trygghet som jag känt sen barnsben igen? Kan man hitta den på annat sätt?

All stöttning man får innan begravningen är fint men sen är det precis som alla tror att det är över. Det är nu helvetet börjar, innan var man tvungen att vara stark, eller man får någon slags ork som man inte tror man har och man sitter där på begravningsbyrån och ler, väljer ut fina blommor och texter som ska beskriva den man har förlorat. Men sen då? Vem stöttar mig sen? När jag är ensam med alla tankar, all den ofantliga saknad som kryper i kroppen på mig. Eller varje gång jag bryter ihop för jag kommer på mig själv att lyfta mobilen och ringa pappa men det går ju inte. Det går ju för i helvete inte att ringa till himlen. Vem finns där då och förstår? Vem orkar tala om sorg eller kan få det att kännas lättare? Ingen. Men det ger väl med sig med tiden. Men att sitta i en folkgrupp, bland människor som sägs ha så fantastiska liv och berättar om sina jobb eller fina lägenheter när jag känner mig sorgsen, liten och rädd. Ingen som ser, ingen som hör. Eller gör de det men bara struntar i att fråga. Ingen frågar hur man mår? Fegisar är rätt ord för mig, okunskap om sorg kanske för andra men alla kan förstå lite bara man vill och tar sig tid att lyssna

Likes

Comments

Igår blev jag sugen på att baka. Så imorse slängde jag ihop en citronkaka, eller citronruta. Kalla det vad du vill. Recept hittar ni på jennysmatblogg. Vi har en gasugn hemma, vilket gör det svårt att grädda eftersom det bara finns undervärme, men efter ett tag blev kakan ganska bra ändå.

Likes

Comments

Att små saker kan göra mig så glad. Som idag när jag stod och lagade mat i mitt lilla kök. Doften av basilika. Den gröna limen bredvid de två gula citronerna och den rosa flaskan. Färger har alltid gjort mig glad. Just precis då kände jag mig lycklig.

Likes

Comments

Att förlora någon som står en nära är obeskrivligt. Vi alla har eller kommer gå igenom det. Att vara 28 år och förlora sin pappa i Alzheimers är det jobbigaste som hänt. Men samtidigt kan jag inte sluta le. Såna som vi med lyckan mitt i sorgen. Kärleken som är så stark. Kärleken till livet och till familjen gör att man tar sig vidare. Hur svårt det än må vara så klarar man sig alltid. Det är jag ett bevis på. Hårda motgångar, kämpar mig genom livet. Ser ljuset vissa dagar. Andra dagar är gråa. Saknaden som växer sig starkare för varje dag. Minnen som alltid finns på näthinnan. Hans ord, hans skratt, hans leende. Så tacksam för alla år med honom. Det blev inte som jag tänkt mig, men det blir det ju aldrig med något.

Pappa, jag älskar dig.

Likes

Comments