Header
View tracker
View tracker

Jag kunde inte röra på mig, jag blev som fast fryst. Mamma bara stod och kollade på påsen, vad kommer hända nu var det ända jag kunde tänka på. 

- Ehh vad i hela helvete är det du håller i?! Skrek mamma.

Vad skulle jag säga? Det var klart och tydligt att det jag höll i handen kunde man inte förklara bort. 

- Ja, du.. det undrar jag med, sa jag med en darrande röst.

Jag höll fortfarande påsen på samma sätt, armen hade liksom fastnat så  och mamma bara stod och kollade. Hon försökte väl lista ut vad hon skulle säga, om hon ens skulle säga nå mer. Hon var nog för chockad. Mamma gick ut ur rummet? Va? Varför? jag höll liksom i en påse med knark ska inte hon ställa lite fler frågor om det? Jag fattar ingenting? Jag tappade påsen och jag kunde röra armen igen. 

Jag vågade inte gå ut ur rummet, undra vad mamma skulle säga om hon ens var kvar hemma. Jag gick fram till dörren och lyssnade om jag kunde höra mamma, men det var alldeles tyst i hela huset. 

Vad var det som hände? Allt gick så fort, mamma var bara borta.. Ska inte hon skrika på mig och ställa en massa frågor och inte dra? Plötsligt hör jag ytterdörren öppnas och så hör jag någon som säger "Hej" det var min syster som hade kommit hem. 

- Hej! Vart är mamma? Sa hon

Vad skulle jag säga? Att mamma hade dragit för jag höll i en påse med droger som kom från pappa, jag hade sätt pappa köpt droger och tagit droger, jag hade försökt tagit självmord och att pappa hade slagit mig, ska jag säga det? Nej, tror inte det så jag sa att jag inte visste vart hon var så jag slapp berätta allt för jag hade ju lovat pappa att det var hans och min hemlighet och ingen skulle få veta något.. 


Hej bloggen jag har fått många frågor om jag ska börja blogga igen och många vill att jag ska göra det så jag ska försöka en gång till och om jag känner att jag inte har tid så slutar jag helt och tar bort den, men iallafall så jag jag börjat igen. 

Hörs sen !💗

Likes

Comments

View tracker

Jag var äntligen hemma hos mamma igen, jag hade verkligen saknat doften som man mötte så fort man öppnade dörren. Det luktade blommor, jag tog av mig skorna och ställde dom i hallen och så sprang jag in på mitt rum. Jag kastade mig i sängen, den var mycket skönare än den hos pappa och luktade godare också. Jag lade huvudet mot kudden, den var så mjuk och skön. Jag somnade nästan av att bara ligga där. Mamma kom in i rummet och frågade om jag vela ha något att äta sedan gick hon ut ur rummet. Jag hoppade ner från sängen och plockade upp väskan, jag plockade ur alla kläder och plötsligt föll det ur en liten påse från väskan... Var det verkligen det jag trodde det var!? Det kan inte vara sant! Det var en liten påse med nånting som såg ut som tobak i men jag visste ju att det inte var tobak utan det var.. Droger! Vad ska jag göra? Jag måste gömma det någonstans men vart? Och hur hamnade det där ? Plötsligt kom mamma in i rummet! Fort så la jag påsen under en tröja så hon inte skulle se vad det var. Hon satte sig på sängkanten och så tog hon tröjan som påsen låg under och så lyfte hon upp den. Jag kunde inte röra på mig tänk om hon ser påsen vad kommer hända då? Hon la tröjan på andra sidan om henne och så flyttade hon närmare mig. Hon tog tag i mina händer och kollade mig i ögonen och sa:

- Du gumman.. Tycker inte du att din pappa var ganska konstig när jag kom och hämtade dig?

- Ehh, nej han var väl som vanligt? Sa jag 

- Jag tror att din pappa har börjat.... Hon blev tyst en stund 

- Vad då? Tänk om hon vet tänkte jag för mig själv

- Fått känslor för mig igen, han var ju så snäll och trevlig. Sa hon. Jag kunde pusta ut hon misstänkte inget.

- Nej det tror jag inte. Varför skulle han det tror du? Sa jag 

-Äsh, glöm det bara, det var inget... Sa hon sedan gick hon ut 

Snabbt efter hon hade stängt dörren tog jag fram påsen och så tänkte jag precis   gömma den på ett bra ställe och så kom mamma in igen... 


                                                               

Nästa kapitel kommer ut imorgon missa inte det! 


Likes

Comments

Jag började packa ihop mina kläder som jag skulle ta med till mamma som behövde tvättas, pappa kom in i rummet han frågade om jag behövde hjälp med att packa men jag sa att det var lugnt och så gick han ut. Jag satte mig på sängen och så började jag tänka på vad det var jag skulle säga till mamma om mitt blåmärke på kinden och hur jag skulle klara av att inte berätta för Josefin om allting som hade hänt, jag brukade säga allt till henne, vad ska jag göra? Det knackade på dörren ute i hallen, det var mamma som kom. Jag sprang ut till henne om kramade om henne, det var så skönt att känna hennes kropp mot min och kunna känna hennes doft, jag kände mig lugn av henne och jag kunde nästan inte sluta krama henne. Pappa stod i köksdörrs öppningen. Efter jag hade kramat mamma gick jag in på mitt rum och packade i ordning dom sista sakerna. Mamma stod kvar och pratade med pappa. Mamma ropade på mig och sa att vi skulle åka hem nu så jag tog alla saker och så gick jag ut i hallen, jag gav pappa en kram och en puss. Känslan när mamma öppnade dörren, det var som om jag hade suttit inlåst och så kom jag ut i det fria, jag blev alldeles lugn och jag kände mig säker på något sätt. Jag kollade på pappa en sista gång innan jag stängde dörren, han såg så ensam och ledsen ut. Nu var dörren stängd, jag gick och satte mig i bilen och mamma startade den och backade ut från parkeringen. I bakspegeln kunde jag se hur lägenheterna försvann allt mer och mer tillslut kunde jag inte se dom mer... Nu var jag äntligen hemma hos mamma igen men jag var så rädd att jag skulle säga bort så hon skulle få rda på allt... 


Nästa kapitel kommer på måndag 💗

Likes

Comments

Jag vaknade nästa morgon av att pappa låg och snarkade bakom mig. Jag kunde inte sluta tänka på vad som hade hänt, hade jag verkligen förlåtit pappa för vad han hade gjort? Jag var inte riktigt säker. Jag tänkte tillbaka i samma ögonblick då pappas hand nuddande min kind och mitt huvud flög rakt in i väggen och jag kände hur ögonen stängdes och allting bara blev svart. Jag kan inte få det ur mitt huvud, jag kan inte sluta tänka på det. Jag hade aldrig kunnat tro att pappa skulle kunna göra en sån sak mot mig. Plötsligt hör jag hur pappa vaknar och jag vänder mig om, han låg där och kollar på mig.

- God morgon, gumman. sa han

- God morgon pappa, sa jag

- Har du sovit gått? sa han

- Ehh, ja, det har jag väl... Sa jag ganska tyst och kollade ner på mina fötter

- Väl? Sa han

- "Ja, det har jag" Sa jag

Han verkar tro att allting är som vanligt igen, men det är det inte! Men vad ska jag säga till han? Han kommer antagligen avbryta eller låtsas som om han inte minns något. Det är meningslöst att ta upp det nu, om han vill prata om det så får han säga något och om han inte gör det så vill han antagligen inte prata om det och då är det ingen ide att jag säger något. Pappa reste sig upp från soffan och satt sig bredvid mig. Han kollade på mig sen ställde han sig upp och gick in till köket. Jag satt kvar en stund och funderade sedan gick jag in på mitt rum. Jag kunde höra från mitt rum att pappa tog fram en kastrull och skulle koka gröt, Jag satte mig i sängen och lyfte å madrassen och tog fram dagboken.

Kära Dagbok !

Dom här dagarna har varit dom värsta dagarna i mitt liv!!

Först ser jag pappa köpa droger, sen ser jag pappa TA droger och sen så kommer pappa in på mitt rum stupfull

och står och skäller på mig och sen slår han mig så jag svimmar! Vad ska jag göra det kan inte bli värre nu, eller kan det?

Men jag hatar ju inte pappa för det han har gjort, eller gör jag det? hatar jag min pappa nu? Jag vet inte !!

Jag blir helt tokig och det känns som om mitt liv är förstört, jag behöver verkligen prata med nån nu !! Men vem?

Jag har bara dig Dagboken! Hjälp mig snälla !

Jag kände en droppe som rann ned för min kind, det kom fler och fler droppar. Jag försöket hålla emot tårarna men dom var för starka så jag la huvudet mot mina händer och så lät jag tårarna forsa ned för min kind. Jag var öm på kinden och det gjorde jätte ont, jag torkade bort tårarna och gick fram till spegeln och kollade på min kind, den var uppsvullen och mitt öga var lila. Det dunkade i hela mitt huvud och jag hade fått en bula på det stället som hade träffat väggen. Jag hade inte tänkt på det förens nu, jag hade haft fullt upp med att trösta pappa som egentligen skulle ha tröstat mig.. Jag kastade mig i sängen, jag behövde vila, jag hade så ont i huvudet så jag klarade inte av att stå eller sitta och knappt ligga. Tillslut så somnade jag. Jag drömde om allt som hade hänt, plötsligt vaknade jag av att pappa knackade på dörren och han sa att frukosten var klar så jag klev upp ur sängen och gick in i köket och där hade pappa dukat upp gröt, stekt ägg, kokt ägg, rostat bröd, marmelad, flingor, mjölk, smör och pålägg. Det var massor av saker, det var nästan som att han gjorde det för att säga "Förlåt" för allt han hade gjort, men det räcker inte att man ger någon god frukost för att jag ska förlåta någon som har gjort mig illa eller liknande, han är ju min pappa och så här ska inte en pappa göra. Man måste verkligen säga förlåt och prata om det och försöka reda ut allt men , nej så gör inte pappa för han är för svag för att ta upp känsliga ämnen, han vågar inte visa sina känslor och han är rädd. Jag låtsades som ingenting hade hänt och så satt jag mig vid bordet och började bre en macka och pappa hävde på gröt i en skål och ställde framför mig och så sa han

- Vad tycker du om frukosten?

-Jo, det ser väll gott ut. Sa jag

- Tycker du? Vad bra för jag gjorde det för din skull. Pappa älskar dig! Sa han

- Tack. Jag älskar dig också.. Sa jag

Jag tog en tugga av mackan, pappa kollade på mig sedan började han äta. Jag åt upp å fort som möjligt och så jag slapp se honom nå mera för det gjorde mig bara ledsen så gick jag in på mitt rum. Imorgon skulle jag hem till mamma igen och det skulle bli så skönt men ändå inte eftersom jag inte får berätta för någon om vad som har hänt och jag måste ljuga för mamma om min kind och vad ska jag säga? At jag har gått in i en dörr ? Jag hatar verkligen att ljuga för mamma och jag vet inte ens om hon kommer tro mig. Hon ser på mig när jag ljuger och jag hoppas verkligen inte att hon gör det den här gången.

 

Nästa kapitel kommer ut imorgon !

 

 

Likes

Comments

Pappa kom in genom dörren, han började skrika åt mig. Jag bara satt i min säg och kollade på honom, han kom närmare och närmare mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Plötsligt höjde han handen mot taket och svingade den rakt över min kind. Det var en sån hård smäll så min nacke kunde inte hålla upp huvudet så det flög rakt in i väggen. Jag tuppade av. Jag kunde höra pappa men jag kunde inte öppna ögonen eller röra mig. Jag kunde höra hur pappa grät men jag bara låg där fast klistrad i sägen. Det var så hemskt att inte kunna göra någonting, jag tyckte inte nå synd om mig själv att pappa slog mig. Jag kanske hade gjort något fel, jag kanske var för känt av det? Det ända jag kunde tänka på var hur jag skulle kunna göra pappa glad igen, så han skulle sluta grina. Jag kände hur ögonen sakta öppnades, det var suddigt. Jag såg pappa sitta på golvet och han bara grät och grät. Jag klev upp ur sängen och satt mig bredvid pappa på golvet och kramade om honom. Han tittade upp mot mig med ögonen fyllda av tårar och så sa han

- Jag älskar dig min dotter, du är det bästa som har hänt mig, förlåt. Förlåt, det var inte meningen att det här skulle hända, förlåt. Sa han

- Jag älskar dig också pappa, jag förlåter dig, sa jag fast innerst inne så var jag jätte rädd och visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra.

- Nej, det jag gjorde var så fel av mig, jag är världens sämsta pappa och jag vet att du hatar mig! Sa han och började grina igen.

- Nej, jag hatar dig inte! Alla gör misstag ibland och du är min pappa och jag älskar dig ändå!

Han la armen runt om mig och kramade mig hårt, jag kunde höra hans hjärta dunka. Det slog så hårt mot hans bröst. Vi kramade om varandra länge och det var så härligt att känna pappa värme och hans kramar. Jag mindes knappt hur mysiga hans kramar var, när jag satt där och kramade honom på golvet så kändes det som förr i tiden då inget av det här hade hänt, det var e sån härlig känsla. Pappa började sakta släppa taget om mig och så kollade han mig rakt in i ögonen sedan sa han att vi skulle gå in i tv rummet och kolla på en film och bara mysa, jag sa såklart ja och så reste vi oss upp från golvet och gick in i tv rummet. Jag la mig i soffan och pappa knäppte på en film, pappa la sig bredvid mig i soffan och kramade om mig. Både jag och pappa somnade där i soffan.

 

 

                                                    Det här blev ett kort kapitel för det är så sent men nästa kapitel kommer ut imorgon!

Likes

Comments

Allting var fortfarande svart, plötsligt känner jag hur någon greppar tag i min arm och drar upp mig ur vattnet. När jag var ovanför vattenytan öppna jag mina ögon och där sitter pappa vid kanten av badkaret och han håller fortfarande i min arm, det verkar som om han inte vill släppa den utan att han är rädd att jag ska åka ner under vattnet igen. Han är alldeles blek i ansiktet, han ser nästan gråtfärdig ut. Jag bara sitter där i badkaret och kollar på pappa. Han hade brutit upp dörren till badrummet och om han inte hade gjort det hade jag antagligen varit död. Vad tänkte jag med, som nästan tog livet av mig. Tillslut så släppte pappa min arm, jag var alldeles röd runt armen. Jag kollade på pappa och han reste sig upp och gick ut ur badrummet. Han sa ingenting utan han bara gick. Jag satt kvar en stund sen reste jag mig upp och tvålade in kroppen sedan sköljde jag av kroppen men iskallt vatten sen så klev jag ur badet och gick in på rummet. Jag klädde på mig nya fräscha kläder. Jag tänkte gå och kolla vad pappa gjorde men precis när jag kliver ut ur dörren möts jag av en illaluktande rök lukt så jag gick mot köket för att kolla vad det var som lukta så illa, jag han bara komma in genom dörren till köket så ser jag pappa stå lutande över en hink full med rök. Jag frös fast, jag kunde inte röra mig. Pappa kollade upp på mig, han såg helt chockad ut. Jag bara stod där och kollade på honom, jag såg hur färgen i hans ansikte sakta blev vitare och vitare. Jag kunde inte få fram ett ord, jag blev helt stum. 

- ehhh ehh, det här berättar du inte för nån ! Förstått?! sa pappa

- Ehhh ehh. var det ända jag kunde säga 

- Vadå "Ehh" fattar du ? Du får inte berätta för nån! Skrek han åt mig 

- Nej, jag lovar. Fick jag fram tillslut

Jag kunde fortfarande inte röra mig och det ända jag tänkte på var att det kunde inte bli värre än så här. Pappa gick ut från köket och jag bara stod där. Tillslut så sjönk jag ihop på köks golvet och jag började gråta. Vad ska jag göra nu, ska jag bara ligga här som ett fån och gråta eller ska jag resa mig upp och låtsas som om allting är "Okej" men det är inte "Okej" allting är piss och hur ska jag kunna klara av att gå runt och "Bära" på det här också och inte berätta för nån. Det kan inte bli värre, eller? Jag bestämde mig för att resa mig upp och gå in på rummet. När jag kom in på mitt rum satt jag mig på säng kanten och tog fram Dagboken och började skriva.


Hej Dagboken !

Jag vet inte vart jag ska börja.. Men idag så var det nog den värsta dagen i mitt liv.

Först så tog jag nästan livet av mig( Det bara blev) allting verkade så mycket bättre i himlen, iallafall vad jag har hört.

För det andra såg jag min pappa ta DROGER, han bara stod där och drog i sig all rök, det var hemskt att se sin egen pappa göra en sak som man bara har sett folk på filmer göra. 

Imorgon ska jag hem till mamma igen, har nästan lite ångest över det. Jag vet inte hur jag ska bete mig eller göra, det känns som att hela mitt liv har förändrats av det här. 

Men nu ska jag försöka vila. 

Godnatt Dagboken ! 

Jag la Dagboken under madrassen, plötsligt kommer pappa inrusande genom dörren 

Likes

Comments

Jag vaknade av att solen lyste in genom fönstret, det skulle bli en fin dag idag. Jag började tänka på vad jag hade sett igår och försökte intala mig själv att det bara var en dröm, fast jag visste ju att det inte var det. Det knackade på dörren in till rummet, det var pappa.

- Får jag komma in? Sa han från andra sidan dörren

- Okej, sa jag lite osäkert. Han öppnade dörren och satt sig på sängkanten bredvid mig. Jag satt mig upp i sängen och drog täcket över kroppen. Pappa satt där tyst och man kunde se på honom att han ville säga något fast han visste inte vad, så tillslut sa jag: 

- Vad det något speciellt du ville? frågade jag 

-Ja, det du såg igår.... det stannar här, du får inte berätta för någon om vad du såg! Sa han och kollade mig rakt in i ögonen.

- Ehh, nej jag lovar. Jag kände hur ögonen började fyllas utav vätska, hur kunde han begära en sån stor sak av mig, hur ska jag orka gå runt och bära på en sån sak. Pappa ställde sig upp ifrån sängen och gick ut genom rummet. Jag bara satt där i sängen och visste inte vad jag skulle göra. Jag lutade huvudet mot vägen och så blundade jag så hårt jag kunde och lät tårarna rinna. Försiktigt kände jag en tår som rann sakta ner för kinden, sedan kom det bara fler och fler. Jag tog täcket och torkade bort allt det blöta under ögonen och så ställde jag mig upp, jag gick fram till spegeln, jag stod och kollade på mig själv en stund och så märkte jag att jag hade kläder på mig, jag somnade nog med dom på. Jag gick ut till köket och pappa hade dukat fram frukost så jag satte mig på en av stolarna och började bre en macka. Pappa stod vid spisen och stekte ägg. Jag tog en tugga på mackan sen kändes det som jag skulle spy, jag hade ingen matlust alls. Pappa kom och satt sig vid matbordet, han hade stekt ägg till mig men jag ville verkligen inte ha ett ägg just då och det såg nog pappa på mitt ansiktsuttryck för han kollade på mig som om han väntade på att jag skulle äta upp, så jag tog en tugga.. och så kände jag hur spyan var uppe i halsen. Tillslut kunde jag inte hålla det inne så jag spydde rakt ner på tallriken. Jag reste mig upp och kollade på pappa och så sprang jag in på toaletten och låste dörren. Jag satte på vattnet i badkaret och så klädde jag av mig, jag satte mig i badkaret fast det inte hade hunnit fyllas riktigt, jag var så yr, allting bara snurra. Jag la mig ner i badkaret, sakta men säker steg vattnet, det var en sån skön känsla att känna hur huvudet bara försvann under vattenytan. Jag drömde mig bort en stund när jag låg där under vattnet. Plötsligt hör jag pappa knacka på dörren så jag reste mig upp ur vatten.

- Vad är det!? skrek jag till pappa

- Jag vill bara veta hur du mår? Ropa han genom dörren

- Jag mår bra, men kan jag få bada ifred kanske? Sa jag 

- Okej, jag ska inte störa men säg till om du behöver någonting. Sa han. Men jag orkade inte svara, jag stängde av vattnet så det inte skulle bli översvämning och så la jag mig ner i badkaret igen. Jag sjönk sakta ner på botten av badkaret igen, vattnet var så varmt och skönt. Jag började drömma mig bort om hur det skulle va att dö och vart jag skulle hamna och plötsligt började luften ta slut på men jag låg kvar där under vattnet bara för att känna hur det känns. Tillslut började det svartna, jag kände hur ögonen slocknade, plötsligt var allting svart...... 

                            


  

                                                                                 

                    Nästa kapitel kommer ut imorgon! 



Likes

Comments

Vad ska jag göra, mitt liv är en enda röra. Droger, killar och familjen.

Jag heter Mindy och är 13 år gammal, mitt liv består av tre saker, kärlek, trubbel och hästar.

Jag gjorde nyss slut med min pojkvän Markus och han är fortfarande kär i mig, lite jobbigt men ganska gulligt och så finns det en till kille som är kär i mig och det är Markus bästa vän Robin, han är jätte gullig och så men allt går för fort, han vill ha ett förhållande med mig men jag är inte redo än. Det har hänt så mycket saker så jag har inte tid med killar nu.Jag måste fokusera mer på min familj, min syster åkte nyss in på ungdomsfängelse och pappa vill inte ha kontakt med mig mer. Det finns bara två stycken jag kan prata med nu och det är mamma och Josefin min bästa vän som alltid finns där för mig. 

Nu ska jag ta allt från början.

Det var sommarlov och jag var hos min pappa. Vi satt i tv rummet som vanligt och kolla på film och bara myste, plötsligt knackade på dörren, pappa gick för att öppna, jag satt kvar och kollade på filmen. Jag hörde viskningar från hallen, så jag gick för att kolla vad pappa gjorde. Jag kom in i hallen och där stod det en ganska ung kille med svart hår, jag kollade på pappa och han så jätte stressad ut nästan som han hade sätt ett spöke och pappa brukade alltid vara lugn. Jag kollade ner på pappas hand och han höll i en liten påse med något i, jag han inte se vad det var i för pappa puttade ut mig ur hallen så jag inte skulle se och så sa han åt mig att stanna i mitt rum tills han sa att jag fick komma ut. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag fattade ju direkt vad det var i påsen. Jag satt mig på sängen, jag var i chock tillstånd och tillslut kom tårarna. Det blev för mycket och tankarna bara snurrade i huvudet, vad skulle hända nu, kunde jag berätta för nån vad det var jag hade sätt eller skulle jag vara tyst och låtsas som att jag inte hade sätt något? Pappa kom in i rummet som om ingenting hade hänt, han var som vanligt igen, jag satt tyst på sängen och funderade på vad jag skulle säga. Båda satt knäppt tysta, det var som om någon hade stoppat tiden, det kändes som om vi satt där tysta i flera timmar tillslut sa pappa:

- Uhh, ska vi kolla på en till film? sa han 

- Okej.. Men du pappa..

- Jag går och poppar popcorn, sa han och gick.

Jag han inte ens prata klart, han bara avbröt mitt upp i meningen och så brukade han aldrig göra.  Jag tänker låtsas som om jag inte såg påsen för pappa kommer inte prata om det med mig iallafall så det är bäst att jag är tyst om det jag såg. Jag gick in i tv rummet igen och där satt pappa och åt popcorn, han hade satt på en film. Jag satt mig på kanten av soffan, pappa och jag kollade inte ens på varandra. När filmen var slut gick jag in på mitt rum, jag satt mig på sängen och började skriva i min dagbok

Kära Dagbok! 

Idag så fick jag reda på en sak som jag aldrig kommer glömma.. 

Pappa drogar !  Vad ska jag göra nu, jag kan inte berätta för nån för då kommer pappa hata mig!

Jag kommer aldrig kunna glömma när jag ser pappa stå där med påsen i handen och han ser förstörd ut, hela hans blick blir tom. 

Han ser illamående ut nästan som om han skulle spy. 

Vad ska jag göra nu, pappa behöver hjälp men vem kan hjälpa honom? Inte jag iallafall för vad kan jag göra? 

Men nu ska jag försöka sova Godnatt Dagboken! 

Jag la dagboken under madrassen och så la jag mig i sängen och kollade upp i taket, jag låg där en stund och funderade och så började sakta ögonlocken sjunka, dom blev tunga så jag inte kunde hålla upp dom mer, sen blev allting svart. 

                                                                        Nästa kapitel kommer ut imorgon, hej då !


Likes

Comments