Header

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det spinner och går fort och jag vill hinna och orka allt.
Känna allt, se allt, vara med om allt.
Men det går ju inte men då får man göra det bästa av det.
Det löser sig!

Om två veckor flyttar vi.
Jag och Mymlan.
En tvåa på andra sidan stan.
Lägenheten nu är så mycket KAOS.
Lådor och grejer överallt.
I natt sover vi i soffan för sängen är belamrad.
Precis som mitt huvud.

Det är mycket att göra när man flyttar.
Det vet man.
Men! Det är verkligen mer än vad man tror.
I alla fall mer än vad jag trodde och jag är ändå
ganska tidspessimistisk.

Men jag är ändå hoppfull.
Jag tror det kommer bli bra om jag bara orkar hålla ut.
Tack och lov har jag glitter och fina vänner.
Så det löser sig ju!
Det gör det alltid.

Ser fram emot när vi flyttat, My och jag, och det roliga börjar.
Att skapa nya vanor och ordning av mitt kaos.
Både i själen och överallt.
Att låta allt landa och hinna känna in varje känsla.

Och, om jag vågar lita på, om jag liksom vågar så har jag någon
som kommer hjälpa mig. Någon som är trygg, stabil och okaos.
Det blir bra.
Det finns ljus i tunneln.
Våga !

Likes

Comments

Hoppsan!
Det kanske har gått undan nu.
Men det känns bra.
Det är sådär småsaker som gör att de känns så fint.
Saker som gör att det känns lite för bra för att vara sant?

Vi är sådär konstigt lika på vissa saker med.
Som när vi stod i affären vid godishyllan och båda samtidigt säger "åh" och sträcker sig efter samma godispåse.
Tefat!

En liten lista med saker som gör det så fint:

Snusnäsduk
Skägg
Ögon
Händer
"Det löser sig"
Tefat
Honungs halstabletter
Hattar
Humor
Leende
Busig
Uppmärksam
Hjärtan
Såpbubblor
Bilåkande
Bilstrumpor <3
Violtabletter
Hålla hand
Pussar
Knark
Iiiih
Miihiip
KRAMAR
Safe Zone
Kärlek
Kanelbullar
Tortisar
Godis
Pepsi i storpack ;)
BINGO!
Harry Potter
Mail
Ser igenom
Tålmodig

Ja ni ser ju.
Typiskt ganska så väldigt bra!
<3

Likes

Comments

Hade fått en kommentar på sista inlägget.
"Kul att du är tillbaks på bloggen"
Det var tolv dagar sen.

Haha de går bra nu ;)

Var på väg att skriva att jag får skärpa mig men nej. Jag skriver när jag har lust. Bäst så.

Just nu i mitt liv handlar det mesta om flytten.
Jag packar och rensar lite varje dag. Vilket är skönt för då gör jag något vettigt i alla fall.
Dock bidrar det här med flytten med stressmoment.
Just nu, det här med att sälja saker begagnat.
Jag tycker det är jäääätte svårt.
Klump i magen svårt.

Andas.
En sak i taget.

Utöver det här med flytten så handlar mitt liv ganska mycket om mat med.
Jag rasade nämligen i vikt utan anledning.
Efter jul har jag på två veckor gått ner 5 kg.
5 kg för mig är MYCKET och inget som bara "ska hända".
Den senaste veckan har jag lyckats gå upp 0,7 kg igen och jag äter typ konstant och inte speciellt nyttigt.
Varit på läkarbesök för att se om det har hänt något med min ämnesomsättning eller så.
Det löser sig.

Allt löser sig.
Det gör det alltid men det är lite slitigt för själen.

Idag har jag spenderat HELA dagen med att ta hand om Pärlan (bilen)
Bytt lampa och släkt tvåor. Sen tvättat och fusk städ inuti.

Nu ska jag försöka röja lite här hemma och svara på mail.

Just det, jag har bytt hårfärg med.
Men det får ni se efter lördag för det är någon som inte får se det än ;)










Likes

Comments

Så mycket har hänt sen sist.
Det har nog börjat vända?
Jag hittar har hittat glittret igen och jag smälter.

My och jag ska flytta.
Vi ska börja om.
Tillslut.

En sak som löst sig och jag tror det kan bli bra.
Jag rensar och städar och försöker bli Zara 3.0
Vi kommer hamna närmare pappa och syster-yster och bo i området
som jag bodde i när jag bodde i bubblan.
Så ja, jag tror det blir bra.

En volvo har återigen återgått till att bara vara en volvo.
Som jag längtade efter det?
Det var inte rätt, det var fel.
Valde den andra vägen.


Jag har haft finbesök med.
Mer än en gång
Någon som får kaoset i min bröstkorg att sakta ner
och får det att sakta virvla ner som dammet på vinden i solen.
Det är nytt och det skrämmer mig att jag känner som jag gör.
Men samtidigt känner jag mig lugn och trygg.
Denna någon vill ohjula med mig.
Hur fint?

Vi får se men ja.
Just nu känns det som saker ordnar sig lite grann.
Fint.
Ja.

Mihip <3

Jag har ett hem bort i skogen, snårigt och svart, där har du aldrig vart
Där faller löven om våren
Där har jag gjort mig en kvart, i dom djupaste snåren
Vi skulle aldrig ha mötts, när vi fötts
på så olika delar av världen, men en fjäril flyger mellan oss ibland
Vi kallar den lycka, den är svår att fånga, den vill slita och rycka
som vilken lycka som helst, vilken fjäril som helst
Men ändå, vi ses igen vi två

Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still
för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm
om en lycka så öm
för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril



Likes

Comments

" Du får inte ge upp utan en kamp,
nej du kan inte vända så fort vägen blitt brant!"

Precis kommit hem från ett läkarbesök och samtal med min kontaktperson.
Jag blev sjukskriven en månad (om jag skulle må bättre var det bara att avbryta ) och fick recept på mediciner.
Stabiliserande i depo form och någon ny sorts antidepressiva som ska fungera bra för bipolära.

Jag hade tänkt gå tillbaks till jobbet i veckan egentligen.
Får skuldkänslor när jag inte är där. Som att jag sviker dem.
Men är nog bra att ta det lugnt och verkligen se till att bli hel först.

Mycket som behöver tänkas igenom och fundera på ..
Jag är fortfarande inne i något stress mood så svårt att hinna med att tänka.

Tackar gudarna för Mymlan <3
( Min kontaktperson höll med )

Likes

Comments

Ska försöka röra mig framåt igen.
Ta mig loss.
Göra bra saker och må bra.

Gjort en "att göra lista" igen.
Gjorde sådana hela tiden innan men under deppigheten tappade jag det.
Tror det kan hjälpa mig att reda upp mig själv och allt så att det inte bara blir kaos av allt.

Jag ska även försöka mig på att komma på vad som är
min trygghets zon.
Jätte klurigt men tror det kan vara bra.
Har ni koll på era trygghetszoner?
Vad som får er att må bra och inte?

Tycker det är svårt.
När jag redan mår dåligt, hur ska jag då göra
för att jag ska må bra.



Likes

Comments

Ett av mina favorit uttryck är:

High five..
In the face..
With a chair!

Det är väl lite negativt kanske men ändå med glimten i ögat.

Inlägget kommer handla om ångest , min ångest, så vill du inte läsa om sånt så sluta läs nu :)


Det har varit en slitsam period för mig.
Depressionen tog nog slut men jag har fortfarande sjukt mycket ångest.
Konstant nästan.
För mig är det skillnad på deppighet och ångest.
Kanske är jag knäpp men när jag är deppig är jag helt låst och helt orkeslöst och allt känns bara mörkt och svart.
Med ångesten är det mer som en kletig gegga i bröstkorgen, ett konstant obehag.
Råttor som river osv.
Men jag kan fortfarande le.
Jag kan fortfarande tycka att saker smakar gott osv.

Skitsamma. Inte det jag hade tänkt skriva om.

Idag hände en sådan där High five grej.
Så det tänkte jag skriva om.

Som sagt. Jag har haft mycket ångest och det har slitit så jag är ganska sliten.
Så i tisdags så kände jag när jag var på jobbet att jag inte "klarar av" att göra mitt jobb
på ett bra sätt.
Det är inte så att jag misskötte mig eller nånting.
Det är mer det att när jag är på mitt jobb, med de äldre, vill jag sprida glädje.
Jag vill prata med dem, inspirera dem och finnas där för dem.
Med min ångest blir jag inte helt närvarande.
Jag blir distraherad och jag kände inte att jag spred glädje.
Samt att jag upplevde att det slet på mig att vara på jobbet.
Så jag tog mod till mig..
Sa till min handledare att jag funderade på att sjukanmäla mig.
Pratade med de som har hand om schemat och vi bestämde att jag skulle ringa
på onsdagen och säga hur jag tänkte göra. ( är ledig onsdagar )
Jag velade hela onsdagen men kände att jag blev lite mer utvilad under onsdagen
så jag kunde nog ändå jobba.
Så på torsdagen gick jag till jobbet och .. som vanligt gjorde jag de jag skulle.
Inte misskött nånting men jag var ännu mer tankspridd.
Fastnade ännu mer i mitt huvud och mådde ännu sämre.
Så jag bestämde mig för att sjukanmäla mig på fredagen.
Vila. Göra saker jag mår bra av.

Nu kommer vi till High five grejen.

Min pappa skulle med sitt jobb till Ullared.
Han frågade om jag ville med för han vet att jag brukar tycka det är kul och att jag
kunde må bättre av det.
Så jag följde med.
( = göra saker jag mår bra av )

När jag är där så hör jag en röst "Hej Z, var kul att se dig här!"
Min handledare...
Såklart.
Sjukanmäld och är på Ullared.
Jag tror och hoppas hon förstår för hon vet ju om min sjukdom.
Men jag känner mig SÅ dum.
Jag berättade ju för henne om att pappa hade frågat och jada jada.

Jag sjukanmälde mig inte för att åka till Ullared.
Jag sjukanmälde mig för att jag inte mår bra.
Det gjorde jag inte på Ullared heller.
Skillnaden är att jag inte har ansvar för någon annan människa än mig själv när jag gör saker med mig själv.
När jag bara har hand om mig själv så kan jag gå undan och hantera min ångest när jag behöver.
Det gör ingenting om min hjärna låser sig och jag inte kan tänka. Osv.


Likes

Comments

Ryggen värker och hon tänker för sig själv att nu, nu får det vara nog. Hon kan inte vara fröken duktig längre. Hon är tvungen att tänka på sin hälsa. Hon ska be om hjälp för alla har rätt att be om hjälp tänker hon för sig själv. 
Ingen skulle INTE bli trött av att ha tvillingar att ta hand om. Och så hunden. Den älskade jobbiga hunden. Som behöver promenader. 

Nu hade hon bestämt sig. Hon knappade snabbt in en annons på datorn med rubriken "Hundpromenerare sökes!". Nu skulle väl allt ändå lösa sig suckade hon nöjt och gick och la sig.

Morgonen efter flög hon upp ur sängen och satte sig nöjt framför datorn med en kopp kaffe.
Hon öppnade sin inkorg och stirrade tomt på skärmen. Ett mail. Ett ynka litet mail. Hon försökte muntra upp sig själv med att det kanske var ödet och det var den ultimata hundpromeneraren. 
Hon bestämde träff med tjejen som skrivit mailet. Hon och hennes kille skulle komma och hälsa på och så skulle de göra upp om hur det skulle bli.

Mörket började sänka sig över det lugna villa kvarteret. Hon vankade av och ann. Hon var inte nervös, mer spänd. Nu skulle allting äntligen ordna sig. Nu skulle det bli lättare. 
Plöstligt hör hon en motor som vrålar och in på garageinfarten flyger en gammal ihop tejpad volvo som ser ut att ha brunnit baktill. 

Ut stiger en tjej och en kille som ser ut att höra till A - lagarna. 
Fördomarna börjar snurra i huvudet medan de två filurerna öppnar grinden och går in på  tomten och snubblar över barnens trehjuling.

​Ding- dong, ding- dong! ekar dörrklockan och hon tänker för sig själv " vad ska grannarna tro?"

Ding- dong, ding- dong, ding- dong! Ekar dörrklockan lite mer ilskt. 

Är det här verkligen de ultimata hundpromenerarna?
Är det här verkligen allt som erbjuds​ för hennes älskade jobbiga hund? 

Likes

Comments

En dag i förra veckan när jag gick till jobbet så kände jag mig lätt igen.
Några kilon av deppighet hade försvunnit.
Jag kände att jag kunde andas igen.
En så tydlig skillnad.
Jätte skönt!

Det betyder dock inte att jag mår hundra.
Jag är väldigt känslig för det känns som att jag under de här
förbrukat allt mitt skydd. Mitt skal.
Allt går rätt in.
Både bra och dåligt.
Känsligare än vanligt.
Nu försöker jag ta mig uppåt igen.
Jag känner att jag har styrka och vilja att kämpa emot igen.

Försöker äta bra mat igen och ta tillbaks mina rutiner.
Och såklart fortsätta med träning.
Något positivt med ångesten är att träning har gått jätte enkelt.
Jag har behövt träna så har inte varit svårt att komma iväg.

Jag lär mig mycket om mig själv när jag har såna här perioder!
Det är en fördel!

Likes

Comments