Header

Inte bara jag som blir glad av snö.
Det är vitt och fint och enligt My bland det roligaste att busa i.
Så idag fick det bli en promenad i långlina så hon fick skutta runt.
Jag är ganska förkyld och då är långlinan ypperlig.
Hon kan tokspringa och jag kan i lugnt tempo lunka efter.
Win - win !

Vi åkte till hundbadet och gick runt Västersjön.
Jag har aldrig gått runt sjön, bara varit där och badat med My.
Hört att det skulle vara fint och tänkte att det kanske inte skulle vara så mycket
hundar där nu när det är vinter.
Men det verkar vara ett populärt hundområde.
Vi hade turen att inte möta så mycket hundar i alla fall.
3 hundmöten blev det och hon klarade 2 av dem jätte bra.
Det tredje var svårare för vi mötte en hund som förmodligen också var reaktiv.
Hussen gick nämligen av vägen och in bakom några buskar men kikade fram i bland för att
se hur långt vi hade kommit.
För My är det svåraste att gå förbi hundar.
Lättare om vi kan stanna och låta hunden gå förbi oss.
Nu hade hon dessutom sett hunden som "försvann" bakom buskarna så hon
ville se vart den tagit vägen.
Jag är stolt över henne ändå och försöker fokusera på de möten som gick bra.

Nu har jag en nöjd däckad vovve här! 😊

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

För snart ett år sedan så flyttade jag och My ifrån lägenheten som jag och mitt ex bodde i.
Vi flyttade till en 2:a med en liten altan där vi trivs jätte bra.
MEN jag har på tok för mycket grejer.
Dels för att jag fick med mig typ allt vi hade i 3:an vi bodde i innan
och för att jag är bra på att hamstra.

Sen jag flyttade in har jag rensat men det har gått väldigt långsamt.
Nu har jag dock kommit igång och har ett högre tempo.
Har släppt tanken "det kan vara bra att ha" och ändrat den till "behöver jag något får jag köpa".

Anledningen till att det går lite fortare nu är att jag har fått en himla bra morot.
Något spännande och roligt som jag verkligen ser fram emot! :D
Vill inte riktigt säga vad än. De om vet, de vet.

Jag börjar nog bli klar med vardagsrummet.
I alla fall halva.
Sen måste jag rensa mer i exempelvis tv bänken senare men
jag börjar med det som har drällt och varit överflöd.
Hade ju varit kul med en före och efterbild men men.


Fortsättning följer.


Likes

Comments

Idag tog vi oss ut på en välbehövlig skogspromenad.
Solen sken och det var otroligt mysigt att bara gå runt bland löven.
Känns som det var längesedan jag var i skogen.
My var nöjd i alla fall och sprang som en stolle 💛

Blev en liten film också :


Likes

Comments

Dagen D är här.
Eller faktiskt så var dagen D i onsdags bara det att jag missuppfattat och trott det skulle vara idag.
Jag menar alltså "utvägningen" på fyra veckors träningen.

Helt ärligt så gick det inte så bra.
Det gick inte heller fruktansvärt dåligt men inte bra.
Jag är väl lite besviken för enligt mina siffror har jag inte fått några resultat alls
och jag har ändå kämpat på i 4 veckor.
Ska dock inte ge upp nu utan fortsätta och hoppas på att jag får bättre resultat i framtiden.

Jag har en dålig på bild på mitt papper men tyvärr kan jag inte jämföra kroppsbild förrän jag har någon som tar kort på mig åt mig.
Det är svårt att få kameran att hålla fokusen på mig när jag försöker ta själv.
Dock så vill jag verkligen ta bild för jag vill se själv!
Särskilt nu efter att mina siffror inte var så bra.

I alla fall
Här kommer mina siffror:


Nu tänker jag inte hänga läpp utan kämpa på !
Jag gör det ju trots allt för min egenskull och ingen annans.

Likes

Comments

Det har varit Mymmelrelaterat ett tag här på bloggen nu.
Men nu kommer ett om mig.

För fyra veckor sen började jag träna ett fitcamp program.
Det börjar med att man får väga in sig så man får veta hur man ligger till när man börjar programmet.
Det man får veta är sin vikt, BMI, % fett, % vatten, kg muskler, fysisk gradering, viloförbränning, kg benmineral, metabolisk ålder och bukfett.
Sen tränar man i fyra veckor för att sedan få väga sig igen och få se då om något ändrats.
Man får också skriva ner vad man har för personligt mål för att få coachning för att uppnå det.

Nu är veckan jag ska göra min andra vägning och jag är faktiskt lite nervös.
Egentligen spelar det ju ingen roll men jag har ju ändå lagt 2 h på träning i 4 veckor.
Om det inte är någon skillnad alls så kommer det ju kännas sådär.

De vill att man ska äta olika produkter för att få bästa resultat.
Detta har jag typ inte gjort. Jag har ätit bars som mellanmål för jag åt inte mellanmål innan.
Så det var ett enkelt sätt att börja med det.
Känns som att man äter hela tiden när man ska äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag.
Jag åt typ lunch och middag innan. Inte så bra kanske.
När jag tränar brukar jag bli hungrigare än när jag inte tränar så inte jätte svårt att äta ofta.
Dock har jag lite svårt för mellanmål fortfarande.
Vet inte riktigt vad jag vill äta då.
Svårt att jag äter rätt mängd för jag har inte kollat upp hur många kalorier jag äter per dag och så.

Eftersom många av de andra äter produkter så känns det som att jag kanske inte kommer
ha fått lika "stora resultat" som dem.
Som sagt spelar det egentligen INGEN roll men jag gillar inte att sticka ut
( låter kanske konstigt med min klädstil 😉 )
Jag gillar att vara sådär mitt i mellan.
Jag vill i alla fall inte att det ska var NOLL skillnad.

Mitt personliga mål var att få en starkare kropp som orkar mer.
Jag har svårt att säga om jag uppnått det och om det är någon skillnad.
Sen hade det ju gärna fått synas lite. Hade jag sagt något annat hade jag ljugit.

När jag började tog jag kort på hur min vikt, bmi och det andra låg till.
SAMT att jag faktiskt har tagit kroppsbild.
Kanske kan dela med mig av det efter fredag när de här fyra veckorna är över.

Sen tänker jag fortsätta träningen och kanske öka svårighetsgraden.
De har nämligen Bootcamp också som ska vara tuffare.
Så om jag får plats i den gruppen ska jag försöka köra det.
Kanske även köra fitcamp passen om inte det blir för mycket.

Nu sista veckan försöker jag köra ALL IN.
Äta nyttigt och gå mina 10 000 steg.
Samt 20 minuter på crosstrainern om dagen.
Började dock veckan med att fira att mitt körkort fyllde år...
Åt tårta, kakor och godis.
😉

Nu har jag skrivit en hel bibel.
Men ja, fortsättning följer helt enkelt....
💪

En svart fluffunge som hänger med på diversepromenader och peppar matte 💛

Likes

Comments

Jag har tappat bort Mymlans tikskydd så då fick jag improvisera. Barntrosor. Så mycket gulligare 😂🐾👍

Likes

Comments

För någon vecka sen så mailade jag en hundcoach.
Det var lite nervöst för ärligt talat är jag lite rädd för hundmänniskor.
En hel del känns som om de är galna.
( jag också kanske 😉)
De stormar fram med sina åsikter. De vet och kan bäst i alla lägen!
Sen om de känner hunden ifråga spelar ingen roll.
Nu tänker jag nog kanske mest på personer i olika djurgrupper på FB.

I alla fall fick jag svar från hundcoachen och jag kände mig genast lugnare.
Hon verkar väldigt snäll och ödmjuk.
Anledningen till att jag hörde av mig till henne är för att jag vill bli den bästa hundägaren
för Mymlan som jag kan.
Och jag känner att jag behöver mer kunskap och hoppas på att en hundcoach
kan ge mig både kunskap och coachning om vad som är rätt för My.

Någon annan som har någon erfarenhet av hundcoachar eller dylikt? 😊

Likes

Comments

För ca ett år sedan så försökte jag mig på klosstränning med Mymlan.
Jag trodde det skulle gå smidigt eftersom hon i övrigt alltid är pigg och glad när det gäller träning.
Tji fick jag. My förstod inte alls vad jag ville att hon skulle göra utan blev osäker och gick iväg.

Nu ett år senare tänkte jag att vi skulle testa igen.
Bara för skojs skull, för att se.
Det märks att hon är mer självsäker nu och genom att använda ett "trick" hon kunnat
sedan innan, "HIT", så har hon förstått vad jag vill och utvecklats otroligt fort.
Är stolt och förvånad över att hon fixar det!

Har filmat och lagt upp två klipp på våran youtube - kanal från när vi tränar.

Del 1 : 
Del 2: 

Likes

Comments

Förra inlägget var ganska mörkt men det är ju sanningen just nu.
Men det är inte så att jag ligger på soffan och rullar tummarna och hoppas att lyckan ska trilla ner i huvudet på mig.
Nu skulle det ju i och för sig kunna bli exakt så för min sjukdom är ju inte så logisk. 😂

Jag försöker att hålla uppe några slags rutiner och fylla dagarna med saker som är meningsfulla.
Försöker göra sådant som jag vet kommer få mig att ha en starkare grund så jag kan må bättre i längden.
Det innebär mycket träning och kost. Träffa folk i den mån jag orkar.
Mammar mig själv. Är både snäll och förståendet och puschande.

Utöver det försöker jag göra sånt som ger mig lugn i själen.
Har ju alltid haft mina skogspromenader och att vara ute i naturen men nu har jag även lagt till andra saker.
Jag har ibland inte orkat ta mig ut i naturen utan har hittat ett sätt att få naturen att komma till mig genom att hålla på med växter.
Jag har gått från att vara en som inte kunnat hålla liv i en enda krukväxt till att ha kanske 30 olika krukor med olika växter i. Jag kan ju inte göra något i liten skala. Haha! Allt eller inget 😉Inte alls galen.

En annan grej som jag hittat som har fungerat bra för mig när jag har mycket ångest är.... ( gör er redo på tantvarningen :D ) KORSORD!
Väldigt ologiskt att jag skulle börja gilla det eller att det ens fungerar när jag har ångest.
Det blir väldigt tokigt ibland. Hjärnan är ju ganska påverkad när jag har ångest så kan läsa HELT fel ord utan att märka någonting överhuvudtaget.

Det är ganska komplicerat för mig att få någon kontroll och överblick över vad som ska göras.
En sådan "simpel" sak som att laga mat kan bli för rörig. Tappar bort mig och bara virrar omkring.
Det är som gröt i hjärnan och saker verkligen ramlar runt och jag kan inte tänka rakt.
Listor och kalender har blivit min räddning.
Ibland hjälper inte det heller utan jag får bokstavligt talat be andra att tänka åt mig för jag får inte ihop det.

Men det är så det är just nu. Lite upp och ner och crazy - galet !

Bakom varje hög av sand finns guld för den som letar!

Likes

Comments

Utåt sätt är jag frisk.
Jag har ingen feber, jag är inte likblek och jag har inte heller fått någon dödsdom hos en läkare.
Trots det är jag sjukare nu än jag varit på flera år.
Det känns periodvis som att jag inte kommer överleva det här, att jag inte kommer kunna ta mig igenom det.

Jag undrar hur det kunde bli såhär igen.
Det har ju varit hyfsat stabilt i flera år. Visst har jag pendlat och varit deppig men inte på denna nivån.
Jag har "backat massor i utvecklingen". I alla fall är det så jag upplever det själv.

Jag har börjat känna att det på riktigt är något fel med mig. Att det alltid varit.
Att det inte är meningen att jag ska leva. Att jag är fel på så stora sätt att det inte går att fixa.
Att jag bara ställer till det för andra, som en mörk skugga i världen.

Jag försöker att tänka att det bara är depressionen som spökar.
Men jag känner ändå så.
Jag går runt med noll ork och massor av självhat. Och skuldkänslor.
Det blir ett hamster hjul och jag vet inte i vilken ände jag ska börja för att få det att bli bra igen.
.
Jag försöker att leva som vanligt och göra allt jag normalt skulle göra
fast i mindre proportioner och i långsammare tempo.
Tempot är nog egentligen inte frivilligt utan det bara blir så.
Förlorat förmågan att skynda mig.

Frågan folk runt om kring ställer är "Men har du kontakt med psykvården?"
Ja det har jag. Och jag önskar att det var lösningen.
Men det är ju totalbrist på läkare och den hyrläkare jag träffat två gånger nu som ändå verkade ha ambitionen om att kunna följa upp och hänga med på vägen har nu sagt tack och adjö till Jönköping och ska vara någon annanstans.
Trots att jag berättade att jag mår kris och panik så kunde jag inte få en läkartid förrän om en månad framåt.

Jag har ju såklart en samtals kontakt med. Kruxet med henne är att ibland mår jag sämre när jag går därifrån än jag gjorde när jag kom.
Nu tänker du säkert att så kan det ju bli när man pratar om tuffa jobbiga grejer och gräver osådär.
Ja fast nej. När jag vill prata om saker som får mig att må dåligt så kan jag få höra att "jag ställer för höga krav".
Eller när jag berättat att jag inte kan leva såhär och att jag inte vet hur det ska gå så kan hen fråga mig " men du, hur gammal får man egentligen vara när man får aktivitetsersättning? Du är nog snart för gammal för det. Det är din skyldighet att kolla upp sånt".
För lite stress och press över pengar är precis vad man behöver när man knappt orkar andas.

Och jag överdriver inte ens. Det är saker som faktiskt har hänt.
Så nu försöker jag att byta kontakt men även det är en process.
Och processer är j*vligt jobbiga när man mår dåligt.
Jag orkar bara hantera en i taget.

Vill egentligen försöka lite hurtigt vända den här texten nu och avsluta med något peppigt om hur jag ska lösa det men känner att jag inte vet så skulle bara ljuga.

MEN
Jag är otroligt tacksam över att jag har min fina hund!
Utan henne hade jag nog faktiskt redan gett upp tror jag.
Och jag är otroligt glad över att jag har så fina vänner och familj som bryr sig så mycket om mig
och som finns här för mig i vått och torrt.
En av dem har till och med tagit med mig på semester <3
Och jätte tacksam för att Jacob inte tycker att jag är jobbig när jag mår dåligt. Hur kan han inte tycka det?
Att han hur många tårar som än rinner bara finns här och att han hjälper mig med allt jag tror kan få mig att må en smula bättre. Om det så är att åka bil mitt i natten eller lösa korsord 24 / 7.

Det är komplicerat och svårt men jag hoppas på att det blir bra.


Likes

Comments