Header

En dag i förra veckan när jag gick till jobbet så kände jag mig lätt igen.
Några kilon av deppighet hade försvunnit.
Jag kände att jag kunde andas igen.
En så tydlig skillnad.
Jätte skönt!

Det betyder dock inte att jag mår hundra.
Jag är väldigt känslig för det känns som att jag under de här
förbrukat allt mitt skydd. Mitt skal.
Allt går rätt in.
Både bra och dåligt.
Känsligare än vanligt.
Nu försöker jag ta mig uppåt igen.
Jag känner att jag har styrka och vilja att kämpa emot igen.

Försöker äta bra mat igen och ta tillbaks mina rutiner.
Och såklart fortsätta med träning.
Något positivt med ångesten är att träning har gått jätte enkelt.
Jag har behövt träna så har inte varit svårt att komma iväg.

Jag lär mig mycket om mig själv när jag har såna här perioder!
Det är en fördel!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det var längesedan jag skrev något om hur det går med Mymlan.
Det beror nog mest på att jag har känt mig lite handfallen.
Jag har inte vetat hur jag ska hantera vissa saker.
Hon är väldigt vaksam och väldigt aktiv nästan hela tiden och har, som jag berättat tidigare,
haft svårt för hundmöten.

Nu har jag ihop med en kompis gjort upp en liten plan för hur jag ska tackla det.
Grundtanken är att försöka hålla henne lugn och få henne att slappna av i olika situationer.
Lättare sagt än gjort såklart men jag ska försöka uppnå det genom att, som rubriken lyder, "go back to basic"
Exempel på det är att när vi är på promenad och hon stressar upp sig / drar i kopplet så ber jag henne
att sätta sig. Just nu klarar hon inte det utan jag får använda "sitt-knapparna".
Allt jag kräver just nu är att hon ska sitta och innan hon går igen så ska hon få ett varsågod.
Varsågod får hon om hon söker kontakt med mig.

Det är som sagt väldigt basic men det spelar ingen roll.
Bara det hjälper henne att bli lugn och harmonisk 😊

Vill lätt klandra mig själv för att det blivit såhär.
Att jag inte har väglett henne rätt MEN samtidigt, det ger ingenting att tänka så.
Att fortsätta jobba och gå vidare, det ger något, så det försöker jag göra!
💛


Likes

Comments

Det är en tuff period.
Inte bara omställningen med allt i mitt liv.
Min sjukdom började löpa amok och det är nog de intensivaste svängningarna
jag upplevt på länge.
SJälvskadetankar och självhat ekar konstant och utan förvarning bryter jag ihop
och gråter. Gärna fem minuter innan jag ska till jobbet eller dylikt 😉
Någonstans brukar jag ha en vilja av att ta mig igenom det men den är som bortblåst.
Vet inte varför.
Det spelar ingen roll för med eller utan vilja ska jag ta mig igenom det här.
Förlitar mig på att min envishet håller mig vid liv.
Det är ungefär det ända jag gör just nu.
Försöker hålla mig vid liv.
Jag äter ( inte tillräckligt för har gått ner 1 kg på en vecka ) , sover, jobbar, går ut med My och
härdar ut.
Men det löser sig! Det gör det alltid.

Fortsätter träna på det nya stället också.
Skönt att ha något att fokusera på 👍

Likes

Comments

För en vecka sedan ca så frågade fina A om jag ville följa med att träna.
Hon hade hittat ett nytt ställe och när hon var där så var det bara hon och ledarna vilket hon tyckte
kändes...sådär.

Träna är ju alltid bra så why not tänkte jag och hakade på.
Det var skitkul OCH skitjobbigt! 😂
Tog i så jag typ inte kunde röra mig.
Sista varvet så kände jag mig som en pensionär.
Mina ben rörde sig i slowmotion samtidigt som ledaren vrålade
KÄMPA KÄMPA KÄMPA TEMMMMPOOOOO!
Kärlek 💗

Jag har inte tränat på riktigt sen innan jag skaffade My så
det var dags att komma igång igen.
På torsdag ska jag på invägdning och få veta fett halten i min kropp osv?
Sen blir det fys- test och sen ett fyra veckors program.


Likes

Comments

Det är jag och My nu.
Det känns okej.
Jag är ändå nöjd med situationen.
Jag gör små små saker som gör mig mer nöjd med mitt liv.
Små saker som gör att jag trivs lite bättre.
Sakta, små steg av framsteg.
Och jag ler.

Jag ler för det är roligare att vara glad.
Litar inte helt på att jag mår bra för man vet ju aldrig med mig och min sjukdom.
Men jag känner mig glad.
Hoppfull.
Nyfiken.
Lite osäker med.
Det är så mycket "nytt".
Det är något spännande med.
Något som ger mig en kick samtidigt som det gör mig osäker.
Vet inte vad jag vill och vad jag hoppas.
Eller så gör jag det.

Vissa tankar skrämmer dock. fruktansvärt fortfarande.
Julen.
Så jag övar.
Doft olja som får lägenheten att lukta glögg.



Likes

Comments

Har en sådan där dag när man uppfattar små saker av finhet.
Saker får mig att le.

- Som att det var halsduksväder!
- Som att My duttade sådär bestämt med nosen
på mitt ben när vi var ute och gick
lite som "Du & Jag matte" <3
- Som att det var en upprörd tant på Ica som berättade om
något hon läst i tidningen om parkeringar
- Som att två killar målade om sin cykel på en innergård, kl 8 på morgonen.
Guldfärgad!
- Som att solen skiner i de höstfärgade löven

Fint helt enkelt!


Likes

Comments

Allting har en början och allting har ett slut.
För ett tag sen så ändrades mitt liv ganska rejält.
Det är skrämmande men förmodligen och förhoppningsvis bra.

Oftast känns det okej men ibland kommer det upp panik frågor i huvudet som
"Hur f*n ska jag överleva julafton nu?"
Men det löser sig och blir säkert bra.
Jag kan ju bara skita i julafton om jag inte pallar?

En ny person finns i mitt liv med.
Spännande och läskigt

😊

Likes

Comments