Header

I morgon är det första juni redan !!
och den 17 juni så börjar min första semester period.
Jag valde att dela upp mina fyra veckor så jag kommer ha vecka 25 - 26
och sen i augusti kommer jag ha två veckor till. Inte riktigt bestämt vilka veckor än
men runt vecka 32 troligen i alla fall.

Vecka 25 är tanken att vi ska vandra!
Jag är så taggad men också lite nervös!
Vi ska bo i tält och bära med oss allt vi kommer behöva.
Jag har aldrig gjort något sådant så jag räknar med att det kommer
att vara en utmaning för mig, både mentalt och fysiskt.

Som det ser ut nu så ska vi gå Sevedeleden.
En runda i Vimmerby på 50 km.
Det innebär att vi kommer gå ca 1 mil om dagen.
Det som gör att det kanske inte blir just den leden är TBE smitta.
Vi får se helt enkelt.


Har funderingar på om Mymlan kan klövja lite under resan, bära sitt eget vatten exempelvis.
Borde dock kanske HD röntga henne först i så fall.

Annars får vi bära åt henne såklart men hon hade nog tyckt det var roligt att ha en uppgift!
Det är svårt att veta vad man ska köpa för klövjeväska i så fall.
Igår vad jag och provade lite av utbudet jag hittade i här i stan.
Bland annat Hurttas. Det dumma med den är att själva selen är ganska bred mellan frambenen
och det är lite brett på My. Hon i butiken trodde inte det skulle skava men med tanke på hur långt vi ska gå
vågar jag inte chansa riktigt.

Därför lutar det åt Ruffwear, någon av de här två:

Fördelen med den här är att det går att ta av
väskorna så om man tar en paus eller om hon
blir trött är et bara att knäppa av väskorna.
Nackdelen är att den är ganska stor och jag vet
inte om vi / hon behöver det nu i början.

Den här är liten och smidig men vi måste ha
med oss en extra sele.
Båda väskorna har medföljande passande vattenflaskor.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

På grund av att Mymlan inte längre åt sitt gamla foder så i helgen så bytte jag sort.
Foder är så jäkla svårt men jag tror och jag hoppas att jag hittat det jag kommer hålla mig till nu.

Först kollade jag runt lite på svenska foder för i Sverige har vi ganska mycket regler och det kändes säkert.
Hittade dock inget som kändes hundra.
Det kan skilja så mycket från foder till foder. Ett foder skulle My t.ex. äta 10 dl om dagen !!! 😳

L berättade att hon hört mycket gott om Orijen six fish.
Även S har sagt att Orijen ska vara ett mycket bra hundfoder, om än dyrt.
Så jag läste innehållsförteckningen och sen lite på deras hemsida.

Det första som slog mig i innehållsförteckningen var att allt som stod där visste jag vad
det var för något och allt var ätligt för människor.
Sen när jag läste på hemsidan med så känns det så himla bra.
De verkar ha så himla bra värderingar.

Det bästa av allt är väl kanske ändå att Mymlan verkar älska fodret.
Hon äter upp och >> slickar rent skålen! <<
Plus att hon tigger efter mer mat!
😃

Likes

Comments

I tisdags var jag på en utbildning, en jobbutbildning i lyftteknik.
Där fick vi lära oss om liftar och olika hjälpmedel samt hur man ska använda kroppen när man t.ex.
vänder någon i en säng.
Jätte bra utbildning och väldigt rolig!

För mig var den extra extra bra för jag tror att kunskapen jag fick där kan få mig
att utvecklas mer i mitt jobb.

Under min sista praktik under min undersköterskeutbildning så blev jag körd i botten.
Jag hade en handledare som tryckte ner mig och efter det trodde jag verkligen inte att jag skulle
kunna jobba med någonting någonsin och definitivt INTE som undersköterska.

Det har tagit tid att våga ta sig tillbaks efter det och att arbetsträna så som jag gör nu är ett stort lyckande för mig.
Den här handlaren som inte var så bra för mig sa bland annat att jag var klen och att jag var tvungen att gymma.
Att jag var dålig på att hjälpa till för att jag var svag.
Jag gymmade då 2 gånger i veckan och ökade det till 3 och simmade 2 gånger i veckan.
Det handlade inte om att jag var klen utan att jag var osäker och inte vågade.
Hon "skällde" alltid på mig istället för att uppmuntra mig till att försöka och om jag försökte så fick
jag höra hur dålig jag var. Det har satt sina spår så jag har inte riktigt vågat
hjälpa till vid för flyttningar för jag är ju klen och kan ingenting.

Under kursen nu fick v lära oss att man SKA INTE använda råstyrka och rycka och dra snabbt och hårt
som hon sa åt mig. Man ska istället använda benen och liksom göra en tyngd förflyttning.
Lugnt och sansat för då blir förflyttningen lugn och behaglig på för vårdtagaren.

Under tiden jag har arbetstränat har jag bit för bit insett att hon, handledaren, hade fel.
Att allt jag gjorde inte var fel utan att hon inte var en bra handledare för mig.
Jag kan saker och jag klarar av saker.

Jag har fortfarande känslan av att jag är sämre än andra på jobbet men
det beror inte på att jag är klen och dålig utan att jag är osäker och behöver mer erfarenhet.
Efter den här kursen tror jag dock att jag kommer känna mig lite mer säker och kunna bygga upp mitt självförtroende
i de här situationerna!

Med det här inlägget vill jag säga till alla att tro på er själva och våga utvecklas.
Jag kommer inte gå från att tycka att jag är sämst till att tycka att jag är bäst nu men jag kommer
våga försöka mer och jag kommer våga tro att jag kan.
Om inte annat så kommer jag våga lära mig!

Likes

Comments

Den 16 maj så fyllde jag år och jag hade en bra födelsedag.
Har alltid sådan himla ångest innan jag ska fylla år, av olika anledningar.
Inte så mycket för att jag blir äldre kanske utan mer för att jag är så rädd för att jag inte
betyder något för någon.

J väckte mig dock med tårta och ett födelsedagskort där det stod vad jag skulle få:


Bidraget är till nya skor, mina är totalt utslitna, samt ett par byxor från fritidsfabriken.
Dock har jag inte tagit tag i att införskaffa något av det än men jag funderar på att ta tag i det och beställa dessa byxor:

Likes

Comments

Nu är det ca två veckor sedan utställningen var och jag har missat att berätta hur det gick.
Kanske mest för att jag inte har berättat någonting alls här på bloggen på ett tag.

I alla fall.
Som alltid när det är utställning så startar dagen hiskeligt tidigt för mig och My.
Jag är alltid lite små nervös och så vill jag hinna rasta Mymlan ordentligt.
Därför gick vi ut halv sex på morgonen och gick en 3 km promenad med mycket träning.
Hon fick köra ett godis träd, gå fot, gå slalom mellan mina ben, söka godis osv.
Hade tänkt gå längre men det hanns inte med.

Klockan sju begav vi oss hemifrån och 7.30 stod det på lappen att det var insläpp.
När vi kom dit hade inte ens parkeringsvakterna kommit igång så vi var nog lite tidiga med
tanke på att vi inte hade något tält att smälla upp eller något sådant.
Det blev bra ändå för vi hann gå runt med My på området så hon hann vänja sig lite.

Snabbspolar lite nu för att det inte ska bli ett jätte långt inlägg.

Allt folk som ville vara med och hejja på My hade kommit och vi hade ställt upp våra stolar utmed
ringen och satt och taggade samt åt mackor som vi hade med.

Så blev det Mymlans tur.
Oturligt nog kom min pappa precis då och gick precis jämte ringen. När Mymlan sprungit ett halvt varv i ringen fick hon syn på
honom och började hoppa på bakbenen och dra mot honom.
Sen sprang hon ett halv varv igen och så drog hon mot honom.

Hon fick därför ingen certifikat vilket hon nog hade fått annars men hennes betyg blev excellent och hennes utlåtande:

"13 månader feminim tik av utmärkta proportioner. Vackra linjer i huvud. Härligt uttryck. Korrekt bett. Långa fina käkar. Välvinklad, välkroppad för åldern. Lagom benstomme. Rör sig rastypiskt när hon orkar koncentrera sgi. Korrekt pälskvalitet. En vacker tik som behöver ringtränas!"

Som ni kanske förstår är jag taggad på att ställa henne igen! 😃

Likes

Comments