Header

Igår missade jag hundkursen. 
Det känns lite tråkigt och det känns som jag missade något viktigt men det var nog ändå det rätta.
Jag tror inte jag hade orkat åka. J kunde inte följa med heller. 

De skulle testa på agility igår. My och testade på det när vi gick valpkursen och hon får ju fortfarande inte hoppa över hinder osv. så hade ju blivit lite samma sak igen.  Det hade varit roligt ändå för hon har ju utvecklats. 
 
När J inte kan brukar jag alltid fråga någon annan om de vill följa med men jag gjorde inte det igår. Antagligen för att jag innerst inne insåg att jag inte orkade. 
 
My och jag tränade lite ändå. Hos farmor och farfar. Lite person sök i skogen och llite spring genom en agilitytunnel. 
Här är från en annan dag när vi tränade med tunneln.
Det gick ju bra? ;) 
 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag vet inte om man kan kalla det för livskris egentligen men jag tror det.
 
Jag är en person som hur jag än själv har det i mitt liv försöker att ställa upp för mina vänner i den mån jag kan. Det är för att jag verkligen vill finnas där för mina vänner. Jag har inte så många vänner utan några stycken som jag verkligen verkligen bryr mig om!
Minsta lilla misstanke att någon mår dåligt eller har problem så hör jag av mig. För att visa att jag finns där. 
Försöker även att spontan höra av mig om vi inte setts eller hört på ett tag och när jag saknar en person så försöker jag säga det till den personen. 
 
Nu när jag har haft det tufft så har en sak jag nog försökt trycka ner uppenbarat sig. Jag har väl egentligen insett länge att med vissa vänner så är det nästna bara jag som hör av mig. Jag har ibland känt att jag "jagat" en del personer i min närhet. Jag förstår att livet kan komma i mellan och att man kanske inte hinner ses men ett litet sms? Det kan man väl hinna? Någongång i alla fall? Behöver inte ens vara en gång i månaden. 

Jag tror att mina vänner, även de jag inte sagt det till, vet att jag har det tufft just nu. Anledningen till att jag tror att de vet det är för att det inte har varit någon hemlighet. Det har stått om det här, på instagram och även på facebook. Så utan att prata med mig så tror jag hade de som känner mig vet hur jag mår nu för att de förmodligen snappat upp det någonstans. 

Jag måste bara påpeka här att jag inte menar alla mina vänner nu! 
 
Så jag känner lite nu att jag kanske måste släppa taget. Med det menar jag inte att jag ger upp mina vänner, jag menar att jag låter det rinna ut i sanden tills och om de visar att de vill fortsätta vara vänner. 
Jag ska inte ensam kämpa för vår vänskap. 
 
Om du känner att du är min vän och fortfarande vill hålla kontakten. 
Skicka ett litet sms. Du behöver inte skriva något speciellt. Skriv kram eller något? 
Då vet jag att du fortfarande vill. 
 
 
En bild som får mig att le och gör mig glad.
 

Likes

Comments

Nu när Alfons åkt hem är det lättare att träna vissa saker med My. 
Så mitt på dagen när solen sken härligt gick vi ut i parken, Mymlan och jag. 
Med oss hade vi långlinan. 

När jag är själv med henne tränar jag alltid stanna och hit för det är enkelt när man är ensam. 
Hon har faktiskt blivit väldigt bra på det. Vår ledare på hundkursen sa förra veckan att jag inte behöver vara så osäker på om hon faktiskt gör rätt för hon kommer göra det. 
Blir så glad av att höra sådant för jag tror inte att jag kan någonting!
Svarade att Mymlan är dukigare än jag varpå hon svarade att det krävs en duktig matte för en duktig hund. 

Det är ju lite så. Hon hade ju inte lärt sig om jag inte guidat henne. Hon guidar mig med såklart! Det är lite fint det där, att vi lär oss ihop. 

Utöver Hit och Stanna tränade vi lite på fritt följ och fjärrdirigering.
Har aldrig testat fjärrdirigering innan så visste inte alls hur det skulle gå.
Det gick väldigt bra! Verkligen över förväntan. Sitt och ligg kunde hon göra även på håll. Däremot Stå var svårt för då vill hon gå till mig.
Någon som har någon aning om hur man kan träna det?

Vi tränade också lite apport med hjälp av klickern. Innan har jag försökt få henne att hämta ett gosedjur men har bytt till ett vaniljben nu. Hon brukar bära med sig det på promenaderna så jag tänker att det är en naturlig grej för henne att bära på.
 
Sen nu på kvällen så lekte vi lite med en agility tunnel som jag köpt av bästa S<3
 
 
 

Likes

Comments

Nu ska jag försöka ta tag i mitt liv igen och få lite ordning på allt igen.
Tillbaks till verkligheten. 
 
Jag har idag bestämt mig för att sjukskriva mig två dagar till.
Mest för att faktiskt se om jag verkligen mår bättre nu och se om jag är stabil. 

Veckan som varit var turbolent. När jag väl blev sjukskriven så gick allt bara neråt.
Jag mådde sämre och sämre ju mer jag slappnade av. 
Hade nog tryckt undan mycket och et var nog lite därför det gick som det gick.
Jag är väldigt glad att jag drog i bromsen när jag gjorde. 
 
I veckan har jag som bekant haft två hundar. 
Det har varit väldigt roligt men också ganska kämpigt. 
Att ha två hundar betyder att det blir ganska fullt upp. 
Alfons hundspråk är ganska speciellt och Mymlan tolkade honom som 
att han ville leka, vilket han inte ville. 

Jag har gjort saker som brukar få mig att må bra. 
Gå långa promenader, vara ute i naturen och virkat. 
 
 

 
 
 
 
 
 

Likes

Comments

Jag är glad att jag blev sjukskriven men det har också varit tufft. Nu när jag slappnar av märker jag hur mycket jag skadat mig själv genom att pressa mig så hårt. 
Jag har fått tillbaks många av mina beteenden jag hade när jag mådde som sämst. 
Det tar väldigt långtid för mig att komma igång och göra saker. 
Jag skulle handla igår och det tog tid bara att komma ut till bilen. När vi väl var i bilen hundarna och jag tog det säkert 10 minuter inte jag orkade starta bilen och köra iväg. 
 
Jag gick också en långpromenad igår kväll med Alfons. Något som jag brukar må bra av. Men det gav mig galet mycket ångest och jag fick tvinga mig själv att fortsätta gå. Ville bara vända och springa hem och gömma mig.
 
Jag försöker göra små saker som jag mår bra av men det är svårt för orken är inte vad den brukar va. 
Tur att de tog stopp när det tog stopp i alla fall!
 
 
 

Likes

Comments

Så heter den boken jag läser just nu. 
Både Mymlan och jag tycker det är kul att spåra. 
Vi är båda nybörjare, hon är nog snäppet vassare än mig Symb Blink.jpg
Hon är ju en naturbegåvning! 

Jag är inte typen som i normala fall läser böcker, tyvärr. 
Nu är jag dock glad att jag har gjort det. Jag har inte läst färdigt boken
än men jag har redan lärt mig mycket.
 
Saker jag lärt mig än är bland annat : 
 
  • Man får spåra överallt om man använder sunt förnuft och håller sig till allemansrätten.
    Däremot om man har mer än en hund att spåra med så räknas det som organiserad verksamhet och man måste ha markägarens tillstånd.
    ( Än är det lite oklart för mig om de menar blodspår då eller om det även räknas med köttbullespår )

  • Man ska ha en speciell sele när man spårar så hunden vet att nu är det dags att jobba.

  • En spårlina ska vara 15 m lång. 

  • Alla raser har likvärdigt luktsinne

Väldigt intresant att gå in lite mer på djupet och lära sig mer. Känns som jag kommer göra mer rätt nu än innan! 
 
Trottoar, Hund Spår, Hund, Spår, Cement, Mark, Väg
 

Likes

Comments

Igår var det kurs igen och gårdagens tema var lydnad / tävlingslydnad. 
Det var en tjej som kom och berättade lite om regler och om olika nivåer inom lydnad. 

Sen visade hon lite vad man ska kunna inom lydnaden. 
Hon visade bland annat: 
  • Frittfölj - Hunden går fot och sätter sig när du stannar och följer när du vänder.
  • Platsliggning - Man går med hunden i fritt följ och säger åt hunden att lägga sig och så fortsätter man gå
  • Hinder hopp - Få hunden att hoppa över hinder
  • Fjärrderigering - Få hunden att växla mellan Sitt, Ligg och Stå på avstånd.
  • Apport - Hunden ska kunna hämta / hålla kvar en apportbock
Jag vet inte om det bara är jag som är lättinspererad men jag tycker det verkar väldigt roligt med lydnad och jag tror att den kan vara något jag och My kan tänkas hålla på med! 
Sen tror jag kanske inte att jag kommer vilja tävla i det men det får vi se! 
 

Likes

Comments

Tanken är ju att jag ska varva ner nu och jag gör faktiskt mitt bästa. 
Jag har inte gjort något vettigt idag förutom att vara ute med hundarna. 
Om det blir något mer vettigt idag det får jag se. 
Eller ja, en vettig sak till blir det.
Hundkurs! 
Om jag orkar. 
 
 
 
 

Likes

Comments

Jag stirrar på rumsavdelaren, följer träribborna med blicken. 
Från tvn hörs religösa budskap  "..ty jag har syndat, i handing och i tanke.."
Det känns jobbigt för jag känner mig så hemsk så att den där förlåtelsen känns lockande även om jag aldrig skulle vara värd den.
Jag sneglar på de andra i väntrummet. Två utländska kvinnor, glatt kacklande i varsin mobil.
Undra vad de tycker om budskapet på tv?
Är det passande att ha ett sådant program igång i ett väntrum tänker jag för mig själv och släpper ämnet. 

Snart kommer jag behöva ställa mig upp, sen kommer jag behöva gå, sen kommer jag behöva prata, sen kommer behöva försöka ta upp allt det där som jag tänkt jag ska ta upp.
Jag ryser. Allt känns som höga trappsteg. Hon behöver inte komma, min kurator. Jag kan bara sitta här och stirra på träribborna. För de känns lätt.
 
Efter ett tag hör jag steg i korridoren. Jag vet att det är hon innan jag ser henne så när hon väl kommer har jag redan fått upp mig själv på benen. Redo att följa med. Sakta lunkar vi genom korridoren, hon piffig och fin och jag i smutsiga mjukisbyxor. Hon frågar om vädret och pratar om hösten.

Sen är vi inne på rummet. Plötsligt glider vi in på det där som är jobbigt och jag är så svag att tårarna kommer. Jag pressar tillbaks dem och säger att jag inte gråter bland folk. Hon säger "Men jag är inte folk" Det finns servetter här.
 
Jag vet inte hur många gånger jag har sneglat på den där servett paketen och nästan hånat den. Jag har tyckt att jag är stark och har koll på mina känslor hur dåligt jag än har mått.
Idag släppte jag lite av det taget. Jag lät några tårar komma. Några som jag snabbt torkade bort med tröjärmen. Inte någon servett.
 
"Hur känner du inför en sjukskrivning?"

Hon tog upp det själv. Hon var orolig för mig.
Tillslut är det fixat, jag är sjukskriven. Jag skäms samtidigt som det redan där känns som en tygnd släpper. Nu har jag chans att vila. Jag ska verkligen försöka göra det också. Åka till skogen och så.
 
 


 

Likes

Comments