Header

För ca ett år sedan så försökte jag mig på klosstränning med Mymlan.
Jag trodde det skulle gå smidigt eftersom hon i övrigt alltid är pigg och glad när det gäller träning.
Tji fick jag. My förstod inte alls vad jag ville att hon skulle göra utan blev osäker och gick iväg.

Nu ett år senare tänkte jag att vi skulle testa igen.
Bara för skojs skull, för att se.
Det märks att hon är mer självsäker nu och genom att använda ett "trick" hon kunnat
sedan innan, "HIT", så har hon förstått vad jag vill och utvecklats otroligt fort.
Är stolt och förvånad över att hon fixar det!

Har filmat och lagt upp två klipp på våran youtube - kanal från när vi tränar.

Del 1 : 
Del 2: 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Förra inlägget var ganska mörkt men det är ju sanningen just nu.
Men det är inte så att jag ligger på soffan och rullar tummarna och hoppas att lyckan ska trilla ner i huvudet på mig.
Nu skulle det ju i och för sig kunna bli exakt så för min sjukdom är ju inte så logisk. 😂

Jag försöker att hålla uppe några slags rutiner och fylla dagarna med saker som är meningsfulla.
Försöker göra sådant som jag vet kommer få mig att ha en starkare grund så jag kan må bättre i längden.
Det innebär mycket träning och kost. Träffa folk i den mån jag orkar.
Mammar mig själv. Är både snäll och förståendet och puschande.

Utöver det försöker jag göra sånt som ger mig lugn i själen.
Har ju alltid haft mina skogspromenader och att vara ute i naturen men nu har jag även lagt till andra saker.
Jag har ibland inte orkat ta mig ut i naturen utan har hittat ett sätt att få naturen att komma till mig genom att hålla på med växter.
Jag har gått från att vara en som inte kunnat hålla liv i en enda krukväxt till att ha kanske 30 olika krukor med olika växter i. Jag kan ju inte göra något i liten skala. Haha! Allt eller inget 😉Inte alls galen.

En annan grej som jag hittat som har fungerat bra för mig när jag har mycket ångest är.... ( gör er redo på tantvarningen :D ) KORSORD!
Väldigt ologiskt att jag skulle börja gilla det eller att det ens fungerar när jag har ångest.
Det blir väldigt tokigt ibland. Hjärnan är ju ganska påverkad när jag har ångest så kan läsa HELT fel ord utan att märka någonting överhuvudtaget.

Det är ganska komplicerat för mig att få någon kontroll och överblick över vad som ska göras.
En sådan "simpel" sak som att laga mat kan bli för rörig. Tappar bort mig och bara virrar omkring.
Det är som gröt i hjärnan och saker verkligen ramlar runt och jag kan inte tänka rakt.
Listor och kalender har blivit min räddning.
Ibland hjälper inte det heller utan jag får bokstavligt talat be andra att tänka åt mig för jag får inte ihop det.

Men det är så det är just nu. Lite upp och ner och crazy - galet !

Bakom varje hög av sand finns guld för den som letar!

Likes

Comments

Utåt sätt är jag frisk.
Jag har ingen feber, jag är inte likblek och jag har inte heller fått någon dödsdom hos en läkare.
Trots det är jag sjukare nu än jag varit på flera år.
Det känns periodvis som att jag inte kommer överleva det här, att jag inte kommer kunna ta mig igenom det.

Jag undrar hur det kunde bli såhär igen.
Det har ju varit hyfsat stabilt i flera år. Visst har jag pendlat och varit deppig men inte på denna nivån.
Jag har "backat massor i utvecklingen". I alla fall är det så jag upplever det själv.

Jag har börjat känna att det på riktigt är något fel med mig. Att det alltid varit.
Att det inte är meningen att jag ska leva. Att jag är fel på så stora sätt att det inte går att fixa.
Att jag bara ställer till det för andra, som en mörk skugga i världen.

Jag försöker att tänka att det bara är depressionen som spökar.
Men jag känner ändå så.
Jag går runt med noll ork och massor av självhat. Och skuldkänslor.
Det blir ett hamster hjul och jag vet inte i vilken ände jag ska börja för att få det att bli bra igen.
.
Jag försöker att leva som vanligt och göra allt jag normalt skulle göra
fast i mindre proportioner och i långsammare tempo.
Tempot är nog egentligen inte frivilligt utan det bara blir så.
Förlorat förmågan att skynda mig.

Frågan folk runt om kring ställer är "Men har du kontakt med psykvården?"
Ja det har jag. Och jag önskar att det var lösningen.
Men det är ju totalbrist på läkare och den hyrläkare jag träffat två gånger nu som ändå verkade ha ambitionen om att kunna följa upp och hänga med på vägen har nu sagt tack och adjö till Jönköping och ska vara någon annanstans.
Trots att jag berättade att jag mår kris och panik så kunde jag inte få en läkartid förrän om en månad framåt.

Jag har ju såklart en samtals kontakt med. Kruxet med henne är att ibland mår jag sämre när jag går därifrån än jag gjorde när jag kom.
Nu tänker du säkert att så kan det ju bli när man pratar om tuffa jobbiga grejer och gräver osådär.
Ja fast nej. När jag vill prata om saker som får mig att må dåligt så kan jag få höra att "jag ställer för höga krav".
Eller när jag berättat att jag inte kan leva såhär och att jag inte vet hur det ska gå så kan hen fråga mig " men du, hur gammal får man egentligen vara när man får aktivitetsersättning? Du är nog snart för gammal för det. Det är din skyldighet att kolla upp sånt".
För lite stress och press över pengar är precis vad man behöver när man knappt orkar andas.

Och jag överdriver inte ens. Det är saker som faktiskt har hänt.
Så nu försöker jag att byta kontakt men även det är en process.
Och processer är j*vligt jobbiga när man mår dåligt.
Jag orkar bara hantera en i taget.

Vill egentligen försöka lite hurtigt vända den här texten nu och avsluta med något peppigt om hur jag ska lösa det men känner att jag inte vet så skulle bara ljuga.

MEN
Jag är otroligt tacksam över att jag har min fina hund!
Utan henne hade jag nog faktiskt redan gett upp tror jag.
Och jag är otroligt glad över att jag har så fina vänner och familj som bryr sig så mycket om mig
och som finns här för mig i vått och torrt.
En av dem har till och med tagit med mig på semester <3
Och jätte tacksam för att Jacob inte tycker att jag är jobbig när jag mår dåligt. Hur kan han inte tycka det?
Att han hur många tårar som än rinner bara finns här och att han hjälper mig med allt jag tror kan få mig att må en smula bättre. Om det så är att åka bil mitt i natten eller lösa korsord 24 / 7.

Det är komplicerat och svårt men jag hoppas på att det blir bra.


Likes

Comments

Ligger i sängen med huvudet ner borrat i Mymlans päls.
Hur blev de såhär?
Hur kunde det gå så långt?

Igår var jag hos läkaren.
Bra och jobbiga saker hände.

Jag fick nya mediciner och jag blev sjukskriven över sommaren.
Han lyssnade på mig när de kom till mediciner även om jag egentligen inte får mediciner som passar min sjukdom just nu. Men lovade att om det spårar så skulle jag ta mig till psykakuten.

Det som jag tycker var jobbigt var att han tycker att jag ska utredas igen.
Båda ADHD/ADD och personlighetsstörning.
Jag har redan genomgått det innan.
Jag känner att ADHD/ADD inte är jag. Det känns inte som jag.
Kan inte förklara. Men bara känns så.
Förra gången jag gjorde testet så visade det ju dessutom att jag inte hade det.
Han ifrågasatte om jag var bipolär.
Jag fick min diagnos när jag var 18.
Jag är inte min diagnos men jag har levt med den så länge så det känns jobbigt att de kanske ska ändras
Får se.

Jag sa att de var yttre faktorer som lätt till att jag är så pass deppig som jag är nu.
Han frågade vad det är så hemskt i mitt liv som att jag mår såhär.
Det är egentligen ingenting som är så hemskt, det är bara så jäkla mycket och har blivit mer och mer hela tiden.
Det är tungrott och jag är slut. Orken är slut. Viljan är typ slut. Hoppet med.

Det är tufft.
Jag inser på många sätt att jag är där jag var när jag var runt 18 - 20.
Jag mår lika dåigt som jag gjorde då.

Jag har klarat av att jobba.
Jag har klarat av att ta hand om mitt liv.
Jag har klarat av att leva nästan obehindrat.
I flera år.
Något jag varit stolt över.
Kanske nästan tagit som en självklarhet.
Det är borta igen.
Det är tufft att inse.
Jag inser det mer och mer.
Som igår när jag var på bio.
Jag klarade knappt av att sitta kvar så länge.
Klarade inte av att ta in alla intryck av filmen och att fokusera.
Fy.

Så nu får jag börja om från grunden.
Först vila så jag får krafter igen.
Sen börja bygga upp mig själv och min rutiner.
Sakta sakta.

Jag står inför massa prövningar.
Men jag har överlevt innan så ska väl gå nu med.
Jag är ju envis.

Och jag har My.
Ojoj vad tufft det kan vara när man inte har någon energi själv och hon är lika energisk som vanligt.
Men åh vad jag tror det är bra.
Hon piggar upp och fortsätter framåt vad som än händer.
Hon vaktar och peppar mig <3
Alltid vid min sida och håller koll.

Likes

Comments

Jag sitter på trasmattan i mitt vardagsrum och kliar My på magen.
Amplarna med panseer gungar sakta i vinden och det är en otroligt fin vår / sommar kväll.
Jag borde vara glad.
Jag fantiserar om att det är en gräsmatta utanför min altan och nedanför trädtopparna jag ser så skvalpar
vågorna i den lilla sjön.
Varför är jag inte glad?
Kanske guppar det också en liten roddbåt där i sjön. En eka helst.
Mymlan rullar runt och sträcker på sig. Att bli kliad på magen kan ju vara det bästa som finns!
Jag vill le men istället trillar tårarna som glitter nerför mina kinder.
Våren är nog ändå min favoritårstid. Allt är så otroligt vackert och det känns som att inte bara naturen blommar utan också människorna.
Folk kommer ut. Folk hittar på saker. Folk umgås. Det är fint att se.
Jag önskar att jag hade mer ork.
Det har varit ett tufft år för mig. Jag har gått igenom mycket. Saker som stressar i själen. Saker man nog inte tänker på men som ändå räknas. Det är svårt att se det själv men jag fick det på papper. Svart på vitt. Då var det lättare att se.
9 saker kryssade jag för på en lista.
Kryssade man fler än 3 räknades det som hög stress.

Utöver det så har jag börjat ta tag i någon som kanske kan bli det svåraste jag kommer att göra i hela mitt liv.
Det handlar om att vända upp och ner på min världsbild.

Känslan av att inte räcka till svämmar över ikväll.
Så nu ska jag sova.
God natt.


Likes

Comments

Ibland vet jag inte vart jag ska gå när det är dags att gå ut med Mymlan. Dock har jag tack vara min systers man kommit på en bra lösning.
Det är egentligen så smart så jag inte förstår varför jag inte gjort det förr eller varför inte andra gör det i större utsträckning.
När man går ut kan man ta med sig en plastkasse och bara gå runt och plocka upp skräp. Man blir för förvånad över hur mycket skräp man lyckas ta med sig på en kort promenad.
Du gör en bra grej för miljön, en bra grej för din hälsa och din hund får en promenad. Och det där problemet med att veta vart man ska gå är också löst. Finns skräp överallt!











Gårdagens fångst efter en kort promenad ---->

Likes

Comments

Idag har Mymlan och jag gått Brunstorpsleden. Det var väldigt spontant. Min pappa berättade att han skulle gå den med sitt jobb och jag hade inte hört talas om den så blev sugen att gå den.
Leden är inte så lång, ca 4 km, men den är ganska brant i vissa partier.

Det var tal om att det skulle bli dåligt väder men jag chansade och åkte iväg ändå. Nu i efterhand är jag väldigt glad över det för det var soligt och fint nästan hela rundan. Det gav mig massa lugn i själen också vilket var välbehövligt

Jag har haft en liten tokig idé om att jag skulle börja göra små recensioner på olika vandringsleder som jag går och idag tog jag tag i det.

Brunstorpsleden är nu den första leden jag recenserat men om ni vill spana in sidan kan ni göra det HÄR

Att det var galet mycket uppför brydde My sig så klart inte om utan sprang som en galning.

Nu har jag en nöjd och däckad vovve här hemma <3

Likes

Comments

Idag har jag varit på bytardag och för min del blev det växt byte.
Hur smart grej?
Jag har läst om det innan men aldrig varit på någon.

Jag lämnade in fem öppnade påsar med fröer och fick fem växter med mig hem.
Så nöjd!
Ska försöka kolla upp fler såna tillfällen.

Jag valde en del blommor som jag inte vet vad det är för något och en del som jag känner igen.
Med mig hem följde en Jacobs stege, Elefantöra, Ampelllilja, Apostla lilja och någon grönväxt som jag inte vet vad den heter.

Likes

Comments

Jag är just nu både sjukskriven och arbetslös.
Det blir man inte rik på vill jag lova och just nu är det så illa att jag inte vet hur jag ska lösa det.
Det kommer lösa sig för det gör det alltid och jag är envis och optimist.
Men även om det löser sig så är det just nu ganska tungt.
Den här månaden har jag 100 kr per vecka att leva för. Alltså sammanlagt ca 400 kr.
Nu har jag det mesta jag behöver hemma så jag tror verkligen att jag kommer klara det om det inte händer något oförutsett.

Igår träffade jag min IMR grupp och vi pratade lite om min situation.
Vi fram till att jag lever under existensminimum.
På kronofogdens hemsida står det att normalbeloppet ( beloppet man ska ha över efter hyran ) 2017 ligger på 4734 kr för en ensamstående vuxen. Länk.

Jag fick också tips om att det finns olika sidor där man kan få rabatter och erbjudande på saker som är gratis.
En sida heter Gratisguiden och så finns det en blogg som heter GratisPrinsessan.

Jag testade två erbjudanden idag och har fått en powerbank och en liten påse hundmat helt gratis 😘


Likes

Comments

Idag är ingen vanlig dag för idag!
Nej för idag är Mymlans födelsedag!
Hurra! Hurra! Hurra!

Tänka sig att mitt lilla snorkdjur blir två år idag!
Det känns i min värld som att hon borde fylla ett.
Vi har hängt ihop i vått och torrt i nästan två års tid nu och hon
jag har fått se henne utvecklas från att vara en liten vinglig luddboll till en stor sprallig svart varg!

Hon är envis, busig och intensiv.
Precis som sin matte.
Men hon är också en lugn och trygg partner in crime för mig!
Många äventyr har vi varit med om och MÅNGA fler ska det bli!

Det bästa är nog ändå att hon utmanar mig och får mig att utvecklas!
Så många saker som jag gjort tack vare henne som jag aldrig hade gjort annars!

💛 💛 💛

GRATTIS ÄLSKADE DJUR <3

Likes

Comments