ja imorgon ska man då äntligen få se sin drömman igen. Då vi inte lyckades få tag i biljetter till spelning i Sundsvall eller Stockholm har jag och några vänner fått biljetter till Göteborg. Så vi ska ta en hel helg där med några roliga dagar. Tyvärr blir det inte så mycket bilder från mig då min mobilkamera vaktbolag att lägga av just till detta tillfälle. En rolig helg ska vi ändå ha eftersom jag äntligen ska få se Arne.


Hur kan en kille bara se så himla bra ut! Drömma får man ju alltid göra men nu är det åter min tut att se honom live. Hoppas det blir fler tillfällen. Vem vet omg vi kanske tar en helg i Norge då vi sett det finns biljetter kvar!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

​Jag heter alltså Diana Gustavsson är bosatt i Söråker utanför Sundsvall med min man och våra två barn. Jag är 34 år gammal dvs jag är född 1982. Inflyttad hit för 4 år sedan då mannen icke jobb här. 


Våra barn är födda 2009 och 2010. Sonen som fyller 8 i sommar går i första klass och älskar skolan, specielllt läsningen. Johan heter vår pojk.


Flickan som är född i augusti 2010 heter Tilda och älskar att leka med sina kompisar. Nu går hon sista terminen på förskolan. 


Mats heter min man men vill inte utlämna så mycket mer om honom utan hans samtycke, speciellt Inte när vår relation är så strulig som den är. Saken gör det inte lättare då både mina och hans föräldrar fortfarande bor kvar i Stockholm. 


Mamma heter Anita och pappa Lars. 



Likes

Comments

​Det här är bara den mest underbara bild jag har på denna underbara kille. Sluta med huvudbonad du är så otroligt mycket finare när du gör naturligt. Alla blir vi äldre och måste säga du är finare idag än när du hade hår. Ses på lördag!!!!

Likes

Comments

Jag vill ju bara ha ett ärligt svar och hur svårt kan det vara att ge?


Jo det klart det kan vara väldigt svårt om man inte litar på vad den andra verkligen känner. Jag vet att jag kommer få svårt att övertyga Arne om att jag verkligen är kär i honom. För varför ska han tro på mitt ord nu när han med stor sannolikhet tror att jag bara leker med honom.

Jag har sen jag såg honom på bild för första gången för snart 3 år sedan varit kär i honom. Är hela tiden rädd för att göra en förändring av mitt liv, fast å andra sidan kan väl inget bli sämre än idag.

Att våga uppfylla sin dröm är något jag alltid varit rädd för. Som barn ville jag bli författare , sedan reseledare men har inte vågat prova på något av det. Jag vet att mycket handlar om att våga satsa på det man vill ha men hur?

Arne och jag är egentligen totala främlingar för varandra. Men ändå är han för mig världens underbaraste kille som jag bara vill lära känna bättre. Det kanske är så att vi är jättelika eller alldeles för lika för att ens passa ihop som ett par, men sådant kan man aldrig veta förrän man provat.

Hur ska jag bara få dig att förstå hur mycket jag verkligen gillar dig, hur gärna jag vill dela resten av mitt liv med dig....

Fast visst en relation mellan oss är oxå på många sätt omöjlig jag vet det men oftast säger man ju att kärleken övervinner allt. Att inte ha sett dig på nästan 2 år och jag fick se dig för ett par veckor sen hade ingen påverkan på mina känslor. Att längta efter någon är oxå nyttigt.

Relationen jag lever i är sen länge död iaf från min sida det är svårt att ha samma starka känslor för 2 personer. Sen kan jag inte säga att jag haft de känslorna för barnens far som jag har för Arne. Har alltid varit rädd att dras med i för mycket känslor för jag är så rädd att bli sårad och det är min största anledning till att jag har så svårt att visa mina känslor för de jag har äkta känslor för.

Låg igår och funderade på hur det sett ut med känslor när jag var yngre. Och det är inte många killar som jag verkligen haft starka känslor för, kan nog räkna till tre personer utöver Arne. De två första var i tonåren så man kan inte säga jag visste så mycket om kärlek då, sen den sista var över 10 år sen.

Mycket att jag stannar i relationen är tryggheten för barnen, jag är så rädd de ska mista sin kontakt med sin far om vi skulle gå isär. Fadern är inte då intresserad av relationen till sina barn så vet inte hur den skulle se ut om vi separera. Klart är iaf att om jag nu skulle få bekräftelsen jag vill ha på att Arne verkligen gillar mig så kommer såklart min nuvarande relation att avslutas.

Att vara otrogen mot någon är inte av min natur. Usch det är det värsta man kan utsätta en person för, tro mig har själv blivit utsatt.

Så jag hoppas att Arne åtminstone ska kunna stå för vad han tycker om en annan. Tar hellre ett jag är inte intresserad av dig än att han ska fortsätta att leka med mina

Likes

Comments

Först vill jag titta dig djupt i ögonen, de där blåa som får hela min kropp att pirra. Sen vill jag hålla dig i min famn och kyssa dina härliga läppar. Där ska vi stanna till allt känns bra. Tills du vet att jag verkligen vill ha dig. Sen klär jag av dig bit för bit för att till slut få känna din kropp mot min.

Älskar dig!

Likes

Comments


Varför är det så svårt att lita på sig själv? Att verkligen känna vad som är rätt och fel? Vad ska man göra när man känner man kommit till vägs ende?

Ja det är frågor jag dagligen ställer om min egen relation till barnens far. Vad är viktigast mitt eget mående eller barnens?

Jag har alltid lovat mig själv att mina barn aldrig ska uppleva det helvete jag hade som barn. Nu har de inte heller gjort det för barnens far är inte i närheten av min egen far. Även om det finns en del likheter.

Vad gör då att jag stannar i en relation som jag känt varit död de senaste 3-4 åren? Barnen att de ska ha sin far vid sin sida som inte jag hade. Det är här likheten kommer in. Deras far finns ju här men är aldrig närvarande i barnens uppfostran förutom när han blir tvingad till det som vid tillfällen när jag måste göra saker. Jag vill ju oxå ha chansen till mina egna intressen även om de oftast får lämnas åt sidan. Förr gick jag mycket på ishockey och älskade att bara fönstershoppa. Dessa intressen görs nästan aldrig numera.

Egentligen är nog ändå den största anledningen till att jag stannar ekonomin. Det finns inte i min ekonomi att klara mig själv ekonomiskt. Ibland funderar jag ändå på att vända mig till försörjningsstöd för egentligen så vet jag inte hur länge till jag orkar rent psykiskt.

Att varje dag behöva vara den som ska sköta allt kring barnen gör det som man lika väl är ensamstående. Ta t.ex på morgon sambon kan inte ens plocka fram kläder till barnen, han vet inte när äldsta har gympa i skolan osv. Han kan knappt fråga om barnen vill ha frukost för att han är så upptagen med sin telefon.

Tvättade i helgen och hade då sorterat tvätten på vår säng och hade inte hunnit lägga in den, vad gör han med tvätten jo slänger allt i en hög. Trots vi bott här i ca 6 år vet han inte var kläderna ska vara eller vems kläder det är, han ser inte skillnaden på den stora och den lilla. Kan tilläggas att barnen är en av varje dvs en pojke och en flicka.

Inte är det så att han är nybliven förälder vi har ändå varit föräldrar i över 8 år.

Allt blir bara sämre med åren, han kräver jag ska göra allt hemma städa, tvätta, laga mat, ta hand om barnen osv. Sen att ha en stor bebis hemma som ska ha allt serverat gör att min energi sjunker till noll.

Kan allt detta vara orsaken till att en annan person hela tiden finns i mina tankar. En person som betyder väldigt mycket för mig, men som inte förstår det själv. Och det är väl inte heller så konstigt eftersom att jag inte visat denna person hur mycket han betyder och hur mycket jag verkligen gillar honom. Jag har svårt att sätta ord på känslorna för det är känslor som jag aldrig tidigare känt för någon.

Han är min drömkille, den där som jag alltid drömt om. Alla tror att det bara är en fantasi för mig och att jag aldrig gillat honom på riktigt. Varför skulle jag inte det bara för att han har en form av kändistitel skulle de flesta säga. Att jag målar upp en bild av en person som inte finns.

Jag känner honom inte personligen men ändå känns det så på vissa plan. Han och jag fann något tillsammans som ingen någonsin kommer att kunna ta ifrån mig oavsett om det blir vi eller inte så är det ett minne som jag alltid kommer att bevara. Det kommer att finnas där i mitt hjärta för alltid för oavsett vad ni alla säger så är den här killen i mina ögon den finaste på denna jord. Och vad jag önskar att jag vågade säga det personligen. Jag kommer att möta denna person inom en månad men kommer nog ändå inte att våga säga detta personligen då jag är alldeles för rädd för att han inte ska känna det jag tror. Det har ändå gått närmare två är sedan vi sist sågs så klart att saker i hans liv har ändrats.

Jag vet ju inget mer om honom egentligen än det jag själv sett och uppfattat av honom. Önskar bara så väl att han kunde läsa det här för visste jag att han är beredd att ge upp delar av sitt liv för mig så skulle jag inte sitta här idag med min sambo.... då hade jag kanske istället varit den där lyckliga tjejen som jag ofta drömmer om...


Skickat från min iPhone

Likes

Comments

​Årets första dag och jag har mest tagit det lugnt. Funderar mycket på framtiden hur jag ska göra och inte göra. Som jag lever nu så mår jag inte bra det är en sak som är säker.


Under året ska jag ta reda på mina möjligheter till eget boende. Familjen är ändå så splittrad aldrig gör vi något tillsammans om det nu inte handlar om storhelger och födelsedagar. Annars tar jag hand om det mesta, när ens karl inte ens kan hjälpa barnen att städa sina rum för att barnen inte städar då börjar man undra vem man lever med? Jo en person som älskar sitt jobb mer än sin egen familj.


2017 ska bli året då jag ska tänka på mig själv och inte bry mig om vad andra tycker. Det jag vill ha ska jag kämpa för om så det ska ta tid så ska jag nå mina mål.


Mitt största mål är ändå att få Arne att bli min, det är han jag vill leva tillsammans med. Sen finns det ju en del delmål på vägen som att finna egen bostad samt det viktigaste att få ihop ekonomin.

Skickat från min iPhone

Likes

Comments

Nu går 2016 mot sitt slut och om ety par timmar går vi in i 2017. Ett nytt år nya möjligheter.


Det nya året är ännu inte skrivet och det här året hoppas jag att Arne ska bli min! Men det finns oxå så mycket annat jag vill ska gå min väg som att min träning ska ge mer resultat.


2017 är året då jag äntligen får se Arne igen men hur ska jag visa att mina ord till handling. Hur ska jag gräva ner min höga mur och verkligen ta steget att visa Arne jag vill ha honom!!!!!


Nu vidare till kvällens firande sen får man tänka på framtiden imorgon!


Likes

Comments

är att du ska bli min Arne. Det är min enda önskan att du 2017 ska bli min.


Idag har jag haft en toppendag med mina barn vi har handlat de sista klapparna så nu kan julafton komma när den vill.


Ingen julkänsla har ännu infunnit sig hos mig men jag gillar inte riktigt julen, det är ju iaf barnens högtid.


Hur ska jag verkligen få dig att förstå att jag verkligen gillar dig att du är den jag vill ha vid min sida resten av mitt liv.....




Likes

Comments