View tracker

Småbarnsförälder...

Ett ord, så mycket mer!

jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det är skrik av ren ilska, det är tjut, skratt, bajs från nacke och neråt och så mycket mer!

Det är konstigt de där egentligen, innan jag fick Lilly så sov jag kanske 14 timmar per dygn. Nu kanske det blir 6 eller 7 timmar, oftast inte på grund av henne utan för att jag har sålt mycket energi hela tiden! Därför blir jag så rastlös när hon sover för vad ska jag göra då.? Det har jag funderat på länge och nu när jag ligger i sängen med en kass film på teven  (ja vi har tv i sovrummet) nu kom jag på vad jag ska göra! Aktier! De är en konst att kunna och en konst jag länge velat lära mej! så imån ska lilla jag sätta mej och plugga! kanske kan man dra in lite pengar på sliter också, För de vore gött att kunna skämma bort min lilla terrorist familj! men det tar ett tag, OHJA! Först ska man lära sej vad allt är, alla termer hur man gör, skaffa sej en buffert som inte gör något om man blir av med så att säga. Sen ska man ta reda på vad man tror kommer växa hur mycket och hur snabbt osv. EN JÄVLA KONST DE DÄR! men jag ska plugga plugga och plugga lite mer! ni som känner mej SKVALLRA INTE!

Puss!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ja, vad gör man.? När allt annat måste komma före, när disken står i drivor, när tvätthögen ser ut som en skyskrapa, när dammråttorna aldrig tycks försvinna och när man har en liten att se efter.? Det är ju han, han som jag lovade att älska tills mitt hjärta slutar slå, han som höll mitt hår när jag spydde, han som tog mej igenom en hel förlossning, det är han blir drabbad!

Vad gör man då? Hur gör man de bättre när man i stunden står med ena foten utanför dörren och inte längre har några svar? Hur gör man det bättre,? för de är ju han jag älskar!

för ett tag sedan så hamnade vi där jag och min underbara sambo. jag ville inte mer jag kände att jag inte blev hörd att han inte ville lyssna, jag kände mej bortglömd, att hans dator var viktigare än oss. men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Sen kom de, äntligen förstod jag vad det var som inte stämde och ja skrev det i ett sms till honom (han förstår vad jag menar lättare då) men vad gör man egentligen? De vet jag inte. Försöker, försöker och försöker.

De jag gjorde som drastisk skillnad va att försöka se de saker jag gör fel. Vilket var att jag kopierade de dåliga betende han hade för att visa att ja inte tyckte de var okej. Jag ändrade på de så nu istället frågar jag mej själv hur jag hade velat att han var mot mej och agerar där efter.

Likes

Comments

View tracker

De senaste nötterna har jag haft riktiga mardrömmar. Framför allt om Lilly, drömmar om att vara en dålig mamma, att någon kommer och tar henne ifrån oss, drömmar om att vara helt hjälplös. 

Jag vet att de inte är något konstigt och att de händer de flesta, men de är ändå lika jobbigt på något sätt. Hon är ju min dotter och jag vill henne allt gott i denna värld. 

Likes

Comments

​De senaste dagarna har tankarna gått till min älskade mormor som jag saknar något oerhört. Varför just nu det vet jag inte, kanske för att mamma har haft familjemiddag och hon är den som saknats. Hon gick en trappa upp den 1 januari detta året då hennes cancer tog de beslutet. Allt gick så fort och på bara ett par månader var hon borta. Inget mer jag älskar dej, inget mer skitunge, aldrig mer en kram. Jag, mamma och min morbror var inne i skift, allt för att hon inte skulle vara ensam. Dagen innan julafton minns jag extra mycket, då de var dagen jag berättade för henne att jag var gravid. Jag berättade också för henne att jag var orolig för hur min mamma skulle reagera. Då kollade hon bara på mej lite lagom tyget och sa "äh sikt i henne du är myndig" hon var alltid så lugnande 😂 

Julafton minns jag med väldigt bra. Mamma åkte in till mormor på morgonen så jag stod i den mästa maten, duktig och allt de som hör till klockan 12 kom mamma hem och vi åt. Jag åker sedan in med Batte för att kolla på kalle anka klockan tre och när vi kommer in har hon så ont så hon kan inte prata och är orolig att vi ska tycka de är tråkigt att vara där då. Jag sa bara att jag ville kolla på kalle anka så pratar du får du stryk! 😁 så vi satt bara där mormor i sin säng jag på en puff brevid lutande mot henne och Batte på andra sidan snarkande i fotöljen som gick att fälla. 😂 

Sen kom dagen vi alla fasat för. 31 december. Klockan 15 pratar mamma med en sköterska på mormors avdelning som berättar att hon blivit mycket sämre och tycker att mamma ska komma in. Mamma åker in och och kommer inte hem den dagen. Hon sitter, stark som hon är, hos mormor hela natten, vid hennes sida lyssnandes på hennes andetag. Sen kom ögonblicket hon väntat, mormors sista andetag, 06.31. 

Mormor var vid mammas sida hennes första natt och mamma vid hennes sista. 

Jag älskar och avgudar dessa två personer mer än ord kan beskriva och önskar att jag en dag kan komma i närheten så bra.❤ 

Likes

Comments

Finns så mycket att göra nu så mycket i huvudet, får inte glömma de, missa inte de, påminna den om det osv. Försöker dela upp de varje dag så att det inte blir så mycket på en o samma gång. Idag blev det att besiktiga bilen och glad är jag att Lilly inte är mer än 3 veckor så hon förstod inte alla svordomar över bilen. Hahahh. Nej men så illa var det faktiskt inte, ett hål i avgasröret och anmärkningar på framhjulen så imån får Batte åka till en kompis och svetsa lite sen ska jag väl leta upp lite däck till aset med. 😁

Sen är det snart dop ska ringa pastoratet imån och se till så att jag slipper gudstjänst samtidigt för så somnar väl hela släkten och de räcker att liten gör de. 😂 Sen ska inbjudningar ut och vi blir en del 34 vuxna 7 barn och 2 småttingar så de blir säkert mat för 40 personer. Sen har vi bordsdekorationer vilket jag inte har en aning om hur jag vill göra så förslag är mer än välkommet. Tänkte hon skulle få ha min klänning jag hade när jag döptes (om mamma lägger manken till och letar upp den) ska bara byta band till ett lila för allt ska gå i lila (så trött på allt rosa på flickor (aldrig tyckt om de för den delen heller) sen vet jag inte vad man ska tänka på mer. De löser sej säkert ❤

Likes

Comments

Tänkte jag skulle berätta om när vi fick reda på att jag var gravid. De var sent i november och min mens var några dagar sen så för att utesluta allt bad jag en kompis köpa ett test för att jag var för feg för att göra det själv. Jag följde med henne hem där batte var med hennes pojkvän och deras dotter. Vi umgicks till sent på kvällen och tills jag samlat mod nog att testa. Eftersom jag inte visste om ja ville veta eller inte (mes som jag är) så fick min kompis kolla och där var det, precis framför mina ögon, två röda streck. Shit!

Batte och hennes pojkvän var ute och rökare så vi gick ut och berättade.

Jag har aldrig sett Batte ansikte bara så blankt, han var inte där.

Hela kvällen sen sa han inget, allt var en sån chock för oss båda. Jag som alltid varit barnkär visste tidigt att jag ville behålla kryper i min mage och inte en dag har gått då jag ångrat det.


Känner mej jävligt ofokuserad nu vi hörs puss!

Likes

Comments

​Jag är 19 år och 6 månader, jag har en hund på deltid, en underbar man och en fantastisk dotter på snart 2 veckor. 

Jag lever min dröm, min dröm är inte som folk vill att den ska vara riktigt, jag menar att i mångas ögon så ska man "leva livet" och sen tänka på sånt här som familj hus och djur, men för mej är detta livet. Jag har aldrig varit mycket för livet på krogen vinglade hem och vara bakas hela dagen efteråt. Jag gillar att gå upp tidigt sitta ute o dricka mitt kaffe i tystnaden, att sitta under en filt på hösten med mycket ljus osv. Detta är min dröm, en dröm ja vetat om länge och som ödet gav mej. 

Många kanske undrat hur de löser sej ekonomiskt, men jag oroar mej inte, för jag vet att pengar är inte allt de viktiga är att vi har mat i magen och tak över huvudet. Batte gör så gott han kan och jag är oerhört stolt över honom både som partner och som pappa till vår Lilly. 

Nästa gång tänkte ja berätta lite om stunden vi plussade. 

Vi hörs!

Likes

Comments

​Egentligen borde det vara ganska enkelt svar på den frågan, jag menar varför inte amma?

När dom frågade mej om de på MVC så var ju mitt svar så självklart, klart jag ska amma! Jag nästa idiotförklarade henne. 

Men så blev de inte riktigt..

Inne på BB så försökte jag amma och Lilly var jätte duktig, tog de relativt bra. Jag däremot hade det väldigt tufft, jag fick väldigt ont och fick sår. Jag mådde helt enkelt dålift av det oavsett hur mycket jag försökte och försökte, för det är ju så mycket bra i bröstmjölken! Men jag kände bara att jag blev sämmre, mådde psykiskt dåligt av de och det gick sedan över i skuldkänslor och känslan över att vara en dålig mamma. Här hade min sambo en väldigt stor roll, han drog undan fokuset jag hade på känslan att vara en dålig mamma till att se Lilly sovandes mätt och helt nöjd men livet. Det tog ett tag men till slut släpte känslan och fokuset hamnade naturligt på henne.

Jag har hela tiden undrat varför min äldre syster inte ammade sina två men nu förstår jag, vissa grejer måste man vara med om själv innan man uttrycker sej om det. Denna gången skulle jag varit tyst tills jag visste vad det handlade om och de gäller alla er som inte vet något om de heller. Puss!

Likes

Comments

​Det var mycket prat på MVC om alllt från våld i förhållandet till preventivmedel, men det var mycket som missades enligt mej.
De första besöken där handlade ju mycket om mej och hur jag levde. Fågor om rökning och alkohol dök upp, hur länge, om jag slutat och hur det kunde drabba barnet i min mage. Sedan var det min vikt, blodtryck och andra hälso frågor. Några möten senare gick man igenom smärtlindring, förlossningsskräck, sjukdomar jag kan ha som kan föras över till barnet testades och mycket annat. 

Det jag saknade nu såhär i efterhand är allt de som sker efter förlossningen, så som alla de gånger dom trycker på magen för att få ut allt blod, hur mitt dåliga blodvärde kunde påverka mej efteråt, utmattad som man var. 

Jag hade haft dåligt blodvärde genom hela gfavoriterna och legat mellan 85 och 105 och dom vill gärna att man har över 120. Detta hade inte bekymrat mej ett dugg då jag mådde toppen och inte alls kände av de. Förutom efter förlossningen då jag skulle resa mej upp försa gången för att gå på toaletten. Jag gick och de va inga problem men på vägen tillbtillbaka till sängen blev allt svart, jag blev yr och spydde som tur är hade ja en sköterska där. Så till alla er som mår bra med dåligt blodvärde ta de seriöst efter all den ansträngningen märks det av! Puss!

Likes

Comments

​Jag slutade sist med att vattnet hade gått och Batte flyger ur sängen. Efter de så ringer jag in och pratar med dom på förlossningen, dom tycker ju givetvis att vi ska komma in med eftersom det är två andra mammor som redan är på väg in undrar dom om vi kan komma runt halv tio. vilket jag tycker är helt okej för då hinner jag fixa de sista hemma ta på mej och framför all´t slippa stressa! Batte tyckte att det var konstigt och hade redan stressat upp sej en hel del medans jag knappt hade ont (visst hade jag värkar men inget märkvärdigt tyckte jag). SEn gick jag ut för att hänta en tröja i bilen och självklart står min syster (som jag bor vändigt nära) och pratar med min granne precis utanför och jag som inte ville säga något. Envis som jag är biter jag ihop börjar prata lite med dom för att sedan gå in och vänta på att syrran ska gå till sej så att vi kan åka. (Låter kanske lite barnsligt men orkade inte med alla frågor och sånt) 
Väl där inne så kollar dom kurvan på värkarna och bebisens hjärtljud och konstaterar att dom måste fastställa om vattnen har gått så vid ca tio tiden får vi order mom att gå en premenad och att vi ses där klockan tolv. Shit tänkte vi! TVÅ TIMMAR! men duktiga som vi är gick vi, eller ah snarare hungeriga som vi är gick vi och käka hahahh. Efter gick vi några varv runt sjukusen och sedan in. Väl inne fast stälde dom att vattnet gått och vi får stanmna kvar. Klockan ett kommer det in en från personalen för att kolla om hur mycket jag öppnat mej och blir förvänad när de redan är sex cm. Så de fick bli ett förlossnings rum direkt. Jag fick bada lite på rummet men blev lite illamående så gick upp efter de gick jag runt ett tag till sjöterskan kom in o frågade om jag ville ha någon bedövning och jag fick lite senare epiduralen. Måste tillägga att den va läskig då jag ärbåde nålrädd och kontrollfreak och där kunde jag ju inte se. Efter det gick allt väldigt fort och jag kunde snart känna att jag ville trycka på Kort därefter kom hon 19.51 47 cm lång och vägre så m ycket som 3790 gram. Helt perfekt.

Likes

Comments