Header
View tracker

Det värsta jag vet är att se människor lägga all sin energi och ork på folk som inte bryr sig ALLS om en själv. Denna person kan i många fall vara jag och har genom tiden som tonåring ofta varit just jag. Det skär i mig att se kompisar eller andra personer stå på knä för andra som de aldrig får tillbaka något från och jag märker mer och mer hur detta är jag i alldeles för många fall. Jag ser hur jag har givit ALLT för en person oavsett kompis eller en kille men som efteråt svikit mig. Jag får påminna mig själv alldeles för ofta om att "denna person hade inte gjort samma sak för dig", "denna kille kommer vända ryggen efter han fått dig". Jag tycker utåt att jag är rak och rätt hård emot det jag inte håller med om, men när det kommer till någon jag är svag för- tappar jag min självrespekt.

Det är så fruktansvärt lätt att säga till sin kompis att skärpa sig och vara mer snäll mot sig själv och att inte vara så fruktansvärt svag för någon hen gillar, men när det kommer till en själv och man ska försöka se saken objektivt... då är det inte lika lätt. Det är inte lika lätt att stå på sig och att göra det som är bäst, för det som är bäst är inte alltid det ens hjärta säger åt en. Det som är bäst märker man kanske inte förrän efteråt. Jag tror att man måste bli lämnad, man måste bli sviken, man måste få känslan av ett slag i ansiktet för att förstå. För att förstå att folk inte alltid är snälla och att den du vill ha vill ju olyckligtvis inte alltid ha dig på samma sätt. Kärlek handlar inte om vem som är snyggast eller vem som är trevligast, det handlar om att hitta en person du klickar med och vägen dit innebär både att känna sig olyckligt kär och att känna att man är den som inte "duger". Men självrespekten kommer in så mycket i detta och man förlorar självrespekten så ofta när man vill kunna alla tider som den där personen kan , när man ljuger för sina vänner om varför man inte kan ses, för att man vill se om den där lilla chansen för att få träffa den där personen är möjlig eller när man sitter uppe liite längre för att se, kanske skriver han, kanske, kanske.

Jag har flera exempel på där jag skäms för den illa självrespekten jag haft mot mig själv. Exempelvis när jag vände och vred min vardag UPP OCH NER för att kunna de där tiderna som han kunde ses, men de där tiderna jag kunde, de var ju aldrig väsentliga, men mina lögner till mig själv om att "men de klart, han är ju sådär trevlig när man ses, men han kanske har mycket att göra och inte kan ses så ofta, det gör ju inget". "Det gör ju inget, det gör ju inget, det gör ju inget". Nej varför inte då? Jo för att Mylo, du är svag och lägger dig platt för att, "jo men denna killen, han är snäll och vill ju träffas"- på HANS villkor. På HANS villkor Mylo, men det skuggas väl bort? Jag vet inte hur många gånger jag ljugit för mig själv om hur verkligheten och om hur det kommer bli bättre bara jag låter tiden gå lite. Men nej, det blir inte bättre, det blir inte att tiden löser de små såren, för tillslut tappar man plåstret också.

Vad jag försöker komma fram till är hur viktigt det är med självrespekt och hur trött jag blir på mig själv och alla gånger jag givit mitt allt för någon men som sedan är den som sitter som idioten och skäms, som sitter där och ser lite dum ut och önskar att det var jag som lämnade personen innan jag själv blev lämnad- som jag innerst inne visste från början men som skuggades bort pågrund av BRIST PÅ SJÄLVRESPEKT.

Likes

Comments

View tracker

Idag har jag lämnat lägenheten där jag, min mamma och hennes man bodde och detta var fruktansvärt sorgligt. Att ha bott där blir verkligen minnen för livet och att ha en trappuppgång med grannar som nästan blev som kompisar och allt med denna mysiga lägenhet. Är verkligen barnsligt ledsen haha! Men jag tror det går över och får jag lite annat på huvudet så skall det nog gå ganska snabbt.

Tränade med Carro idag och skall träna bodyattack imon!

Natti<3

Likes

Comments

View tracker

I helgen har jag jobbat lördag/ söndag! Nu halvligger jag ner i sängen och försöker läsa in det sista inför ett prov imorgon men motivationen är lägre än vad den borde...

Likes

Comments

Ridningen var hur bra som helst i fredags, gick både bra och det var så avkopplande från allt annat i vardagen. Just nu lever jag i en kropp jag hatar. Det handlar inte om idealet. Det handlar om att jag gått upp fruktansvärt mycket i vikt på grund av mina p-piller. Jag slutar äta dem idag och ska väga mig kontinuerligt detta halvår för att se att det verkligen är de som orsakat min viktökning. Det kan kanske vara stress inblandat och både mitt minskande av träning i höstas men nu tränar jag cirka fyra gånger i veckan eller tre gånger plus ridning och mina middagar denna veckan har bestått av extremt lite kolhydratintag.

Jag tror att mina p-piller har varit en enorm påverkan på min viktökning då detta har skett under exakt den tiden jag började med dem. Ett år tillbaka. Jag har varken börjat äta mer eller röra mig mindre (förutom två månader förra hösten) men ingenting annat är annorlunda gentemot innan. Jag hoppas VERKLIGEN på resultat av att leva utan mina p-piller. Resultat i både viktminskning och ett resultat av ett gladare mående!!!

Likes

Comments

Den meningen är väl min vardag i ett nötskal. Inte just att det behöver vara just tårar, men min balans mellan glädje & sorg, finns den? Den kan gå på en timme av ingen livslust till en vecka av glädje eller tvärt om. Idag har vart en sån dag som började med väldigt mycket ledsamhet kring min flytt & att vara ifrån mamma till att pratat lite med uppmuntrande kompisar och faktiskt lägga sig på kvällen i sängen med en lugn känsla i magen.

Dagens tanke för min del blir dessutom, SLUTA ta psykisk ohälsa på det lilla allvar som många gör och SLUTA få folk som mår dåligt att känna sig mindre och försök istället att hjälpa till för det är för många som går kring och mår dåligt.

Men under är lite bilder från min dag, både från skolan, den fina himmelen & lite från kvällen. natti💜

På bilden ovan skulle man få fram ett budskap av olika meningar i en tidning & jag är inte förvånad att jag snabbt hitta ord som feminist direkt i tidningen till användning för mitt kollage.

Likes

Comments

View tracker

I tisdags var jag hos läkaren för att undersöka mer om både psykisk & fysisk svaghet. Om hur stress och mående påverkar min fysiska hälsa & om allergier osv. De gjorde massor av utappning av blod för fem olika tester av blodet som skulle till labb. Blir nästan spyfärdig när jag tänker på hur otroligt mycket blod de tappade ut genom armen för rören som de fyllde med blod... det var brutalt mycket.

Även om de skickar iväg prover för att se så att allt med mitt blod är som det ska, kan det psykiska ge fysiska utslag på ett väldigt mycket större plan än vad jag trodde (alltså får jag kanske inte något bevis eller svar på anledningen till mina kroppsliga besvär av provsvaren)... För både trötthet och mina utslag på kroppen kan ha kommit av mitt mående. Mitt mående denna höst som bara blev värre & värre mot vintern. Ett mående av att ALDRIG känna sig så glad som jag borde, så uppskattad som jag borde eller en ork av att vilja ta tag i både skola & ett socialt liv. Det har varit en fruktansvärd vinter i att må dåligt på grund av att känna sig icke-uppskattad & väldigt felförstådd. Även om både nyår & mina två senaste utgångar har varit roliga har jag aldrig kunnat känna riktig glädje och uppskattan av tillvaron som innan. Men iallafall, detta måendet psykiskt har förmodligen gett utslag fysiskt men mer svar får jag ju faktiskt när provsvaren kommit tillbaka. Men nu har både träningslust & lust av att förändra saker kommit tillbaka, så jag hoppas på en mer energifull & lycklig vår än min höst/ vinter!!

Likes

Comments

Jag är så svart & vitt när det kommer till träning!!! Men NU är jag faktiskt extremt motiverad till att träna. Har tre olika anledningar till varför jag faktiskt (för mig själv) MÅSTE träna.
1. BALEN- jag ska ha en kroppsnära klänning och för att jag ska kunna känna mig både vacker och bekväm MÅSTE jag vara bekväm med min kropp.
2. JAG VILL BLI POLIS- Polis har länge stått högst upp på listan men just nu står den nog högre än vanligt i vad jag faktiskt vill! Jag har blivit jätteinspirerad av yrket och vill ha ett jobb som drar samhället till något bättre & dessutom få möjlighet att vara med under vardagens mörka sida. Mitt mål är att bli polis som jobbar med ungdomar/ ungdomskriminalitet, vilket jag tycker är sjukt intressant. MEN, för att bli polis måste även det fysiska hänga med och det ska jag bygga upp till det bästa i vår!!!
3. BLI SNYGG- Väldigt töntig mening och man kan väl tycka att alla är fina och att man inte ska skriva så om sig själv, men detta är ju endast MINA mål om MIN kropp och vad jag känner mig bekväm i. Jag vill känna mig bekväm på sommaren i bikini, i butiken när man provar jeans, i närkontakt med en kille & framförallt när jag själv står framför spegeln och ingen annan ser mig. Alltså är målet att jag ska KÄNNA mig snygg både med en polotröja & ett Linne.

KRAM!

Likes

Comments

Har FAKTISKT hittat en balklänning!!! En balklänning som är allt ifrån det jag letade efter!! Jag hade tankar om någon nudefärgad klänning som har tight upptill och sedan släppte till något som satt löst och inte kroppsnära. Detta slutade med en marinblå klänning som är kroppsnära och väldigt stilren & inte så utsmyckad. Men den satt bäst och hade en bra längd så slipper springa runt till massa sömmerskor. Jag är nöjd men känns lite obekvämt att byta modell helt men denna passade min kropp väldigt mycket mer! (Ska självklart inte ha den BHn som jag använder på bilden,)

Kram:):)

Likes

Comments

Har försökt komma igång med träningen igen & har gjort det idaaaag. Nu skall jag äta & sedan plugga med hjälp av mamma, ovanligt...

Likes

Comments

Nu skall jag titta på några avsnitt av serien tunnelbanan som jag ät helt fast i, såååååå intressant att se ordningsvakternas jobb i att sköta det som inte funkar på en plats med många människor.

Likes

Comments


Better Blogging Nouw