Header

idag stod det i tidningen att det är årets varmaste dag vilket jag bara kan instämma med! Här i Dalarna har det varit strax över 22 grader och helt molnfritt med strålande sol. Så himla härligt säger jag bara , detta behövs verkligen! Idag passade jag på att övningsköra lite samt ta en fika med mormor i solen och bara njuta av värmen.

Nu tänker jag ta ett glas vin på terrassen med lite choklad och vindruvor och bara njuta av värmen med en intressant bok i handen. Älskar verkligen sådana här stunder. Hoppas ni andra får en super fin fredag!

/ kram Julia

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag blev det att äta på favoritstället , freshbar med mormor och min syster! Och som vanligt tog jag räksallad.

Likes

Comments

Igår påbörjade jag min träning igen efter mitt uppehåll från träningen i höstas. Det kändes otroligt skönt att få börja igen då träningen är en del av mitt liv på både gott och ont. Träningen har hjälpt mig mycket under mina år både psykiskt och fysiskt men den har också varit min värsta fiende. Träningen samband med kost är viktigt för att man ska kunna bygga upp något i kroppen och inte bryta ner musklerna.
I samband med min sjukdom för några år sedan använde jag träningen för att ha "kontroll" eller snarare känna kontroll. När jag tappade kontrollen över maten , vikten och allt annat runt omkring mig kände jag ändå att jag hade kontroll över träningen kvar. Men detta var inte sant för den kontrollen tappade jag genast när jag börja tappa vikt och ville se resultatet fortare.
Genom mina åt fram till idag har träning betytt mycket för mig och ibland har den stärkt mig och ibland har den tryckt ner mig. Och detta handlar om min självbild över mig kropp och att ständigt vill se resultat.

Det senaste åren har träningen hjälpt mig att gå från undernärd till vältränad till att bli starkare fysiskt och psykiskt. Under 1,5 år tränade jag stenhårt varje dag ungefär 2 timmar per dag och jag hade den kroppen jag ville ha från början. Jag var otroligt lycklig under den perioden för jag hade gått upp mer än 15 kg till en fin och vältränad kropp. Dock förändrades den känslan ganska snabbt till en annan attityd. Jag tänkte att om jag ändå hade lyckas med mitt mål från början kunde jag lika gärna kämpa lite hårdare för att se mer resultat. Jag pushade mig till det yttersta under hela 6 månader och det fanns inget stopp alls jag var fast besluten på vad jag ville. Och de som känner mig som bäst vet att jag aldrig ger upp om jag vill komma någonstans, eller kämpar för något. I detta fall var jag fast besluten och körde stenhårt , jag tränade även om jag var sjuk eller trött i kroppen för jag mådde inte bra av att missa ett träningspass. Och jag kan erkänna att min kost inte var på topp.

Mot slutet av de 6 stenhårda månaderna började min kropp säga ifrån sakta men säkert och tillslut slutade den helt. När jag tränade började jag få ont i knäna pga av att jag hade slitit ut musklerna och min hälsa sa ifrån. Jag slutade inte riktigt där utan fortsatte lite till. Tills jag märkte själv hur jag hade förändrats under de månaderna och jag kan säga er, det var inte kul. Jag la av med träningen när min kropp var som mest vältränad och jag hade den kroppen jag ville, men jag visste att om jag skulle fortsätt skulle jag tappa bort mig själv i träningen.

Jag höll mig borta ett tag och tränade lite då och då när jag kände för det. Och visst ibland saknade jag min gamla vana och ville gå tillbaka till den. Och de fanns gånger då jag tänkte att det gör inget om jag tränar någon timme längre just denna dag eller att jag skulle öka vikten lite på maskinen. Men efter en period kom jag ifrån detta och började tänka annorlunda, jag började träna för min egen skull och för att de var kul. Nu har jag inte tränat lika hårt som jag gjorde för ett år sedan utan nu tränar jag för att de är kul och bra för hälsan .

Och med detta vill jag säga att träningen gör gott för oss men kan också skada oss. Så det gäller att man har inställningen att det är kul, du tränar för att må bra!
/ Julia

Likes

Comments

Likes

Comments


Den tjejen jag har blivit är annorlunda. Den tjejen jag var förra året är inte den jag är idag . Jag var en tjej med höga krav på mig själv ett självförtroende som var lika svag som en ballong. En självkänsla som man önska att man inte hade . Kraven åt mig inne från . Det ända Jag brydde mig om var betyg allt annat spelade ingen roll bara jag hade bra betyg . En tjej med höga betyg ett falsk leende och dåligt självförtroende det var så jag levde under en lång tid .

Idag är jag annorlunda , jag är en tjej med högt självförtroende och stark självkänsla . En tjej som har släppt på kraven och låtit mig få leva . Göra något jag verkligen brinner för nämligen politiken. Politiken har förändrat mig . Genom politiken hittade jag mig själv. Jag hittade något Jag var djupt intresserad i ,något jag brann för . Något jag vill hålla på med . Under det här året har jag varit lyckligare både fysiskt och psykiskt , att fått lära känna sådana fantastiska människor. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle få uppleva .

Jag har tagit vara på livet stannat upp och funderat över vad jag egentligen behöver , vad som gör mig lycklig . Och det som gör mig lycklig är inte att ha bäst betyg eller att ha den perfekta kroppen . Utan lycka för mig är att göra något man verkligen är intresserad i eller tycker om . Att ha människor runt om kring sig som verkligen bryr sig om en. Det är lycka , det är lycka på hög nivå!

Jag har inte bäst betyg i alla ämnen idag men jag har gjort mitt bästa vilket räknas. , Jag har haft det så otroligt roligt under dem här månaderna , skapat minnen. Jag har betyg som jag klarar mig med . Betyg som jag ändå är stolt över. Jag känner att Jag behöver inte mer än så. Jag anser att så länge jag mår bra så räknas det!

Likes

Comments

Äntligen är det fredag och det känns så himla skönt efter en vecka som bestått av massor med plugg. Helgen kommer spenderas i Örebro där politik står på schemat, det är nämligen utbildning och föreläsningar kring olika ämnen vilket ska bli intressant. Det kommer bli andra helgen I rad jag spenderar en helg i Örebro , förra veckan var det Mälardalskonferens med liberalerna som höll på hela helgen och denna helg är det med LUF. Massor med politik har det blivit de senaste helgerna , men tur att jag är intresserad i det också.
Samt ska det bli roligt att träffa folk från andra distrikt då jag har vänner som bor utsprid i landet.

Under förmiddagen packade jag det sista för helgen samt hann med och plugga lite innan det var dags att bege sig till tåget. Hann också ta lite bilder innan jag åkte. Nu sitter jag och stirrar ut genom fönstret med musik i öronen och tankarna bara flödar runt. Är så skönt att bara kunna luta sig bakåt ett tag med musik i hörlurarna och bara drömma sig bort från allt under en tid.

/ Mvh Julia

Likes

Comments

Snart är dags för mig att ta studenten och jag räknar ner dagarna något enormt , ska bli så härligt!
Känna sig fri och kunna göra lite som jag själv vill ett tag, resa och gör allt jag drömt om att göra.
Sen kommer det här med att välja yrke för framtiden, jag känner mig ganska osäker kring den punkten. Jag vet inte vad jag vill läsa till jag vet bara vilket område på ett ungefär , och de är att jobba med svårt sjuka barn. Jag har enda sen jag var liten velat jobba med människor så det är ett val jag vet i dagsläge jag vill göra.
Jag kommer ihåg mitt första drömjobb som 5 åring och det var att bli veterinär då jag verkligen gillade djur och har vuxit upp med djur så var inte så konstigt. Jag kommer ihåg att jag drömde om att äga ett eget sjukhus i Spanien där jag hjälpte hemlösa djur. Minns att jag mådde så dåligt över att se hundarna o katterna utomlands då de var så magra och sjuka. Så ställde alltid ut mat utanför vår dörr på hotellet så de kunde äta eller så kunde jag köpa mat på affärerna och ställa på gatan så de fick mat. O den känslan när jag kände att jag hjälpte de hemlösa djuren var fantastisk minns den än idag.

Under de senare åren började jag ändra yrkesval från veterinär till barnläkare och det har och göra med att jag ville göra förändring inom psykiatrin i sjukvården. Jag såg bristen på läkaren inom de området och såg hur fler och fler barn blev sjuka och inte fick den hjälp de behövde. Det berodde på bristen av läkare och sjuksköterskor på sjukhuset , vilket gjorde mig illa till mods. Efter mina år på sjukhuset som sjuk ville jag se förändring för jag kände själv att jag hade behövt mer hjälp men det fanns inte tillräckligt med folk. Så jag bestämde mig för att göra skillnad efter jag tagit studenten och skulle börja plugga till ett yrke.
Jag höll fast till den drömmen väldigt länge och siktade högt tills jag började fundera igen kring om det verkligen var de jag ville tanke på den svåra matten och fysiken , vilket gjorde mig osäker. Samt kände jag att jag hellre vill sitta ner och ha samtal med patienterna inom psykiatrin och gled mer åt psykolog hållet. Så började söka och om yrket hur de var att jobba inom de , även om jag hade erfarenhet själv kring de sen mina sjukhus besök. Jag pratade mycket med olika psykologer om hur de tyckte och tänkte kring yrkesvalet och fick en ganska positiv bild kring de.

Jag kände att jag hade hittat rätt yrkesval och bestämde snabbt vilket område jag ville jobba inom , ett område jag kände jag kunde bidra till. O de var att jobba med barn som led av ätstörning/anorexia/ bulimi samt depression. Som med läkare finns de brist på duktiga och engagerade psykologer som tar jobbet på allvar och ju mer siffran bland drabbade ökar kändes de ganska rätt. Kände även att jag kunde ha en förståelse för dessa barn och bidra till något som andra kanske inte kan , vilket fick mig att vilja jobba inom detta ännu mera.

Och i nuläge har jag dessa tankar kvar och vill inget annat än att jobba inom detta område , dock inte vilket yrke . Jag vill helst bli psykoterapeut vilket krävs att jag läser till läkare , sjuksköterska , socionom eller psykolog så det är svårt för de är fler yrken som är intressanta.
Jag tror jag en dag kommer komma på vad som känns bäst även om det just nu känns hopplöst och tomt . Men tror ändå att det är en del av uppväxten och vår utveckling att tveka kring framtiden och yrkesvalen. För vi utvecklas hela tiden och på vägen förändras våra tankar och mål och bytts ut till nya, men i slutändan blir det alltid bra! Det gäller bara att ha tålamodet och viljan så kommer de alltid gå vägen oavsett osäkerheten kring framtiden.

/ Mvh Julia Hållberg

Likes

Comments

Instagram@jshallberg