Header
View tracker

​Imorn ska jag spela fotbollsmatch mot Alingsås, så taggad!! Har aldrig ens tränat på en full 11-mannaplan innan så det blir intressant. Idag så gör jag typ inget alls. Det var jag som stod för lunchen, lagade egengjorda köttbullar, tomatsås och spagetti och det blev jättegott. Men mer vet jag inte, vi ska la typ kolla på nått program ikväll. På lördag får jag ofta nån typ av feberbakslag. Jag har gått i skolan hela veckan och sedan så vet jag att jag inte behöver gå till skolan på lördagen och slappnar av och får då högre feber än vanligt (känns så i alla fall) och blir jättetrött. Vet inte riktigt varför, bara blir så.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har höga krav på mig själv. Har inte riktigt prestationsångest, tycker det är viktigt att inte överanvända ordet ångest om man bara känner oro till exempel. Om man inte är säker på att man haft ångest ska man inte säga att man haft det, har du haft ångest så vet du om det, be careful! Men lite för höga krav på mig själv har jag absolut. Detta är upp till var och en om man vill berätta men jag har valt att göra det. Jag har väldigt lätt för mig i skolan i alla ämnen och har alltid tyckt att skolan är väldigt kul. Men i vissa ämnen blir jag inte nöjd om jag inte får ett A på provet eller alla rätt. Jag vet att det kan kännas orättvist att vissa behöver kämpa för att få godkänt och hade varit överlyckliga för att få mina betyg, men för mig och mina vanliga prestationer kan detta kännas som dåligt, för mig. Jag kan bli besviken på ett B för då vet jag att det bara saknades lite för att få högsta betyget som går, och jag presterade inte det lilla extra, vilket jag tycker att jag borde kunna. I min förra skola tog alla andra för givet att jag fick alla rätt. Ibland ville dom bara bevisa att dom hade rätt om mig och sprang och kollade på mina provresultat och ropade ut klassen "Alma fick alla rätt, sa ju det!!". Detta hände långt ifrån alla gånger men några gånger hände det. Då blir det nästan att man kämpar för att ingen ska säga något om ett resultat som man inte är stolt över. Jag var rädd att någon skulle kommentera om jag fick 3 fel på ett glosprov.

Jag har alltid varit den duktiga flickan som alltid gjort mina läxor, vågat svara på frågor men inte pratat för mycket, inte käftat emot läraren. Vanligaste konversationerna mellan mig och andra elever efter ett prov är oftast såhär "Hur gick det på provet/förhöret?" Innan jag hinner svara säger dom "Du fick all rätt/A va?". Varför ska alla ta för givet att man alltid ska göra bra ifrån sig. Yttre press är ibland lika jobbigt som att man själv sätter press. Det blir dubbelt på något sätt. Om jag får "bekräftelse" utifrån att jag ska kunna klara ett A lätt så tror ju min hjärna att jag ska klara det varje gång och det är dåligt om jag inte gör det. Det är sällan jag skäms för mina resultat men ingen ska ta för givet att man får ett A. Min mentor behövde säga till mig att ett C är ett super bra betyg, jag trodde inte det för att A är ju det bästa vilket innebär att C inte är tillräckligt. Hon säger att jag tänka på hur jag mår också, vilket jag gör så gott jag kan men ibland blir det svårt. En lärare har hållt lite koll så jag inte "jobbar ihjäl mig" inför ett prov i ämnet jag har henne i.

Som sagt har jag ingen ångest men för höga krav på mig själv. Kommentarerna blir jobbiga i stunden (hur jobbiga beror på mitt resultat) jag kan tycka de var väldigt onödiga i efterhand men inte jobbiga längre. Och kom ihåg att vissa skulle säkert kunna klassa detta som mobbning, men om inte jag gör det (vilket jag inte gör) så borde det inte göra det. I och med att jag bara mår lite dåligt över det då men inte i efterhand är inte detta mobbning och klassar det knappt som kränkande heller (Skrika provresultat i klassrummet kan jag nog räkna som kränkande) då jag uppfattar det som att de som säger dessa saker inte menar något illa.

Tack för att ni läste detta väldigt länga och ganska privata inlägg. Jag hoppas ni kan ta åt er lite av texten. Ha de fint!

Likes

Comments

View tracker

​Några saker ni nog inte visste om mig...

- Jag drabbas av panikångest i situationer som involverar spyor/magsjuka.

- Jag har jätte stökigt rum, kan inte hålla ordning.

- Jag har för höga krav på mig själv när det gäller skolan.

- Jag har konstant feber och den 23 april har jag haft det konstant i 3 (!!) år.

- Min inställning till alkohol, rökning och droger är att om jag aldrig provar så vet jag inte om det är gott eller inte, då vet jag bara det dåliga med vad som händer med min kropp, tänker alltså undvika alla 3 helt.

Jag hoppas att ni fick reda på lite mer om mig!

Likes

Comments

I måndags så ringde jag in till tandläkaren för att jag hade haft tandvärk (spänningsvärk) i typ en vecka. Fick en tid och gick dit i tisdags eftermiddag på sista lektionen. Min tandläkare sa att jag har fyra mjölktänder kvar, mina tänder vägrar lossna. Han plockade ut två tänder i tisdags och på tisdag ska jag plocka ut dom andra två. Jag har typ alltid haft för trånga tänder. Har snart dragit ut nästan hälften av dom tänderna som jag ska tappa. Dom sitter fast tills dom spricker eller blir utdragna, jag får dubbeltänder och en tand växte fast i tandköttet för att den satt fast så länge. Har alltså mycket problem med min tänder så detta var inget nytt. Tänderna som han drog ut sitter ovanför varandra vilket gör att det blev en jätte stor glugg och jag måste svälja drickan direkt annars rinner det ut i kinden, haha. Nä nog pratat om smärta. Idag i skolan är det elevråd, vilket jag är med i så jag missar idrotten... Sedan är det bara vanliga lektioner och om det är fint väder så ska jag försöka ut och springa efter skolan. Känner att jag behöver få upp konditionen lite innan vi börjar med seriematcher då vi börjar spela 11-manna i år. VI har som tur är några träningsmatcher så vi kan träna på att spela på en större plan. Första matchen utomhus är på söndag och den är i Alingsås så det blir att gå upp ganska tidigt. Hoppas att ni får en fin dag så kaaanske jag kikar in här senare idag. Men förvänta er ingenting 😉. 

Likes

Comments

Asså på riktigt! Vad händer? Jag tänker inte ens säga att jag nu ska försöka blogga mer det närmaste. Det kommer ända inte hända. Funderade på att säga att jag tar en paus, men grejen är ju att jag gör det ändå även fast jag inte sagt till innan, haha. Vill ju blogga, tycker det är kul när jag väl gör det men jag vet liksom inte var jag ska skriva om. Jag har skrivit om två stora ämnen som ligger mig ganska nära, diabetes och panikångest. Ska jag kanske skriva om skolan, prestationsångest / ha för höga krav på sig själv, listor om typ mitt liv (om mig?), nån tag som man svarar på frågor på här så kan ni som läser få veta lite random saker om mig. Eller så bestämmer jag mig bara för att göra alla dessa inlägg och hoppas att ni tycker om det. Det känns också konstigt att skriva ni eller be er om något för det känns som att det inte finns några som läser min blogg som jag inte känner. I alla fall, jag tror jag ska försöka skriva några inlägg om alternativen ovan. Hoppas det är bra med er och att ni får en fin dag! Kram 

Likes

Comments

Jaa, nu är det sportlov. Tyvärr blev jag sjuk i fredags, förkyld. Igår var en chill dag, nu så är bästa Mickan här trots att jag är sjuk och får mig på lite bättre humör. Trallala orkar inte skriva mer nu hejdå.

Likes

Comments


Skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig! Tycker bara att fler borde veta om att det finns, i alla åldrar.

Jag vet inte om jag har skrivit i bloggen om att jag har emetofobi, fobi för spyor och allt som har med det att göra. Jag har varit över-orolig när något sånt har hänt, i flera år. Men i december 2015 blev allt värre. Min rädsla utvecklades och blev värre, jag fick uppleva panikångest. Första gången var en "light" variant. Efter att vi hade varit på bio så började jag tänka på hur många olika personer som suttit i stolen, tagit i dörrarna. När vi satt hemma började jag gråta och få svårt att andas på grund av detta. Värsta gången var när en av mina kompisar hade blivit magsjuk under natten och jag får reda på det när jag kommer till skolan. Jag börjar andas väldigt tungt och skaka. Gråten går inte att tränga inne och det är svårt att gå då mina ben och armar (händerna är värst) skakar så mycket. Efter kanske 5-10 minuter får jag hjärtklappning och kommer in till skolans kurator (psykolog?) och sitter där i över en halvtimma för att lugna ner mig. Igår fick jag återigen panikångest över vinterkräksjukan som börjat gå runt i skolan. Det gick helt ok, kunde få det under kontroll med hjälp av skolsyster (går även på *KBT en gång i veckan). Jag har inte förens idag känt ångest över att bara åka till skolan. Jag började nästan gråta på vägen till skolan på grund av alla sjukdomar och så som går omkring.

Jag är lyckligt lottad med fantastiska vänner och familj som hjälper mig genom det här. En vän som har hjälpt mig varje gång med panikångesten i skolan, hon har också fobi för detta men sån tur är ingen panikångest över det (hoppas verkligen inte att hon får det). Du vet vem du är och du ska veta att det har hjälpt mig otroligt mycket att ha någon som förstår mina känslor och paniken och ångesten inom mig. Älskar dig! <3

OBS!! Ta denna rädsla seriöst om ni har någon nära er som har den. Den är inget att leka med och det är hemskt. Säger man att man har fobi (är rädd) för spindlar t.ex så är reaktionen ofta ungefär såhär "Åhh, stackare det har jag också varit! Hoppas att det blir bättre snart" (vad jag har hört i alla fall) eftersom det är en vanlig fobi som många pratar om. Är man rädd för spyor och allt som har med det att göra är reaktionen ofta "Men kom igen, så farligt är det ju inte. Du kommer inte att dö. Skärp dig nu". Man blir så ledsen när folk inte tar dig på allvar och tror att du förstorar hela grejen. Och för allt i världen, sätt inte fingrarna i halsen eller sprid falska rykten om magsjuka bara för att provocera emetofober. 

Tack för att du läste!! 

*KBT - Kognitiv beteendeterapi, man får hjälp att hantera sina rädslor/fobier.


Likes

Comments

​Jag undrar hur många gånger jag har sagt att jag ska försöka blogga mer. 15? Just nu sitter jag och kollar på Bonde Söker Fru, dricker te och har precis ätit en pepparkaka (eller flera). Denna veckan är utan läxor och helt utan vanliga lektioner. Måndag: Bara filma till våra nya filprojekt (min grupp filmar Star Wars). Tisdag: Operation dagsverke, vi samlade in pengar till Musikhjälpen. Onsdag: Film redigering och 9:ornas årliga pjäs, i år Robin Hood vilket var skit bra. Torsdag: Vi ska till inovatum och ett äventyrsbad. Fredag: Kolla på allas filmer, fika och få våra kuvert med våra betyg. Nu har jag kollat på nån EM guld hjältarna U21 fotboll på tvn. ska nu gå och lägga mig, men nu vet ni i alla fall lite om min vecka. Sen är det jullov!! 

Likes

Comments

​För drygt en månad sedan åkte jag och min familj till Spanien. Det var egentligen tänkt att vi skulle till Turkiet men det var väldigt oroligt där så vi bokade om och åkte till Spanien istället. Vet inte vad mer jag ska skriva då jag inte har några bilder. Ville inte berätta då det inte är så smart att berätta öppet på nätet vart och när man ska nån stans. Men jag återkommer med en uppdatering här snart. Mer om livet just nu.

Likes

Comments

Diabetes är en hemsk sjukdom. Jag har blivit berörd av denna sjukdom då min mamma och två kompisar till mig har diabetes. Jag har sett hur dåligt dom mår om dom är riktigt låga eller höga. Jag har sett dom, hur dom mår, men jag kan aldrig riktigt förstå HUR dom känner sig. En av mina närmaste kompisar har det. När jag fick reda på att hon fått diabetes så förlorade jag matlusten och bara sms:ade med henne med hon var på sjukhuset, det enda jag kunde tänka på var hur hon mådde. Min mamma har varit så låg att hon blivit medvetslös och jag såg det en gång. Pappa tryckte i henne honung och druvsocker. Det var hemskt. Tänk dig att antingen ha en nål konstant instucken i magen (pump) eller behöva ta spruta i magen varje dag 4-8 gånger minst, plus att må dåligt så fort du är låg eller hög (i blodsockernivå). Nej, det är just det, du kan inte tänka dig hur det känns om inte har du gått igenom det. Jag har inte gått igenom det, jag vet inte hur det känns. Men i min vardag ser jag personer jag älskar gå igenom detta. Varje dag. Det minsta vi kan göra är att visa vårt stöd, vi kan be för dom, vi kan skänka pengar till diabetes föreningar eller diabetes forskning. Det minsta vi kan göra är att visa att vi bryr oss så att deras vardag kanske kan bli något enklare eller bättre. Vi kan göra skillnad bara för att visa att vi finns där och att vi är villiga att hjälpa till om det behövs. Du ska inte säga till en diabetiker (eller någon med annan sjukdom): men du är ju van nu. Visst dom kanske är vana, men det betyder ju inte att det är enklare. För vissa kan det bli jobbigare ju längre man har det.

Tack för att du tog dig tid att läsa och jag hoppas att du förstår att man måste ha respekt för diabetiker och veta att dom kämpar på varenda dag för att överleva.

Likes

Comments