Header

Jag har så länge velat börja på dans men har inte vågat börja själv och har inte hittat någon som vill börja med mig men förra veckan samlade jag mod och anmälde mig till en streetdance kurs som börjar idag och det ska bli så kul! Är verkligen supertaggad men ganska nervös också men men det blir nog bra. Wish me luck!



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det var en kall septembermorgon och vi skulle på besök på ett gymnasium där vi skulle få information om årets vinterfest. Det var där jag såg henne. Hon var annorlunda. Inte alls den typen jag vanligtvis blir attraherad av men det var något speciellt med henne. Hennes lockiga mörka hår gick inte ens ner till öronen och hennes ögon var klarblå. Hon var inte vacker eller snygg, men det var något med hennes blick som fångade min. Jag tittade på henne länge där hon stod framför whiteboardtavlan och förberedde sig inför presentationen. Hon vred på sig och sneglade på mig där jag satt i mina vita jeans och pälsjacka. Jag vill ha henne. Nu. Överallt. Jag vill ha henne över mig på ett skrivbord på ett kontor nånstans. På hennes svarta tjocktröja stod hennes namn och jag försökte vrida på mig för att försöka se vad det stod men såg bara bokstaven S. Jag satt och funderade länge på vilka namn som börjar på s. Hennes röst var mjuk och len och kändes som en orgasm som flöt igenom öronen. Vad var det med denna kvinna som gjorde mig så galen. Jag märkte att jag börjat andas högt och min näve var ihopknuten hårt vilandes på mitt högra lår. Det kliade i hela kroppen efter henne, hur skulle jag kunna få kontakt med henne. Jag kunde ju inte bara gå fram och säga att jag vill ha sex med henne. Tänk om hon inte tänder på tjejer. Tänk om hon har pojkvän.

Likes

Comments

"Jag kände hur allas blickar var på mig när jag gick längst korridoren första dagen efter sommarlovet. Jag tittade ner i golvet medan jag sakta gick mot mitt skåp. Jag visste att folk viskade och pekade. När jag kom fram till skåpet såg jag alla blommor som antagligen lärare hade lagt under skåpet bredvid mitt, bara för att visa att de brydde sig fast de egentligen inte alls gjorde det. Jag är den som drabbats mest och jag kommer aldrig att läka. Hon var min bästa vän, min enda vän"

Vi satt på bänkarna på skolgården första dagen på gymnasiet, tredje skolan vi tillsammans går in hand i hand, tillsammans. Så tajta att vi alltid haft skåpen bredvid varandra. Så bra vänner att alla vet, alla vet att vi aldrig skulle lämna varandra för något. Vi har känt varandra sen fjärde klass, våra föräldrar är gifta. Fjärde klass och vi har aldrig bråkat. Vi är som samma person och nu ska vi börja ett nytt kapitel i livet tillsammans, gymnasiet. Det bästa med allt är att vi har en egen studentlägenhet som vi kan va i hur mycket vi vill, bara vi. Ända sen vi träffades har vi inte umgåtts med någon annan, bara varandra och det är därför människorna i våra skolor inte tycker om oss, för att vi har något som dom aldrig kommer att få, världens bästa vänskap.

En termin har redan gått och vi sitter i vår lägenhet och julpyntar och dricker glögg, riktig glögg. Hon ställer sig på en pall för att kunna sätta julstjärnan i fönstret och jag beundrar hennes långa, vackra hår. Hon är så perfekt. Att jag fick turen att ha henne som bästa vän är jag evigt tacksam för. Vi sätter oss i köket och bara lyssnar på våra jullåtar, dom vi alltid lyssnar på när det är jul. Jag känner hur glöggen värmer min kropp och jag blir lite fnittrig. Hon däremot, är alltid fnittrig och glad, inte alls rädd för något och tvekar aldrig. Hon får mig att göra saker jag aldrig trodde om mig själv. Saker som att springa över tågspår mitt i natten, gå upp tidigt på morgonen för att sno lärarnas fika, saker som ger mig spänning. Hon bryr sig inte om nåt. Och jag bryr mig inte om nåt sålänge jag är med henne.

Klockan närmade sig sju och det var dags att äta middag. Efter att funderat ett tag så kom vi tillslut fram till att gå ner och köpa hämtmat och som vanligt, meny nummer sju, wokade grönsaker med nudlar, kyckling och vaniljglass på sidan. Glassen gjorde hela maträtten så speciell och inte tråkig. Våra föräldrar kallar oss galna som äter glass med varm kycklingwok. Antonio blir alltid lika glad när vi kommer och beställer mat av honom. "Det finaste paret i Sverige" säger han alltid och jag rodnar varje gång fast jag vet att han skämtar. Han vill bara att vi ska vara tillsammans så vi kan gå på dubbeldejt med honom och hans pojkvän Louis men jag är inte så van vid homosexualitet. Min mamma sa alltid att det var en sjukdom, själv har jag inget emot det men är bara inte van helt enkelt. Vi gick hem med maten och satte oss i vår inomhuskoja som man bara får vara i om man ska äta och kolla på film eller spela. Hon hade sås i hela ansiktet och jag lutade mig fram för att ta bort det när hon helt plötsligt kastar smält glass över hela mig och det slutar med ett stort matkrig i den nystädade kojan.

När vi stod och torkade håret fastnade min blick i hennes och hon började luta sig fram mot mig och mitt hjärta började dunka snabbare än vad det nånsin gjort. Vi började kyssas och hon tog av sig sin tröja. Jag skakade av nervositet men det kändes ändå bra. Vi närmade oss sängen och hon puttade mig och satte sig på mig och började kyssa mig på mina bröst, min mage och ner mot naveln. Jag kunde inte låta bli att andas tungt och högt, det var så skönt. Jag trodde aldrig att min första gång skulle vara med en tjej, och speciellt inte med henne. Jag kände mig som en helt annan person. Hon gick och satte sig vid fönstret och jag såg hur hennes ansikte lyste upp när hon vände sig mot mig så visste jag precis varför hon var så glad. Första snön hade kommit och marken och träden var täckta i snö som såg ut som ett tjockt fluffigt täcke.




Likes

Comments

Pappa. Kära pappa. Jag älskar dig, men jag hatar dig så jävla mycket. Jag hatar dig så jävla mycket för såren du lägger på mig. Ärren som sätter spår djupt inuti mig. Som inte syns utanpå. Men som känns. Dom känns så jävla hårt. Varje sekund. Varje dag. Dom är alltid med mig. Dom kommer alltid att vara med mig. Vad ska jag svara när folk frågar om jag är okej? Ska jag säga sanningen? Bara säga det rakt ut? Att min pappa är den jag älskar mest men även den som gör mig mest illa psykiskt? Och få fler frågor och bryta ihop så folk ska se den svaga sidan av mig? Men gumman, vill du prata om det? Vad har han gjort? Nej tack. Jag är inte svag. Jag har bara varit stark för länge. Och dessutom är du egentligen inte värd mina tårar. Iallafall inte mina tårar bland mina vänner. Dom behöver inte veta vad du gjort och vad du gör för att skada mig så mycket. Det är så mycket enklare att bara säga "Ja, jag är okej" med ett stort leende på läpparna, ellerhur? Jag vill inte att folk ska veta min hemlighet. Att min pappa sårar och sviker mig gång på gång. Hela tiden. Även fast han lovade när mamma dog att han ska finnas i mitt liv mer och att vi går igenom det här tillsammans. Vilket du till en början gjorde. Då hade vi det bra när vi sågs. Men för över ett år sen eskalerade allt. Du började dricka igen. Du började bete dig som en liten fjortis. Du började skrika varje gång du ringde mig. Du började lova saker, som du aldrig höll. Och det blir bara värre. Efter varje samtal blir det värre. Ibland väser du att allt är mitt fel. Nästa samtal vet du inte ens vem jag är. Du förstör mig pappa. Du förstör mig så jävla mycket. Men efter varje bråk är det jag som säger förlåt. Dina sms kan gå från "lyssna på den här låten" till "Det är upp till dig om du tror att jag inte förändrats". Vet du vad som sårar mig mest? De gånger du lovar att du kommer ihåg vårt samtal och lovar att ringa dagen efter. När du lovar att nästa gång ska vi ha det super mysigt. Bara du, jag och min lillebror. Och jag är så arg på mig själv att jag varje gång hoppas och tror på det du säger är sant. Men varje gång är det samma visa. På något sätt lyckas du alltid fucka upp allt totalt. Framför din son som är åtta år gammal. Jag vill inte att min bror ska gå igenom det jag går igenom. Han är åtta, jag är arton. Jag är så ledsen att du stampar på mig så att jag tappar det minsta lilla hopp jag har kvar om mänskligheten. Att man kan förändras. Hur många gånger har du sagt det tror du? Att du ska förändras. 2? 5? 10? Det går inte att hålla räkningen. När jag berättar för dig att jag skrivit något som jag är stolt över och att du jätte gärna vill läsa det men när jag väl skickar så skriver du "Det är för mycket för mig att läsa på samma gång". Det krossar mig verkligen. Det krossar varenda ben i min kropp. Så många gånger jag sagt upp kontakten med dig för att jag verkligen trott att du ska sluta med all skit för min skull. För din dotter. Men det slutar med anklagelser om att jag är dum i huvet och är värdelös? Gångerna då jag ligger på marken och gråter och ber dig på mina bara knän att snälla, pappa ser du inte hur du förstör mig? Din dotter. Men svaret jag får från andra sidan telefonen är "Är du snorig eller, haha". Nu har vi inte haft kontakt på över en månad för du skulle åka bort och bli bra igen. I måndags kom du hem och idag ringer du mig. Och du ger mig såna skuldkänslor och du får mi att bara vilja sjunka igen hela jorden. Trots allt detta så älskar jag dig så mycket att jag vet att jag aldrig kommer att kunna släppa taget om dig. Aldrig. Du må vara världens sämsta vuxna person i mitt liv men du är min pappa. Det kommer du alltid att vara. Jag hatar dig för det. Men jag hatar även mig själv för att jag älskar dig.

Likes

Comments

Det var en tråkig dag med trist väder


Det var en tråkig dag med trist väder. En sån där dag man bara vill ska gå över snabbt. Jag hade precis börjat året på gymnasiet och vi skulle ha praktik i skolan. En sån praktik där en fotograf skulle komma till skolan och lära oss om hårt och mjukt ljus. Vi var uppdelade i två grupper, gruppen jag var med i skulle vara på skolan och den andra gruppen skulle vara på någon fotostudio där man behövde ta tåg för att ta sig dit, och jag är ju inte ett så stort fan av att åka kommunalt. Eftersom att jag går i Stylist så skulle vi sminka varandra och sedan bli fotade utav denna fotograf. Jag kom in i sminksalen och satte mig ner tyst på en stol. Fotografen kom in och jag tänkte "Oj, han är ganska snygg för att vara över 30 år".

Han presenterade sig själv och började prata om olika ljus och kameratillbehör. När det var dags att börja sminka frågade jag ifall jag fick gå hem och sminka mig själv. Jag kände mig inte så bekväm med min klass, dom var ganska dömande mot mig. Han sa att det gick bra och att jag skulle vara tillbaka till 13.00.

Jag ville inte bli fotad inför alla andra så jag väntade tills alla hade gått. Han gav mig en blick som om han förstod precis hur jag kände. Jag var så nervös inför plåtningen, jag kände mig inte alls bekväm men när jag väl ställde mig framför kameran släppte allt. Han var så bra på något sätt. Desto fler bilder han tog desto mer bekväm och trygg kände jag mig. Han tog fler bilder på mig än vad han gjort med dom andra. Han bad mig vara lite mer kaxig och peka finger mot kameran. När jag gjorde det så sa han att jag var perfekt. Jag rodnade lite. Vi började småprata mellan bilderna och för första gången på riktigt länge kände jag att det var faktiskt kul att vara i skolan. Och jag såg fram emot nästa gång.

Han kändes så äkta på något sätt. En lätt vuxen att ha att göra med. Han var så förståelig. Jag tyckte verkligen om honom. Iallafall det jag fått se hittills. Efter ca 30 bilder var vi klara. Jag hjälpte honom att packa ihop alla lampor och skärmar och vi sa hejdå.

När jag var påväg hem kände jag mig glad, vilket jag inte gjort på väldigt länge. Jag kände mig lättad. Jag hade varit så orolig inför denna praktik men det kändes så mycket bättre efter att ha träffat honom och jag undrade vad den andra gruppen hade gjort idag. Vilken fotograf hade dom haft? Hade dom en manligt eller kvinnlig fotograf? Var deras fotograf lika bekväm som våran?

Idag var en bra dag. Idag mår jag bra.

Jag undrar vad vi ska göra nästa gång.

Likes

Comments

I fredags gjorde jag något som jag är stolt över. Jag skulle gå in på kiosken och köpa cigaretter när jag ser denna man stå och rota i fickorna och såg ut att leta efter något. Jag hade pengar till cigaretter och en bussbiljett. Jag frågade vad han letade efter och han svarade "Jag köpte cigaretter och hade 20kr kvar till en bussbiljett" (en biljett kostar ca 20kr). Mina kompisar som jag var med då sa åt mig att sluta prata med honom för att han är en alkoholist. Att han bara låtsas. Jag bad honom följa med mig till SL och jag berättade för honom att jag skulle köpa biljetten åt honom. Han höll inte med mig. Han sa "nej det ska du inte göra" men jag tog honom i handen och sa jo. Jag köpte biljetten och följde med honom till bussen. När vi stått där och pratat ett tag hittade han sin tjuga och räckte den till mig. Jag tog hans hand och stoppade tillbaka tjugan i hans hand och sa att han skulle köpa en kaffe för pengarna istället. Han tackade och kramade mig. När vi sagt hejdå och jag väl skulle kliva på min egna buss kom jag ihåg att jag gett bort mina pengar. Busschauffören hade sett alltihop och släppte på mig på bussen och sa att det borde finnas fler som mig.

Det handlar det inte om vem man är. Utan vad man gör. Vad man gör för andra människor. Jag kan inte göra allt men jag gör allt jag kan.



Likes

Comments

Likes

Comments

Jag orkar helt enkelt inte

Jag orkar helt enkelt inte blogga längre. Jag har typ tröttnat tror jag men ska försöka vara liite mer aktivare än jag har varit.


UPDATE

Jag har iallafall fyllt 18 nu och det är en sån lättnad och att vara myndig betyder så mycket mer än att kunna dricka,köpa tobak och ta körkort för mig. Det betyder frihet. Jag har börjat övningsköra nu också och jag tänkte starta upp en till serie på kanalen där ni får följa med mig när jag övningskör. Tänkte det skulle kanske kunna vara kul.

Vad mer har hänt? Hmm.. Jo jag och Hampus har gått skilda vägar. Det var bäst så. Det kanske är så att jag får en egen lägenhet nu till hösten typ. JÄVLIGT skönt!

I juli ska jag och ett gäng åka till Polen en vecka,hehe spontanbokning. Om ni missat så finns det lite nya videos på kanalen så in och kika.


Likes

Comments

HEJ PÅ ER

Jag har varit sjuk sen i fredags men är på bättringsvägen nu.

Alltså jag kan inte fatta att jag fyller 18 om två dagar!? Hur fan ska jag klara mig hehe. Officiellt vuxen o grejer,men jag är verkligen jätte taggad. Ska även ha möte nästa vecka om att kanske skaffa egen lägenhet!? Hur sjukt är inte det? Lilla jag liksom. Men tror verkligen att jag behöver öppna upp ett nytt kapitel i mitt liv,det känns som att jag fastnat här.

Jag har lagt ut en ny video också,ganska tråkig pga mitt mående just då men den hittar ni HÄR.

Jag håller på att filma en sjukvlogg eftersom att jag varit sjuk i snart en vecka. Så förhoppningsvis kommer den ut imorgon för jag kommer ha så sjukt mycket att göra på fredag. Men ska försöka spela in nått litet även då om jag hinner. Igår kom mina foton som jag beställt hem så jag bestämde mig för att fixa lite.

Juste,jag håller ju på att anordna en hel romme-resa för ettor och tvåor i min skola och det går framåt. Vi siktar på att åka den 23-24 men vi får se hur det blir. Det ska verkligen bli kul.

Men nu ska jag kolla lite på serie och äta isglass.

PUSS



Likes

Comments

Hej på er!

Jag är väldigt ledsen för att jag inte har varit aktiv på flera månader men om jag ska vara ärlig har jag helt enkelt glömt bort att jag har en blogg. Jag har inte mått så jätte bra på sistone. Om ni inte kollar min youtube så vart jag gravid i november och fick göra en abort vilket jag egentligen är emot. Vill ni se klippet så hittar ni det HÄR.

Jag har en jävligt grov separationsångest också och Hampus åkte till Spanien i torsdags och jag har mått skit rent ut sagt. Men jag ska jobba hela veckan så jag kan komma på andra tankar och hoppas på att tiden går fortare. Jag har praktik på en förskola så jag hat fått jobb där nu på Sportlovet.

Jag tänkte börja skriva lite mer här nu igen för jag skapade ju faktiskt bloggen för att skriva historier och noveller osv men jag vet inte vad jag ska skriva om. Men jag tänkte att jag kanske skriver något längre kapitelvis och då vill jag antigen skriva inom genren ''Skräck'' eller ''Romantik'' hjälp mig vad ska jag välja?!


Men jag måste gå och lägga mig nu så jag orkar upp imorgon. PUSS OCH KRAM!

Glöm inte att följa min nya mat-instagram -- Foodbynattis



Likes

Comments

Nouw Magazine