Header

Hej på er!

Nu var det ju ett tag sen jag bloggade... igen. Fan hur ska man komma ihåg att blogga? Jag har inte ens gjort något kul men ändå haha, glömmer ju bort hela tiden. Jag kom typ hem från skolan ganska nyss, vi höll på ganska länge eftersom att vi var tvungna att förbereda inför Nobelfesten som är på söndag, är så sjuuukt taggad hihi. En annan sak jag inte är taggad på är att imorgon kära vänner, kommer jag att få tandställning och jag funderar på att kanske vlogga imorgon för har ju inte varit så aktiv på youtube på senaste pga depressionen men det börjar bli lite ljusare. En dag i taget. Så vi får se om jag orkar vlogga imorgon, vet inte om jag ska till skolan efter det, får se hur det känns liksom. Jag åt nyss mat, spaghetti och köttfärssås och det var så jävla gott asså. Vet ni vad jag undrar. Näe det gör ni inte med snart gör ni. Jag undrar om det är nån skillnad på mig här på bloggen och på youtube. Alltså, dom som sett mina youtube-videor liksom, är jag på samma sätt här som jag är där och tvärtom. Den karamellen får jag nog suga på lite, haha. Men just nu håller jag faktiskt på att ladda upp ett video på youtube där jag berättar lite mer om depressionen och hur jag mår & så. Nu ska jag ut och röka, ajjabajja!

PUSS

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Godmorgon allihopa.

Just nu ligger jag i soffan och laddar inför en läkartid jag har lite senare och efter det har jag möte om lägenheten. Hoppas dom har något snart, vill bara komma bort härifrån och starta mitt nya egna liv. Det ska bli så skönt att få ha mitt egna och bara kunna va för mig själv och kunna hitta mig själv och vem jag är för helt ärligt så vet inte jag det just nu.. Jag måste bara tipsa er om en supergod dricka, den är från märket njie och är sockerfri och finns i tre olika smaker, jag dricker smaken raspberry och den är verkligen supergod. Den finns att köpa på de flesta matbutiker.

Men nu tänkte jag skriva en del två på "Romansen med min lärare" och titta på Sofias änglar.

Hoppas alla får en härlig vecka!


Likes

Comments

God kväll på er.

Det tog mig seriöst fyra minuter att skriva det haha, första gången jag har nagelförlängning. Går ju i stylist så min klasskompis fick öva på mig och göra naglar. Supernöjd men det är svårt när man inte är van haha.

Jag kom precis hem från skolan, eller ja, jag va hos en kompis en stund och sen åkte vi och handlade lite kläder och ostkaka hihi. Kan visa bilder på kläderna när jag har tid. Just nu sitter jag och väntar på Teodor, vi ska nog bara ta de lugnt ikväll. Laga mat, kolla netflix ni vet;) Näej men vi ska typ bara ta de lugnt och mysa. Är helt slut efter denna vecka. Gått upp 07 varje dag, vet att de inte är nånting för de flesta men jag har varit borta i två veckor så har ju sovit till sent på eftermiddan. But i'm back now. Men nu tänkte jag sminka mig lite så jag inte somnar, är helt död.

Trevlig helg på er!


Likes

Comments

"Jag märkte att jag börjat andas högt och min näve var ihopknyten hårt vilandes på mitt högra lår. Det kliade i hela kroppen efter henne, hur skulle jag kunna få kontakt med henne. Jag kunde ju inte bara gå fram och säga att jag vill ha sex med henne. Tänk om hon inte tänder på tjejer. Tänk om hon har pojkvän"


Jag förstår verkligen inte varför jag ville ha sex med henne. Eller vad jag ens ser hos henne. Jag vill inte ha fredagsmys med henne eller prata med henne. Jag vill bara ligga med henne och jag förstår inte varför. Jag har aldrig dragits till någon som ser ut som henne. Hon fortsatte presentera temat för vinterfesten och jag försökte fortfarande lista ut vad hennes namn kunde va tills hon vände sig om och det stod Sara på den. Sara, hon såg verkligen inte ut som en Sara. Mer som en Ursula typ, inte den Ursula som är med i den lilla sjöjungfrun men hon såg ut som en Ursula. Jag blev distraherad av en klasskompis som petade på mig och visade en bild på en kattunge. Jag hade inte tid att tänka på en kattunge, jag var fullt upptagen med att fantisera på vad jag och Sara skulle gjort om vi var ensamma. Jag kände hur jag började bli varm så jag ställde mig upp och tog av mig jackan. Helt plötsligt började hon prata om Tom Jones och att hon var ett stort fan av honom och resten hörd jag inte, jag kunde inte sluta tänka på henne utan kläder på. Jag kunde dock inte låta bli att inte höra att hon började sjunga på en av Tom Jones låtar. "She's a lady, ouhouhouh she's a lady, i'm talking about, that little lady". Helt plötsligt börjar folk klappa och hon bugar och säger tack för att ni kom. Shit, presentationen är över och vi ska åka tillbaka nu och jag kommer aldrig mer få se henne igen. Jag måste göra något och det är nu. Vad ska jag göra? Jag måste gå fram och låtsas att jag har frågor kring festen men vad ska jag fråga? Jag har ingen aning om vad hon har pratat om. Okej nu gör jag det, jag går bara fram och säger något. Jag kände hur mina ben började darra och hjärtat slog fortare än nånsin men jag gick fram, jag skulle precis fråga henne men då vänder hon sig om och vi krockar och hon tappar alla papper. "oj förlåt" säger vi båda samtidigt och börjar skratta lite smått. Jag böjer mig ned för att hjälpa henna samla ihop papperna. Hon tittar på mig med sina klarblåa ögon medan hon drar en kort hårslinga bakom örat och sträcker fram handen och hälsar. Vi presenterar oss för varandra och hon frågade om jag ville nått speciellt då jag stod två centimeter ifrån henne. Jag stelnade till och försökte komma på något att säga men jag hade fryst helt. "ehh" "jo" var allt jag fick fram. Tillslut fick jag fram den dummaste meningen jag sagt till någon jag precis träffat för en minut sen. "Får jag bjuda dig på en drink". Varför skulle hon gå med på det, hon känner inte ens mig. Hon tittade på mig ganska allvarligt tills hon suckade och sa:

Likes

Comments

Har märkt att jag inte bloggat på ett jävligt bra tag och nu har jag fan bestämt mig för att jag ska ta tag i detta nu för jag har under de senaste två veckorna varit ganska deprimerad och ska få antidepressiva så har inte haft ork till någonting alls. Har inte varit i skolan eller så, bara legat hemma hela dagarna och deppat. Men nu ska jag ta tag i detta och det kan ju även vara bra för depressionen. Tänkte ta lite tid och fortsätta skriva på berättelserna jag börjat på. Idag var jag faktiskt i skolan hela dagen och mormor vart så stolt så jag fick lite tröstshopping efter skolan haha.

Den här jävla depressionen har gjort så jag gett upp allt typ, var inte på dansen i söndags och dans är det ända som gör mig glad nuförtiden liksom. Men ska dit nästa gång. Har inte lagt ut en video på youtube på flera veckor men tror jag väntar med det ett tag till, en sak i taget hihi. Just nu ligger jag i sängen och dricker lite skumtomte nocco, supergod är den faktiskt. Jag har möblerat om i rummet för nån vecka sen och det känns skönt, men är ju en sån person som typ vill ändra varannan dag hehe. Lyssnar på mammas gamla CD's också vilket är jätteskönt och jag älskar att lyssna på dom för det ger en liten nostalgitripp tillbaka till the old days liksom. Men jag tänkte skriva lite på nån av berättelserna nu så får jag kanske blogga mer ikväll om jag orkar, har ju typ inga bilder på datorn kvar så tänkte fota lite och kanske lägga upp här, vi får se helt enkelt vad jag hinner med. Men iallafall, i'ts great to be back!


Likes

Comments

Jag har så länge velat börja på dans men har inte vågat börja själv och har inte hittat någon som vill börja med mig men förra veckan samlade jag mod och anmälde mig till en streetdance kurs som börjar idag och det ska bli så kul! Är verkligen supertaggad men ganska nervös också men men det blir nog bra. Wish me luck!



Likes

Comments

Det var en kall septembermorgon och vi skulle på besök på ett gymnasium där vi skulle få information om årets vinterfest. Det var där jag såg henne. Hon var annorlunda. Inte alls den typen jag vanligtvis blir attraherad av men det var något speciellt med henne. Hennes lockiga mörka hår gick inte ens ner till öronen och hennes ögon var klarblå. Hon var inte vacker eller snygg, men det var något med hennes blick som fångade min. Jag tittade på henne länge där hon stod framför whiteboardtavlan och förberedde sig inför presentationen. Hon vred på sig och sneglade på mig där jag satt i mina vita jeans och pälsjacka. Jag vill ha henne. Nu. Överallt. Jag vill ha henne över mig på ett skrivbord på ett kontor nånstans. På hennes svarta tjocktröja stod hennes namn och jag försökte vrida på mig för att försöka se vad det stod men såg bara bokstaven S. Jag satt och funderade länge på vilka namn som börjar på s. Hennes röst var mjuk och len och kändes som en orgasm som flöt igenom öronen. Vad var det med denna kvinna som gjorde mig så galen. Jag märkte att jag börjat andas högt och min näve var ihopknuten hårt vilandes på mitt högra lår. Det kliade i hela kroppen efter henne, hur skulle jag kunna få kontakt med henne. Jag kunde ju inte bara gå fram och säga att jag vill ha sex med henne. Tänk om hon inte tänder på tjejer. Tänk om hon har pojkvän.

Likes

Comments

"Jag kände hur allas blickar var på mig när jag gick längst korridoren första dagen efter sommarlovet. Jag tittade ner i golvet medan jag sakta gick mot mitt skåp. Jag visste att folk viskade och pekade. När jag kom fram till skåpet såg jag alla blommor som antagligen lärare hade lagt under skåpet bredvid mitt, bara för att visa att de brydde sig fast de egentligen inte alls gjorde det. Jag är den som drabbats mest och jag kommer aldrig att läka. Hon var min bästa vän, min enda vän"

Vi satt på bänkarna på skolgården första dagen på gymnasiet, tredje skolan vi tillsammans går in hand i hand, tillsammans. Så tajta att vi alltid haft skåpen bredvid varandra. Så bra vänner att alla vet, alla vet att vi aldrig skulle lämna varandra för något. Vi har känt varandra sen fjärde klass, våra föräldrar är gifta. Fjärde klass och vi har aldrig bråkat. Vi är som samma person och nu ska vi börja ett nytt kapitel i livet tillsammans, gymnasiet. Det bästa med allt är att vi har en egen studentlägenhet som vi kan va i hur mycket vi vill, bara vi. Ända sen vi träffades har vi inte umgåtts med någon annan, bara varandra och det är därför människorna i våra skolor inte tycker om oss, för att vi har något som dom aldrig kommer att få, världens bästa vänskap.

En termin har redan gått och vi sitter i vår lägenhet och julpyntar och dricker glögg, riktig glögg. Hon ställer sig på en pall för att kunna sätta julstjärnan i fönstret och jag beundrar hennes långa, vackra hår. Hon är så perfekt. Att jag fick turen att ha henne som bästa vän är jag evigt tacksam för. Vi sätter oss i köket och bara lyssnar på våra jullåtar, dom vi alltid lyssnar på när det är jul. Jag känner hur glöggen värmer min kropp och jag blir lite fnittrig. Hon däremot, är alltid fnittrig och glad, inte alls rädd för något och tvekar aldrig. Hon får mig att göra saker jag aldrig trodde om mig själv. Saker som att springa över tågspår mitt i natten, gå upp tidigt på morgonen för att sno lärarnas fika, saker som ger mig spänning. Hon bryr sig inte om nåt. Och jag bryr mig inte om nåt sålänge jag är med henne.

Klockan närmade sig sju och det var dags att äta middag. Efter att funderat ett tag så kom vi tillslut fram till att gå ner och köpa hämtmat och som vanligt, meny nummer sju, wokade grönsaker med nudlar, kyckling och vaniljglass på sidan. Glassen gjorde hela maträtten så speciell och inte tråkig. Våra föräldrar kallar oss galna som äter glass med varm kycklingwok. Antonio blir alltid lika glad när vi kommer och beställer mat av honom. "Det finaste paret i Sverige" säger han alltid och jag rodnar varje gång fast jag vet att han skämtar. Han vill bara att vi ska vara tillsammans så vi kan gå på dubbeldejt med honom och hans pojkvän Louis men jag är inte så van vid homosexualitet. Min mamma sa alltid att det var en sjukdom, själv har jag inget emot det men är bara inte van helt enkelt. Vi gick hem med maten och satte oss i vår inomhuskoja som man bara får vara i om man ska äta och kolla på film eller spela. Hon hade sås i hela ansiktet och jag lutade mig fram för att ta bort det när hon helt plötsligt kastar smält glass över hela mig och det slutar med ett stort matkrig i den nystädade kojan.

När vi stod och torkade håret fastnade min blick i hennes och hon började luta sig fram mot mig och mitt hjärta började dunka snabbare än vad det nånsin gjort. Vi började kyssas och hon tog av sig sin tröja. Jag skakade av nervositet men det kändes ändå bra. Vi närmade oss sängen och hon puttade mig och satte sig på mig och började kyssa mig på mina bröst, min mage och ner mot naveln. Jag kunde inte låta bli att andas tungt och högt, det var så skönt. Jag trodde aldrig att min första gång skulle vara med en tjej, och speciellt inte med henne. Jag kände mig som en helt annan person. Hon gick och satte sig vid fönstret och jag såg hur hennes ansikte lyste upp när hon vände sig mot mig så visste jag precis varför hon var så glad. Första snön hade kommit och marken och träden var täckta i snö som såg ut som ett tjockt fluffigt täcke.




Likes

Comments

Pappa. Kära pappa. Jag älskar dig, men jag hatar dig så jävla mycket. Jag hatar dig så jävla mycket för såren du lägger på mig. Ärren som sätter spår djupt inuti mig. Som inte syns utanpå. Men som känns. Dom känns så jävla hårt. Varje sekund. Varje dag. Dom är alltid med mig. Dom kommer alltid att vara med mig. Vad ska jag svara när folk frågar om jag är okej? Ska jag säga sanningen? Bara säga det rakt ut? Att min pappa är den jag älskar mest men även den som gör mig mest illa psykiskt? Och få fler frågor och bryta ihop så folk ska se den svaga sidan av mig? Men gumman, vill du prata om det? Vad har han gjort? Nej tack. Jag är inte svag. Jag har bara varit stark för länge. Och dessutom är du egentligen inte värd mina tårar. Iallafall inte mina tårar bland mina vänner. Dom behöver inte veta vad du gjort och vad du gör för att skada mig så mycket. Det är så mycket enklare att bara säga "Ja, jag är okej" med ett stort leende på läpparna, ellerhur? Jag vill inte att folk ska veta min hemlighet. Att min pappa sårar och sviker mig gång på gång. Hela tiden. Även fast han lovade när mamma dog att han ska finnas i mitt liv mer och att vi går igenom det här tillsammans. Vilket du till en början gjorde. Då hade vi det bra när vi sågs. Men för över ett år sen eskalerade allt. Du började dricka igen. Du började bete dig som en liten fjortis. Du började skrika varje gång du ringde mig. Du började lova saker, som du aldrig höll. Och det blir bara värre. Efter varje samtal blir det värre. Ibland väser du att allt är mitt fel. Nästa samtal vet du inte ens vem jag är. Du förstör mig pappa. Du förstör mig så jävla mycket. Men efter varje bråk är det jag som säger förlåt. Dina sms kan gå från "lyssna på den här låten" till "Det är upp till dig om du tror att jag inte förändrats". Vet du vad som sårar mig mest? De gånger du lovar att du kommer ihåg vårt samtal och lovar att ringa dagen efter. När du lovar att nästa gång ska vi ha det super mysigt. Bara du, jag och min lillebror. Och jag är så arg på mig själv att jag varje gång hoppas och tror på det du säger är sant. Men varje gång är det samma visa. På något sätt lyckas du alltid fucka upp allt totalt. Framför din son som är åtta år gammal. Jag vill inte att min bror ska gå igenom det jag går igenom. Han är åtta, jag är arton. Jag är så ledsen att du stampar på mig så att jag tappar det minsta lilla hopp jag har kvar om mänskligheten. Att man kan förändras. Hur många gånger har du sagt det tror du? Att du ska förändras. 2? 5? 10? Det går inte att hålla räkningen. När jag berättar för dig att jag skrivit något som jag är stolt över och att du jätte gärna vill läsa det men när jag väl skickar så skriver du "Det är för mycket för mig att läsa på samma gång". Det krossar mig verkligen. Det krossar varenda ben i min kropp. Så många gånger jag sagt upp kontakten med dig för att jag verkligen trott att du ska sluta med all skit för min skull. För din dotter. Men det slutar med anklagelser om att jag är dum i huvet och är värdelös? Gångerna då jag ligger på marken och gråter och ber dig på mina bara knän att snälla, pappa ser du inte hur du förstör mig? Din dotter. Men svaret jag får från andra sidan telefonen är "Är du snorig eller, haha". Nu har vi inte haft kontakt på över en månad för du skulle åka bort och bli bra igen. I måndags kom du hem och idag ringer du mig. Och du ger mig såna skuldkänslor och du får mi att bara vilja sjunka igen hela jorden. Trots allt detta så älskar jag dig så mycket att jag vet att jag aldrig kommer att kunna släppa taget om dig. Aldrig. Du må vara världens sämsta vuxna person i mitt liv men du är min pappa. Det kommer du alltid att vara. Jag hatar dig för det. Men jag hatar även mig själv för att jag älskar dig.

Likes

Comments

Nouw Magazine